Dag 377: Generad

En situation idag som fick mig att reagera var följande. Jag hade ett möte med en person tillsammans med en kollega. När mötet var klart reste vi oss alla upp. Jag vände mig mot personen för att skaka hand samtidigt som jag märkte att han sträckte ut handen först mot min kollega. Jag tänkte att min kollega, som har en högre position än mig, borde skaka i hand först, och drog därför min arm nervöst tillbaka. Jag skämdes och kände mig generad över det som hänt. Jag tänkte att samtliga i rummet måste se på mig som löjeväckande.

Jag kunde sedan inte sluta tänka på situationen och spelade upp den igen och igen för mitt inre. Varje gång upplevde jag skam och kände mig generad. I denna bloggen ska jag arbeta med denna reaktionen.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna skam och känna mig generad när jag utåt ger en bild av att vara svag, velig, nervös, rädd och underlägsen – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja projicera en bild utåt av att vara stark, kapabel, viril och utan rädsla, för att jag är rädd för vad människor annars ska tänka om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för vad människor ska tänka och tro om mig om jag visar en bild utåt av att vara svag. Och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja visa mig stark, för jag är rädd att andra annars ska se ner på mig, tycka jag är dålig, ineffektiv, värdelös

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja få ett värde hos andra människor, att vilja att de ska värdesätta mig högt, i tron att jag utan deras värde, deras uppmärksamhet inte är någonting, och att jag saknar mening

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bygga värde och mening i mig själv genom att göra mig till inför andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bygga upp mig själv genom att blåsa mig själv upp inför andra och göra mig till någonting som jag inte är i verkligheten

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att respektera och älska mig själv ovillkorligt, och således dela med mig av mig själv utan villkor, vara mig själv, och lära känna mig själv, och värdesätta, älska mig själv oavsett vad jag upptäcker/ser hos mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att dela med mig av mig själv, att frukta att vara öppen och sårbar, i rädslan att jag kommer bli förtryckt, attackerad och bortkörd – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hata mig själv och tänka att det är något fel på mig – ett fel som jag måste klara upp på något sätt  – och som när jag klarat upp det – kommer göra att jag mår bättre och kan göra någonting med mig själv av värde

Jag åtar mig själv att vara ovillkorlig mot mig själv, att se och omfamna allt av mig själv, och att inte hålla saker undanskymda eller försöker gömma mig från mig själv.

När jag märker att jag skäms eller är generad för någonting, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig tillbaka hit till min kropp. Jag ser inser och förstår att jag är jag, och det inte finns något dåligt med mig, eller något som jag måste gömma. Således åtar jag mig självatt till fullo acceptera mig själv – och släppa rädslan för att jag en dag kommer förlora allt.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s