Tag Archives: äldre

Dag 325: Rädslan för Åldrande

Att bli äldre – det är en naturlig del av en människas liv. Trots detta är det någonting som hela vår kultur ställer sig emot och försöker bekämpa som om det vore en plåga. Nu när jag själv börjar bli lite äldre och jag kan börja lägga märke till vissa saker hos min kropp som tyder på åldrande, märker jag hur detta beteende existerar även inom mig. Jag vill inte heller åldras, utan vill att min kropp ska förbli evigt ung.

Det är en fascinerande reaktion – varför är det egentligen som jag försöker bekämpa åldrande?

Jag ser att det handlar om rädslor för hur andra ser mig – jag vill att andra ska se mig som ung, och definiera mig som attraktiv och hälsosam – någonting som jag inte associerar med ålder.

I denna blogg ska jag med självförlåtelse arbeta med denna punkt av åldrande – och således förlåta de rädslor och upplevelser som jag skapat inom mig själv gentemot denna punkt.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att åldras

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma åldrande – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se ner på åldrande människor – och definiera ålder såsom en förlust av någonting – en förlust av ens ungdom

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli förfärad och ångestfylld när jag ser att jag börjar bli tunnhårig – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv, och värdesätta mig själv i enlighet med huruvida jag har ett tjockt och fylligt – och huruvida jag ser ungdomlig och atletisk ut eller inte

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att önska och vilja att andra i min omgivning ska se mig som ungdomlig och atletisk – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja att andra ska skapa en bild av mig som är positiv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att åldras – i tron att ålder är någonting som minskar mitt värde – och förtar min styrka och min förmåga att leva – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv i förhållande till mitt utseende – och i förhållande till min ålder – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli glad och uppleva mig upplyft när någon i min omgivning anmärker att jag ser ungdomlig ut

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att värdesätta en bild av ungdom högre än mig själv – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att värdesätta hur mitt hår ser ut – eller mitt ansikte ut mer än mig själv – och tro att utan den bild jag för närvarande har och presenterar inför min omvärld så är jag ingenting

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig osäker och nervös när jag är runt andra människor – och oroa mig själv över att mitt utseende – och att mitt hår ska ge ett ålderdomligt intryck – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera min stabilitet, och min självsäkerhet i hur jag ser ut – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå till vilken grad detta begränsar mig – och hur jag genom att se mig själv på detta sätt i princip överlåter min självdirektion och styrning till hur jag ser ut – istället för att jag beslut vem jag är – och jag beslutar hur jag ska leva – och hur jag ska uttrycka mig själv i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja att kvinnor i min omgivning ska se mig som attraktiv – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mitt egenvärde – och min stabilitet – i huruvida andra människor svarar till mig positivt eller negativt – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas – föra mig själv tillbaka hit – och låta mig själv ovillkorligt möta, kommunicera, och interagera med människor – och således vara mig själv – och vara säker och stabil i mig själv oavsett hur min omgivning svarar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv i förhållande till mitt hår – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid minnen inom mig själv – där andra sagt att jag har ett vackert, blont, och lent hår – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att associera sådana minnen med positiva känslor och tänka att dessa minnen är en tillgång för mig – och någonting som jag måste använda för att bygga upp mig själv och min karaktär – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit – och således låta mig själv vara mig själv – och vara ovillkorligt – och värdesätta mig själv utan att jag har hår – eller att jag får komplimanger av andra om att mitt hår ser vackert, måleriskt, och skönt ut

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att det är naturligt att värdesätta sig själv efter sitt utseende – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att rättfärdiga min rädsla inför att åldras, och min rädsla inför att bli tunnhårig, genom att säga till mig själv – att det är en rädsla som jag inte kan göra någonting åt eftersom det självklart skulle påverka mig om jag börjar förlora mitt hår – och om jag börjar åldras – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det faktiskt är beslut som jag tar – och att jag inte behöver existera i och som denna rädslan – jag behöver inte låta mig själv begränsas av ångest inför att åldras – utan jag kan istället låta mig själv åldras utan reagera på detta faktum och utan att skapa någon slags upplevelse i förhållande till detta

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som rädsla och ångest inför att förlora mitt hår – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera, se och värdesätta mig själv med utgångspunkt i hur jag tror andra ser och värdesätter mig – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att förändra och dirigera denna punkt – på så vis att jag låter mig själv värdesätta mig ovillkorligt – och leva stabilitet – leva fullkomligt och totalt – och inte låta detta begränsas av hur andra ser eller inte ser mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att jag inte definieras av huruvida jag har hår på mitt huvud eller – och att jag inte definieras av åldrande – såtillvida jag inte bestämmer mig för att dessa omständigheter och händelser ska definiera mig – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att låta mig själv leva ovillkorligt och inte skapa dessa begränsande definitioner och idéerna om mig själv – utan istället leva här – leva i varje ögonblick – och låta mig själv leva tillfullo oavsett huruvida jag åldras – och oavsett huruvida jag har hår på mitt huvud eller inte

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att ungdomlighet är en gåva till mig som ger mig värde – och att jag utan ungdomlighet inte har något värde – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv i enlighet med ungdomlighet – och att tänka att eftersom jag ser ungdomlig ut så ger detta mig ett högre värde och en bättre ställning än de som ser äldre ut – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera och värdesätta människor i enlighet med ålder – istället för att se, inse och förstå att alla är vi jämlika i det att vi är fysiska – och att vi är i en kropp – att vi föds, lever och dör – och att ingen kan undkomma detta

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att omfamna åldrandeprocessen – och istället för att frukta den – undersöka den – låta mig själv lära av den – och i detta låta mig själv knyta ett närmare band till min mänskliga fysiska kropp – genom att jag låter mig själv förstå min kropp – och förstå åldrandeprocessen – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv gå in fruktan gentemot den här processen – istället för att ovillkorligt låta mig själv undersöka och ta del av den

Självåtaganden

När jag märker att jag går in i fruktan, nervositet och ångest inför att jag åldras, och specifikt inför att jag ser att jag håller på att bli tunnhårig, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att mitt värde som varelse inte begränsas av mitt hår – min ålder – och mitt utseende – utan att jag själv kan bestämma och avgöra mitt värde – och låta mig själv stå stabil och säker inom mig själv oavsett hur tidens tand gnager och tär; således åtar jag mig själv att stå en och jämlik med tidens tand – en och jämlik med åldrande – och en jämlik med min kropp – och inte längre hålla fast vid mitt utseende – och tro att jag är definierad och begränsad av mitt utseende

När jag märker att jag blir nervös, och ångestfylld inför att tappa mitt hår, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår att åldrande är för närvarande en naturlig del av vad det innebär att vara en människa – och jag ser att det är fullkomligt bisarrt att frukta någonting som är oundvikligt och som inte kan stoppas eller förhindras – således åtar jag mig själv att omfamna åldrade – att förstå åldrande – och att låta mig själv utforska och ta del av åldrande – och inte definiera mig själv eller se mig själv såsom att jag förminskas eller försvagas av åldrande

Enhanced by Zemanta
Advertisements

Blöjorna Svämmar Över På Äldre – För Vinstens Skull

Om du blir gammal i dagens samhälle väntar dig ingen direkt ljus upplevelse, eller framtid – du kommer nämligen att torteras – i princip. Du kommer att få bo på ett vårdhem som är drivet av ett vinstintresse – således inte av något intresse om ditt välbefinnande; och en konsekvens av det blir att din blöja kommer vägas, och den kommer enbart att bli bytt när tillräckligt mycket bajs har samlats, att risken för översvämning är överhängande – om du förstår vad jag menar.

Det jag sagt är inte någon ond och bråd vision om framtiden, nej det händer just nu. Bolaget ”Carema Care” – som är sysslar med vård av gamla – har nämligen just nu dryga 150 tillsynsärenden hos socialstyrelsen, och en del av dessa anmälningar grundar sig i det jag nämnde ovan – systematisk vägning av blöjor för maximal vinst.  Det är ju därför blöjorna vägs, för vinstens skull – om du väger blöjorna, och undersöker hur mycket bajs de max kan innehålla utan att läcka uppstår – då kommer du också kunna dra in på blöjkostnaderna; och sålunda tjäna grova cash!

Utöver att blöjbesparande åtgärder blivit anmälda till socialstyrelsen har även godismatning till diabetiker, samt läckande urinpåsar hamnat på deras skrivbord – alla mot samma företag, ”Carema Care”. Men jag är inte här för att peka finger, jag är istället här för visa på varför ett bolag som ”Carema Care” existerar, och varför det därmed är ett helvete att bli gammal i vårt nuvarande pengasystem.

Låt oss se på vår värld, vad är själva drivkraften i vår värld, om du tittar på ditt liv, vad är det som du varje dag måste tillförskansa dig för att överleva? Vad är det som ditt liv, i grund och botten, cirkulerar runtomkring? Jo – pengar.

Vi måste varje dag kämpa för att tillägna oss pengar, vi måste tävla, vi måste konkurrera – billigast och bäst vinner – men när girighet tar över blir slagordet istället – billigast och den bästa lögnen vinner. De som kan spara in mest på kostnader, de får de högsta vinsterna, de nöjdaste aktieägarna, och de högst betalda cheferna – men konsekvensen av en sådan mentalitet blir att bolag som ”Carema Care” ser dagens ljus.

Men inte ska några stora bolag anklagas för sin besatthet av pengar och vinst – nej de är ju bara en reflektion av vår egen dagliga strävan efter att förbättra vår ekonomi, tjäna kosingen, och leva flott – och inte en tanke ägnar vi åt vilka sorters misshag en sådan utgångspunkt i livet kan skapa för andra – men ser vi på TV:n – om de svältande barnen i Afrika – då ser vi faktiskt själva konsekvensen av en livsstil baserat enbart på ”mig, mig, mig” – ”mer pengar” – ”vinst istället för nytta”.

Och vi ser samtidigt avsaknaden av principer såsom jämlikhet, samhörighet, omsorg och hänsyn – samt inga handlingar gjorda i förståelsen av det Jesus en gång sa: ”Älska din granne som dig själv” och ”Ge så ska du få”.

”Carema Care” är också, precis som de svältande barnen i Afrika, en produkt av vår egen inställning till livet – vi har gemensamt skapat ett samhälle där vinst ges större uppmärksamhet än nytta, kvalité och vad som är bäst för alla – istället ses världen med ögon som letar efter potentiella kassakossor, utan någon som helst avsikt om att faktiskt göra en skillnad – och göra någonting som verkligen ger människor en upplevelse av att vara omhändertagna.

Problemet är således inte ”Carema Care” som sådant, utan problemet är hela vårt nuvarande pengasystem, vilket är själva monstret vi skapat, som i sin tur skapar bolag vars enda syfte är ”mer pengar!”. Sålunda måste vi ha ett nytt system – ett system där vinst inte längre betyder någonting, men där istället handlingar, och arbete, och osjälviskt givande betyder någonting – det systemet är ”ett jämlikt pengasystem”.

Med ett jämlikt pengasystem kommer vi kunna skapa himlen på jorden, då vi tillsammans bygger en verklighet baserat på principen om att ”Älska din granne som dig själv” – det är på en sådan jord jag vill bli gammal och dö – mycket väl omhändertagen. Hade inte du vill velat det också?

Källor:

150 Carema-fall hos Socialstyrelsen, http://www.svd.se/nyheter/inrikes/150-carema-fall-hos-socialstyrelsen_6626452.svd

Äldre varnas för falska hembesök

I Kristianstad varnas nu äldre människor för att släppa in folk som säger sig vara från omsorgsförvaltningen – om de inte har ringt i förväg och samtidigt kan visa legitimation. Anledningen till att en sådan varning går ut till publikum är på grund av bedragare, som genom att falskeligen utge sig som anställda hos omsorgsförvaltningen, lyckats ta sin in hos gamla människor – för att sedan stjäla värdesaker. (Stenrosen, M, 2011-07-09, Äldre varnas för falska hembesök, Kristianstadbladet)

Vår hemtjänst går allstå inte längre att lita på. Och som en gammal människa med ett långt liv av slit bakom dig, för att så äntligen kunna ta det lite lugnt på slutet, kan du nu inte längre tryggt släppa in de som ska hjälpa dig med de bestyr som uppstår då ens kropp inte längre funkar som den ska. Är det så vi vill ha det? Är det en sådan framtid vi som nu är unga vill växa upp till? Där vi som gamla människor måste frukta varje gång det står någon utanför dörren, som säger sig vara där för att hjälpa oss, eftersom vi vet inte om de ska stjäla allt vi äger, eller verkligen hjälpa oss.

Frågan som vi borde ställa oss är: hur kan vi försäkra oss själva om att vi får som gamlingar, leva tryggt, lugnt och säkert – där vi får ett bra omhändertagande och på så sätt blir tackade för den tjänst vi har gjort samhället under vår ungdom? Fast alla borde få ett bra omhändertagande när de blir äldre, även om de arbetat eller inte, även om de gjort en tjänst till samhället eller inte; eftersom ingen förtjänar att lida och leva ut sitt liv i fruktan. Nej, här på jorden ska vi ta hand om alla. Principen om ’gör mot en annan såsom du vill ha gjort mot dig själv’ ska vara ledstjärnan – enbart så kan vi försäkra oss själva om att vi får en trevlig behandling på slutet av våra liv; för sanna mina ord – en dag kommer vi stå vid ålderns höst och då vill vi ju naturligtvis inte vara i riskzonen att bli rånade.

Varför blir de människor som är i störst behov av hjälp och stöd rånade? De som egentligen borde få ett kungligt avsked och omhändertagande för ett väl avslutat arbete. Svaret är väldigt enkelt: de äldre människorna är de mest utsatta och på så sätt enklast att stjäla ifrån. Och med ett pengasystem som förflyttar människor till ruinens brant, där de märker att pengarna inte längre räcker till mat, uppstår i dem desperation och ilska; i en sådan desperation och ilska gör de vad som krävs för att överleva och om det betyder att de försvarslösa äldre måste få bita i det sura äpplet – låt gå! För de som rånar de äldre är inte onda människor – det är inte moraliskt fördärvade människor; om vi vill kunna skapa ett samhälle som ger alla ett trevligt liv, och då även när du blir gammal, då måste vi också se till hur vi skapar problemen och inte skylla på alla andra; såsom bedragarna i detta fall.

Vi måste istället se till problemet – vi måste se kärnan och roten till det onda; och det är vårt pengasystem. Eftersom vi lever i ett pengasystem där några få har allt och resten knuffas ut i den ekonomiska periferin, där du faller i glömska och ditt liv blir svårt. Utifrån denna svårighet som människor möter, där bankkontot töms och möjligheterna stryps, föds sedan kriminalitet och således orsaken till varför äldre människor inte längre kan lita på sin hemtjänst. Att anklaga tjuvarna är därför dårskap, då vi alla i grund och botten är tjuvar, eftersom vi alla medverkar och lever i ett system där majoriteten av alla människor inte får ta del av de resurser som moder jord faktiskt gett till alla utan några förehavanden.

Och eftersom vi inte ger alla människor vad som är deras mäskliga rättighet, som ett bekvämt liv, med mat, dryck, kläder och bostad – möter vi nu konsekvenserna. Och de som får ta smällen är, som sagt, de äldre.

Det är tragiskt att vi inte tagit bättre hand om de våra, inte bara barn, äldre, släktingar, utan samhället i stort. Somliga går med trasiga skor sjöng Cornelis Vreeswijk för drygt 40 år sedan och så är det fortfarande. Och när du gått med trasiga skor för länge, snor du tillslut skor, det är en självklarhet. På så sätt är ju fängelsestraff från ett perspektiv rena skämtet, eftersom fängelserna inte löser problemet, utan bara fungerar som en liten damm, som täpper upp ett litet slag; men självklart kommer ju vattnet att fortsätta rinna och om inte slussarna öppnas så rinner det också så småningom över. Den enda lösningen att få ett slut på stöld är att göra det meningslöst att stjäla.

Därav frågar jag mig själv, och även du käre läsare, när vi så ska ge alla fina skor? Och på så vis ge alla gamlingar en dräglig vardag utan fruktan? Mitt svar blir att det är upp till oss. Du kan skylla på brottslingarna eller ’den ekonomiska kraschen’ men det kommer inte hjälpa. I grund och botten är det vårt pengasystem, såsom dess grundläggande mekanik, i det att inte alla ges en jämlik mängd med resurser, som är källan varifrån allt det onda kommer. Det finns naturligtvis en lösning och den gör sig gällande genom att granska problemet. Nämligen jämlikt med pengar för alla, istället för ojämnlikt med pengar för alla.

Tänk dig själv. I ett system där alla kunde få leva lugnt och tryggt, från födseln till döden, med mat och bostad – där hade det inte funnits någon kriminalitet. Och alla hade varit jämlika i sina möjligheter, det hade således inte funnits någon avundsjuka, och inga fysiskt påtvingande åtgärder (rån/stöld) hade begåtts för att människor skulle förskansa sig prylar, de hade istället kunnat ge dem till sig själva genom att arbeta. I vårt samhälle går inte det eftersom alla inte får arbete och alla har inte samma möjligheter. Därför blir vissa kriminella, eftersom det finns ingen utväg. Och andra blir de som låser in de kriminella och tar alla pengarna, skyllandes på de som stjäl för att de istället skulle ha arbetat, när det inte finns något arbete att utföra.

Nej, vi behöver verkligen ett nytt system där alla kan ta del av ett glädjerikt och fulländat liv och ingen behöver lida – varken äldre eller någon annan. I ett sådant liv kommer du få en bekväm ålderdom, leendes då hemtjänsten kommer för att torka dig i rumpan. Fram till dess kommer vi leva i skiten, i fruktan och ångest då varje dag bjuder på osäkerhet, då ingen vet när ens liv kan bli stulet och allt försvinna.

Så, undersök jämlikt med pengar för alla och låt oss på så viss ordna till denna världen en gång för alla.