Tag Archives: anger

Dag 350: Skuld och Framtidsplaner

Jag hade en ganska märklig dröm igår som drog upp en del upplevelser som jag vill titta närmare på här.

Vad som hände i drömmen var att jag hade begått ett brott – ett riktigt allvarligt brott och att nu var polisen efter mig – och jag skulle komma att åka in i fängelse och min framtid – min karriär – mina drömmar – mina förhoppningar – det var helt kört. Mot allt detta hade jag en känsla av panik och stor skuld – panik för att jag inte skulle kunna komma att göra någonting ”mer” med mitt liv – eftersom jag skulle åka in i fängelset och spendera största delen av mitt liv där – och skuld därför att jag ångrade mig för det jag brott som jag hade begått – och jag vill ta allting tillbaka och få det ogjort.

I drömmen var det framförallt känslan av skuld som tog överhand, och i slutet slog jag mig själv för bröstet, och frågade mig själv flera gånger, ”hur kunde jag göra det?” – sedan vaknade jag och upplevde mig själv lättad att allting bara hade varit en dröm.

Vad den här drömmen visar mig är således två saker:

1) För det första har jag låtit mig själv definiera mig själv i förhållande till de drömmar och framtidsplaner jag skapat inom mig – det är någonting som jag placerat värde i och som jag ser som mitt “syfte” och vad som verkligen kommer att göra mitt liv fulländat. Naturligtvis är det ett problem – eftersom jag separerat fulländning, lugn och att vara ”redo” och ”klar” från mig själv – och istället placerat det där ute någonstans i framtiden – i en alternativ verklighet som jag förhoppningsvis kommer att nå någon gång.

2) För det andra visar mig drömmen att jag fortfarande bär på skuld för saker och ting jag gjort i mitt förflutna – och att jag ser mig själv som en ”dålig” person som måste bestraffas – och att jag fortfarande förebrående låter ställa mig själv frågan: ”Hur kunde jag göra det där?”. Det är ett problem för att jag inte låter mig själv röra mig själv framåt och vidare – och förstå att visserligen var jag ett as på många sätt i min ungdom – men att det inte är någonting som jag kan förebrå mig själv för utan istället lära mig själv av – och se hur jag kan se till att jag inte gör om samma misstag i framtiden. Skuld och ånger för redan utförda handlingar är alltså ingenting som gynnar mig i min skapelseprocess – utan istället måste jag låta förlåta det förflutna – förlåta det som jag inte är nöjd med – och släppa mig själv fri från idén om jag ”borde gjort saker och ting bättre” – jag kan helt enkelt inte förändra mitt förflutna – men jag kan förändra mig själv här och därmed även min framtid.

Det är således dessa två punkter jag kommer att arbeta med genom självförlåtelse och självåtaganden.

Första punkten (drömmar och framtiden)

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ge min framtid ett värde utöver mig själv här – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att drömma om och inbilla mig att jag i framtiden kommer att inta vissa positioner eller ett yrke av något slag – som kommer att fullända mitt liv – och som kommer att göra att jag känner mig själv meningsfull och varm – som om att jag har ett syfte – och som om att jag har gjort någonting av värde och betydelse i mitt liv – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att mäta mig själv – om jag gjort någonting av värde – mening eller betydelse i mitt liv mot vilket slags jobb jag har – mot hur mycket pengar jag har möjlighet att tjäna – mot vilken slags position jag har i denna världen – istället för att titta på mig själv – och låta min utgångspunkt vara vem jag är och hur jag uttrycker mig själv i och som varje andetag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vänta med att leva mening, värde, och frid och fullständighet – och projicera dessa uttryck och ord in i framtiden – och se det som om att jag inte har möjlighet att leva dessa ord här som mig själv – utan att det är någonting som kommer att komma i samband med mitt yrke – i samband med att jag skapar en familj – i samband med att jag köper ett hus – i samband med att jag infriar drömmar och planer som jag har skapat inom mig själv i förhållande till hur jag önskar att min framtid ska spelas ut för mina ögon – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag behöver inte vänta med att leva dessa ord – och skapa mig själv – och låta mitt liv vara levande – fullt och exstatiskt först i framtiden – utan jag kan skapa mig själv och mitt liv här – och göra varje andetag till någonting som jag frammanar och konstruerar – och således i varje ögonblick skapa mig själv som orden mening, värde, frid och fullständighet

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att oavsett var jag hamnar i framtiden – att oavsett vilket yrke jag riktar in mig på och gör till mitt levebröd och vad jag försörjer mig själv på – kommer det inte ändra att jag är här – och att jag alltid är här med mig själv – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att den här idén om att det just är mitt yrke, min profession, mina färdigheter som avgör vem jag är – är en illusion och stämmer inte överens med verkligheten – för i verkligheten är det mitt förhållande till mig själv och till min omvärld som skapar min upplevelse av mig själv i och som varje andetag

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att omfamna mig själv och se, inse, och förstå att skapelsepunkten i mitt liv är HÄR – att livspunkten – där jag kan uppleva, vara en del, och medverka i livet – är HÄR – och att min framtid är en plan och en potentiell nutid – någonting som jag måste beakta i min dagliga applikation – men inte någonting som ska ta överhanden och vara viktigare än och mer pressande än mitt dagliga leverne och min närvaro och medvetenhet i mitt leverne här

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att oavsett karriär, att oavsett pengar, att oavsett vilken position jag placerar mig själv inom i framtiden – är jag fortfarande mig själv HÄR – och det kommer aldrig att ändra sig – och således är position och yrke mer en praktisk detalj – någonting som jag måste hantera och dirigera i mitt liv på grund av hur systemet är uppbyggt och fungerar – men det är någonting som jag måste låta styra och definiera vem jag är – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara objektiv och praktisk i förhållande till min framtid – till yrke – till pengar – och till karriär – att se att det handlar om hur jag praktiskt tar hand om mig själv i denna världen men att det inte avgör eller definierar vem jag är

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att drömma och fantisera om min framtid – och drömma om att få placera mig själv i en position i systemet där jag har status – och där andra ser upp till mig och tycker att jag har gjort någonting – och skapat någonting förnämligt och uppseendeväckande med mitt liv – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se och definiera mitt yrke och vad slags karriär jag tar mig an – såsom mitt signum och mitt värde – det jag lämnar efter mig själv och det som jag kan vara stolt över – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ändra på detta på så vis att jag istället ser att den punkten är JAG SJÄLV – att det jag kan skapa och bygga i detta liv och stå med och vara stolt över – det är jag själv och den karaktär som jag lever och uttrycker i varje ögonblick i varje andetag

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stoppa denna typen av drömmar och fantasier om yrkesval, karriär, och pengar, och när det kommer upp en sådan dröm eller idé inom mig själv – att påminna mig själv att jag är HÄR – och att jag är det som jag kommer ta med mig genom livet och skapa – och således är det avgörande och viktiga i mitt liv vem jag är i varje andetag – hur jag skapar mig själv – hur jag lever – vad jag accepterar och inte accepterar inom mig själv och i min värld – och det är vad jag kommer att ta med mig själv när jag dör – och det är vad jag kommer att stå och mätas gentemot när jag en dag lämnar denna jorden – således åtar jag mig själv att göra denna punkten till mitt fokus – till mitt syfte – till mitt värde – och se att jag skapar mig själv här i varje andetag – och det är där jag måste lägga mitt fokus

Jag åtar mig själv att se att mitt värde är HÄR med mig själv – att se att liv – att glädje – att tillfredsställelse – att fullständighet är HÄR – att det är någonting som jag kan skapa och leva med mig själv HÄR och göra till en del av mitt liv och till en del av min applikation som jag lever och rör mig som varje dag – och i varje ögonblick – och således åtar jag mig själv att leva och skapa mig själv som dessa ord genom att se att det är HÄR som jag avgör vem jag är – och när en tanke kommer upp inom mig – när jag står inför en emotion eller känsla – då är det mitt beslut som jag tar att inte medverka i denna som är mitt värde – som är min skapelse och hur jag fulländar mig själv

Jag åtar mig själv att inte definiera mig själv i förhållande till framtiden – utan att jag istället definierar och skapar min framtid utifrån vem jag är och hur jag lever i och som varje andetag här

Andra punkten (skuld)

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid skuld över mitt förflutna, över saker som jag gjort, och sagt till andra, som jag nu i efterhand kan se inte alls var stödjande, eller närande, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid, och skapa ett förhållande till upplevelsen skuld, där jag definierar och ser skuld såsom mitt straff, och såsom vad jag måste gå igenom och uppleva inom mig själv för botgöringens skull – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att skuld har ingenting med att faktiskt ändra mig själv att göra – det har ingenting att göra med att förstå mig själv och att förhindra att jag gör samma sak igen i framtiden – och således skuld i sig självt en onödig sidoupplevelse som bara tar uppmärksamhet från det som faktiskt måste dirigeras

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna skuld inför att jag i mitt förflutna utnyttjat vissa av mina relationer för att känna mig själv viktig, intressant, och för att förnöja mig själv, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att utan hänsyn till hur jag påverkar andra, ta beslut om vad jag vill göra eller inte göra, och vad jag vill uppleva eller inte uppleva, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att när jag tar beslut som påverkar andra – måste jag ta deras situation och upplevelse i beaktande – och se till att det jag skapar är gynnande för alla – och skapar en närande och stödjande miljö för alla involverade parter

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid skuld för att jag i mitt förflutna utnyttjat människor för att få uppmärksamhet, och försatt människor i emotionella upplevelser, och i inre konflikt, för att jag ska känna mig själv speciell, och unik – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att när jag lever på ett sådant sätt skadar jag andra människor – och jag skapar konsekvenser i mina förhållanden – och konsekvenser för människor jag aldrig kommer att träffa – eftersom mina handlingar som ringar på vattnet kommer att färdas ut och träffa alla delar av denna existens – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ansvar – och disciplinera mig själv till att se vad slags effekter mina handlingar kommer att ha på andra – och inte längre tillåta mig själv att göra saker bara för att ’jag tycker om det’ – om det har negativa konsekvenser för andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se att jag skulle vilja att andra tar hänsyn till mig genom att se till att deras handlingar är närande och stödjande för mig – och därför är det någonting som jag ska göra mot andra – således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ge såsom jag vill ta emot – att leva detta praktiskt genom att inte handla mot andra på ett sätt som jag inte skulle vilja att en annan handlade mot mig – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att träna mig på att leva mig själv in andras situationer – i andras liv – i andras förutsättningar – och därifrån agera – leva och ta beslut om hur jag ska agera och handla

Jag åtar mig själv att inte handla oövervägt i egenintresse – utan att överväga och fråga mig själv hur mina handlingar och ord kommer att träffa och påverka andra i min värld

Jag åtar mig själv att ändra mig själv och leva praktiskt att göra mot andra såsom jag vill att andra ska göra mot mig – och således åtar jag mig själv att förvandla min skuld till en praktiskt förändring – och ändra de delar och aspekter av mig själv som jag ser har skapat skuld inom mig i mitt förflutna – och framförallt därför träna mig på att leva hänsyn till andra – och skapa hänsyn såsom ett konstant och stabilt karaktärsdrag i och som mig själv som jag lever i varje andetag mot alla de varelser som befolkar och är en del av mitt liv

Advertisements

Dag 169: Jag Har Misslyckats!

Självskriverier

Någonting som jag ofta märker kommer upp inom mig själv är tankar i förhållande till det förflutna – något litet minne om mig själv – och den gemensamma nämnaren med dessa tankarna är att jag skäms, och känner mig själv generad när de kommer upp. Ofta brukar jag tänka ”Nej! Gode gud! Varför gjorde jag sådär då?!”

Speciellt ett minne som kommit upp idag som har att göra med denna typen av upplevelse är minnen från den förra skolan jag gick på. Och det har att göra med hur jag pratade med människor, och hur jag höll mig mycket för mig själv – och antagligen blev uppfattad av andra som en högst ovanlig kuf (konstig människa). Nu i efterhand kan jag ju se att jag inte levde speciellt effektivt på den tiden, utan var väldigt fast i ego – och i en idé jag skapat av mig själv såsom att inte vara som ”vanliga människor” – vilket gjorde att jag höll mig själv undan från andra och inte helst pratade, och tog kontakt med andra. Och det är på grund av att jag ser hur obekväm jag var med andra förr i tiden, och vilka problem jag faktiskt hade att uttrycka mig själv naturligt och avslappnat runt folk, som jag nu ser mig själv som ett misslyckande, och jag tänker då i förhållande till mitt förflutna ”men, varför var jag inte annorlunda då?!”

Självklart är ju denna typen av tankar helt onödiga – jag menar – visst – jag var en så kallad kuf förr i tiden på många sätt – men jag visste ju inte vad jag gjorde, och hur jag skapade mig själv som denna kufen. Kuf är förresten fel ord att beskriva mig själv på, eftersom jag inte uppfattade eller såg mig själv som en kuf – anledningen till att jag inte kunde vara bekväm med människor var för att jag upplevde mig själv obekväm, och nervös i sociala sammanhang – och det är ju inget dåligt eller fel med det.

Så – det är dags att förlåta mitt förflutna jag, och se, inse och förstå att det är inget dåligt – eller fel – att vara besatt av en personlighet – eftersom det är bara en personlighet och inte ”jag” – som mitt riktiga ”jag”. Och det är likadant med alla andra människor därute som för tillfället har skapat sig själv in i kufpersonligheten – dvs. att de känner sig utstötta och utelämnade – de ska inte fördömas, eller sås ner på – eftersom de är människor precis som alla andra – men har en historia och ett förflutet som lett dem in på banan att bli vilka de är idag.

Därför blir min självförlåtelse idag om förståelse, och självacceptans, eftersom det finns inget dåligt, eller skamfult med vem jag var i mitt förflutna – det var endast en ackumulation av viss stimuli från den omgivning jag kommit att växa upp med.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig själv, skämmas över mig själv, och känna mig själv generad inför att jag i mitt förflutna inte kunde prata avslappnat med människor, och inte kunde ha effektiva förhållanden och relationer med människor – utan konstant upplevde mig själv obekväm, och instabil och som om att jag inte visste vem jag var

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig själv, känna mig generad, och skämmas över mig själv för att jag undvikt att ta kontakt med människor, och undvikt sociala situationer, och isolerat mig själv från andra – i rädslan för att bli fördömd – i tron att det jag levt ut som mig själv i mitt förflutna är en svaghet, och någonting dåligt – en sida av mig själv som jag måste gömma, och inte vissa gentemot någon – för tydligen är denna sidan av mig en skam – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att acceptera mitt förflutna, och att acceptera vem jag var i mitt förflutna – och att se att jag var endast en produkt av min omgivning – och att jag inte var produkten – utan att ”jag” – faktiskt var skaparen av produkten

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka tillbaka på minnen i mitt förflutna, i vilka jag upplevde mig själv konstant nervös, och rädd för andra människor – och jag inte sa ett enda ord till någon människa i min värld – och att jag kände mig själv inom mig själv väldigt smart, och överlägsen, och som om att jag var bättre än andra människor – därför att jag inte talade med andra; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att förlåta mitt förflutna – och att förlåta mig själv såsom den karaktär jag skapade som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skämmas, och känna mig själv generad över att jag tidigare i mitt liv sett mig själv som om att jag var bäst, och överlägsen alla andra i min värld – och utifrån denna utgångspunkten inte pratat med någon, eller tagit kontakt med någon, eller vågat etablera relationer med några människor i min värld – och faktiskt nekat att skapa relationer med människor i min värld – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se hela bilden av varför jag var som jag var i mitt förflutna – och anledningen till att jag var isolerad, och obekväm runt andra – var för att jag inte hade stoppat, och transcenderat min rädsla och ångest

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna, och tänka att jag har slösat bort mitt förflutna – mitt liv – eftersom jag varit fångad i denna karaktären av att vilja utesluta mig själv från sociala sammanhang, och inte ta del av några som helst relationer med andra människor i denna världen – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå – att visserligen har jag slösat bort denna tiden av mitt liv, men genom att tänka på, och ångra mig själv för detta slösar jag bort ÄNNU MER av min tid som är HÄR – således åtar jag mig själv att rätta till mina misstag genom att verkligen låta mig själv LEVA – ha ROLIGT – EXPANDERA MIG SJÄLV – och inte låta rädsla, eller skam styra mitt liv och vem jag är

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ånger, och skam, och känna mig generad inför att jag försökt bevisa mig själv inför andra såsom att jag är stark – överlägsen – intelligent – och mer än vad andra ”normala” människor är – och att jag på grund av detta förstört många av möjligheter att skapa och etablera förhållanden med andra – och faktiskt inte tillåtit och accepterat mig själv att vara social med människor, och lära känna människor – eftersom jag varit alldeles för rädd för att bli avvisad; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att släppa mitt självfördömande – och istället ge mig själv chansen att korrigera denna punkten – och väcka mig själv till liv – och låta mig själv leva här och vara social – och prata med människor, och expandera mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att det är försent för mig, och att jag genom mitt beteende tidigare i mitt liv – har förstört mina utsikter att leva ett effektivt liv – och lära känna nya människor – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att – NEJ – så är inte fallet – för jag är fortfarande HÄR – och varje dag finns möjligheter för mig att expandera mig själv – att prata med nya människor, och att öppna upp nya möjligheter – det enda jag måste börja göra – är att helt enkelt ta till vara på de möjligheter som ges – och inte bara ge upp i tron att ”allt är över”

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se, och definiera mig själv som ett misslyckande på basis av mitt förflutna – och hur jag levt, och upplevt mig själv i mitt förflutna – vari jag har isolerat mig själv, och förstört möjligheter att lära känna andra människor genom att jag agerat utifrån en utgångspunkt av att vilja vara speciell, unik – och ”inte som alla andra” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ett andetag – och se den enkla och fullt riktiga sanningen – att JAG ÄR HÄR – och mitt liv är inte över – utan jag har fortfarande all möjlighet i världen att styra, och dirigera mig själv och verkligen förändra och skapa mig själv till att bli det bästa jag kan vara

Självåtagande

När jag märker att jag fördömer mig själv, skäms över mig själv, och känner mig generad inför mitt förflutna – att jag däri inte kunnat prata med människor, och inte kunnat effektivt etablera förhållanden med människor – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – vem jag var i mitt förflutna är inget dåligt, och är absolut ingenting att ängslas över eller hålla kvar vid – det förflutna, är det förflutna – och det är ingenting att göra åt; således åtar jag mig själv att leva HÄR – och att HÄR uppskatta mig själv, och ta vara på de möjligheter som bjuds – och inte hålla kvar vid gamla spöken som är helt irrelevanta

När jag märker att jag fördömer mig själv, känner mig generad, och skäms över mig själv – för att jag undvikt sociala situationer, och isolerat mig själv från andra människor – i rädslan att bli fördömd och attackerad – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – i mitt förflutna var jag väldigt rädd, och det är inte någonting dåligt eller skamfyllt att vara rädd – utan bara en viss programmering som orsakats av en otillräcklig utbildning om hur man lever effektivt; således åtar jag mig själv att komma över mitt förflutna – att acceptera mitt förflutna – och att se att alla människor bär på sina spöken, och att ingen är perfekt – och att därför alla måste gå en process och rena sig själva från imperfektioner – men att dessa imperfektioner – inte är någonting dåligt utan endast någonting som inte tjänar liv och därför måste tas bort

När jag märker att jag skäms, känner mig generad, och fördömer mig själv för att jag tidigare i mitt liv sett mig själv som att jag är bäst, och överlägsen alla andra i min värld – och utifrån denna utgångspunkt socialt isolerat mig själv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det tjänar ingenting till att vara hård mot mig själv för mina forna tiders stora misstag – jag visste inte bättre – och således åtar jag mig själv att acceptera mitt förflutna och gå vidare – och låta mig själv leva här i varje ögonblick utan skam, ånger, eller självfördömande

När jag märker att jag tänker, och känner att jag har slösat bort mitt liv, eftersom jag varit fångad i en karaktär av att utesluta mig själv från alla typer av sociala sammanhang – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det finns absolut ingenting att skämmas över – jag var som sagt en produkt av min omgivning och besatt av vissa typer av inre mentala beteenden – vilket inte har något med skam att göra utan endast är en konsekvens av en ineffektiv utbildning av barn som växer upp i denna världen; således åtar jag mig själv att återutbilda mig själv att leva effektivt – och att visa, och lära andra att inte göra samma misstag som jag har gjort – och att samtidigt korrigera mitt eget beteende så att jag inte på något sätt fortfarande begränsar mig själv i sociala förhållanden med andra på grund av rädsla, och ångest

När jag märker att jag känner och upplever ånger, skam, och genans inför att jag i mitt förflutna försökt bevisa mig själv inför andra såsom att jag är stark – överlägsen – intelligent – och mer än vad ”normala” människor är – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det enda jag kan göra med mitt förflutna är att lära av det – men att skämmas, känna mig generad, och ångerfull över mitt förflutna – det leder ingen vart – och således åtar jag mig själv att lära mig själv av mina misstag – och således ändra mig själv och börja kommunicera mer med människor – ta möjligheter att vara sociala när de öppnar sig själva, och inte låsa in mig själv i en karaktär av att vara tyst, isolerad, och oåtkomlig – utan istället ta risker och våga vara här i detta ögonblick och ta del av vad denna världen har att erbjuda

När jag märker att jag tänker och tror att det är försent för mig – och att jag förstört mina chanser genom hur jag betett mig tidigare i mitt liv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det är ALDRIG försent att ändra på mig själv – eftersom det är någonting som jag gör HÄR – i detta ögonblick – och således finns det bara HÄR – och inte där, eller då – utan HÄR – och därför åtar jag mig själv att lära mig själv ändra mig själv här effektivt och praktiskt så att jag aldrig igen ska behöva titta tillbaka på dåtiden och undra varför jag inte ändrade mig själv

När jag märker att jag tänker, och tycker att jag är ett misslyckande – på basis av mitt förflutna – eftersom jag i mitt förflutna isolerat mig själv, och förstört möjligheter att lära känna, och skapa relationer med andra människor – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – jag är endast ett misslyckande när jag slutar att hjälpa mig själv – att nå och leva ett lyckosamt resultat – således åtar jag mig själv att ALDRIG sluta att assistera, och stötta mig själv för att vända, och skapa hela mitt liv på ett sådant sätt att allt är lyckosamt – och det bästa det någonsin kan bli

Dag 66: Du Gjorde Fel!

Fitness-karaktären:

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha ett begär mot att träna och utveckla min kropp från en utgångspunkt av ego, såsom ett begär att få uppmärksamhet, och bli sedd av andra såsom att vara vältränad, snygg och attraktiv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig själv upphetsad gentemot tanken på att träna, och utveckla min kropp, och känna ett begär mot att få titta mig själv i spegeln och se att jag blir större, och större, och att jag får mer och mer muskler

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera som ”förbättra-mig-själv-karaktären” – såsom att jag alltid vill utmana mig själv, nå nya höjder, klara nya extremer – och aldrig vara nöjd med mig själv här, utan att vara extrem på något sett, utan bara normal

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att önska, och vilja, att när människor tittar på mig – att de ska tycka, och känna inom sig själv att jag är någonting utöver det vanliga – och inom mig själv existera som – jag-vill-bli-känd-karaktären – i tron att jag är bara värd någonting om jag blir känd, och sedd som unik av andra – och tro att om jag inte bli sedd som känd, och unik av andra människor, att mitt liv då är onödigt, och att det inte finns någon mening med att leva längre

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en idé om att en vältränad kropp är något åtråvärt, och något som visar att man som människa är bättra än andra människor

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli upphetsad, och glad när jag tänker på att jag ska träna, eftersom jag då föreställer mig själv inom mig själv att jag har en vältränad, och muskulös kropp, i och med detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera glädje i förhållande till vilken slags kropp jag har, och i förhållande till hur andra människor uppfattar och känner gentemot min kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja få uppmärksamhet för hur min kropp ser ut, och vilja att människor ska titta på mig i avund, och inom sig själva tänka/uppleva att de gärna skulle vilja ha en sådan kropp som jag har

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli en ”fitness-freak” – i det att jag bryr mig själv mer om hur min kropp ser ut, än om hur jag upplever mig själv i min kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se min kropp som en maskin som inte har något eget liv, och ta beslut att träna, och äta saker och ting utifrån utgångspunkten av att göra ”min maskin” så bra som möjligt – istället för att lyssna på min kropp, och inse att min kropp faktiskt lever – och att om jag tillåter, och accepterar mig själv att lyssna på, och känna min kropp – så kan jag faktiskt veta vad som är bra, och inte bra för min kropp – och vad min kropp gärna vill/vill göra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av att bli uppmärksammad, och få uppmärksamhet för hur min kropp ser ut, och är formad, istället för jag istället tillåtit och accepterat mig själv att ge min egen kropp uppmärksamhet, och lyssna på min kropp, och vad min kropp vill och inte vill göra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att den formen av en manlig kropp som är definierad som ”snygg” och ”hälsosam” inte för den sakens skull behöver vara en bra och stödjande form för min kropp – därför tillåter, och accepterar jag inte mig själv att träna, och äta, och röra mig själv för att försöka efterlikna en bild – utan jag lyssnar istället på min kropp, och hör efter vad det är min kropp behöver, och vill, och vad min kropp mår bra av, och inte mår bra av

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta min kropp för given, och se min kropp som ”min” som jag kan göra vad jag vill med, utan att inse, se och förstå att min kropp inte är ”min” – utan att min kropp lever, känner, och är här precis som jag – därför tillåter, och accepterar jag mig själv att utveckla en intimitet med min kropp, genom att lyssna på min kropp, och känna efter hur min kropp mår, och vad som är bra för min kropp, och vad som inte är bra för min kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli influerad av den träningshysteri som råder i samhället, som har utgångspunkten, och målet av att skapa en kropp som ser ut som de kroppar som finns på tidningar, och i filmer – istället för att se, inse och förstå att dessa kroppsideal är missbrukande, och inte på något sätt tar kroppen i beaktande, såsom kroppen vill uppleva sig själv, och finner vara stödjande – därför förändrar jag träning inom och som mig själv till att bli ett ögonblick där jag är fullt närvarande om min kropp, och där jag stöttar, och assisterar mig själv som min kropp att utveckla mig rent fysiskt, för att bli mer effektiv i min dagliga verksamhet, och leverne

Jag åtar mig själv att inte längre söka efter uppmärksamhet för hur min kropp ser ut, och istället utvecklar jag ett intimt förhållande med min kropp – där jag lär känna mig kropp såsom en varelse som ska respekteras, och som har behov som jag måste ta i beaktande när jag rör mig, och uttrycker mig själv som min kropp

Jag åtar mig själv att inte träna från en utgångspunkt av att ”pumpa min kropp” – utifrån en känsla av att var upphetsad, och glad, genom att tänka att ”jag kommer bli snyggare, och större” – och istället tränar jag här, i full närvaro av min mänskliga fysiska kropp – och jag lyssnar på min kropp, och känner efter i och som min kropp – hur min kropp vill röra sig, och träna

Jag åtar mig själv att inte ”förbättra min karaktär” – från en utgångspunkt av separation, i det att jag vill få uppmärksamhet av andra såsom att ha en ”bra karaktär” – och istället tillåter, och accepterar jag mig själv att leva, och uttrycka mig själv här – och följa efter och utveckla mig själv inom de passioner jag har, och på så sätt istället för att ”utveckla min karaktär” – lära känna mig själv såsom liv, och lära mig själv att uttrycka mig själv ärligt mot mig själv i varje ögonblick

Jag åtar mig själv att inte önska, och vilja bli känd – och ”vilja vara någon” – utan jag tillåter mig själv att vara ”normal” – alltså att inte vara överdrivet bra på någonting, utan helt enkelt normal – eftersom jag inser, ser och förstår att jag inte behöver definiera mitt värde, och vem jag är utifrån vad jag kan göra – utan helt enkelt leva egenvärde här – ovillkorligt

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att media har skapat en vanföreställd bild av den mänskliga kroppen, och att jag inte kan lita på medias bild av vad en ”normal” och ”snygg” manlig kropp är – utan att jag måste lära mig att lyssna på och känna efter vad min kropp kommunicerar med mig här

Jag åtar mig själv att inte vilja att andra människor ska känna avund mot mig, och jag åtar mig själv att inte skapa mitt egenvärde – och ”vem jag är” – utifrån hur avundsjuka andra är på mig – utan jag tillåter, och accepterar mig själv istället att leva utifrån mig själv, och lyssna på mig själv – och se vad det är jag vill göra, och hur jag vill uttrycka mig själv i denna världen – och inte göra detta från en utgångspunkt av vad andra ska tycka – utan istället utifrån en utgångspunkt som är mig själv

Jag åtar mig själv att inte se min kropp som en maskin, utan att istället respektera, och bry mig om min kropp – och lära mig själv att ta hand om och lyssna på min kropp – och inte ta min kropp för givet – utan istället stå en och jämlik med min kropp och assistera, och stötta min kropp lika ovillkorligt som min kropp assisterar och stöttar mig

Jag åtar mig själv att låta min kropp forma sig själv såsom den finner vara assisterande och stöttande, och jag försöker inte inverka i min kropps naturliga uttryck genom att träna vissa delar av min kropp, för att jag tror att jag då skulle se ”snyggare ut” – utan när jag tränar så lyssnar jag istället på min kropp, och frågar hur jag kan stötta, och assistera min kropp – och vad min kropp skulle må bättre av – och jag tränar utifrån en utgångspunkt som är bortom bilder, och idéer om snyggt och fult – och jag tränar här i enhet och jämlikhet med min kropp

Jag åtar mig själv att inte ta min kropp för given, och att inte se min kropp som ”min” som jag kan ”göra vad jag vill med” – utan jag inser att min kropp är liv, och ska respekteras – och därför står jag upp inom mig själv och lever respekt, och omtanke gentemot min kropp

Jag åtar mig själv att inte bli influerad av den träningshysteri som råder i samhället, och inte försöka skapa min kropp till att efterlikna de ideal, och idéer om hur en kropp bör se ut som fluktuerar i samhället – utan jag tillåter, och accepterat istället mig själv att skapa ett intimt förhållande med min kropp – och lyssna på min kropp – och vara här med min kropp i varje andetag – en och jämlik

Har jag gjort fel?!-karaktären:

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en karaktär som mig själv, såsom att leva i en fruktan att göra fel, och att skapa konsekvenser för mig själv, som sedan kommer att göra så att min verklighet blir instabil – och därför skapa mig själv såsom karaktären av att försöka tillfredställa, och vara snäll mot människor i min värld, så om jag skulle göra fel, så kan jag alltid hoppas på att de kommer vara snälla mot mig, eftersom jag varit snäll mot dem

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag gör ett fel, eller ett misstag, att gå in i karaktären – ”oh shit, oh nej, vad ska jag göra?” – och gå in i en sorts panik inom mig själv, där jag försöker fundera ut hur jag ska ta mig ur denna situation, och hur jag ska lösa de misstag jag gjort – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att se, inse och förstå att panik, och ångest aldrig hjälper någonting till, och att jag inte kan lösa problem mer effektivt genom att stressa – istället så möter jag konsekvenserna, och tittar på det bakomliggande problemet, såsom anledningen till varför jag manifesterade problemet, eller misstaget redan från början

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå – att när jag möter ett problem, eller jag gjort ett misstag, att det då är lönlöst att stressa upp mig själv, och att försöka finna utvägar från de konsekvenser jag skapat – och jag inser, ser och förstår – att de mest effektiva sätt att hantera sådana situationer på är att vara kvar här som andetaget, och sedan titta bakåt i tiden och fråga mig själv varför jag agerade som jag gjorde, och sedan ändra sättet att agera på så att jag inte manifesterar samma konsekvens en gång till

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i och som karaktären ”jag gör aldrig fel” – och ”jag är duktig” – och därav existera i konstant ångest, och rädsla – för att jag faktiskt ska göra fel, och att denna karaktär av mig själv då inte längre ska finnas till – i och med detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att manifestera sådana karaktären i rädslan, och ångesten för att människor inte ska lita på mig, och inte ska finna, och se mig som trovärdig, och tillitsfull

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in i karaktären ”gode gud, jag gjorde fel” – och se mitt fel, och misstag som ett enormt problem, och se det som skamfyllt, och dåligt att jag tillät och accepterade mig själv att glömma, och manifestera ett sådant fel – istället för att när jag upptäcker att jag gjort ett fel, att andas, att ta det lugnt, och att se hur jag på det mest effektiva sättet kan lösa detta problemet – och se om problemet ens behöver lösas – och om det ens finns ett problem eller om det bara är jag som stressar upp mig själv helt i onödan

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in i en karaktär av ”rädslan för att göra fel” – och i denna karaktären ta beslut för att tillfredställa, och vara trevlig mot andra människor – eftersom jag är rädd för att de ska tycka att jag gör fel, och anklaga, hålla mig ansvarig för felet – och därför agerar jag på ett sådant sätt för att göra människor så glada, och positiva mot mig som möjligt – så att jag inte ska behöva möta någon människas frustration eller otillfredsställelse med det felet jag gjort – istället för att jag tillåter, och accepterar mig själv att se, inse och förstå att ibland gör jag fel – och att det inte är någonting dåligt med det – utan istället lära jag mig av felet, och repeterar inte misstaget – och jag fruktar inte att andra ska bli arga/missnöjda med mig för felet jag gjort

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte gå in i karaktären, och upplevelsen av stress, ångest, och fruktan att göra fel – eller när jag upptäckt att jag gjort fel – utan jag fortsätter att andas, och vara här – och jag hanterar misstaget, eller felet – eller svårigheten jag möter så effektivt som möjligt – jag ser den bästa lösningen och agerar utifrån denna – och jag tillåter, och accepterar inte mig själv att skapa en emotionell upplevelse av situationen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att rädsla, och fruktan gör mig korkad, och gör att jag tar beslut som är dumma, och som inte stöttar mig i ögonblicket, utan som endast tjänar till att kompromissa mig själv, och göra mig mindre effektiv att dirigera ögonblicket till en lösning som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att inte frukta att skapa konsekvenser, och att göra fel – och när en sådan punkt uppstår i min verklighet – att jag här som andetaget dirigerar ögonblicket till en lösning som är bäst för alla – utan att reagera, eller skapa en upplevelse av situationen

Jag åtar mig själv att när jag skapar konsekvenser för mig själv – att se hur jag manifesterade dessa konsekvenser, och sedan se till så att jag inte repeterar dessa konsekvenser återigen

Jag åtar mig själv att inte gå in i, och bli karaktären ”oh shit, oh nej, vad ska jag göra” – och gå in i en sorts panik där jag handlar helt instinktivt, utan att ta ett steg tillbaka inom mig själv, och titta på ögonblicket i sin helhet, och därifrån ta ett beslut som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att inte stressa upp mig själv när jag möter svårigheter i min värld, och när jag befinner mig i tidspress i min värld – utan istället fortsätta andas, och vara medveten om mig själv här som min kropp – och inte gå in i en personlighet av att vara ”hyper” – genom att försöka göra saker och ting så snabbt, och fort som möjligt

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att när jag stressar, och försöker göra saker och ting så snabbt, och fort som möjligt – finns en överhängande risk att jag skapa ytterligare konsekvenser för mig att bemöta

Jag åtar mig själv att inte söka, och vilja ha andra människors tillit, och att inte söka efter att andra människor ska bli positivt inställda till mig – utan jag utrycker mig själv istället utan känslor, och emotioner – och litar på mig själv här i varje andetag – och jag slutar definiera mig själv utifrån förhållanden, och relationer utanför mig själv

Jag åtar mig själv att inte se de misstag jag gör som enorma problem, och inte heller se det som skamfyllt och dåligt att göra misstag – utan jag tillåter mig själv att vara objektiv, och kylig – och helt enkelt se att jag gjort ett misstag, och därefter agera på det bästa sättet för att lösa, och korrigera det misstag som jag gjort

Jag åtar mig själv att inte ta beslut för att tillfredställa, och göra andra glad – för att på så vis försöka minska risken att andra blir arga på mig om jag begår ett eventuellt fel, eller misstag – utan jag förblir här som mitt andetag, och agerar autentiskt och som mig själv – och om jag gör ett misstag, och andra blir arga på mig för detta – tillåter och accepterar jag inte mig själv att bli rädd, eller ångestfylld – och gå in i en personlighet av stress – utan jag hanterar helt enkelt problemet här, genom att agera på det sätt jag ser är bäst för alla i ögonblicket

Jag åtar mig själv att inte frukta att göra misstag, och fel – utan att leva här i varje ögonblick, och inte förvänta mig det värsta – men inte heller vara vårdslös, och utan att vara aktivt vaksam över vad som är här

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att när jag agerar i energi – så kompromissar jag mig själv, och jag lyckas aldrig förändra situationen till det bättre – därför stoppar jag mig själv från att följa efter energier och upplevelser

2012 – Tio Anledningar Till Varför Ditt Liv Kommer Ändras När Du Lyssnar På Desteni

Här är en vlog av Anna som jag går en överenskommelse tillsammans med – och i denna vloggen pratar Anna om tio anledningar till varför ditt liv kommer ändras när du lyssnar på Desteni.