Tag Archives: ansikte

Dag 240: Kroppen Min – Ansikte, och Hår (Del 27)

I denna blogg kommer jag att skriva om hur jag definierar mig själv i enlighet med mitt ansikte, och mitt hår – och detta är en bloggserie där jag går igenom hela min kropp, och ser hur jag definierat mig själv i förhållande till min kropp.

Egentligen följer jag en lista i fråga om vilka punkter jag ska skriva om, och i denna har jag skrivit ner specifika tankar, och upplevelser i förhållande till vissa av min kroppsdelar – men eftersom jag för tillfället möter tankar som har med andra kroppsdelar att göra så hoppar jag att använda denna lista för tillfället, och arbetar istället med det som har kommit upp inom mig.

Full-Face-Swimming-MaskOch de tankar som jag för tillfället möter har att göra med mitt ansikte, och mitt hår. En tendens som jag lagt märke till är att varje gång som jag går in på ett badrum, och tittar mig själv i en spegel – då tittar jag genast på mitt ansikte, och mitt hår – och jag inspekterar mig själv för att försöka få en känsla om jag kan acceptera mig själv, eller om jag inte kan acceptera mig själv. Ibland tycker jag att jag ser ”snygg ut” – och då känns det bra – men sedan andra gånger tycker jag att jag ser ”ful” ut – och då känns det inte bra – då har jag istället en negativ upplevelse.

Min översiktliga definition av mitt ansikte, och hår är att det ser snyggt ut – och jag har länge burit med mig en idé av mig själv av att jag är snygg, och lite över genomsnittet. Det är intressant att se hur mycket uppmärksamhet, och värde som jag har lagt vid denna punkt av hur jag ser ut – när det för min egen del inte direkt är en punkt som jag har nytta utav, och kan lägga märke till, på samma sätt som t.ex. min ”inre karaktär”.

Jag har märkt att när jag är bland andra människor, och speciellt andra män, då tävlar jag med dessa huruvida jag, eller dem är vackrast. När jag tycker att jag ser ut att vara den som är vackrast, och snyggast, då känner jag mig bra inombords, lyckad, och när det motsatta händer, då upplever jag mig själv avundsjuk, och känner det som om att denna världen är orättvis; varför kunde inte jag få se ut som en annan gör?

Djur har en förmåga att fullständigt ge fan i hur de ser ut, och även i hur andra än ser ut – när de uttrycker sig själva är de fullständigt ovillkorliga, och ger av sig själva utan rädsla, eller självfördömande. Detta är ett exempel som jag kan använda mig själv av då jag konstruerar min lösning som jag ska leva, för att transcendera och gå igenom denna punkt om att vara besatt, och styrd av utseende.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv i förhållande till mitt ansikte, och mitt hår – och skapa en upplevelse av mig själv när jag tittar på mitt ansikte, och hår i en spegel – genom att tänka att jag antingen ser ”vacker” ut – eller att jag ser ”ful” ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra utseende, och utsida, och färger, och former, till att vara viktigare än vem jag är – viktigare än vad jag tillåter och accepterar inom och som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att detta jag upplever gentemot mitt hår, och mitt ansikte – att det är ett system, och att det alltså inte är riktigt – det är inte ett livsuttryck av och som mig själv utan någonting som jag lärt mig över tiden, och ett slags uttryck, och rörelse, som jag sakta, men säkert ackumulerat genom att observera hur andra lever, och genom att apa efter hur jag ser att människor i allmänhet lever, och definierar sig själva

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag tittar på mitt ansikte, att ha en positiv reaktioner gentemot mitt blonda hår, och tänka att mitt blonda hår ser välformat, och välskapt ut, och att det säkert måste vara många som tycker på samma sätt – och även göra samma i förhållande till mina läppar, och tänka att min läppar ser ”filmiska ut” – eftersom de tydligen har den där formen som är sexig, och vacker – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att värdesätta utseende, och bilder – och mina tankar, och upplevelser i förhållande till dessa – mer än att vara här med och som min kropp i enheter och jämlikhet – och andas – och stoppa mina tankar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se, och definiera mina tankar som lagar, och som någonting som ”bara är” – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv – att därför när jag tittar på mitt ansikte, och mitt hår – och dessa tankarna kommer upp inom mig, att då bli helt hypnotiserad av dessa tankar – och genast följa efter dessa tankar utan att ifrågasätta dem, och utan att göra någonting för att röra mig själv, för att stoppa och ta bort dessa tankar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att lita på vad mina tankar säger om mitt utseende, om mitt hår, och om mitt ansikte – och tänka att mina tankar säkert har rätt, och att det därför bara är för mig att följa efter mina tankar så kommer allting att ordna sig, och lösa sig i slutändan – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ge upp på mig själv, och ge fullständigt efter för tankar – och tro att jag behöver tankar för att kunna leva, och existera – när detta faktiskt är så långt från sanningen som man kan komma

När jag tittar på mig själv i spegeln, och jag märker att tankar om mitt hår, och mina läppar, och mitt ansikte kommer upp – där jag tänker på att jag antingen är snygg, eller ful – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att – jag är en kropp här, och att ful, och snygg är påhittade idéer som inte finns i verkligheten – således åtar jag mig själv att stoppa dessa tankar, att andas, och att titta mig själv in i spegeln utan någon reaktion, eller tanke

Jag åtar mig själv att öva på att leva som djur – d.v.s. att jag tillåter mig själv att uttrycka mig själv ovillkorligt, och utan rädsla, och självfördömande – och utan att oroa mig själv för att mitt utseende inte är korrekt – och att jag inte kommer bli accepterad

När jag märker att jag skapar en positiv upplevelse i förhållande till mitt ansikte, mina läppar, eller mått hår – genom att tänka att det ser ”vackert” ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att detta är en energi, och inte verkligheten – för mitt utseende är inte en känsla utan en fysisk manifestation här – och således är vad jag känner inte riktigt; således åtar jag mig själv att vara fysisk, och materiell med mig själv – och sluta definiera mig själv, eller min kropp utifrån idéer baserade på känslor, och upplevelser

Enhanced by Zemanta

Dag 226: Kroppen Min – En Fin Profil (Del 13)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 12) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag gillar mina käkben, och kindben – jag tycker de ger en fin profil till mitt ansikte

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa ett positivt fördömande, och en positiv upplevelse gentemot mina käkben, och kindben – och tänka inom mig själv att jag tycker att de ger en ”fin profil till mitt ansikte” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv utifrån mitt utseende, och att se mig själv såsom en bild – vars värde utgörs av huruvida jag ser ”fin ut” eller inte – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att gå djupare in i och som min kropp – och se att det finns mer till mig – mer till min kropp – och mer till livet än en bild – vars profil verkar och ser ”fin” ut

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag är bland människor, och någon människa tittar på mig – och tittar på mitt ansikte – att då tänka, och uppleva inom mig själv att den där människan kollar säkert på mig på grund av min ”fina profil” – och på grund av hur mitt ansikte ser ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att – jag genom att prata i mitt huvud, och hitta på diverse anledningar om varför människor tittar på mig – eller varför människor inte tittar på mig – tar mig själv bort från min mänskliga fysiska kropp – bort från min närvaro av och som mig själv här i varje andetag – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas, och föra mig själv tillbaka hit – och träna mig själv på att vara här – med och som min kropp – i och som varje andetag

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fokusera på mitt ansikte, och hur jag tror, och upplever att andra ser, och upplever mitt ansikte – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att fokusera, och koncentrera mig själv på att leva – att ge uppmärksamhet till mig själv här som min mänskliga fysiska kropp – och att träna mig själv på att leva som närvaro här – med och som mig själv – och således sluta ge allt av mig själv till en bild – till en upplevelse – till en känsla inom mig själv – och således istället fokusera på att leva, och uttrycka mig själv fysiskt här i och som varje andetag

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bibehålla, och definiera mig själv utifrån ett minne – vari min mamma sa till mig att mina kindben, och mina käkben är vackra – och att mitt ansikte är bildskönt, och attraktivt – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag är mer än ett minne – jag är mer än en bild – jag är mer än en känsla, och en upplevelse av att jag känner mig själv ”attraktiv” – och snygg – jag är – eller har i vart fall potentialen – av att leva och uttrycka mig själv HÄR – med och som min kropp – i enhet och jämlikhet – vari det inte finns någonting mer, eller mindre än mig själv här som denna fysiska verklighet – som min kropp – såsom fullständig närvaro i detta ögonblick

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa, och medverka i och som ett tankemönster som lyder att ”jag har ett snyggt ansikte” – och att ”jag är mer attraktiv än vad vanliga människor är” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv utifrån mitt utseende – och att begränsa mig själv och tänka att – jag är endast värdefull till den grad andra människor validerar, och erkänner min idé om mitt ansikte – att jag är snygg, och attraktiv – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att låta mig släppa denna punkten – och låta mig själv istället leva, och uttrycka mig själv som mitt andetag – och låta varje ögonblick vara fullkomligt och utan att jag behöver bli någonting mer – verka såsom någonting bättre – eller få ett erkännande av någon såsom att jag är snygg, och attraktiv

Självåtaganden

1. När jag märker att jag medverkar i, och definierar mig själv utifrån ett positivt fördömande, och en positiv upplevelse gentemot hur mina käk-, och kindben ser ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att mina kind-, och käkben består av ben – består av molekyler, celler, och atomer – och att de i grund och botten är en fysisk massa som är jämlik i alla fysiska manifestationer i denna världen – således är min upplevelse gentemot dessa kroppens uttryck i separation från min mänskliga fysiska kropp – eftersom det är en subjektiv, och kulturellt skapad upplevelse – som jag tillverkat genom att observera min omgivning, och genom detta lärt mig vad som är ”snyggt, och fult” – således åtar jag mig själv att se mina kindben, och käkben här – såsom ingenting mindre än kind-, och käkben – och att stabilisera mig själv inom mig själv och stoppa tankar – stoppa all separation från min mänsklig fysiska kropp som uppstår inom mig

2.När jag märker att en annan människa tittar på mig, och jag vid det tillfället börjar fantisera, drömma om, och fundera över vad den människan tyckte om mitt ansikte – och tänka att den människan säkert tyckte att jag hade ett ”fint” ansikte – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att jag har ingen aning om vad andra tycker om mitt ansikte, och vad jag tror mig själv se i andra är faktiskt vad jag själv upplever, och tycker i förhållande till mitt ansikte – således åtar jag mig själv att sluta att skapa och livnära ett energipositivt förhållande med mitt ansikte – och istället fokusera på att vara här med mitt ansikte i och som enhet och jämlikhet – genom att känna – uppleva – och vara intim med mitt ansikte här

3. När jag märker att jag fokuserar, och koncentrerar mig själv på andra människor, och tänker på vad andra kan tänkas tycka om mitt ansikte – och om hur min profil ser ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – när jag funderar på vad andra tänker om mig – då förlorar jag mig själv – och låter mitt förhållande med mig själv gå upp i rök – således åtar jag mig själv att koncentrera, och fokusera på mig själv – och göra detta praktiskt genom att vara medveten om mitt andetag – och medvetet andas in och ut och vara närvarande om min kropp här

4. När jag märker att jag håller kvar vid, och definierar mig själv utifrån ett minne, vari min mamma nämnt att jag haft ett vackert ansikte, och att mina kind-, och käkben ger mig en vacker profil – och att jag är bildskön – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag slutar att definiera mig själv som bildskön, eller som snygg, eller som attraktiv – och ser att dessa punkter endast är idéer, och ord – men inte faktiska och substantiella bevisbara punkter – de existerar bara i den mänskliga tankedimensionen – och inte i verkligheten; således åtar jag mig själv att leva i verkligheten – och vara fokuserad, och koncentrerad på verkligheten här – och inte ge efter, och förlora mig själv i och som sinnet

5. När jag märker att jag medverkar i och som ett tankemönster som lyder att ”jag har ett snyggt ansikte” – och att jag är mer attraktiv än vad vanliga människor är” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår – att jag är precis som alla andra människor – och min kropp fungerar, och existerar precis som alla andra kroppar – och att idén om att vara snygg, och attraktiv – det är just det – en idé – och ingen fysisk, faktiskt verklighet – således åtar jag mig själv att andas – och att stabilisera mig själv här med och som min mänskliga fysiska kropp – och att andas och låta mig själv uppleva själva den fysiska manifestationen av och som min kropp – som inte är en bild – utan som är ett fysiskt och substantiellt uttryck här – ett levande ting

 

Enhanced by Zemanta

Dag 220: Kroppen Min – Ett Symmetriskt Ansikte (Del 7)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 6) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag gillar att mitt ansikte ser symmetriskt ut – att jag har ett ”fyrkantigt” ansikte.

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av och som en idé av att ett symmetriskt och fyrkantigt ansikte är snyggare, och ser bättre ut än ett runt, och osymmetriskt ansikte – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att döma mig själv, och personer i min omvärld utifrån hur deras ansikten ut – och evaluera, och definiera människors värde utifrån hur deras ansikten ser ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sluta döma mig själv utifrån hur jag ser ut – och sluta döma människor i min omvärld utifrån hur de ser ut – och istället lära känna, och se människor för vilka de är

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en idé att ett symmetriskt, och fyrkantigt ansikte är bättre, och mer åtråvärt än ett runt, och osymmetriskt ansikte – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att döma, och attackera mig själv när jag tittar mig själv i spegeln – och evaluera, och analysera mitt utseende – och ge mitt utseende poäng utifrån hur nära jag ligger den idén jag har i mitt huvud om hur man borde se ut – utseendemässigt – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att uppskatta min kropp, mitt ansikte, och mig själv ovillkorligt och sluta definiera mig själv utifrån hur jag ser ut

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha en tanke inom mig att ”om jag inte ser bra ut så kan jag inte interagera, eller vara social – för ingen kommer att acceptera mig” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå – att vem jag är inte är beroende av hur jag ser ut, och att mitt val att interagera, och kommunicera med andra inte heller är beroende av hur jag ser ut – om jag inte bestämmer att så är fallet – vilket naturligtvis är fullständigt dumt att göra

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bestämma, och tänka att jag är begränsad av hur mitt ansikte ser ut – och att mitt ansikte måste se ut precis som den bild jag skapat i mitt huvud om hur ett ansikte ska se ut – och att det då ska vara fyrkantigt, och symmetriskt – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att denna bilden av hur ett ansikte borde se ut är en illusion – för den fysiska kroppen skapar inte sig själv utifrån en bild – utan skapar sig själv med utgångspunkt i att vara fysiskt optimal att uttrycka sig självt här – vilket inte har någonting med utseende att göra

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd inför att släppa mitt självfördömande, och min bildfixering, och perfektionsfixering i förhållande till mitt ansikte – i rädslan, och ångesten att detta kommer leda till att jag inte längre kan anses vara ”vacker” och ”snygg” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att idén om att vara ”vacker” och ”snygg” är just idéer och har ingenting med att leva, och uttrycka mig själv här – att göra – och således är dessa idéer inte någonting som tjänar liv – som tjänar vad som är bäst för alla – och därför förtjänar de inte att existera, och inte heller att ges någon uppmärksamhet

Självåtaganden

1. När jag märker att jag blir besatt av och som en idé av att ett symmetriskt och fyrkantigt ansikte är snyggare, och ser bättre ut än ett runt, och symmetriskt ansikte – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – ett ansikte är ett ansikte – det är menat att användas såsom plats till ögon, mun, öron, och näsa – och inte menat till att vara ett konstverk vars olika former definieras, och ges mening såsom att inneha olika skönhetsvärden; således åtar jag mig själv att andas – och uppskatta min kropp – mitt ansikte – ovillkorligt och utan fördömanden – utan att känna att mitt ansikte är för fult, eller för snyggt – utan helt enkelt ha ett ansikte

2. När jag märker att jag medverkar i och som en idé av att ett symmetriskt, och fyrkantigt ansikte är bättre, och mer åtråvärt än ett runt, och osymmetriskt ansikte – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – ett symmetriskt ansikte är ett symmetriskt ansikte – ingenting mer än det – och att ett osymmetriskt ansikte är ett osymmetriskt ansikte – ingenting mer än det – och således åtar jag mig själv att sluta ge saker och ting värden som de inte innehar naturligt och utan att jag ska projicera och inbilla mig ett värde på den saken jag observerar

3. När jag märker att jag medverkar i och som en tanke att ”om jag inte ser bra ut så kan jag inte interagera, eller vara social – för ingen kommer acceptera mig” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – jo – jag kan vara social – jag kan vara uttrycksfull – jag kan vara det jag bestämmer för att vara – för mitt utseende är inget som praktiskt hindrar mig från att interagera, och vara social med människor – således åtar jag mig själv att sluta fokusera, och ge uppmärksamhet till mitt utseende – och istället fokusera, och ge uppmärksamhet till mitt uttryck av och som mig själv – här – i och som varje andetag

4. När jag märker att jag tänker, tror, och bestämmer att jag är begränsad av hur mitt ansikte ser ut – och att mitt ansikte måste se ut precis som den bild jag skapat i mitt huvud om hur ett ansikte ska se ut – för att jag ska kunna uttrycka mig själv utan fruktan och ångest; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att mitt ansikte begränsar bara mig om jag bestämmer att så är fallet – men om jag istället säger att jag bestämmer mig själv för att inte begränsa mig – oavsett hur jag ser ut – då blir saken helt annorlunda; således åtar jag mig själv att leva utan begränsningar – utan fördömanden – och utan rädsla – och ge mig själv hän i mitt liv fullständigt till att leva och glädja mig med och som mig själv – här i varje andetag

5. När jag märker att jag blir rädd inför att släppa mitt självfördömande, och min bildfixering, och utseendefixering i förhållande till mitt ansikte – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår – att även fast det känns som om jag kommer förlora någonting genom att släppa taget om min utseendefixering – så är fallet det motsatta – det finns inget att förlora – och en känsla kan alltså inte fästas någon tillit vid – endast sunt förnuft som kan bevisas och visas stämma gång på gång på gång – kan fästas tillit vid – således åtar jag mig själv att släppa min utseendefixering – och istället ge min uppmärksamhet till att leva – och till att stötta och assistera mig själv att leva, och uttrycka mig själv i och som mitt liv

Enhanced by Zemanta