Tag Archives: anställning

Dag 321: Toppjobbet

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att drömma om att ha en toppkarriär

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fantisera om att lyckas i systemet, och röra mig själv uppåt i hierarkin och bli någonting – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att inte följa efter och försöka uppnå mina drömmar och fantasier – i tron att om jag inte följer efter mina begär så kommer jag att gå miste om någonting

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna rädsla och ångest inför att ta ett beslut i mitt liv att inte gå den där vägen som jag inbillat mig själv att jag skulle gå, vägen mot toppen av hierarkin, och istället göra någonting med mitt liv och leverne som inte kommer placera mig i någon slags visibel situation där människor anser och definierar mig såsom att vara på toppen av hierarkin, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att leva ett oansenligt och anspråkslöst liv – där jag inte är särskilt speciell eller unik – utan egentligen bara helt normal

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd inför att leva ett helt normalt liv – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en polaritet mot denna rädslan, såsom begäret efter att få toppjobbet, att ha den bästa och mest givande karriären, så att jag kan känna och upplever mig själv som om att jag är på toppen av världen, förmer än och bättre än alla andra som är runtomkring mig, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och se, inse och förstå att det här begäret jag har är baserat på en rädsla, och en idé om att jag måste bevisa mig själv och få bekräftelse i mitt liv, när sanningen är den att jag inte behöver bekräftelse, att jag inte behöver bevisa mig, att jag inte behöver visa mig själv stark eller lyckad inför någon annan

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid begäret av att få toppjobbet, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i inre mentalt tillstånd av att tävla mot andra, och försöka bevisa mig själv och bekräfta mig själv gentemot andra, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se, och definiera mig själv utifrån en jämförande bild – där jag tror att jag kommer bara vara nöjd med mig själv om jag lyckas uppnå något slags gudstillstånd i andra människors ögon, och nå den där toppositionen, där alla ser upp till mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja bli berömd, erkänd och framgångsrik, och imponera på människor i min omvärld, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta detta vara den energi som motiverar mig, som rör mig framåt, som animerar mig, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bära på en idé om mig själv att så länge jag inte har den där bekräftelsen, så länge jag inte nått den där positionen, så länge jag inte skapat mig själv såsom den där perfekta människan på toppen av pyramiden, då är det någonting fel med mig och mitt liv, det är någonting som saknas, och någonting som ur balans

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att jag har sökt efter andras erkännande och andras bekräftelse helt i onödan, för saken är som så, att hur länge, hur enträget, och hur disciplinerat jag än söker, så kommer jag aldrig hitta den där totala acceptansen och erkännandet, eftersom det är endast någonting som jag kan ge till mig själv – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag kan ge mig själv acceptans, erkännande och bekräftelse oavsett vad jag gör, oavsett vilket yrke jag innehar, oavsett vilken riktning jag tar i mitt liv – för saken är den – att vad som avgör allting är VEM jag är och inte VAD jag gör

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ovillkorligt låta mig själv slappna av inombords och se, inse och förstå att jag måste inte gå ut i systemet och jaga någon slags erkännande, bekräftelse och acceptans, jag måste inte erhålla något slags kändisskap, jag måste inte bli någonting överlägset, jag måste inte få ett toppjobb, jag måste inte få de bästa betygen av alla – jag menar: jag kan istället acceptera mig själv och ge mig själv erkännande och bekräftelse, och låta mig själv vara tillfreds med mig själv oavsett var jag är eller vad jag gör i detta system

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att det enda sättet att verkligen stabilisera mig själv på, och ge mig själv det där fundamentet av stabilitet där jag kan stå den samma varje dag utan att bli emotionell eller känslomässig, är att jag låter mig själv släppa taget om mina begär, låter mig själv släppa taget om mina drömmar, låter mig själv släppa taget om denna världen och vem jag vill och önskar att jag ska vara i denna världen; och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att närma mig själv denna världen i insikten om att allt handlar om vad som är praktiskt, vad som är effektivt och var jag kan skapa den största och mest inflytelserika skillnaden, och att idén om att bli en vinnare – är just bara det – en idé och ingenting annat – ingenting av värde och ingenting att leva för

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att leva för att få bli någon slags stjärna i systemet, en profil, någon som alla pratar om, känner till, och ser på med stora ögon – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förblindas av mitt eget begär efter att få bli bekräftad, erkänd, och validerad, och jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå hur flyktiga, hur meningslösa, och hur tomma dessa punkter är, hur de faktiskt inte innehåller något av värde, utan jag söker att ta bli någonting, jag söker efter erkännande, bara för en tomhet jag upplever inom mig – en tomhet som jag istället kan ta beslutet att fylla genom att stå upp inom mig själv att besluta mig själv för hur jag ska leva och röra mig själv i denna världen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig själv tom och meningslös, och tro att för att kunna råda bot på denna upplevelse måste jag gå ut i systemet, och jag måste placera mig själv i någon inflytelserik position, och jag måste se till att jag blir någon – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att denna punkten är illusorisk – den är dröm som jag skapat – och jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag kan fylla tomrummet som existerar inom mig – med mig själv – och leva fullhet och totalitet i varje ögonblick och således inte längre uppleva mig själv som en utsvulten varg på jakt efter någonting att sätta tänderna i

Självåtaganden

När jag märker att jag går in karriärspersonligheten, och jag drömmer om en magnifik, fantastisk, och framgångsrik framtid, där jag står i centrum för stora saker – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår hur detta sökandet är en illusion, hur det inte finns någonting att nå till, det finns inget att uppnå, och den där bekräftelsen jag så gärna önskar, den finns inte; således åtar jag mig själv att slappna och acceptera mig själv – och förstå att endast jag kan ge mig själv acceptans – endast jag kan bekräfta mig själv och det kommer aldrig komma därutifrån

När jag märker att jag känner mig tom, och meningslös, och tror att min mening, och mitt syfte finns någonstans därute i världen, och att jag måste inta någon statusfylld position för att kunna känna mig tillfreds, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår hur denna jakten på att känna mig hel inte kommer leda någonstans, eftersom det finns inget mål att nå där ute som kan göra mig till en komplett och hel människa; och således åtar jag mig själv att istället leva HÄR – och ta beslutet att tillåta mig själv vara HEL och KOMPLETT och sluta söka efter dessa saker där ute någonstans

Enhanced by Zemanta

Dag 174: Säkerhetsvakten Som Inte Skötte Sitt Jobb

Självskriverier

Idag ska jag skriva om ett minne som kommit upp inom mig ett antal gånger. Det har då att göra med mitt förflutna såsom en vakt inom säkerhetsbranschen. Mitt uppdrag var mycket enkelt – vakta bilar, registrera bilar, och lämna ut bilar. Utöver det var mitt uppdrag även att hålla mig vaken under nätterna, vilket definitivt var det svåraste med yrket.

Nåja, även fast jag var en i många avseenden fullständigt excellent vakt var det dock flera olika karaktärsdrag som jag saknade, vilket en riktigt ansenlig vakt innehar. Framförallt var jag dålig på att samarbeta med mina medanställda. Och det hände sig inte bättre än att jag lyckades skapa en mängd onödiga konflikter med diverse arbetskamrater. Det är bl.a. detta som jag idag känner skam över, och det är därför jag associerar minnet med min arbetstid som vakt i och som en upplevelse av skuld, och ånger.

Men det är ännu en sak som jag känner skam över från denna tid, och det är att jag faktiskt somnade flera gånger under mitt viktiga uppdrag att vakta bilar. Och jag upplever då skam eftersom jag känner det som om jag svek min arbetsgivare.

Dessa är punkterna som kommer upp inom mig när detta minne dyker upp. Alltså en mängd känslor av skam, ånger, och skuld – och där jag känner det som om att jag ”kunde ha gjort bättre ifrån mig” – när jag hade detta arbetet. Allt detta ska jag nu förlåta och lämna därhän – för som Jesus sade: ”låt de döda (minnen) begrava de döda (minnen)” = släpp ditt förflutna!

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna skam, och ånger när jag sagt någonting till en annan människa, som fått den andra människan att se ogillande på mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att associera mitt antagande att en annan människa ogillar mig med en upplevelse av och som skam och skuld – där jag genast känner och upplever att jag gjort dåligt ifrån mig, och borde gjort bättre ifrån mig – eftersom det tydligen är extremt viktigt – och att hela min personliga trygghet bygger på att en annan människa tycker om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna skam, och ånger över att min arbetsgivare litade på mig – och trodde att jag skulle vara ett vackert, och fint ansikte utåt för företaget – men att jag sedan började skapa konflikter med anställda, och var generellt asocial – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att detta inte handlar om min arbetsgivare, utan om mitt eget självfördömande mot mig själv – för att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in och bli en personlighet av att vara asocial istället för att leva här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig själv, och ångra mig själv för att jag tidigare i mitt liv utvecklat mig själv till att vara asocial och oförmögen att kommunicera, och uttrycka mig själv effektivt med människor i min värld – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig själv för att jag inte är ”normal” och för att jag inte är som ”alla andra” – eller i vart fall inte är såsom vad jag tror är normalt, och såsom alla andra är – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att släppa mitt självfördömande, och istället för att fördöma mig själv – förlåta mig själv, och lära känna orsakerna inom mig själv till varför jag skapade mig själv som asocial – och således förstå mig själv istället för att vara hård mot mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och känna att jag på grund av att jag inte ansågs, och definierades som en ”normal” människa av mina arbetskamrater, utan att jag istället sågs som jobbig, och inte särskilt ”trevlig” – att tro att jag på grund av detta har ett skamfyllt förflutet, och att jag borde skämmas och ångra mig själv över hur jag uppförde mig själv, och hur jag uttryckte mig själv – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det hjälper ju intet att fördöma mig själv, eller se ner på mig själv – utan vad som hjälper är istället att jag förstår mig själv – och att jag ser, och inser hur jag skapade mig själv – och de konsekvenser som blev utflödet av mitt uttryck av mig själv som asocial

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna skam, och ånger över att min arbetsgivare inte tyckte att jag var värdig en anställning, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mitt värde i förhållande till om en arbetsgivare vill att jag ska vara anställd hos honom eller inte – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli påverkad, och styrd av vad min arbetsgivare tyckte om mig – och tro att mitt värde är fullständigt i händerna på min arbetsgivare, och om inte han tycker om mig så är jag ingenting överhuvudtaget

Självåtaganden

När jag märker att jag associerar vad jag tror att en annan människa tycker om mig såsom en upplevelse av skam och skuld – om nu denna andra människan tycker dåligt om mig, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – det inte är någonting dåligt, eller skamfyllt, eller negativt med att en annan människa har en viss slags upplevelse i förhållande till mig – det betyder faktiskt ingenting; således åtar jag mig själv att andas och inte låta mig själv influeras av vad jag antar att en annan människa upplever i förhållande till mig

När jag märker att jag känner skuld, och skam för att jag tycker att jag moraliskt förpliktigat mig själv till en annan att stå för mitt ord, och vara en förtjänstfull människa i dennas värld – och att jag inte lyckats upprätthålla denna förpliktelsen – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att moraliska förpliktelser är illusioner, och existerar endast i mitt huvud – således är skam, och skuld för att jag inte upprätthållit sådana – också illusioner – således åtar jag mig själv att sluta att leva efter, och dirigera mig själv utifrån illusioner – och jag åtar mig själv att istället uttrycka och röra mig själv här – en och jämlik

När jag märker att jag upplever skam, och ånger för att jag tidigare under mitt liv utvecklat mig själv att existera såsom asocial – och inte särskilt kontakt-, och nåbar av andra människor – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det är dumt att fördöma mig själv – för vem jag var förr i tiden – och hur jag upplevde, och rörde mig själv förr i tiden – var en konsekvens av mitt leverne och jag visste helt enkelt inte bättre då; således åtar jag mig själv att sluta titta bakåt – och istället se framåt – och se hur jag kan förbättra, och effektivisera mig själv här – istället för att se tillbaka på vad jag tycker jag gjort dåligt i mitt förflutna

När jag märker att jag känner och upplever skam, och ånger – för att jag tror att människor i mitt förflutna inte har sett mig som en normal, värdig, och aktningsvärd människa – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – vad andra tror om mig är irrelevant – för i grund och botten händer allt som jag upplever inom mig – och allt som jag tänker, och känner är faktiskt mitt eget förhållande med mig; således åtar jag mig själv att sluta fördöma mig själv, och sluta vara hård mot mig själv – och istället förlåta mig själv och släppa mitt förflutna

När jag märker att jag känner skam, och ånger över att jag i mitt förflutna inte sågs som en värdig anställd av min chef, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – i grund och botten är det irrelevant vad min chef tycker om mig, för att min upplevelse handlar om mig själv – och om hur jag separerat mig själv från värde och tänkt att endast pengar, endast en anställning kan ge mig ett värde; således åtar jag mig själv att sluta jaga ett värde utanför mig själv – och istället ge mig själv egenvärde här – i och som mitt andetag – en och jämlik

JesusWikipedia: Jesus ( 7–2 BC/BCE to 30–36 AD/CE), also referred to as Jesus of Nazareth, is the central figure of Christianity, whom the teachings of most Christian denominations hold to be the Son of God, and is regarded as a major Prophet in Islam.

Dag 59: Rädsla Är Värdelöst

När jag arbetar märker jag att jag har mycket lättare att stressa upp mig över saker och ting, och börja oroa mig själv, och självklart är det som jag oroar mig för att förlora jobbet, och att helt enkelt vara alldeles för dålig för att min arbetsgivare ska vilja ha kvar mig. Det är dock fascinerande att se hur absolut värdelös denna rädsla är att faktiskt hjälpa mig att behålla jobbet, eftersom det enda rädslan faktiskt gör för mig är att jag blir mer virrig, och stressad, och jag gör mer misstag och fel. När jag istället tar det lugnt på jobbet, och gör mina uppgifter i tur och ordning, då blir konsekvensen att jag gör ett bättre jobb. Jag kommer ihåg alla detaljer av mina uppgifter och jag gör dem snabbt och effektivt. Detta bevisar att rädslan är fullständigt värdelöst, och har absolut ingen praktisk funktion i mitt liv.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att oroa mig själv, vara nervös och rädd att min arbetsgivare ska tycka att jag gör ett dåligt arbete, och inte längre vilja ha kvar mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli nervös för att jag ska glömma någonting, eller göra ett fel som min arbetsgivare kommer bli arg på mig för att jag gjort – istället för att tillåta och acceptera mig själv att ta det lugnt, och helt enkelt försäkra mig själv om att jag inte gör något fel

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd och känna ångest att kunder ska bli missnöjda med mig, och arga, och tycka att jag inte kan göra mitt jobb – att jag ser för ung ut – och att de hellre skulle vilja åka med någon annan istället för mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna min nervös och osäker när människor inte tycker om vad det är jag gör, och står bakom mig så att säga, men istället tycker att jag är dålig, och sämre än andra – istället för att se, inse och förstå att jag definierat stabilitet i förhållande till vad andra människor tycker om mig, istället för att jag lever stabilitet här i varje ögonblick, och alltså inte tillåter mig själv att bli influerad av vad andra känner och tycker om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte stå upp inom mig själv och göra mitt jobb här i varje andetag, och när jag har reaktioner på mitt arbeta, att använda den tid jag är ledig, att applicera förlåtelse, och korrigerande självstadganden, för att på så vis korrigera och hjälpa mig själv att stå upp ifrån mitt negativa beteende

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte driva mig själv att applicera förlåtelse när jag har reaktioner, och det finns ett tillfälle för mig att ta tag i reaktionen, undersöka, och släppa denna med hjälp av självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja att andra människor ska känna sig nöjda med mig för att jag ska vara lugn, och så fort jag märker att någon är missnöjd med mig, eller irriterad på mig, att genast gå in en upplevelse av att känna mig osäker, och nervös, och av att känna det som att jag förlorar min stabilitet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att det begränsar mig ofattbart mycket när jag definierar min stabilitet i förhållande till andra människor – eftersom jag då inte står upp, lever och uttrycker mig själv som stabilitet här – utan är fullt beroende av vad andra känner, tycker, och upplever om mig

Jag åtar mig själv att leva stabilitet och stå som min egen stabilitet oavsett vad andra tycker eller känner om mig

Jag åtar mig själv att inse att rädsla aldrig hjälper, utan att det alltid går mycket bättre när jag är lugn, stabil, och håller mig själv stabil här i andetaget

Jag åtar mig själv att inte ta beslut, och leva utifrån upplevelser av och som energi

Dubbelt så många rån! Desperationen blir tydligare!

I sydsvenskan kan man idag läsa att antalet rån fördubblats gentemot föregående år – här kan du se artikeln.

Så, det blir fler och fler rån. Det är inte särkilt märkligt. Människor får mindre och mindre pengar och det blir svårare och svårare att få tag i pengar. Vad gör man då? Jo, man gör det man måste göra för att få tag i pengar och att råna människor är ett alternativ.

Problemet med rån kommer inte bli bättre för att vi anställer fler poliser. Anledningen till att människor rånar är inte för att de vill råna, det är inte för att de är lata, det är inte för att de är kriminella av naturen, det är inte för att de är utlänningar, det är inte för att de har en för dålig utbildning. Nej, de rånar för att överleva! I vårt kyliga samhällsklimat där du måste ha pengar för att kunna ge dig själv de mest fundamentala livsnödvändiga behoven, blir rån ett acceptabelt tillvägagångssätt för att tillgodogöra sig själv sina behov. Vad hade du själv gjort om du stått utan pengar och utan en laglig möjlighet att ge dig själv pengar? Jo, du hade rånat människor.

Så, poliser, politiker, statstjänstemän och människor med en åsikt, inse att detta problem ligger i vårt pengasystem. Fast uttrycket pengasystem gör inte spektaklet rätta, kalla det istället slavsystemet! För vissa lever som slavar utan någon möjlighet att välja vad de ska göra i sina liv. De är slavar till dem som har pengar. De som har pengar är slavherrarna och de kan njuta av allsköns exotisk stimulans och det på bekostnad av slavarna.

Vem står och tillverkar ipods? Vem står och skördar apelsiner? Vem gör allt detta arbete som ligger till grunden för vårt kapitalistiska konsumtionssamhälle? Jo, de ansiktslösa och röstlösa slavarna. De är ansiktslösa och röstlösa för de har inga pengar och eftersom de inte har några pengar så existerar de inte.

Men så börjar dessa nyheter en ökning i rån dyka upp och vad förstår man? Jo, läget börjar bli desperat. Människor börjar i allt större utsträckning få svårt att tillgodose sig själva med pengar och pågrund av detta ser vi en ökning i rån.

Så, vi kan förvänta oss ett våldsamt och otrevligt samhälle tills vi inser att vi inte kan stjäla från andra människor det som är deras rättighet från födseln. Nämligen att uppfylla de fysiska behov som vi alla delar. Att få äta, att få sova under ett varmt täcke, att få ha rena kläder, att få göra någonting som man tycker är roligt; dessa är mänskliga behov och alla förtjänar att få dessa behoven uppfyllda! Ingen människa är född till att vara slav och ingen människa är född till att vara slavherre. Det är pengar som gör oss till den ena eller den andra. Om vi därför ger alla människor samma mängd pengar, kommer vi etablera jämlikhet i världen. Vi kommer börja uppskatta varandras färdigheter och kunskap och inte längre ta för givet att vi kan köpa andras tid.

Jämlikt med pengar för alla är lösningen som kommer ge alla människor en röst och ett ansikte. Jämlikt med pengar för alla är lösningen som kommer att låta alla människor existera.

Så, för att stoppa rån och brottslighet. Undersök jämlikt med pengar för alla.

Brand i snickeri – säkerhetsåtgärder är förbisedda på grund av pengar

http://www.sydsvenskan.se/sverige/article1341776/Brand-i-snickeri-i-Stockholm.html

Det har brunnit i ett snickeri i Stockholm går det att läsa i sydsvenskan idag – brandorsaken är inte klarlagd framkommer också. Men som en gammal snickarelev så vet jag vilka komponenter som är brandfarliga i en snickarverkstad och varför de flesta bränder i snickerier händer.

Det som far runt i luften då du snickrar är sågspån, det är små, väldigt små partiklar av sågspån som flyger omkring. Blir det för många av dessa små, små sågspån utgör dessa en stor brandfara – till den grad att en verkstad kan börja brinna vid enbart en liten gnista som flyger genom luften.

Detta klargjordes på den utbildning jag närvarande vid då jag studerade till snickare. Det märkliga var att då jag kom ut till snickeriverkstäderna för att göra min praktik var det ingen som följde dessa regler. På vissa verkstäder låg dammet i drivor och sågspånspartiklarna flög så mycket de orkade genom luften att någon tog akt. Jag märkte också att de säkerhetsregler som förespråkades på min skola om att ”ta det lugnt”, ”använda skydd”, ”använda väl vårdade verktyg” inte häller efterföljdes.

Jasså – varför då tänkte jag? Varför har man ett gäng regler som är utlagts för att ge snickare en inte lika farlig arbetsplats om de inte efterföljs. Varför efterföljs de inte? Varför verkar ingen bry sig?

Svaret mina vänner är – pengar. Jo, naturligtvis – pengar är det som är orsaken till att regler som värnar om den egna säkerheten inte efterföljs. Du har nämligen inte tid med sådant – du måste ju tjäna pengar!

Här är ännu ett bevis på hur vi indirekt tillåter mord och misshandel och rättfärdigar vårt handlade genom pengar. Indirekt – genom att tvinga snickare att skynda och stressa i sitt arbete för att producera en tillräcklig kvot för att generera en tillräcklig vinst så sätter vi dem i fara. De är tvingade att förbise viktiga säkerhetsaspekter i sitt arbete eftersom de inte har tillräcklig tid. Varje minut läggs till produktion – service och säkerhet kommer i andra hand.

Så – vi är faktiskt alla ansvariga till att sätta människor i farliga situationer. I situationer där konsekvenser som hotar liv och lem hos arbetare blir möjliga. Arbetarna, snickarna i detta fall har inget val – de måste arbeta och fullgöra sin kvot annars kan de inte överleva. Du måste ha pengar för att överleva i denna världen och i dagens världssystem får du inga pengar om du inte fullgör din kvot.

Jag vill inte vara en mördare längre. Jag vill vara delaktig i att sätta människor i farliga och prekära situationer enbart för att de ska få överleva. Alla förtjänar att överleva och leva ett liv utan stress och ångest – alla förtjänar att ha pengar för mat, bostad, kläder, sjukvård, värme och utbildning utan att behöva slita i bedrövliga och farliga förhållanden.

Jämlikt med pengar för alla – från födseln till döden. Detta blir ett slut på vårt kapitalistiska system i vilket du måste kompromissa med din säkerhet och ditt välmående för att kunna leva.

Undersök: jämlikt med pengar för alla

Sopor blir inte hämtade – undrar varför? Inga pengar såklart

Sopor I blir inte hämtade eftersom det ligger för mycket snö i vägen – detta går att läsa i Sydsvenskan: http://www.sydsvenskan.se/malmo/article1339596/Temporar-losning-pa-sopkrisen.html Publicerad 28 december 2010 16.50 Uppdaterad 28 december 2010 17.52

Anledningen till att snö ligger i väggen för sopbilarna sägs vara julhelgen – det finns inte tillräckligt med snöplogar och manskap för att ordna upp situationen. Frågan är – varför anställer inte kommunen ungdomar eller andra människor som inte har arbete till att lösa uppgiften? Är problemet verkligen att det finns för få anställda – eller – att det finns för lite pengar för att anställa människor?

I ett samhälle där det inte hade varit brist på pengar – där arbete inte hade belönats utifrån vinst utan ifrån sitt praktiska värde hade vi kunnat ta in människor – ungdomar – pensionärer – människor som gillar att vara ute i snön och skotta. Problemet hade enkelt kunnat lösas och alla hade getts betalt per timme – det hade inte funnits någon brist på pengarna eftersom det inte hade funnits någon skuld att hinna ikapp med.

Lösningen är allstå – jämlikt med pengar för alla. Där pengar inte cirkulerar runt och försvinner i korruption – i skuldbetalningar – där ingen har möjlighet att göra sig själv en vinst. Nej – vinst blir det istället då alla tjänar – då pengar faktiskt används för att skapa en vinst för alla – i detta fall – för att rensa sopor bort från gatorna.

Det är oacceptabelt att dagens monetära system låter vinst gå före praktiskt viktiga arbeten. Att pengar endast cirkulerar där det finns möjlighet att få pengar tillbaka – där det finns möjlighet att få en vinst. Men se vad som händer med de arbeten som är viktiga för vår dagliga trivsel och praktiska levnad – de försummas och får inte den uppmärksamhet de behöver ha.

Vi gör ett nytt system där pengar inte längre ges utifrån hur mycket du kan sälja – alla får samma peng för samma tid arbete och endast arbete som gynnar alla räknas som arbete. Att sälja aktier är inget arbete – det gynnar ingen – det ger ingen materiell förändring för människor i dagliga livet – däremot gör snöskottning det – men snöskottning ges ingen prioritet för att vi i dagens samhälle konstant tvingas tjäna pengar – göra vinst på alla vi gör.

Vi har skapat ett skuldsamhälle som är i en ond spiral – mer pengar – mer skuld – mer vinst. Hela tiden måste vi ha mer vinst – konsumera mer – sälja mer och i detta försummar vi det som är viktigt och det rent praktiskt gör vår överlevnad möjlig och bekväm.

Oacceptabelt – ge alla samma mängd pengar och ge alla viktiga yrken pengar utan begär för vinst. Det är enbart möjligt i ett nytt system. Jämlikt med pengar för alla.2010-12-28 16:50:15