Tag Archives: arbete

Dag 123: Att Skriva Uppsats

Självskriverier

Idag har jag ägnat min dag åt att skriva en promemoria – alltså en slags uppsats. Som vanligt har jag upplevt mycket ångest, och rädsla inför att jag lagt upp mitt arbete på fel sätt, att det är någonting som jag inte förstått, eller att det är någonting som jag gjort fel. Och istället för att skriva min uppsats har mycket av min tid gått åt att oroa mig själv.

Denna nervositet brukar göra att jag skriver mycket sämre uppsatser än vad jag är kapabel till, eftersom jag istället för att skriva min uppsats, och göra det på ett sätt som jag finner givande, och effektivt – istället oroar mig själv för vad läraren vill ha ut av min uppsats, och för vad slags betyg jag kommer få. Och därigenom begränsar jag mig själv, och hamnar i en slags limbo – där jag egentligen redan vet vad jag vill skriva, och hur jag vill skriva det – men jag vågar inte riktigt, eftersom jag inte vet hur läraren kommer uppfatta det jag skriver.

Jag märker att detta är en vanlig punkt bland mina klasskamrater, att de tycker att de som de skrivit, eller tänkt på är dåligt, och så ändrar de sig själva. Jag minns den första uppsatsen jag skrev, där ändrade jag alltihopa bara några dagar innan inlämningen och lyckades på så sätt effektivt förstöra hela mitt arbete, och den röda tråd som löpte genom mina skriverier, och allt blev istället hackigt, och utan någon gemensam nämnare.

Denna gång när jag skriver min uppsats vill jag alltså ta det lugnt, och jag vill framförallt sitta och skriva – och samtidigt göra redigeringar, och fundera på hur jag bäst kan strukturera mitt arbete. Men inte gå in i en slags panik, eller ångest där jag känner och tycker att allt som skriver är fel. Nej, det är inte fel – och om det är någonting jag märker är fel så är det ju inget att oroa sig för – det är bara en punkt att ta i beaktande och sedan ändra denna punkt.

En punkt som också kommer upp inom mig när jag sitter och skriver är att jag inte kommer att klara det – att jag inte kommer hitta någon bra struktur – att jag inte kommer veta hur jag ska lägga upp det – och att mitt arbete inte kommer bli bra, och det kommer inte bli färdigt. Och detta leder till att jag hela tiden går och tänker, och funderar på mitt arbete, och undrar över vad jag kan göra bättre, och vad som är dåligt, och vad jag måste ändra på. Istället för att arbeta med min uppsats när jag sitter vid den, och sedan helt släppa projektet när jag inte arbetar med min uppsats – vilket är ett väldigt mycket mer bekvämt sätt att uppleva mig själv på.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att oroa mig själv och vara rädd för att jag kommer skriva fel, för att jag inte kommer förstå vad det är jag ska skriva om, och hur jag ska lägga upp mitt skrivprojekt, och om läraren kommer tycka om eller ogilla vad jag skrivit – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att koppla av, och istället ha roligt när jag skriver mitt projekt, och verkligen engagera mig själv – och tillåta mig själv att fundera, och tänka till, och skapa min egen uppfattning om hur saker och ting fungerar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att figurativt talat lamslå mig själv i rädslan för att inte lyckas – genom att jag istället för att sitta och skriva och faktiskt göra min uppsatts klar – istället sitter och funderar på huruvida jag gör fel, och huruvida det är någonting jag inte förstår, och det är någonting som jag inte gör tillräckligt bra

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ha roligt med mina studier, och använda den tiden som jag studerar att faktiskt utveckla mig själv, och min kännedom om juridiken, genom att ställa mig själv frågor, och svara på dessa – och således inte låta allting handla om vilka betyg jag ska få i slutändan, utan att jag faktiskt tycker det är roligt att lära mig någonting nytt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att oroa mig själv för att jag inte kommer klara av att skriva min uppsats, och att jag kommer misslyckas – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte släppa min rädsla för att misslyckas, och istället skriva min uppsats såsom ett uttryck av och som mig själv – och verkligen ägna min uppsats till att undersöka en viss del av svensk juridik, och ställa mig själv frågor – och utöka min förståelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hetsa mig själv inom mig själv genom att medverka i rädsla, och ångest inför att jag inte har tillräckligt med tid att skriva min uppsats, och inför att jag inte har förberett mig själv tillräckligt väl för att kunna skriva min uppsats, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att slappna av, och lita på mig själv – och helt enkelt arbeta med min uppsats tills det att jag är nöjd med den

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att arbeta med min uppsats från en utgångspunkt av att vara rädd för vad min lärare ska tycka om den – istället för att jag arbetar med min uppsats från utgångspunkt av att skriva en effektiv, klarsynt, och engagerande artikel om ett visst ämne, på ett sätt som jag tycker är roligt och givande

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att betygen är inte allt i fråga om att studera ett visst ämne i skolan, utan vad som är viktigt är att jag faktiskt lär mig någonting, och att jag tillåter och accepterar mig själv att utveckla mig själv i och som mina studier – vilket jag endast kan göra om jag tillåter och accepterar mig själv att gå för och som mig själv här, och inte för att uppnå ett visst betyg

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hetsa upp mig själv med att oroa mig själv för att jag inte har tillräckligt med tid för att skriva min uppsats, och uppleva ångest och rädsla för att jag inte kommer kunna formulera min uppsats tillräckligt bra, och få min uppsats till att vara såsom jag vill ha den – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att skriva min uppsats här – ett andetag i taget – och inte göra en stor grej av de hela – utan istället – bara göra det

Självåtaganden

Jag åtar mig själv att när jag skriver min uppsats – och jag märker att jag blir rädd för att göra fel, skriva fel, och inte förstå det som jag ska första – att genast stoppa mig själv – att ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit – och i detta åtar jag mig själv att ta det lugnt, och ha tålamod med mig själv – och skriva min uppsats här lugnt och stilla i och som mitt andetag och låta det ta den tiden det tar

Jag åtar mig själv att inte längre lamslå mig själv i och som rädslan för att inte lyckas – och istället åtar jag mig själv att ha roligt i och som mina studier, och göra mina studier prestigelöst, och utan några förväntningar eller förhoppningar – eftersom jag inser, ser och förstår – att alla typer av förväntningar, och förhoppningar enbart tjänar till att generera ångest, och rädsla inom mig själv – att jag inte ska nå dessa förväntningar och förhoppningar

Jag åtar mig själv att ha roligt när jag studerar, och tillåta och acceptera mig själv att göra exkurser, och fundera på hur, och varför lagen är uppbyggd som den är – och således inte vara besatt av rädsla, och ångest för att inte lyckas och att inte skriva en bra uppsats

Jag åtar mig själv att sluta oroa mig själv för att jag glömt någonting, för att jag missat någonting, eller för att jag gör någonting fel när jag skriver min uppsats – och istället åtar jag mig själv att vara medveten här i och som andetaget – och att skriva min uppsats här med mina fingrar, och med min fulla medvetenhet – och således inte skriva i och som rädsla, nervositet och ångest

Jag åtar mig själv att – när jag märker att jag arbetar med min uppsats från en utgångspunkt av att vara rädd för vad min lärare ska tycka om den, och för vad slags betyg jag kommer få på den – att genast stoppa mig själv – att ta ett djupt andetag och för mig själv tillbaka hit – och i detta åtar jag mig själv att helt enkelt, och utan några krusiduller – skriva min uppsats – göra det klart – och sedan vara färdigt med det hela och gå vidare till nästa punkt

Jag åtar mig själv att sluta söka efter, och försöka uppnå ett visst slags betyg – och ett visst slags mottagande av min lärare – och istället fokuserar jag på att göra uppgiften till min yttersta förmåga – och med min yttersta medvetenhet – där således uppsatsen blir ett uttryck av och som mig själv som jag skapar för och som mig själv och inte för att tillfredställa någon annan

Jag åtar mig själv att skriva min uppsats ett andetag i taget – en bokstav i taget – en sida i taget – och att sluta projicera mig själv in i framtiden om hur jag tycker min uppsats borde bli, och vad jag tycker den borde handla om – och istället slappna av och ha roligt när jag skriver min uppsats – och inse, se och förstå – att jag inte behöver göra mitt uppsatsskrivande till en allvarlig, och ångestinjicerande situation – utan till någonting där jag har roligt, och helt enkelt tar det lugnt samtidigt som jag skriver min uppsats

Advertisements

Dag 73: Men Jag Har Ju Semester!

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag vaknar på morgonen, att uppleva mig själv deprimerad, och inte vilja ta tag i mina dagliga ansvar – och istället för att inse, se och förstå att detta enbart är en tanke i mitt huvud – och inte någonting jag behöver acceptera såsom mig själv – att agera i enlighet med denna tanken, och ge upp på mig själv – istället för att när jag vaknar – ta ett djupt andetag – resa mig upp ur sängen och ta tag i mina dagliga rutiner/ansvar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i ursäkter och rättfärdiganden inom mig själv angående varför jag inte behöver ta tag i mina dagliga rutiner, och varför det är försvarbart att existera i och som en upplevelse av depression – genom att tänka att: ”denna upplevelsen av och som depression och apati är för stark, och för svår för mig att bryta igenom och ta mig ur, och jag därför lika gärna kan ge upp och inte ens försöka

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i tankar/upplevelser om att mitt liv är för tråkigt, och att det inte händer tillräckligt med saker i mitt liv – och att jag därför måste ha mer energi i mitt liv, mer händelser, att jag måste ha någon slags förändring för att jag ska orka ta mig igenom mina dagliga aktiviteter – istället för att se/inse/förstå att detta endast är en ursäkt jag använder så att jag inte ska behöva stiga upp direkt på morgonen och ta tag i mina dagliga aktiviteter

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skjuta upp att ta tag i mina dagliga aktiviteter, och stiga upp från min säng direkt när jag vaknar på morgonen – genom att tänka att min kropp inte klarar det – eftersom jag känner mig själv alldeles för trött – istället för att se, inse och förstå – att min kropp klarar med lätthet att ta sig upp direkt när jag vaknar på morgonen, och att jag faktiskt inte rent kroppsligt är trött – utan att det endast är en upplevelse jag skapat inom mig själv för att rättfärdiga varför jag inte stiger upp direkt, och varför jag inte tar tag i mina dagliga rutiner/ansvar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en upplevelse inom mig själv i förhållande till ansvar, och i förhållande till mina dagliga rutiner – genom att tänka att jag är fast/stillastående när jag har ansvar/rutiner att se till varje dag – och tro att jag genom att ha sådana rutiner/ansvar inte kan leva tillräckligt fritt, och uppleva mig själv tillräckligt fullt ut – istället för att se/inse/förstå att detta är en ursäkt för att det jag upplever är enbart en skapelse av och som mitt sinne, och är inte riktigt på något sätt – vilket jag kan bevisa för mig själv genom att faktiskt ta mig upp ur sängen direkt jag vaknar och inte komma med ursäkter inom mig själv till varför min upplevelse är riktig, och varför det är försvarbart att agera i enlighet med min upplevelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av en idé och tro om frihet – där jag definierat frihet såsom att inte ha några ansvar/rutiner – eller några som helst åtaganden i min värld – och därför fly undan åtaganden och ansvar eftersom jag tror att jag då kommer förlora min frihet – istället för att se/inse/förstå att min definition och idé av frihet inte är riktig frihet – utan endast en idé av frihet som jag skapat/definierat i förhållande till en positiv energiupplevelse inom mig själv; därför tillåter jag och accepterar mig själv att omdefiniera frihet – och leva frihet som ett fysiskt uttryck av mig själv i varje andetag – och inse/se/förstå att jag inte är begränsad som frihet – att jag inte behöver en viss omgivning och en viss sorts liv för att leva frihet – utan att jag kan leva och uttrycka mig själv som frihet här i varje ögonblick – frihet att uttrycka/uppleva mig själv här såsom min mänskliga fysiska kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha svårt att starta min dag – och ligga kvar i sängen innan jag går – och känna/uppleva det som att mitt sängliggande är rättfärdigat eftersom jag har ”semester” – och att det tydligen då är acceptabelt för mig att kompromissa mig själv, och mina ansvar gentemot mig själv och min värld – eftersom jag aldrig annars får koppla av – istället för att se/inse/förstå att såsom samhället definierat koppla av/semester är en begräsning – eftersom det implicit innebär att man måste av någon annan omständighet bli placerad i en upplevelse av att koppla – istället för att koppla/vara avslappnad/lugn – såsom mig själv här i varje ögonblick – genom att stoppa tankar och upplevelser inom mig själv – och leva fysiskt här i varje ögonblick

Jag åtar mig själv att när jag vaknar – att direkt stiga upp ur sängen och ta tag i mina dagliga ansvar – och stoppa alla upplevelser av depression och apati – genom att fysiskt röra mig själv att agera/leva och medverka här i denna fysiska verkligheten

Jag åtar mig själv att inte rättfärdiga min upplevelse/leverne av och som depression genom att tänka att min upplevelse är för stark, och svår att bryta igenom” – utan istället tar jag mig själv upp ur sängen – och verkligen gör det – och om jag märker att jag ändå inte agerar på min ord – att jag då sätter mig ner och skriver mer om punkten/applicerar självförlåtelse – och ser till att jag verkligen ger mig själv en tillräckligt stabil plattform för mig att förändra mig själv utifrån

Jag åtar mig själv att stoppa tankar/reflektioner inom mig själv i förhållande till mitt liv – såsom att tänka att mitt liv är för tråkigt, och att det händer för lite – och istället tar jag mig själv tillbaka hit till andetaget och min mänskliga fysiska kropp – och jag disciplinerar mig själv till att leva/agera fysiskt här i varje ögonblick

Jag åtar mig själv att inte skjuta upp att ta tag i mina dagliga aktiviteter – utan genast när jag vaknar stiga upp ur min säng och påbörja min dag – oavsett om jag känner mig apatisk eller deprimerad – jag åtar mig själv att inte ge efter till upplevelser av energi – utan istället live principen om vad som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att inte skapa/medverka i upplevelser inom mig själv i förhållande till mina dagliga rutiner/ansvar – utan istället helt fysiskt/praktiskt ta tag i och slutföra mina dagliga rutiner/ansvar

Jag åtar mig själv att omdefiniera frihet – och se att frihet är någonting jag kan leva och uttrycka som mig själv i varje ögonblick här – genom att fritt uttrycka mig själv utan att vara kontrollerad/styrd av upplevelser/minnen/tankar inom mig själv – utan stå fri att agera/leva/uttrycka mig själv fysiskt här en och jämlik med min mänskliga fysiska kropp

Jag åtar mig själv att inte göra mig själv beroende av någon utomstående händelse för att jag ska kunna koppla av/vara lugn/stabil i varje ögonblick – och därmed inser/ser och förstår jag att jag inte behöver gå in i depression eller apati och undvika mina ansvar för att kunna koppla av och ”ha semester” – utan jag inser/ser/förstår att jag kan leva och uttrycka mig själv såsom att slappna av/ta det lugnt – utan att jag för den sakens skulle behöver ge upp på alla mina ansvar/dagliga rutiner – genom att andas effektivt här – och stoppa alla inre sinnesupplevelser

Dag 70: Håller Du Inte Med Mig?!

När jag pratar med människor brukar jag ibland säga att ”jag tycker såhär” – alltså jag uttalar en viss ståndpunkt för någonting. Personen som jag kommunicerar med kan då antingen hålla med mig, eller inte hålla med mig – och en intressant upplevelse som jag lagt märke till inom mig själv är när personen inte håller med mig; när detta händer går jag in i en sorts fysisk/kroppslig spänning, och jag i min solarplexus känner jag rädsla komma upp. Och i princip i existerar jag i det ögonblicket såsom att känna mig och min åsikt vara personligt påhoppade.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att spänna mig, och bli stel när jag hör att någon inte håller med mig – och känna det som att jag blir personligt attackerad, och påhoppad – och att jag måste hitta något sätt att försvara mig själv på och visa att det är jag som har ”mest rätt” och att min åsikt är den korrekta åsikten

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid en idé av mig själv såsom att ha en ”korrekt åsikt” – och tänka att jag är ”intelligent och vet mycket” – och i detta skapa karaktären att ”jag alltid har rätt” – och samtidigt inom mig skapa fruktan för att människor inte ska validera och se mig som denna karaktären genom att hålla med mig, och tycka/anse att mina åsikter och tankar är korrekta och stämmer överens med deras egna

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest, och rädsla så fort någon inte håller med mig – eller så fort jag tror, antar, och känner att någon kritiserar mig, eller tycker att jag gör någonting på ett dåligt sätt – och att jag gjort misstag, och att jag kunde varit bättre i fråga om hur jag hanterade, eller uttryckte mig själv gällande en viss punkt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag kommunicerar med människor, eller umgås med människor – existera i och som en fruktan att jag kommer bli kritiserad, eller avvisad för hur jag är, och för vad jag tycker i förhållande till någonting – och därför kompromissa, och förtrycka mig själv – där jag skapar mig själv på ett sådant sätt att jag hela tiden försöker vara mån om att få människor i min omgivning att må känslomässigt bra, och att ha en positiv känslomässig relation med mig – så att jag inte under några omständigheter behöver uppleva den negativa polariteten inom mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sätta ett värde på vad människor tycker om hur jag agerar, rör och uttrycker mig själv i denna världen – samt om vad jag tycker, och vad säger om saker och ting i denna världen – och alltså – existera i fruktan och ångest när jag tar beslut, och när jag pratar – att jag inte ska bli erkänd och validerad av människor runtomkring såsom att ha sagt någonting, eller gjort någonting som de håller med om och/eller tycker är bra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se mig själv såsom sårbar, och öppen för att bli attackerad när jag är runtomkring människor – och tro att om en människa kritiserar mig, eller det jag gör – att det är själva orden, och de andra människor som skapar en upplevelse inom mig själv av att känna mig sårad; istället för att se, inse och förstå att det är jag som skapar upplevelsen inom mig själv, och att jag skapar denna upplevelse genom att medverka i sinnet, såsom att tänka – och skapa definitioner, och idéer i förhållande till ord, och i förhållande till mig själv – där jag helt missar mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att glömma bort att det är jag som skapar mina upplevelser av och inom mig själv – och att jag således skapat idén att människors upplevelser av sig själva, och människors ord kan påverka mig, och kan styra mig – istället för att se, inse och förstå att denna idén egentligen enbart är en ursäkt för att jag inte ska ta ansvar för min inre verklighet inom mig själv, och rena, styra upp alla inre upplevelser och skapa mig själv inom mig själv till att vara effektiv – och tyst i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara beroende av andra människors samtycke, och erkännande av mig och vem jag är i ett ögonblick – i rädslan för konflikt, och i rädslan för att alla människor i min värld inte ska vara mina vänner, och se samt definiera mig inom sig själva i en positiv upplevelse av att känna sig själva upplyfta

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja bli förknippad av människor med en positiv upplevelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli glad, och känna mig upplyft och som om ”jag gjort en skillnad” – när människor ler och ser glada ut när jag pratar med dem, eller är hos dem

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att mitt värde är beroende av att människor ska känna sig glada, och nöjda runt mig – och tro att om detta inte händer, att jag är ett misslyckande

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för konflikter, rädd för att vara direkt och rakt på sak – i rädslan och ångesten att människor ska bli och uppleva sig själva negativa mot mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att så fort någon människa i min närhet uttrycker kritik, eller ilska i förhållande till någonting jag gör – att genast känna mig själv påhoppad, ta det personligt, och uppleva mig själv i ångest, nervositet, och en emotionell upplevelse av att vara ledsen – istället för att tillåta, och acceptera mig själv att fortsätta andas, och stå stabil här – och inse, se och förstå att ingenting kan påverka, och ha en effekt på mig om jag inte tillåter detta inom och som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se mig själv som värdelös – och skapa denna idén av mig själv som värdelös utifrån ett minne med mina föräldrar – där mina föräldrar pratade om hur jag inte var tillräckligt bra i skolan, och hur jag inte gjorde det jag skulle göra – och i det ögonblicket skapa idén att jag måste få andra människors erkännande för allt jag gör i min verklighet för att jag ska kunna vara stabil, och uppleva mig själv lugn – och kunna hantera, och leva i min verklighet effektivt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fråga om råd, och hjälp från andra människor om saker och ting jag redan har full insikt om, och redan vet hur de fungerar – eller saker och ting som jag vet att jag lätt kan ta reda på hur de fungerar – enbart för att få erkännande, och erkännande av en annan människa – och bli sedd av en annan människa såsom att vara trevlig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att placera mig själv i förhållande till människor i en underlägsen och undergiven position, där jag låter andra styra och ställa över mig – i rädslan för att stå upp i min värld/verklighet som mig själv – i rädslan att detta kommer skapa konflikt, att människor inte kommer hålla med mig – och att människor kommer att fatta ogillande för mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera/se och leva mig själv såsom underlägsen, och undergiven – och endast känna mig bekväm inom mig själv när jag får vara en annans slav, när jag får vara undergiven – och inte på något sätt stå upp och ha en egen mening om saker och ting, och ha en egen riktning i ögonblicket – där jag inte fruktar att ta konflikter om så behövs

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara konflikträdd, i rädslan för att bli ogillad av andra människor – och i rädslan för att andra människor inte längre ska tala med mig, eller bjuda in mig i deras vänskapsgrupper

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka skapa, och manifestera stabilitet inom mig själv genom att göra min värld stabil – och försöka få människor att vara hela tiden konstanta och likadana mot mig – och försöka manifestera detta genom att aldrig gå in i konflikter med människor, och alltid se till att jag är omtyckt, och ansedd av andra såsom att vara vänlig, och anspråkslös

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gömma mig i karaktären av att vara anspråkslös – och alltså aldrig göra några anspråk i min verklighet på hur jag vill att saker och ting ska vara – allt för undvika och försöka gömma mig själv från konflikter – istället för att se, inse och förstå – att denna världen är en konsekvens av att jag istället för att ha stått up i självuppriktighet och sagt vad jag tillåter och accepterar och vad jag inte tillåter och accepterar – har varit anspråkslös – och alltså alltid accepterat allt som kommit min väg, och inte gjort några anspråk

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se det som fult, och dåligt att fråga en annan människa om pengar – och uppleva pengar som någonting man inte får tala om, och som någonting man måste vara ärlig med, och visa att man inte riktigt bryr sig om

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest, och skuld inför att ta betalt av någon – och känna och uppleva det som att jag hellre vill utföra min tjänster gratis, eftersom jag tydligen då hade varit en mer ”god” och ”barmhärtig” människa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja bli uppfattad av andra som god, och barmhärtig – i rädslan för att andra människor ska ogilla mig, och att de istället för att se mig som snäll och vänlig – ska se mig som elak, och full av otyg – och bege sig in i en konflikt med mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera, och leva som karaktären ”snäll” som ett tillvägagångssätt att försvara mig själv mot konflikter, och skydda mig själv mot mina rädslor – så att jag aldrig behöver möta inom mig själv de emotionella system jag skapat i förhållande till konflikter

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att i förhållande till andra människor, se mig själv som den underlägsna, och den undergivna – och se mig själv såsom den som har minst respekt, och minst värde – och därför interagera med andra människor från en utgångspunkt av att vilja att andra människor ska erkänna mig, och ge mig värde – och se mig som en människa som de tycker – i tron att jag endast genom att få andra att tycka om mig, kan tycka om mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att lyssna på min mamma, och min pappa – och utifrån att ha hört vad de sagt – skapa idén att det är dåligt att vara ensam, och att det är dåligt att inte ha en mängd vänner runtomkring konstant – och att meningen med att leva borde vara att skaffa ett så stort socialt skyddsnät som möjligt, med så många vänner och bekanta som det bara går

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att programmera in en idé i mig själv – såsom att tro och tänka att jag måste söka upp, och vara en del av vänskapsgrupper – och att jag måste ha någon i min värld som jag går med, pratar med, eller har något slags ”intimt och nära” förhållande med – i tron att om jag inte har detta så är jag helt ensam, och tydligen så betyder då detta att jag är helt och hållet värdelös, och utan någon slags mening eller syfte

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att kompromissa, och förtrycka mig själv för att kunna passa in i, och bli accepterad av vänskapsgrupper – och i grund och botten ge upp mitt liv – såsom mina intressen, mina passioner – vad jag tycker om att göra – vad jag tycker om att ägna min tid åt – för att få en plats i en vänskapsgrupp och för att få bli accepterad och få känna mig trygg i tron att jag har vänner som bryr sig om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera, och se vänner såsom stabilitet – och säkerhet – och i och med detta separera mig själv från stabilitet och säkerhet – och tro att det enda sättet jag kan uppnå, och leva stabilitet och säkerhet – och trygghet i mig själv – är att jag skaffar så många vänner som möjligt – och får så många människor i min värld som möjligt att tycka om mig, och att ha en positiv energiupplevelse gentemot mig – istället för att se, inse och förstå att jag kan leva stabilitet, självsäkerhet och trygghet i mig själv – här som mig själv – utan att någon ger mig en sorts positiv upplevelse – och att jag kan skapa mig själv som dessa orden genom att andas effektivt här i varje ögonblick och inte under några omständigheter tillåta och acceptera mig själv att kompromissa mig själv inom mig själv i tanke eller upplevelse

Jag åtar mig själv att inte ha några åsikter, och några idéer om saker och ting som jag vill att andra ska hålla med om – utan jag åtar mig själv att göra alla mina idéer till praktiska levnadsmoment som jag lever i mitt dagliga liv – och har bevisat för mig själv – så att jag därför inte behöver få stöd och erkännande i vad jag lever inom och utom mig själv

Jag åtar mig själv att inte ha en idé och tro om jag själv såsom att ha ”korrekta åsikter” – och tro att jag är ”intelligent och vet mycket” – och tro att ”jag alltid har rätt” – utan istället tillåter och accepterar jag mig själv att leva här som andetaget, utan att definiera och skapa en idé inom mig själv om ”vem jag är” – och ”hur jag är”

Jag åtar mig själv att inte vilja att människor ska mig som korrekt – och istället tillåter och accepterar jag mig själv att leva här – och inte ha någon form av idé om mig själv i förhållande till andra människor i fråga om ”vem jag är”

Jag åtar mig själv att inte känna ångest, och rädsla så fort någon inte håller med mig – eller när någon kritiserar vad jag gör/hur jag gör det – och jag åtar mig själv att istället i varje ögonblick vara stabil – och göra de sakerna jag gör ovillkorligt – och alltså utan att behöva en tredje parts erkännande – jag vet vem jag är – jag vet vad jag gör – jag vet hur jag gör det

Jag åtar mig själv att inte förtrycka och kompromissa mig själv i hur jag uttrycker – och rör mig själv i denna världen – och inte vara mån om att människor i min omgivning ska må känslomässigt bra och ha en positiv känslomässig relation till mig – eftersom jag inser, ser och förstår att jag måste kompromissa mig själv för att skapa detta i min värld

Jag åtar mig själv att stå självständig i mina beslut – och i mina insikter, och i min förståelse om denna världen – och alltså därför inte behöva någon som håller med mig, och som tycker som jag – eftersom jag utforskat, och bevisat för mig själv – kommit till en självständig och självstyrd insikt om hur saker och ting rent faktiskt fungerar

Jag åtar mig själv att inte anklaga människor i min värld, eller de ord människor använder såsom att vara ansvariga för att skapa upplevelser inom mig – och jag tar istället tillbaka alla upplevelser till mig själv – och ser på hur jag inom mig själv skapat mig själv och på så vis skapat upplevelsen jag har inom mig

Jag åtar mig själv att ta ansvar för hela min inre verklighet – varje liten bit – och styra min inre verklighet på ett sådant sätt att jag tar bort allt som inte är riktigt – och allt som är skadligt för mig själv och övriga existensen – och skapar/utvecklar således liv inom och som mig själv

Jag åtar mig själv att se mig själv som en planta/växt som jag genom att skriva, och applicera självförlåtelse – och leva korrigerande beteenden – måste vattna varje dag – för att jag som denna växten ska kunna växa upp och blomma fullt ut

Jag åtar mig själv att inte vara rädd för att människor inte ska hålla med mig – eller ogilla mig och tycka att jag inte är rolig, och trivsam att vara med

Jag åtar mig själv att inte vilja bli förknippad av människor med en positiv upplevelse – eftersom jag inser att jag måste förändra/kompromissa/förtrycka mig själv såsom mitt naturliga uttryck av och som mig själv för att kunna skapa och manifestera en sådan punkt

Jag åtar mig själv att inte skapa en positiv upplevelse inom mig själv – av att känna mig speciell, och som att ”jag gjort en skillnad” – när människor ler och verkar upprymda och glada när jag uttrycker och rör mig själv

Jag åtar mig själv att vara mitt eget värde – och inte definiera mitt värde i förhållande till saker och ting som förändras konstant – utan istället baserar jag mitt värde på det som är evigt – och alltid här – och har varit här i hela mitt liv – nämligen den fysiska verkligheten här – och min fysiska kropp

Jag åtar mig själv att utveckla min förmåga att tala direkt, och gå rakt på sak – och inte existera, och leva utifrån ångest och rädsla för konflikter – och att människor ska ogilla mig, och bli arga/frustrerade

Jag åtar mig själv att stå stabil här såsom andetag när andra människor går in i en emotionell upplevelse av ilska/frustration – eller är missnöjda med någonting jag gör – och jag åtar därmed mig själv att inte ta kritik personligt – och att inte göra konflikter personliga – utan att hantera ögonblicket här från en objektiv utgångs där jag ser situationen i sin helhet – och tar ett beslut utifrån allas bästa

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå att stabilitet är inte någonting jag får genom att göra min verklighet stabil i separation från mig själv – utan någonting jag odlar, och utvecklar som mig själv – i varje andetag – genom att stoppa emotionella upplevelser – och utveckla mig själv här – och utveckla mitt förhållande till min mänskliga fysiska kropp så att jag står fysiskt grundad i varje ögonblick

Jag åtar mig själv att inte fråga om råd – och försöka få andra människors hjälp/stöd – utifrån en utgångspunkt av att vilja ha erkännande av andra – utan jag ger istället mig själv råd/hjälp och stöd – och frågar andra människor när jag redan uttömt inom mig själv alla resurser och jag står stabil i min utgångspunkt av att fråga andra människor om råd/hjälp

Jag åtar mig själv att inte leva karaktären av att vara undergiven/underlägsen – i rädslan för konflikt – utan istället stå upp inom mig själv i varje andetag – och leva utifrån och som sunt förnuft – och således inte agera utifrån en utgångspunkt av att vilja att andra ska tycka om mig – utan agera från en utgångspunkt av att skapa en verklighet som på alla sätt är bäst för alla

Jag åtar mig själv att inte gömma mitt ansvar gentemot mig själv, och min verklighet i en upplevelse/karaktär av att vara undergiven/underlägsen – utan istället står jag upp i varje ögonblick och dirigerar mig själv och min omgivning utifrån en princip av vad som är bäst för alla – såsom sunt förnuft

Jag åtar mig själv att inte begränsa mitt uttryck genom att medverka i, och definiera mig själv i enlighet med konflikträdsla – utan istället ta de konflikter som behövs – och dirigera mig själv effektivt i konflikter för att uppnå en lösning som gynnar och är bäst för alla

Jag åtar mig själv att inte definiera stabilitet såsom hur andra människor är mot mig – utan istället leva/definiera stabilitet såsom hur jag är inom och som mig själv mot mig själv – och därmed leva och stå som stabilitet ovillkorligt oavsett hur min verklighet ser ut

Jag åtar mig själv att våga att inte leva anspråkslöshet – utan istället leva anspråket att manifestera denna världen såsom vad som är bäst för alla – och inte längre gömma mig själv bakom konflikträdsla – utan inse, se och förstå – att världen som den ser ut idag är en konsekvens av att jag undvikit och inte vågat dirigera mig själv effektivt i konflikter – därför åtar jag mig själv att leva modet att dirigera mig själv i självuppriktighet här – oavsett vad slags reaktioner jag möter från min omvärld

Jag åtar mig själv att ta bort alla idéer/upplevelser/reaktioner gentemot pengar – och istället hantera pengar utifrån en utgångspunkt av vad som är praktiskt – och investera min pengar i en lösning som är bäst för alla – och i en värld som kommer ge alla människor trygghet och en möjlighet att utveckla och uppnå sin absoluta potential

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå – att det finns inget dåligt med att tjäna pengar, och ha pengar – utan att det är mitt förhållande med pengar inom mig själv som jag måste korrigera och ändra – så att jag kan använda och hantera pengar utan några reaktioner/upplevelser – och alltså använda mina pengar på ett effektivt sätt för att uppnå en värld som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att inte försöka få andra människor att tro att jag är god/barmhärtig – i rädslan för att hamna i konflikter med andra människor – utan jag åtar mig själv att istället göra och leva vad som är nödvändigt i ögonblicket för att skapa/manifestera en värld som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att inte existera såsom karaktären ”jag är snäll” – utan istället vara direkt, och rakt på sak – och inte frukta andra människors reaktioner – eftersom jag inser/ser och förstår hur mycket detta begränsar och håller mig tillbaka i mitt liv och leverne

Jag åtar mig själv att interagera med andra människor från en utgångspunkt av enhet och jämlikhet – och varken gå in i en positiv reaktion av att jag är överlägsen, eller en negativ reaktion av att jag är underlägsen – utan istället interagera effektivt här i varje ögonblick – från en praktisk, fysisk och substantiell utgångspunkt som mig själv – som min mänskliga fysiska kropp

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå att det inte finns något negativt med att vara ensam – eftersom jag alltid är en och samma person oavsett om jag är med andra eller om jag är med mig själv – nämligen här som min mänskliga fysiska kropp

Jag åtar mig själv att istället för att söka efter ett intimt/nära förhållande utanför mig själv – att istället manifestera/skapa ett sådant förhållande med mig själv – genom att varje dag pusha mig själv till att skriva självförlåtelse, och att andas, och effektivt lära känna och interagera med min kropp här i varje andetag

Jag åtar mig själv att inte kompromissa/förtrycka/ändra mig själv för att passa in i vänskapsgrupper – utan istället följa de punkter i mitt liv som jag brinner och har ett intresse för – och om jag träffar människor som går samma punkt – att naturligt utveckla ett förhållande med dessa människor – eftersom vi är intresserade av och lever samma principer

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att vänner inte ger mig stabilitet – eller trygghet – utan att enbart jag kan ge mig själv stabilitet och trygghet – och jag kan enbart göra detta genom att utveckla ett nära/intimt förhållande med mig själv genom att skriva varje dag – genom att applicera självförlåtelse varje dag – och genom att varje dag gå min självkorrigerande stadganden här som min mänskliga fysiska kropp

Hur vi Mördar Yrkesförare Genom Pengar

Då jag funnit mig själv i sitsen av att ha ett jättedåligt studiebidrag, som knappt räcker till mat och hyra samt ingenting under sommarmånaderna, har jag tvingats att finna mig själv ett arbete – som jag kan ha lite vid sidan om. Taxiförare var det yrket som jag såg kunde vara lösningen till mina problem.

När jag således började studera för de testerna alla blivande taxiförare krävs tentera, fann jag mycket intressant statistik. Det rörde sig om nollvisionen. De orsakerna som gjorde att nollvisionen fortfarande bara är en vision rabblades upp. En av dessa orsaker var trötthet.

Följande går att läsa i min studiebok: ”Sömnigheten leder till att olycksrisken i många yrken fördubblas. Hos yrkesförare och liknande grupper ökar olycksrisken med 15 – 20 gånger.

[…]

Trötthet torde vara orsak i 40 % av fallen när det gäller dödsolyckor på motorväg.”

Detta är extrema siffror. Speciellt det faktum att olycksrisken ökar med 15 – 20 gånger hos yrkesförare, i vilken då taxiförare ingår, är väldigt högt. Så naturligtvis frågade jag mig själv då – men varför i helvete förbjuder vi inte taxiförare från att köra på natten om vi då vill implementera nollvisionen? Det är ju skitfarligt både för dem och men också för de olyckliga satar som råkar komma i närheten, då en taxiförare ofrivilligt beslutar sig för att sova i ungefär 110 km/h på en motorväg. Sova bör man göra i sängen och inte då man kör bil – det sa en vis man – var det kanske Jesus? Jag minns inte riktigt, men det är ju självklart. När du kör bil behöver du faktiskt vara vaken och det är ju precis vad siffrorna visar. Men varför tillåts då taxiförare köra bil fast de är jättetrötta?

Jo, jag ska säga dig varför, kan du gissa? Vet du vad svaret är? Det är någonting du har kontakt med varje dag, någonting som du kämpar att skrapa ihop varje månad, någonting som avgör om du har mat på bordet eller inte – kan du gissa?

Naturligtvis! Pengar!

För pengar offrar sig våra taxiförare. De kastar sig våghalsigt in i dödsfara eftersom utan pengar är de helt säkert döda! Och våra politiker, som fantiserar om en nollvision, de fattar ju tyvärr ingenting. De förstår inte att om människor är tvingade på grund av överlevnad, det pressande kravet att tjäna pengar till mat och hyra varje månad – ja, då kommer de också ges sig ut och köra taxibil, lastbil eller vad de nu behöver köra för att tjäna pengar, även om de är jättetrötta — därför kommer risken för att de hamnar i en olycka naturligtvis att öka enormt.

Så, är då våra politiker mördare? Mördar vi våra medmänniskor genom att tvinga dem ut i trafiken för att tjäna pengar till sitt levebröd? Ja – naturligtvis gör vi det. På grund av att vi kollektivt accepterar ett system som grundar sig på tävlan och på en princip om att ha och inte ha, så pressar vi människor att offra sina liv för att kunna överleva. Brutalt – rått och oförsvarligt. Det är ju själva vårt pengasystem, och dess morbida och satanistiska natur, som är orsaken till att folk kompromissar sitt fysiska välmående för en liten slant varje månad — utan den slanten är de körda.

Och det är ju självklart inte bara taxiförare som har ett jobb som är farligt. Nej, nej, det finns miljontals jobb i vår värld som markant ökar risken för att en människa dör – ett jobb som ingen vill göra – men som människor tvingas göra eftersom att pengar är ett krav för din fortsatta överlevnad. Helt jävla sinnesjukt.

Jag vill ju självklart inte vara en mördare, och du som läser detta, kanske du vill det, jag vet inte – om du vill ha kvar vårt nuvarande pengasystem – ja, då vill du vara en mördare trots allt. Om du istället, som jag, är trött på ett system där moral och princip sedan länge har dött i en frontalkrock, undersök jämlikt med pengar för alla – eller EQUAL MONEY som det heter. En lösning för alla människor, så att vi kan avskaffa farliga jobb och faktiskt införliva nollvisionen. Äntligen ett slut på slaveriet! Början på ett liv däri människor själva kan välja vad de ska göra med sin tid! Det är framtiden – bli en del av framtiden!

Fakta taget från: Svenska Taxiförarförbundet, Taxiförarlegitimation – en självstudiekurs, 2010:1

Jobbskatteavdrag och Himlen på Jorden

Det blir ett nytt jobbskatteavdrag redan till årsskiftet meddelar alliansregeringen. Detta betyder att en mycket liten summa pengar kommer gå från statens skatteintäkter, till envars plånbok – eller till några få iallafall, för alla skulle inte få jobbskatteavdraget.

Såhär går att läsa i DN:

”Jan Björklund (FP), Göran Hägglund (KD), Maud Olofsson (C) och Fredrik Reinfeldt (M) skriver i Dagens Nyheter att de gör allt för fler i arbete, växande företag och högre tillväxt.

Skatteavdraget, anser kvartetten, är för alla som arbetar.

”Vi ska vända på alla stenar för att komma närmare målet om full sysselsättning” skriver partiledarna.

Därför, förklarar alliansen, blir det ett femte skatteavdrag nästa år, säger de fyra partiledarna i alliansregeringen.”

Vad är det allting handlar om? Vad är det allting cirklar runt? Jo, pengar – pengar är det som våra ledare desperat försöker skapa i vårt samhälle. Mer arbete, full sysselsättning, växande företag, högre tillväxt – alla dessa ord är synonymer för en och samma sak – ge oss pengar! Vi måste tjäna pengar! Skaffa fram pengar!

Och varför då får man fråga sig – varför måste vi skaffa fram pengar?

Jo – för om du inte har pengar i dagens samhälle så är du DÖD. Ja, tyvärr – så hänsynslös har vår värld blivit. Och det är ingen som ifrågasätter varför det är på det sättet, våra politiker och våra röstberättigade medborgare är istället helt förblindande av denna jakt på pengar. Men, damer och herrar – varför måste vi jaga pengar? Vem har bestämt att pengar är det som måste styra, kontrollera, och vara själva ursprunget till våra liv? Det är vi som säger det – det är vi som gör reglerna, och det är vi som inte tillåter oss själva förstå att världen inte måste drivas med och av pengar.

Titta på mat t.ex. som en tomat – en tomat växer helt utan pengar. En tomat växer, och blommar med enbart vatten, jord och sol – du behöver inga pengar för att odla en tomat. Och bonden som odlar tomaten – han får mat från jorden, han får vatten från sjöarna, och värme från solen – hans leverne kostar i praktiken ingenting heller. Allt som han behöver är ovillkorligt givet och tillhandahållet av jorden, vattnet och solen – helt gratis!

Men, hur kommer det sig då att vi har blivit helt besatta med pengar? Hur kommer det sig att vi värdesatt, och satt priser på de skapelser av naturen och universum som från början varit gratis och tillgängliga för alla?

Anledningen till detta är människans ego – som består av rädsla och begär. Rädslan för att dö, och begäret för att överleva – i grunden kan vi kalla detta fenomen för girighet. Ett beteende som består i att vi tar, och tar – även då vi har, och har – enbart för att tillfredställa vårt habegär, som är vår kamp mot döden. I detta har vi kommit att strunta i andra människor och hur deras liv blir påverkade av våra handlingar, och vår girighet – vår girighet som i grunden också består i rädslan för att lita på andra människor, för tänk om de gör mig illa?

Så, detta accepterade och tillåtna levnadssättet av girighet, där människor individuellt gick ut och beslagtog det som varit menat för kollektivet har lett till en tävlan, en kamp och en strid om de resurser som är här. Den striden, om de resurser som tydligen är begränsande, och inte finns i tillräckligt stor utsträckning till alla, har blivit och är striden om pengar, och den eviga bristen på pengar.

Anledningen till varför det verkar som om resurserna på jorden är begränsande, och inte finns i tillräcklig utsträckning för alla, är eftersom girighet har gjort människor till ägare över mer än vad de behöver. Således har de kommit till som inte har någonting, och således lever i konstant jakt på att tillfredställa bara sina mest basala behov – som att äta, dricka och bo någonstans.

Vad som är fascinerande med detta scenario, där vi alla i vår individualitet gjort oss själva till enslingar, som endast försöker överleva för sig själva allena – är att som en grupp, genom att hjälpa och stödja varandra hade vi faktiskt kunnat överleva mycket, mycket enklare – eftersom, då hade vi inte behövt slåss mot varandra. För om vi ser på världen idag, och ställer oss frågan vem eller vilka som är det största hotet mot vår överlevnad – ser vi att svaret är människan. Människan som i sin rädsla för att lita på någon annan, i sin rädsla för att samarbeta, dela med sig, och leva tillsammans med andra människor – gick sin egen väg – vilket ledde till denna tävling, och kamp som vi kommit att kalla för det kapitalistiska pengasystemet.

Så, varför forsätter vi att leva såhär? Vi kan ju inte tycka att det är roligt att varje dag är en kamp och en strid för överlevnad – att våra barn inte går en trygg framtid till mötes – att skolan försämras, länder klappar samman, brottsligheten stiger – världen är på väg mot en abrupt slut. Se bara vad vårt driv gentemot vinst har gjort med naturen, har gjort med våra sjöar, med våra djur – det finns flertalet dokumentärer som behandlar detta ­– speciellt föreslår jag en som heter Earthlings. Vi förstör vårt hem, vår enda boplats och vi gör det för att vi är rädda för att samarbeta, rädda för att ge upp våra tillgångar och istället för att tävla – dela med oss.

Lösningen på alla pengaproblem gavs för 2000 år sedan av Jesus – han sa: gör mot en annan såsom du vill har gjort mot dig själv – ge och du kommer få. Detta är den skapelseprincip som, om den är levd, kommer att lägga grunden för himlen på jorden – som är en plats där alla förblir barn hela livet.

Så – ifrågasätt vårt nuvarande system, ifrågasätt pengar, ifrågasätt politiken som alltid säger sig ha en lösning, men som alltid baserar sin lösning på samma problem som skapade problemet – ojämlikhet. Vi behöver en ny princip, en ny väg att vandra – vi ser var principen om tävlan, och egoistisk individualitet har lett oss – nu är det dags att göra någonting nytt, och skapa från en värdegrund som tar hänsyn till alla människor, och inte bara ett fåtal.

Undersök jämlikt med pengar, och undersök desteni ”I” process – jämlikt med pengar som lösningen, och desteni ”I” process som vägen till lösningen.

Med desteni ”i” process kommer du kunna tjäna pengar samtidigt som du hjälper världen till att bli en bättre plats för alla.

Jämlikt med pengar är det system som kommer skapa samarbeta mellan människor, och vara början till himlen på jorden.

Dubbelt så många rån! Desperationen blir tydligare!

I sydsvenskan kan man idag läsa att antalet rån fördubblats gentemot föregående år – här kan du se artikeln.

Så, det blir fler och fler rån. Det är inte särkilt märkligt. Människor får mindre och mindre pengar och det blir svårare och svårare att få tag i pengar. Vad gör man då? Jo, man gör det man måste göra för att få tag i pengar och att råna människor är ett alternativ.

Problemet med rån kommer inte bli bättre för att vi anställer fler poliser. Anledningen till att människor rånar är inte för att de vill råna, det är inte för att de är lata, det är inte för att de är kriminella av naturen, det är inte för att de är utlänningar, det är inte för att de har en för dålig utbildning. Nej, de rånar för att överleva! I vårt kyliga samhällsklimat där du måste ha pengar för att kunna ge dig själv de mest fundamentala livsnödvändiga behoven, blir rån ett acceptabelt tillvägagångssätt för att tillgodogöra sig själv sina behov. Vad hade du själv gjort om du stått utan pengar och utan en laglig möjlighet att ge dig själv pengar? Jo, du hade rånat människor.

Så, poliser, politiker, statstjänstemän och människor med en åsikt, inse att detta problem ligger i vårt pengasystem. Fast uttrycket pengasystem gör inte spektaklet rätta, kalla det istället slavsystemet! För vissa lever som slavar utan någon möjlighet att välja vad de ska göra i sina liv. De är slavar till dem som har pengar. De som har pengar är slavherrarna och de kan njuta av allsköns exotisk stimulans och det på bekostnad av slavarna.

Vem står och tillverkar ipods? Vem står och skördar apelsiner? Vem gör allt detta arbete som ligger till grunden för vårt kapitalistiska konsumtionssamhälle? Jo, de ansiktslösa och röstlösa slavarna. De är ansiktslösa och röstlösa för de har inga pengar och eftersom de inte har några pengar så existerar de inte.

Men så börjar dessa nyheter en ökning i rån dyka upp och vad förstår man? Jo, läget börjar bli desperat. Människor börjar i allt större utsträckning få svårt att tillgodose sig själva med pengar och pågrund av detta ser vi en ökning i rån.

Så, vi kan förvänta oss ett våldsamt och otrevligt samhälle tills vi inser att vi inte kan stjäla från andra människor det som är deras rättighet från födseln. Nämligen att uppfylla de fysiska behov som vi alla delar. Att få äta, att få sova under ett varmt täcke, att få ha rena kläder, att få göra någonting som man tycker är roligt; dessa är mänskliga behov och alla förtjänar att få dessa behoven uppfyllda! Ingen människa är född till att vara slav och ingen människa är född till att vara slavherre. Det är pengar som gör oss till den ena eller den andra. Om vi därför ger alla människor samma mängd pengar, kommer vi etablera jämlikhet i världen. Vi kommer börja uppskatta varandras färdigheter och kunskap och inte längre ta för givet att vi kan köpa andras tid.

Jämlikt med pengar för alla är lösningen som kommer ge alla människor en röst och ett ansikte. Jämlikt med pengar för alla är lösningen som kommer att låta alla människor existera.

Så, för att stoppa rån och brottslighet. Undersök jämlikt med pengar för alla.

Brand i snickeri – säkerhetsåtgärder är förbisedda på grund av pengar

http://www.sydsvenskan.se/sverige/article1341776/Brand-i-snickeri-i-Stockholm.html

Det har brunnit i ett snickeri i Stockholm går det att läsa i sydsvenskan idag – brandorsaken är inte klarlagd framkommer också. Men som en gammal snickarelev så vet jag vilka komponenter som är brandfarliga i en snickarverkstad och varför de flesta bränder i snickerier händer.

Det som far runt i luften då du snickrar är sågspån, det är små, väldigt små partiklar av sågspån som flyger omkring. Blir det för många av dessa små, små sågspån utgör dessa en stor brandfara – till den grad att en verkstad kan börja brinna vid enbart en liten gnista som flyger genom luften.

Detta klargjordes på den utbildning jag närvarande vid då jag studerade till snickare. Det märkliga var att då jag kom ut till snickeriverkstäderna för att göra min praktik var det ingen som följde dessa regler. På vissa verkstäder låg dammet i drivor och sågspånspartiklarna flög så mycket de orkade genom luften att någon tog akt. Jag märkte också att de säkerhetsregler som förespråkades på min skola om att ”ta det lugnt”, ”använda skydd”, ”använda väl vårdade verktyg” inte häller efterföljdes.

Jasså – varför då tänkte jag? Varför har man ett gäng regler som är utlagts för att ge snickare en inte lika farlig arbetsplats om de inte efterföljs. Varför efterföljs de inte? Varför verkar ingen bry sig?

Svaret mina vänner är – pengar. Jo, naturligtvis – pengar är det som är orsaken till att regler som värnar om den egna säkerheten inte efterföljs. Du har nämligen inte tid med sådant – du måste ju tjäna pengar!

Här är ännu ett bevis på hur vi indirekt tillåter mord och misshandel och rättfärdigar vårt handlade genom pengar. Indirekt – genom att tvinga snickare att skynda och stressa i sitt arbete för att producera en tillräcklig kvot för att generera en tillräcklig vinst så sätter vi dem i fara. De är tvingade att förbise viktiga säkerhetsaspekter i sitt arbete eftersom de inte har tillräcklig tid. Varje minut läggs till produktion – service och säkerhet kommer i andra hand.

Så – vi är faktiskt alla ansvariga till att sätta människor i farliga situationer. I situationer där konsekvenser som hotar liv och lem hos arbetare blir möjliga. Arbetarna, snickarna i detta fall har inget val – de måste arbeta och fullgöra sin kvot annars kan de inte överleva. Du måste ha pengar för att överleva i denna världen och i dagens världssystem får du inga pengar om du inte fullgör din kvot.

Jag vill inte vara en mördare längre. Jag vill vara delaktig i att sätta människor i farliga och prekära situationer enbart för att de ska få överleva. Alla förtjänar att överleva och leva ett liv utan stress och ångest – alla förtjänar att ha pengar för mat, bostad, kläder, sjukvård, värme och utbildning utan att behöva slita i bedrövliga och farliga förhållanden.

Jämlikt med pengar för alla – från födseln till döden. Detta blir ett slut på vårt kapitalistiska system i vilket du måste kompromissa med din säkerhet och ditt välmående för att kunna leva.

Undersök: jämlikt med pengar för alla