Tag Archives: attraktiv

Dag 227: Kroppen Min – Normala Öron (Del 14)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 13) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag gillar att mina öron inte är för stora – de sticker inte ut

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa och generera ett positivt fördömande gentemot mina öron – vari jag tänker, och upplever inom mig själv att mina öron inte är för stora – att de inte sticker ut – och att de på grund av detta är ”snygga” – och ”acceptabla” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit, och accepterat mig själv att ta bort alla slags upplevelse gentemot min kropp vare sig de är positiva, eller negativa – och istället se, inse och förstå att min kropp inte består av – eller är skapad för att bli evaluerad utifrån en utgångspunkt av energier, och upplevelser – utan att min kropp är här för att vara med mig i och som denna världen – för att jag ska lära känna mig själv såsom fysiskt uttryck här

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa ett positivt fördömande gentemot mina öron, eftersom jag känner och upplever att mina öron är i ”rätt storlek” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma människor runtomkring mig i min värld – som har stora öron – genom att inom mig själv tänka att de har ”för stora öron” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se på människor, se på kroppar – se på olika slags former, och uttryck – utan att skapa en upplevelse – utan att skapa ett filter mellan mig och den fysiska manifestationen – utan att istället observera och titta på saken direkt – här – i enhet och jämlikt

3. Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att – när jag skapar, och medverkar i en upplevelse gentemot min kropp, eller någon annans kropp – såsom att tycka att min eller någon annans kropp har något attribut som är snyggt, eller fult – attraktivt – eller äckligt – att jag då separerar mig själv från kroppen och att jag inte låter mig själv se min kropp, och andras kroppar HÄR – eftersom HÄR är en kropp endast en kropp utan att det existerar en upplevelse mot kroppen – kroppen ser ut på ett visst sätt – men detta sätt genererar ingen upplevelse, och skapar ingen känsla – utan är bara såsom just den specifika kroppen ser ut och ingenting mer än det

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv från min mänskliga fysiska kropp, och från mina öron – genom att se, och uppleva mina öron endast såsom en bild – och en känslomässig upplevelse inom mig själv – i mitt sinne – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att utmana mig själv, och att pusha mig själv att stå en och jämlik med mina öron här – och vara medveten om mina öron såsom ett fysiskt uttryck här – i varje ögonblick – genom att inse att när jag hör någonting – då är detta mina örons förtjänst – och har ingenting med bilden av örat att göra – utan har istället att göra med örats fysiska manifestation och uttryck av och som sig självt

5. Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att de tankar som kommer upp inom mig – och som är av den naturen att de evaluerar mina öron såsom antingen vara bra, eller dåliga – snygga eller fula – att de inte är ”jag” så att säga – utan att de är vad jag accepterat att vara jag såsom automatiserade tankemönster – men det är inte ”jag” såsom potentialen av vad jag har möjlighet att leva och uttrycka mig själv som – och således ingenting mera än ett program vars existens jag styr, och dirigerar över – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inte ta de utseendetankar som dyker upp inom mig – personligt – och således låta mig själv observera de tankar som kommer upp inom mig utan att jag regerar eller definierar mig själv i förhållande till de tankar som dyker upp inom mig

Självåtaganden

1. När jag märker att jag medverkar i och som ett positivt fördömande gentemot mina öron – vari jag tänker, och upplever inom mig själv att mina öron är ”snygga” och ser ”normala ut” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – mina öron är mina öron – de ser inte ut på något speciellt sätt – utan de är mina öron – och deras utseende är inte relevant – och är inte någonting jag behöver oroa mig själv för – eftersom huvudsaken, och det viktiga med mina öron är att de möjliggör mig att höra; således åtar jag mig själv att andas – och att vara här – med och som mina öron – och sluta se mina öron som en bild – och istället vara uppmärksam, och närvarande med mina öron här

2. När jag märker att jag skapar, och medverkar i och som ett positivt fördömande gentemot mina öron, eftersom jag tänker och upplever att mina öron är i ”rätt storlek” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit ­– och jag ser, inser och förstår – att en anledning till varför jag bryr mig så mycket om hur mina öron ser ut är p.g.a. att det var vad min mamma gjorde med sitt utseende – och jag har apat efter min mamma; således åtar jag mig själv att sluta apa efter – och istället skapa, och föda mig själv såsom en ny människa här – och skapa mig själv utifrån sunt förnuft – och leva information som är bäst för mig, och alla andra i och som denna existens

3. När jag märker att jag medverkar i och som en upplevelse gentemot min, eller någon annans kropp – och jag då tänker att min, eller någon annans kropp är ”vacker” – eller ”ful” – eller ”attraktiv” – eller ”äcklig” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår – att när jag gör detta – så separerar jag mig själv från min egen fysiska kropp, och från den andra människans fysiska kropp – p.g.a. att jag inte är HÄR – i detta andetag – utan för att jag istället existerar någonstans långt uppe i mitt huvud – där jag drömmer mig bort, och låter mig föras bort av diverse upplevelse, och tankar – således åtar jag mig själv att disciplinera, och hänge mig själv till att leva, och uttrycka mig själv HÄR – i och som varje andetag – och vara fysisk – här med och som min kropp

4. När jag märker, och upplever att jag inte står HÄR – med och som min kropp – och upplever min kropp fysiskt – utan istället ser min kropp såsom en bild i mitt sinne – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – denna bildupplevelsen av min kropp är INTE riktigt – utan är illusorisk och existerar i och som mitt sinne såsom en fantasi, och en dröm – och konsekvensen av att medverka i en sådan är att jag inte utvecklar, och skapar ett riktigt förhållande med och som min mänskliga fysiska kropp här; således åtar jag mig själv att pusha mig själv att vara medveten, och närvarande med och som min mänskliga fysiska kropp i varje andetag – och inte låta mig själv se mig själv, och andra utifrån och som en bild i mitt sinne

5. När jag märker att tankar kommer upp inom mig, som är av naturen att de evaluerar mina öron såsom antingen att vara bra, eller dåliga – snygga eller fula – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – de tankar som kommer upp inom mig är automatiserade program som jag skapat, och designat – men som inte är JAG – eftersom JAG är själva skaparen som har accepterat och tillåtit det som är inom mig – således åtar jag mig själv att inte ta det som kommer upp inom mig personligt – utan istället stå som skaparen i förhållande till det som kommer upp inom mig – och förstå vad det är som sker – och lära känna programmet innan och utan

Enhanced by Zemanta

Advertisements

Dag 225: Kroppen Min – Puffiga Kinder (Del 12)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 10) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag tycker att mina kinder är lita för puffiga – lite för runda och stora – de skulle sett bättre om de varit smalare.

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma, och definiera mina kinder såsom att vara ”lite för puffiga” – och ”lite för stora” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte stå en och jämlik med och som mina kinder – och inte uppskatta min kinder – eftersom mina kinder är trots allt funktionella, och de gör det de är skapade att göra – och utan mina kinder hade jag haft svårt att äta, och svårt att tala – således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att uppskatta och tycka om det min kropp är för, och gör för mig

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta mina kinder för givna, och ta min kropp för given – och skapa fördömanden, och tankar om mina kinder, och om min kropp – att jag inte tycker att dessa ser tillräckligt mycket ut som en viss bild som jag skapat i mitt huvud – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas – och att föra mig själv tillbaka hit – och att se, inse och förstå att puffiga kinder inte är någonting dåligt – och det är ingenting som är fel p.g.a. att jag har puffiga och runda kinder – utan det är bara sinnet – såsom tankar – som anmärker på att det är fel – men det betyder ju inte att kinderna för den sakens skull är fel

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se, och definiera, och uppleva mina kinder utifrån mitt sinne – och endast se mina kinder såsom en bild som inte passar ihop med den bilden jag skapat i mitt huvud om hur kinder borde se ut – vari jag har tänkt att kinder borde vara platta, de borde vara hårda, och de borde se spända ut – och vara släta över ansiktet – istället för att se, inse, och förstå att denna bilden inte ger mig korrekt information om verkligheten – utan denna bilden är endast en idé som jag skapat i mitt huvud och som jag sedan har tänkt – att denna idén måste utgöra en sorts karta över hur verkligheten bör se ut – när så inte är fallet överhuvudtaget

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte lära känna min kropp intimt, och nära här – och vara med och som min kropp i varje ögonblick – och låta mig själv utforska, och ta bort alla slags fördömanden, och alla slags upplevelser, och tankar, och sinnesskvaller som jag har ackumulerat gentemot kroppen – och som jag använt för att skapa mig själv en idé och en tro – om hur kroppen borde se ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas, och att vara här med min kropp – och att se, inse och förstå att kroppen i sig självt inte bryr sig för två öre om hur kinderna ser ut – och om jag således låter mig själv ligga ned och andas, och bara känna av min kropp här – musklerna – andetaget – benen – rörelserna min kropp gör – så kommer jag att se att det är endast sinnet som värdesätter utseende – och att sinnet endast existerar, och är här – när jag medverkar i sinnet – och låter mig själv förföras av sinnets bakvända logiska resonemang

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att släppa taget om min tendens att fixera vid utseende – och att bedöma mig själv utifrån utseende – och att bedöma andra människor utifrån utseende – i rädslan för att jag då inte kommer veta hur jag ska se mig själv, och andra människor – hur ska jag bedöma, och värdesätta mig själv och andra om jag inte får använda mig själv av bilder? Och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas, och föra mig själv tillbaka hit – och se att jag inte behöver bedöma och värdesätta min omgivning utifrån hur saker och ting ser ut – jag behöver faktiskt inte bedöma, och värdesätta överhuvudtaget – utan det räcker med att jag låter mig själv leva – och andas – och vara här – och disciplinerad med vad jag tillåter och accepterar att existera inom och som mig själv

Självåtaganden

1. När jag märker att jag medverkar i och som självfördömandet att mina kinder är ”lite för puffiga” – och ”lite för stora” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att mina kinder är – mina kinder – och ingenting mer, eller mindre än mina kinder – således åtar jag mig själv att inte titta på, och tänka om mina kinder såsom någonting mer eller mindre än mina kinder – och att fokusera på mina kinders fysiska sammansättning och upplevelse – istället för hur de ser ut

2. När jag märker att jag tar mina kinder, och min kropp för given, och att jag skapar fördömanden och tankar om mina kinder, och min kropp – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att min kropp stöttar mig ovillkorligt och har inget krav på att jag ska se ut på något speciellt sätt inom mig själv – tänka några speciella tankar – eller sjunga någon speciell låt – nej min kropp stöttar mig ovillkorligt – således åtar jag mig själv att ge detta tillbaka till min kropp – genom att stötta min kropp ovillkorligt utan någon förväntning på hur min kropp ska se ut

3. När jag märker att jag ser, och definierar, och upplever mina kinder, och min kropp utifrån mitt sinne – och att jag endast ser mina kinder såsom en bild som inte passar ihop med den bilden jag skapat i mitt huvud om hur kinder borde se ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår – att det finns ingen bild som dikterar hur kinder borde se ut – en bild är en bild och ingen slags regel eller universal sanning som visar hur kroppen borde se ut – således åtar jag mig själv att istället för att lita på bilder – istället lita på mig själv och på min kropp här – och att se min kropp utifrån ett fysiskt perspektiv genom att andas – och vara närvarande här med och som min mänskliga fysiska kropp i och som varje andetag

4. När jag märker att jag inte låter mig själv vara fysisk, intim, och nära med och som min kropp här – utan att jag istället tittar på min kropp, och andras kroppar utifrån mitt sinne – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att mitt sinne har ingen aning om hur en korrekt kropp fungerar, eller ser ut – sinnet arbetar med idéer och har inget koncept om hur den fysiska verkligheten fungerar – och borde således inte vara inblandad i att dirigera eller ta beslut i och som den fysiska verkligheten; således åtar jag mig själv att uppleva min kropp DIREKT HÄR – utan mellanledet av mitt sinne – och således sluta se och uppleva min kropp utifrån ett bildstyrt sinnesperspektiv

5. När jag märker att jag inte vill släppa taget om min bild-, och utseendefixering – eftersom jag känner mig rädd för hur jag i sådana fall skulle leva och uttrycka mig själv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – denna rädslan är irrationell – för om jag tittar på mitt liv kan jag se att jag inte har lyckats överleva på grund av min förmåga att värdesätta bilder – utan på grund av min förmåga att ta fysiska beslut, och röra mig själv i denna fysiska verklighet med hjälp av fysiska och praktiska beaktanden – inte sinnesbilder; således åtar jag mig själv att se att det som är av värde är att jag kan bedöma, analysera, och förstå denna fysiska verklighet här – och inte huruvida jag kan betygsätta och reagera på bilder som dyker upp i mitt sinne – således åtar jag mig själv att fokusera på vad som är fysiskt här i och som denna verklighet – och på min fysiska upplevelse av och som mig själv i denna verklighet – och inte på hur jag ser ut – eller hur andra ser ut

Enhanced by Zemanta

Dag 222: Kroppen Min – Min Näsa (Del 9)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 8 ) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag tycker  om min näsa – eftersom den ser symmetrisk ut i förhållande till resten av mitt ansikte

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och uppleva att min näsa “ser bra ut” och är “symmetrisk” i förhållande till resten av mitt ansikte, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att generera och skapa en positiv känsla inom mig själv gentemot bilden av min näsa, och varje gång jag tittar mig själv i spegeln och ser min näsa tänka att: Gud vilken fin näsa jag har – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att bara se min näsa här i enhet och jämlikhet, såsom en fysisk näsa, och ingenting mer eller mindre än en fysisk näsa – en näsa som jag använder för att andas igenom och som jag känner fysiskt i varje andetag, men som jag inte har någon emotionell, eller känslomässig upplevelse gentemot överhuvudtaget

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av min näsas utseende, och att jag i detta helt glömt bort att vara tillsammans med min näsa här, lära känna min näsa, lära mig uppskatta min näsa, och se, inse, och förstå att min näsa är mycket mer än bara en bild som jag har en känslomässig upplevelse gentemot, det är en fysisk kroppsdel – en del av mig – någonting såsom är med mig här i varje andetag, och som oavsett vad jag tänker eller känner, fortfarande, och ovillkorligt fortsätter att stötta mig, och ge mig luft

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att det finns någonting sådant som “vackra” och “korrekta” näsor – och å andra sidan “fula” och äckliga näsor – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att alla näsor har precis samma värde och att alla näsor är precis lika bra – bara i mitt sinne finns, och kan illusionen skapas att några näsor är förmer än andra näsor – och såldes förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att helt och fullständigt omfamna, och älska min näsa – inte för att den ser ut på ett visst sätt utan för att det är min näsa – och för att min näsa är en del av mig som förtjänar respekt precis som resten av min kropp

Självåtaganden

1. När jag märker att jag tittar på min näsa och tänker att “Gud vad fin min näsa är! Den är ju så symmetrisk och perfekt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att min näsa inte vacker, den är inte snygg, den är inte åtråvärd, utan den/det är en näsa, en kroppsdel som jag använder mig av för att andas med, och inte för att se snygg ut med, således åtar jag mig själv att använda min näsa till det den är menad till, och inte såsom ett redskap för mitt sinne att få mer energi, mer upplevelser, och mer känslor

2. När jag märker att jag blir besatt av och som min näsas utseende, och att jag i detta glömmer bort att vara här – fysisk – med och som min näsa – då stoppar jg mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att min näsa är inget skönhetsobjekt – det är inte menat att min näsa ska vara utsmyckad, och ha ett speciellt utseende – eftersom detta är inte någonting som är relevant för min näsas funktion att ge mig luft – och således åtar jag mig själv att sluta placera absurda, och irrationella förväntningar, och krav på min fysiska kropp – och istället stå här tillsammans med och som min mänskliga fysiska kropp utan att skapa en upplevelse i förhållande till min kropp

3. När jag märker att jag medverkar i och som en tro, och en idé om att det finns någonting sådant som ”vackra” och ”korrekta” näsor – och å andra sidan ”fula” och ”äckliga” näsor – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att denna idé om att det finns fula, och snygga näsor – är en idé som är framskapad utifrån fördömanden, och irrationella antaganden om den mänskliga fysiska kroppen – vari jag tänkt att et visst utseende är bättre än ett annat utseende – utan att det finns någon som helst grund för ett sådant antagande; således åtar jag mig själv att andas och att vara här med min kropp – och att stå en och jämlik med min kropps praktiska, och fysiska funktioner – och inte ge min kropp uppdrag som den inte är designad och skapad till att utföra – såsom att t.ex. vara ”snygg”

Dag 221: Kroppen Min – Mina Läppar (Del 8 )

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 7) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag gillar mina läppar – jag tycker de ser stora, och inbjudande ut.

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att mina läppar ser stora, och inbjudande ut – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en positivt energetisk upplevelse gentemot formen, färgen, och geometrin av mina läppar – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv från mina läppar, och se, och definiera mina läppar såsom någonting som inte är jag – utan som endast är en bild som jag ska ta hand om, och vårda för att denna bilden värdesätter vem jag är

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv genom att tänka att jag är styrd av mina läppar, och att jag endast kan uppleva mig själv, och uttrycka mig själv, om mina läppar är ansedda, och definierade av människor i mitt liv såsom att vara vackra, upphetsande, och attraktiva läppar – och detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas, ta ett andetag, och föra mig själv tillbaka hit – och se, inse och förstå att mina läppar inte är någonting att tävla med – om att få mig erkänd för hur jag ser ut – utan att mina läppar är mina läppar – och de använder jag för att tala, och uttrycka mig själv med – och inte för att se vacker ut med

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv från mina läppar genom att se mina läppar genom en upplevelse, genom att känna, och vara medveten om mina läppar genom en upplevelse – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas, och föra mig själv tillbaka hit – och se, inse och förstå att mina läppar inte är mer, eller mindre – sämre eller bättre – bara för att jag upplever en viss energi gentemot mina läppar – utan mina läppar är fysiska manifestationer, och en del av min kropp – och är således helt utan energi – energin är någonting som jag skapar i mitt huvud och projicerar på läpparna – och inte någonting som objektivt existerar här

Självåtaganden

1. När jag märker att jag tänker att mina läppar ser stora, och inbjudande ut – och att jag skapar en positivt energetisk upplevelse gentemot formen, färgen, och geometrin av mina läppar – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att mina läppar är fysiska manifestationer här – med och som min kropp – manifestationer som i sig själva inte är en upplevelse – och därför är allt jag upplever gentemot dessa manifestationer en illusion och någonting som jag skapar i mitt huvud för att sedan projicera på verkligheten; således åtar jag mig själv att sluta att projicera – och istället åtar jag mig själv att leva, och uttrycka mig själv HÄR – med och som min mänskliga fysiska kropp – i och som enhet och jämlikhet – och känna mina läppar – röra vid mina läppar, och uppleva mina läppar i enhet och jämlikhet

2. När jag märker att jag begränsar mig själv genom att tänka att jag är styrd, och definierad av mina läppar – och att jag endast kan uppleva mig själv, och uttrycka mig själv, om mina läppar är ansedda och definierade av människor i mitt liv såsom att vara vackra, upphetsande, och attraktiva – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – mina läppar definierar inte vem jag är – utan mina läppar är en del av min kropp här – som är här med mig och är fullständigt anspråkslösa i sig själva – och utgör inget problem, och ingenting som skapar konflikt inom – således är problemet mitt sinne och hur jag definierat, och evaluerat min verklighet i och som, samt utifrån mitt sinne – således åtar jag mig själv att stoppa den evaluering av min verklighet utifrån mitt sinne – och jag åtar mig själv att istället vara här med och som min kropp i enhet jämlikhet – att andas och uppleva hela min kropp i varje ögonblick – och inte låta en enda liten bit av min kropp ramla och försvinna i förglömmelse

3. När jag märker att jag separerar mig själv från mina läppar, genom att uppleva mina läppar genom en känsla, och en energetisk upplevelse, då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – mina läppar är ingen känsla, de är ingen upplevelse – de är ingenting dåligt, och ingenting bra – utan de är mina läppar – här – och ovillkorligt stöttande i och som varje andetag; således åtar jag mig själv att uppskatta, och lära känna mina läppar såsom fysiska uttryck – fysiska punkter som inte innebär en känsla, eller upplevelse – utan som är en del av och som mig såsom min mänskliga fysiska kropp

Enhanced by Zemanta

Dag 219: Kroppen Min – Ett Vackert Ansikte (Del 6)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 5) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag tycker om mitt ansikte för jag har hört att människor tycker att det är vackert

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna om, och skapa en personlig upplevelse gentemot mitt ansikte att ”det är vackert” – eftersom jag har hört människor i min omgivning påpeka, och uttrycka att mitt ansikte är ”vackert” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en idé och en bild av mig själv av hur jag borde se ut – hur min kropp borde se ut – och hur jag borde vara ansedd, och definierad i denna världen – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att i princip existera i ständigt krig mot mig själv – där jag hela tiden känner att mitt utseende inte räcker till och att jag måste se mer, och bättre ut

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en idé om mig själv av att mitt ansikte är ”vackert” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sträva efter, längta efter, och försöka manifestera mig själv såsom att se vacker ut – i tron att det avgör mitt värde hur jag ser ut – och att mitt värde är högre, och bättre, och mer – om jag kan bli ansedd som vacker av människor i min omgivning

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en idé av och som mig själv om att mitt ansikte är vackert, och att jag är en ”vacker person” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra det till en vana att ställa krav på mig själv om att jag måste se ut på ett visst – jag måste framför, och exponera en viss bild av mig själv mot min omgivning – och om jag inte gör detta – så gör jag någonting fel – och jag är inte lika mycket värd, och inte lika bra som innan – för min bild är fel – således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sluta att fokusera på bilder, och hur jag borde, eller inte borde se ut – och istället fokusera på att leva, och uttrycka mig själv – här – med och som min mänskliga fysiska kropp

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv utifrån minnen i vilka jag kommer ihåg att andra människor har sagt att mitt ansikte ser vackert ut, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att till dessa minnen koppla en positiv upplevelse – och därmed tänka att det är någonting positivt, och bra att bli ansedd av människor i min omvärld såsom att se vacker ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ge upp mig själv, ge upp mitt liv, ge upp att leva och uttrycka mig själv för att på så vis kunna koncentrera mig själv på mitt utseende och att se bra ut inför andra – istället för att se, inse och förstå att det är inte värt det att ge upp mitt liv – eftersom denna jakten på utseende – och hoppet om att få se bra ut – är en illusion och ingen verklighet

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa, och generera en energi upplevelse gentemot mitt ansikte, och tänka att ”mitt ansikte ser vackert ut” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa min upplevelse, och mitt uttryck av och som mig själv till att ”känna mig bra” – och ”tycka att mitt ansikte ser vackert ut” – istället för att se, inse och förstå att det finns så mycket mer till mig själv – och till att leva – än att ha dessa fjuttiga upplevelserna inom mig – och det är därför ingenting att trakta efter, eller försöka uppnå inom mig själv

Självåtaganden

1. När jag märker att jag medverkar i och som en upplevelse gentemot mitt ansikte att det ”är vackert” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att punkten av att säga att mitt ansikte är ”vackert” är en inprogrammerad kulturell punkt – som inte har någonting med mitt ansikte att göra, och som inte har någonting med mig att göra – utan punkten är helt enkelt någonting jag kopierat och härmat genom att observera min omgivning; således åtar jag mig själv att sluta medverka i denna punkt och istället föra mig själv tillbaka till min fysiska kropp här – och min fysiska, substantiellt jämlikhet med mitt andetag här

2. När jag märker att jag strävar efter, längtar efter, och försöker manifestera mig själv såsom vacker – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att idén om att vara vacker, och idén om att man är bättre, och mer värd om man är vacker – är falska och irrationella idéer – och det går tydligt att se på hur denna värld ser ut – att även fast det finns miljontals vackra människor så gör inte detta på något sätt jorden till en bättre plats – snarare en sämre, och mer, och mer destruktiv plats; således åtar jag mig själv att sluta fokusera på mitt utseende – och istället ge fokus och uppmärksamhet till vem jag är inom och som mig själv

3. När jag märker att jag medverkar i och som en vana att försöka exponera, och visa en bild av mig själv mot min omgivning av att jag är vacker, skön, och stilig, då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – när jag lägger min energi, och fokus på hur jag ser ut så missar jag vad som är viktigt i denna världen – vilket är vem jag är, och hur jag är HÄR – i och som mitt uttryck av mig själv – detta är vad som faktiskt inverkar, och styr mitt liv – och det som jag upplever såsom en förstahandsupplevelse; således åtar jag mig själv att fokusera på mig själv, och mina tillåtelser, och acceptanser, och sluta ge fokus på hur jag ser ut – och hur andra uppfattar mig

4. När jag märker att jag definierar, och ser mig själv utifrån ett minne, i vilket jag kommer ihåg att andra människor har sagt att mitt ansikte ser vackert ut, och att jag kopplar detta till en positiv upplevelse – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det finns ingenting objektivt och fysiskt positivt med att få uppmärksamhet av andra för hur jag ser ut – ingenting inom mig själv förändras, eller blir bättre, eller mer – p.g.a. av detta – utan allt som händer är att jag upplever en positiv känsla vilket faktiskt är meningslöst; således åtar jag mig själv att sluta värdera dessa ögonblick såsom att vara mer än andra ögonblick – och sluta definiera mig själv i enlighet med dessa typer av ögonblick där någon kommenterar på mitt utseende

5.När jag märker att jag begränsar mitt uttryck, och min upplevelse av och som mig själv till att ”känna mig bra” – och ”tycka att mitt ansikte ser vackert ut” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår – att en positiv känsla, en positiv tanke är väldigt begränsad – och att definiera mig själv, och begränsa mig själv genom att tänka att jag är, och kan bara vara denna typen av upplevelser – det är i brist på bättre ord – helt verklighetsfrämmande – för om jag istället varit här – skulle min upplevelse av mig själv inte vara begränsad eller styrd av en känsla; således åtar jag mig själv att manifestera mig själv här i enhet och jämlikhet med min mänskliga fysiska kropp – sluta ge fokus på hur jag ser ut – utifrån ett känslomässig, och emotionell – polaritetsperspektiv – och istället titta på min kropp med ögon som är klara, rena, och utan några fördömanden

Enhanced by Zemanta

Dag 217: Kroppen Min – Lätt Och Luftigt Hår (Del 4)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 3) på den lista som jag inledde denna bloggserie med.

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv i enlighet med mitt hår – och tänka att jag ska vara glad för att jag har ”lätt och luftigt hår” – och att detta gör mig mer speciell än vad andra människor är – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i och som rädsla för att jag inte ska bli uppskattad, och uppmärksammad för att mitt hår ser snyggt ut – utan att jag istället ska bli uppmärksammad för att mitt hår ser äckligt, och okammat ut

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja imponera på människor i min omvärld med hur mitt hår ser ut – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bygga och skapa min upplevelse av och som mig själv utifrån hur mitt hår ser ut – och när andra tycker att mitt hår ser fint ut, och kommenterar på mitt hår att det är mjukt – luft och lätt – att då känna mig positivt laddad, och uppleva det som om att ”allting går på räls” – och att ”jag verkligen har allting som i min ask” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stå som stabilitet här – utan att definiera mig själv i förhållande till mitt utseende

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid ett minne vari någon tog tag i mitt hår – och kände på det – och uttalade förvånat och lite imponerat att mitt hår var ”väldigt lätt” – och att det var ”luftigt och mjukt” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att glömma bort mig själv här som mitt andetag – och mig själv som min kropp – och istället för att fokusera på att leva, och uttrycka mig själv här – med och som min kropp – istället bli besatt och kontrollerad av och som detta minnet – och sträva efter att få återuppleva detta minnet

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sträva efter att få återuppleva, och återskapa ett minne av och som mig själv där någon tar på mitt hår – och lite förskräckt, och imponerat uttalar att jag har ”mycket mjukt” och ”lätt” hår – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig själv viktig, överlägsen, och värdefull när någon kommenterar på mitt hår på ett sådant sätt – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att förbli stabil här med och som min kropp – att förbli tyst inom och som mig själv – och inte definiera mig själv utifrån hur jag ser ut, eller hur andra människor tycker att jag ser ut

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag medverkar, interagerar, och kommunicerar med andra människor – att då oroa mig själv, och vara nervös för att de ska fördöma, och ogilla mitt hår – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att värdera mig själv utifrån hur jag uppfattar, och tänker att andra värderar mitt hår, och mitt utseende på det hela taget – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna och tänka – att jag kan endast vara nöjd med och som mig själv om jag säkerställer att andra människor i min omvärld tycker att jag ser attraktiv, och sexuellt tilltalande ut – och att om de inte gör det – så kan jag inte under några omständigheter uttrycka mig själv i bekvämlighet med och som min mänskliga fysiska kropp här

Självåtaganden

1. När jag märker att jag definierar mig själv i enlighet med mitt hår – och tänker att jag ska vara glad för att jag har ”lätt och luftigt hår” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att mitt hår – är mitt hår – och inte mer eller mindre än mitt hår – och således finns det ingenting att känna, tycka, eller uppleva gentemot mitt hår – således åtar jag mig själv att ta hand om mitt hår – och vara medveten om mitt hår – men inte definiera, eller uppleva mig själv utifrån hur mitt hur ser ut

2. När jag märker att jag vill imponera på människor i min omvärld med hur mitt hår ser ut – och jag tillåter och accepterar mig själv att skapa min uppleva av mig själv utifrån hur mitt hår ser ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – när jag koncentrerar mig på att imponera på andra med mitt hår så glömmer jag bort att leva – och att vara här i detta ögonblick – att gå mitt liv – och att leva varje ögonblick av varje andetag – eftersom jag är så fokuserad på hur jag ser ut, och hur andra uppfattar mitt utseende – således åtar jag mig själv att andas och föra mig själv tillbaka hit – och fokusera på att leva – röra mig själv – interagera – andas – stoppa tankar – och vara medveten om mig själv här i och som min kropp

3. När jag märker att jag medverkar i och som, och definierar mig själv utifrån ett minne där någon tog i mitt hår – och förvånat uttalade att mitt hår var väldigt lätt – luftigt och mjukt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag är inte begränsad av ett endast vara ett minne, och att det där minnet säger ingenting om vem jag är – eftersom det är en bild och inte en fysisk verklighet här – och jag är faktiskt i denna fysiska verklighet och inte i någon bild i mitt huvud; således åtar jag mig själv att mig själv tillbaka till denna fysiska verklighet – att sluta koncentrera mig själv på bilder i mitt huvud – och istället leva i varje andetag – vara närvarande i varje rörelse av och som min kropp – och inte definiera och uppleva mig själv utifrån bilder

4. När jag märker att jag försöker återskapa ett minne av och som mig själv där någon tar på mitt hur, och lite förskräckt, och imponerat uttalar att – ”det där var mjukt, och luftigt!” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att när jag är fullt upptagen med att återskapa ett minne då missar jag mig själv här – jag missar att leva – och att vara närvarande här tillsammans med och som min mänskliga fysiska kropp – och det är ju ingenting som jag vill vara med om – för jag vill leva och uttrycka mig själv här; således åtar jag mig själv att sluta försöka återskapa detta minnet och istället fokusera på att leva HÄR – vara medveten HÄR – vara närvarande HÄR

5. När jag interagerar, kommunicerar, och medverkar med andra människor – och jag märker att jag blir nervös, och rädd för att de ska fördöma och ogilla mitt hår – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att denna rädslan är onödig – jag kan för det första inte förhindra att någon ogillar, eller fördömer mitt hår – och för det andra är det ortroligt dumt att låta mig själv förtrycka och begränsa mig själv i ett ögonblick för vad någon annan möjligen känner eller inte känner om mig – således åtar jag mig själv att stoppa denna rädslan – och vara bekväm med och som min mänskliga fysiska kropp oavsett hur jag ser ut – eller hur jag tror/upplever att andra uppfattar att jag ser ut

 

Enhanced by Zemanta

Dag 185: Bekräftelsebehov

Självskriverier

Sökande efter att få bli bekräftad på diverse olika sätt – detta blir dagens tema – och hur gör jag då detta? Jo, jag har lagt märke till att det finns ett flertal olika dimensioner till denna punkt – det finns alltså många olika sätt som jag söker att bli bekräftad inom – men i stort sett kan man se att det finns två primära dimensioner – och dessa är pengar, och sex.

Jag har märkt att de ställen i mitt liv där jag ofta upplever reaktioner såsom rädsla, och underlägsenhet – och den motsatta reaktionen av att känna mig duktig och som en vinnare – det är inom dessa två punkter – och i idag har jag observerat mig själv gå in och se hur jag uttryckt mig själv utifrån ett begär av att få bli bekräftad utifrån dimensionen av sex/utseende/sexualitet.

Och i grund och botten kan man sammanfatta den punkt som jag idag lagt märkte till – är att hur jag i konversationer, och interaktioner med människor ibland evaluerar mig själv utifrån hur jag tror att andra rankar, och definierar mig ifråga om sexualitet – t.ex. – jag kan tänka ”den personen tycker nog jag är snygg, och skulle nog vilja vara i ett förhållande med mig” – detta är den positiv evaluation av mig själv och jag kommer då att uppleva mig själv stolt, och positiv – och det motsatta händer om jag evaluerar mig själv negativt istället.

Detta är naturligtvis ett ytterst begränsande, och ytligt sätt att leva på – som gör min upplevelse av mig själv till en konstant berg- och dalbana som går upp och ner beroende på hur jag tror att andra ser mig – därför ska jag applicera självförlåtelse på denna punkt och ta bort den från mitt liv.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att basera mitt egenvärde, och min självkänsla på huruvida andra människor verkar tycka jag är attraktiv, och anser mig som en potentiell partner som de hade velat vara med – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tävla med andra människor om att bli ansedd som en vacker, och attraktiv människa – och om att ha så många potentiella partners som möjligt i tron att detta gör mig mer värdefull

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att basera min självkänsla av och som mig själv på huruvida andra människor skulle vilja vara i ett förhållande med mig eller inte – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och uppleva – när det är någon som inte vill vara i ett förhållande med mig – att jag är värdelös, att jag är dålig, och att jag saknar någonting

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli, och uppleva mig själv avundsjuk, och känna mig själv sårad och ledsen när jag tror att det är någon som inte vill vara i ett förhållande med mig – och detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera min stabilitet av och som mig själv på punkten, och på situationen att någon säger till mig att jag ser bra ut – och att jag är ett förstahandsval vad det gäller partner

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte acceptera mig själv ovillkorligt, utan istället jämföra mig själv med andra människor – jämföra mig själv med människor som är i förhållanden, och som har en partner – och tänka att jag är inte lika mycket värd som dessa människor, och det enda sättet jag kan öka mitt värde på är genom att själv skaffa en partner och se till att även jag blir en del av det där gänget där alla har en sexuell partner

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte andas, och föra mig själv tillbaka hit – och se, inse och förstå att jag inte behöver ha ett speciellt anseende, eller av andra människor vara sedd på ett speciellt sätt – för att jag ska kunna leva självkänsla som mig själv, vara tillfreds med mig själv och vara stabil inom och som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte andas, och ta mig själv tillbaka hit till mitt andetag – och gå här – i och som mitt andetag en och jämlik och inte längre vara rädd för vad andra människor tycker om mig, och inte längre låta mig själv känna mig underlägsen – nervös – och obekväm om jag inte är ansedd som en sexuellt attraktiv och vacker människa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv utifrån hur jag tror att andra känner om mig, och uppfattar mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig stabil, och trygg i mig själv när jag tror att någon tycker om mig – och ser mig som en eventuell partner – och känna mig själv ostabil, och otrygg, sårad, och ledsen – när jag tror att någon inte ser och definierar mig som en eventuell partner

Självåtagande

När jag märker att jag baserar mitt värde, min självkänsla, och min upplevelse av och som mig själv på huruvida jag tror att andra tycker om mig eller inte – ser mig som attraktiv, eller som en potentiell partner – eller inte – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – jag är inte denna upplevelsen av att känna mig speciell när jag tror andra tycker jag ser bra ut, och jag är inte heller upplevelsen av att känna mig underlägsen, och sårad när jag tror att andra inte tycker jag ser bra ut; således åtar jag mig själv att sluta definiera mig själv utifrån utseende, och hur jag tror andra reagerar på mitt utseende – och jag åtar mig själv att istället leva och uttrycka mig själv HÄR – i och som varje andetag – en och jämlik

När jag märker att jag baserar min självkänsla av och som mig själv på huruvida jag tolkar det som om andra människor vill vara i ett förhållande med mig eller inte – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det är begränsande att dirigera, och styra mig själv utifrån en upplevelse, och utifrån något så löst och abstrakt som utseende – således åtar jag mig själv att istället basera mig själv HÄR – i och som varje andetag – och skapa min stabilitet som mig själv och utan att relatera denna till någonting utanför mig själv

När jag märker att jag upplever mig själv sårad, och avundsjuk – eftersom jag tror att någon föredrar att vara i ett förhållande med någon annan istället för med mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag är mer än bara en upplevelse vars enda syfte är att relatera till andra människor – och därigenom antingen uppleva sig självt negativt eller positivt – utan jag kan leva här en och jämlik som denna fysiska existens och således vara stabil – således åtar jag mig själv att leva stabilitet och sluta försöka få bekräftelse av andra genom att få andra att tycka och känna det som att jag är en bra eventuell partner

När jag märker att jag jämför mig själv med andra människor – och inom mig själv funderar på huruvida jag ser bäst ut, eller den andra människan ser bäst ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att INGEN ser bäst ut – utan alla SER UT – alla är HÄR – unika och individuella i sina fysiska uttryck av och som sig själv och således finns det ingen objektiv möjlighet att jämföra mig själv med någon annan; således åtar jag mig själv att sluta jämföra mig själv och istället slappna av och tillåta och acceptera mig själv att vara mig själv

När jag märker att jag kämpar för att få bli sedd av andra på ett speciellt sätt – för att få ett visst anseende, och bli definierad av andra på ett speciellt sätt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och jag för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – denna idén med att vara speciell är fullständigt absurd – för i grund och botten är alla speciella och alla unika och individuella – hur kan någon då vara ”mer speciell” – alla är ju redan speciella; således åtar jag mig själv att sluta försöka vara någonting jag redan är – och istället fokusera och ge uppmärksamhet till att leva och uttrycka mig själv här med och som min mänskliga fysiska kropp

När jag märker att jag inte andas effektivt eftersom jag är uppe i mitt huvud och håller på att tänka på om jag är attraktiv, om jag passar in, om jag är tillräckligt värd, eller duktig – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det finns ingenting av värde att hämta i mitt huvud – utan jag missar ju faktiskt själva livet genom att inte vara här i och som min kropp och ge fokus och uppmärksamhet till att röra mig själv här och faktiskt leva – således åtar jag mig själv att ta mig själv tillbaka till min kropp och leva – andas – och uttrycka mig själv här

När jag märker att jag definierar mig själv utifrån hur jag tror att andra känner om mig, och uppfattar mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – jag vet inte ens hur andra människor känner om mig, eftersom jag är ju fullt upptagen med att skapa en upplevelse inom mig själv av att vara rädd och nervös inför att andra ska tycka illa om mig – således är det jävligt dumt att leva mig själv utifrån ett antagande som faktiskt inte ens stämmer överens med verkligheten; således åtar jag mig själv att sluta göra antaganden och istället leva här i och som mitt andetag – DIREKT och HÄR – utan att på något sätt tänka innan jag lever och agerar