Tag Archives: äventyr

Dag 343: Upptagen i Drömmar

Igår när jag hade arbetat färdigt och skulle gå hem för dagen märkte jag att jag hade blandat ihop mina nycklar till arbetet, med mina nycklar hem, och på så vis lyckats låsa in mina egna nycklar där nycklarna till arbetet annars ska låsas in. Det var som om att jag för några ögonblick helt lämnat detta jordeliv och besökt min egen personliga värld inuti i mitt huvud medans jag tog om hand om nycklarna, och därför hade jag helt förbisett vad det var jag gjorde med min kropp.

Vad var det då som jag tänkte på? Jo, det var bl.a. om jag ska börja träna, eller inte, samt även vilket slags jobb jag skulle vilja ha i framtiden, och en annan punkt som jag influerade mig var att det satt en person inne på kontoret, och jag började därför fundera på om jag skulle börja prata med honom eller inte.

Men, jag ska ta och arbeta mer med endast en av dessa punkter, och jag kommer att gå vidare med den här punkten att tänka på vad jag ska arbeta med i framtiden.

Själva tanken var tog sig formen i att jag funderade på om jag inte skulle söka ett visst jobb, och ändra mitt beslut avseende var jag ska bo efter jag är färdig med mina studier. Energin som kom upp inom mig när jag tänkte på detta var hopp, extas, och spänning – en känsla av upphetsning dök upp inom mig, och jag kan verkligen se, att det är denna känslomässiga reaktion som får mig att om och om igen fundera på och förändra planerna inför min framtid; det är som min drog så att säga.

Vad som är intressant att se är att jag söker äventyr, upphetsning, och extas genom att ändra på framtidsplaner i mitt sinne, men hur hade det varit om jag istället levt dessa orden praktiskt och fysiskt?

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fantisera och drömma om framtiden, att drömma om att hitta ett arbete som är utmanande, givande, och stärkande, och som andra människor i min omvärld ser upp till mig för att jag har fått, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter mig själv, och försöka hitta mig själv genom ett arbete, och tänka att ett arbete kommer ge mig det jag söker efter, och kommer att skapa mig till mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera och placera orden växa, expandera, utmaning, och äventyr i ordet arbete, och jobb, och tänka, samt tro att det är endast genom ett arbete, och det är endast genom att tjäna pengar, och det är endast genom att skapa mig själv en karriär som jag kan expandera, som jag kan växa, och bli mer stabil i och som mig själv – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att spendera min tid till att drömma om vem jag kan bli, och hur jag bli i mitt huvud, istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att leva här, att vara på riktigt, och att således skapa mig själv aktivt i och som varje andetag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av att vilja ha ett topparbete, ett arbete som andra människor tycker är bra, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv i förhållande till mitt arbete, och tänka att mitt värde, och min förmåga att expandera, att växa, och att styra mig själv är i direkt förhållande till mitt arbete, och att det inte finns någonting jag kan göra på egen hand, utan att mitt arbete avgör vem jag är och hur jag är, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fantisera, och drömma om att få ett arbete som är utmanande, som är aktivt, som är attraktivt, som är engagerande, istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att leva dessa orden som mig själv här i och som varje andetag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter mig själv i mitt sinne, i en inbillad framtid, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att drömma om, och fantisera om hur jag skapar mig själv till att ha viss kunskap, till att ha vissa utbildningar, till att ha en viss förståelse om saker och ting, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att drömma om vem jag kan vara, och hur jag kan vara, istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att använda varje dag till att leva, och skapa mig själv till min fulla potential, och således inte låta denna potential jag ser för mig själv vara en bild, och en fantasi i mitt sinne, utan att jag istället för denna potentialen hit, och lever denna potentialen som mig själv, och skapar mig själv som denna potentialen, och assisterar, samt stöttar mig själv att göra detta, genom att ge mig själv tid och tillfälle till att sitta ner och skriva för mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera, och projicera orden äventyr, växa, expansion, nöjsamhet, glädje, och utveckling in i framtiden, och i förhållande till mina drömmar om vilket arbete jag ska skaffa mig själv, om vilket hus jag ska köpa, om vilken bil jag ska ha, om vilka slags olika saker som jag ska ta för mig själv i framtiden, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att föra dessa orden tillbaka till mig själv här, och se att det är ord som jag kan leva praktiskt i och som varje ögonblick, att jag kan praktiskt leva äventyr här, praktiskt leva växa här, praktiskt leva expansion här, praktiskt leva utveckling, nöjsamhet, och glädje här, och att de fantasier, och drömmar jag har i mitt sinne, faktiskt inte ger mig den möjligheten, utan det är endast någonting som jag kan göra med mig själv, HÄR i och som denna fysiska, faktiska verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ge mig själv möjlighet att leva alla de ord som jag definierat i förhållande till sinnet, som mig själv, här i och som min mänskliga fysiska kropp, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vänta på mig själv, och vänta på att mina drömmar, mina fantasier, och planer ska realiseras, för att jag ska kunna leva sådana ord som intensitet, som expansion, som utmaning, som närvaro, som förnöjsamhet, istället för att se, inse och förstå att varje dröm jag har i mitt sinne, varje fantasi, representerar ett ord som jag kan ge till mig själv och leva praktiskt och fysiskt varje dag, och leva på ett sådant sätt att jag stöttar mig själv i vem jag är, och hur jag lever, och hur jag rör mig själv i mitt liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte låta mig själv ta och leva äventyr, expansion och utmaning som mig själv här i varje ögonblick, och således praktiskt definiera för mig själv hur jag kan skapa mig själv som dessa orden, och därför sluta söka efter mening, efter värde, efter mig själv i en framtid som finns i mitt sinne, i ett arbete, och i en karriär som jag tror kommer att mig det jag vill ha, och det jag önskar, istället för att se, inse och förstå, att det jag vill, och det jag önskar är mig själv, och att jag är stabil och låtar mig själv leva praktiskt, fysiskt, och här, i närvaro av mig själv såsom min mänskliga fysiska kropp

Självåtaganden

När jag märker att jag börjar fantisera om min framtid, om arbete, om vad jag ska göra, om hur jag ska göra, om vad jag ska studera, och om vad jag inte ska studera, då stoppar jag mig själv, jag tar mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår att när jag tänker i mitt sinne, så är jag inte här, och jag lever inte praktiskt, och använder inte den tid som jag har här till min bästa förmåga, och således åtar jag mig själv att andas, och släppa dessa fantasier, och inte medverka i dem, utan istället jorda mig själv här, med och som min mänskliga fysiska kropp och mitt andetag; jag förstår att dessa fantasier och drömmar inte är verkliga, och inte tjänar något annat syfte än att ta mig bort från min kropp, och bort från vad som är verkligt, och riktigt

Jag åtar mig själv att föra mig själv tillbaka hit, och leva praktiskt de ord som mina fantasier representerar, varav ett av dem är äventyr – och således åtar jag mig själv att leva äventyr praktiskt i och som min värld, genom att vara uppmärksam, och medveten om det lilla, om det små, om det som jag inte tidigare har sett, att vara observant, och se att varje ögonblick har en potential för att se, förstå, uppleva och lägga märke till någonting nytt, och att således varje ögonblick kan vara ett äventyr om jag skapar det till att vara på det viset

Advertisements

Dag 273: Rädslan För Det Som Är Nytt

I och med att jag nu börjar gå en punkt i mitt liv som är ny, och som jag inte har någon tidigare erfarenhet av – så har jag märkt att en rädsla dykt upp inom mig. Rädslan för det jag inte känner till, det nya, det okända, och det jag inte kan, eller är ovan vid.

Det är intressant för denna rädsla går hand i hand med en upplevelse inom mig, en slags depressiv hopplöshet – där jag säger inom mig själv: ”Det spelar ingen roll vad jag gör! För vad jag än gör kommer jag att misslyckas!” – ”Jag kommer aldrig klara detta, det är för svårt!”.

hopplöshetDet är fascinerande att jag helt utan att faktiskt ha försökt genast går in i hopplöshet, och även upplever en rädsla inför att göra det som jag aldrig försökt göra tidigare. Vad är syftet med dessa upplevelser? Varför existerar de inom mig? Varför har jag tillåtit dem att vara en del av mitt liv när de uppenbarligen inte stödjer mig att leva effektivt, att leva fullständigt, och fulländat i varje ögonblick?

Svaret på frågan är enkelt: jag har tillåtit mig själv att existera på detta sätt 1) därför att jag kan 2) därför att jag aldrig låtit mig själv ta hand om min riktning i livet, varken inom eller utom mig själv.

Därför är vad som saknas inom mig själv en princip, en levande princip om vem jag ska vara, och hur jag ska leva i förhållande till denna nya möjlighet som öppnat upp sig i min värld. Jag vet redan att jag inte vill närma mig själv nya saker i rädsla, eller ångest, och jag vill inte närma mig utifrån en känsla av hopplöshet, och depressivitet; NEJ – jag vill närma mig en ny punkt i min värld med vitalitet, självtillit, nyfikenhet, och självdriv – där jag driver mig själv i varje ögonblick utan att vara rädd, eller känna ångest inför hur saker och ting ska gå i framtiden.

Mitt liv ska inte vara ett monument byggt för att tjäna rädsla, eller självdestruktivitet – utan mitt liv ska istället vara ett monument som jag bygger för ett liv som är bäst för alla. Det är vad jag vill göra med mitt liv, och ingenting annat – och denna typ av upplevelser, såsom rädsla och hopplöshet – de är i vägen för mig och de stör mig i fråga om att faktiskt ta itu med och gå till fulländning de projekt jag tar mig själv för.

Således ska jag assistera, och stötta mig själv att ta bort dessa upplevelser med hjälp av självförlåtelse, och självåtaganden – och sedan gå den fysiska korrektionen i mitt dagliga leverne, och det är på detta sätt jag kommer att förändra min natur och ta mig själv tillbaka hit för att kunna gå de möjligheter som öppnar upp sig i min värld utan rädsla, och utan ångest.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag möter någonting i min värld som jag inte förstår, behärskar, kontrollerar, eller bemästrar – att då gå in i rädsla och mentalt motstånd, och uppleva det som om att jag absolut inte vill ha någonting med denna punkt att göra; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att kompromissa mig själv genom att jag kastar iväg möjligheter, och låter mig själv gå vad som är här i en slags onödig försiktighet, där jag sakta prövar mig själv framåt i rädslan för att begå ett misstag, och göra någonting som är fel

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest, rädsla, och nervositet, att känna mig liten inför nya utmaningar – och uppleva nya utmaningar som ”för svåra” som ”för komplicerade” – och genast känna det som om att ”jag inte kommer att klara det” – istället för att se, inse, och förstå att jag inte ens har försökt ännu och allt jag har gjort är att jag skapat upplevelser i mitt sinne om hur svårt, och hur komplicerat jag tror att någonting är – men de facto har jag faktiskt inte ens agerat för att utmana mig själv att gå igenom punkten

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig underlägsen, och svag, mindervärdig gentemot punkter som jag inte förstår, och behärskar, och vara rädd för att om jag tar mig själv an att förstå, och behärska dessa punkter, att jag då kommer göra fel, att jag kommer begå misstag, och att jag inte effektivt kommer att gå igenom punkten och göra vad som krävs; således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest, och underlägsenhet inför att misslyckas, och inför att inte kunna klara av någonting första gången – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja, och önska, och ha ett begär av att klara av någonting första gången – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att gå här i varje ögonblick och inte ha något ideal om hur saker och ting borde, eller inte borde gå

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att när jag håller kvar vid ett ideal, om hur jag borde klara av att gå punkter som öppnar upp sig i min verklighet, om hur effektiv jag borde vara, och hur lätt jag borde klara av att ta mig igenom någonting – jag menar då är det klart att jag skapar motstånd, och resistans inom mig själv – eftersom jag nu skapat en drömvärld inom mig själv som jag tror att jag måste leva upp till, istället för att jag går, och rör mig, och uttrycker mig själv i enhet och jämlikhet och gör vad som måste göras, utan att ha någon idé, känsla, eller upplevelse gentemot vad det är som behövs göras

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte kasta mig ut i utmaningar, och leva utan rädsla, leva utan att känna mig mindervärdig, och underlägsen – och istället när en utmaning öppnar upp sig här, att jag med öppna armar närmar mig denna, och går in i denna, och tar mig själv an denna – och lever denna utmaning utan att gå in i rädsla – och att jag låter mig själv ge mig den tiden som behövs för att jag ska behärska en punkt, för att jag ska förstå en punkt, och för att jag ska tillfullo bemästra och kunna hantera en punkt effektivt jag låter mig själv ta den tiden som krävs

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha en idé om att jag ska vara bäst, om att jag ska vara fullständigt fantastisk, och duktig på någonting direkt, första gången jag gör det – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag märker att det inte går som jag planerar, och att jag faktiskt inte är så pass duktig, eller perfekt som jag hoppats att jag skulle vara, att då gå in i motstånd, att känna hopplöshet, underlägsenhet, och känna mig mindervärdig – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att gå vad som är här ovillkorligt, och utan att ha några förväntningar på mig själv – att helt enkelt göra vad som krävs, vad som måste göras, utan att tänka på vad jag gör, eller ha några upplevelser i förhållande till vad jag gör för det är fullständigt onödigt och hjälper mig inte att fullgöra, och klara av vad det är som jag håller på med

Självåtaganden

När jag märker att jag inte vågar satsa, och pröva mig själv fram, och göra någonting nytt tillfullo som jag inte helt förstår, utan rädsla; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag er, inser, och förstår att denna rädsla inför att leva tillfullo, och gå en punkt här tillfullo – den hjälper mig inte att leva utan den är endast i vägen, och är endast en punkt som håller mig tillbaka från att stå upp i mitt liv och gå de punkter som är här utan rädsla – jag menar – rädsla är denna totalt onödiga upplevelse som inte tjänar mig i mitt praktiska leverne överhuvudtaget; varför då hålla kvar vid den? Således åtar jag mig själv att när jag går en punkt som jag inte är effektiv med, som jag inte behärskar, som jag upplever en utmaning av att lära känna, och gå igenom – och jag upplever en punkt av rädsla i förhållande till denna; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, jag för mig själv tillbaka hit – och jag går punkten här utan rädsla – som min fysiska kropp för jag förstår att rädsla behövs inte

När jag märker att jag börjar tänka att någonting är för svårt, för komplicerat, och för mäktigt för mig att ta mig igenom och hantera, och detta – INNAN JAG ENS BÖRJAT – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser, och förstår att detta är ingenting annat än självsabotage, där jag saboterar för mig själv för att inte behöva expandera mig själv, för att inte behöva gå den där extra milen för att verkligen skapa perfektion; således åtar jag mig själv att sluta sabotera för mig själv och att expandera mig själv i alla delar av min värld, och inte längre hålla kvar vid en idé om mig själv att jag tydligen inte är kan – att jag är underlägsen, och att jag är mindervärdig – för jag vet – det är jag inte det är bara en ursäkt

När jag märker att jag går in i en slags depressiv hopplöshet när jag möter nya punkter i min värld som jag inte förstår, och jag genast tänker att ”det där är för mycket för mig” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att – NEJ – det är inte för mycket för mig, utan det är endast en ursäkt jag använder så att jag inte ska behöva agera, leva, göra, röra mig, och vara någon av vikt, och ha en framträdande roll i detta livet – således åtar jag mig själv att sluta begränsa mig själv och istället öva mig på att ge mig själv hän på att fullständigt åta mig själv och låta mig själv gå punkter som öppnar upp sig här utan att på något sätt hålla tillbaka

När jag märker att jag skapar, och försöker leva upp till ett ideal, till en idé om vem jag borde vara, hur jag borde leva, hur bra jag borde vara på att göra, och ta mig själv igenom den utmaning jag står inför – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att denna typ av önskan om att få vara någonting mer bara gör så att jag begränsar eftersom jag nu delar på mig själv i två, och är tvungen att bevaka mig själv för att se till så att jag lever upp till min idé av mig själv istället för att jag lever i enkelheten av att andas och uttrycka mig själv här i enhet och jämlikhet med och som min mänskliga fysiska kropp; således åtar jag mig själv att sluta skapa ideal som jag försöker leva upp till utan istället leva i ett andetag – här – och röra mig som en rörelse – HÄR

När jag märker att jag står tillbaka, och inte riktigt vågar att ge mig hän till en utmaning, eller en punkt som öppnat upp sig själv, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår hur jag när jag håller mig själv tillbaka missar livet – för vad jag gör är att jag står och avvaktar, och skjuter upp att leva, för jag vågar inte riktigt leva för tänk om jag misslyckas, eller gör någonting fel; således åtar jag mig själv att våga göra misstag, att våga misslyckas, och att våga ge mig själv hän, ta risker, och våga satsa allt och inte vika mig själv när saker och ting blir svåra eller jobbiga att arbeta och gå igenom

När jag märker att jag förväntar mig av mig själv, och vill att när jag påbörjar en ny punkt, att jag ska vara fullständigt fantastisk, att jag ska vara utan brister, och utan misstag, och vara någon slags superhjälte direkt, och på en gång – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att denna förväntningen på mig själv är en illusion, och någonting som jag skapar som ett slags självsabotage, för om jag inte når upp till denna illusionen så har jag tydligen en giltig ursäkt för varför jag kan ge upp, för varför jag kan hålla mig själv tillbaka, för varför jag kan tillåta mig själv att vara mindre än vad jag är kapabel till; således åtar jag mig själv att sluta skapa illusioner om vem jag borde vara och istället gå HÄR i och som varje ögonblick i verkligheten och inte i en illusion såsom jag hoppas och önskar att jag kunde vara

Enhanced by Zemanta

 

Dag 193: “Jag Vill Bestämma”-karaktären (Del 3)

Detta är en blogg som ingår i en serie bloggar i vilken jag skriver ut en viss mental beteendekaraktär, och den karaktär som jag skriver om i just denna serie är ”jag vill bestämma”-karaktären – så för att förstå precis vad det är denna blogg handlar om föreslår jag att du läser tidigare bloggar.

I dagens blogg kommer jag att omdefiniera ord – och jag kommer arbeta med ord som jag funnit utgöra primära problempunkter i den självförlåtelsen jag gjorde igår – och det är då framförallt ett ord som jag kommer arbeta med – och detta är ordet viktig.

För att förstå vad det innebär att omdefiniera ord, samt hur man gör det – föreslår jag att du läser denna blogg.

Viktig

Nuvarande definition på ordet i världen

Något som har stor betydelse; som krävs för att något ska fungera väl

Hur jag har upplevt/förstått/levt ordet

Min förståelse av detta ord i mitt liv har varit att vissa saker i min värld är viktiga, och alltså bör prioriteras högre än vad andra saker ska. Vad det gäller människor har jag tänkt att vissa människor är viktigare än andra, eftersom dessa människor har klarat av saker och ting som andra människor inte har klarat av – de har ”gjort någonting” med sig själva och förtjänar därför att definieras och ses som viktiga.

Jag har även sett och förstått det som om att något, eller någon som är viktig är mer värdefull än någon/någonting som inte är viktigt. Och alltså har jag rangordnat personer och saker utifrån hur viktiga jag har tyckt att de varit.

Ljuda ordet

svenska:
Vikt-i-g

Vikt-egg

Vick-till-ig

Vik-tig

engelska:
imp-or-taint

import-ant

in-pour-taint

in-pour-tent

Kreativt skrivande om ordet

Av ljudet på ordet – speciellt vikt-egg och imp-or-taint – kan jag se att ordet har att göra med att prioritera saker och ting. Antingen prioriterar man någonting som viktigt – och alltså som någonting som behöver göras eller tas itu med – eller inte som någonting viktigt och då tar man inte itu med det.

Slutgiltig definition

Någonting/någon som är av stor vikt för att en viss punkt ska fungera effektivt.

Kontrollfrågor

Representerar min definition av ordet vad ordet betyder?

Ja

Är min definition av ordet fri från polaritet?

Ja

Kan jag stå vid min definition av ordet i evigheter?

Ja

Dag 155: Du Ska Göra Mig Hel!

Självskriverier

På senaste tiden har jag känt mig arg och frustrerad – irriterad; och anledningen till detta är att jag accepterar mentalt skvaller i förhållande till vissa punkter i mitt liv, och dessa har framförallt att göra med begär.

Ett av mina begär är att leva ett roligt, och äventyrsfullt liv – där saker och ting händer varje dag – nya saker som jag inte visste skulle hända i förväg. Och så blir jag på detta sätt dragen genom min dag och får hela tiden möta än mer otroliga, och roliga upplevelser. Eftersom detta inte är så som min vardag ser ut har jag en tendens att känna att det är någonting som saknas, och fattas i min värld – det är helt enkelt någonting som inte är rätt; och detta i sin tur leder till att jag blir frustrerad och irriterad eftersom tydligen lever jag inte mitt liv ”till fullo” – där ”till fullo” innebär att jag upplever, och dagligen går igenom en mängd olika och fascinerande upplevelser och energier.

Så – det är dags att ta mig själv tillbaka till verkligheten – dags att ta mig själv tillbaka till min vardag och låta mig själv uppskatta enkelheten i att bara vara här – andas – och ta hand om mina dagliga bestyr på ett sätt som är bäst för alla.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit mig själv att hålla kvar vid ett hopp, och en dröm om att mitt liv ska bli någonting mer – om att jag ska bli någonting mer i denna världen, och att jag ska få genomleva ett liv där jag är speciell, och sedd som unik – och annorlunda av andra – och att jag har ett liv som andra ser upp till och gärna skulle vilja leva

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sakna min barndom, och känna mig irriterad och frustrerad över att jag blivit vuxen – och tvingats ta ansvar över mitt liv – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tycka att det är tråkigt att ta ansvar över mitt liv, och att jag hellre skulle vilja göra någonting som jag tycker är upphetsande, och exalterande – och fullständigt glädjeberusande – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte acceptera mig själv här såsom enkelheten i ett andetag – såsom att uppskatta, och vara nöjd med mig själv här i och som min mänskliga kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att istället för att uppskatta, lära känna, och skapa ett intimt förhållande med min kropp här – med mig själv här – genom att leva, och röra mig själv i och som andetaget i varje ögonblick – att istället tänka att mitt liv inte är tillräckligt, att mitt liv inte är fantastiskt nog, roligt nog, och givande nog – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att leta efter mig själv utanför mig själv – genom att leta efter fullständighet – leta efter att få uppleva mig själv fantastiskt – leta efter att få uppleva äventyr såsom en punkt utanför mig själv – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att leva och uttrycka mig själv som dessa ord HÄR – i och som andetaget – en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra mitt liv till en process av att söka efter någonting mer än mig själv och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa och manifestera en tro, och en idé inom och som mig själv att det finns någonting mer än mig där ute – någonting mer magnifikt – någonting mer otroligt – någonting mer fantastiskt som jag måste ta del av, och som jag måste uppleva – och som jag måste bli ett med – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att se, inse och förstå att alla dessa idéer och upplevelser är just idéer och upplevelser och är inte på riktigt – eftersom vad som är på riktigt är HÄR – med mig – en och jämlik – här såsom min mänskliga fysiska kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera delar av mig själv som jag vill uppleva och leva – såsom glädje, frihet, och självuttryck – utanför mig själv – genom att tänka att jag bara kan uppnå dessa uttryck av och som mig själv genom att få något slags externt stimuli – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta tag i mitt liv – och ta tag i mig själv – och skapa mig själv såsom de uttryck jag vill leva och uppleva mig själv som

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra mitt liv till ett stort sökande efter någonting mer – och hela tiden känna det som om att det är någonting essentiellt och otroligt viktigt som saknas i mitt liv som jag på något sätt måste hitta, och måste ta del av – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att det där som jag tror mig själv sakna – det finns inte utanför mig – utan det är ju MIG SJÄLV som jag saknar – det är mig själv som jag inte tillåtit och accepterat att leva och uttrycka mig själv – och verkligen vara och lära känna denna fysiska verklighet HÄR en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa lögnen, och medverka i lögnen att det finns någonting mer där ute som jag måste hitta – och tänka att innan jag har hittat denna sak där ute så kan jag inte leva – och jag kan inte uttrycka mig själv – och jag kan inte uppleva mig själv – eftersom tydligen är jag bara halv – eftersom den andra halvan av mig själv tydligen är där ute någonstans – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta mig själv tillbaka hit till andetaget, och se, inse och förstå att HELA JAG – är faktiskt HÄR – och att det jag måste göra är att LEVA denna insikt – genom att i varje ögonblick vara här med HELA mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka få min omvärld att ändra sig så att jag kan uppleva mig själv annorlunda – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att – min upplevelse av och som mig själv inte har med min omvärld att göra – utan min upplevelse av och som mig själv har med MIG att göra – och hur jag existerar och lever inom mig själv – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ansvar för mig själv på alla sätt och vis – och se till att jag lever på ett sådant sätt så att jag är nöjd med mig själv – så att jag lever och uttrycker mig själv till fullo – och inte börjar leta efter någon annan att tillfredställa mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att titta på denna världen såsom någonting som är separat från mig själv – och tänka att för att uppleva mig själv som HEL – så måste jag konsumera och ta del av så mycket som möjligt i denna världen; istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att se, inse och förstå – att min idé om att världen är delad – alltså existerar i separation från mig – är just en idé – eftersom jag bevisligen är fysisk och består av samma materiell som denna världen – och således inte saknar någonting som denna världen utanför mig tydligen har – således åtar jag mig själv att leva denna insikt om att jag är HEL här i och som mitt andetag – en och jämlik

Självåtaganden

När jag märker att jag hoppas på någonting mer – och att jag drömmer om att mitt liv ska bli någonting bättre, eller större – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att denna idén är endast en taktik för mig att inte se att det är JAG som är den gemensamma nämnaren i min värld, och att det således inte finns någonting mer, eller bättre att hämta utanför mig själv; således åtar jag mig själv att leva och uttrycka mig själv såsom att vara tillfredsställd med mig själv – och att vara nöjd med mig själv

När jag märker att jag saknar min barndom, känner mig irriterad, och frustrerad över att jag blivit vuxen och tvingats ta ansvar över mitt liv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att den idén jag har om vad min barndom var – är just en idé och ingenting som faktiskt existerar eller finns i verklighet; således åtar jag mig själv att sluta sakna, och sluta vilja uppleva en idé och jag åtar mig själv att istället leva och uttrycka mig själv HÄR i och som varje andetag

Jag åtar mig själv att väcka mig själv till liv – och att sluta söka efter liv utanför mig själv – och jag åtar mig själv att göra detta genom att dedicera mig själv till mig själv – och hänge mig själv till att varje dag gå min process dedicerat – hängivet – och oförtröttligt tills detta är klart och jag åtar står här i och som varje andetag stabil – och effektiv i min kropp

När jag märker att jag letar efter någonting utanför mig själv – eftersom jag tycker mitt liv är för vardagligt, för tråkigt, för repetativt och förutsebart – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att endast sinnet – såsom en existens av att definiera mig själv i förhållande till externt stimuli – letar efter, och definierar sig själv utifrån vad som pågår i ens värld; och således åtar jag mig själv att sluta definiera mig själv utifrån, sluta relatera mig själv i förhållande till det som pågår i min värld – och stå orubblig, och oföränderlig inom och som mig själv oavsett vad slags punkter jag möter i min värld

När jag märker att jag rör mig själv utifrån utgångspunkten om att jag ska hitta någonting mer där ute, om att jag ska lyckas få ta del av någon speciell upplevelse, eller någon slags fantastisk insikt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att denna idén om att det finns mer utanför mig själv är endast en ursäkt för att jag inte ska behöva möta, och lära känna mig själv HÄR – såsom fullständig stabilitet och tystnad – såsom tidlöshet; och således åtar jag mig själv att ta mig själv tillbaka hit, och medvetet möta mig själv i och som varje andetag – och medvetet dirigera mig själv till att stå upp inom och som mig själv i mitt andetag och sluta leta efter någonting mer utanför mig själv

När jag märker att jag tänker att jag ”måste dit där för att uppleva frihet” – eller ”jag måste träffa den där människan för att bli glad” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag har underskattat min skapande makt något fatalt – i tron att jag måste ha någon annan, eller någonting annat att generera upplevelser i mig för att jag ska kunna leva mig själv som ord; således åtar jag mig själv att leva ord självmotiverat, och självdirigerat – och således göra mig själv till motorn av och som mig själv i varje ögonblick – där jag står i och som denna världen utan att vilja ha någonting, och utan att frukta att förlora någonting – fullt förmögen att dirigera mig själv i den riktning jag ser är bäst för alla

När jag märker att jag känner, och upplever att någonting saknas i mitt liv – och att jag måste UT och leta upp det där som jag tycker saknas inom mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det enda som saknas är JAG – såsom att andas, interagera, och leva HÄR en och jämlik med min mänskliga fysiska kropp; således åtar jag mig själv att sluta söka utanför mig själv och istället HITTA mig själv HÄR – och se att det jag letat efter i hela mitt liv hela tiden varit HÄR med och som mig själv

När jag märker att jag känner, och tänker om mig själv att jag är halv, och att någonting essentiellt saknas inom mig som jag måste ut och leta efter – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – jag bestämmer att jag är halv – det är mitt beslut att uppleva mig själv som halv vilket betyder att jag kan bestämma att – jag är HEL – jag är HÄR och jag slutar därmed att söka efter någonting mer utanför mig själv; således åtar jag mig själv att besluta mig själv för att leva HÄR i och som varje andetag – för att sluta försöka uppnå någon slags sanning, och medvetenhet genom att bli någonting i andras ögon – och jag åtar mig själv att istället bli mig själv

När jag märker att jag försöker ändra min omvärld, för att ändra min upplevelse av och som mig själv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag kommer ALDRIG kunna ändra mig själv genom att ändra min omvärld – för problemet i fråga om min upplevelse av mig själv är MIG SJÄLV och inte min omvärld; således åtar jag mig själv att fokusera på mig själv – och att arbeta med mig själv – och att ändra mig själv

När jag märker att jag tittar på min omvärld såsom någonting som är separat ifrån mig – såsom någonting jag måste konsumera och få att ge mig uppmärksamhet för att jag ska kunna uppleva mig själv på vissa specifika sätt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att denna idén om att jag måste få min omvärld att ge mig en upplevelse är fullständigt självbegränsande, och betyder att jag i princip är en slav till omständigheter; således åtar jag mig själv att ändra mig själv – och att skapa mig själv som det levande ordet och stå direktiv bakom och som mina upplevelser

 

Dag 47: Vad är Verkligt Egentligen?

Vad är vore för någonting? Jo, det är ytterligare en av avarterna av sexualitet, såsom vi kommit förstå, leva och definiera sexualitet i denna världen. Vore är alltså en typ av pornografi som har att göra med att äta, eller bli uppäten, och ofta i vore-pornografi är det en kvinna som blir uppäten av något slags monster.

Det är fascinerande att bilden, och idén om att bli uppäten, eller att äta någon får oss att bli sexuellt upphetsade, eftersom om vi tar och titta på den fysiska handlingen att bli uppäten, eller att äta någon, är ju detta inte alls någon speciellt sexuellt upphetsande, eller fysiskt bekväm upplevelse; faktiskt raka motsatsen, riktigt obekvämt. Och detta visar återigen på hur de fantasier, och idéer vi skapar inom oss själva i förhållande till sexualitet, och kroppsideal, inte är riktiga – de kan inte appliceras, och upplevas i verkligheten, utan endast i våra huvuden.

Misstaget som vi gjort är att vi förväxlat verkligheten med våra huvuden, precis som Ted Bugny gjorde, och precis som kvinnor gör som strävar efter att uppnå ”size-zero” storleken – vi tror att de bilder som dyker upp i våra huvuden, de tankar, och upplevelser, att de ger oss en objektiv och korrekt bild av denna fysiska verklighet, men så är det inte! För titta på det uppenbara, om du slutar äta för att uppnå ”size-zero” storleken – då dör du! Om du som Ted Bugny försöker uppleva dina vanskapta sexuella fantasier om mord, och våldtäkt – då dödar du andra, och du blir tillslut fängslad! Och om du går omkring och äter upp människor, ja då dödar du människor! Så ingen av dessa fantasier, eller upplevelser ska levas ut i verkligheten, eftersom konsekvensen blir massivt lidande – massiv förstörelse – ondska personifierat.

Därför, vad är det som vi har missat? Vi har missat denna fysiska verklighet, vi har missat att andas, vi har missat att fråga oss själva hur vi fysiskt skulle vilja uppleva sexualitet, eller hur vi fysiskt skulle vilja uppleva våra kroppar (alltså viktmässigt) – och då istället för att försöka följa känslor, tankar, bilder, och idéer, istället följa och skapa oss själva utifrån den återkoppling vår fysiska kropp ger oss. Och denna återkoppling kunde då bestå i att vi känner oss själva mer effektiva i vårt dagliga liv, då vet vi att det vi äter, och vi kroppsvikt är optimal för vår kropp. Eller ifråga om sex, att vi känner oss bekväma, och att vi kan slappna av och uttrycka oss själva – och att vi känner att vår kropp mår bra. Om vi hade tagit beslut och levt utifrån en sådan utgångspunkt hade vi aldrig någonsin haft de problemen vi står inför idag, såsom anorexi, och våldtäkt – dessa problem är en produkt av en felaktig utgångspunkt ifråga om hur vi tar våra beslut om vad vi ska leva, eller inte leva.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta beslut utifrån mina tankar, utifrån bilder som dyker upp i mitt huvud, utifrån hur jag känner mig, och utifrån vad jag tycker, istället för att se, inse och förstå – att om jag lever utifrån mitt huvud – så lever jag inte här i verkligheten med min kropp – och detta kommer leda till att jag tar beslut som inte är bra för min kropp, och bra för min verklighet – eftersom jag helt enkelt inte är på plats i verkligheten – därför stoppar jag mig själv från att flyga omkring i mitt huvud i en fiktiv verklighet, och jag tar mig själv tillbaka här till den riktiga verkligheten i varje andetag – genom att vara medveten om mitt andetag – medveten om min kropp – medveten om mig själv här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka återskapa fantasier, och upplevelser i mitt huvud, i min verklighet – i tron att dessa fantasier och upplevelserna i mitt huvud är verkliga, och kan upplevas i verkligheten – istället för att se, inse och förstå – att om jag tar ett beslut att leva en upplevelse, eller en fantasi som dykt upp i mitt huvud i verkligheten, kan jag inte göra det utan att först verkligen titta på – och undersöka vad konsekvenserna är av ett sådant beslut – eftersom jag inser, ser och förstår – att i mitt huvud finns inga konsekvenser, finns ingen substans – och allt verkar funka – men i verkligheten finns konsekvenser, och det finns substans – och saker och ting kan gå åt helvete om jag inte är medveten och informerad om vad det är jag gör i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte stoppa fantasier, och upplevelser som dyker upp inom mig själv – i insikten och förståelsen att dessa fantasier och upplevelser INTE är RIKTIGA – utan är just – fantasier och upplevelser – och därför inser, ser och förstår jag – att det enda sättet att leva på riktigt – och lära känna vad som faktiskt är på riktigt, och vad som är en idé och endast ett antagande – är att i varje ögonblick ta mig själv tillbaka till verkligheten, är att i varje ögonblick leva här som min fysiska kropp genom att andas, genom att vara medveten om mina fingertoppar och tåspetsar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att fulländning är någonting som jag kommer att uppnå genom att återskapa, och förverkliga de drömmar, idéer och begär som dyker upp i mitt huvud – istället för att se, inse och förstå – att det är just genom att medverka i, och definiera mig själv i enlighet med dessa drömmar, begär, och idéer som jag har separerat mig själv från fulländning – genom att tänka att fulländning finns genom att ge mig själv mer, genom att ta mer, genom att uppnå mer – genom att få mer – istället för att se, inse och förstå – att fulländning är här som mig själv i varje ögonblick – genom att leva varje ögonblick till sin fulla ände – alltså fullt här från början till slut

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att jag genom att jaga begär, fantasier, och drömmar i mitt huvud har separerat mig själv från min kropp, har separerat mig själv från mitt andetag, och har separerat mig själv från att leva fulländning, och att vara tillfreds och bekväm med mig själv – eftersom jag trott att jag måste dit, jag måste förflytta mig, jag måste klara det, jag måste uppnå det där – jag måste HELA TIDEN NÅGON ANNANSTANS – istället för att se, inse förstå – att jag genom att hela tiden vilja någon annanstans inte tillåtit och accepterat mig själv att vara bekväm här med mig själv, och inse att jag behöver ingenting mer, jag saknar faktiskt ingenting – jag är nöjd här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att jag fullgör, och skapar min identitet genom att fullfölja, och uppfylla mina begär, drömmar, fantasier, och idéer – och tro att om jag inte tar och följer efter, utvecklar, och försöker uppnå mina begär, drömmar och fantasier – att tro att jag då inte är någon, och mitt liv är värdelöst, tråkigt, och att det saknas någonting – istället för att se, inse och förstå – att jag behöver ingen identitet, såsom en känsla av mig själv för att leva här – och jag behöver inte ha uppnått någonting, jag behöver inte ha lyckats materialisera bilder, drömmar, och fantasier i mitt huvud för att jag ska kunna vara nöjd med mig själv här – och leva i varje ögonblick effektivt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att leva mitt liv i en jakt på en positiv upplevelse, och vara rädd för att stanna, rädd för att sluta jaga och istället börja leva här – i rädslan att jag kommer försvinna, och att jag inte längre kommer vara någon, om jag inte har en positiv upplevelse att jaga, och försöka bli – istället för att se, inse och förstå – att jag behöver ingenting för att hitta mig själv, eller definiera mig själv – jag behöver ingen känsla för att stabilisera mig och ge mig en upplevelse av mening i livet – jag inser, ser och förstår att jag är kapabel att stå här såsom mitt andetag, utan att jaga – utan att ha en framtid, och utan att ha en dåtid – och i varje ögonblick – agera, leva och uttrycka mig själv såsom vad som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förväxla verkligheten, såsom denna fysiska och substantiella verklighet, med vad jag upplever, tänker, tycker, och känner i mitt huvud – och tänka och tro att dessa verkligheter på något sätt hör ihop, och densamma – istället för att inse, se och förstå – att det som pågår i mitt huvud inte har någonting att göra med denna fysiska verklighet, och att inget beslut jag tar utifrån att tänka i mitt huvud kan någonsin vara bra för mig, eller andra, eftersom dess utgångspunkt är inte verkligheten, utan endast mitt huvud

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt, och kontrollerad av pornografi, och av vilseledande föreställningarna av den kvinnliga, och manliga kroppen – och försöka leva ut min besatthet, och mina idéer i verkligheten, i tron att min besatt och mina idéer härstammar från verkligheten, och att min besatthet och mina idéer är verkliga begär, alltså någonting som jag verkligen vill göra rent fysiskt – istället för att se, inse och förstå – att om jag tar och för över mina begär, och idéer på denna fysiska verklighet, och försöker leva ut mina idéer och begär – kommer jag att skada mig själv och andra, eftersom mina begär, och mina idéer inte är verkliga, och är inte skapade i beaktande av vad som verkligen är här som denna fysiska verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli hjärntvättad av media, pornografi, reklam, vänner och familj – och genom denna hjärntvätten skapa idéer inom mig om hur mitt liv borde se ut – och hur jag borde se ut – och vad jag borde göra, eller inte göra i mitt liv – istället för att se, inse och förstå – att de bilder kommer upp inom mig, och de bilder jag ser på tv, har sett i pornografi, och som jag hört vänner och familj tala om – inte är riktiga – de är inte en fysisk verklighet utan endast en idé – i och med detta ser, och förstår jag att denna enda godkända utgångspunkt ifråga om att skapa mig själv, och min verklighet – är här som mitt andetag – här utan idéer, utan tankar, utan att vilja ha det si eller så – utan att vilja ha det bättre eller sämre – utan istället här – och således lever jag här – och jag slutar att projicera mig själv framåt, eller bakåt i tiden – jag slutar att existera i mitt huvud och jag tar mig själv tillbaka hit till verkligheten

Jag åtar mig själv att låta bilder, fantasier, idéer och tankar i mitt huvud utgöra mitt underlag för beslut jag tar i mitt liv – utan jag ser att dessa bilder, fantasier, idéer och tankar har skapats i separation från vad som är RIKTIGT och VERKLIGT och att de därför i sig själva inte är RIKTIGA och VERKLIGA – därför slutar jag att leva, och ta beslut utifrån en illusion och jag för mig själv tillbaka till verkligheten – och jag lever, och uttrycker mig själv här – en och jämlik

Jag åtar mig själv att inte längre sträva efter att uppfylla de bilder som pumpas ut i denna verklighet och försöker skapa en idé av det innebär att vara fulländad, perfekt, och lycklig – jag inser, ser och förstår – att alla bilder som syns i reklam, filmer, tidningar är till för en enda sak – att få mig att köpa mer, och att acceptera detta system av konsumerism helt och hållet – därför slutar jag att följa, lita på, och sätta något som helst värde på de bilder, tankar, fantasier och idéer som kommer upp inom mig – eftersom jag vet att jag inte skapat dem, och att de inte är baserade på verkligheten

Jag åtar mig själv att sluta tro – att om jag ser en bild i mitt huvud, och känner en positiv energi i mitt bröst – att tro att jag då vill att denna bilden ska bli riktig, och börja ta beslut, och leva för att få denna bild, och fantasi i mitt huvud till att bli riktig och verklig – och jag inser, ser och förstår – att bara för att en bild dyker upp i mitt huvud, och en positiv energi i mitt bröst – att detta inte betyder att JAG vill att den bilden ska bli verklighet, eller att den bilden överhuvudtaget KAN BLI verklighet – därför stoppar jag mig själv, och jag skapar här som min kropp – en och jämlik