Tag Archives: begär

Dag 196: “jag är mest lyckad”-karaktären (Del 2)

Dagens blogg kommer behandla karaktären som jag började att skriva om igår – nämligen ”jag är mest lyckad”-karaktären – och jag kommer att fortsätta arbeta med denna under hela veckan, och gå igenom alla de olika inre mentala dimensioner som en karaktär består utav.

Som jag i tidigare bloggar berättat består en inre mental karaktär av åtta olika dimensioner – och dessa är: 1) Rädsla 2) Begär 3) Fantasi 4) Tanke 5) Sinnesskvaller 6) Reaktioner 7) Fysisk upplevelse 8 ) Konsekvens.

Eftersom jag kommer att skriva om denna karaktär under hela veckan kommer jag att dela upp min självförlåtelse, och självåtaganden under denna tiden – och jag kommer även att göra en vlogg där jag går igenom punkten i slutet av veckan – och jag kommer också att omdefiniera ord som jag ser är relevanta att ge en ny betydelse.

Idag kommer jag att skriva om och gå igenom dimensionerna 1) Rädsla, och 2) Begär.

1) Rädsla


Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd inför att inte vara den mest pålästa, den mest unika, och den mest framgångsrika personen bland människor – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta och känna ångest att någon skulle vara bättre än mig, och leva ett mer intressant, ett mer roligt, och ett mer givande liv än vad jag gör – i tron att om detta är fallet så betyder det att jag är mindre värd – och att jag inte är lika bra som vad andra är

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna rädsla, och underlägsenhet inför andra människor om jag inte kan fantisera, och tänka om mig själv att ”jag är bäst” – ”jag kan mest” – och ”mitt liv är mest intressant” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte låta mig själv slappna av och uttrycka mig själv naturligt bland människor – och vara bekväm med mig själv

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna och uppleva ångest och rädsla inför att jag inte ska vara bäst – i tron att om jag inte är bäst – i det att jag lever det mest omtumlande och fascinerande livet i jämförelse med andra – att tro att det då är någonting fel med mig och att jag inte kan vara nöjd med mig själv för att jag tydligen gjorde ingenting av mig själv – och jag gjorde ingenting av mitt liv – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en idé om att jag måste imponera på andra människor – och tävla mot andra människor – och visa upp mig själv som den som är bäst – för att mitt liv ska ha någon betydelse – och för att jag ska vara tillräcklig

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att inte bli ansedd av andra såsom att vara en jämlik – och frukta att andra kommer se mig såsom att inte vara lika bra – lika stark – lika framgångsrik – och lika värdig – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att för att försöka bota, och ta bort denna rädsla – att gå ut i världen och försöka tillägna mig själv ett anseende – så att andra ska titta på mig och se mig som en jämlik – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att acceptera mig själv som en jämlik här och sluta att oroa mig för vad andra tycker om mig

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa och uppleva mig själv i som rädslan och ångesten inför att inte bli sedd – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att mitt värde, min självkänsla – och hela mig som person är beroende av att andra ska se mig såsom att vara ansedd – viktig – och speciell – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att slappna av och ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit – och låta mig själv se att det inte är någon fara med att inte vara sedd – och att jag fortfarande är kvar här precis som innan

Självåtaganden
1. När jag märker att jag upplever mig själv rädd inför att inte vara den mest pålästa, den mest unika, och den mest framgångsrika personen bland människor – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det finns inget värde i att vara ansedd såsom ”bäst” av andra – utan det är bara en idé att tro att det skulle på något sätt förändra mig i hur jag upplever mig själv och i vem jag är som människa – således åtar jag mig själv att sluta vara rädd för att inte vara ”bäst” – och istället åtar jag mig själv att vara mig själv bland människor – avslappnad – avkopplad – och bekväm här med och som min mänskliga fysiska kropp

2. När jag märker att jag tänker och tror att jag måste vara bäst – jag måste vara den mest unika och framgångsrika bland människor för att kunna vara bekväm med mig själv och inte vara rädd – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag behöver ingen fantasi – och ingen tanke – ingen upplevelse för att kunna slappna av och leva utan rädsla – utan jag behöver endast mig själv här – och jag behöver endast ta ett beslut att andas igenom min upplevelse och ta mig själv tillbaka hit – till och som min mänskliga fysiska kropp; således åtar jag mig själv att sluta vänta på en upplevelse för att jag ska leva utan rädsla – och jag åtar mig själv att istället leva utan rädsla här – i och som min mänskliga fysiska kropp – en och jämlik

3. När jag märker att jag upplever ångest och rädsla inför att jag inte ska vara bäst – i tron att det är någonting fel med mig, och att jag inte kan vara nöjd och bekväm med mig själv om jag inte är bäst – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – allt jag behöver är mig själv här som mitt andetag – och jag behöver inte uppnå någon slags erkännande – jag behöver inte bli berättigad eller vara ansedd – utan jag behöver bara acceptera mig själv; således åtar jag mig själv att sluta att längta efter att andra ska acceptera mig – och jag åtar mig själv att acceptera och erkänna mig själv här – i varje andetag

4. När jag märker att jag är rädd för att andra inte ska se mig som stark – som jämlik med dem själva – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag behöver inte att någon ska se mig på ett speciellt sätt för att jag ska kunna leva utan rädsla – utan att leva utan rädsla är någonting som jag måste ta ett beslut om att göra här – och leva detta beslut genom att stoppa min rädsla – och inte ge rädsla makt eller kontroll över mig; således åtar jag mig själv att ta beslutet att leva utan rädsla – och att inte vänta på att min omgivning ska ge mig en viss upplevelse – utan jag ger mig själv riktning och styrning här

5. När jag märker att jag är rädd för att andra inte ska se, och lägga märke till mig – och att jag tror att om människor inte gör detta kommer mitt värde att minska – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det ändrar inte mig fysiskt på något sett huruvida människor ser mig eller inte – utan jag förblir densamma – således åtar jag mig själv att förbli densamma även inom mig själv – genom att andas effektivt här och amalgamera mig själv med och som min mänskliga fysiska kropp

2) Begär

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som ett begär av att få erkännande av andra människor såsom att vara speciell, och unik – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att detta på något sätt ska göra mig till mer av en människa – och att om jag får erkännande av andra såsom att vara en speciell – och annorlunda människa att jag då äntligen skulle kunna bli nöjd med mig själv – och ge mig själv förmågan att acceptera mig själv

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha ett begär efter att få andra att acceptera mig såsom en stark – och unik människa – och tänka att jag behöver andra att erkänna, att se mig, och att acceptera mig – för att jag ska kunna acceptera och erkänna mig själv – för att jag ska kunna slappna av och ge mig själv tillåtelse att koppla av och låta mig själv släppa taget och helt enkelt gå upp i och som min mänskliga fysiska kropp – och bli min mänskliga fysiska kropp helt och fullständigt

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha, och skapa ett begär efter att få vara bäst – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro jag måste visa mig själv såsom att jag är bäst – annars är jag helt enkelt inte värdig att acceptera mig själv – och jag måste då helt enkelt fördöma mig själv, och känna mig själv rädd, och underlägsen – istället för att se, inse och förstå att – nej – jag behöver inte känna mig själv så – jag kan helt enkelt låta mig själv acceptera mig själv oavsett vad någon annan gjort – eller kan – eller gör – och alltså inte bry mig om vad andra tycker om sig själv, eller tycker om mig

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa och manifestera ett begär inom mig själv av att jag måste stå på en scen framför andra människor och göra mig själv hörd – och andra människor ska i detta prata om mig och ge mig ett positivt omdöme och tycka att jag är ”bäst” – för att jag ska kunna slappna av och acceptera mig själv – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att acceptera mig själv ovillkorligt – och utan att tänka att jag måste bevisa mig själv inför andra på något sätt

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att leva utifrån ett begär – att jag måste i mitt liv visa att jag kan mer än vad andra kan – i tron att om jag inte gör detta så kommer jag att försvinna och ingenting av värde kommer vara kvar av mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, och erkänna – att det finns mer till mig än vad jag kan – och hur jag är i jämförelse med andra – och att oavsett hur jag står mig mot andra så är jag fortfarande kvar här med mig själv – och således kan jag besluta att uppleva mig själv bekväm och nöjd med mig själv oavsett hur jag står mig i jämförelse med andra

Självåtagande
1. När jag märker att jag medverkar i och som ett begär av att få erkännande av andra människor såsom att vara speciell och unik – i tron att detta hade ändrat mig och gjort mig till en mer värdefull människa – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att endast jag kan besluta mitt värde – och kan besluta vem jag är inom och som mig själv – och ingen annan kan göra eller ge detta till mig; således åtar jag mig själv att ovillkorligt acceptera och värdesätta mig själv – och säga till mig själv att jag är tillräcklig oavsett vad andra tycker – oavsett vad andra kan som inte jag kan – jag är tillräcklig med och som mig själv här

2. När jag märker att jag medverkar i och som ett begär om att andra ska acceptera mig som stark – och jag gör detta för att jag tror att jag förstå då kan slappna av och känna mig själv färdig och nöjd med mig själv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att endast JAG – kan ge till mig själv styrka – och värde – och det spelar faktiskt ingen roll vad andra tycker för i slutändan är det jag som skapar mig själv; således åtar jag mig själv att ge mig själv styrka – och ge mig själv förmågan att vara tillfreds med mig själv – och att vara avslappnad och lugn oavsett i vad slags situation jag befinner mig

3. När jag märker att jag medverkar och skapar ett begär av att jag vill vara bäst – i tron att om jag inte är bäst då kan jag inte acceptera mig själv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att självacceptans är ett beslut som jag tar och lever här – någonting som jag aktivt beslutar att jag ska göra i varje ögonblick och är således ingenting jag kan uppnå genom att ”bli bäst” – således åtar jag mig själv att aktivt leva självacceptans genom att sluta fördöma och vara hård mot mig själv – utan istället vara hänsynsfull och ömsint mot mig själv i varje ögonblick – och inte driva mig själv för hårt

4. När jag märker att jag medverkar i och som ett begär inom mig själv av att stå på en scen framför människor, och göra mig själv hörd – och få omdömet av andra människor att jag är ”duktig” – och att jag är ”mycket bra” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det finns ingen mening med att stå på en scen och få ett omdöme av att vara duktig av andra – vad leder det till? Ingenting – förutom att jag gör mig själv beroende till andras erkännande för att jag ska finna det värt att uttrycka mig själv – och roligt med mig själv; således åtar jag mig själv att sluta söka efter bekräftelse av andra – och istället röra mig själv och göra det jag vill göra oavsett om jag får någon uppmärksamhet av en annan eller inte

5. När jag märker att jag medverkar i och som ett begär av att visa att jag är mer än vad andra är – att jag kan mer – att jag vet mer – att jag är mer erfaren och starkare än vad andra är – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att detta begär existerar inom mig för att jag inte tillåter mig själv att acceptera mig själv och se att jag är jämlik med andra – i det att jag består av samma fysiska material som alla andra – och att det därför inte finns någon anledning att försöka bevisa och hävda mig själv; således åtar jag mig själv att sluta försöka vara någonting jag inte är – och istället uttrycka mig själv här i enhet och jämlikhet med och som min mänskliga fysiska kropp – här

 

172: Omdefiniera Ord: “Extas”

I denna bloggen ska jag omdefiniera ett ord. Anledningen till varför jag gör detta är på grund av att vi som barn uppfostras att förstå och skapa definitioner av ord som inte är grundade i verkligheten – utan vi skapar istället känslomässiga, och emotionella kopplingar till ord – och istället för att leva dem praktiskt – så känner vi dem bara.

Ett bra exempel på detta är ordet kärlek – som för de allra flesta människor representerar en slags känsla – och någonting du måste ”känna” för en annan. Men de inte många frågar sig själv är hur man kan leva ordet kärlek praktiskt, fysiskt och som sig själv HÄR – utan att känna någonting – utan bara för att man bestämmer sig för att leva ordet kärlek här.

Således ska jag nu och i kommande bloggar omdefiniera ord, och ge ord en praktiskt och levnadsbar betydelse – så att jag inte längre existerar i separation från orden jag använder – och försöker att uppnå dem genom att skapa och generera någon slags känsla inom mig – utan att jag istället lever ord praktiskt här genom att jag helt enkelt bestämmer mig själv för att göra det i ett ögonblick.

Det första ordet som jag ska börja omdefiniera är ordet ”Extas”. Och för att förklara vad det är jag gör: först frågar jag mig själv vad det nuvarande accepterade definition av ordet är – alltså vad har samhället i stort definierat ordet extas som? Och detta är för att få en bakgrundsinformation, och förståelse om ordets innebörd.

Därefter lekar jag med hur ordet låter – för att därigenom försöka fånga och se själva kärnan av betydelsen i ordet – och se vad slags definition som kommer passa in i och göra ordet rättvisa. Men ibland kan man inte ge ett ord en definition enbart utifrån hur det låter, eftersom det ibland visar sig att ordet i sig självt är bedrägligt och har en begränsande innebörd. Då får man helt enkelt definiera om ordet och ge det en helt ny betydelse, oavsett av hur det låter – och ordet ”extas” är ett exempel på detta som du kommer se nedan.

Till sist ger jag ordet en ny definition – och denna nya definition får inte vara polariserad, och inte heller begränsad till att bara kunna bli uttryckt under vissa omständigheter, eller situationer – ordet ska kunna stå emot tidens tand och ha samma relevans även om vi befann oss på mars, eller om solen slocknat och alt mänskligt liv dött ut – men man ska fortfarande kunna leva ordet.

Ordet får som sagt inte heller vara polariserat – och detta återkommer jag till nedan.

Detta kan sammanfattas i att man ställer sig själv två frågor – 1) Kan ordet stå för evigt? 2) Är ordet polariserat?

Hur ordet är definierat i allmänhet

1. Intensiv glädje eller gillande

2. Ett stadium av känslomässig upplevelse så intensiv att man förs bortom rationella tankar, och självkontroll

3. Trans, frenesi, eller hänryckning associerad med mystisk eller profetisk upplysning

Leka med ordets ljud

X-fas
Extra-gas

Ordet är översatt till engelska ”ecstasy” – vilket låter som:
Extra-I-see
Exit-A-Sea

Ny definition av ordet

Såsom ordet förnärvarande brukas, och förstås – och vad som kan ses av ordets ljud – handlar det om att man blir, eller får någonting mer till sig självt – och att man för en kort stund blir någonting ”extra” – och en sådan definition av ordet är i polaritet – alltså det finns en positiv, och en negativ upplevelse av ordet – vilket således gör att en ny definition måste ges till ordet.

Om man definierar ett ord och därigenom polariserar det så skapar man upplevelser för sig själv där man kommer vara ”nere” och ”uppe” – och man kommer vara beroende av externa händelser för att få den där ”extra” upplevelsen – och således kommer man inte kunna leva och uttrycka ordet här som sig självt genom ett beslut – det är därför viktigt att inte tillåta att ordet är polariserat – utan att det förblir detsamma oavsett vad.

Den nya definitionen blir: ”Att hänge sig själv att leva fullständigt i ögonblicket och gå upp i och som självs uttryck och fysiska rörelse”

Dag 161: Prestationsångest

Självskriverier

Idag har jag börjat studera inför min tentamen. Och det är intressant att se att det inom mig själv kommer upp många tankar i förhållande till hur jag ska plugga för att få det ”bästa resultatet”. Och de flesta av dessa tankar består av ångest, nervositet och rädsla att jag inte ska klara av tentamen om jag inte studerar och pluggar inför min tentamen på ett visst sett.

Vanligtvis brukar jag sitta och skriva ner de flesta av de saker som måste beaktas, och göra en pärm fylld med papper där allting står. Denna gång gör jag inte det. Och det är inte för att jag är lat, eller inte orkar – utan därför att jag tycker det står för mycket saker i min studentlitteratur för att jag ska kunna skriva ner det, och därför lägger jag istället min tid på att läsa boken och lära mig allt som står i den. Och detta resulterar i att jag upplever mycket ångest, och nervositet – för plötsligt börjar jag undra, och frukta – men vad ska jag göra om jag inte vet svaret på frågorna? Kommer jag verkligen att klara att besvara frågorna om jag inte skriver ner exakt alla små detaljer som står i boken? Och vad kommer hända med mina betyg om jag inte skriver ner allt?

Det är dock intressant om jag tittar tillbaka på min tidigare tentamen, så kan jag se att jag aldrig haft någon väldigt stor användning av mina anteckningar när jag väl kommit till att skriva tentamen. Eftersom jag kunnat allting så bra redan vid det laget. Men jag får erkänna att jag lär mig faktiskt väldigt bra genom att skriva ned saker och ting, men det rättfärdigar inte på något sätt den rädsla jag upplever – som visar mig att jag fortfarande håller kvar vid ett begär, och ett hopp om hur jag vill att min framtid ska bli; och det är oacceptabelt.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid ett hopp, och ett begär om att jag ska lyckas i mitt liv – och få en bra karriär, och lyckas tjäna mycket pengar – och bli erkänd av systemet såsom att vara stark, och särskilt lyckad individ

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i och som rädsla, ångest, och nervositet inför att jag inte ska lyckas med mina studier – och frukta att jag kommer glömma bort information, och att jag inte kommer veta vad jag ska skriva när jag väl sitter med provet i handen – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid ett begär, och ett hopp om att få bra betyg – för att därmed ”lyckas i denna världen” – och bli någonting ”utöver det vanliga” – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att släppa mitt begär av att ”få bli någonting” – och istället leva och uttrycka mig själv här, och gå processen att skapa en värld som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fästa värde på vilket jobb jag har, på vilken lön jag har, och på hur människor runtomkring mig tittar på mig i förhållande till vilket jobb, och vilken lön jag har – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att istället slappna av – att ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit – och fokusera på att leva, att fokusera på det som är riktigt och verkligen viktigt – vilket är jag stöttar mig själv i min process, och viger mitt liv åt att införa ett system i denna världen som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av rädslor, ångest, och osäkerhet inför att jag inte kommer klara av att prestera på min tenta om jag ändrar sättet att studera på, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att placera ett värde utanför mig själv, och tänka att om jag får ett bra betyg på mitt prov – då, och endast då kan jag acceptera mig själv – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att SLAPPNA AV och att släppa ångest, och press – och helt enkelt studera varje dag utifrån en utgångspunkt av att jag tycker det är roligt och intressant, och sluta oroa mig själv inför det slutgiltiga resultatet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att oroa mig inför det slutgiltiga resultatet, och oroa mig själv inför vad jag ska göra – och hur jag ska känna mig själv om det inte går bra för mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sluta att fästa värde vid punkter i separation från mig själv såsom pengar, och istället leva HÄR en och jämlik som mitt andetag – och inse, se och förstå att jag är VÄRDE HÄR – och att jag inte behöver kämpa för att få ta del av detta utanför mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att mitt yrke, och min skolprestation är ALLT som jag har – och att jag därför måste prestera utöver alla andra, och att jag måste vinna – för annars är jag tydligen inte värd någonting, och annars är jag tydligen inte tillräcklig för mig själv – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ANDAS och att släppa mig själv fri från den press, och den förväntan jag skapat mig själv – och istället tillåta och acceptera mig själv att skriva min tentamen utan nervositet, rädsla eller ångest – utan istället HÄR en och jämlik såsom mitt andetag

Självåtaganden

När jag märker att jag håller kvar vid ett hopp, och ett begär om att jag ska lyckas i mitt liv – få en bra karriär, och tjäna mycket pengar; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att hopp, och begär begränsar mig – eftersom där hopp, och begär finns – existerar även rädsla – och rädsla gör mig lam; således åtar jag mig själv att sluta hoppas, att sluta ha begär – och istället agera, och röra mig själv utan rädsla

När jag märker att jag existerar i och som rädsla, ångest, och nervositet inför att jag inte ska lyckas med mina studier – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – om jag låter min upplevelse av mig själv vara beroende av hur det går för mig i skolan gör jag mig själv till en slav, och till en som följer efter upplevelser, och detta är begränsande till den milda grad; således åtar jag mig själv att sluta vara oroad inför vilket betyg jag kommer få, och inför hur det kommer att gå på min tentamen – och istället fokusera på att leva och uttrycka mig själv HÄR – i och som varje andetag

När jag märker att jag placerar ett värde på vilket arbete jag har, vilken lön jag har, och hur människor ser mig i förhållande till dessa två punkter – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att om jag låter mig själv bli kontrollerad av pengar, och arbete – och låta mina beslut styras av begäret att andra ska se upp till mig – så kommer jag att kompromissa mig själv och ta beslut som inte är bäst för mig, utan som endast känns bra; således åtar jag mig själv att sluta oroa mig själv inför, och vara beroende av vad andra tycker om mig – och istället åtar jag mig själv att leva sunt förnuft och ta beslut som kommer leda till att jag skapar en värld, och en mig som är bäst för alla

När jag märker att jag blir besatt av rädslor om att jag inte kommer kunna prestera på min tentamen, om jag ändrar sättet jag studerar på – och gör annorlunda än vad jag brukar göra – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att rädsla kan endast existera där ett begär existerar, och där ett begär existerar, existerar även självkompromiss eftersom jag lever för någonting annat än mig själv; således åtar jag mig själv att släppa mitt begär om att få ha en bra, och åtråvärd karriär – och jag åtar mig själv att istället leva, och röra mig själv HÄR i och som andetaget utan att låta min upplevelse av och som mig själv vara skapad, och beroende av vad jag tror andra ser, känner och tycker om mig

När jag märker att jag oroar mig själv inför det slutgiltiga resultatet av min tentamen, och jag oroar mig inför hur jag ska känna mig själv om det inte går bra för mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att de upplevelser av rädsla, och andra emotioner jag har i förhållande till tentamen inte är riktiga, och är därför inte värda att lägga någon uppmärksamhet vid, och ta beslut utifrån; således åtar jag mig själv att sluta oroa mig själv inför slutresultatet – och om det går dåligt, och jag därmed upplever en negativ upplevelse av mig själv – att då applicera självförlåtelse, och helt enkelt ta bort denna upplevelse av och som mig själv

När jag märker att jag tänker och tror att min framtida yrkeskarriär, och min skolprestation är allt som jag har – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – jag har mig själv HÄR – jag är här i och som andetaget och behöver ingenting mer än mig själv här; således åtar jag mig själv att släppa mitt betygshets – att släppa mitt begär att få vara utöver det vanliga – och istället fokusera på att leva, och uttrycka mig själv här, och lära känna mig själv i och som andetaget

Dag 138: Avundsjuka Och Att Vara Speciell

Självskriverier

Idag ska jag skriva om en reaktion av avundsjuka jag upplevde i förhållande till en person i min värld. Personen ifråga symboliserar för mig självförtroende, och popularitet – jag tror att personen är omtyckt, och gillad av många personer – eftersom detta är någonting jag har ett begär av att själv uppleva, och vara blir jag avundsjuk när jag ser denna person.

Nedan ska jag alltså göra självförlåtelse på denna punkten, samt korrigera punkt med självåtaganden.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja, och önska att jag vara beundrad av andra människor – och att andra människor kända till mig, och visst vem jag var – och tyckte om att vara i min närhet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja att andra människor ska ha en speciell relation till mig, och se mig som en omtyckt, och speciell människa som är mer unik, omtyckt, och älskad än vad andra människor är – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jaga efter uppmärksamhet, och jaga efter att få bli någon – istället för att acceptera mig själv här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att önska och vilja att jag var ansedd som viktig av människor, och att när jag närmade mig själv människor – att människor då tänkte att ”den där människan ser viktig, och speciell ut” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att slappna av, och att acceptera mig själv – och att sluta söka efter erkännande

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja, och önska att jag hade en grupp människor som kallade mig sin vän – och som ansåg att jag stod dem nära, och som tyckte om mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig speciell, unik, och bättre än andra människor – när människor verkar tycka det är roligt att vara runtomkring mig, och verkar tycka om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara i ett behov av att konstakt bli erkänd och validerad av andra människor – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av känslan, och upplevelsen av att vara älskad och omtyckt – såsom en positiv upplevelse, och känsla av att vara förmer än andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att presentera mig själv utåt som om jag är perfekt, och har det perfekta livet – och är perfekt nöjd med mig själv – så att andra människor ska bli avundsjuka på mig, och önska att de levde mitt liv – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra mitt liv, och göra mitt leverne till en enda stor jakt på att få uppmärksamhet av andra, och på att få en plats i den sociala hierarkin där andra tycker att jag är viktig och unik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja sticka ut, och vilja bli ansedd av andra såsom att vara viktig, känd, uppmärksammad – och såsom att ha ett viktigt och spännande liv – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att kompromissa, och hålla mig själv tillbaka – i rädslan för att om jag uttryckt mig själv naturligt och avslappnat – så hade människor i min omgivning börjat ogilla mig, och se mig såsom en nörd som inte är något speciell, eller unik överhuvudtaget

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa och underhålla en dröm inom och som inom och som mig själv av att ”nå toppen” – och av att ”bli den bästa” – och att ”få mest uppmärksamhet” – i tron att om jag lyckas nå till toppen, och få andra människor att känna igen och definiera mig som viktig – att jag då kommer bli nöjd med mig själv; istället för att se, inse och förstå att allt jag behöver göra är att acceptera mig själv och tillåta mig själv att vara nöjd med mig själv här

Självåtaganden

När jag märker att jag tänker att jag vill bli beundrad, och omtyckt av andra människor – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det är fullständigt meningslöst att söka erkännande, och beröm hos andra – eftersom det inte ger mig något substantiellt utan att upplevelsen av att vara erkänd av andra kommer försvinna lika snabbt som den kom; och således åtar jag mig själv att acceptera och erkänna mig själv – och vara nöjd med mig själv – och alltså vara tillfreds med mig själv även om jag inte har någon att prata med – även om ingen ser mig som speciell eller unik

När jag märker att jag jagar efter att bli någon, jagar efter uppmärksamhet – och känner att jag måste göra, eller säga någonting för att generera någon slags uppmärksamhet av andra – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det finns INGENTING att jaga – utan att allt är här – och att jag kan helt enkelt ge mig själv uppmärksamhet, självacceptans – närhet – omvårdnad – och omtänksamhet – och således sluta jaga, och sluta försöka få andra att ge mig det; således åtar jag mig själv att bli självdriven, självständig, och egenskapad – och att jag inte tillåter och accepterar mig själv att jaga efter att någon annan ska definiera mig som speciell, eller duktig

När jag märker att jag önskar, och vill bli ansedd av andra människor som duktig, effektiv, och bra – och såsom att vara speciell och unik – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att allting finns här, och att jag inte behöver jaga någonting utanför mig själv – jag behöver inte jaga ett vänskapsförhållande – eftersom vänskap är någonting jag kan bygga upp inom och som mig själv – med mig själv – jag behöver inte jaga intimitet – eftersom intimitet är någonting jag kan bygga upp och skapa med och som mig själv; och således åtar jag mig själv att acceptera mig själv – att tycka om mig själv – att bry mig om mig själv – och att vara tillfredsställd med mig själv och sluta jaga erkännande och uppmärksamhet av andra

När jag märker att jag känner mig speciell, unik, och bättre än andra – när jag tycker mig själv ha andras uppmärksamhet – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att om jag konstant måste ha andras uppmärksamhet för att tro att jag duger, att jag då begränsar, och kompromissar mig själv något fruktansvärt – genom att jag hela tiden kommer vara orolig för att verkligen leva, i rädslan för hur andra kommer ta emot detta; och således åtar jag mig själv att leva ovillkorligt, leva utan att söka att få bli någon i andras ögon – och söka utan att försöka imponera och få något slags erkännande av andra – och jag åtar mig själv att istället erkänna mig själv, och att lära känna mig själv – genom att istället för att tänka, spendera varje ögonblick är med och som mig själv i och som andetaget

När jag märker att jag talar, rör mig själv, uttrycker mig själv från en utgångspunkt av att få kontakt med människor – för att känna mig själv speciell, omtyckt, och älskad – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår – att det är en fullständig kompromiss att söka erkännande av andra, eftersom jag ger upp mig själv såsom autentiskt uttryck – såsom integritet – och såsom förmågan att vara stabil, och trygg i mig själv; och således åtar jag mig själv att sluta ge upp mig själv för att få uppleva känslor av positivitet – och jag åtar jag mig själv att se, inse och förstå att dessa känslor, och upplevelser i grund och botten inte är riktiga utan endast illusoriska

När jag märker att jag presenterar, och uttrycker mig själv på ett sådant sätt att jag försöker få uppmärksamhet från andra, så att andra ska se och tycka om mig att jag är perfekt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det finns ingenting att vinna på att få andras uppmärksamhet – och min upplevelse av och som mig själv kan inte på något sätt förändras om andra människor tycker annorlunda om mig, utan att jag måste förändra och styra min upplevelse av och som mig själv; således åtar jag mig själv att sluta låtsas, och istället ta tag i och arbeta med de faktiska problem jag upplever inom och som mig själv i förhållande till min värld – och inte längre försöka undertrycka dessa problem, och upplevelser genom att få andra att se och definiera mig som perfekt

När jag märker att jag stressar, och uttrycker mig själv onaturligt, hetsigt, och att jag i detta känner mig stressad, och nervös – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att om jag tillåter och accepterar mig själv att leva utifrån en känsla och energi att jag då inte uttrycker mig själv autentiskt – och att jag då inte är äkta – utan endast en kopia, och en idé som för en kort stund tar form i ett fysiskt uttryck men som är baserat på någonting som faktiskt inte är verkligt; och således åtar jag mig själv att sluta vara rädd för att andra ska tycka jag är tråkig, och ointressant om jag uttrycker mig själv avslappnat, bekvämt, och lugnt med mig själv – och inte stressar, och inte försöker vara någon annan än den jag är

När jag märker att jag drömmer, eller tänker på att ”nå toppen” och ”bli en av de bästa” och att ”lyckas” – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att detta begär att nå toppen endast är någonting jag skapat för att försöka slå tillbaka min upplevelse av och som mig själv såsom att känna mig underlägsen, och värdelös – och således ser jag att det inte är någon lösning att nå toppen eftersom detta inte behandlar, och ordnar upp den upplevelsen som är källan till mitt begär att nå toppen; således åtar jag mig själv att sluta tycka, och tänka om mig själv att jag är värdelös, och underlägsen – och istället åtar jag mig själv att se att jag är precis likadan som alla andra – att jag har precis samma värde, samma status, samma position som andra – nämligen att jag är HÄR i och som min mänskliga kropp – här såsom andetaget

Dag 104: Rättvisa – Och Att Bry Sig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt, och kontrollerad av en idé av rättvisa – varigenom jag vill att allting i min värld ska vara rättvist – att jag ska göra precis lika mycket som andra, och att andra ska göra precis lika mycket som mig – i fråga om att ta hand om dagliga ansvar i hushållet; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att denna idé om rättvisa är baserad på en idé av att jag förlorar, och minskar i värde – om jag gör mer arbete än vad andra gör

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jämföra hur mycket som jag gör i fråga om att ta hand om saker, och ta ansvar för saker i mitt dagliga leverne – och när jag upptäcker att någon annan gör mindre än vad jag gör – att bli arg, och frustrerad och känna mig åsidosatt – och i detta börja planera inom mig själv för hur jag ska kunna få en annan människa att göra lika mycket som jag; istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att göra och ta hand om mitt ansvar utifrån en utgångspunkt av vad som är bäst för alla – och inte göra det för att jag känner att ”jag måste” – utan att jag gör det för att jag ser att det är vad som praktiskt behövs och måste göras

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jämföra hur mycket jag gör, eller inte gör med andra – och antingen existera i och som rädsla, och ångest för att andra tycker att jag gör för lite – eller existera i ilska och frustration för att jag tycker att andra gör för lite

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av en idé av rättvisa, och tänka att jag måste få andra att gå igenom exakt samma upplevelser som jag – och offra sig själva på samma sätt som jag – i tron att om jag inte får detta och att alla blir precis likadana – i det att alla lever på samma sätt – att jag då inte kan koppla av, och sluta tänka på att jag känner det som att andra har ett lättare liv än vad jag har

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja ha rättskipning – och vara besatt av idéer om rätt och fel – korrekt och inkorrekt – och skapa lagar och regler inom och som mig själv – för att på så vis skydda mina idéer om att allting måste alltid vara rättvist, och att man ska ”jobba” för att få någonting – och offra sig för att få någonting; istället för att se, inse och förstå att det finns ett annat sätt att leva – nämligen att jag ger som jag vill få – och att jag ger ovillkorligt utan att förvänta mig någonting tillbaka

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förvänta mig, och vilja få någonting tillbaka för allt jag ger – att vilja ha någonting i utbyte – och genom att jag existerar i och som denna idé – hela tiden kontrollera inom mig själv så att jag ger precis så mycket som jag anser att andra ger mig – i tron att om jag ger mer än vad jag anser att en annan ger – att jag då förlorar och mister mitt värde, i tron att mitt värde är baserat på hur mycket jag får i förhållande till hur mycket jag ger; istället för att se, inse och förstå att jag kan ge här utan att få – och fortfarande vara stabil och densamma inom och som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att om jag ska ändra mig själv till att inte längre vara besatt av självintresse, emotioner, känslor och tankar – och att jag ska leva vad som är bäst för alla – att tänka, och tycka att jag vill att andra ska göra det först – eftersom annars kommer ju andra att tjäna mer än vad jag gör, och kunna leva ut alla sina begär, och önskningar emedan jag står upp inom och som mig själv och stoppar allt detta; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att släppa denna idén om rättvisa och stå upp inom och som mig själv – och förändra mig själv – och göra det som behövs utan att jag håller mig själv tillbaka och begränsar mig själv i och som en idé av rättvisa

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att vad jag lever och visar utåt mot andra människor är ett exempel för andra – och det är så normer skapas – att någon konsistent och konsekvent lever ett exempel och skapar en norm för hur man ska bete sig – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara den första som står upp och lever såsom exemplet av att ge såsom man vill få – och alltså skapa en norm i och som denna världen att ett sådant beteende är ett korrekt beteende

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av det beteende som är promulgerat och uppvisat i vårt samhälle såsom ett normalt beteende – såsom tendensen av att endast bry sig om sig själv och skita i allt och alla andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att den enda anledningen till varför jag hedrar självintresse är på grund av att jag lärt mig att hedra självintresse framför liv – eftersom det är det enda jag sett människor göra i mitt liv; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stå upp inom och som mig själv och leva ett exempel att det finns ett annat sätt att leva på – det finns ett annat sätt att uttrycka sig själv på – och det är att leva här – i och som andetaget – och inte längre vara besatt av självintresse

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att bry mig själv om andra människor – utan att endast bry mig om mig själv – och om mina inre upplevelser, och tankar

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se att denna världen, och dess invånare inte är separerade från mig – utan att jag faktiskt delar denna världen med andra människor – som är minst lika verkliga som jag – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli fullständigt egoistiskt – där jag vill att min upplevelse ska hedras, och min idé av mig själv ska hedras – men fullständigt skiter i vad för slags konsekvenser detta har för andra människor

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se mitt liv som en möjlighet för mig att leva ut och uppleva mina begär – istället för att se mitt liv som en möjlighet att bry mig själv om mig själv – och att bry mig själv om andra – och att verkligen lära känna, och skapa ett intimt förhållande med vad som är här – såsom andra människor – djurjorden – min kropp

Jag åtar mig själv att bry mig själv om mig själv – att göra det till min första punkt inom och som mig själv att verkligen bry mig om mig själv – och att utforska vad det innebär att bry mig om mig själv – och att bry mig om andra – och att se, inse och förstå att det finns så många andra människor – så många andra uttryck här som har sina liv, och upplevelser – som jag fullständigt ignorerat eftersom jag alltid enbart brytt mig om mig själv

Jag åtar mig själv att sluta jämföra mig själv med andra människor i fråga om hur mycket, eller hur litet jag har gjort i förhållande till andra – i fråga om att ta ansvar för hushåll, och andra praktiska punkter som har att göra om att göra mitt och andra leverne möjligt; och när denna punkt kommer upp inom mig själv andas jag – och jag tar mig själv tillbaka hit – och jag lever stadgandet – att jag ger ovillkorligt här som mig själv – jag ger utan att förvänta mig att få någonting tillbaka

Jag åtar mig själv att ge såsom jag vill få – och inse, se och förstå att det kommer vara svårt att förändra mig själv från att leva såsom självintresse, till att ge såsom jag vill få – och att det därför är någonting som jag måste träna på i varje ögonblick – och verkligen vara uppmärksam på när jag vill agera utifrån bara mig utan att ta andra i beaktande – och när så sker – att jag stoppar mig själv och förändrar mig själv till att ge såsom jag vill få

Jag åtar mig själv att lära känna andra människor på riktigt – och inte bara lära känna andra människor utifrån en utgångspunkt av att jag ska känna mig mer populär och omtyckt – utan att verkligen lära känna andra människor – verkligen se andra människor – lyssna på andra människor – och göra detsamma med alla andra uttryck som är här – och därmed sluta vara egoistisk och endast bry mig om mig själv

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå – att även fast det verkar som att jag vinner någonting på att endast bry mig om mig själv – så är det inte så – eftersom det är så himla mycket missar genom att endast bry mig om mig själv – jag missar att se andra människor, att vara med andra människor – att vara med min omgivning – att vara med djur – och skapa ett intimt och nära förhållande med vad som är här – där jag inte längre hela tiden går före – utan där jag ser till allas bästa i varje ögonblick

Dag 33: Konsten att slösa bort sitt liv

Vad är det som hela världen är beroende av, och i ett konstant sökande av? Exakt alla människor? Jo, sex och förhållanden – detta är det stora, enorma begäret som existerar inom exakt alla människor, och det är detta vi spenderar våra liv att leta efter. Men vad är det egentligen vi letar efter i sex? Hur är det vi tror att sex ska lyfta upp oss till skyarna, och placera oss själva i en upplevelse av extas? För jag menar, sex såsom det för närvarande fungerar och uttrycks i världen är en kort liten uppbyggnad till en orgasm, och sedan är det slut, och efter det är vi tillbaka på samma plats igen inom oss själva, och vi fortsätter att leta efter sex.

Det jag har kommit till insikt om när jag tittat på mitt eget liv i förhållande till sex, är hur otroligt mycket tid jag slösat på att söka efter förhållanden och sex – så många timmar, dagar, veckor har jag spenderat att tänka på, fantisera om, eller vara ute och jaga efter nästa sexuella eskapad – och vad har detta lätt till? Jo, ingenting! Att leta efter sex är faktiskt det mest onödiga tidsfördrivet som finns, eftersom jag inte kan ta med mig någonting utifrån det, jag kanske får ett minne som jag kan komma ihåg ett tag, och tänka tillbaka och säga inom mig själv att, shit vad bra sex det där var! Men det är det enda.

Och vad hade jag kunnat använda min tid till istället? Jo, jag hade kunnat skriva, jag hade kunnat lära mig ett språk, jag hade kunnat lära mig någon slags dans, jag menar jag hade verkligen kunnat använda min tid till att göra någonting som jag sedan hade haft nytta för och kunnat ta med mig i livet. Så – slutsatsen är att sökandet efter sex är en extrem självbegräsning, och det är inte konstigt att många människor när de kommer upp i 50 års ålder går in i en ”50 års kris” – eftersom de fattar att, shit! Jag har lagt ned så jävla mycket tid på skit i mitt liv, och nu är mitt liv snart slut! Vad har jag bidragit med? Vad har jag verkligen gjort för mig själv som varit bra, och som jag kunnat vara stolt över? Ingenting!

Det som verkligen lurat mig till att söka efter dessa sexupplevelser är själva upplevelsen av att vilja ha sex, nämligen upplevelsen av begär – för det känns ju så riktigt, och viktigt – och som om att min enda lycka i livet väntar på mig i ett förhållande eller i en sexuell upplevelse, och gentemot sådant som hade varit nyttigt för mig, såsom att utveckla mig själv och att lära mig själv nya färdigheter, mot det har jag bara känt ett motstånd och därför undvikit sådant. Men allt är bakvänt, och det som känns jobbigt och dåligt att göra, det är sådant som faktiskt är bra för mig, medans sådant som känns enkelt att göra, som jag känner ett begär inför att göra, det är oftast sådant som inte tar mig någon vart alls.

Så, slutsatsen av detta är att jag absolut inte kan lita på vad det är jag känner om någonting, istället får jag ta och se på vad det är jag gör med mig själv och mitt liv rent praktiskt, vad är det jag ackumulerar som mig själv? Hur kommer mina handlingar verkligen att inverka på mitt och andras liv? Och sedan utifrån att titta på mig själv genom en sådan matematiskt och objektiv lins kan jag ta beslut som är bra för mig, och som leder mig i rätt riktning.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att slösa bort mitt liv genom att söka efter sexuella upplevelser och förhållanden, i tron att sexuella upplevelser och förhållanden kommer att höja mig till skyarna, och göra mig själv fulländad – istället för att se, inse och förstå, att den tiden jag verkligen kunnat använda till att skapa mig själv såsom fulländad, genom att skriva, applicera självförlåtelse, och lära känna mig själv såsom min fysiska kropp, har jag istället ägnat åt att leta efter en upplevelse, och därför har jag faktiskt i mitt sökande efter fulländning i formen av sex, skjutit fulländning som ett uttryck av och som mig själv längre, och längre bort ifrån mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att fulländning är någonting jag kommer att hitta genom att följa mina begär, mina tankar, mina drömmar och fantasier, istället för att se, inse och förstå – att för att uppleva, och skapa mig själv såsom fulländning, så måste jag lägga ner hår arbete, jag måste vara disciplinerad, konsekvent och i varje ögonblick ackumulera mig själv såsom fulländning genom att sluta leta i varje ögonblick, och stå här såsom min mänskliga fysiska kropp i sin fulla längd, från tårna till fingerspetsarna, och praktiskt leva fulländning som ett uttryck av mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att sökandet efter sex är en hägring, det känns som om en sexuell upplevelse kommer ge mig någonting, men om jag verkligen tittar på vad sökandet efter sex leder till, genom att se på mitt eget liv, och se på andra människors liv vilka har helt levt utifrån att få uppleva sex, så ser jag att det inte leder någon vart – jag ser att man letar, letar, och fortsätter leta efter sitt begär och att man aldrig någonsin kommer fram – därför stoppar jag mig själv ifrån att leta, och jag disciplinerar, och stålsätter mig själv att i varje ögonblick leva fulländning, genom att stå här som min kropp, och mitt andetag helt och fullt ut, utan att separera mig själv in i tankar, fantasier, dagdrömmar och upplevelser

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att jag i princip har slösat bort mig själv på att söka efter en upplevelse av extas i formen av sex, och att jag aldrig har hittat en bestående extas, eftersom jag aldrig har haft tålamodet, och disciplinen att utveckla och skapa mig själv såsom extas – därför stoppar jag mig själv såsom sökandet efter extas, och jag står upp inom och som mig själv, och disciplinerar mig själv såsom att skapa mig själv såsom extas, genom att i varje ögonblick uttrycka mig själv helt och fullt, utan rädsla, ångest, och tvivel – och utan att tillåta mig själv att vänta på att jag ska leva mitt liv – jag lever mig själv här, och tillåter inte mig själv att ta mig själv för givet

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ansvar för att skapa mig själv såsom fulländning och extas – genom att varje dag sätta mig själv ner och skriva, applicera förlåtelse, och utforska inom och som mig själv hur jag kan skapa mig själv till att leva mer fulländat, mer perfekt, mer effektivt, och hur jag verkligen kan skapa mig själv till att stå och uttrycka mig själv till min absoluta potential

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att i varje ögonblick driva mig själv till att stå och leva såsom det som är bäst för mig, och vad som är bäst för mig är att inte tänka, inte fantisera, inte spendera mitt liv i mitt huvudet, utan istället leva här som min kropp, och som mitt andetag, fullt ut i varje ögonblick, och inte hoppas på att mina begär ska materialiseras, utan istället se på vad mina begär symboliserar för mig, såsom ord, och sedan ta dessa orden och skapa dem som mig själv såsom levande ord – därför tar jag orden extas, och fulländning, och jag ser hur jag kan leva dessa orden som mig själv, såsom ett praktiskt, och fysiskt uttryck av och som mig själv här i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att allt jag söker efter utanför mig själv, såsom drömmar, fantasier, och begär, är uttryck av och som mig själv jag separerat mig själv ifrån, och inte tillåtit och accepterat mig själv att leva som – därför stoppar jag detta sökande, och jag för istället dessa drömmar, fantasierna och begären tillbaka till mig själv, så att jag kan leva det de symboliserar för mig, såsom mig själv – och således stoppar jag separationen inom mig själv, och gör mig själv hel igen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vänta på att jag ska bli hel, genom att vänta på att mina begär ska materialiseras, istället för att se, inse och förstå – att jag inte behöver vänta, utan jag kan leva det jag tror mig själv behöva ha utifrån, som mig själv, här en och jämlik i varje andetag – och således så skapar jag, utvecklar jag, och bygger jag mig själv såsom det jag vill stå och leva som i varje ögonblick – och jag gör mig själv således fulländad och hel

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå – att om jag spenderar mina andetag åt att söka efter begär, att jag kommer slösa bort hela mitt liv, och att jag inte kommer göra någonting med mig själv, eller mitt liv som jag kommer kunna vara stolt över, och veta att det jag gjort verkligen varit bra för mig, och för andra – därför stoppar jag mig själv ifrån att slösa bort mina andetag genom att söka efter begär och fantasier, och jag står istället upp här i varje andetag och lever det som är bäst för mig, och gör det som är bäst för mig, och på så sätt skapar jag mig själv såsom det som är bäst för mig själv och bäst för alla andra

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att det jag tillåter och accepterar mig själv att leva som i varje andetag, blir min karaktär, och blir det som formar min framtid, och formar hur jag kommer uppleva mig själv i nästa andetag, därför fokuserar jag mig själv på att stödja mig själv, och assistera mig själv i varje andetag, så att jag därför skapar min framtid till att bli den bästa framtiden jag kan ge till mig själv – såsom ett jag som är bäst för mig själv, och bäst för alla runtomkring mig – ett jag som verkligen bryr sig

Jag åtar mig själv att sluta spendera mina andetag att söka efter begär, fantasier, och drömmar, och jag skapar istället mig själv såsom att leva de ord som jag ser att dessa drömmar, begär och fantasier symboliserar för mig – såsom fulländning, extas, och att vara nöjd, och bekväm, avslappad med mig själv

Jag åtar mig själv att i varje ögonblick vara här såsom mitt andetag, och uppleva mig själv såsom extas, i det att jag uttrycker mig själv här en och jämlik såsom min kropp, och upplever alla sensationer som är här som min kropp, som luften mot min hud, som kläderna mot min hud, såsom det mina fingerspettsar rör, såsom den mat jag äter, och jag åtar därmed mig själv att inte ta mig själv för givet

Jag åtar mig själv att inte längre vänta på mig själv, och jag tar ansvar för mig själv och skapar mig själv till min absoluta potential, till det jag är menad att leva och existera som, såsom ett uttryck av absolut närvaro, och intimitet här såsom min fysiska kropp – där ingenting existerar i mitt huvud såsom tankar, och ingenting existerar i mitt hjärta såsom upplevelser – utan jag är istället helt, och fullt här i varje ögonblick – alltså fulländad

IKEA Stormas På Santo Domingo – REA – PENGAR eller Bristen På Densamma

På Santo-Domingo hade idag en IKEA butik ett rea-erbjudande – vilket du kan läsa om här.

Så vad hände? Jo – butiken stormades. 10 000 personer hade kommit för att få sin del av kakan – rabatt! Pengar! Efter två timmar tvingades de stänga butiken.

Så – demonerna kommer ut – då pengar finns att tjänas kommer alla denna kamplust fram – kampen för att vinna pengar. Det är förståligt med tanke på att pengar är vad som krävs för att du ska få överleva i denna världen – om du inte har några pengar – då är du körd.

Det är därför inte märkligt att människor stormar fram och beter sig som djur när det finns pengar att tjäna. Det handlar om överlevnad. Har du inga pengar – ja – då är du död. Därför lever alla människor i en konstant och omedveten rädsla – det är denna rädsla som ger sig tillkänna då pengarna tryter och människorna springer till affärer – slår i sönder rutor – rånar – misshandlar – kidnappar – mördar – för pengar.

Det är en sådan värld vi har skapat. Vi har gett pengar ett värde utöver oss själva. Ett värde som går utöver ett människoliv – vilket visar sig tydligt i Afrika och andra u-länder – där de inte har några pengar – där svälter de och dör sakta. De har ju inga pengar och pengar måste man ju ha – eller?

Vem bestämmer över pengar? Är pengar ett övernaturligt fenomen som vi inte äger någon kontroll över? Är pengar någonting som vi absolut inte kan styra på något sätt? Vi är helt enkelt slavar till pengar – om det inte finns så dör vi – om det finns så lever vi i lyx.

Hela jordens befolkning lever för tillfället i en trans. De är helt hjärntvättade till att tro att pengar är någonting som det måste vara svårt att få tag på – pengar måste det finnas lite av. Du måste kämpa för att tjäna pengar – du måste förtjäna ditt levebröd, men vem har bestämt att det ska vara såhär? Är det du? Är det jag?

Det verkar inte vara någon överhuvudtaget. Alla har vi tillsammans accepterat detta system som det naturliga – såsom världen borde fungera och det kan absolut inte ändras på något sätt. Du måste kämpa – du måste strida – att tävla är bra! Detta inbillar vi oss själva för att på något sätt dölja den rädsla och ångest som det för med sig att leva i ett system där din överlevnad hela tiden ligger som insats – för så fort du inte har några pengar – ja, då är det kört.

Så min fråga till dig kära läsare är följande. Vill du leva såhär? Vill du kämpa för pengar? Vill du se människor svälta och dö i vår värld? Vill du se människor dö av sjukdomar som kan botas? Vill du se lidande och förstörelse? Om du säger ja så är du en psykopat och du är även en kapitalist. Om du säger nej är du en människa av kött och blod – som ser att du inte kan tillåta andra uppleva sådant som du aldrig hade velat gå igenom.

För att lösa denna kris – undersök jämlikt med pengar för alla – equal money. Vi föreslår en helt ny fördelning av pengar – vi föreslår att pengar jämställs med liv. Du är inte längre separat från pengar – du har i värde av att vara människa tillräckligt med pengar för att leva ett bekvämt liv och detta ges till alla – jämlikt.

Bli en del av framtiden – bli en del av lösningen – stå upp för jämlikhet och för ett liv som är bäst för alla. Stå upp för en framtid i vilken du kan säga att – oavsett var jag blir född på denna jord är jag nöjd – mätt och belåten.