Tag Archives: behov

Dag 291: Kontrollbehov

I dagens blogg ska jag behandla ett par reaktioner som kommit upp inom mig under dagens gång. Det rör sig om reaktioner, som kommer upp som en slags spänning i min kropp, och kontexten är att jag upplever det som om att någon inte håller vad de lovat, inte gör som de sagt; och det är speciellt i situationer när jag ser det som om att jag har en överenskommelse med en annan person om att uppnå någonting visst.

Så, när jag tycker att den andra personen inte gör vad de ska, så mycket som de ska, eller såsom jag tycker att de borde göra en viss sak, då går jag in i en reaktion, och vill helst gå och säga till dem att genast göra som jag vill att de ska göra, och inte agera, eller leva på något annat sätt. I grund och botten ser jag att de jag upplever är en slags rädsla, och ångest inför att bli sviken, och inför att möta en händelse, eller situation som jag inte kan kontrollera, eller styra.

Fram tills nu har min tendens varit att anklaga den andra människan för min upplevelse, istället för att jag tar ansvar och ser vad denna upplevelse visar mig om mig själv. Därför kommer jag i denna blogg att genom självförlåtelse, och självåtaganden gå djupare in i denna punkt och se vad det är den visar mig om mig själv som jag ännu inte velat erkänna.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att reagera i och som en mild irritation, och frustration, och samtidigt en rädsla, och en ångest, när jag upplever, och känner det som om att en annan inte håller vad de lovar, eller gör det som jag anser är bäst för dem, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja kontrollera, och styra en annan människa, och få en annan att göra såsom jag vill göra, och agera, och leva såsom jag vill att de ska leva, så att jag ska kunna känna mig själv lugn, och bekväm inombords, och kunna tänka att mitt liv är på väg i en riktning som är effektiv, och gynnsam

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa ett begär, och ett behov inom mig själv att kunna kontrollera människor i min omvärld, och få människor att göra, såsom jag vill att de ska göra, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fastna i och som en fruktan, en ångest, och känsla av hopplöshet, när jag upplever det som om att jag inte har full kontroll av människor i min omvärld, och jag känner det som om att jag inte riktigt vet hur jag ska leva, om jag inte har kontroll över andra människor i min värld

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig osäker, nervös, och instabil inombords, när jag ser det som om att jag inte kan kontrollera människor i min omvärld, och få dem att leva, och uttrycka sig själva såsom jag önskar att de ska leva, och uttrycka sig själva, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att drabbas av hybris, av ett begär att erhålla full kontroll över min värld – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig osäker, nervös, och obekväm när jag ser det som om att jag inte har full kontroll i min värld, full kontroll över riktningen på min framtid, och full kontroll över det jag vill, och önskar ska hända i min värld

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka stoppa min rädsla, och min ångest inför att saker och ting inte kommer spela ut sig i min värld som jag hoppas, genom att använda kontroll, och genom att försöka bemäktiga mig själv de punkter i min värld som jag är osäker på, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att istället arbeta med den ursprungliga rädsla, och se vad det är jag fruktar, varför jag upplever mig själv så obekväm, och instabil när jag inte ser det som om att jag har tillräcklig kontroll över min värld, och i detta förlåta denna rädslan, släppa taget om denna rädslan, och föra mig själv tillbaka hit till min kropp – och istället för att försöka kontrollera min värld i rädsla, istället dirigera, och styra min värld i och som sunt förnuft, i och som stabilitet med och som min mänskliga fysiska kropp – där jag inte blir besatt av en upplevelse, utan jag istället står här, och gör vad som krävs, i och som varje andetag i stabilitet, och tystnad, här med och som mitt andetag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in en personlighet av att vilja att allting i min värld ska vara precis som jag vill ha det, och att allting ska fungera såsom jag har tänkt ut det i mitt sinne, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av och som en karaktär, där jag försöker kontrollera, och styra allt i min värld till att vara precis såsom jag vill ha det, utan att jag beaktar andra människor, utan att jag beaktar konsekvenserna av mina handlingar, och utan att jag beaktar vad som är här i min fysiska värld, som är min riktiga värld, en värld som inte består av mina tankar, fantasier, och hopp, utan som är en riktig fysisk värld, som jag inte kan styra, och ställa precis som jag vill ha den, utan jag måste ta i beaktande, och visa omtanke gentemot vad som är här i min fysiska omvärld, och leva i jämlikhet med detta

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att rättfärdiga mina rädslor, och rättfärdiga mitt begär av att vilja ha kontroll, och vilja styra, och ställa, och ha saker precis som jag ser dem i mitt sinne, genom att tänka att ”det är rätt” och att ”det är så det borde vara” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta i beaktande vad som är här, och låta mig själv leva i enhet och jämlikhet med mina fysiska verklighet som är här, och stå stabil, och assistera, och stötta de punkter i min fysiska verklighet som jag ser behöver uppmärksamhet, utifrån en utgångspunkt av att vara ovillkorlig här

Självåtaganden

När jag märker att jag går in och som en upplevelse av att vilja kontrollera, och styra min värld, för jag upplever rädsla, och ångest inför att allt inte kommer att bli såsom jag inbillat mig själv att det ska bli i mitt sinne – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att jag är i en besatthet, där jag inte ser sunt förnuft, utan endast ser mitt egenintresse, och endast ser det jag vill, det jag önskar, och det jag begär, och mina rädslor; således stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att jag inte låta mig själv agera, och leva i denna besatthet eftersom jag skadar min omgivning, och skadar mig själv; således åtar jag mig själv att släppa mina kontrollbegär och istället leva och uttrycka mig själv i varje andetag, utan att söka efter, eller försöka få min värld att efterlikna de idéer och tankar som dyker upp i mitt sinne angående hur min värld tydligen ”borde” se ut

Enhanced by Zemanta
Advertisements

Dag 188: Ta Saker Och Ting Personligt

Problem

Ibland tar jag saker och ting personligt – och idag har jag framförallt tagit en sak personligt – och det var när jag interagera med en människa, och jag upplevde det som om denna menade att jag var oerfaren, och underlägsen.

Då detta sades, och uttrycktes reagerade jag i att uppleva ilska inom mig – och jag upplevde ett behov av att vilja försvara mig själv och säga någonting för att övertyga den andra människan om jag absolut inte var oerfaren och underlägsen – och samtidigt kände jag mig själv nedtryckt och underlägsen. Och jag upplevde det som om det som sades faktiskt var korrekt, och utgjorde en korrekt uppfattning om mig – och var således någonting jag var tvungen att försvara mig själv mot.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta det personligt, och känna mig själv sårad – när jag upplever det som om att någon ser ner på mig, och tycker att jag har fel – och inte uttrycker mig ”så som jag borde göra” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka skydda mig själv, och försöka försvara mig själv från att bli sedd på detta felaktiga sättet genom att försöka säga någonting tillbaka, eller ”slå tillbaka”

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och uppleva att andra människor har genom sina ord makt över mig, och de kan styra och kontrollera mig – därför är det viktigt att jag tar kontroll över andra människor, och alltid är här och övervakar vad som pågår – så att jag när som helst kan attackera tillbaka och försöka återta kontroll över någon annan människa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte andas och föra mig själv tillbaka hit – och låta mig själv se, inse och förstå att ingenting är personligt – och att vad jag upplever det som att en annan säger om mig – det handlar inte om mig utan det handlar om vem den andra människan är inom och som sig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta det personligt när jag upplever det som om att en annan uttrycker att denna inte tycker min hjälp är meningsfull, eller att mitt uttryck är omtyckt, och behövt – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sätta värde på at andra ska tycka att jag är meningsfull och att det jag säger är omtyckt och behövt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara beroende av att känna det som att jag är positivt behövd, och som om att jag har ett speciellt förhållande med människor i min värld där jag är omtyckt, älskad, och högt aktad – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig sårad, och ta det personligt när jag känner det som om människor i min värld inte aktar mig, och inte anser att jag på något sätt är speciell

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara beroende av att andra ska känna, uppleva, och definiera mig som behövlig – och om jag inte tycker att andra ser mig som behövlig – att då ta det personligt, och bli ledsen – och känna mig själv sårad och tillintetgjord inom och som mig själv

Lösning

Vad är då lösningen på detta problem? Jo – att sluta ta saker och ting personligt – och sluta försöka skapa ett värde av mig själv genom att känna mig behövd för andra människor.

Självåtaganden

När jag märker att jag tar det personligt, och känner mig sårad, när jag upplever som om att någon ser ner på mig  – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – oavsett vad en annan känner, eller tycker om mig – så kan inte detta influera mig om inte jag tar det personligt och låter det influera mig; således åtar jag mig själv att andas och att inte ta saker som pågår i min värld personligt – utan istället uttrycka mig själv här – med och som mitt andetag en och jämlik

När jag märker att jag tänker, och upplever att andra människor genom sina ord har makt över och kan styra över mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att ingen har makt över mig förutom jag själv – eftersom det är jag som bestämmer vilka upplevelser, tankar, känslor, och ord som ska existera inom mig – således åtar jag mig själv att erkänna denna makten för och till mig själv genom att leva makt en och jämlik – och därmed ta ansvar för och dirigera de olika upplevelserna som kommer upp inom mig

När jag märker att jag reagerar på vad en annan säger, och att jag tar det personligt genom att tänka – att det som sägs handlar om mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det en annan säger om mig inte är personligt – och det är inte någonting att känna mig själv dålig, eller dum för att det sägs; således åtar jag mig själv att andas – och att förbli här en och jämlik med och som min mänskliga fysiska kropp

När jag märker att jag tar det personligt, och reagerar inom mig själv genom att känna mig sårad och attackerad – då det verkar som om någon inte vill ha min hjälp, och inte tycker min närvaro är behövlig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – min upplevelse av och som mig själv inte är en riktig och fysisk – faktiskt upplevelse – utan är någonting som jag skapat genom att ha en förhoppning på att den andra personen ska acceptera mig; således åtar jag mig själv att sluta hoppas, och vilja, och önska att bli accepterad – och istället leva här – en och jämlik i och som varje andetag – och alltså acceptera mig själv – erkänna mig själv – och röra mig själv utan någon extern motivation

När jag märker att jag upplever ett behov, och ett sug inom mig själv efter att få känna mig själv positivt behövd – och som om att jag har ett speciellt förhållande med människor i min värld – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag behöver ingen sådan upplevelse för att kunna leva och röra mig själv fullständigt här i och som varje andetag – och leva utan någon ånger att jag inte uttryckt och rört mig själv effektiv och helhjärtat i och som varje andetag här

Belöningen

Vad är då belöningen med att stoppa denna typ av upplevelse och beteende? Jo – det är att jag blir stabil och inte längre emotionellt uppjagad när människor, och situationer inte går som jag hoppas att de ska gå. Jag kan således istället för att oroa mig själv, och skapa upplevelser inom mig själv utifrån vad jag tror att andra känner om mig – istället fokusera och ge uppmärksamhet på att leva och uttrycka mig själv helt och fullt ut i varje andetag.

Konst var gjord av:

Rozelle de Lange
Facebook: http://www.facebook.com/home.php?
Youtube:
http://www.youtube.com/user/Rozelledelange
Blogs:
http://equalmoneyexposesego.blogspot.com/
http://rozelledelangeblog.blogspot.com/

Dag 145: Kommunikation och Kompromiss

Självskriverier

Idag ska jag arbeta med en punkt som kom upp när jag arbetade. Jag var nämligen på mitt arbete – jag är taxichaufför på deltid – och ett tag innan jag skulle sluta fick jag en körning av växeln. Eftersom jag hade en tid att passa insåg jag att jag inte kunde ta körningen – för om jag hade tagit körningen hade jag inte kunnat komma tillbaka med bilen till huvudkontoret i tid, och därför hade jag missat den viktiga tiden jag hade att passa.

Jag ringde därför växeln och sa att jag inte kunde ta körningen, och jag tyckte det lät som tjejen i växeln blev besviken och ledsen för att jag inte kunde ta körningen. Då upplevde jag skuld, och jag kände det som om att jag borde ha tagit den där körningen – för tänk vad som skulle hända om ingen tar den? Då är det ju jag som försatt företaget jag arbetar på i knipa. Sedan efter denna initiala upplevelsen av skuld började jag inom mig själv planera, och tänka på hur jag kunde undvika denna situationen i framtiden – och hur jag skulle kunna se till att inte vara en ”dålig” medarbetare – och alltså planerade jag lösningar i mitt huvud utifrån en utgångspunkt av skuld.

Så – idag vill jag alltså arbeta med denna skulden – och även den rädslan som dyker upp inom mig när jag tror att jag gjort andra besvikna eller arg – som jag agerar utefter och försöker få andra att bli mindre besvikna, eller arga – genom att kompensera, och visa hur jag kan ”göra allt rätt” igen.

Nedan kommer jag applicera självförlåtelse på dessa punkter, och sedan göra självåtaganden – som jag sedan kommer leva praktiskt i mitt liv för att korrigera, och ändra på denna upplevelsen, och detta fysiska beteende av och som mig själv.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna skuld, skuldkänslor – och känna mig själv skyldig – när jag inte håller med någon människa – eller när jag upplever det som att en annan människa blir besviken, och ledsen utifrån någonting jag har sagt och gjort; och i detta förlåter jag mig själv att jag försökt kompensera andra människor utifrån denna skuld jag upplever inom mig själv, och försöka göra ”allt rätt igen” – istället för att se, inse och förstå att ingenting var fel från första början – utan det var jag som skapade idén inom och som mig själv att någonting var fel genom att tänka, och medverka i och som upplevelsen av skuld

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag upplever det som att andra människor blir ledsna, eller besvikna på något jag säger eller gör – att tänka att detta beror på att jag varit osedlig i hur jag pratat, och agerat – och att jag därför syndat, och varit en dålig människa; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna, och uppleva skuld – och tänka att jag måste kompensera denna andra människan genom att vara extra vänlig, och trevlig – och se till att den andra människa upplever sig självt positiv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig själv såsom att vara en dålig människa när jag inte gör som andra människor vill – eller tycker att jag borde göra – och tro att det på något sätt är en dygd, och någonting positivt att alltid tillfredställa andra människor – istället för att se, inse och förstå att om jag alltid är inriktad på att tillfredställa andra människor oavsett vad – så betyder detta att jag kommer acceptera vilket skit som helst, och således ansvara för att denna världen blir skit; och därför åtar jag mig själv att sluta tro att det är något moraliskt dygdigt att vara en ”trevlig och tillmötesgående” människa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag pratar med andra människor – att vara rädd för att inte bli upplevd, och sedd av andra människor såsom att vara trevlig, tillmötesgående, och nöjd med situationen i fråga – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig själv, och tänka att jag är en dålig – och osedlig människa när jag upplever det som om människor i min omgivning tagit illa vid sig, eller reagerat – p.g.a. att jag haft en argsint, eller irriterad ton i min röst

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna rädsla och ångest när jag kommunicerar med andra människor – att på något sätt visa att jag inte håller med vad en annan säger – eller att jag inte tycker såsom en annan tycker – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att det är någon slags positiv dygd att alltid få människor i min omgivning att känna sig stöttade i sina tankar, idéer och åsikter

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att inte komma överens med andra människor – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att undvika att säga emot, undvika att inte hålla med, undvika att säga vad jag ser i ett ögonblick – och vad jag ser skulle vara bäst för mig i ett ögonblick – i rädslan för att andra människor då ska bli arga, och frustrerade och tycka att jag inte längre är en trevlig, och resonabel person

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att konfrontera människor i min omgivning när en lösning presenterats som inte fungerar för mig – och som inte är effektiv, och som inte tillfredställer mina behov; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att leva ut personligheten ”jag håller med dig” – och ”den tysta lidaren” – varigenom jag accepterar allt som sker i min värld utan att ha någon egen åsikt, eftersom jag är rädd för vad andra skulle tycka om mig om jag sagt min mening om saker och ting

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig själv, och känna skuld, och känna det som att jag tar för mycket plats – när jag säger min egen mening – och när jag uttrycker vad som är bäst för mig, och vilken lösning som skulle fungera till min förmån; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att isolera, och hålla mig själv tillbaka – i rädslan för att skapa konflikter, och för att människor ska bli arga, och frustrerade på mig

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det inte är någonting dåligt, eller osedligt med att säga vad som vore bra för mig – och att kommunicera vilka lösningar i fråga om problem som uppstår i min värld – som skulle fungera i beaktande av mina behov, och det jag behöver

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att om jag kompromissar mig själv – så gör jag inte bara mig själv en otjänst – utan allt och alla i denna världen – eftersom ingen man är en ö – och således kommer den kompromiss jag gör att utgöra ett exempel för andra människor i min värld att även de kompromissa sig själv; och således åtar jag mig själv att stå upp som ett exempel inom och som mig själv såsom självrespekt, och auktoritet – och således utan skam, eller att känna mig generad – uttrycka vad som är bäst för mig – vad som fungerar för mig – och hur jag skulle vilja ha saker och ting i min värld

Självåtaganden

När jag märker att jag känner mig skyldig, och att jag har skuldkänslor – eftersom jag tror att någon människa är besviken, och ledsen p.g.a. någonting jag sagt eller gjort; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag har ingen aning om vad andra rent faktiskt upplever inom sig själv – och det spelar egentligen ingen roll, eftersom det jag reagerar på är en tanke inom mig själv som uppstått i förhållande till vad jag trott att en annan människa upplevt; således åtar jag mig själv att se, inse och förstå att den skuld jag upplever inom mig själv är någonting som jag har skapat, och således även någonting som jag kan ta bort

När jag märker att jag utifrån någonting jag sagt eller gjort – som jag tror gör en annan människa ledsen, eller besviken – tror att jag är osedlig, att jag har syndag, och att jag är en dålig människa – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag är inte en dålig, syndfull, eller osedlig människa – utan att detta är en lögn som jag försöker etablera som en fysisk verklighet utifrån en tanke som inte är någon faktiskt och objektiv verklighetsfakta; således åtar jag mig själv att sluta tänka, och tro att jag är dum, osedlig, elak, och en syndfull människa – och istället åtar jag mig själv att uttrycka mig själv HÄR – utan att tro att jag varken är god, eller elak

När jag märker att jag vill, eller redan fördömer mig själv såsom att vara en dålig människa när jag inte gör det som jag tror andra människor vill jag ska göra – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att idén om att det på något sätt är bra att alltid vara positiv, tillfredställande, och trevlig – är en fullständigt idiotisk lögn – som skapat massvis av konsekvenser eftersom vi människor konstant tillåter, och accepterar vad som händer inom oss själva, och denna världen – istället för att vi står upp och säger – nej – nu är det tamefan nog! Således åtar jag mig själv att stå upp inom och som mig själv och säga att nu är det nog med denna tillfredställarleken – och istället åtar jag mig själv att fokusera på praktiskt sunt förnuft – och vad som är bäst för alla

När jag märker att jag är rädd för att inte bli sedd av andra människor som trevlig, tillmötesgående, och nöjd med situationen – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att detta är en helt irrationell rädsla – för vad spelar det egentligen för roll om andra människor ser att jag inte är nöjd med något? Det är ju inte som att det faktum att jag inte är nöjd med något skadar någon annan; således åtar jag mig själv att sluta vara rädd för att visa mig själv inför andra – och istället för att frukta att vara öppen med vad jag tycker om, och inte tycker om – att istället vara öppen och helt enkelt direkt – klart – och tydligt – kommunicera precis vad jag är nöjd med, och vad jag inte är nöjd med

När jag märker att jag är rädd, och känner ångest då jag kommunicerar med andra människor – såsom rädslan att jag inte ska hålla med vad en annan säger, och den andra ska ta detta personligt – och tycka jag är elak – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – vafan är det som är så farligt med att jag inte håller med någon annan? Det finns ju absolut inget dåligt, eller negativt med det – utan det är ju bara att jag inte håller med en annan; således åtar jag mig själv att sluta gå medelvägen genom alltid försöka få andra att vara tillfreds med mig genom att jag håller med vad de säger; och jag åtar mig själv att istället vara ärlig mot mig själv, och uttrycka mig själv öppet, och utan krusiduller i och som varje ögonblick

När jag märker att jag är rädd för att inte komma överens med människor – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att detta är en irrationell rädsla som inte har någon rättfärdigad mening – det finns absolut inget praktiskt ändamål till att vara rädd för att inte hålla med människor, utan rädslan kommer endast leda till att jag kompromissar mig själv; således åtar jag mig själv att sluta vara rädd för att jag inte skulle hålla med människor – och istället våga uttrycka mig själv i och som självuppriktighet, och utan att vara nervös för att andra inte ska hålla med om vad jag säger

När jag märker att jag är rädd för att konfrontera människor i min omgivning, och rädd för att säga vad jag tycker i fråga om en lösning som presenterats – eller en viss situation; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att om jag inte tillåter och accepterar mig själv att uttrycka mig själv i dessa situationer så kommer konsekvensen bli att jag kompromissar mig själv; således åtar jag mig själv att tala och uttrycka mig själv när jag ser att detta behövs

När jag märker att jag fördömer mig själv och känner skuld, och känner det som att jag tar för mycket plats när jag säger min egen mening – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att om jag inte säger min egen mening i de saker som jag märker att jag behöver dirigera i min värld så kommer detta leda till att jag kompromissar mig själv – vilket självklart inte är någonting jag vill; således åtar jag mig själv att sluta hålla kvar vid dessa värdelösa upplevelser, och mentala beteenden av att fördöma mig själv, och av att känna skuld – och istället förbli här i verklighet och hantera, och leva utifrån de fysiska – och praktiska omständigheter som är här

När jag märker att jag tänker, och tycker – att det är någonting dåligt, och osedligt att kommunicera vad som fungerar för mig – och vad som är bra för mig; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det finns absolut ingenting som säger att det är dåligt att säga min mening i saker och ting – utan den enda anledningen till att jag tror detta är på grund av en liten tanke i mitt huvud som säger bla bla bla – utan något som helst förhållande till denna fysiska verklighet; således åtar jag mig själv att stå upp och kommunicera min mening i ögonblick då jag ser detta krävs – och inte känna mig skyldig, eller fördöma mig själv för att jag gör det

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå – att de beteenden jag lever ut inom och som mig själv – och de komprometterande fysiska uttrycken jag lever ut – inte bara influerar mig utan influerar alla i min värld – eftersom människor ser till andra för att definiera sig själv – och att jag därmed är ett exempel för andra människor och min upplevelse av och som mig själv inte bara influerar mig själv utan även andra; således åtar jag mig själv att leva ett exempel såsom vad som är bäst för alla – och således inte kompromissa mig själv genom att inte kommunicera min behov – och det som är bäst för mig till människor i min värld

 

Dag 32: Att ge mig själv den tid som behövs

Någonting som jag ofta känner motstånd mot är att koncentrera mig själv under långa tidsperioder, utan avbrott, och utan att vilja gå iväg och göra någonting. Det är så jag upplever mig själv när jag studerar, och jag tänker att ”det måste finnas någonting roligare att göra, det måste finnas någonting mer stimulerande att göra!” – och det jag ser in mig själv att jag gör då är att t ex titta på en film, eller läsa en bok, eller göra någonting där den gemensamma nämnaren är att jag inte behöver koncentrera mig och att jag istället kan ”släppa taget” – och känna mig ”fri”.

Jag har arbetat mycket med denna punkt inom mig, om att disciplinera mig själv, och att använda den tiden jag har här, varje andetag, att verkligen leva och röra på mig själv, och jag får säga att det går mycket, mycket bättre, men jag kan fortfarande märka av hur jag håller fast vid denna idé inom mig själv om att leva disciplin betyder att jag inte kan ha roligt, att jag inte kan slappna av, och att jag kommer förlora min ”frihet”.

Det jag visar mig själv genom detta är att jag separerat mig själv ifrån frihet, och att jag skapat idéer om disciplin och koncentration, såsom att vara tråkiga och jobbiga saker att leva. Och p.g.a. detta har jag i största delen av mitt liv försökt undvika att göra någonting där jag behövt koncentrera mig själv, och vara disciplinerad; konsekvensen av det är att jag inte använde min tid i skolan att utbilda mig effektivt, och att jag aldrig riktigt lärde mig hur denna världen fungerade, eftersom jag i min ungdom var alldeles för upptagen med att undvika alla former av intressen där jag skulle behöva vara disciplinerad, och göra någonting för att jag vet att det är bra för mig, även om jag kanske inte känner mig själv stimulerad och underhållen.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ett motstånd mot att göra saker som kräver disciplin, och som kräver tålamod, och långsiktig planering, och konsekvent handlande, genom att tänka att ett sådant leverne inte är underhållande, eller stimulerande – istället för att se, inse och förstå att jag i jakten på att finna ett stimulerande och underhållande liv, har kompromissat mig själv, och placerat mig själv i en position i samhället, och i mitt liv där jag inte är så stark och effektiv som jag kunde varit, om jag istället för att leva för underhållning, istället levt det som är bäst för mig

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att rom inte byggdes på en dag, och att det tar tid att skapa saker av och som mig själv som jag är nöjd med, och att det tar tid att göra saker som verkligen kommer vara stödjande för mig om jag gör dem, och att dessa saker kräver att jag är disciplinerad, och konsekvent – och därför inse, ser och förstår jag hur begränsande och dumt det är att leva i ett sökande efter underhållning och stimulans – istället tillåter och accepterar jag mig själv att underhålla, och stimulera mig själv, istället för att söka det utanför mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd, och ångestfylld inför att lägga ner tid och energi på projekt, och de saker som jag tar för mig själv att göra, och istället för att göra det jag tar för mig att göra, perfekt, och med tålamod, och gå processen att skapa någonting i varje ögonblick här, att istället stressa och försöka hinna med så mycket som möjligt, så snabbt som möjligt – jag ser, inse och förstår att endast om jag går här i varje ögonblick, medveten om min kropp och om mitt andetag, disciplinerad och konsekvent kan jag skapa någonting av och som mig själv som är bäst för mig, och därför bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig själv fångad när jag lever disciplin, och tänka inom mig själv att jag inte kan leva frihet som mig själv när jag lever disciplin, i tron att frihet är när jag upplever mig själv underhållen, och stimulerad – istället för att se, inse och förstå – att frihet är att vara kapabel att dirigera mig själv i varje ögonblick att leva de saker jag ser är bäst för mig, utan att hindras av energiberoenden, och begär av att bli underhållen och få saker och ting gjorda så snabbt som möjligt, med så lite motstånd som möjligt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka minsta motståndets väg, och tro att det finns någon slags heder i att bara göra det absolut minsta, i tron att det gör mig bättre än andra om jag kan göra det absolut minsta och ändå av andra bli sedd såsom att göra lika mycket – istället för att se, inse och förstå – att jag genom att leva minsta motståndets väg kompromissar mig själv, och jag tar genvägar, som tillslut blir senvägar, eftersom jag inte tar mig själv tiden att leva varje ögonblick till sin fullständighet – därför stoppar jag mig själv när jag märker att jag försöker fly från ett ögonblick, och in i ett annat, innan jag färdigställt det ögonblick som är här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att desto mer produktiv jag är, desto bättre är jag, och tro att desto mer saker jag får gjorde, desto bättre är jag, istället för att se, inse och förstå – att ett effektivt leverne inte handlar om produktivitet, utan att om leva effektivt i varje ögonblick, genom att vara fullständigt och kompromisslöst här – och således när jag uttrycker mig själv såsom här – att jag då inte tillåter och accepterar mig själv att försöka rymma iväg till nästa ögonblick, för att försöka få så mycket som möjligt gjort – jag gör klart vad som är här – och sen rör jag mig själv till nästa ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja klara av, och göra så många saker som möjligt – i tron att desto mer saker jag klarar av att göra, och skapa, att desto mer värd blir jag – istället för att se, inse och förstå – att jag i denna jakt inom mig själv på att klara av mer saker, på att skapa mer saker, missar mig själv här såsom andetaget – och missar att faktiskt leva varje ögonblick till sin fulla potential – således tar jag mig själv tillbaka hit till andetaget i varje ögonblick och jag driver, och pushar mig själv att inte existera i mitt huvud i framtid, och dåtid, och nutid – utan istället här såsom min kropp, en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att om jag lever disciplin, och om jag koncentrerar mig själv ovillkorligt i varje ögonblick, att jag då kommer förlora livet, eftersom jag inte kommer kunna underhålla mig själv med tankar, känslor och emotioner – istället för att se, inse och förstå, att jag definierat liv såsom tankar, känslor och emotioner, istället för att inse att dessa upplevelser inte är liv, utan det som begränsar mig från att faktiskt leva och stå här – en och jämlik såsom min fysiska kropp – därför tar jag mig själv tillbaka hit till andetaget, och jag inser att jag är liv, jag såsom min fysiska kropp är tillräcklig, jag är här – därför slutar jag leta och jag lever fullständigt här i varje ögonblick såsom koncentration, fokus, känsla för detaljer, och disciplin

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte utveckla en känsla för detaljer, utan istället försöka göra saker i mitt liv så snabbt som möjligt, och tidseffektivt som möjligt – istället för att se, inse och förstå att detta försök av mig att spara tid får mig att kompromissa mig själv här, och får mig att missa viktiga saker i ögonblicket, eftersom jag håller på att stressa till nästa – därför stoppar jag mig själv, och jag disciplinerar mig själv att leva här i varje ögonblick, och inte stressa iväg inom mig själv till nästa ögonblick – jag är här

Jag åtar mig själv att i varje ögonblick vara här, att andas och leva vad som är här med en känsla för detaljer, och ha tålamod, och skapa mig själv och det ögonblick i vilket jag medverkar i till perfektion – en och jämlik

Jag åtar mig själv att inte längre stressa, och försöka få saker och ting gjorda så snabbt som möjligt, och jag ger istället de saker jag gör i min värld den tid de behöver, och jag gör dem tills jag känner mig nöjd och tillfreds med vad jag skapat, eller uttryckt som mig själv – och jag stoppar mig själv inom mig själv varje gång jag märker att jag börjar tänka på vad klockan är eller inte är

Jag åtar mig själv att istället för att fokusera på produktivitet, att fokusera på kvalitet – och göra de saker som jag gör, bra, och på ett sätt så att jag blir nöjd med det jag gör, eftersom jag ser att det jag gjort var perfekt och kunde inte bli bättre

Jag åtar mig själv att leva perfektion och tålamod som mig själv, och sluta försöka stressa, och nå en upplevelse av stimulans och underhållning – jag tillåter mig själv att ha tålamod

Dag 7: Sömn och avundsjuka

Punkt 1: Sömn

En sak som jag märkt, nu när jag med all min styrka tar mig själv upp på morgonkvisten för att möta dagen, är att jag inte stödjer mig själv att göra de saker som jag vet får mig att vakna. Och detta är mer specifikt att duscha, att dricka en kopp kaffe, att ta en dusch – utan det jag gör är istället att jag sätter mig vid min dator, och känner mig trött, och sedan fokuserar jag på denna trötthet, istället för att jag assisterar och hjälper mig själv att komma ur den.

Anledningen till varför jag gör detta, är därför att jag inte känner för att dricka en kopp kaffe, eller känner för att duscha. Men vad jag måste inse är att jag inte kan lita på den känslan, för jag vet att om jag duschar så kommer jag vakna till, om jag dricker en kopp kaffe kommer jag vakna till, så då borde jag naturligtvis använda mig av vad som är här, för att stödja mig själv att vakna efter sex timmars sömn, och sedan fortsätta vara vaken.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte stödja och assistera mig själv att driva mig själv igenom det motstånd jag känner mot att enbart sova sex timmar, genom att göra vissa fysiska handlingar, såsom att duscha, eller göra en kopp kaffe, lyssna på musik, och på så sätt få mig själv att tänka på något annat än att jag är trött

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte handla på ett sånt sätt som är stödjande, och hjälpande för mig, utan istället avstå från att göra de saker om jag vet hjälper mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att avstå från att göra sådana saker som stödjer mig, genom att tänka att jag ska klara att ändra mig själv, utan att stödja mig själv genom att göra vissa fysiska handlingar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att jag är dålig för att jag är trött när jag vaknar på morgonen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fokusera på min trötthet när jag vaknar upp på morgonen, istället för att jag fokuserar på hur jag kan assistera, och hjälpa mig själv att driva mig själv igenom tröttheten

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig själv för att jag känner mig trött när jag vaknar på morgonen, och tänka att jag inte borde känna mig trött, istället för att jag omfamnar mig själv, och arbetar med det som är här, under de förutsättningar som är här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig själv och vara hård mot mig själv när jag sover över 6 timmar, och på sätt skapa en fruktan att sova över sex timmar, och på så sätt få mig att tänka på att jag absolut inte ska sova – och på så sätt tänker jag mig själv till trötthet – istället för att jag helt enkelt är vaken, och inte tänker på att jag är vaken, utan istället gör någonting som stimulerar mig och som jag tycker är roligt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse att lösningen till att sluta vara trött, och sluta vilja gå och lägga mig tidigt på kvällen, inte är att tänka, utan att sluta att tänka

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka på att jag inte ska gå och lägga mig, och på så viss göra mitt beslut att inte sova lika mycket till en fixidé, istället för en fysisk och praktiskt handling här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag tar ett beslut, och när jag gör någonting, att inte göra det från en utgångspunkt av mig själv såsom andetaget, och såsom det fysiska – och på så vis inte använda mitt huvud, mina tankar, och känslor, emotioner, för att styra och ge mig själv riktning

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ge mig själv riktning här såsom andetag, såsom en fysisk och praktisk riktning, som jag driver mig själv att leva här såsom andetaget, utan att tänka

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse att så fort jag skapar från mitt huvud, så skapar jag mig själv utifrån en polaritet, och jag skapar därmed det jag vill undvika – istället för att jag skapar härifrån andetaget, utifrån sunt förnuft – och således inte utifrån en polaritet utan utifrån en insikt om vad som är bäst för mig, och bäst för min verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte sluta tänka, och när jag vaknar på morgonen, inte tänka på att jag måste gå upp, utan helt enkelt gå upp vid det första andetaget – och börja min dag genom att stödja mig själv till att vakna upp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte vakna här med det första andetaget jag tar, och i det ögonblicket driva mig själv igenom det motstånd jag känner mot att utan tvekan, gå upp ur sängen och möta min dag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ge efter mot det motstånd jag upplever, att gå upp ur sängen när jag vaknar, vid det första andetaget, och möta min dag – leva min dag – och röra, dirigera, och styra mig själv i min verklighet att göra det som behövs göras

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte göra detta fysiska beslut till någonting roligt, och positivt – till en utmaning för mig själv, som det inte finns någon rädsla att misslyckas med – utan såsom någonting jag gör för mig själv, för att jag vill leva ett mer effektivt liv – och inte någonting jag gör för att jag tror att jag inte duger i andra fall

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att göra processen att förändra mina sömnvanor till ett äventyr, och till någonting roligt – och hitta sätt att assistera, och hjälpa mig själv, stötta mig själv på – och därmed sluta fördöma mig själv, och sluta göra hela punkten så allvarlig, och svår – utan istället rolig och stimulerande

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra min process allvarlig, och svår – istället för att göra den rolig och stimulerande, och engagerande – och på detta sätt assistera och hjälpa mig själv att gå min process, och göra mig själv mer effektiv i mitt leverne

Jag hänger mig själv till att göra punkten om att gå upp på morgonen vid första andetaget till något roligt, och till en utmaning som jag tar ann mig själv utan att vara pretentiös, och ha förväntningar på mig själv

Jag hänger mig själv till att göra min process rolig, spännande och stimulerande – och detta gör jag genom att ge till mig själv såsom jag vill ta emot

Jag hänger mig själv till att göra min process av att driva mig själv igenom motstånd lättare, genom att jag förstår hur jag fungerar, vad är jag tycker om, och således ge mig själv detta, och på så sätt utnyttja mina förprogrammerade dispositioner för att göra mig själv mer effektiv i min process

Jag hänger mig själv till att sluta tampas och slåss mot min förprogrammerade natur, och istället utnyttjar jag min förprogrammerade natur för att driva mig själv framåt i denna process

Jag hänger mig själv till att acceptera mig själv som min förprogrammerade natur, och sluta slåss mot själv – och utifrån denna utgångspunkt, förändra, nyskapa, och styra mig själv mot ett nytt jag – ett jag som är bäst för alla

Punkt 2: Avundsjuka, och begäret av att få bli accepterad

En punkt som jag ofta märker dyker upp inom är att jag blir avundsjuk när andra får uppmärksamhet. I skolan har jag märkt att, när andra får uppmärksamhet, att jag ibland börjar tänka på vilka saker jag kan göra bra, och som jag skulle få uppmärksamhet för också om jag gjort det, och detta gör jag för att skapa en upplevelse inom mig av att känna mig viktig och utifrån ett systemperspektiv ”jämlik” med de andra människorna i min klass.

Samma sak händer på internet, när någon får uppmärksamhet, då reagerar jag i avundsjuka och i en upplevelse av underlägsenhet. Självklart betyder detta att jag ännu inte värdesätter, respekterar eller erkänner mig själv – vilket jag sålunda måste korrigera.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterar mig själv att hata mig själv

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att älska, respektera, och värdesätta mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter acceptans, respekt, och uppmärksamhet utanför mig själv – istället för att jag ger det till mig själv, här i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte uppmärksamma vad det är jag gör, och vara stolt och nöjd över mig själv för de handlingar jag dagligen tar i min verklighet, som jag är nöjd och tillfredställd att jag tagit

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte uppskatta mig själv, och inte vara tillfredställd med mig själv, och inse att jag inte behöver någon annan att säga till mig att jag är tillfredställande, och uppskattad – jag kan ge detta till mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att andras åsikt om mig, är värd mer än min åsikt om mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro, att andras upplevelse av mig, är värd mer än min upplevelse av mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro, att de orden jag väljer att leva, är mindre värde om jag skriver dem, och dirigerar mig själv att leva dem, än om andra säger att jag är dessa orden

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterar mig själv att tro, att självuppskattning, att värdesätta mig själv, att respektera mig själv, och att vara tillfredställd med mig själv, är inte på riktig, om inte andra göra det

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att det jag gör mig själv inte är lika viktigt, eller riktigt, som det andra säger och antyder om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vänta på att någon ska acceptera, respektera, värdesätta, och uppskatta mig själv, istället för att jag gör det för och som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter stabilitet, uppmärksamhet, och söka efter någon att säga att jag är tillfredställande, utanför mig själv, istället för att jag säger och ger detta till mig själv i varje andetag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag är värdelös, eftersom jag misslyckats i min process, genom att inte transcendera vissa punkter direkt, istället för att inse att misslyckande existerar enbart när jag inte tillåter och accepterar mig själv att genast stå upp och driva mig själv igenom den punkten jag inte tog mig själv igenom

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja och önska att andra ska acceptera mig i min process, och säga till mig att jag gör bra ifrån mig i min process, att jag är intressant och att jag gör någonting bra, istället för att jag själv dirigerar mig själv till att göra saker jag finner vara intressanta, och jag ser är bra – och således göra mig själv självständig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag är sämre än andra människor, och att jag därför inte har någon rätt, eller möjlighet att leva självständighet, och vara tillfredställd med mig själv – istället för att inse och förstå att jag kan leva självständighet här, jag kan vara tillfredställd med mig själv här – det är upp till mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta mitt liv i mina egna händer, och säga till mig själv att nu går jag för mig själv, som mig själv, och ger mig själv till mig själv, och i och med detta är jag tillfredställd med mig själv, jag accepterar mig själv, jag älskar mig själv och jag är nöjd mig själv – oavsett vilken respons jag får

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av vilken respons jag får, för hur jag ska vara mot mig själv

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att säga till mig själv, att oavsett vilken respons jag får, älskar jag mig själv, erkänner jag mig själv, uppskattar jag mig själv, och är i och med detta tillfredställd med mig själv

Jag hänger mig själv till att sluta leta utanför mig själv efter respekt, egenvärde, kärlek, och uppskattningen, och jag ger istället detta till mig själv

Jag hänger mig själv att uppskatta mig själv

Jag hänger mig själv till att vara tillfredställd med mig själv

Jag hänger mig själv till att vara nöjd med mig själv, och göra det som jag finner intressant, som jag finner stimulerande, och som jag ser är någonting bra, och därmed inte göra saker för att jag hoppas att andra ska tycka om mig

Jag hänger mig själv till att sluta att vilja att andra ska tycka om mig, och jag tar istället självansvar och tycker om mig själv

Jag hänger mig själv till att i varje ögonblick inse och förstå att jag är kapabel att älska mig själv, jag är och har ett lika värde med alla de människor som är runt mig, och förstå att ingen kan ge till mig egenkärlek – utan jag måste ge detta till mig själv

Jag hänger mig själv till att älska mig själv

Jag hänger mig själv till att bry mig om mig själv

Jag hänger mig själv till att tycka om mig själv

Jag hänger mig själv till att vara försiktig och ömsint med mig själv

Jag hänger mig själv till att nära mig själv, och ge till mig själv såsom jag skulle vilja få

Jag hänger mig själv till att ha tålamod med mig själv

2012 Sök Skydd!

I Sverige och även i resten av världen har vi någonting som heter upphovsrätt. Det är en samling med lagar och regler som har till syfte att skydda artister, konstnärer, programmerare, översättare, m.m. Meningen med rätten är att även de yrkesgrupper som inte skapar fysiska objekt utan istället immateriella verk också ska få ett skydd så att de ska kunna sälja och handla med, och skapa sig en förmögenhet med sina skapelser – utan att någon kopierar eller stjäl dem.

Själva rättens syfte att skydda konstnärer och andra skapare kan ju låta ädel till att börja med, för man skulle ju kunna säga: ”Självklart ska våra konstnärer vara skyddade!” – ”Det är inte rätta att stjäla någons alster sådär, lagen behövs!” – ”Tänk om inte lagen funnits! Alla konstnärer hade varit helt oskyddade!”. Men vad är det som inte tas med i beräkningen när man säger sådana saker? Vad är det som man missar?

Om vi tittar på upphovsrättens syfte igen, och alla de argument som talar för att lagen gör nytta, så kan vi se att de alla baseras på tanken att skydd eller säkerhet behövs för att undvika stöld. Upphovsrätten är alltså ett skydd mot stöld, och frågan som då borde ställas är: men varför existerar stöld överhuvudtaget? Varför är vi tvungna att skydda det vi skapar? Hade rätten funnits om stöld inte funnits?

Såklart behövs ju inget skydd om det inte finns någon fara och därför hade inte heller upphovsrätten behövts om det inte funnits någon som stal. Så själva grundbulten i upphovsrätten är baserat på tanken att stöld måste bekämpas, och upphovsrätterna måste skyddas. Men är det verkligen en hållbar lösning? Kommer stöld att försvinna i och med att stöld förbjuds? Vart kommer stöld ifrån egentligen och är inte en lag som förbjuder stöld bara ett plåster på ett sår som inte läker?

Vad än stölden beror på, vare sig det är girighet, hämnd eller desperation, så grundar den sig på en enda sak – nämligen att det som stjäls har ett värde i pengar. Och varför är pengarna så viktiga? Jo – därför att hela vårt system och våra liv i detta system utgår ifrån pengar – hur mycket eller hur lite pengar vi har – och därför blir pengar det som alla vill ha och alla måste ha för att överleva. Och därmed blir de pengarna vi lyckats förskansa oss någonting vi måste skydda och vaka över, så att ingen annan kan ta våra rikedomar ifrån oss. Stöld beror alltså på pengar – vi stjäl på grund av pengar har ett värde i systemet. Därför kan aldrig någon lag som skyddar mot stöld helt ta bort problemet stöld, eftersom lagen inte fokuserar på vad problemet faktiskt är – vilket är pengar eller det värde som vi gett pengar i separation från oss själva.

Artisterna och konstnärerna som gör sin musik och skapar sina skapelser är de också lika beroende och infångade i vår världs lagar och regler som alla andra – de behöver också pengar för att överleva! Självklart vill de ju att upphovsrätten därför ska få vara kvar, så att de kan få ett skydd mot stöld, och behålla sina verk och pengar; men fortfarande missas den viktigaste punkten – att stöld inte kan bekämpas, och den kan inte motsättas – stöld är nämligen en naturlig och oundviklig konsekvens av hur vårt nuvarande pengasystem fungerar. För i vårt pengasystem får du bara leva så länge du har pengar och det är alltid brist på pengar, därför kämpar vi alla som galningar för att hålla sig själva ovanför ytan, även om det betyder att vi måste trycka ner någon annan under vattnet. Så stöld är en konsekvens av att alla inte har tillgång till de saker som de behöver och måste ha för att kunna överleva – en konsekvens av att vara nedtryckt under ytan och i panik vilt försöka hitta något sorts sätt att återigen fylla lungorna med luft.

Hade upphovsrätten behövts i en värld där alla fått vad de ville ha? Nej, det hade den inte. Upphovsrätten finns bara eftersom vi i vårt nuvarande system konstant måste skydda våra tillgångar och skydda oss själva mot att bli helt överkörda och utstötta. Artisterna kan inte bara göra sin musik och släppa den gratis på internet, eftersom de då inte får någon inkomst och då inte kan överleva – de måste därför skydda sig själva mot att deras musik blir stulen, eftersom musiken är deras levebröd. Men i värld där alla hade haft tillgång till och fått vad de ville ha hade artisterna kunnat utöva sin konst för att de tycker det är roligt, utan något behov av att skydda det de gjort – de hade ju inte konstant behövt tänka på att tjäna och skydda pengar eftersom de ovillkorligt haft tillgång till det som de behövt. Ett sånt liv är möjligt genom ett jämlikt pengasystem.

Hela vårt lagsystem är uppbyggt på premissen i vårt nuvarande system om att du måste kämpa för att överleva, och att du måste ha pengar för att överhuvudtaget få mat för dagen; vi kan ändra på den premissen och ge alla det de behöver och det de vill ha. Då skulle vi inte längre ha några kriminella och inte heller några svårlästa lagar som försöker ge skydd åt endast vissa personer. Alla skulle istället ha ett riktigt och gediget skydd, eftersom alla skulle få tillgång till det som de behövde; mat, kläder, nöjen, och trevligheter – och ingen skulle lämnas utanför!

Jag föreslår att vi slutar skydda oss själva och istället ger till alla så att inget skydd längre behövs.

Undersök jämlikt med pengar för alla!

Featured Art Work by Ann Van Den Broeck

Facebook link: http://www.facebook.com/AnnVandenBroeck
Youtube channel: http://www.youtube.com/users/Spamann
Blog links:
http://beneath-the-rose.blogspot.com/
http://theatomdecides.blogspot.com/
http://earthsreview.blogspot.com/
http://beyondthenight.blogspot.com/

 

Svenska Destonianer!

Här är en vlog av Malin – en svensk Destonian – som står upp och gör sig själv synlig! Fler och fler är vi som slutar att tillåta oss själva att vara apatiska och uppgivna inför situationen både i oss själva, och i världen – vi står upp och gör någonting!

Kolla in vloggen!