Tag Archives: belöning

Dag 253: Rädsla för Bestraffning

Idag hade jag oturen att åka på fortkörningsböter – vilket blev väldigt dyrt för ynka 7 km/h överhastighet. Men så är vårt nuvarande system skapat, att det ses till att hastighetsbegränsningarna hålls genom bestraffning, och att inte ha några pengar, eller att bli av med pengar det är en bestraffning. Och det är det som jag ska skriva om idag.

När jag blev stoppad märkte upplevde jag en kraftfull reaktion av rädsla inom mig själv – och i mitt sinne for i snabb hastighet förbi en mängd tankar, och bilder. Det gemensamma med dessa tankarna var att de rörde sig om vad som skulle kunna hända med mig, och mitt liv om jag förlorade pengar – vad skulle konsekvensen bli?

punishmentEfter att jag fått mina böter, och lämnat poliskontrollen bakom mig började jag att applicera självförlåtelse på denna rädsla, och genom detta upptäckte jag en del intressanta saker i förhållande till rädsla. För det första insåg jag att om jag tillåter mig själv att hålla kvar vid någon slags rädsla, eller ångest att förlora pengar, eller min bekväma ställning i denna världen, då är jag i grund och botten en slav, och väldigt lätt att manipulera, och kontrollera. Jag menar – det är just genom människors rädsla för att förlora sina stabila, och bekväma liv som polissystemets bestraffningsagenda kan fungera – för om människor saknat rädsla, och inte var det minsta bekymrade över att förlora sina personliga liv – då hade heller inte bestraffning fungerat som en metod att få människor att följa regler.

Rädsla är alltså en primär komponent i all slags manipulation som grundar sig på bestraffning – dvs. hotet om bestraffning. Det är inte konstigt att det är just denna metod som den svenska polisen använder sig av för att se till att lagar åtföljs, eftersom det är genom denna bestraffningsmetodik vi uppfostras som barn. Vi får lära oss att om vi gör, eller inte gör vissa saker så kommer detta att ha en konsekvens som är obekväm, och smärtsam. Det intressanta är att på detta tidiga stadium finns det ännu ingen rädsla utan bara en förståelse om att om vi gör vissa saker då kommer vi råka ut för smärta, och någon slags obekväm behandling.

Det är först när vi växer upp och blir äldre som vi utvecklar en rädsla gentemot bestraffningar, och borttagandet av privilegier – eller i vart fall har så varit fallet med mig, och det är just detta som är problemet. För jag förstår att det naturligtvis är dumt, och ineffektivt att försätta mig själv i en position av smärta, eller generell bekvämlighet, men det rättfärdigar inte, och gör det heller inte logiskt varför jag skulle vara rädd för att försätta mig i en situation av smärta, eller diskomfort.

Jag menar – bara för att jag är rädd för smärta, eller diskomfort betyder ju inte det att jag mer effektivt kommer kunna undvika dessa typer av upplevelser. Det betyder bara att jag kommer vara rädd för dessa typer av situationer, och därmed kommer göra mig själv till att vara ett enkelt offer att manipulera, och styra genom hot, och löften. Det är faktiskt så att när jag håller fast vid rädsla inför vissa situationer, då ökar jag sannolikheten för att skapa sådana situationer för mig själv – för när jag är rädd, då kan jag inte tänka, eller se klart – och jag kan inte ta rationella beslut, och förstå sannolikhetsmatematiken bakom mina beslut – och därför är det mycket mer möjligt att jag tar ett beslut som är felaktigt om jag är rädd och därför försätter mig själv i en situation där jag faktiskt råkar ut för det jag inte vill råka ut för.

Därför är slutsatsen att rädsla är en meningslös, och irrationell upplevelse som inte borde finnas inom mig överhuvudtaget. Och att släppa taget om rädsla inte betyder att jag släpper taget om min förmåga att resonera, och ta effektiva beslut – det betyder bara att jag inte längre fruktar smärtsamma, och obekväma konsekvenser, och att jag därför inte längre kan manipuleras genom hot, eller löften.

Systemet såsom det fungerar idag när det är baserat på en bestraffningsmetodologi är inte effektivt, för människor lär sig inte att agera med sunt förnuft, och förstå anledningarna bakom reglerna. T.ex. hastighetsbegränsningar har en praktisk funktion, och det finns en logisk anledning bakom varför de existerar – trots detta känner sig många tillbakahållna, och tvingade av hastighetsbestämmelser, och lyder endast reglerna på grund av risken för en eventuell bestraffning. Detta är inget effektivt sätt att dirigera ett samhälle på. Istället bör människor utbildas att förstå varför det finns hastighetsbegränsningar, så att människor därmed kan ta ett beslut inom sig själva om varför de ska följa hastighetsbegränsningarna, och även förstå precis varför de gör det; p.g.a. att det är bäst för dem själva, och människorna runtomkring dem.

Alltså – bestraffning är en ineffektiv uppfostringsstrategi som odlar konformitet, och ignorans hos människor, istället för förståelse och insikt.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta bestraffning, och ett obekvämt liv i rädslan för att jag inte kommer att kunna känna mig själv säker, och lugn i en sådan situation – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att så fort jag tillåter, och accepterar att rädsla i någon form existerar inom mig, så är det möjligt att manipulera mig, och de beslut jag tar kommer att vara irrationella eftersom de är baserade på en irrationell upplevelse – irrationell eftersom de bygger på en mental bild i mitt huvud såsom en förväntan på en viss slags upplevelse – istället för att se vad som är här, och dirigera mig själv effektivt med vad jag kan se, och förstå

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en övertro gentemot rädsla såsom att ha en funktion att hjälpa mig, och att fungera som min skyddande ängel i livet – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit, och accepterat mig själv att tänka, och tro – att om jag upplever rädsla gentemot någonting i mitt liv, så betyder detta att det är farligt, och dåligt att gå gentemot den punkten, eller investera mig själv i den punkten – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att rädsla inte betyder någonting – eftersom rädsla inte är baserat på en matematisk förståelse om hur verkligheten fungerar, utan på en irrationell känsla – såsom en fruktan över framtiden, och över punkter som jag inte har någon kontroll över

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att trots att jag fruktat saker och ting i hela mitt liv så har jag ändå upplevt mycket skit, och gjort många misstag – detta innebär att rädsla inte har hjälpt mig att ta effektiva beslut, eller att leva mitt liv effektivt – och således är rädsla inte en valid punkt att existera inom mig; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att utveckla ett stabilt, och effektivt matematiskt synsätt på världen inom mig själv – och således se världen utifrån vad som faktiskt är här, och inte se världen utifrån rädsla, eller ångest

Självåtaganden

När jag märker att jag reagerar inom mig själv i rädsla, och ångest inför att jag ska bli bestraffad, eller hamna i en obekväm situation – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser, och förstår att rädsla inte är ett effektivt hjälpmedel att ta beslut med, utan endast är en irrationell upplevelse som leder mig att ta beslut som är emotionella istället för rationella – således åtar jag mig själv att öva mig på att vara stabil här, och arbeta med rationell, och praktisk matematik – och inte rädsla

När jag märker att jag reagerar inom mig själv i panik inför att jag ska bli fysiskt bestraffad – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inse och förstår att mitt sinne får det att verka värre att bli bestraffad än vad det är, och en bestraffning är alltid en momentan upplevelse – och även om den kan vara sjukt smärtsam, så är det ändå inte rättfärdigat att frukta en sådan upplevelse – eftersom när jag fruktar låter jag mig själv vara enkel att manipulera, och kontrollera; således åtar jag mig själv att sluta frukta, och vara rädd för min omvärld – och istället åtar jag mig själv ta sunda, rationella, och övervägda beslut – där jag ser vad som är verklighet och bygger mitt beslut på den grunden

Enhanced by Zemanta

ManipulationPsychological manipulation – Psychological manipulation is a type of social influence that aims to change the perception or behavior of others through underhanded, deceptive, or even abusive tactics.

Dag 213: Socialitetskaraktären – Problem/Lösning/Belöning (Del 7)

Idag är det sju dagar sedan jag började skriva ut socialitetskaraktären – och idag ska jag sammanfatta och gå igenom vad jag har kommit fram till i mina skriverier, i min självförlåtelse, och mina självåtaganden. Detta ska jag göra i strukturen av problem/lösning/belöning.

Jag ska alltså visa vad som är problemet med socialitetskaraktären. Sedan visa på vad som är lösningen till dessa problem, och därefter vad belöningen är för att korrigera och ändra på dessa problem.

Problem

Problemet med att leva, och medverka i och som socialitetskaraktären är att jag inte är här med mig själv – och inte låter mig själv uppskatta min omgivning, uppskatta detta ögonblick här med min kropp – utan istället är jag inne i mitt sinne jagandes efter att få bli socialt erkänd.

Men jag blir aldrig socialt erkänd, i vart fall inte till den nivå jag önskar. Och om jag någonsin hamnar i en position av att bli accepterad av några människor, då känner jag det som om jag måste bli mer accepterad, mer erkänd, och mer omtyckt – alltså är socialitetskaraktären ett begär efter att få bli socialt accepterad som är otröstligt och som inte leder mig någon vart. Detta är ytterligare ett problem, att socialitetskaraktären inte leder mig framåt, till expansion, och till ett bättre jag – utan socialitetskaraktären leder mig endast i cirklar där jag söker efter samma sak om och om igen; att få bli accepterad, omtyckt och älskad.

Lösning

Lösningen på problemet är att ge mig själv acceptans, kärlek, och erkännande – och sluta söka efter det utanför mig själv. Således – är lösningen att vända min sökande efter andras erkännande – inåt mot mig själv – och istället börja söka efter mitt eget erkännande, vilket jag behagligt nog inte behöver söka efter – eftersom det är någonting jag kan ge till mig själv i varje andetag utifrån något så enkelt som ett beslut.

Lösningen är alltså inte att försöka bli accepterad – och kämpa ännu hårdare för att nå en stark social position – utan det är att ge upp denna kamp för social överlägsenhet, och istället lära känna mig själv – och vara som den där vännen till mig själv som jag alltid tyckt att jag inte haft.

Belöning

Belöningen av att applicera lösningen av att leva självkärlek, självacceptans, och själverkännande – är att jag äntligen kan slappna av, och låta mig själv leva i varje ögonblick – och vara medveten om varje liten detalj – och varje litet andetag – och äntligen sluta hoppas på att en dag ska allt bli ”perfekt” – och istället leva perfektion här med mig själv i varje andetag.

Belöningen är att jag tar tillbaka min makt att bestämma över hur jag ska uppleva mig själv – och att jag tar tillbaka min makt att älska, och tycka om mig själv – och vara tillfredställd och fullständigt nöjd med endast min kärlek – och mitt erkännande av mig själv.

Sammanfattande vlog

Till sist vill jag dela med mig av en vlog som jag gjort på engelska i vilken jag sammanfattar och går igenom de punkter som jag funnit då jag arbetat med socialitetskaraktären.

 

Enhanced by Zemanta

 

Dag 206: Självmedvetenhetskaraktären – Problem/Lösning/Belöning (Del 7)

Idag ska jag sammanfatta punkten som jag har gått denna vecka – vilket är självmedvetenhetskaraktären – och i slutet kommer det även att finnas en vlog där jag går igenom denna karaktär – och vad jag har insett.

Bloggen är uppbyggd på så sätt att jag går igenom karaktären genom att presentera problem, lösning, och belöning.

Problem

Problemet är att jag i och som självmedvetenhetskaraktären begränsar mig själv, och upplever mig själv obekväm, nervös, stel, och rädd för att uttrycka mig själv, interagera, och leva. Istället för att vara bekväm i min kropp upplever jag istället mig själv som om att jag är hotad – och detta leder till att jag spänner mig själv, och att jag inte låter mig själv slappna av.

Problemet är alltså att jag inte låter mig själv tillfullo leva – eftersom jag inte låter mig själv tillfullo uttrycka mig själv – och problemet har sin grund i att jag tillåtit och accepterat mig själv att beakta andra människors åsikter, och tankar.

Lösning

Lösningen på detta problem är att jag tränar mig själv på att slappna av, och uttrycka mig själv utan rädsla – det vill säga låta mig själv vara bekväm med mig själv och släppa mig själv fri så att säga. Och när jag då interagerar med människor, eller rör mig i folksamlingar – och jag känner mig pressad, och självmedveten – att jag då helt enkelt andas och släpper mig själv fri – och låter mig själv ha roligt med min kropp – ha roligt med mig själv – och fokusera på att uppskatta mig själv, och uttrycka mig själv – och inte på rädslan som kommer upp inom mig.

Belöning

Belöningen som kommer av att leva denna lösning är att jag kommer kunna ha mycket mer roligt i mitt liv, och min vardag kommer bli mer oberäknelig – eftersom det inte längre finns denna konstanta nervositet att någonting jag gör, eller säger ska vara fel – och ska inte vara korrekt – och ansett av människor i min omvärld såsom att vara bra.

Belöningen blir att jag blir en mer fri människa – fri att leva – fri att ha roligt – fri att vara bekväm och fri att vara galen – utan fruktan.

Sammanfattande vlog