Tag Archives: bort

Dag 300: Drömma Sig Bort

dreamsVad innebär det egentligen att man låter sig själv drömma om framtiden, om en annan verklighet, om vad man vill göra, om vad man inte vill göra, om hur man skulle vilja leva, om hur man inte skulle vilja leva – i praktiken innebär det att man för en stund slutar leva och istället blir endast en följeslagare åt en viss slags mental filmsnutt som spelas ut inför ens inre öga.

Jag har lagt märke till hur jag har denna tendens att drömma mig själv bort, och för att ögonblick helt försvinna från verkligheten, och istället bege mig in i alternativ verklighet där jag kan skapa och uppleva allt möjligt – d.v.s. min drömverklighet.

Varför låter mig själv drömma mig bort?

Det känns ju så skönt! Det är så upphetsande och energifyllt att kunna titta på min framtid och tänka in mig själv i olika situationer, och tänka hur glad jag skulle vara, hur bekväm jag skulle känna mig, hur tillfreds jag skulle uppleva mig själv – men det stora problemet är att när jag drömmer mig själv bort så är jag inte HÄR och jag tar inte ansvar för min DIREKTA och ÖGONBLICKLIGA verklighet – istället är jag någon annanstans; vad som är intressant är också att när jag drömmer mig själv bort och realiserar mina drömmar i mitt huvud, då är jag inte aktivt levande här – och i aktiv rörelse att faktiskt och praktiskt skapa och realisera det jag vill uppnå i detta livet.

De specifika drömmar jag märker att jag ofta låter mig själv bli hypnotiserad av är drömmar om vilket slags jobb jag kommer ha i framtiden, vilken slags utbildning jag kommer ha, hur mycket jag kommer göra, eller hur lite jag kommer att göra – i grund och botten ser jag hur mina drömvärldar byggs av en energi och upplevelse av ambition och begäret efter framgång – och hur det är ett slags intensiv adrenalinkick jag upplever när jag drömmer mig själv bort. Jag upplever det som roligt och givande att drömma mig bort till dessa alternativa verkligheter – men den objektiva sanningen är att det precis motsatta är sant.

Vad är det då jag tror mig själv få i denna alternativa drömverklighet där jag har det perfekta jobbet, det perfekta huset, den perfekta familjen, den perfekta bilen, den perfekt lönen? Jo – jag känner det som om att jag i den där drömmer har en slags känsla av tillfredsställelse och stabilitet – som att jag äntligen kan andas ut eftersom ”jag klarade det” – ”jag lyckades” – ”jag fick allt det där jag skulle ha” – frågan är varför jag inte ger mig denna upplevelse av stabilitet HÄR, och lever den HÄR som mig själv i varje ögonblick? Så att jag inte längre behöver söka mig själv mot ”något bättre” utan att jag istället lever detta ”något bättre” här i varje ögonblick med och som mig själv.

Denna punkt ska jag arbeta med idag genom självförlåtelse och självåtaganden – jag ska ta mig själv igenom denna tendens att drömma om framtiden – och istället skapa min dröm som en verklighet här som mig själv – så att jag inte längre känner att jag måste söka mig själv mot något mer för att uppfylla mig själv utan att varje ögonblick, varje andetag är fullständigt, helt, och uppfyllt i sig självt – alltså sluta det livslånga sökandet efter ”det där extra” och istället ge det ovillkorligt till mig själv här i varje andetag.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att drömma mig bort till en alternativ verklighet där allt är perfekt, och där jag känner mig själv uppfylld, hel, och stabil, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att endast i mina drömmar kan jag vara uppfylld, kan jag vara hel, och kan jag vara stabil; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta min upplevelse av mig själv i mina drömmar och leva dessa HÄR såsom levande ord – där jag lever stabilitet som mig själv – där jag lever fullständighet och helhet – och däri jag således slutar att längta efter, och försöka ta mig någon annanstans – utan att jag istället låter mig själv leva i varje andetag tillfullo

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att drömma mig själv bort till en alternativ verklighet såsom en drömvärld där jag föreställer mig en framtid med ett hus, ett bra avlönat arbete, en familj, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att koppla denna dröm till en känsla och upplevelse av fullständighet och av helhet, och stabilitet – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli fast i en längtan efter stabilitet, i ett begär efter stabilitet och fullständighet, istället för att jag låter mig själv leva detta här – och praktiskt stabilisera mig själv, praktiskt låta mig själv gå mina dagliga ansvar, och åtaganden, utan att längta efter, eller ha ett begär till någonting mer, någonting bättre, någonting skönare

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sluta längta efter någonting mer, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ägna alla min vakna timmar att springa efter någonting bättre, någonting mer, någonting skönare, istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att leva HÄR – att vara HÄR och att praktiskt skapa mitt liv i varje andetag – där jag således inte vill ha eller söker efter mer för jag är redan tillfreds med mig själv här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte vara tillfreds med mig själv här, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att uppleva ett begär efter att drömma och att få känna det som om att någonting mer väntar på mig i en avlägsen framtid; och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att detta endast är ett sätt för mig att fly från mig själv, och hur jag genom att drömma mig själv bort, glömmer mig själv, glömmer att leva, glömmer att andas, glömmer att vara här med och som min kropp, glömmer att ta del av och medverka i och som mitt dagliga liv; således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ändra denna punkten på så vis att jag låter mig själv slappna av och arrangera mig själv i jämställdhet med och som min faktiska verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte i varje andetag leva fullständighet, leva helhet, leva totalitet, leva som om det inte finns någon morgondag, utan att jag istället är fullständigt här, fullständigt i min egen kropp, och att jag tar varje andetag som om det är det enda andetaget

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vänta på att min externa verklighet ska ändra på sig och ta sig an vissa former och uttryck innan jag tillåter och accepterar mig själv att leva fullständigt – således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vänta på att leva istället för att jag i varje ögonblick tar ett aktivt beslut att jag ska leva, jag ska vara HÄR, jag ska röra mig själv HÄR, jag ska medverka HÄR, och jag ska ta del av och fullständigt gå upp i och som min verklighet HÄR och inte längre låta mig själv vänta på att en önskan om hur jag vill att min värld ska se ut ska gå i uppfyllelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vänta på att mina drömmar ska gå i uppfyllelse innan jag låter mig själv leva och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att jag måste ha en viss specifik slags verklighet, att den ska se ut på ett visst sätt, att jag ska ha vissa slags materiella objekt i den, att jag ska en viss slags vardag, innan jag kan tillåta och acceptera mig själv att leva – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vänta på min omgivning innan jag låter mig själv leva; således åtar jag mig själv att leva i varje andetag och i varje ögonblick tillfullo – och att sluta projicera mig själv in i framtiden – jag åtar mig själv att istället ta del av min verklighet här och sluta längta efter och önska mig någonting mer

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att detta är en västerländsk folksjukdom – att ständigt vilja ha någonting mer, någonting annat, någonting bättre, någonting skönare, någonting roligare, och att man ständigt hetsar och försöker krampaktigt springa mot denna bättre verklighet, och att man därför springer och hetsar igenom sitt liv utan att någonsin stanna upp och ta till sig av livet – av vad som är här; således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta till mig av livet – att inte ta till mig av vad som är här – och låta mig själv leva här – och praktiskt applicera detta genom att sluta springa genom leva för att försöka nå någonting – utan istället aktivt leva och medverka i varje ögonblick här – för det är HÄR liv finns och inte i en mentalt påhittad framtid i mitt sinne

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att det är ett beslut att leva här, och att jag kommer möta en upplevelse av motstånd i fråga om att ändra min utgångspunkt från att drömma till att leva här, således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att driva mig själv igenom detta motstånd, att ta mig själv igenom det, och att återföda mig själv här; således förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå hur barn har förmågan att leva i stunden, i ögonblicket, och att vuxna har förlorat denna förmåga men att den inte är för alltid förlorad utan existerar latent inom oss alla; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta beslutet att återigen leva som ett barn – och låta mig själv fullständigt ta del av och gå upp i och som det som stunden, det som ögonblick erbjuder här – således inte längre vara besatt av drömmar, besatt av hopp, besatt av mentala filmsnuttar som kommer upp i mitt sinne, utan att jag istället lever och medverkar HÄR – att jag låter mitt liv vara fullständigt HÄR och inte separerat och uppdelat i en mängd olika upplevelser, filmer, och idéer i mitt sinne.

Självåtaganden

När jag märker att jag drömmer om min framtid, om min utbildning, om mitt jobb, om mitt framtida hus, om barn, om någon slags framtid jag skulle vilja uppleva; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår, att den upplevelse av helhet, fullständighet, och tillfredsställelse som jag känner inom mig när jag spelar ut dessa drömmar inom mig, det är någonting som jag praktiskt kan leva, uttrycka, och röra mig själv som i varje andetag; således åtar jag mig själv att praktiskt leva HÄR – och att vara tillfreds med mig själv HÄR – att agera i mitt andetag och sluta drömma om och tänka på framtiden – jag åtar mig själv att arrangera mig själv i jämlikhet med det som är fysiskt och verkligt och faktiskt

När jag märker att jag vill fly in i mitt sinne och börja skapa en alternativ verklighet om hur jag skulle vilja känna, och uppleva mig själv någon gång där framme, långt där borta, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser, och förstår att detta är ett begränsande sätt att leva på – att vara besatt i mitt sinne av vad jag skulle vilja hända istället för aktivt och fullständigt leva och uttrycka mig själv i varje ögonblick – således åtar jag mig själv att praktiskt ändra och dirigera mig själv till att bli en fullständig livsdeltagare – och leva tillfullo HÄR i och som min kropp – med min kropp – med och som mitt andetag och inte längre vara försvunnen uppe i mitt huvud

Enhanced by Zemanta

Dag 95: Jag Är En God Människa!

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att kompromissa, och bortse från mig själv när jag tar beslut, och rör mig i min värld – så att jag ska kunna se och bli sedd av andra såsom en ”god” människa – istället för att se, inse och förstå att jag inte är någon god människa – eftersom jag inte ens är god mot mig själv – eftersom jag kompromissar de saker jag måste göra, och mina prioriteringar och ansvar

Jag förlåter mig själva att jag tillåtit och accepterat mig själv att se mitt liv såsom onödigt, och mindre värt än andras liv – och tänka att mitt liv endast har värde när någon annan känner gentemot mig och vad jag gör att jag är en ”god” och ”givmild” människa – istället för att se, inse och förstå att det är irrelevant vad andra känner gentemot mig, och tycker om mig – och vad som är relevant är att jag vet varför jag gör vad jag gör – att jag vet vad mina ansvar och åtaganden representerar i denna världen – och att det jag gör faktiskt gör skillnad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag tar beslut – inte beakta mig själv jämlikt med de andra människorna som är involverade i de beslut och situationer jag befinner mig – och således ta ett beslut utifrån en objektiv utgångspunkt där jag praktiskt beaktar vad som måste göras – och hur detta måste göras – och vilket beslut som kommer att ha en effekt som är bäst för alla – bäst för mig – och bäst för de människor jag interagerar med

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att det är någonting positivt när jag offrar mig själv – eftersom tydligen är mina ansvar, och mina åtaganden inte värde någonting – och att så fort någon behöver hjälp i min värld så ska jag offra allt som jag planerat och allt som jag tänkt att jag ska göra – för tydligen är det mycket viktigare att jag hjälper någon annan än att jag lever mina ansvar, och prioriteringar effektivt – och ser till att mitt liv är dirigerat och effektivt – istället för att se, inse och förstå att mitt ansvar är framförallt till mina prioriteringar, och ansvar – och i andra hand till andra människors liv, och situationer – och att de viktigaste är att mitt liv är stabilt, och effektivt – innan jag hjälper någon annan

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att konsekvensen av att jag kompromissar mig själv genom att leva och uttrycka mig själv såsom en ”god” människa – är att jag förstör mitt eget liv, jag förstår mina åtaganden – jag förstör mina punkter av ansvar – och jag inser att detta inte bara kommer influera mig – men kommer att influera alla delar av min värld – och att jag därmed genom att vara god, faktiskt inte är god – utan istället elak och ond – och att jag skapar ondska och lidande genom att försöka vara god

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att alla koncept om godhet och ondska är totalt värdelösa i förhållande till att leva, och uttrycka mig själv här praktiskt – och att ta besluts om är praktiskt bäst för alla – och endast gynnar mentaliteten att sinnet/energi ska gå före fysiska – och praktiska åtaganden – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att skapa mig själv såsom en fullständigt praktisk människa här – och när jag tar ett beslut – att inte på något sätt låta mig själv tänka på idéer om att vara god, eller ond – utan ta ett praktiskt beslut HÄR som gynnar mig jämlikt med alla andra här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att världen kommer bli en bättre plats om alla offrar sig själva för varandra – istället för att se, inse och förstå – att om alla offrar sig själva för varandra så kommer vi ha en värld där ansvar, och åtaganden som var individ har kommer kompromissas – eftersom alla utan någon som helst invändning genast ger upp sina prioriteringar och kastar sig in i andras liv för att hjälpa dem – utan att se hur denna handling kommer influera och ha effekt på deras egna ansvar och åtaganden

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att andra människor ska bli arga och frustrerade på mig om jag inte längre lever ”jag är en god människa-karaktären” – och att andra ska sluta göra snälla saker mot mig, om inte jag gör snälla saker mot andra – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förvänta mig att andra ska vara snälla och hjälpsamma mot mig – istället för att jag själv står fullt ansvarig för mitt liv och ser till att mitt liv är effektivt dirigerat och att jag inte gör mig själv beroende av andras välvilja för att effektivt leva och uttrycka mig själv här – och handskas med mina ansvar och åtaganden

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt och kontrollerad och moral – och rätt och fel – och tillåta mig själv att leva utifrån en ide av vad som är rätt och fel – istället för att se, inse och förstå – att i detta nuvarande system finns absolut ingen moral att prata om – och för att nå och skapa ett nytt system måste jag vara beredd att göra vad som krävs, och om det då krävs att jag måste ljuga – och vara bedräglig för att skapa detta system och dirigera mig själv effektivt i detta nuvarande system som existerar – så är det helt enkelt vad jag måste göra – och därmed förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara beredd, och skapa mig själv till att vara kapabel till att göra ALLT som krävs för att skapa ett nytt system som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att iden om den ”goda människan” och våra försök att leva, och existera som ”den goda människan” har igenom historiens lopp gjort krymplingar av oss som människor – och har gjort alla försök till att skapa en ny existens som är bäst för alla helt utan bett och effekt – eftersom vi inte har gjort ALLT som krävts – utan stannat där det började kännas som om vi var DÅLIGA människor – således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stå upp bortom idéer om rätt och fel – god och ond – och göra det som krävs, och göra det som måste göras – tills det att ett nytt system är på plats och alla människor kan få ett liv som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att om någon säger att jag är en ond, eller dålig människa – betyder inte detta att jag faktiskt är en ond, eller dålig människa – och att jag inte behöver definiera mig själv utifrån vad en annan säger att jag är eller inte är – och således åtar jag mig själv att vara klar, och stabil i vad jag gör så att ingen kan påverka mig med vad de säger om mig – eftersom jag vet vad jag gör

Jag åtar mig själv att när jag ser att jag kompromissar mig själv, eller bortser från mig själv när jag tar beslut – att genast stoppa mig själv – att andas och föra mig själv tillbaka hit till denna praktiska och fysiska verklighet – och ta ett praktiskt, och fysiskt beslut som är bäst för alla – och som gynnar MIG och den ANDRA jämlikt

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att jag är värd lika mycket som en annan – att jag inte är mindre, och inte är mer värd – utan att jag är jämlik

Jag åtar mig själv att när jag ser att jag går in i, och lever utifrån karaktären av att vara snäll – och en ”god människa” att genast stoppa mig själv – att andas och ta mig själv tillbaka hit tillverkligheten – och istället leva som ”den praktiska människan” – där jag tar beslut och lever på ett sätt som fungerar praktiskt och som rent fysiskt har en konsekvens som är bäst för alla inblandande

Jag åtar mig själv att utveckla mig själv till att stå objektiv och stabil – tyst och klar – inom mig själv i varje ögonblick då jag är på väg att ta ett beslut – och då jag tar ett beslut

Jag åtar mig själv att hedra mina åtaganden och ansvar – och se till att mina åtaganden och ansvar är effektivt dirigerande – och inte kasta mig huvudlösa in i någon slags räddningsoperation där jag försöker hjälpa en annan – utan först och främst ta i beaktande mig själv – och vad jag har för saker att slutföra, och utföra i min värld – så att min värld är effektivt dirigerad innan jag börjar med att hjälpa en annan i dennes värld

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå att mitt beslut att kompromissa mina åtaganden och ansvar inte har konsekvenser bara för mig – utan för alla andra som är sammankopplade och sammanvävda med de praktiska situationer som rör mina åtaganden och ansvar – och att jag alltså inte skapar konsekvenser bara för mig utan även för andra

Jag åtar mig själv att ta praktiska beslut – eftersom jag ser, inser och förstår att allt annat är en illusion, och gynnar endast mentaliteten av att sinnet/energi ska gå före denna fysiska verklighet här – vilket jag inser, ser och förstår är fullständigt galet

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att världen inte kommer bli en bättre plats om alla offrar sig för varandra – utan att världen enbart kommer bli en bättre plats om alla lever SUNT FÖRNUFT – HÄR – i varje ögonblick – och tar beslut som är grundande på rationella överväganden där alla parter och dimensioner beaktas

Jag åtar mig själv att inte förvänta mig av andra att de ska vara snälla och hjälpsamma mot mig – och ge mig det jag vill ha av dem – och jag åtar mig själv att inte frukta att om jag inte är snäll och hjälpsam mot andra, att de inte kommer vara snälla och hjälpsamma mot mig – och istället åtar jag mig själv att ta ansvar för min värld, och utan att förvänta mig att andra ska hjälpa mig – effektivt dirigera och ta hand om mina prioriteringar och åtaganden – och därmed leva självständighet

Jag åtar mig själv att göra allt som krävs för att skapa ett nytt system – ett system som gynnar ALLA människor och inte bara ett fåtal

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att när jag försöker var god – så gör jag en krympling av mig själv – oförmögen att faktiskt agera, och leva på ett sådant sätt att jag gör någon skillnad – därför åtar jag mig själv att gå bortom rätt och fel – och istället leva och uttrycka mig själv HÄR och använda SUNT FÖRNUFT och göra vad som måste göras

Jag åtar mig själv att inte låta mig påverkas – eller uppleva någonting när en annan säger att jag är dålig eller ond – och jag åtar mig själv att vara klar, och säker på mig själv – i fråga om varför jag gör någonting – eller varför jag inte gör någonting – så att jag inte kan bli manipulerad eller påverkad av vad någon annan tycker