Tag Archives: breath

Dag 239: Kroppen Min – Underarmar (Del 26)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 25) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag gillar mina underarmar, eftersom jag ibland kan se blodådror som ligger precis intill skinnet – och det tycker jag ser snyggt ut

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sexualisera min kropp, och att se på min kropp utifrån en utgångspunkt av vad jag tycker är snyggt, och vad jag tycker är fult – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att titta på, och definiera mina underarmar såsom att vara snygga, och koppla en positiv upplevelse, och känsla gentemot bilden av mina underarmar

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag tittar på mig själv i spegeln, att inspektera min kropp utifrån en självfördömande utgångspunkt – där jag går igenom varje detalj av min kropp och letar efter saker som jag tycker är bra, och som jag tycker är dåliga – och i detta antingen känna en positiv upplevelse gentemot någon del av min kropp, eller en negativ upplevelse – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att helt försvinna i upplevelser – och låta min relation med min kropp vara baserad på illusion – på en känsla, och en upplevelse – istället för vad jag vet är riktigt – såsom denna fysiska verklighet här – således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att när jag märker att jag har en reaktion mot mina underarmar – och att jag tänker om mina underarmar att de är snygga – att inte då stoppa mig själv, och föra mig själv tillbaka hit – och inte titta på min kropp utifrån en utgångspunkt av fördömande

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förminska min kropp till att endast vara tillräckligt bra, och god nog – om jag känner och upplever en upplevelse av positivitet gentemot någon av min kroppsdelar när jag tittar på dem – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå – det absurda i att definiera mitt förhållande gentemot min kropp på basis av dessa upplevelser som bara dyker upp inom mig utan någon som helst grund, eller bakomliggande orsak – och som inte jag har skapat, eller manifesterat – och bara lita på dessa upplevelser och skapa min förhållande utifrån dessa upplevelser – istället för att ifrågasätta vad som pågår inom mig – och ifrågasätta om vad som pågår inom mig är bäst för alla – och förtjänar att fortsätta att existera

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att reagera i positivitet, och tänka att ”jag ser snygg ut” – när jag ser mina underarmar, och ser att blodådror syns i mina underarmar – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas, och föra mig själv tillbaka hit – och istället för att titta på mina underarmar i en reaktion – titta på mina underarmar utan en reaktion – och bara se mina underarmar såsom de är – se blodådrorna såsom de är – och utan att göra någonting mer, eller mindre av det än vad det faktiskt är

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av en utseendefixeringskaraktär – i vilken jag konstant definierar mig själv, och även andra utifrån hur de ser ut – och utifrån hur jag reagerar på hur jag, och andra ser ut – och därigenom låter mig själv röra mig själv, ta beslut, agera, och leva utifrån dessa upplevelser jag har när jag tittar på mig själv och andra – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ifrågasätta detta levnadssätt – att ifrågasätta vad som pågår inom mig själv – och därigenom föra mig själv tillbaka HIT – till mitt andetag – och låta mig själv återskapa mig själv till att inte längre fördöma, och definiera mig själv – eller andra – utifrån utseende – och utifrån upplevelser som kommer upp inom mig i förhållande till andras utseende

Självåtaganden

1. När jag märker att jag sexualiserar min egen, och andras kroppar – genom att jag tänker – då jag tittar på en kropp – att den är antingen vacker, eller ful – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att detta karaktärsdrag ”är inte jag” så att säga – det är ett förprogrammerat, och accepterat sätt att leva, och uttrycka mig själv på – men inte något som naturligt är jag här; således åtar jag mig själv att sluta sexualisera min egen, och andras kroppar – och öva mig själv på att se en kropp HÄR – utan energi – utan upplevelse – såsom en kropp och ingenting mer eller mindre än en kropp

2. När jag märker att jag inspekterar min kropp utifrån en självfördömande utgångspunkt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår – att detta sättet att titta på mig själv är destruktivt, och inte livsskapande – det sakta men säkert förstör, och urholkar mitt förhållande med mig själv såsom min kropp; således åtar jag mig själv att sluta titta på mig själv, och min kropp – med fördömande ögon – och istället se på min kropp – och inspektera min kropp – utan en reaktion – utan en upplevelse – utan energier – och utan tankar – utan istället som mitt andetag här

3. Jag åtar mig själv att inte låta mitt förhållande med min kropp vara baserat på energier, och upplevelser – tankar, känslor, och sinnessnack – utan jag åtar mig själv att låta mitt förhållande med mig själv vara fysiskt – HÄR – där jag ser, och är med min kropp utan någon slags upplevelse – utan någon slags känsla – utan jag känner, och upplever min kropp direkt – som mig själv

4. När jag märker att jag reagerar positivt då jag tittar på mina underarmar, och tänker att mina underarmar ser ”snygga ut” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att denna upplevelsen jag har handlar inte om mina underarmar – jag menar – mina underarmar i sig själva har bara ådror som syns på utsidan och är inte i sig själva någon slags positiv energi – utan denna existerar inom mig – således åtar jag mig själv att sluta titta på mina underarmar utifrån en sådan upplevelse – och när denna tanken kommer upp – istället säga – jag tittar på mina underarmar HÄR – såsom de är – såsom underarmar – ingenting mer, eller mindre än underarmar

5. När jag märker att jag tittar på mig själv, och andra – utifrån en utseendefixeringskaraktär – där allt som betyder någonting är min upplevelse i förhållande till hur andra ser ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att – genom att jag är besatt av denna karaktär – så låter jag inte mig själv se vad som är verkligt – vad som är riktigt – och vad som faktiskt existerar här i denna verklighet – vilket naturligtvis har den konsekvensen att inte jag heller är riktigt; således åtar jag mig själv att när jag märker att jag är besatt av denna karaktär – att då säga inom mig själv att – jag tittar på min egen, och andras kroppar utan att generera, och skapa en upplevelse – jag ser dem som de är här – och sedan lever jag detta uttalande i ögonblicket

Enhanced by Zemanta

Dag 34: Stabilitet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera stabilitet i separation från mig själv, och definiera stabilitet utifrån vilken position jag har i systemet – såsom hur mycket pengar jag har, hur många vänner jag har, om jag har en familj, såsom om jag har ett hus eller inte – istället för att se, inse och förstå att dessa saker inte är äkta stabilitet, att ha dessa saker gör inte mig stabil – jag kanske känner mig själv stabil – men jag inser och förstår att denna känsla är inte äkta stabilitet, eftersom den kommer försvinna i samma ögonblick som det försvinner från min värld som jag definierat såsom stabilitet – såsom att ha ett hus, ha en familj, och pengar – därför stoppar jag mig själv från att medverka i och skapa mig själv utifrån denna idén om stabilitet, och jag lever istället order stabilitet är som mig själv i varje ögonblick – vari jag inser att äkta stabilitet är när ingenting i min värld styr eller skapar hur jag upplever mig själv – utan jag styr och skapar mig själv i varje ögonblick såsom vad som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag kommer finna stabilitet genom att lyckas i systemet, genom att bli erkänd och definierad av andra såsom att vara lyckad, och framgångsrik – och skapa denna idé inom mig själv genom att titta på människor som har mycket pengar i denna världen, och tänka att de måste känna sig själva stabila – istället för att se, inse och förstå att framgång inte kommer ge mig stabilitet – eftersom framgång är någonting som oundvikligen kommer försvinna, och då står jag utan det som gav mig stabilitet – och därför måste den stabiliteten vara en illusion – därför stoppar jag mig själv från att definiera stabilitet som framgång, och som pengar – och jag istället tillbaka ordet stabilitet till mig själv, och lever det som mig själv här i varje ögonblick – genom att i varje ögonblick stoppa emotionella upplevelser och stoppa mentalt tankesnack – och istället leva här såsom andetaget – tyst i varje ögonblick där jag inte ger någon uppmärksamhet till energier, och upplevelser inom mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka skapa mig själv som stabilitet genom att tjäna så mycket pengar som möjligt, och genom att få ett så stort erkännande av andra som möjligt – istället för att se, inse och förstå att detta aldrig kommer att ge mig stabilitet – eftersom den enda som kan skapa stabilitet är jag själv, som mig själv – och inom detta inser, och förstår jag att all annan stabilitet än den jag själv lever här – såsom mig själv – ovillkorligt i varje ögonblick enbart är en illusion och en idé av stabilitet och är inte riktig på något sätt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att de spelar ingen roll hur mycket pengar jag har, eller hur många vänner jag har – för om jag inte har skapat mig själv som stabilitet inom mig själv, genom att i varje ögonblick stoppa mentalt snicksnack, och stoppa emotionella och känslomässiga upplevelser – så kommer jag inte uppleva mig själv såsom stabil – utan min upplevelse av mig själv kommer att vara upp och ner – hit och dit – därför åtar jag mig själv att skapa mig själv som stabilitet – och leva detta beslutet som mig själv att jag är stabilitet i varje andetag, och i varje ögonblick – och inte avvika från detta beslutet genom att söka, och försöka hitta stabilitet utanför mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att om min värld inte är stabil, i det att jag inte vet exakt hur min morgondag kommer se, ut eller vad som kommer hända i min framtid, att jag inte heller kan vara stabil – istället för att se, inse och förstå att jag definierat stabilitet i separation från mig själv genom att tro att min stabilitet som mig själv är beroende av hur mitt liv ser ut, och vad som händer i mitt liv – således stoppar jag mig själv från att medverka i och leva mig själv utifrån denna tron och denna idé och jag skapar istället mig själv såsom stabilitet här i varje ögonblick – och tillåter och accepterar mig själv att leva och stå som denna stabilitet oavsett hur min värld ser ut, och oavsett vad som händer i min värld – jag står här som stabilitet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa, och hålla mig själv tillbaka såsom att leva stabilitet – genom att tro att jag måste ha en familj, en bil och ett hus för att kunna leva stabilitet – i tron att vem jag är, är beroende av de ägodelarna jag lyckas köpa, och äga i mitt liv, och de människor jag lyckas få in i mitt liv, istället för att se – inse och förstå – att jag inte behöver leva order stabilitet på ett sådant begränsat och litet sätt – jag kan istället leva stabilitet såsom mig själv här i varje ögonblick, och vara mitt eget hus, vara min egen bil, och vara min egen familj – och verkligen ge till mig själv en plattform i varje ögonblick – genom att jag andas och står rakryggad här – som aldrig sviker mig – alltså jag sviker aldrig mig själv utan står här i varje ögonblick – medveten om mitt andetag

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att all den ostabilitet jag upplever inom mig själv kommer ifrån att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att leva såsom stabilitet, utan istället separerat detta uttryck av och som mig själv genom att projicera stabilitet på pengar, på rikedom, på att ha ett jobb, på att ha en familj – och på att en rutin som jag kan följa i min värld – således stoppar jag mig själv och jag för mig själv tillbaka hit till andetaget – och jag lever stabilitet i varje ögonblick – i det att jag tillåter och accepterar mig själv att leva och stå som det vilket jag skapat idén om att det existerar utanför mig

Jag åtar mig själv att leva stabilitet i varje ögonblick – genom att stoppa allt mentalt snicksnack, alla emotionella och känslomässiga upplevelser och istället leva här i varje ögonblick – såsom en fysisk varelse – såsom andetaget en och jämlik här

Jag åtar mig själv att inte längre definiera stabilitet i separation från mig själv genom att tänka att stabilitet är någonting som är utanför mig – jag inser, ser och förstår att jag är stabilitet – och att endast jag kan ge mig själv riktig och sann stabilitet som kommer stå sig till tidens ände

Jag åtar mig själv att inte längre projicera stabilitet utanför mig själv – utan att istället leva stabilitet här i varje ögonblick – genom att jag tillåter och accepterar mig själv att stötta mig själv, hjälpa mig själv, ha tålamod med mig själv – och att aldrig ge upp på mig själv – utan jag står här i varje ögonblick och ger mig själv en hjälpande hand för att i varje ögonblick leva det som är bäst för mig – såsom det som är bäst för alla