Tag Archives: bröst

Dag 249: Kroppen Min – Håriga Ben Är Manligt (Del 36)

Jag fortsätter med min serie bloggar om hur jag definierar, och ser på min kropp – och idag kommer jag skriva om, och arbeta med punkten om hur jag ibland tycker att jag har lite för lite hår på mina ben – och att detta gör att jag inte ser tillräckligt manlig ut.

Självförlåtelse

hc3a5riga-ben1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en illusion i mitt huvud, om att jag som en man måste se ut på ett visst sätt för att kunna acceptera mig själv, och att mina ben t.ex. måste ha mycket hår för att jag ska kunna känna mig själv trygg, och avslappnad, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förtrycka mig själv, och skada mig själv inom mig själv – genom att inte ge mig själv gåvan att leva, och vara avslappnad, och bekväm med mig själv i och som varje andetag, i insikten, och förståelsen om att jag bestämmer hur jag ska uppleva mig själv

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag är med mig själv, och min kropp – att då spendera min tid – mitt andetag – åt att fördöma, och hata min kropp – och tänka att min kropp borde se annorlunda ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tycka att mina ben borde ha mer hår, och jag förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ifrågasätta detta antagande – och fråga mig själv – varför skulle mina ben behöva mer hår? Jag menar – men ben fungerar ju alldeles utmärkt – och praktiskt har jag aldrig saknat hår på mina ben överhuvudtaget

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli styrd, rörd, kontrollerad, och definierad av antaganden som kommer upp i mitt sinne i form av tankar – och tro att dessa tankar, upplevelser, och inre definitioner har någonting att göra med vad det innebär att leva – att uttrycka sig själv, att vara bekväm med mig själv, och att vara lugn med mig själv här – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte andas – ta ett djupt andetag, och för mig själv tillbaka hit – och låta mig själv leva i varje andetag utan att se min kropp som ett problem som måste ändras

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förlora mig själv – att ge bort mig själv – genom att ge uppmärksamhet och fokus till mitt sinne – till tankar i mitt huvud som säger att mina ben borde se annorlunda ut, och de borde ha mer hår – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ANDAS – och låta mig själv acceptera, och älska – och vara tacksam för min kropp – och låta mig själv se att de hårstrån som växer på mina ben är tillräckliga – jag menar – det finns ingen rationell, eller logisk anledningen till varför jag borde ha mer hår på mina ben – det är enbart en typiskt irrationell sinnesupplevelse som inte har någonting med verkligheten att göra – och vad det faktiskt innebär att leva

Självåtaganden

1. När jag märker att jag lyssnar på, och betraktar en bild i mitt huvud på en man som har håriga ben, och tänker att jag borde se ut som denna bilden som presenteras i mitt huvud – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att denna bilden i mitt huvud är en fullständigt, och total illusion, och ingenting som jag kan ge min tillit – mitt liv – och min existens; således åtar jag mig själv att styra mitt eget liv, och att kritiskt granska, och ifrågasätta ALLT som pågår inom mig själv – för att på så vis inte lämna något åt slumpen utan istället vara effektiv – här – och stabil – i och som varje andetag

2. När jag märker att jag tänker, och tycker att min kropp på något sätt borde förändras utseendemässigt, och se annorlunda ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att denna punkten som dyker upp inom mig i formen av en känsla av längtan mot att se annorlunda ut – jag kan inte lita på denna känslan – jag kan inte – rent krasst – lita på någonting som pågår inom mig; således åtar jag mig själv att leva utan att ha någonting som pågår inom mig – och att hänge varje andetag åt att stoppa, och ta bort vad som dyker upp inom mig

3. När jag märker att jag låter mig själv påverkas, och influeras av en tanke som kommer upp inom mig, som föreslår att jag bör se mer ut som en bild av en man med en muskulös, och deffad kropp – och ha mycket hår på mina ben – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att – idén om att jag måste se ut som en bild som kommer upp i mitt huvud – den är absurd – jag menar – varför måste jag det? Bara för att någon visar mig en bild på en person tror jag ju inte att jag måste gå och se ut precis som den personen, och varför ska jag behandla tankar annorlunda – varför ger jag tankar ovillkorlig tillit? Således åtar jag mig själv att se att tankar inte förtjänar min tillit – de är inte tillitsfulla utan är alltid irrationella – och helt bakbundna av en snedvriden idé om vad verkligheten är och vad det innebär att leva

4. När jag märker att jag stör mig själv i min närvaro av vad som är riktigt såsom denna fysiska verklighet – och att jag gör detta genom att lyssna på tankar i mitt huvud om hur jag borde se ut, eller inte se ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att – varje ögonblick som jag befinner mig besatt av tankar är ett ögonblick som jag inte låter mig själv leva i och som – således åtar jag mig själv att låta varje ögonblick vara ett levnadsögonblick där jag är helt, och fullt närvarande HÄR – med och som min mänskliga fysiska kropp – i och som varje andetag här

Enhanced by Zemanta

Dag 238: Kroppen Min – Jobbigt Med Hår (Del 25)

Idag ska jag arbeta med punkten 24 på den listan jag skrev initialt i del 1 av denna serie. Och punkten är att jag inte gillar att hår växer på mina bröst, eftersom jag tycker det ser gubbigt, och äckligt ut.

Sinnet fungerar på det sättet att det tar någonting i denna fysiska verklighet, och utan att förstå denna sak, eller ha insikt om sakens syfte – fördömer ut saken. I detta fall är ”saken” håret som växer på mitt bröst. För har jag någonsin försökt förstå varför mitt hår växer på bröstet, eller hur det håret assisterar min kropp? Nej – utan jag har istället lyssnat, och definierat mig själv i enlighet med de fördömanden som kommit upp i mitt sinne, som till största delen kommer från hur media porträtterar den ”perfekta kroppen”.

Det media, och jag har missat är att kroppen inte bara är vad den ser ut att vara. Kroppen är inte bara en bild som ska ut på ett speciellt sett, utan kroppen lever ett eget liv, har sina egna behov, och fungerar utifrån principer som inte har någonting att göra med bildlig skönhet. Min kropp bryr sig inte om hur den ser ut – utan vad min kropp bryr sig om är att den fungerar optimalt; att alla muskler är välnärda med blod, att syre rör sig fritt i kroppen, och att alla delar av min kropp ges de olika näringsämnen, och kemiska substanser som behövs för att de ska fungera.

Och det måste sägas att kroppen är helt fantastisk – det är en otroligt avancerad skapelse som inte förtjänar att bli fördömd utifrån hur den ser ut. Istället borde jag uppskatta, och verkligen vara ödmjuk mot att jag fått en möjlighet att tillbringa tid med min kropp här på denna jorden, och därigenom kunna förstå, och få insikt i hur kroppen fungerar – eftersom det är någonting jag kan lära mig själv mycket utifrån. Kroppen är t.ex. aldrig i konflikt med sig själv – hjärtat säger inte till lungorna att nu tänker jag inte slå längre, om inte du säger att du älskar mig. Och hjärnan säger inte till benen att ”om du inte säger att jag ser snygg, och vacker ut, då kommer jag inte längre att ge några instruktioner till dig!” – kroppen fungerar (eller ska i alla fall fungera) i perfekt harmoni där alla dess delar vet vad de ger, känner till deras syfte, och agerar för att uppfylla sina syften till sin fulla förmåga. Detta är någonting jag kan applicera i mitt eget liv – genom att sluta vara så fokuserad på ”mig själv” – och istället se att jag är en del av en helhet på denna jorden, och att mina handlingar har effekter inte bara för mig, utan för ALLT och ALLA på denna jorden, och i denna existensen.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma håret på mitt bröst såsom att vara ”dåligt” och inte tillräckligt ”vackert” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta min kropp för given, och att ta de hår som växer på mitt bröst för givna, utan att förstå min kropp, att se varför de där håren faktiskt växer där, och vad slags syfte de tjänar – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara ödmjuk, och lära känna min kropp, och denna fysiska verklighet i detalj, och specificitet, och inte ta någonting för givet.

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta mig själv hjärntvättas av media att tänka att hår på ryggen, och hår bröstet är någonting gubbigt, och dåligt – istället för att se, inse, och förstå att det finns ingenting dåligt, eller negativt med att vara en gubbe – det är endast hur kroppen ser ut vid en viss tidpunkt i ens liv, och ingenting mer med det – och att det finns ingenting dåligt med hår – jag menar hår är ju tydligen vackert på andra delar av kroppen – såsom t.ex. ens huvud – men tydligen så är det inte bra om håret växer på bröstet trots att det är samma typ av hår; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta min kropp för givet, och tro att jag vet någonting om hur min kropp ska se ut – när jag faktiskt inte vet någonting utan bara apar efter vad media porträtterar såsom att vara vackert.

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli en slav till bilder i mitt huvud, och tro att dessa bilder i mitt huvud har någon betydelse för hur min kropp ska se ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att lära mig att skilja på vad som är bilder i mitt huvud, och på vad som är verklighet – och förstå att det är en STOR skillnad – och att verklighet inte har någonting att göra med bilder – och att jag därför inte kan lita på bilder när jag tar beslut om vad jag ska göra i min verklighet –utan för det måste jag se verkligheten – alltså denna fysiska existens – såsom den fungerar på riktigt och inte som jag tänker att den borde fungera uppe i mitt huvud

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av bilder, och av en idé av skönhet – och tro att när man blir gammal, och när kroppen börjar få rynkor, och hår börja växa lite här och där – att man då tydligen har en sämre kropp, och att man därför blir sämre, och mindre värd, istället för att se, inse, och förstå att det bara är kroppen som uttrycker sig självt annorlunda, och att ingenting faktiskt förändras förutom ens utseende – och det utseendet spelar egentligen ingen roll för vem man är inom mig själv – eftersom det är ett beslut jag lever i och som varje ögonblick här

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte vara ödmjuk, och se, inse, och förstå att jag faktiskt inte vet någonting om hur min kropp fungerar på en verklighetsbasis – utan allt jag vet om min kropp är sådan jag lärt mig i skolan – och alltså har jag aldrig riktigt känt hur blodet cirkulerar i min kropp, hur mina kroppsliga organ arbetar, och vad min kropp känner i sig självt – och som sig självt – på en detaljerad, och specifik nivå; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att utveckla ett sådant nära, och djupt förhållande med min kropp att jag vet vad min kropp består av, och hur min kropp fungerar – och att jag inte antar, eller tar för givet att min kropp alltid kommer vara där för mig

Självåtaganden

1. När jag märker att jag fördömer håret på mitt bröst såsom att vara dåligt, och inte tillräckligt vackert – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – håret på mitt bröst är inte dåligt, och det är inte heller fult – det är bara hår på mitt bröst – någonting som inte har gjort mig något ont, så varför ska jag då gå och fördöma, och ogilla mitt hår – hår som jag inte ens förstår, eller har ett förhållande med i enhet och jämlikhet; således åtar jag mig själv att sluta fördöma mitt hår – fördöma hur jag ser ut – och jag åtar mig själv att istället uppskatta, lära känna, och utveckla ett djupt, och intimt förhållande med min kropp – och detta gör jag praktiskt genom att öva mig själv på att lyssna på min kropp, andas – och vara här med min kropp i varje ögonblick

2. När jag märker att jag tänker att hår på ryggen, och bröstet är gubbigt, fult, och inte snyggt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att idén jag har i mitt huvud om att det är fult att ha hår på ryggen, och på bröstet – det är just det – en idé – och ingenting som jag behöver leva utefter, och skapa mitt liv utifrån – utan jag kan istället släppa denna idén och fokusera på att lära känna min kropp, tycka om min kropp, och acceptera min kropp ovillkorligt – och inte längre vara besatt av bilder, och idéer i mitt huvud – således åtar jag mig själv att släppa idéerna av skönhet som dyker upp i mitt huvud genom att inte ge dessa någon uppmärksamhet – genom att andas igenom dem – och förlåta mig själv för att jag tillåtit och accepterat mig själv bära på dessa

3. När jag märker att jag låter mig själv styras utav bilder i mitt huvud, och ta beslut, och agera utifrån vad en röst i mitt huvud säger är snyggt, och fult, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår – att jag kan inte lita på en röst i mitt huvud som pratar om vad som är snyggt, och fullt – och jag kan inte heller lita på bilder som kommer upp i mitt huvud – därför är det fullständigt absurt att jag låtit skapa mitt liv utifrån dessa bisarra tillställningar inom mig själv – således åtar jag mig själv ANDAS – och att inte lyssna på den där inre rösten – utan istället lyssna på min kropp – aktivt – medvetet – passionerat – och motivera mig själv att vara HÄR istället för uppe i mitt huvud

4. När jag märker att jag medverkar i en tro, och idé att man blir mindre värd när man blir gammal, och att man då blir ful, och äcklig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att detta är en modern idé som skapats av vår kommersiella kultur – där ungdom, och vissa typer av utseende proklameras vara essensen av att leva – när det faktiskt bara är dumt, korkat, och inte har något sunt förnuft; således åtar jag mig själv att sluta fördöma ålder, och rynkor – och istället uppskatta min kropp, och andras kroppar oavsett hur de ser ut

5. När jag märker att jag fördömer min kropp, eller tror att jag vet någonting om min kropp för att en tanke säger så i mitt huvud, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – jag vet faktiskt ingenting om min kropp – och anledningen till detta är för att jag aldrig lagt märke till, eller brytt mig om att lära känna min kropp i min livstid – utan bara tagit min kropp för givet; således åtar jag mig själv att aktivt ändra detta beteende genom att göra varje ögonblick till ett ”lära känna kroppen ögonblick” – där jag andas – och upplever, och tar del av vad min kropp säger, och delar med sig av här