Tag Archives: bygga

Dag 374: Produktivitetshets

Mycket i dagens samhälle, nästan allt i princip, värderas enligt ord såsom ekonomi (dvs. konsten att hushålla med begränsade resurser), effektivitet, och produktivitet. Hela vårt arbetsliv har besmittats av denna typ av mentalitet – produktionsmentaliteten. Jag har dock mer förståelse för att vi närmar oss våra arbeten med utgångspunkten att få så mycket gjort som möjligt, för i dagens ekonomi är det många gånger vad som krävs för att få saker och ting att gå runt. MEN – det är tydligt att vi också låter denna produktionshets existera i våra privatliv, i våra familjeliv, i våra relationer med varandra, med våra barn – och det är problematiskt.

På något sätt har vi kommit fram till slutsatsen att desto mer vi gör i livet, desto mer vi producerar, desto mer vi hinner med, desto bättre är, desto mer framgångsrika kan vi känna oss själva, desto nöjdare kan vi tillåta oss själv att vara. Men hela tiden i bakgrunden ligger den där känslan av att vi måste göra mer, hitta på ett till projekt, driva den där saken snabbare, fortare, bättre – och det hela leder till att vi aldrig riktigt låter oss själva koppla av – någonsin. Det är uppenbarligen inte någonting som är bra för oss.

Produktionsmentaliteten har också andra massiva svagheter, och den som framträder tydligast är själva utgångspunkten, eller det som oftast är utgångspunkten för vår produktionshets. Det rör sig om en ångest, en ångest för att vi själva, personligen, inte kommer leva det livet vi önskar – vilket leder till att de beslut vi tar, vår riktning, och hur vi väljer vad som ska produceras, när och hur – det är beslut vi tar endast med oss själva i beaktande. Väldigt få människor tittar på hur de kan tillägna sina liv, och sig själva till andra, och vara av faktisk nytta för denna världen på ett existentiellt plan. Allt som oftast drivs vi framåt av vårt egenintresse, vår ångest inför att inte hinna med att leva så mycket som möjligt, att känna av så mycket som möjligt, och att maximera vårt liv så mycket som det bara går.

Mentaliteten om att vårt värde mäts utifrån hur mycket vi producerar/gör/hinner med är en av 2000-talets folksjukdomar. En sjukdom som gör att vi förlorar kontakt med oss själva, och vad som är av sant värde i våra liv. För min egen del har jag kommit till insikten om att produktionsstress endast är någonting som kan existera inom mig när det finns ett egenintresse – när det finns ett begär inom mig om att JAG ska få uppleva något, JAG ska få känna något, JAG ska få klara något, JAG ska få göra något. Därför är en av lösningarna, för att komma ur produktionsstress, och hetsen att hinna med, att i stället lägga fokus på VAD JAG KAN GÖRA FÖR ANDRA – Vad kan jag ge till andra? Vad slags mervärde kan jag skapa i detta liv? Hur kan jag verkligen assistera och stötta i skapandet av ett liv som är bäst för alla?

När man lever och rör sig från en sådan utgångspunkt försvinner stress, och rädsla – för det handlar inte längre om ens egen överlevnad. Det handlar om vad man kan skapa för andra, och vad man kan göra för att förbättra livet för alla. Och det är verkligen befriande att för en gångs skull sluta bry sig om sig själv, sin egen individualitet, sina egna mål, sina egna hopp, begär, och önskningar, och i stället se till helheten, se utanför sig själv, och fråga sig själv: Var och hur är det som jag kan ge andra ett sant värde?

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att röra mig själv framåt i livet utifrån en känsla och upplevelse av stress, att jag måste hinna med så mycket som möjligt, jag måste göra så mycket som möjligt och så snabbt som möjligt, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stanna upp, att sakta, och fråga mig själv, men vad är meningen med det här egentligen? Behöver jag verkligen leva på detta sätt? Är det verkligen tvunget att mitt liv måste vara denna kampen för att hinna med eller kan jag göra någonting annat med mig själv och mitt liv?

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte fråga mig själv, vad är det jag stressar för att hinna med? Är det verkligen värt att stressa för att hinna med saker? För jag upplever ju ändå inte ögonblicket i sin helhet när ena halvan av mig redan är på väg någon annanstans, och redan stressar för att få klart någonting annat – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att lösningen på det här problemet, är att förstå att livet inte kan mätas i produktion, i kvantitet, det kan inte mätas i hur mycket jag får gjort

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att livet inte kan mätas i hur mycket jag skapat, och gjort, under min tid på denna jordytan – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att istället mäta mig själv, och mitt liv, utifrån vem jag är, utifrån hur väl jag tar hand om mig själv och andra, utifrån hur jag behandlar mig själv och andra, utifrån vem jag är i detta livet, min utgångspunkt, och det syftet som jag gett till mig själv, och som jag beslutat mig själv för att leva, och följa, och skapa utifrån i mitt liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att stress, och rädsla på ett djupt plan, kommer från en känsla av otillräcklighet, och orsakas av en för stor fokus på ens eget liv, på ens egen individualitet, där allt som spelar roll är hur väl man själv kommer att lyckas med sin framtid, och sina drömmar – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sakta, att långsamt gå min dag framåt, och fråga mig själv, samt uppriktigt leva inom och som mig själv, beslutet, att ge till andra såsom jag själv vill ta emot, att vara för andra såsom jag vill att andra ska vara för mig, att ge mig själv till en sak som är större än bara mitt eget liv, och uppriktigt bry mig själv om andra skapelser såsom människor, djur och natur

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå hur det är ruset, upplevelsen av att vara stressad, och att man hela tiden springer genom livet, att detta får en att faktiskt negligera viktiga delar av ens liv, och att det får en att inte riktigt leva, inte riktigt expandera, för man är aldrig, man tar inte del av de möjligheter som finns, man tar inte del av de saker som är runtomkring, utan allt handlar istället om att bli någon, för någon framtid där ute, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sakta ner, och att ge mig själv tid varje dag till att expandera, till att vara i ögonblicket, till att ta del av vad som är här, och sluta existera i mitt sinne, där jag måste få så mycket färdigt på så kort tid som möjligt

Självåtaganden

När jag märker att jag stressar, och rusar inom mig själv, och att jag vill undvika att ta tag i och göra saker som jag vet är bra för mig, för att jag känner att jag inte har tid, för att jag känner att jag inte kommer få tillräckligt många saker gjorda om jag gör vad jag ser är bra för mig, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit till och som min mänskliga fysiska kropp, och jag åtar mig själv att göra det jag ser är bra för mig, att släppa känslan av att jag måste rusa genom livet, och i stället ta del av vad som erbjuds och ges i detta ögonblick här

Jag åtar mig själv att sakta ner, att leva och ta del av vad som är här i ögonblicket, och att förstå att jag missar så mycket, när jag hela tiden existerar i en stress, och i en upplevelse av att jag måste klara av så mycket som möjligt, på så kort tid som möjligt, således åtar jag mig själv att sluta rusa genom livet, och ta mig själv tid här, ge mig själv tid till att lära mig nya saker, till att göra sådant jag tycker är roligt, till att hantera och bry mig om min omedelbara verklighet, till att lägga ned tid i mina relationer, mitt boende, och min kropp, och verkligen bry mig om saker och ting, och ge det tid

När jag märker att jag rusar genom min dag, för att hinna med så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår att när jag rusar för att hinna med så mycket som möjligt, då lever jag inte, så det spelar ingen roll vad jag hinner med, för jag är ändå inte här, jag tar inte del av livet, jag låter mig själv inte uppleva, och lukta på blommorna, således åtar jag mig själv att ändra min livsstil, att sluta rusa, och försöka hinna med så mycket möjligt, och i stället VARA MED HÄR, således – i stället för att hinna med – VARA MED

Dag 371: Många åtaganden = Stress?

girl-261182_640Att vara stressad, jäktad, är det samma som att vara effektiv? Många bär säkert på illusionen att desto mer man stressar, desto mer ångest man har, desto bättre går det och ju mer saker kan man få gjorda. Under mina studier träffade jag flera gånger på människor som inte kunde planera ut sina studier över en längre tid och de gjorde i stället allt kvällen före provet, eller inlämningsdagen. Anledningen för att de inte kunde sprida ut sitt arbete, och göra det i maklig takt, var för att de inte kände en ”tillräcklig press” – det fanns inte ”tillräckligt med ångest” när det fortfarande var långt kvar till deadline.

Det verkar alltså som att vi behöver stress och ångest för att överhuvudtaget kunna röra oss själva framåt, men behöver det vara på det sättet? Om vi tittar på de grundläggande komponenterna för fysisk rörelse består dessa av: En fungerande kropp + Ett mål/beslut/en riktning – och har man dessa två komponenter går det att = Skapa rörelse. Till exempel består handlingen av att göra en kopp kaffe av dessa två delar. Du bestämmer dig för att du vill ha kaffe, och sedan rör du dig med din kropp för att manifestera ditt beslut i denna fysiska verklighet.

Rent fysiskt/tekniskt behöver vi alltså INTE ångest eller stress för att få saker och ting gjorda. Men ändå envisas vi med att inte göra saker förrän de är så pass nödvändiga att det blir en fråga om överlevnad – varför?

Man kan ta det tillbaka till vårt beroende av energi för att röra oss själva framåt. Det är en återkommande svaghet som går igen i alla delar av våra liv. Vi rör oss in i nya förhållanden, för att vi känner för det. Vi köper den där nya prylen, för att vi känner för det. Vi skriker på den där dumma grannen, för att vi känner för det. Jag menar i stort allt vi gör styrs av antingen en känsla eller emotion som verkar attraherande eller hämmande. Men är det nödvändigt för oss att ha den här typen av inre maskineri, varför kan vi inte själva besluta oss för vad vi vill/ska/behöver göra, och sedan agera i enlighet med vårt beslut?

Det är möjligt att styra vårt liv i enlighet med PRINCIPER, i enlighet med SUNT FÖRNUFT, det är möjligt att gå bortom behovet av energi för att skapa rörelse, och beslutet att gå bortom energi är det mest FANTASTISKA och självstärkande som du någonsin kommer att göra. Det finns ingenting mer givande än att skapa någonting av egen motor, man ser någonting som man önskar manifestera, och sedan gör man det utan att ha någon inre dragning. Till exempel, du ser att du måste gå med din hund mer än vad du redan gör. Du känner inte för det, utan du har nästan motstånd mot att offra mer av din tid för det ändamålet – men i stället för att låta en sådan negativenergi styra över dig tar du ett beslut att GÅ MED HUNDEN – och sedan gör du det.

Den här metoden att styra sig själv med är verkligen effektiv, och jag har personligen, med just detta sättet att leva, lyckats manifestera ett antal stora, och krävande mål. Kärnan i tekniken är att bli sin EGEN ENERGI – och i stället för att låta känslor och emotioner vara ens drivkraft, låta sunt förnuft, logik, och det faktum att man ser vad som kan förbättras eller göras annorlunda, bli ens motivation och anledning till rörelse. Således ändrar man sin utgångspunkt från att vara energiberoende, till att vara praktisk, fysisk, stabil, och oföränderlig – man är densamma igår, idag och imorgon.

Dag 316: Hur Vi Bygger Upp Energier Med Tankar

Har du hört det där uttrycket som brukar förekomma i engelskspråkiga filmer? ”You should really go get laid!” – ”You do need to get laid!”

tankar skapar energiNyligen lyssnade jag på en intervju som behandlade just denna idé om hur vi människor har en tendens att tro att vi måste ha sex – och att om vi inte får sex så kommer vi oundvikligen att gå under. Sanningen är dock att vi inte behöver ha sex, utan anledningen bakom varför vi tror oss själva behöva sex går att finna i hur vi genom våra sinnen, genom att tänka, fantisera, och drömma oss bort, genererar energier i förhållande till sex, som vi sedan upplever att vi måste få ett utlopp för. Men faktum är att vi egentligen aldrig behöver skapa en sådan uppdämd energi inom oss själva.

När vi då bygger upp denna sexuella energi inom oss genom att drömma, fantisera och tänka på sex, och vi inte lyckas få utlopp för de uppdämda energierna sexuellt, var tror du energin tar vägen? Jo, faktiskt – ingenstans – utan den blir kvar inom oss och börjar tillslut manifesteras och släppas i formen av frustration och ilska. Vi blir alltså arg och lyckas på så vis få utlopp för våra sexuellt ackumulerade energier.

Jag kunde helt klar relatera till vad som sades i intervjun och jag har även nyligen märkt hur jag brukar ha dessa återkommande perioder där jag känner mig arg och frustrerad – och hur denna irritation byggs mot punkter i min värld som jag annars inte har någon reaktion gentemot.

Lösningen är således att inte bygga upp dessa sexuella energier till att börja med, och att om de ändå byggs upp, att istället för att ge utlopp för dem i ilska och frustration, släppa taget om dem med hjälp av självförlåtelse.

I denna blogg ska jag alltså preventivt arbeta med självförlåtelse och självkorrigerande åtaganden för att assistera och stödja mig själv att i framtiden inte igen bygga upp dessa energier – så att jag kan leva mitt liv i och som stabilitet och utan dessa emotionella berg- och dalbanor.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bygga upp sexuell energi i min kropp och i mitt sinne genom att medverka i och som tankar, fantasier och drömmar av en sexuell natur, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att istället leva i och som fysisk stabilitet med min kropp där jag är närvarande här med varje andetag och där jag lever och rör mig själv i varje ögonblick utan att tänka – utan att fantisera – och utan att drömma

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att när jag tänker, fantiserar och drömmer i mitt sinne om sex, att detta har en konsekvens, och att jag genom att göra detta bygger upp energier inom mig själv som på något sätt måste få utlopp – således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ge utlopp för dessa energier genom att bli arg, frustrerad och irriterad – genom att reagera ilska på små och obetydliga punkter i min vardag som egentligen inte är något att hänga upp sig på

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid en idé i mitt sinne att jag måste ha sex för att på så vis släppa de energier som jag byggt upp i min kropp och i mitt sinne genom att medverka i tankar, fantasier och drömmar av en sexuell natur, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att denna idéen inte är verklig – för faktum är att jag kan släppa taget om denna typ av uppbyggda energier genom att arbeta med självförlåtelse – och genom att andas effektivt i och som min mänskliga fysiska kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att när jag börjar reagera i ilska och frustration på saker och ting i min värld som är obetydliga och vardagliga, så är detta ett tecken på att jag har byggt upp energi i mitt sinne av en sexuell natur, och att mitt sinne nu försöker hitta ett utlopp för denna; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv – att när jag märker detta – arbeta med de reaktioner jag har genom att applicera självförlåtelse – och i detta lokalisera och släppa taget om de tankar jag medverkat i och den sexuella energin som jag byggt upp i mitt sinne

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att varje tanke som jag medverkar i har en konsekvens, och att den inte bara försvinner efter det att jag slutat medverka i den, utan att den stannar kvar i min kropp och tjänar till att bygga upp energier; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att arbeta preventivt med mitt sinne och med energier – genom att stoppa mig själv redan på tankestadiet – och inte tillåta och acceptera mig själv att ackumulera och bygga upp energier i min kropp och i mitt sinne som sedan måste fås utlopp för eller släppas på något sätt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att det aldrig är en oskyldig och betydelselös handling att medverka i en tanke, eller i sinnesprat i mitt sinne, utan att allt detta har en konsekvens och kommer leda till att jag skapar någonting inom mig – således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara disciplinerad och ansvarstagande gentemot vad jag tillåter inom mig – och vad jag medverkar i inom mig själv – så att jag således inte skapar någonting inom mig själv som sedan tjänar till att bygga upp en emotionell eller känslomässig energi inom mig

Självåtaganden

När jag märker att jag börjar bli arg, irriterad och frustrerad på små, obetydliga och vardagliga händelser, då stoppar jag mig själv, jag tar ett djupt andetag, och jag ser att jag måste titta på vad slags tankar av sexuell natur som jag medverkat i under tiden innan denna frustration började växa – och jag måste lokalisera dem och applicera självförlåtelse på dessa och släppa taget om den ackumulerade energi jag byggt upp; således åtar jag mig själv att aktivt och preventivt arbeta med självförlåtelse – så att jag släpper taget om energi som jag byggt upp och således inte låter mig själv gå in i en energi som sedan tar besättning och kontroll över mig

När jag märker att jag medverkar i och som tankar, fantasier och drömmar av en sexuell natur, då stoppar jag mig själv omedelbart, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår att jag genom att medverka i och som dessa tankar bygger upp en energi inom mig som måste ta vägen någonstans, som kommer att ha konsekvenser för mig, och som kommer att göra att jag till sist blir besatt av emotionella upplevelser; således åtar jag mig själv att arbeta preventivt genom att genast då dessa tankarna kommer upp inom mig – stoppa mig själv – andas – och föra mig själv tillbaka till min kropp – och således stabilisera mig själv här i och som kroppslig enhet och jämlikhet

https://eqafe.com/embed/vpersson-sexual-frustration-relationship-success-support

Enhanced by Zemanta