Tag Archives: Consciousness

Dag 218: Kroppen Min – Mitt Raka Hår (Del 5)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 4) på den lista som jag inledde denna bloggserie med.

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att må bra och känna mig stolt när jag tittar på mitt hår – och tänka att ”mitt hår är rakt” – vad fint, och vackert mitt hår är! Och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv utifrån mitt hår – och tänka, och tro att jag är begränsad av mitt hår – och om mitt hår inte är rakt – och inte är blont – då är jag inte lika mycket värd som jag var innan

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara besatt med hur mitt hår ser ut – och tänka att – om mitt hår inte är rakt, och om mitt hår inte har en perfekt böjning vid benan – då ser jag ”ful” ut och då kan jag inte uttrycka mig själv bekvämt tillsammans med andra människor – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas och föra mig själv tillbaka hit – och se, inse och förstå att jag kan uttrycka mig själv, och vara bekväm med mig själv – oavsett hur jag ser ut – oavsett vad slags hår jag har eller inte har – för vem jag är bestämmer inte mitt hår utan det är jag som bestämmer det

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte disciplinera mig själv till att transcendera mina upplevelser av att känna mig underlägsen, och värdelös – när mitt hår inte ser ”normalt” ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ge mig tusan på att vara stabil, bekväm, och här med och som min mänskliga fysiska kropp – oavsett hur mitt ser ut eller inte ser ut – och låta mig själv gå varje dag, och varje andetag i och som min fulla potential – utan att hålla mig själv tillbaka – utan att vara nervös, och utan att vara rädd för att bli avvisad

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda mitt hår som en ursäkt för att inte röra mig själv, applicera, och motivera mig själv till att gå ut i systemet och göra mig själv sedd, och hörd – genom att tänka att ”mitt hår ser inte perfekt ut” – och därför kan jag inte gå ut i systemet och göra mig själv sedd eller hörd för jag ser inte tillräckligt bra ut, och ingen kommer att erkänna mig – eller se mig som en jämlik – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fokusera på vad andra känner, eller tycker – istället för att jag fokuserar på mig själv och på att uttrycka mig själv här i och som enhet och jämlikhet med och som min mänskliga fysiska kropp – och pusha mig själv till att ta mig själv ut och bli sedd, hörd, och ge mig själv en plats i och som detta system

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda mitt utseende, och då framförallt mitt hår – för att på så vis begränsa, och hålla mig själv tillbaka – genom att tänka att – jag kan endast röra, uttrycka, och motivera mig själv om mitt hår ser perfekt ut – och om människor i min omvärld erkänner, och definierar mitt utseende såsom att vara ”perfekt” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas – och föra mig själv tillbaka hit – och se, inse och förstå att detta är en ursäkt, och någonting jag säger så att jag inte ska behöva driva mig själv igenom min upplevelse av att ”allt kommer att fixa sig” – ”jag behöver inte göra någonting”

Självåtaganden

1. När jag märker att jag känner mig positivt laddad, och upplever att jag ”mår bra” – när jag tittar på mitt hår – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag behöver inte definiera mig själv utifrån mitt hår – och vara begränsad och styrd av mitt hår – utan jag kan istället styra – och skapa – och uttrycka mig själv här i och som min kropp – med och som de ord jag pratar inom mig själv – genom att leva orden jag pratar i enhet och jämlikhet här; således åtar jag mig själv att leva de ord jag vill leva och sluta tro att min förmåga att leva har någonting att göra med hur mitt hår ser ut

2. När jag märker att jag tänker att jag inte kan uttrycka, motivera, eller röra mig själv effektivt – därför att mitt hår inte ser ut som det ”ska se ut” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att detta är enbart en ursäkt för att jag inte ska röra mig själv – uttrycka mig själv – och leva mitt liv – och att jag således låter mig själv vänta på att leva i tron att mitt liv ska börja någon gång – utan att jag aktivt och medvetet sätter igång att börjar leva – således åtar jag mig själv att sluta fokusera på hur jag ser ut, och hur jag uppfattas av andra – och istället börja leva – börja uttrycka mig själv – och hänga mig själv till att göra det bästa jag kan av mig själv, och detta livet jag har till mitt förfogande

3. När jag märker att jag upplever mig själv instabil, och jag upplever oro inom mig själv, eftersom jag känner mig nervös att jag inte ser ”normal” ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det viktiga är inte hur jag ser ut, utan det viktiga är vem jag är – och hur jag lever – alltså vem jag tillåter mig själv att vara, och vad jag tillåter mig själv at öra med mitt liv – således åtar jag mig själv att sluta vänta på att mitt liv ska ändras så att jag känner mig motiverad att börja leva – alltså sluta vänta på att jag ska se ut på ”rätt sätt” – utan istället acceptera mitt utseende och sedan ta mig an uppgiften att börja leva

4. När jag märker att jag använder mitt hår, och min utseende på det hela taget – såsom en ursäkt för att jag inte ska röra mig själv, applicera, och motivera mig själv till att gå ut i systemet och göra mig själv sedd, och hörd – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – jag är här i detta systemet, och jag har detta livet till mitt förfogande – och det värsta jag kan göra är att slänga bort detta livet genom att vänta på att någonting ska hjälpa mig att transcendera mina upplevelser – istället för att jag aktivt går ut där ute – och ser till att transcendera och stoppa mina upplevelser – således åtar jag mig själv att gå ut där ute – och transcendera mitt skit – och att se till att jag göra mitt liv till någonting magnifikt och effektivt – och någonting att vara stolt över

5. När jag märker att jag använder mitt utseende för att begränsa mig själv, och hålla mig själv tillbaka – genom att tänka att – jag kan endast röra, uttrycka, och motivera mig själv om mitt hår ser perfekt ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det är en lögn och någonting jag säger till mig själv för att jag inte ska behöva ändra mig själv – vilket jag inser är fullständigt absurt – för min nuvarande version av och som mig själv är ju ingenting trevligt eller speciellt roligt – och jag kan ju bli och vara så mycket mer än vad jag är förnärvarande – således åtar jag mig själv att verkligen göra mitt liv till någonting magnifikt – och ta mig själv ut från min isolation och rädsla – och istället leva och uttrycka mig själv här

Enhanced by Zemanta

Dag 217: Kroppen Min – Lätt Och Luftigt Hår (Del 4)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 3) på den lista som jag inledde denna bloggserie med.

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv i enlighet med mitt hår – och tänka att jag ska vara glad för att jag har ”lätt och luftigt hår” – och att detta gör mig mer speciell än vad andra människor är – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i och som rädsla för att jag inte ska bli uppskattad, och uppmärksammad för att mitt hår ser snyggt ut – utan att jag istället ska bli uppmärksammad för att mitt hår ser äckligt, och okammat ut

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja imponera på människor i min omvärld med hur mitt hår ser ut – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bygga och skapa min upplevelse av och som mig själv utifrån hur mitt hår ser ut – och när andra tycker att mitt hår ser fint ut, och kommenterar på mitt hår att det är mjukt – luft och lätt – att då känna mig positivt laddad, och uppleva det som om att ”allting går på räls” – och att ”jag verkligen har allting som i min ask” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stå som stabilitet här – utan att definiera mig själv i förhållande till mitt utseende

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid ett minne vari någon tog tag i mitt hår – och kände på det – och uttalade förvånat och lite imponerat att mitt hår var ”väldigt lätt” – och att det var ”luftigt och mjukt” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att glömma bort mig själv här som mitt andetag – och mig själv som min kropp – och istället för att fokusera på att leva, och uttrycka mig själv här – med och som min kropp – istället bli besatt och kontrollerad av och som detta minnet – och sträva efter att få återuppleva detta minnet

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sträva efter att få återuppleva, och återskapa ett minne av och som mig själv där någon tar på mitt hår – och lite förskräckt, och imponerat uttalar att jag har ”mycket mjukt” och ”lätt” hår – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig själv viktig, överlägsen, och värdefull när någon kommenterar på mitt hår på ett sådant sätt – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att förbli stabil här med och som min kropp – att förbli tyst inom och som mig själv – och inte definiera mig själv utifrån hur jag ser ut, eller hur andra människor tycker att jag ser ut

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag medverkar, interagerar, och kommunicerar med andra människor – att då oroa mig själv, och vara nervös för att de ska fördöma, och ogilla mitt hår – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att värdera mig själv utifrån hur jag uppfattar, och tänker att andra värderar mitt hår, och mitt utseende på det hela taget – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna och tänka – att jag kan endast vara nöjd med och som mig själv om jag säkerställer att andra människor i min omvärld tycker att jag ser attraktiv, och sexuellt tilltalande ut – och att om de inte gör det – så kan jag inte under några omständigheter uttrycka mig själv i bekvämlighet med och som min mänskliga fysiska kropp här

Självåtaganden

1. När jag märker att jag definierar mig själv i enlighet med mitt hår – och tänker att jag ska vara glad för att jag har ”lätt och luftigt hår” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att mitt hår – är mitt hår – och inte mer eller mindre än mitt hår – och således finns det ingenting att känna, tycka, eller uppleva gentemot mitt hår – således åtar jag mig själv att ta hand om mitt hår – och vara medveten om mitt hår – men inte definiera, eller uppleva mig själv utifrån hur mitt hur ser ut

2. När jag märker att jag vill imponera på människor i min omvärld med hur mitt hår ser ut – och jag tillåter och accepterar mig själv att skapa min uppleva av mig själv utifrån hur mitt hår ser ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – när jag koncentrerar mig på att imponera på andra med mitt hår så glömmer jag bort att leva – och att vara här i detta ögonblick – att gå mitt liv – och att leva varje ögonblick av varje andetag – eftersom jag är så fokuserad på hur jag ser ut, och hur andra uppfattar mitt utseende – således åtar jag mig själv att andas och föra mig själv tillbaka hit – och fokusera på att leva – röra mig själv – interagera – andas – stoppa tankar – och vara medveten om mig själv här i och som min kropp

3. När jag märker att jag medverkar i och som, och definierar mig själv utifrån ett minne där någon tog i mitt hår – och förvånat uttalade att mitt hår var väldigt lätt – luftigt och mjukt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag är inte begränsad av ett endast vara ett minne, och att det där minnet säger ingenting om vem jag är – eftersom det är en bild och inte en fysisk verklighet här – och jag är faktiskt i denna fysiska verklighet och inte i någon bild i mitt huvud; således åtar jag mig själv att mig själv tillbaka till denna fysiska verklighet – att sluta koncentrera mig själv på bilder i mitt huvud – och istället leva i varje andetag – vara närvarande i varje rörelse av och som min kropp – och inte definiera och uppleva mig själv utifrån bilder

4. När jag märker att jag försöker återskapa ett minne av och som mig själv där någon tar på mitt hur, och lite förskräckt, och imponerat uttalar att – ”det där var mjukt, och luftigt!” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att när jag är fullt upptagen med att återskapa ett minne då missar jag mig själv här – jag missar att leva – och att vara närvarande här tillsammans med och som min mänskliga fysiska kropp – och det är ju ingenting som jag vill vara med om – för jag vill leva och uttrycka mig själv här; således åtar jag mig själv att sluta försöka återskapa detta minnet och istället fokusera på att leva HÄR – vara medveten HÄR – vara närvarande HÄR

5. När jag interagerar, kommunicerar, och medverkar med andra människor – och jag märker att jag blir nervös, och rädd för att de ska fördöma och ogilla mitt hår – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att denna rädslan är onödig – jag kan för det första inte förhindra att någon ogillar, eller fördömer mitt hår – och för det andra är det ortroligt dumt att låta mig själv förtrycka och begränsa mig själv i ett ögonblick för vad någon annan möjligen känner eller inte känner om mig – således åtar jag mig själv att stoppa denna rädslan – och vara bekväm med och som min mänskliga fysiska kropp oavsett hur jag ser ut – eller hur jag tror/upplever att andra uppfattar att jag ser ut

 

Enhanced by Zemanta

Dag 216: Kroppen Min – Snygga Ögonbryn (Del 3)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 2) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag tycker mina mörka ögonbryn ser snygga ut tillsammans med mitt blonda hår.

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa, och projicera en upplevelse på mina ögonbryn, och mitt blonda hår – och när jag tittar på mina mörka ögonbryn, och mitt blonda hår – att då tänka ”det där ser snyggt ut” – och att ”människor i min omgivning måste tycka att jag ser snygg ut” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att det är självbegränsande att definiera mig själv utifrån hur jag ser ut – utifrån hur mina ögonbryn ser ut – och att det i princip är som att förminska mig själv – och säga att jag är bara värdig, och relevant när jag ser en bild av mig i spegeln som jag kan tycka är ”snygg”

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv utifrån mina ögonbryn, och mitt blonda hår – och när jag tittar mig själv i spegeln att då tänka att – ”det där är jag – jag är den där killen med blont hår, och mörka ögonbryn” – istället för att se, inse och förstå att det finns mer till mig än bara blont hår, och mörka ögonbryn – och att jag inte är definierad, eller begränsad av hur jag ser ut – utan att jag kan leva här i enhet och jämlikhet med min fysiska kropp – såsom själva byggstenarna av min kropp – som i sin natur inte alltid ser ut på ett visst sätt – utan formar sig olika beroende på olika omständigheter

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv såsom tursam – och lyckligt lottad – och tänka att ”ja – det var ju tur att jag fick det här blonda håret, och dessa mörka ögonbrynen” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag är besatt av energi inom mig själv – av att definiera mig själv i förhållande till mitt ansikte – och att se mig själv i förhållande till mitt ansikte – istället för att andas och stoppa alla självdefinitioner som kommer upp inom mig – och stoppa alla energier som antingen är positiva eller negative i förhållande till mitt utseende – och förstå att mitt utseende är endast mitt utseende – ingenting mer eller mindre än det

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att mitt blonda hår består av molekyler vars existens inte begränsad till att vara blont hår – utan kan formas och uttryckas på en mängd olika sätt – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå – att det är en lögn att fästa sig vid sitt utseende – eftersom utseende är inte någonting som består – utseende är inte någonting som definierar och bestämmer mig, och någonting som jag kan ta mig med när jag är död – således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att fokusera på det som är substantiellt, stabilt och evigt – och som jag kan stå vid och som i en evighet

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv i förhållande till ett minne – där en av mina släktingar nämnde för min mamma att mitt hår matchade vackert med mina ögonbryn, och att detta gjorde att jag såg vacker ut – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv i förhållande till detta minne – och tänka att ”ja det stämmer – jag är vacker på grund av mina mörka ögonbryn, och mitt blonda hår” – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att inte begränsa mig själv i idéer om att vara vacker, eller ful – utan istället leva här i varje andetag – och varje ögonblick – fullständigt och utan någon begränsande definition av mig själv som håller mig tillbaka

Självåtaganden

1. När jag märker att jag projicerar en positiv upplevelse på mina ögonbryn, och mitt blonda hår – genom att tänka att ”det där ser snyggt ut, och att människor i min omgivning måste tycka jag ser snygg ut” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att mitt hår, och mina ögonbryn definierar inte vem jag är – det bestämmer inte hur jag ska uppleva mig själv, och de är inte av något värde för mig i fråga om hur de ser ut – således åtar jag mig själv att sluta definiera mig själv i förhållande till mitt blonda hår, och mina mörka ögonbryn – och istället leva och uttrycka mig själv utan självdefinitioner, och idéer om själv – som ETT andetag – färsk och ny i varje ögonblick

2. När jag märker att jag definierar mig själv utifrån mina ögonbryn, och mitt blonda hår – och tittar mig själv i spegeln och tänker att ”det där är jag – jag är den där killen med blont hår, och mörka ögonbryn” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – jag är inte ”den där killen” – utan jag är här – som min kropp – som inte är begränsad av att ha precis denna form som jag för tillfället ser i spegeln – utan som kan ta alla slags former och uttryck – jord – gräs – träd – moln – och vatten; och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stå en och jämlik med själva beståndsdelarna av min mänskliga fysiska kropp – istället för att tänka på hur min kropp ser ut i en spegel

3. När jag märker att jag definierar, och tänker om mig själv att jag är tursam – och lycklig lottad – på grund av  att jag har blont hår, och mörka ögonbryn – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår vilket överdrivet värde som jag projicerat på bilden av mina ögonbryn och mitt blonda hår – jag har gjort dessa punkter till mina gudar som jag dyrkar, och skyddar – i tron att om de försvinner så försvinner även jag; således åtar jag mig själv att sluta vara rädd för att försvinna om mitt hår försvinner – och se att jag förblir kvar här – det är den enkla sanningen – och jag försvinner endast när jag bestämmer mig själv för att försvinna och inte vara medveten – närvarande – här

4. När jag ser och märker att jag definierar mig själv utifrån mitt hår – och jag håller på att tänka om saker i förhållande till mitt hår, och mina ögonbryn – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag – och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag ändå kommer att dö – och min kropp kommer att förmultna till jord – således är utseende en lögn utifrån det perspektivet att man inte kan fästa sig, och definiera vem man är utifrån ett utseende – eftersom utseende är aldrig något bestående och evigt; således åtar jag mig själv att inte fästa och definiera mig själv utifrån sådana saker som inte är bestående – och bevisbart eviga – eftersom dessa saker inte tillitsfulla

5. När jag märker att jag medverkar i och som ett minne där en av mina släktingar sa till min mamma att jag såg vacker ut p.g.a. av mitt blonda hår i kombination med mina mörka ögonbryn – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att detta minnet säger ingenting om vem jag är – det säger ingenting om vad det innebär att leva – och ändå har jag gett detta minnet sån stor makt över mig att definiera vem jag är och hur jag upplever mig själv – det är inte sunt förnuft; således åtar jag mig själv att sluta hålla kvar vid detta minnet – och istället leva här i varje andetag och inte hålla kvar vid ett förflutet – och inte heller projicera en framtid och en idé om vem jag är framåt i tiden

Enhanced by Zemanta

Dag 215: Kroppen Min – Hårbortfall (Del 2)

Idag ska jag applicera självförlåtelse, samt självåtaganden på punkten 1) fruktan att förlora mitt hår – i rädslan för att jag då kommer att se gammal ut. Tidigare har jag gjort en lista med alla de punkter jag upplever gentemot min kropp – och det är denna lista jag kommer att gå utifrån när jag nu ska arbeta med och korrigera min upplevelse av min kropp.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att tappa mitt hår, i rädslan för att jag då kommer att se gammal ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv efter hur jag ser ut, och göra mig själv beroende av att andra människor ska vara på ett speciellt sätt mot mig – och tycka om mig – och reagera positivt på min bildpresentation – eftersom jag har mycket hår på mitt huvud

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv utifrån mitt hår – och tänka att – ”jag är den där personen med det blonda och långa håret – och människor tycker att jag ser snygg ut p.g.a. mitt hår” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas och föra mig själv tillbaka hit – och se att jag är inte begränsad av huruvida jag har hår eller inte – och jag behöver inte skapa en upplevelse inom och som mig själv utifrån huruvida jag har hår eller inte – hår är endast något som växer på min kropp – men det definierar inte mig

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta hår definiera vem jag är – och hur jag upplever mig själv – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i och som en rädsla för att jag ska förlora mitt hår – i rädslan att jag då inte kommer vara lika sexuellt attraktiv, och omtyckt av människor i min värld – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra mig själv beroende av att vilja vara omtyckt av människor i min värld – och göra ett ”gott intryck” – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att leva utan rädsla för vad andra tycker om mig – och utan något begär av att få se ut på ett visst sätt

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag inte kommer vara lika mycket värd – om jag förlorar mitt hår – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mitt egenvärde utifrån huruvida jag har hår eller inte – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att leva ovillkorligt här – och värdesätta mig själv som ovärderlig – hur jag än ser ut – och vad som än händer med mig eller min kropp – för jag förstår att värde är något som jag ger till mig själv – och inte något som jag får på grund av hur mitt hår ser ut

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla mig själv tillbaka när jag är bland andra människor, och inte våga uttrycka mig själv – i tron att på grund av att mitt hår inte ser ”perfekt” ut – så är jag inte lika mycket värd som andra människor och jag förtjänar därför inte att uttrycka mig själv – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att detta är en mental illusion – och alltså finns det inget som håller mig tillbaka från att uttrycka mig själv ovillkorligt – utan rädsla – ångest – eller fruktan – bara helt naturligt och bekvämt här med mig själv

Självåtaganden

1. När jag märker att jag upplever, och medverkar i och som rädslan för att tappa mitt hår, i rädslan för att jag då kommer att se gammal ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – mitt hår bestämmer inte vem jag är och hur jag ska uppleva mig själv – utan det gör jag – således åtar jag mig själv att föra mig själv tillbaka och sluta vara en slav till denna begränsande och irrationella rädslan

2. När jag märker att inom mig själv definierar mig själv utifrån mitt hår – genom att tänka ”jag är den där personen med det blonda och långa håret – och människor tycker att jag ser snygg ut p.g.a. mitt hår” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – jag är inte den där personen som mina tankar påstår att jag är – jag är här – och inte något som kan definieras och placeras in i en specifik definitionslåda – jag är obegränsad och vad jag bestämmer mig själv för att vara – och således kan jag inte hållas tillbaka av definitioner, och mentala idéer som är projicerade på denna fysiska verklighet – således åtar jag mig själv att leva här i varje andetag – och sluta begränsa mig själv genom att ge mig själv irrationella och tråkiga, dumma, självdefinitioner – som inte tjänar någonting annat än att begränsa mig – jag åtar mig själv att leva mig själv utan begränsningar – genom att vara här i varje andetag tillfullo – och utan att hålla mig själv fast vid någon idé om ”vem jag är” – jag är här

3. När jag märker att jag låter hår definiera vem jag är, och hur jag upplever mig själv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår – att rädslan för att förlora mitt hår härstammar i grund och botten från en rädsla att förlora den socialhierarkiska tävlingen som medverkat i inom mig själv – och således är jag egentligen rädd för att bli bortglömd, och ensam – och inte rädd för att tappa mitt hår – således åtar jag mig själv att låta mig förlora i denna socialhierarkiska tävlingen – och istället fokusera på mig själv – och att föda – skapa – och kreera mig själv som liv

4. När jag märker att jag medverkar i och som en tanke, och idé att jag inte kommer vara lika mycket värd om jag förlorar mitt hår – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att mitt värde bestäms inte efter hur mitt hår ser ut – utan mitt värde ger jag mig själv – och jag skapar mig själv som egenvärde utifrån vad jag accepterar mig själv att stå i enhet och jämlikhet med – således åtar jag mig själv att leva självrespekt, och integritet – och således manifestera och skapa mig själv som egenvärde här

5. När jag märker att jag håller mig själv tillbaka bland människor, eftersom jag är orolig för att jag inte ser tillräckligt snygg ut, och för att mitt hår inte är tillräckligt vackert – och att jag därför inte är god nog att uttrycka mig själv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – mitt utseende är ingenting som kan styra hur jag upplever mig själv om jag inte tillåter det – och därför är den viktiga frågan att ställa mig själv – hur slutar jag tillåta mitt utseende att bestämma vem jag är? Svaret är – genom att jag bestämmer mig för att så inte ska vara fallet – således åtar jag mig själv att när denna upplevelsen dyker upp inom mig – att bestämma mig själv för att jag inte ska vara kontrollerad – styrd – och en slav till mitt utseende – utan att jag uttrycker mig själv ovillkorligt och inte låter mig själv vara en slav till irrationella och dumma tankar som kommer upp i mitt sinne

Enhanced by Zemanta

Dag 212: Socialitetskaraktären – Omdefiniera Ord (Del 6)

Nu då jag har gått igenom alla dimensioner i socialitetskaraktären är det dags att titta på de ord som varit prevalenta i denna karaktären – och omdefiniera dessa.

De ord som jag återkommande sett då jag arbetat med denna karaktären är vänskap, och trevlig – så dessa ord ska jag omdefiniera.

Vänskap

Nuvarande definition på ordet i världen

1. The quality or condition of being friends.

2. A friendly relationship: formed many new friendships over the summer.

3. Friendliness; good will: a policy of friendship toward other nations.

Hur jag har upplevt/förstått/levt ordet

Vänskap är någonting jag sätt som värdefullt i mitt liv – såsom någonting viktigt, och som gör mig till en mer respektabel, och erkänd människa. Så – därför har jag spenderat en stor del av mitt liv att söka efter vänskap – och få känna mig själv inkluderad av en viss människa, eller grupp av människor.

Det är intressant att jag aldrig tänkt på att vara vän med mig själv – och att etablera vänskap med mig själv – istället för att söka vänskap från andra människor. Detta är i vart fall någonting som jag missat – och istället har vänskap varit någonting som jag exklusivt sett kunnat ges till mig från andra människor – och jag har sett det som om att jag måste kämpa, och göra mig till för att få ta del av denna vänskap – och jag måste visa mig från ”min bästa sida”.

Vänskap har alltså för mig aldrig riktigt varit en sann vänskap – såsom en slags nära intimitet med en annan människa – utan istället har det varit en symbol för socialt värde.

Ljuda ordet

svenska:
Vän-skap
Väl-skapt
Värld-skapa
Vänlig-egenskap

engelska:
Friendship
Friend-ship
Find-ship
Freed-ship
Free-end-ship

Kreativt skrivande om ordet

Det ljud som jag tycker ringer mest sant om ordet vänskap är ”vänlig egenskap” – vilket då skulle betyda att man lever ordet vänskap genom att stå en och jämlik med en vänlig egenskap – och en vänlig egenskap i detta fallet hade varit att behandla en annan såsom man själv vill bli behandlad – att ge såsom man vill få – och således lever man då vänskap genom att ge till andra människor i ens omvärld precis såsom man själv skulle vilja att de skulle ge tillbaka.

Vänskap blir då inget som exklusivt kan ges av andra människor – utan är någonting som jag kan leva och uttrycka utan att någon annans tillstånd.

Slutgiltig definition

”Vänskap” = Att uttrycka sig själv med andra människor på sånt sätt att man ger såsom man vill få – man uttrycker en vänlig egenskap

Kontrollfrågor

Representerar min definition av ordet vad ordet betyder?

Ja

Är min definition av ordet fri från polaritet?

Ja

Kan jag stå vid min definition av ordet i evigheter?

Ja

Trevlig

Nuvarande definition på ordet i världen

1. Pleasing and agreeable in nature: had a nice time.

2. Having a pleasant or attractive appearance: a nice dress; a nice face.

3. Exhibiting courtesy and politeness: a nice gesture.

4. Of good character and reputation; respectable.

5. Overdelicate or fastidious; fussy.

6. Showing or requiring great precision or sensitive discernment; subtle: a nice distinction; a nice sense of style.

7. Done with delicacy and skill: a nice bit of craft.

8. Used as an intensive with and: nice and warm.

Hur jag har upplevt/förstått/levt ordet

När jag var liten kommer jag ihåg att min mamma brukade referera och bedöma människor med huruvida hon tyckte de var trevliga eller inte. En trevlig människa var en bra människa, och en som inte var trevlig, det var inte en bra människa. Det högsta betyget en människa kunde få var alltså att bli ansedd såsom trevlig av min mamma.

Jag har också anammat detta synsätt, och när jag ser på hur jag kommenterat människor som jag träffat i mitt liv, så kan jag se att jag gjort detta genom att bedöma dem som antingen ”trevliga” eller någonting annat.

Trevlig är alltså i mitt vokabulär för närvarande någonting som är bra – och eftersträvansvärt – och jag har känt mig positivt laddad när jag hört något kommentera eller omnämna mig såsom att vara trevlig – detta har jag tyckt om.

Ljuda ordet

svenska:
Trev-lig
Tre-liv
Trev-lid
Trevande-och-blid

engelska:
Nice
Mice
No-ice

Kreativt skrivande om ordet

Det står klart att ordets ljud tyder på att trevlig är någonting som beskriver en placid, passiv, och tillbakadragen personlighet – alltså – någon som inte står ut – utan som istället har bemästrat färdigheten att vara tilltalande, och omtyckt av alla människor. Och detta uppnås genom att helt enkelt hålla med alla människor, och vara tillmötesgående – och inte på något sätt säga, eller nämna någonting som andra inte skulle hålla med om.

Detta är alltså en ganska trist, och tråkig definition av ordet – och därför måste definitionen av trevlig för ändras – för just nu betyder att vara trevlig i princip att man är villig att kompromissa och förtrycka sig själv för att få andra att tycka om en.

Trevlig borde istället vara att man visade att man står upp för livet – vad som är bäst för alla – och man eftersträvar en värld som är givande, och gynnande för alla varelser i denna existens. Alltså att man står för livet – Till-liv.

Slutgiltig definition

”Trevlig” = Att stå för, agera, och leva på en daglig basis – utifrån en princip av att göra mot en annan såsom man själv vill ta emot

Kontrollfrågor

Representerar min definition av ordet vad ordet betyder?

Ja

Är min definition av ordet fri från polaritet?

Ja

Kan jag stå vid min definition av ordet i evigheter?

Ja

Enhanced by Zemanta

MamaMama-san, in Japan and East Asia, a woman in a position of authority

Dag 210: Socialitetskaraktären – Sinnesskvaller, och Reaktion (Del 4)

Idag kommer jag att gå igenom dimensionerna sinnesskvaller och reaktioner.

5) Sinnesskvaller

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som sinneskvallret inom mig själv – som lyder: ”jag hoppas jag kan få någon att tycka om mig” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det finns saker som är viktigare än att bli omtyckt – faktiskt – att bli omtyckt är fullständigt irrelevant och gör ingenting för att förändra min upplevelse av mig själv – utan leder endast till en illusorisk och kortvarig känslomässig upplevelse som försvinner efter några minuter

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sinnesskvallra inom mig själv att ”jag vill inte bli sedd som en tråkig människa, för då kanske ingen tycker om mig” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att det är självkomprometterande att ändra mig själv för att få andra att lägga märke till mig och tycka om mig – det är som att säga till mig själv att jag inte duger, och att jag måste ha andras uppmärksamhet för att kunna vara tillfredställd med mig själv – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas, och föra mig själv tillbaka hit – och stabilisera mig själv här i och som min mänskliga fysiska kropp

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som sinnesskvallret att ”jag vill inte bli utstött, jag måste se till att vara en del av gruppen” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att kompromissa mig själv, förtrycka och hålla mig själv tillbaka – för att få känna mig själv som om jag är en del av gruppen – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas – och föra mig själv tillbaka hit – och låta mig själv leva utan att söka efter att vara en del av en grupp – utan istället vara en del med och som mig själv – som en helhet här

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som sinnesskvallret att – ”jag hoppas att jag kommer att få andra att se mig, och tycka att jag är trevlig att vara runtomkring” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå – att konsekvensen av att leva utifrån en sådan utgångspunkt är att jag inte låter mig själv stå stabil – stark – och självständig inom och som mig själv – utan att jag gör mig själv beroende av vad andra känner och upplever – och detta är naturligtvis ingenting som är bra för mig – eller som jag faktiskt vill uppleva

Självåtaganden
1. När jag märker att jag medverkar i och som sinnesskvallret inom mig själv att – ”jag hoppas jag kan få någon att tycka om mig” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att vad jag måste fokusera på är att tycka om mig själv – och inte att få andra att tycka om mig – och att tycka om mig själv är den enda punkten jag har makt över, och den enda punkten jag kan styra över – och den enda punkten jag kan ta med mig – och således åtar jag mig själv att hänge mig själv till att tycka om mig själv – och respektera mig själv – genom att stabilisera mig själv i och som min mänskliga fysiska kropp – och sluta jaga efter att få bli accepterad

2. När jag märker att jag medverkar i och som sinnesskvallret att ”jag vill inte bli sedd som en tråkig människa, för kanske ingen tycker om mig” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag kan inte styra över vad andra tycker om mig – och om andra tycker jag är tråkig – ja – då är det deras problem – och det blir endast mitt problem när jag låter mig själv beröras av detta faktum – således åtar jag mig själv att träna mig på att stå orubblig och stabil inom mig själv – och inte bli influerad av andras sinnesupplevelser vare sig de är positiva eller negativa

3. När jag märker att jag medverkar i sinnesskvallret att ”jag vill inte bli utstött, jag måste se till att vara en del av gruppen” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att gruppen är överskattad – om inte gruppen är en punkt som agerar utifrån en princip – där alla i gruppen är självmotiverade och självständiga individer – då är gruppen endast en gängmentalitet som är sammanfogad i rädsla – utan någon riktning – och således är gruppen inte av något substantiellt värde; således åtar jag mig själv att sluta jaga att få bli medlem i och accepterad av grupper – när det faktiskt inte är värt något

4. När jag märker att jag medverkar i och som sinnesskvallret – ”jag hoppas att jag kommer att få andra att se mig, och tycka att jag är trevlig att vara runtomkring” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att om jag endast existerar och lever utifrån en utgångspunkt av att få andra att tycka om mig – då kommer jag inte stå upp och prata sunt förnuft när jag ser missbruk och oacceptabla handlingar – utan jag kommer bara vara tyst och acceptera det för jag är rädd att bli utstött – således åtar jag mig själv att sluta söka efter stöd hos andra och istället utveckla mig själv som en individ – med självstyrka – självmotivation – och självriktning – som inte behöver någon annan att säga om jag gör rätt eller fel

6) Reaktion

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att reagera i och som nervositet, och ångest – att jag inte kommer få vara en del av gruppen när jag är runtomkring människor – att jag inte kommer att få bli accepterad och erkänd såsom en normal och av gruppen godkänd människa – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att träna mig på att stå självständig – på att stå självdriven och orubblig inom mig själv – och inte låta mig själv ändras beroende på vilken omgivning jag befinner mig själv i – och beroende på vilka människor det är som jag interagerar med

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att reagera med att känna mig själv värdelös, och underlägsen när jag är runtomkring människor – och känna det som om att det enda sättet jag kan uppnå värde på är att se till att jag blir accepterad av gruppen – och att jag blir integrerad i gruppen – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stoppa denna upplevelsen – att ta mig själv tillbaka hit – och respektera mig själv genom att sluta söka och kompromissa mig själv för att få bli omtyckt av andra – utan istället tycka om mig själv

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som reaktionen av att känna mig själv ensam, och utan att ha en nära, och substantiell kontakt med människor i min värld – förhållandelös – och jag förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att jag måste etablera förhållande med andra människor, och integrera mig själv i gruppen för att få bort denna upplevelsen – och känna mig själv bekväm med mig själv och som om att jag duger – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att helt enkelt bestämma att jag duger – att helt enkelt bestämma att jag är tillräcklig och att jag inte behöver göra någonting – eller vara någonting – för att acceptera mig själv här

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som reaktionen av att känna saknad när jag är runtomkring andra människor – och känna det som om att så länge jag inte pratar med någon – eller går i närheten av någon – eller är i närheten av någon – så saknar jag intimitet – saknar närhet – och saknar att få vara en del av gruppen – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att vad det är jag saknar – är mig själv – och vad jag inte gett till mig själv är egenvärde – och är att säga till mig själv att jag är tillräcklig som jag är och behöver ingen annan att säga att jag duger

Självåtaganden
1. När jag märker att jag reagerar i och som nervositet, och ångest – att jag inte kommer få vara en del av gruppen när jag är runtomkring människor – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – jag behöver inte existera i och som denna ångesten, och nervositeten – och jag behöver inte söka säkerhet, eller trygghet hos andra människor – eftersom jag kan leva trygghet och säkerhet här med mig själv – genom att vara säker på mig själv – genom att veta vem jag är i varje andetag – varför jag är här – och hur jag är här; således åtar jag mig själv att träna mig själv på att vara trygg i mig själv – lugn och säker – och veta vem jag är oavsett i vilken omgivning eller omständighet jag befinner mig själv i

2. När jag märker att jag reagerar med att känna mig själv värdelös, och underlägsen när jag är runtomkring människor – och känna det som om att det enda sättet jag kan uppnå värde på är att se till att jag bli accepterad av gruppen – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att värde är ingenting jag kan få av en grupp – det är ingenting som jag kan få genom att vara duktig för någon annan – utan värde är någonting som jag ger till mig själv – och som jag beslutar mig själv för att leva – således åtar jag mig själv att sluta söka efter värde – att se, inse och förstå att sökandet efter värde är faktiskt självmanipulation för att inte genast ta beslutet och leva värde här – således åtar jag mig själv att ta beslutet här – med och som mig själv och leva egenvärde

3. När jag märker att jag medverkar i och som reaktionen av att känna mig själv ensam, och utan att ha en nära, och substantiell kontakt med människor i min värld – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det jag söker efter – och känner att jag saknar – är mig själv – och är ett förtroende, och en tillit till mig själv – en substantiell relation med och som mig själv – således åtar jag mig själv att träna på att etablera en sådan relation med mig själv – och göra meningen med varje dag – att etablera och skapa en förtroendefull och givande relation med mig själv

4. När jag märker att jag medverkar i och som en reaktion av att känna saknad inom mig själv när jag är runtomkring andra människor – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det finns ingenting att sakna – för jag kan ge mig själv här det jag känner att jag saknar – genom att leva det ord jag upplever att jag saknar – såsom t.ex. kärlek, och acceptans – detta är ord som jag kan leva här – genom att t.ex. låta mig själv vara lugn och bekväm med mig själv – och helt enkelt vara mig själv och inte oroa mig själv för att jag uttrycker mig själv konstigt – felaktigt – eller på ett sätt så att andra inte tycker om mig – utan acceptera och tycka om mig själv istället

Enhanced by Zemanta

Dag 207: Socialitetskaraktären – Självskriverier (Del 1)

Idag ska jag börja skriva om en ny karaktär – och veckans karaktär blir socialitetskaraktären.

Jag har lagt märke till att denna karaktär kommer upp när jag är i skolan, eller befinner mig själv i situationer där jag är bland människor. Det jag har upptäckt att jag brukar göra, är att jag analyserar, och evaluerar alla människor runtomkring mig – jag sätter ett värde på dem – och inom mig själv så skapar jag en hierarkisk trappa – där jag tycker att vissa individer är viktigare än andra, och att för att bli populär och omtyckt i gruppen – måste jag interagera med vissa specifika individer i gruppen.

Jag kan spåra denna karaktären tillbaka till grundskolan. De minnen som kommer upp inom mig är från femte, och sjätte klass. Det var då jag började försöka ta mig in i vissa kompiskonstellationer för att jag tänkte att dessa var värda mer än de kompiskonstellationer jag befann mig i. Jag hade nämligen en del nära vänner under den tiden i mitt liv som jag hade mycket gemensamt med, och som jag tyckte om att umgås med – men detta var inte tillräckligt tyckte jag – jag ville vara med de människor som jag definierade som ”coola” och ”häftiga” – även fast dessa människor inte var särskilt bra sällskap för mig.

Det är intressant när jag tittar tillbaka, att se hur jag begränsande mig själv i min intressen, och i mina relationer till mina riktiga kompisar, för att försöka skapa kompisrelationer med de människor jag tyckte var värde mer. Jag kommer ihåg speciellt en tid då jag och mina riktiga kompisar blev väldigt intresserad av game-boy, och spelet pókemon. Jag tyckte faktiskt om det spelet väldigt mycket, och vi brukade spela mot varandra – och låta vara pókemon slåss mot varandra.

En dag så blev det tal om att vi skulle ta med våra gameboy till skolan, och spela under rasterna. Detta gjorde vi – men när jag väl befann mig i skolan så översköljdes jag av genans, och jag kände mig töntig, och fånig, för att jag tyckte om att spela gameboy, och jag ville inte visa att jag var en del av gruppen som tyckte om att spela gameboy, eftersom jag inte ville att någon skulle se ner på mig som omogen, eller töntig.

Det är fascinerande när jag tittar tillbaka att se hur många bra relationer med människor som jag inte uppskattat, eller tillåtit mig själv att se, eftersom jag definierade människan som jag hade en bra relation med som ”inte tillräckligt bra” – ”inte tillräckligt högt uppsatt i den sociala hierarkin” – och så på grund av det så tillät jag mig själv aldrig att vara bekväm med de människor som jag delade intressen med, och som jag tyckte det var roligt att umgås med.

Och denna karaktär kan jag se spela ut sig själv fortfarande när jag befinner mig bland människor, för jag har vissa människor i min värld som jag genuint uppskattar att vara med – som jag har roligt med – och tycker det är roligt, och intressant att prata med – men det är som om att jag inte tycker att dessa människor är ”tillräckliga” – för jag borde ju ha ett förhållande, och vara med de där andra människorna – de där människorna som är populära, som är omtyckta, och som verkar ha allt under sådan bra kontroll. Och på grund av det så tillåter jag inte mig själv att uppskatta de människor som är i min värld, och som jag har effektiva relationer med.

Det är som om att jag alltid känner det som om att jag inte har tillräckligt i mitt liv – jag känner det som om att jag ”inte är tillräckligt social” – eller – ”inte har tillräckligt många vänner” – eller ” – ”inte pratar med tillräckligt många människor” – och så går jag omkring och är litet smått otillfredsställd med mig själv, och känner det som om jag aldrig når till den där punkten av att vara riktigt tillfreds med mig själv – vilket inte är så konstigt för jag låter mig själv inte vara tillfreds med mig själv.

Socialitetskaraktären är alltså strävan efter att nå uppåt, och vidare i en imaginär social hierarki – och hur jag ändrar mig för att få bli uppskattad, erkänd, sedd, och omtyckt av människor som jag egentligen inte har något gemensamt med – och som jag egentligen inte fungerar speciellt bra tillsammans med. Det är någonting jag märkt – att de människor som jag känner att ”jag verkligen vill vara med” – allt som oftast har jag inte speciellt roligt med dessa människor, och det finns inget gemensamt mellan mig och den andra människan – ganska fascinerande att jag ändå söker mig till denna typ av människor, och flyr bort från de i min värld som jag kan prata obehindrat med, och ha roliga, intressanta, och flytande diskussioner med. Det är som om att jag lever ut ett beteende av att inte vara nöjd med vem jag är, och att jag vill helst vara någonting annat än mig själv – för att jag tror, och tycker att jag inte är tillräckligt bra, såsom jag är naturligt här.

Detta drar upp linjerna för karaktären bra – och dagens blogg för sluta här – den kommande veckan kommer jag med dessa skriverier som stöd att gå igenom alla de åtta dimensioner som en mental beteendekaraktär består av – nämligen
1) Rädsla 2) Begär 3) Fantasi 4) Tanke 5) Sinnesskvaller 6) Reaktion 7) Fysisk upplevelse 8 ) Konsekvens.

I slutet av veckan – på söndag – kommer jag summera karaktären i strukturen problem – lösning – belöning – och jag kommer även att göra en vlog – och dela med mig av min process med karaktären ifråga.

Följ med på resan.

Enhanced by Zemanta