Tag Archives: cool

Dag 185: Bekräftelsebehov

Självskriverier

Sökande efter att få bli bekräftad på diverse olika sätt – detta blir dagens tema – och hur gör jag då detta? Jo, jag har lagt märke till att det finns ett flertal olika dimensioner till denna punkt – det finns alltså många olika sätt som jag söker att bli bekräftad inom – men i stort sett kan man se att det finns två primära dimensioner – och dessa är pengar, och sex.

Jag har märkt att de ställen i mitt liv där jag ofta upplever reaktioner såsom rädsla, och underlägsenhet – och den motsatta reaktionen av att känna mig duktig och som en vinnare – det är inom dessa två punkter – och i idag har jag observerat mig själv gå in och se hur jag uttryckt mig själv utifrån ett begär av att få bli bekräftad utifrån dimensionen av sex/utseende/sexualitet.

Och i grund och botten kan man sammanfatta den punkt som jag idag lagt märkte till – är att hur jag i konversationer, och interaktioner med människor ibland evaluerar mig själv utifrån hur jag tror att andra rankar, och definierar mig ifråga om sexualitet – t.ex. – jag kan tänka ”den personen tycker nog jag är snygg, och skulle nog vilja vara i ett förhållande med mig” – detta är den positiv evaluation av mig själv och jag kommer då att uppleva mig själv stolt, och positiv – och det motsatta händer om jag evaluerar mig själv negativt istället.

Detta är naturligtvis ett ytterst begränsande, och ytligt sätt att leva på – som gör min upplevelse av mig själv till en konstant berg- och dalbana som går upp och ner beroende på hur jag tror att andra ser mig – därför ska jag applicera självförlåtelse på denna punkt och ta bort den från mitt liv.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att basera mitt egenvärde, och min självkänsla på huruvida andra människor verkar tycka jag är attraktiv, och anser mig som en potentiell partner som de hade velat vara med – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tävla med andra människor om att bli ansedd som en vacker, och attraktiv människa – och om att ha så många potentiella partners som möjligt i tron att detta gör mig mer värdefull

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att basera min självkänsla av och som mig själv på huruvida andra människor skulle vilja vara i ett förhållande med mig eller inte – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och uppleva – när det är någon som inte vill vara i ett förhållande med mig – att jag är värdelös, att jag är dålig, och att jag saknar någonting

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli, och uppleva mig själv avundsjuk, och känna mig själv sårad och ledsen när jag tror att det är någon som inte vill vara i ett förhållande med mig – och detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera min stabilitet av och som mig själv på punkten, och på situationen att någon säger till mig att jag ser bra ut – och att jag är ett förstahandsval vad det gäller partner

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte acceptera mig själv ovillkorligt, utan istället jämföra mig själv med andra människor – jämföra mig själv med människor som är i förhållanden, och som har en partner – och tänka att jag är inte lika mycket värd som dessa människor, och det enda sättet jag kan öka mitt värde på är genom att själv skaffa en partner och se till att även jag blir en del av det där gänget där alla har en sexuell partner

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte andas, och föra mig själv tillbaka hit – och se, inse och förstå att jag inte behöver ha ett speciellt anseende, eller av andra människor vara sedd på ett speciellt sätt – för att jag ska kunna leva självkänsla som mig själv, vara tillfreds med mig själv och vara stabil inom och som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte andas, och ta mig själv tillbaka hit till mitt andetag – och gå här – i och som mitt andetag en och jämlik och inte längre vara rädd för vad andra människor tycker om mig, och inte längre låta mig själv känna mig underlägsen – nervös – och obekväm om jag inte är ansedd som en sexuellt attraktiv och vacker människa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv utifrån hur jag tror att andra känner om mig, och uppfattar mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig stabil, och trygg i mig själv när jag tror att någon tycker om mig – och ser mig som en eventuell partner – och känna mig själv ostabil, och otrygg, sårad, och ledsen – när jag tror att någon inte ser och definierar mig som en eventuell partner

Självåtagande

När jag märker att jag baserar mitt värde, min självkänsla, och min upplevelse av och som mig själv på huruvida jag tror att andra tycker om mig eller inte – ser mig som attraktiv, eller som en potentiell partner – eller inte – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – jag är inte denna upplevelsen av att känna mig speciell när jag tror andra tycker jag ser bra ut, och jag är inte heller upplevelsen av att känna mig underlägsen, och sårad när jag tror att andra inte tycker jag ser bra ut; således åtar jag mig själv att sluta definiera mig själv utifrån utseende, och hur jag tror andra reagerar på mitt utseende – och jag åtar mig själv att istället leva och uttrycka mig själv HÄR – i och som varje andetag – en och jämlik

När jag märker att jag baserar min självkänsla av och som mig själv på huruvida jag tolkar det som om andra människor vill vara i ett förhållande med mig eller inte – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det är begränsande att dirigera, och styra mig själv utifrån en upplevelse, och utifrån något så löst och abstrakt som utseende – således åtar jag mig själv att istället basera mig själv HÄR – i och som varje andetag – och skapa min stabilitet som mig själv och utan att relatera denna till någonting utanför mig själv

När jag märker att jag upplever mig själv sårad, och avundsjuk – eftersom jag tror att någon föredrar att vara i ett förhållande med någon annan istället för med mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag är mer än bara en upplevelse vars enda syfte är att relatera till andra människor – och därigenom antingen uppleva sig självt negativt eller positivt – utan jag kan leva här en och jämlik som denna fysiska existens och således vara stabil – således åtar jag mig själv att leva stabilitet och sluta försöka få bekräftelse av andra genom att få andra att tycka och känna det som att jag är en bra eventuell partner

När jag märker att jag jämför mig själv med andra människor – och inom mig själv funderar på huruvida jag ser bäst ut, eller den andra människan ser bäst ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att INGEN ser bäst ut – utan alla SER UT – alla är HÄR – unika och individuella i sina fysiska uttryck av och som sig själv och således finns det ingen objektiv möjlighet att jämföra mig själv med någon annan; således åtar jag mig själv att sluta jämföra mig själv och istället slappna av och tillåta och acceptera mig själv att vara mig själv

När jag märker att jag kämpar för att få bli sedd av andra på ett speciellt sätt – för att få ett visst anseende, och bli definierad av andra på ett speciellt sätt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och jag för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – denna idén med att vara speciell är fullständigt absurd – för i grund och botten är alla speciella och alla unika och individuella – hur kan någon då vara ”mer speciell” – alla är ju redan speciella; således åtar jag mig själv att sluta försöka vara någonting jag redan är – och istället fokusera och ge uppmärksamhet till att leva och uttrycka mig själv här med och som min mänskliga fysiska kropp

När jag märker att jag inte andas effektivt eftersom jag är uppe i mitt huvud och håller på att tänka på om jag är attraktiv, om jag passar in, om jag är tillräckligt värd, eller duktig – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det finns ingenting av värde att hämta i mitt huvud – utan jag missar ju faktiskt själva livet genom att inte vara här i och som min kropp och ge fokus och uppmärksamhet till att röra mig själv här och faktiskt leva – således åtar jag mig själv att ta mig själv tillbaka till min kropp och leva – andas – och uttrycka mig själv här

När jag märker att jag definierar mig själv utifrån hur jag tror att andra känner om mig, och uppfattar mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – jag vet inte ens hur andra människor känner om mig, eftersom jag är ju fullt upptagen med att skapa en upplevelse inom mig själv av att vara rädd och nervös inför att andra ska tycka illa om mig – således är det jävligt dumt att leva mig själv utifrån ett antagande som faktiskt inte ens stämmer överens med verkligheten; således åtar jag mig själv att sluta göra antaganden och istället leva här i och som mitt andetag – DIREKT och HÄR – utan att på något sätt tänka innan jag lever och agerar

Advertisements

Dag 155: Du Ska Göra Mig Hel!

Självskriverier

På senaste tiden har jag känt mig arg och frustrerad – irriterad; och anledningen till detta är att jag accepterar mentalt skvaller i förhållande till vissa punkter i mitt liv, och dessa har framförallt att göra med begär.

Ett av mina begär är att leva ett roligt, och äventyrsfullt liv – där saker och ting händer varje dag – nya saker som jag inte visste skulle hända i förväg. Och så blir jag på detta sätt dragen genom min dag och får hela tiden möta än mer otroliga, och roliga upplevelser. Eftersom detta inte är så som min vardag ser ut har jag en tendens att känna att det är någonting som saknas, och fattas i min värld – det är helt enkelt någonting som inte är rätt; och detta i sin tur leder till att jag blir frustrerad och irriterad eftersom tydligen lever jag inte mitt liv ”till fullo” – där ”till fullo” innebär att jag upplever, och dagligen går igenom en mängd olika och fascinerande upplevelser och energier.

Så – det är dags att ta mig själv tillbaka till verkligheten – dags att ta mig själv tillbaka till min vardag och låta mig själv uppskatta enkelheten i att bara vara här – andas – och ta hand om mina dagliga bestyr på ett sätt som är bäst för alla.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit mig själv att hålla kvar vid ett hopp, och en dröm om att mitt liv ska bli någonting mer – om att jag ska bli någonting mer i denna världen, och att jag ska få genomleva ett liv där jag är speciell, och sedd som unik – och annorlunda av andra – och att jag har ett liv som andra ser upp till och gärna skulle vilja leva

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sakna min barndom, och känna mig irriterad och frustrerad över att jag blivit vuxen – och tvingats ta ansvar över mitt liv – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tycka att det är tråkigt att ta ansvar över mitt liv, och att jag hellre skulle vilja göra någonting som jag tycker är upphetsande, och exalterande – och fullständigt glädjeberusande – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte acceptera mig själv här såsom enkelheten i ett andetag – såsom att uppskatta, och vara nöjd med mig själv här i och som min mänskliga kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att istället för att uppskatta, lära känna, och skapa ett intimt förhållande med min kropp här – med mig själv här – genom att leva, och röra mig själv i och som andetaget i varje ögonblick – att istället tänka att mitt liv inte är tillräckligt, att mitt liv inte är fantastiskt nog, roligt nog, och givande nog – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att leta efter mig själv utanför mig själv – genom att leta efter fullständighet – leta efter att få uppleva mig själv fantastiskt – leta efter att få uppleva äventyr såsom en punkt utanför mig själv – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att leva och uttrycka mig själv som dessa ord HÄR – i och som andetaget – en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra mitt liv till en process av att söka efter någonting mer än mig själv och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa och manifestera en tro, och en idé inom och som mig själv att det finns någonting mer än mig där ute – någonting mer magnifikt – någonting mer otroligt – någonting mer fantastiskt som jag måste ta del av, och som jag måste uppleva – och som jag måste bli ett med – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att se, inse och förstå att alla dessa idéer och upplevelser är just idéer och upplevelser och är inte på riktigt – eftersom vad som är på riktigt är HÄR – med mig – en och jämlik – här såsom min mänskliga fysiska kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera delar av mig själv som jag vill uppleva och leva – såsom glädje, frihet, och självuttryck – utanför mig själv – genom att tänka att jag bara kan uppnå dessa uttryck av och som mig själv genom att få något slags externt stimuli – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta tag i mitt liv – och ta tag i mig själv – och skapa mig själv såsom de uttryck jag vill leva och uppleva mig själv som

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra mitt liv till ett stort sökande efter någonting mer – och hela tiden känna det som om att det är någonting essentiellt och otroligt viktigt som saknas i mitt liv som jag på något sätt måste hitta, och måste ta del av – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att det där som jag tror mig själv sakna – det finns inte utanför mig – utan det är ju MIG SJÄLV som jag saknar – det är mig själv som jag inte tillåtit och accepterat att leva och uttrycka mig själv – och verkligen vara och lära känna denna fysiska verklighet HÄR en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa lögnen, och medverka i lögnen att det finns någonting mer där ute som jag måste hitta – och tänka att innan jag har hittat denna sak där ute så kan jag inte leva – och jag kan inte uttrycka mig själv – och jag kan inte uppleva mig själv – eftersom tydligen är jag bara halv – eftersom den andra halvan av mig själv tydligen är där ute någonstans – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta mig själv tillbaka hit till andetaget, och se, inse och förstå att HELA JAG – är faktiskt HÄR – och att det jag måste göra är att LEVA denna insikt – genom att i varje ögonblick vara här med HELA mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka få min omvärld att ändra sig så att jag kan uppleva mig själv annorlunda – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att – min upplevelse av och som mig själv inte har med min omvärld att göra – utan min upplevelse av och som mig själv har med MIG att göra – och hur jag existerar och lever inom mig själv – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ansvar för mig själv på alla sätt och vis – och se till att jag lever på ett sådant sätt så att jag är nöjd med mig själv – så att jag lever och uttrycker mig själv till fullo – och inte börjar leta efter någon annan att tillfredställa mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att titta på denna världen såsom någonting som är separat från mig själv – och tänka att för att uppleva mig själv som HEL – så måste jag konsumera och ta del av så mycket som möjligt i denna världen; istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att se, inse och förstå – att min idé om att världen är delad – alltså existerar i separation från mig – är just en idé – eftersom jag bevisligen är fysisk och består av samma materiell som denna världen – och således inte saknar någonting som denna världen utanför mig tydligen har – således åtar jag mig själv att leva denna insikt om att jag är HEL här i och som mitt andetag – en och jämlik

Självåtaganden

När jag märker att jag hoppas på någonting mer – och att jag drömmer om att mitt liv ska bli någonting bättre, eller större – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att denna idén är endast en taktik för mig att inte se att det är JAG som är den gemensamma nämnaren i min värld, och att det således inte finns någonting mer, eller bättre att hämta utanför mig själv; således åtar jag mig själv att leva och uttrycka mig själv såsom att vara tillfredsställd med mig själv – och att vara nöjd med mig själv

När jag märker att jag saknar min barndom, känner mig irriterad, och frustrerad över att jag blivit vuxen och tvingats ta ansvar över mitt liv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att den idén jag har om vad min barndom var – är just en idé och ingenting som faktiskt existerar eller finns i verklighet; således åtar jag mig själv att sluta sakna, och sluta vilja uppleva en idé och jag åtar mig själv att istället leva och uttrycka mig själv HÄR i och som varje andetag

Jag åtar mig själv att väcka mig själv till liv – och att sluta söka efter liv utanför mig själv – och jag åtar mig själv att göra detta genom att dedicera mig själv till mig själv – och hänge mig själv till att varje dag gå min process dedicerat – hängivet – och oförtröttligt tills detta är klart och jag åtar står här i och som varje andetag stabil – och effektiv i min kropp

När jag märker att jag letar efter någonting utanför mig själv – eftersom jag tycker mitt liv är för vardagligt, för tråkigt, för repetativt och förutsebart – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att endast sinnet – såsom en existens av att definiera mig själv i förhållande till externt stimuli – letar efter, och definierar sig själv utifrån vad som pågår i ens värld; och således åtar jag mig själv att sluta definiera mig själv utifrån, sluta relatera mig själv i förhållande till det som pågår i min värld – och stå orubblig, och oföränderlig inom och som mig själv oavsett vad slags punkter jag möter i min värld

När jag märker att jag rör mig själv utifrån utgångspunkten om att jag ska hitta någonting mer där ute, om att jag ska lyckas få ta del av någon speciell upplevelse, eller någon slags fantastisk insikt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att denna idén om att det finns mer utanför mig själv är endast en ursäkt för att jag inte ska behöva möta, och lära känna mig själv HÄR – såsom fullständig stabilitet och tystnad – såsom tidlöshet; och således åtar jag mig själv att ta mig själv tillbaka hit, och medvetet möta mig själv i och som varje andetag – och medvetet dirigera mig själv till att stå upp inom och som mig själv i mitt andetag och sluta leta efter någonting mer utanför mig själv

När jag märker att jag tänker att jag ”måste dit där för att uppleva frihet” – eller ”jag måste träffa den där människan för att bli glad” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag har underskattat min skapande makt något fatalt – i tron att jag måste ha någon annan, eller någonting annat att generera upplevelser i mig för att jag ska kunna leva mig själv som ord; således åtar jag mig själv att leva ord självmotiverat, och självdirigerat – och således göra mig själv till motorn av och som mig själv i varje ögonblick – där jag står i och som denna världen utan att vilja ha någonting, och utan att frukta att förlora någonting – fullt förmögen att dirigera mig själv i den riktning jag ser är bäst för alla

När jag märker att jag känner, och upplever att någonting saknas i mitt liv – och att jag måste UT och leta upp det där som jag tycker saknas inom mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det enda som saknas är JAG – såsom att andas, interagera, och leva HÄR en och jämlik med min mänskliga fysiska kropp; således åtar jag mig själv att sluta söka utanför mig själv och istället HITTA mig själv HÄR – och se att det jag letat efter i hela mitt liv hela tiden varit HÄR med och som mig själv

När jag märker att jag känner, och tänker om mig själv att jag är halv, och att någonting essentiellt saknas inom mig som jag måste ut och leta efter – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – jag bestämmer att jag är halv – det är mitt beslut att uppleva mig själv som halv vilket betyder att jag kan bestämma att – jag är HEL – jag är HÄR och jag slutar därmed att söka efter någonting mer utanför mig själv; således åtar jag mig själv att besluta mig själv för att leva HÄR i och som varje andetag – för att sluta försöka uppnå någon slags sanning, och medvetenhet genom att bli någonting i andras ögon – och jag åtar mig själv att istället bli mig själv

När jag märker att jag försöker ändra min omvärld, för att ändra min upplevelse av och som mig själv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag kommer ALDRIG kunna ändra mig själv genom att ändra min omvärld – för problemet i fråga om min upplevelse av mig själv är MIG SJÄLV och inte min omvärld; således åtar jag mig själv att fokusera på mig själv – och att arbeta med mig själv – och att ändra mig själv

När jag märker att jag tittar på min omvärld såsom någonting som är separat ifrån mig – såsom någonting jag måste konsumera och få att ge mig uppmärksamhet för att jag ska kunna uppleva mig själv på vissa specifika sätt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att denna idén om att jag måste få min omvärld att ge mig en upplevelse är fullständigt självbegränsande, och betyder att jag i princip är en slav till omständigheter; således åtar jag mig själv att ändra mig själv – och att skapa mig själv som det levande ordet och stå direktiv bakom och som mina upplevelser