Tag Archives: dålig

Dag 190: Kritik Behöver Inte Vara Personligt

Problem

I vissa situationer när människor pratar med mig – är det som om att jag innan jag hört vad det är de ska säga gör en kalkylerad gissning inom mig själv att ”ja – de kommer säkert att kritisera mig nu!” – och detta i sin tur gör att jag upplever en sjunkande känsla i mitt bröst – jag blir rädd och nervös för vad det är som komma skall.

Vidare brukar jag känna att tårar börjar formas under mina ögonlock, och detta brukar i sin tur vara ganska obekvämt – eftersom jag blir nervös för att någon ska se detta och därför fördöma mig som svag för att jag reagerade på den kritiken – som jag tror ska komma.

Punkten jag ska arbeta med idag är att ta sådan kritik personligt – kritik kan faktiskt vara väldigt bra – det kan vara så att man genom kritik får veta saker om sig själv som man annars inte hade kunnat veta, och att man därigenom kan förbättra sig själv – och korrigera misstag, och svagheter i ens applikation av sig själv i ens dagliga liv. Problemet är inte kritiken i sig självt – utan att jag tar kritiken personligt – och att jag känner mig själv ”påhoppad” – och som om ”någon kommer att attackera mig” – så detta är punkten jag ska arbeta med idag.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha en bild, och en idé av mig själv att jag är som en porslinsdocka – och att om någon säger någonting negativt om mig – t.ex. att jag inte har utfört en viss handling på ett korrekt sätt – att detta då kommer ta i sönder mig och göra mig obrukbar – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv som svag, och underlägsen – och att såsom oförmögen att stå stabil och tyst inom mig själv om någon ger mig kritik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se, och definiera kritik såsom någonting dåligt – vars existens har förmågan att förnedra mig, och förtrycka mig – och göra mig ledsen – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå – att kritik endast känns jobbigt att ta emot – om man på något sätt tar kritiken personligt och definierar sig själv i enlighet med kritiken – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag inte behöver ta kritiken personligt – och inte definiera mig själv såsom ”dålig” och ”värdelös” för att någon kritiserat mig – utan jag kan helt opersonligt titta på huruvida kritiken faktiskt innehåller någonting som jag kan använda mig själv av för att göra mig själv mer effektiv i mitt liv – och i min applikation av mig själv i mitt liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att kritik är någonting jag kan ha nytta av – om någon kritiserar mig utgör faktiskt detta en möjlighet för mig att evaluera min applikation av mig själv och se huruvida det faktiskt finns någonting jag kan förbättra och styra upp i hur jag uttrycker och rör mig själv i min värld – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma kritik såsom någonting dåligt istället för att se att kritik faktiskt kan hjälpa mig

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att en av anledningarna till att jag reagerar så pass mycket på kritik – är därför att jag skapat en idé av mig själv av att jag är ”perfekt” – och sedan skapat en idé av att det tydligen är skamfyllt, och ytterst opassande att inte i alla lägen vara fullständigt perfekt – och ha fullständig kontroll – och veta om allt som pågår och sker i min värld

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en idé om att det är en svaghet att göra fel – och att inte alltid har rätt – och tro att det är en styrka att alltid göra rätt – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att associera och definiera punkten av att ha fel med en känsla av genans, skam, och ångest – och tänka att om jag har fel så betyder detta att jag har misslyckats – att jag är värdelös – och att jag inte är så bra, så duktig, och så intelligent som jag borde vara

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en idé av mig själv av att jag är duktig – och att jag kan känna mig stolt med mig själv när jag gör rätt, och när andra människor verkar nöjda och tillfredställda med hur jag beter mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag även tillåtit och accepterat mig själv att skapa en motsatt idé – av att tänka och tro att om människor i min värld inte är tillfredställda med mig, inte är nöjda med mig – att det då är någonting som är fruktansvärt fel med mig – och att jag borde känna skam, ångest, och genans

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta mig själv uppfostras till att tro att det är positivt att ha rätt – och att det är negativt att ha fel – och att om jag har rätt – om jag gör en sak på ett sådant sätt att människor i min omvärld blir nöjda – att detta då betyder att jag får känna mig själv nöjd med mig själv – jag får känna mig upphöjd – upphöjd – och fantastiskt älskad av människor i min omvärld – och om jag gör fel då måste känna mig fullständigt värdelös – som en idiot vars existens inte är berättigad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta kritik personligt genom att tänka och tro att det är otroligt viktigt för min självkänsla vad andra människor tycker om mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sträva efter, och kämpa för att få alla människor i min värld att tycka bra om mig – och att definiera mig som en positiv, och trevlig människa – så att jag därmed aldrig behöver möta punkten i mitt liv av att någon ska kritisera mig – och att jag därmed ska känna mig själv attackerad, och illa behandlad – istället för att se, inse och förstå att min upplevelse av och som mig själv när någon kritiserar mig – har inte med kritiken i sig självt att göra – utan har med det faktum att göra att jag tillåter och accepterar mig själv att ta saker och ting personligt

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att när någon kritiserar mig – att då andas och påminna mig själv om att det inte är personligt – och att jag inte behöver uppleva mig själv utifrån om jag får positiv eller negativ kritik – utan jag kan helt enkelt se på kritiken objektivt – och se om den är grundad eller inte – och därefter ta ett beslut huruvida jag ska inkorporera denna information i mitt liv för att därmed kunna leva mer effektivt

Lösning

Lösningen är att inte ta kritik personligt – och att inte göra det till någon stor grej där jag tydligen blir attackerad, och anfallen av en annan – utan istället lyssna på vad den andra personen säger utan någon slags emotionell, eller känslomässig upplevelse, och sedan se huruvida jag kan ha nytta av kritiken, och om kritiken faktiskt stämmer överens med verkligheten.

När jag märker att jag tänker och tror att jag kommer att gå sönder, eller bli skadad om någon säger någonting dåligt, eller kritiskt om mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – nej – jag kommer inte att gå sönder, och jag kommer inte att ta någon skada av kritik – utan jag kommer uppleva mig själv såsom jag tillåter och accepterar mig själv att uppleva mig själv; således åtar jag mig själv att andas och stabilisera mig själv i min fysiska kropp – och inte låta mig själv känna det som om att jag går sönder

När jag märker att jag ser, och definierar kritik såsom någonting dåligt – vars existens har förmågan att förnedra, och förtrycka mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att kritik i sig självt är inte farligt – kritik i sig självt skapar ingen upplevelse – utan det är jag som skapar en upplevelse och projicerar denna på den kritik som jag tar emot; således åtar jag mig själv att sluta göra kritik till mer än vad kritik är – och istället andas, och stabilisera mig själv i min kropp och lyssna på vad som sägs

När jag märker att jag fördömer kritik, och tänker att ”jag vill inte ha någon kritik!” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – jag kan faktiskt använda mig själv av kritik för att bli mer effektiv i mitt dagliga leverne – således åtar jag mig själv att sluta försöka undvika kritik – och istället lyssna och begrunda kritik när sådan blir riktad gentemot mig

När jag märker att jag tänker, och tycker att jag är ”perfekt” – och att jag därför absolut inte får förstöra denna idén av mig själv genom att bli föremål för kritik – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det är begränsande att ha en idé av mig själv att jag är perfekt, och denna idén gör endast att jag fruktar att begå misstag – och fruktar att pröva på nya saker; således åtar jag mig själv att låta mig se att jag inte är perfekt – att det fortfarande finns massor av saker för mig att lära mig – och att det således inte är någonting dåligt, eller negativt gentemot min självbild att få kritik

När jag märker att jag tänker, och tycker att det är en svaghet att ha fel – och någonting som är förenat med skam och genans – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det är inget dåligt – negativt – skamfyllt – eller genant att ha fel – det är helt enkelt endast en punkt av att inte veta och ha fullständig överblick av all relevant information för en viss punkt – således åtar jag mig själv att inte frukta att ha fel – utan istället låta mig själv pröva på och utforska nya ting och utmaningar utan rädsla för att någonting inte ska gå som det är tänkt att gå

När jag märker att jag känner mig stolt, och duktig – när jag gjort någonting som andra människor anser att vara rätt, bra eller korrekt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det finns ingenting fysiskt och objektivt som säger att bara för att andra tycker att jag gör bra ifrån mig – att detta då betyder att jag ska känna mig stolt och duktig – vidare är det begränsande att vara beroende av att andra ska vara tillfredställda med vad jag gör – för att jag ska agera och faktiskt göra någonting; således åtar jag mig själv att sluta skapa upplevelser av mig själv i förhållande till vad slags åsikt andra människor har om vad det är jag gör

När jag märker att jag känner mig själv skamsen, generad, eller ångestfylld – för att någonting jag har gjort verkar tas emot negativt av människor i min omgivning – och dessa tycker att jag har gjort någonting fel – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det finns ingen anledning till varför jag ska känna mig själv skamsen, generad, eller ångestfylld – när människor verkar vara missnöjda med mig – eftersom jag inte behöver skapa denna typen av upplevelser inom mig själv utan istället andas och förbli stabil här; således åtar jag mig själv att sluta värdera mig själv utifrån vad andra verkar tycka om vad jag gör – utan istället förbli stabil – tyst – och stilla inom och som mig själv

När jag märker att jag känner, och upplever att det är positivt att ha rätt, och negativt att ha fel – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det är inte positivt att ha rätt, och det är inte negativt att ha fel – att ha rätt är att ha rätt – och att ha fel är att ha fel – och någonting mer än det är det inte; således åtar jag mig själv att sluta fästa emotionella och känslomässiga värden vid rätt, och fel – och istället för att fördöma och skapa en upplevelse i förhållande till rätt och fel – istället se på den praktiska punkten av att ha rätt och fel och hur denna ska dirigeras

När jag märker att jag tänker, och tycker att det är otroligt viktigt för min självkänsla vad andra människor tycker om mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – vad andra människor tycker om mig är endast så pass viktigt för min självkänsla som jag gör det – det har endast så pass stor effekt på mig som jag tillåter och accepterar det att ha; således åtar jag mig själv att sluta skapa en upplevelse av mig själv utifrån vad jag antar att andra tycker om mig – och jag åtar mig själv att istället leva – och uttrycka mig själv här – utan att oroa mig själv för hur jag uppfattas och upplevs av andra

När jag märker att jag tar det personligt då någon ger mig kritik – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att kritik är ingenting personligt – det är ingenting dåligt – och det är ingenting som jag måste skapa en upplevelse utifrån – således åtar jag mig själv att i dessa ögonblick andas och påminna mig själv om att det inte är personligt – det är ingenting dåligt med mig – ingenting som är värdelöst med mig – utan det är helt enkelt en ny punkt att ta i beaktande och se huruvida denna är relevant eller inte

Belöning

Genom att stoppa och korrigera denna punkt kommer jag att bli belönad genom att jag nu inte behöver ta kritik personligt – utan jag kan istället lyssna objektivt och utan några känslostormar och helt enkelt se om det finns saker och ting jag missat i min applikation av mig själv – om det finns saker och ting jag kan göra bättre – om det finns saker jag kan ändra på – och om det finns nya saker jag kan lära mig. Således är belöningen av att stoppa denna punkt att jag kommer att ge mig möjligt och tillfälle att växa och expandera.

130: Oskrivna Regler Och Rädsla

Självskriverier

Igår när jag var ute och körde taxi lyckades jag med att plocka upp fel kund, och istället för att plocka upp den kunden jag hade i uppdrag att köra, plockade jag upp en kund som en annan chaufför hade i uppdrag att köra.

När detta uppdagades blev jag genast nervös, och rädd, och tankar om att förlora mitt arbete, eller att jag skulle bli bestraffad åkte förbi i mitt huvud. Jag kände, och tyckte även att det var ett misslyckande från min sida att jag inte tagit rätt kund, och att jag borde ha koncentrerat mig själv mer, och gjort det.

Lite samma upplevelse kan jag också ha i trafiken, när det verkar som andra människor blir arg, eller uppretade på sättet jag kör. Då upplever jag också mig själv rädd, och börjar tänka på att sättet som jag körde på var dåligt, ett misslyckande, och att jag borde kört på ett annorlunda och mer effektivt sätt.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest, och nervositet när andra blir arga på mig – eller när jag gjort någonting som jag tycker är fel, och dåligt – och bli rädd att jag ska bli bestraffad, eller att någon ska skrika, och gasta åt mig riktigt högt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och rädsla inför att få reprimander – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att så fort jag gjort något fel, att genast uppleva mig själv rädd, nervös och ängslig, och börja fundera på vad som kan hända mig i framtiden på grund av detta misstag jag gjort

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest, nervositet och rädsla inför att göra misstag – och inför att inte vara effektiv i att ta beslut som andra människor tycker är rätt – i rädslan att andra människor ska bli arga på mig, och ska undvika mig eftersom de tycker jag är värdelös, och inte har något syfte i deras liv – eftersom jag hela tiden gör saker och ting fel

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara oroad för att andra människor inte ska tycka att jag är duktig, effektiv, disciplinerad, och korrekt i allt jag gör – i rädslan att människor ska bli arga på mig, och tycka att någon annan är bättre än vad jag är – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att i detta frukta, och känna ångest för att människor ska börja prata bakom min rygg – och ska tycka att jag är en dålig och värdelös människa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och rädsla inför att mitt beteende, och såsom jag uttrycker mig själv ska få andra människor att reagera, och börja prata om mig i hemlighet – och prata om mig genom att säga att jag är korkad, dum, att jag inte kan någonting, att jag är ineffektiv – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att samtidigt hoppas på motsatsen – och vilja, och önska att människor ska prata om mig såsom att jag är effektiv, stark, intelligent, har framåtanda, och är duktig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv utifrån andra människors reaktioner, tankar, upplevelser – och tro att det är viktigt att jag hela tiden tänker på att vara i god dager hos andra människor – och röra mig, prata, och uttrycka mig själv på ett sådant sätt att andra människor får en positiv reaktion och upplevelse när de är i min närhet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja att människor i min omvärld ska reagera positivt på mig – i tron att om människor reagerar i någon slags negativ upplevelse gentemot mig, att detta då beror på mig – och att det beror på att jag är värdelös, och att jag borde leva på ett annat sätt – istället för att se, inse och förstå att min upplevelse av och som mig själv är definierad, och skapad av mig själv – vilket andras negativa upplevelse av sig själva också är

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara orolig, rädd och nervös för att jag inte följer oskrivna sociala regler, och för att jag inte i varje ögonblick agerar på ett sådant sätt att andra människor känner sig positiva runtomkring mig, och som att jag är en tillitsfull, och laglydig människa – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att reagera i rädsla, nervositet och ångest så fort jag bryter någon slags social norm, eller gör någonting som andra beaktar som dåligt, och negativt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest, rädsla, och nervositet inför att bli utsatt för bestraffning – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest, och rädsla inför att bli utstött ur samhället, och sedd, och definierad som en utböling som inte hör hemma i samhället bland alla andra normala människor – eftersom jag inte kan följa reglerna korrekt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest, rädsla, och nervositet inför att jag inte kan följa reglerna i mitt vardagliga liv – såsom sociala normer, eller lagar – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att reagera i ångest, nervositet och rädsla så fort jag av misstag råkar bryta mot någon sådan lag eller regel – och genast gå in i fruktan för vad det är som kommer hända med mig, och för vad andra människor kommer tycka och tänka om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och rädsla inför konflikter, och inför att jag ska bli påhoppad, och attackerad av människor, eftersom de är arga och frustrerade för att jag inte effektivt följt någon slags oskriven social regel

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest, rädsla, och nervositet – när jag tycker det verkar som att någon är frustrerad på mig, och tycker att jag har begått ett misstag – och detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när någon är frustrerad, att genast ta det personligt, och uppleva det som att det är något slags personligt fel som jag gör, vilket är anledningen till varför den andra människan reagerar – istället för att se, inse och förstå att det endast handlar om hur den andra människan reagerar inom sig själv, utifrån vad denna människan definierat såsom korrekt, inkorrekt, och beslutat sig att bli arg på

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta det personligt när andra är arga, och tänka att det måste vara någonting som jag har gjort fel, som är grunden till varför den andra människan är arg, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och uppleva, att jag genast måste göra någonting som får den andra människan att bli glad, och känna sig själv tillfreds, så att jag kan ta tillbaka min synd – och återbetala det onda jag tydligen gjort mot den andra människan

Självåtaganden

När jag tycker mig själv se att någon blir arg på mig, och jag reagerar i ångest, och nervositet – stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag inser, ser och förstår att min reaktion har sin grund i att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för oberäknelighet, och rädd för just uttrycket av och som ilska – således åtar jag mig själv att i detta ögonblick andas, och stå stabil i och som min kropp – och inte gå in i eller skapa någon upplevelse eller reaktion av ögonblicket

När jag gör ett misstag som andra människor sagt till mig att jag inte får göra – och som jag vet att andra människor kanske kommer bli arga om de får reda på, och jag därmed reagerar i ångest, nervositet, och rädsla inför att få en reprimand – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag inser, ser och förstår att min upplevelse och reaktion av mig själv har sin grund i att jag tillåter och accepterar mig själv att ta en reprimand personligt, och att se andras ilska såsom någonting som definierar mig, och säger till mig vem jag är; således åtar jag mig själv att inte ta en reprimand personligt, och inte se en reprimand, eller någons ilska – såsom någonting som säger någonting om mig – utan jag ser istället att det är den andra människans inre värld som reprimanden och ilskan kommer från och inte någonting som har att göra med vem jag är

När jag ska ta ett beslut som jag vet kommer inverka på andra människor, och om jag gör fel beslut ha effekter som inte kommer vara uppskattade av människor i min omgivning – och jag börjar uppleva ångest, rädsla, och nervositet för att göra fel beslut – stoppar jag mig själv genast, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag inser, ser och förstår att min upplevelse är baserad på rädslan för att en annan ska bli arg på mig – i tron att ilska är någonting farligt, som jag måste undvika och försvara mig själv mot, när det faktiskt är fullständigt ofarlig; således åtar jag mig själv att ta ett beslut utan rädsla, och ångest för hur andra ska reagera på mitt beslut – i förståelsen om att om en annan är arg och frustrerad har detta ingenting att göra med vem jag är inom och som mig själv

När jag märker att jag är oroad för att andra människor inte ska tycka att jag är bra på någonting jag gör, eftersom jag är rädd för att de ska tycka att någon annan är bättre – stoppar jag mig själv genast, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag inser, ser och förstår att denna rädslan, och ångesten är baserad på en idé, och tro inom mig själv att jag måste bevisa mig själv inför andra för att kunna leva, och uppleva mig själv såsom stabilitet här; således åtar jag mig själv att inte söka efter andras erkännande, och inte försöka bevisa att jag är tillräcklig för någon annan – utan jag åtar mig själv att istället bevisa mig själv här för och som mig själv – en och jämlik

När jag märker att jag är rädd, nervös, och upplever mig själv underlägsen andra människor, eftersom jag fruktar att de ska tycka att jag är ineffektiv, korkad och dum, och prata bakom min rygg senare om hur lite de tycker om mig – stoppar jag mig själv genast, jag tar ett djupt andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag inser, ser och förstår att denna upplevelsen inom och som mig själv är baserad, och grundad utifrån en tro att vad andra människor tycker och känner om mig är viktigt, och är någonting jag konstant måste vara medveten om – i tron att hela mitt egenvärde är baserat på vad andra människor tycker om mig; således åtar jag mig själv att i varje ögonblick sluta att definiera mig själv utifrån vad jag tror att andra människor tycker om mig, och jag åtar mig själv att istället leva och uttrycka mig själv här – i och som självtillit

När jag märker att jag inom mig själv definierar mig själv utifrån andra människors reaktioner, tankar och upplevelser, och att jag försöker forma mig själv – och uttrycka mig själv utifrån dessa upplevelserna – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag inser, ser och förstår att min upplevelse – och applikation – är skapad utifrån en idé att andra människor är överlägsna och bättre än mig – och att hela min varelse är i ett konstant behov av att ha andra människors affirmation för att kunna fungera normalt; således åtar jag mig själv att leva och uttrycka mig själv här i och som andetaget – och inte söka efter erkännande av andra människor, och inte definiera mig själv utifrån andra människor

När jag märker att jag reagerar genom att uppleva mig själv i och som negativitet, när andra människor blir arga på mig – och jag tänker att andra människor blir arga på mig för att jag är värdelös, och urusel – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag inser, ser och förstår att det faktum att någon annan är arg inte säger någonting om vem jag är inom och som mig själv, och inte betyder att jag är värdelös eller urusel; således åtar jag mig själv att andas – och att vara densamma inom och som mig själv oavsett vad slags reaktion någon annan har och lever som dem själva

När jag märker att jag reagerar i ångest, nervositet, och rädsla för att jag inte följer oskrivna sociala regler – och för att jag därigenom får andra människor att inte känna sig positiva och glada runtomkring mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att denna rädslan, och ångesten som kommer upp inom mig är baserad, och grundad på en idé av mig själv såsom underlägsen i jämförelse med andra människor – och en tro att jag måste ha andra människors erkännande för att kunna fungera effektivt i och som denna världen; således åtar jag mig själv att stå upp här i och som varje ögonblick – och leva som mitt andetag – vilket innebär att jag förblir densamma – här – tyst och stabil – oavsett vad slags respons jag möter utifrån

När jag märker att rädsla dyker upp inom mig själv för att bli utstött ur samhället, och sedd, och definierad som en utböling som inte hör hemma i samhället bland andra normala människor – stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att denna upplevelse grundar sig själv i en tron att jag måste ha andra människor bakom mig – som backar upp min persona, och karaktär såsom att vara ”okej” och ”normal” – och om jag inte har denna typ av uppbackning – att jag då är värdelös, och fullständigt urusel; således åtar jag mig själv att istället för förvänta mig, och önska mig uppbackning av andra – att istället i och som varje ögonblick backa upp mig själv genom att andas effektivt här i och som min kropp – och inte skapa en upplevelse av och som mig själv av att vara underlägsen när jag tror, och misstänker att andra människor ser ner på mig

När jag märker att jag råkar bryta mot någon oskriven, eller skriven regel – och jag i detta reagerar i ångest, nervositet, och rädsla – stoppar jag mig själv genast, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag inser, ser och förstår att det är fullständigt onödigt att låta rädsla existera inom och som mig själv, eftersom rädsla inte på något sätt hjälper mig att leva – dirigera – och styra mig själv effektivt här i och som varje ögonblick; således åtar jag mig själv att dirigera mig själv här – och hantera de ögonblick som dyker upp här genom att andas, och förbli stabil inom och som mig själv – och uttrycka mig själv utan någon slags emotionell upplevelse

När jag märker att rädsla kommer upp inom mig inför att jag ska hamna i en konflikt, inför att jag ska bli påhoppad, eller inkörd i ett hörn – stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det i realiteten inte finns någonting att frukta, eller vara rädd för vad det gäller en konflikt, eller att bli påhoppad, eller att bli inkörd i ett hörn – eftersom när jag är här som andetaget finns ingenting att förlora, och ingenting att vinna – utan endast mig själv här som min kropp, och jag talar här som min kropp en och jämlik; således åtar jag mig själv att andas, och vara stabil här i och som mitt andetag – och inte frukta, eller försöka undvika konflikten – utan helt enkelt lita på mig själv här som andetaget, och att jag kommer effektivt, och utan några krussiduller att dirigera konflikten

När en annan blir arg, och frustrerad – och jag märker att jag tar detta personligt genom att reagera, uppleva skuld, och uppleva mig själv underlägsen den andra människan – stoppar jag mig själv genast, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och i detta ser, inser och förstår jag att det finns absolut ingenting att ta personligt, eftersom inget av den ilskan som den andra människan känner handlar, eller är om mig – således finns det ingenting att kämpa för, eller slåss för, eller försvara mig mot – eftersom ingenting i grund och botten handlar om mig; således åtar jag mig själv att förbli stabil här i och som andetaget – att stoppa alla tankar inom mig som inseminerar att jag på något sätt blivit degraderad, eller missbrukad – och jag åtar mig själv att stå upp och uttrycka mig själv här som min kropp en och jämlik

När jag märker att jag tar det personligt att någon annan är arg, och att jag därför genast måste göra någonting som får den andra människan att bli glad, och tillfreds – stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag inser, ser och förstår att det finns ingenting som jag behöver, eller inte behöver göra – eftersom ilskan, och frustrationen den andra människan upplever inte är formulerad, och skapad av mig – utan av den andra människan – och således åtar jag mig själv att helt enkelt förbli här – stabil – och tyst i och som mitt andetag – och röra mig själv här som min kropp i och som självtillit och utan att på något sätt tro att jag måste eller bör göra andra människor positiva och ta dem ut från deras negativa upplevelser

Dag 125: Jag Är Ett Misslyckande

Självskriverier

Jag har idag färdigställt min uppsats, och när jag gjorde det märkte jag hur det fanns ångest, och nervositet inom mig. Jag var orolig att det var någonting jag missat, någonting jag inte förstått, någonting som jag gjort fel, och att läraren som rättar min uppsats därför skulle ge mig ett dåligt betyg.

Jag har upplevt denna ångest och nervositet i stort sett till alla delar av min utbildning, eftersom jag skapat en press på mig själv att alltid få de högsta betygen. Om jag inte får de högsta betygen då känner jag mig som ett misslyckande, och märker hur mina tankar går bakåt i tiden och börjar evaluera vad det var som jag gjorde fel, hur jag borde bättre mig själv – och tusan med att jag inte kan vrida tillbaka tiden och göra om allting.

Denna ångest, och rädslan är fullkomligt onödig, och kommer inte hjälpa mig att få ett bättre betyg. För att vara säker på att det inte finns några misstag i min uppsats kan jag istället praktiskt titta igenom min uppsats en gång, och inte vara rädd för att missa någonting. Och sedan om jag missar någonting så är det ingenting att döma mig själv för, utan istället öva mig själv till att nästa gång vara än mer uppmärksam på hur jag skrivit min uppsats.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fästa ett värde vid vilket betyg jag kommer ges för min uppsats, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv önska, och vilja – att när läraren läser min uppsatts – att denna ska tänka att jag är intelligent, effektiv, och att jag är duktig på att analysera diverse ämnen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv utifrån vilket betyg jag får, och tänka när jag får ett dåligt betyg, att detta måste vara för att jag är en dålig och värdelös människa – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma, och hata mig själv när jag inte lyckas bra i skolan – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att inte skapa en upplevelse i förhållande till vilka betyg jag får – utan istället praktiskt korrigera mig själv till att bli mer effektiv i skolan

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att uppleva en ångest, rädsla och nervositet att jag inte har planerat min tid i förhållande till mina studier tillräckligt bra, och att jag på grund av detta i framtiden kommer att träffa på svårigheter, och att jag kommer misslyckas med mina studier – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte lita på mig själv, och göra min studier här – ett andetag i taget – och min planera min tid utifrån vad jag ser behöver göras, och inte göra en stor grej av det hela

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i och som en misstro mot min egen förmåga, och uppleva och tänka att jag är värdelös, och att jag inte klarar någonting – och i detta devalvera mig själv och skapa misstro inom mig själv – istället för att se, inse och förstå att jag visst klarar av min skola effektivt, och att jag har tillräcklig förmåga att göra vad som måste göras – men det enda är att jag inte tillåter mig själv att se detta

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte låta mig själv lita på mig själv, och vara trygg i mig själv – och ha självförtroende – i tron att jag är värdelös, och inte värd någonting sådant – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en självbild av och som mig själv att jag är värdelös, underlägsen, och att jag saknar någonting i förhållande till andra människor – och därav försöka jaga erkännande av andra människor – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att acceptera mig själv, och älska mig själv – och uppskatta mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte uppskatta mig själv, och värdesätta mig själv – utan tro att det är någonting gravt fel med mig, och att detta fel bara väntas på att uppdagas av människor i min värld, och att jag därför i varje ögonblick måste fokusera på att gömma mig själv – och se till att ingen kan upptäcka att jag faktiskt är felaktig – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att detta är en illusion – och att det finns ingenting sådant som att jag är felaktig, och värdelös, och att jag därav måste gömma mig själv – utan det är någonting som jag skapar inom och som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vad jag än tar mig för – att alltid existera i och som en upplevelse av mig själv att det jag tar mig för är någonting jag inte kommer klara av, och någonting jag inte kommer göra bra – utan att jag kommer misslyckas med det jag gör, och jag kommer att bli retad, och mobbad av andra såsom att vara ett misslyckande – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera, och se mig själv som ett misslyckande, som levt ett misslyckat liv, som tagit misslyckade beslut – och som på det hela taget är misslyckad – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att släppa det förflutna, och stå upp inom mig själv och helt enkelt ändra mig själv – och inte längre uppleva, och definiera mig själv såsom ett misslyckande

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte gå in i nya projekt, och utmaningar med självförtroende, motivation, engagemang, och glädje – och inte oroa mig själv för huruvida jag kommer misslyckas, eller inte misslyckas utan helt enkelt bara göra det – bara uttrycka mig själv och sluta tänka så jävla mycket

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka så jävla mycket på onödiga saker, och därigenom handikappa mig själv till att inte vara effektiv vad det gäller att ta tag i och gå igenom projekt i min värld – eftersom jag hela tiden tänker på hur dålig jag tydligen är, och hur stor sannolikheten är att jag kommer misslyckas, och hur jag inte ens borde försöka – och hur jag bara slösar bort min tid eftersom det i slutändan kommer visa sig att jag har helt fel. Och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag faktiskt har förmåga att förstå, och att det inte gör någonting om jag misslyckas – det är endast en möjlighet för mig att korrigera mig själv till nästa gång då jag ska göra om ett liknande projekt

Självåtaganden

Jag åtar mig själv att inte tänka när jag skriver min uppsats – att varken hoppas eller tänka att det kommer gå bra, eller gå dåligt – och istället åtar jag mig själv att andas när jag skriver min uppsats, och göra min uppsats utan några tankar – tills det att jag är klar och jag fullt ut hängett mig själv till att skriva min uppsats att vara fullständigt perfekt

Jag åtar mig själv att inte definiera mig själv utifrån hur jag lyckas i skolan, utifrån vad slags betyg jag får i skolan, och utifrån hur jag är sedd av andra människor i skolan – och istället åtar jag mig själv att för min egen skull öva mig själv på att skapa min medverkan i skolan till att vara perfekt på alla sätt och vis, men för den sakens skull inte tillåta och acceptera mig själv att tro att då jag inte får de bästa betyg, och då jag inte är lika bra som någon annan – att detta definierar helheten av vem jag är, och att det är någonting fruktansvärt fel på mig

Jag åtar mig själv att sluta existera i och som ångest att någonting kommer att gå fel med mina studier, och att jag kommer på något sätt misslyckas, och inte klara av att effektivt strukturera mina studier, och göra det som krävs för att jag vid terminens slut ska ha en effektiv kunskap om hela det ämne jag läser – och i detta åtar jag mig själv att rent praktiskt strukturera min tid, och se till att jag läser det som krävs läsas, och förstår det som det krävs att jag förstår, och därutöver inte gör en stor sak av det hela

Jag åtar mig själv att sluta tänka, och tro att jag är misslyckad, och värdelös, och att jag inte klarar någonting – och jag åter mig själv att sluta att devalvera mig själv, och trycka ner mig själv inom mig själv, och istället åtar jag mig själv att i varje ögonblick andas, och effektivt stötta mig själv genom helt och fullt ut vara här i och som mitt andetag

Jag åtar mig själv att sluta ha en självbild av och som mig själv såsom att vara en misslyckad, och värdelös människa – som tydligen är sämre än alla andra, och inte klarar av någonting överhuvudtaget – och istället åtar jag mig själv att leva och uttrycka mig själv HÄR – i och som andetaget – och inse, se och förstå att det finns ingen annan än mig själv som skapar denna idén, och självbilden av mig själv – och således åtar jag mig själv att öva mig själv på att leva ordet självacceptans, självtillit, och självförtroende – och sluta trycka ner mig själv

Jag åtar mig själv att – när jag märker att jag trycker ner mig själv inom mig själv genom att tänka att jag är värdelös, och misslyckad – att genast stoppa mig själv – att ta ett djupt andetag och ta mig själv tillbaka hit – och i detta åtar jag mig själv att lita på mig själv, och acceptera mig själv – och att sluta vara så jäkla hård mot mig själv när saker och ting inte går som planerat

Jag åtar mig själv att uppskatta och värdesätta mig själv – och inte tro att det är någonting som är gravt fel med mig som bara väntas att uppdagas av andra människor – och således åtar jag mig själv att rent praktiskt älska mig själv genom att tillåta och acceptera mig själv att då nya projekt öppnar upp sig i min värld, att gå in i dessa med engagemang, motivation, och glädje – och helt enkelt ha roligt när jag arbetar

Jag åtar mig själv att sluta tänka, och tro att vad jag än gör så kommer jag att misslyckas, att vad jag än gör så kommer saker och ting att gå fel, och slutändan kommer jag att vara besviken på mig själv – och i detta åtar jag mig själv att verkligen leva i varje andetag genom att inte hacka på mig själv, utan istället uppskatta den möjlighet som är här att göra någonting – och ta mig an nya projekt och möjligheter utan att hålla i en tyngd såsom att tro att jag kommer misslyckas vad jag än gör

Jag åtar mig själv att sluta definiera, och se mig själv som ett misslyckande – och sluta tro att mitt liv är ett misslyckande, att alla mina beslut är misslyckande, att allt jag tar mig för är ett misslyckande – och att ingenting jag gör är tillräckligt bra – och i detta åtar jag mig själv att leva här – i och som andetaget – och istället för att hacka på mig själv – ha roligt och fullt ut uppskatta detta ögonblicket vari det finns en möjlighet för mig att andas, att röra mig själv och utforska mig själv

Jag åtar mig själv att gå in i projekt och utmaningar med självförtroende, motivation, engagemang och glädje – och sluta vara så jäkla seriös med allting i tron att när jag är rädd för att inte klara av någonting så gör detta mig mer effektiv, och bättre

Jag åtar mig själv att sluta tänka på hur jag kanske kommer misslyckas med någonting, på hur jag kanske kommer göra ett fel, på hur jag kanske kommer glömma någonting – och istället åtar jag mig själv att fokusera på vad det är jag gör, och göra det jag gör effektivt, precist, och fullt ut – och därmed inte förminska mig själv genom att existera i och som tankar som är fullständigt irrelevanta och onödiga för det jag håller på med i och som min praktiska verklighet