Tag Archives: definition

Dag 294: Höstdepressionen

Idag har den s.k. höstdepressionen gjort sig själv till känna genom att jag märkt att tankar börjat komma upp inom mig av följande natur: ”vad är det för mening egentligen? Vad leder allting? Det känns som om ingenting rör sig framåt!” – så denna typen av tankar indikerar klart och tydligt på att den emotionella upplevelse jag har är av naturen depression.

hastdepression_ljusterapiIntressant med depressionen är att den känns så riktig, jag menar när jag befinner mig i denna upplevelse, då är det som om att jag verkligen tror att det inte finns någon mening, betydelse, eller innebörd i någonting jag gör, och att det därför är helt, och fullständigt rättfärdigat för mig att ge upp, lägga mig ned, och helt enkelt sluta andas. Faktum är dock, att sett utifrån en praktisk synvinkel, där jag ser på min värld, och mig själv i förhållande till denna – då går det att se att jag visst har mening, innebörd, och att mitt liv så att säga, inte är någonting att kasta iväg.

För det första har jag mening och innebörd för mig själv, jag menar, om jag inte assisterar, och stöttar mig själv, och driver på att gå min process – då kommer det inte att hända. Sedan utifrån rent praktiska termer så har jag ett praktiskt meningsfullt liv eftersom jag faktiskt behövs vad det gäller många av de saker som pågår i mitt liv. Därför är denna upplevelse intressant, denna höstdepression, för det är som om att depression inte baseras på någon faktisk bevisbar händelse, utan endast på vad jag känner, på vad jag upplever, på vad har en känsla av – och sedan omvandlar jag denna känslan inom mig själv, projicerar den på min omvärld, och tror att den har någonting att göra med min omvärld, och med mitt praktiska liv, när sanningen är den att den inte har någonting alls att göra med min omvärld, och mitt praktiska liv – upplevelsen har kommit upp inom mig, och den är därför mitt ansvar, och beror på mig, och inte på grund av att någonting annat i min värld inte tillfredsställer mig som jag önskar.

Så depression, det är en deep-recession – alltså när plötsligt känner att man inte får tillgång till lika mycket energi, till lika mycket ”livfullhet” till lika mycket ”glädje” – då kommer depressionen smygande, och ställer frågan – är inte någonting fel med ditt liv? Varför är du så olycklig, borde du inte göra någonting annat med ditt liv som du kan vara stolt över?

Så, på så vis är detta en mycket intressant reaktion, som jag kommer arbeta mer med.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in och som en höstdepression, och en slags inre nedgång, när jag märker det börjar bli mörkt ute, när jag märker det börjar bli kallt ute, och att solen inte skiner lika mycket, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att börja medverka i och som tankar att ”någonting är fel” – att ”livet är meningslöst” – att ”det inte finns någon praktiskt anledning, eller något syfte att fortsätta existera” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta ett djupt andetag, föra mig själv tillbaka hit, och se, inse, och förstå hur depression i sig självt är en illusion, och inte existerar annat än i mitt sinne, och att min fysiska praktiska verklighet här är densamma, oavsett om det mörkt, eller ljust ute

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när energin av en depression uppstår inom mig, att då genast följa denna upplevelse, och att tro att bara för att jag upplever, och känner mig själv deprimerad, så måste detta vara en sann, korrekt, och verklig situation som jag befinner mig själv inom, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit, och accepterat mig själv att ta ett djupt andetag, föra mig själv tillbaka hit, och att se, inse, och förstå att jag inte behöver lita på, eller underhålla denna upplevelsen, och att jag kan gå genom mitt liv, hantera mina ansvar, hantera mina åtaganden, göra vad som krävs, och att jag inte behöver emotioner för att fungera

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av och som tankar av självdestruktivitet, där jag börjar tänka på hur jag känner och tycker att mitt liv saknar mening, att mitt liv saknar syfte, och att därför är någonting fel, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att lita på känslor av och som positivitet, och negativitet för att guida mig genom livet, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv utnyttja dessa upplevelser såsom vattenmärken, som jag tittar på, och därefter försöker klura ut huruvida mitt liv är bra, eller inte bra, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att lita på mig själv ovillkorligt, att sluta använda upplevelser som min guide till verklighet, och istället lita på mig, på min kropp här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av en energi för att jag ska röra mig själv, och att tro att jag måste känna mig ”laddad” – ”driven” – ”motiverad” – ”passionerad” och ”engagerad” för att jag ska kunna röra mig själv i detta livet, handla, ta beslut, och skapa någonting av och som mitt liv som är effektivt, och som gynnar vad som är bäst för alla; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå hur detta är en falsk bild av verkligheten, för praktiska fakta säger att jag behöver inte energi för att röra mig själv, utan att jag kan ta ett beslut HÄR att röra mig själv, och sedan helt enkelt röra mig själv utan att göra någonting mer av det än att jag rör mig själv här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sakta låta mig själv dras ner i en slags melankoli, där jag genom att medverka i och som tankar av en negativ färgning, där jag försöker finna, och hitta saker och ting med min omvärld som är negativa, och hitta saker med mitt liv som ”inte stämmer” skapar en depression inom mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att det finns ingenting sådan som en ”naturlig” depression – eftersom allting jag upplever skapar jag inom mig själv genom att konsekvents tänka på denna saken, tänka på ett visst sätt, att använda vissa typer av ord inom mig själv, och att se på saker och ting på ett visst sätt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att sinnet konstant försöker hitta någon form av konflikt, någon form av negativitet, någonting i min värld som jag kan reagera gentemot, och skapa en upplevelse utav, för att på så vis kunna generera energi, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli sinnets slav, där jag rör mig själv för att skapa energi till sinnet, där jag blir endast en slags motor för att göra det som sinnet vill göra, vilket är att generera energi, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ifrågasätta detta levnadssätt, att konstant söka efter upplevelser, att konstant söka efter nästa kick, nästa energi, nästa sak att uppleva, istället för att leva i och som stabilitet, här i och som varje andetag – och att därmed inte skapa en upplevelse av livet, utan att jag istället stabiliserar mig själv här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att depression, apati, och att känna mig motiverad, att detta inte är några slags riktiga upplevelser, vars existens inte kan ifrågasättas, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ifrågasätta just denna negativa trenden som uppstått inom mig själv, och att häri se att denna trend uppstått utan min dirigerande vilja, utan att det bara dykt upp inom mig en dag, och att jag sedan bara accepterade vad som dök upp inom mig utan att ifrågasätta, och utan att fråga mig själv; men är denna upplevelsen som dyker upp inom mig själv verkligen bäst för mig? Behöver jag denna upplevelse? Vad är konsekvensen av att jag håller kvar vid denna upplevelsen?

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att rättfärdiga min depression genom att tänka att det är så grått, det är så kallt, och det är så ruggigt ute, och p.g.a. detta så måste jag helt enkelt känna mig själv deprimerad, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra hösten till en emotionell upplevelse, när faktum är att hösten är en praktisk punkt som inte har någonting att göra med depression, eller missnöjdsamhet – jag menar hösten är en praktisk aktivitet som sker för att temperaturen sjunker, och har ingenting att göra med att jag känner mig själv deppad; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ett andetag, att föra mig själv tillbaka hit, och att låta mig själv vandra genom denna tidpunkt såsom hösten, utan att skapa en emotionell reaktion gentemot hösten

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att när jag har den där tanken att ”ingenting betyder någonting” och att ”allt saknar meningar” att detta inte är ”jag” som talar inom mig själv, utan att vad som händer är att vissa slags automatiserade program dyker upp inom mig själv, och att därmed är mitt ansvar att stoppa, dirigera, och inte längre tillåta, och acceptera att låta dessa program skapa min vardag, och skapa min dagliga upplevelse av mig själv, och min existens, och mitt leverne här på denna jord

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att på alla sätt och vis utmana energi i mitt liv, på så sätt att jag ifrågasätter energi, och att jag inte längre låter mig själv bara följa efter energi för att det ”känns bra” och för att jag då ”känner mig levande” – utan att jag istället tränar mig själv på att vara här direkt i och som min fysiska verklighet med min kropp, och att direkt kommunicera, och uppleva, och vara här med min kropp, för att således se, inse, och förstå att då jag lever praktiskt här finns det ingen depression att hitta

Självåtaganden

När jag märker att jag medverkar i och som, och går in i tankar, och en upplevelse av depression, där jag tänker att ”allt är meningslöst” – ”det finns inget syfte med mitt liv” – ”vad är det som är fel?” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser, och förstår att ingenting är fel förutom det faktum att jag låter dessa tankar, och upplevelser gro inom mig själv, och att jag gör detta genom att ge dem uppmärksamhet, genom att nära dem, genom att skämma bort, och börja beakta mitt liv utifrån de tankar, och upplevelser som kommer upp; således åtar jag mig själv att andas – ta mig själv tillbaka hit – och att leva HÄR utan energi – och gå mitt liv, mina ansvar, och mina åtaganden, inte för att det känns bra, utan för att det är sunt förnuft, och att det är vad som är bäst för alla

Enhanced by Zemanta
Advertisements

Dag 221: Kroppen Min – Mina Läppar (Del 8 )

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 7) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag gillar mina läppar – jag tycker de ser stora, och inbjudande ut.

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att mina läppar ser stora, och inbjudande ut – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en positivt energetisk upplevelse gentemot formen, färgen, och geometrin av mina läppar – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv från mina läppar, och se, och definiera mina läppar såsom någonting som inte är jag – utan som endast är en bild som jag ska ta hand om, och vårda för att denna bilden värdesätter vem jag är

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv genom att tänka att jag är styrd av mina läppar, och att jag endast kan uppleva mig själv, och uttrycka mig själv, om mina läppar är ansedda, och definierade av människor i mitt liv såsom att vara vackra, upphetsande, och attraktiva läppar – och detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas, ta ett andetag, och föra mig själv tillbaka hit – och se, inse och förstå att mina läppar inte är någonting att tävla med – om att få mig erkänd för hur jag ser ut – utan att mina läppar är mina läppar – och de använder jag för att tala, och uttrycka mig själv med – och inte för att se vacker ut med

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv från mina läppar genom att se mina läppar genom en upplevelse, genom att känna, och vara medveten om mina läppar genom en upplevelse – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas, och föra mig själv tillbaka hit – och se, inse och förstå att mina läppar inte är mer, eller mindre – sämre eller bättre – bara för att jag upplever en viss energi gentemot mina läppar – utan mina läppar är fysiska manifestationer, och en del av min kropp – och är således helt utan energi – energin är någonting som jag skapar i mitt huvud och projicerar på läpparna – och inte någonting som objektivt existerar här

Självåtaganden

1. När jag märker att jag tänker att mina läppar ser stora, och inbjudande ut – och att jag skapar en positivt energetisk upplevelse gentemot formen, färgen, och geometrin av mina läppar – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att mina läppar är fysiska manifestationer här – med och som min kropp – manifestationer som i sig själva inte är en upplevelse – och därför är allt jag upplever gentemot dessa manifestationer en illusion och någonting som jag skapar i mitt huvud för att sedan projicera på verkligheten; således åtar jag mig själv att sluta att projicera – och istället åtar jag mig själv att leva, och uttrycka mig själv HÄR – med och som min mänskliga fysiska kropp – i och som enhet och jämlikhet – och känna mina läppar – röra vid mina läppar, och uppleva mina läppar i enhet och jämlikhet

2. När jag märker att jag begränsar mig själv genom att tänka att jag är styrd, och definierad av mina läppar – och att jag endast kan uppleva mig själv, och uttrycka mig själv, om mina läppar är ansedda och definierade av människor i mitt liv såsom att vara vackra, upphetsande, och attraktiva – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – mina läppar definierar inte vem jag är – utan mina läppar är en del av min kropp här – som är här med mig och är fullständigt anspråkslösa i sig själva – och utgör inget problem, och ingenting som skapar konflikt inom – således är problemet mitt sinne och hur jag definierat, och evaluerat min verklighet i och som, samt utifrån mitt sinne – således åtar jag mig själv att stoppa den evaluering av min verklighet utifrån mitt sinne – och jag åtar mig själv att istället vara här med och som min kropp i enhet jämlikhet – att andas och uppleva hela min kropp i varje ögonblick – och inte låta en enda liten bit av min kropp ramla och försvinna i förglömmelse

3. När jag märker att jag separerar mig själv från mina läppar, genom att uppleva mina läppar genom en känsla, och en energetisk upplevelse, då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – mina läppar är ingen känsla, de är ingen upplevelse – de är ingenting dåligt, och ingenting bra – utan de är mina läppar – här – och ovillkorligt stöttande i och som varje andetag; således åtar jag mig själv att uppskatta, och lära känna mina läppar såsom fysiska uttryck – fysiska punkter som inte innebär en känsla, eller upplevelse – utan som är en del av och som mig såsom min mänskliga fysiska kropp

Enhanced by Zemanta

Dag 212: Socialitetskaraktären – Omdefiniera Ord (Del 6)

Nu då jag har gått igenom alla dimensioner i socialitetskaraktären är det dags att titta på de ord som varit prevalenta i denna karaktären – och omdefiniera dessa.

De ord som jag återkommande sett då jag arbetat med denna karaktären är vänskap, och trevlig – så dessa ord ska jag omdefiniera.

Vänskap

Nuvarande definition på ordet i världen

1. The quality or condition of being friends.

2. A friendly relationship: formed many new friendships over the summer.

3. Friendliness; good will: a policy of friendship toward other nations.

Hur jag har upplevt/förstått/levt ordet

Vänskap är någonting jag sätt som värdefullt i mitt liv – såsom någonting viktigt, och som gör mig till en mer respektabel, och erkänd människa. Så – därför har jag spenderat en stor del av mitt liv att söka efter vänskap – och få känna mig själv inkluderad av en viss människa, eller grupp av människor.

Det är intressant att jag aldrig tänkt på att vara vän med mig själv – och att etablera vänskap med mig själv – istället för att söka vänskap från andra människor. Detta är i vart fall någonting som jag missat – och istället har vänskap varit någonting som jag exklusivt sett kunnat ges till mig från andra människor – och jag har sett det som om att jag måste kämpa, och göra mig till för att få ta del av denna vänskap – och jag måste visa mig från ”min bästa sida”.

Vänskap har alltså för mig aldrig riktigt varit en sann vänskap – såsom en slags nära intimitet med en annan människa – utan istället har det varit en symbol för socialt värde.

Ljuda ordet

svenska:
Vän-skap
Väl-skapt
Värld-skapa
Vänlig-egenskap

engelska:
Friendship
Friend-ship
Find-ship
Freed-ship
Free-end-ship

Kreativt skrivande om ordet

Det ljud som jag tycker ringer mest sant om ordet vänskap är ”vänlig egenskap” – vilket då skulle betyda att man lever ordet vänskap genom att stå en och jämlik med en vänlig egenskap – och en vänlig egenskap i detta fallet hade varit att behandla en annan såsom man själv vill bli behandlad – att ge såsom man vill få – och således lever man då vänskap genom att ge till andra människor i ens omvärld precis såsom man själv skulle vilja att de skulle ge tillbaka.

Vänskap blir då inget som exklusivt kan ges av andra människor – utan är någonting som jag kan leva och uttrycka utan att någon annans tillstånd.

Slutgiltig definition

”Vänskap” = Att uttrycka sig själv med andra människor på sånt sätt att man ger såsom man vill få – man uttrycker en vänlig egenskap

Kontrollfrågor

Representerar min definition av ordet vad ordet betyder?

Ja

Är min definition av ordet fri från polaritet?

Ja

Kan jag stå vid min definition av ordet i evigheter?

Ja

Trevlig

Nuvarande definition på ordet i världen

1. Pleasing and agreeable in nature: had a nice time.

2. Having a pleasant or attractive appearance: a nice dress; a nice face.

3. Exhibiting courtesy and politeness: a nice gesture.

4. Of good character and reputation; respectable.

5. Overdelicate or fastidious; fussy.

6. Showing or requiring great precision or sensitive discernment; subtle: a nice distinction; a nice sense of style.

7. Done with delicacy and skill: a nice bit of craft.

8. Used as an intensive with and: nice and warm.

Hur jag har upplevt/förstått/levt ordet

När jag var liten kommer jag ihåg att min mamma brukade referera och bedöma människor med huruvida hon tyckte de var trevliga eller inte. En trevlig människa var en bra människa, och en som inte var trevlig, det var inte en bra människa. Det högsta betyget en människa kunde få var alltså att bli ansedd såsom trevlig av min mamma.

Jag har också anammat detta synsätt, och när jag ser på hur jag kommenterat människor som jag träffat i mitt liv, så kan jag se att jag gjort detta genom att bedöma dem som antingen ”trevliga” eller någonting annat.

Trevlig är alltså i mitt vokabulär för närvarande någonting som är bra – och eftersträvansvärt – och jag har känt mig positivt laddad när jag hört något kommentera eller omnämna mig såsom att vara trevlig – detta har jag tyckt om.

Ljuda ordet

svenska:
Trev-lig
Tre-liv
Trev-lid
Trevande-och-blid

engelska:
Nice
Mice
No-ice

Kreativt skrivande om ordet

Det står klart att ordets ljud tyder på att trevlig är någonting som beskriver en placid, passiv, och tillbakadragen personlighet – alltså – någon som inte står ut – utan som istället har bemästrat färdigheten att vara tilltalande, och omtyckt av alla människor. Och detta uppnås genom att helt enkelt hålla med alla människor, och vara tillmötesgående – och inte på något sätt säga, eller nämna någonting som andra inte skulle hålla med om.

Detta är alltså en ganska trist, och tråkig definition av ordet – och därför måste definitionen av trevlig för ändras – för just nu betyder att vara trevlig i princip att man är villig att kompromissa och förtrycka sig själv för att få andra att tycka om en.

Trevlig borde istället vara att man visade att man står upp för livet – vad som är bäst för alla – och man eftersträvar en värld som är givande, och gynnande för alla varelser i denna existens. Alltså att man står för livet – Till-liv.

Slutgiltig definition

”Trevlig” = Att stå för, agera, och leva på en daglig basis – utifrån en princip av att göra mot en annan såsom man själv vill ta emot

Kontrollfrågor

Representerar min definition av ordet vad ordet betyder?

Ja

Är min definition av ordet fri från polaritet?

Ja

Kan jag stå vid min definition av ordet i evigheter?

Ja

Enhanced by Zemanta

MamaMama-san, in Japan and East Asia, a woman in a position of authority

Dag 152: Sökande

Självskriverier

Jag har märkt att jag när jag befinner mig i skolan blir besatt av att få vissa individers uppmärksamhet. De individer som vill gärna ska se, och erkänna mig är de som jag i mitt sinne definierat som de ”coola” människorna, och jag känner det som om att jag utan att ha ett förhållande med dem, saknar någonting.

I denna blog ska jag ta tillbaka till mig själv det jag tror mig själv kunna få genom att bli kompis, och starta en relation med dessa människor. För det är nämligen på det sättet att allt man ser i en annan, som man känner att man vill åt och uppleva – det är någonting som man inte ännu har tillåtit och accepterat att ge till sig själv.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna, och uppleva det som om jag måste ha uppmärksamhet utav, och jag måste bli erkänd utav X, i tron att om X ser till mig – och börjar tycka om mig – att jag då blir mer värdefull, och populär; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att det som jag vill ha utifrån att skapa en relation med X är att jag vill känna mig värdefull, och jag vill uppleva mig själv som en av de ”coola” individerna, och jag vill framstå som avslappnad, och självsäker

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka självsäkerhet, och att vara avslappnad, och bekväm med mig själv i andra människor – och försöka skapa relationer med människor som jag ser har förmågan att leva dessa ord, i tron att om jag skapar relationer med dessa människor så kommer även jag att kunna börja leva dessa orden

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att jag måste ha en annans erkännande, och att jag måste ha en annan som ser till mig – och definierar mig såsom positiv – för att jag ska kunna erkänna mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig, och tänka att jag är alldeles för misslyckad, och för litet värd för att kunna leva självsäkerhet, och att vara bekväm med mig själv – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter andra människors erkännande, och att söka etablera relationer med sådana människor som jag ser värdesätter, och tycker om sig själva – i tron att jag då kan ta del av deras upplevelse av sig själva; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att helt enkelt öva mig på att leva självsäkerhet, att vara avslappnad och bekväm med mig själv, och att vara tillfreds med mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag är med en grupp människor, att känna och uppleva det som om jag inte kan vara tillfreds med mig själv om jag inte först blir känd, och erkänd av alla människor – och om jag inte får människor i min värld att se på mig som om att jag är deras vän; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte leva självsäkerhet, och trygghet – och att leva självbekvämlighet – att lära mig själv att slappna av, och vara fullständigt tillfreds med mig själv runt andra människor – och att inte söka skapa relationer med andra utifrån en utgångspunkt av att känna det som att jag saknar någonting

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag är bland andra människor, att känna mig konstant otillfreds med mig själv och som om att jag ännu inte riktigt lyckats, och inte klarat av att bli sedd, och erkänd av andra – och som om att jag fortfarande måste driva mig själv att komma ut där ute – och få mig själv att bli hörd av andra; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja påbörja relationer med andra från en utgångspunkt av och som underlägsenhet, av att känna det som att utan andra människors erkännande – och utan andra människors acceptans så är jag ingenting, och mitt liv är fullständigt värdelöst

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte acceptera mig själv oavsett vad jag tror andra tycker om mig – och sluta söka efter en grupp med människor som kan acceptera mig – ge mig självsäkerhet – ge mig förmågan att slappna av; och jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att istället ge mig själv förmågan att slappna av – och leva självsäkerhet – genom att röra mig själv tillsammans med andra människor utifrån en utgångspunkt av att inte vara beroende av vad andra tycker, eller känna om mig – utan att jag står stabil inom och som mig själv och uttrycker mig själv utan ett behov av att få någonting

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte lära känna andra människor från en utgångspunkt av att vara fullständigt bekväm, och tillfreds med mig själv – där jag således inte vill ha en annan människas erkännande, och en annan människas validering – utan jag uttrycker mig själv avslappnat, lugnt, och självsäkert – eftersom jag är säker på vem jag är inom och som mig själv – och jag är säker på varför jag är här, och hur jag är här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ge mig själv möjligheten att leva i varje ögonblick med andra människor från en utgångspunkt av att jag är tillräcklig som jag är – jag är nöjd med mig själv som jag är – jag är avslappnat, och behöver inte ha någonting från en annan eftersom jag vet vem jag är – jag vet hur jag är – jag vet varför jag är

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte leva självsäkerhet; och således åtar jag mig själv att leva självsäkerhet – genom att vara säker på vem jag är i ögonblick – och jag står i förhållande till andra människor – och att jag är säker på att jag är här en och jämlik – och att det finns ingenting jag emotionellt, eller känslomässigt kan få – eller ta av andra människor – utan jag är fullständigt ansvarig för mig själv såsom mitt utryck, och min upplevelse av mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna uppleva en saknad inom mig själv, när jag känner det som om att de ”populära” människorna inte ger mig någon uppmärksamhet, inte ser, eller erkänner min existens – och inte definierar mig som en människa som är viktig i deras värld – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja, och önska – och att begär om att få vara speciell/erkänd och ha en plats som är viktig i varje persons värld i min omgivning; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte slappna av – att ge mig själv möjligheten att vara fullständigt tillfreds med vem jag är här – och låta mig själv uppleva mitt liv utifrån min fysiska upplevelse av mig själv HÄR – och inte utifrån vad jag inte har

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte vara nöjd med enkelheten av att vara och uppleva mig själv här – och att fullständigt känna mig säker på att den enkelhet som representeras av att andas, och att vara medveten om min mänskliga fysiska kropp – är fullständigt tillräcklig – och att jag är fullständigt tillräcklig i och som denna upplevelsen av mig själv; och att därmed söka prata, och interagera med andra människor från en utgångspunkt av att jag är tillräcklig – jag är redan hel – jag är redan komplett inom mig själv – och är helt enkelt i detta ögonblick bara här för att dela med mig själv, och kommunicera med ett annat uttryck – och inte får att få en upplevelse av att känna mig involverad, och komplett

Självåtaganden

När jag märker att jag vill ha, och söker efter X uppmärksamhet, i tron att X uppmärksamhet kommer göra mig hel – glad – självsäker – avslappnad – värdefull; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det jag söker hos X är någonting som jag ännu inte givit till mig själv; således åtar jag mig själv att låta mig själv slappna av, att låta mig själv leva självsäkerhet – genom att vara säker på vem jag är i förhållande till andra – nämligen självdriven – självständig – och egenhändig – och att jag inte behöver en annans erkännande och vänskap för att slappna av och tycka om mig själv

När jag märker att jag söker självsäkerhet, förmågan att koppla av och vara bekväm med sig själv, och att vara avslappnad och lugn – hos andra människor – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att andra människor kan aldrig ge till mig själv det jag vill ha, och att de endast är jag själv som kan ge till mig vad det är jag vill uppleva mig själv som – och hur det är jag vill kunna röra mig själv, och uttrycka mig själv i min; således åtar jag mig själv att sluta söka efter mig själv i andra människor – sluta försöka bli hel, och komplett genom att få andra människors erkännande – och istället leva, och uttrycka mig själv HÄR såsom att vara avslappnad, och lugn – såsom att vara säker på mig själv, och att värdesätta mig själv

Jag åtar mig själv att ge mig själv gåvan av att vara tillfreds med mig själv, och att acceptera mig själv oavsett vad andra kan tänkas tycka och tro om mig – oavsett hur jag står i förhållande till andra – och att således befria mig själv från alla begränsningar – och allt sökande efter mig själv hos andra

Jag åtar mig själv att sluta söker efter egenvärde, och självacceptans genom att känna mig involverad i andra människors liv, och genom att känna det som att andra människor erkänner och accepterar mig – och att jag åtar mig själv att istället acceptera mig själv, istället värdesätta mig själv – och göra detta rent praktiskt genom att ge mig själv gåvan att uppleva varje fysiskt ögonblick här som en helhet i sig självt – och alltså inte i varje ögonblick som jag spenderar här med mig själv tänka att det finns någonting mer, och att jag saknar någonting som är där ute, och som jag måste jaga efter och på något vis lyckas ta in i min värld

När jag märker att jag inte är tillfreds med mig själv – och att jag känner det som att det är någonting jag saknar i mitt liv som jag desperat måste få tag i, och som jag bara kan få tag igenom att andra människor ser mig som sin vän, och kompis; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att vänskap, och kompisskap är i grund och botten begränsande – eftersom man måste ha en annan för att uppleva och uttrycka sig själv till fullo, och utan något slags rädsla – eller obekvämlighet; och således åtar jag mig själv att lära mig själv att uttrycka mig själv, och att röra mig själv utan något begär, eller känsla av saknad efter en kompis – jag accepterar mig själv här

Jag åtar mig själv att acceptera mig själv, och att leva detta genom att – när jag pratar med andra – att sluta söka efter att få de människor jag pratar med att acceptera mig, och att se mig som en viktig och speciell person i deras värld, och genom att försöka mig att känna mig involverad och upptagen i en annan människas ögonblick – och jag åtar mig själv att istället involvera mig själv i mitt eget liv, och i min egen upplevelse av mig själv – och skapa ett förhållande med mig själv som står tidens test – och som verkligen är substantiellt, djupt, givande – och någonting som är så fullständigt att jag inte längre känner något behov av att söka erkännande och helhet hos andra människor

Jag åtar mig själv att värdesätta min relationer, och mitt förhållande med mig själv – och att leva detta praktiskt genom att sluta försöka söka efter en känsla av helhet hos andra – och att sluta att försöka söka efter, och få till en upplevelse och känsla av att vara delaktig genom att få andra att se mig som en del av deras liv – och istället åtar jag mig själv att bli delaktig i mitt eget liv – att bli delaktig i min egen upplevelse av mig själv – och att praktiskt värdesätta mig själv genom att bli intim med mig själv och skapa ett förhållande med mig själv som är substantiellt och komplett

När jag märker att jag försöker, eller vill ta kontakt med andra människor utifrån en utgångspunkt av att känna det som att jag måste få bli delaktig, och involverad i en annan människas liv för att kunna uppleva något slags värde som mig själv; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det jag försöker skapa genom att vara med andra, är vad jag ännu inte gett till mig själv; och således åtar jag mig själv att bli involverad och delaktig i mitt eget liv, och i min egen upplevelse av mig själv – och att börja bry mig om hur jag upplever mig själv – börja bry mig om vad det är jag gör med min tid, och mina dagar – börja bry mig om vad det är jag tänker – börja bry mig om denna jorden i sin helhet – och alltså sluta söka efter just omtanke, delaktighet, och att vara involverad – utanför mig själv

Jag åtar mig själv att utveckla mitt förhållande till mig själv, och till min mänskliga fysiska kropp – och till min fysiska verklighet – och att leva ordet helhet, och komplett i varje ögonblick – genom att göra varje ögonblick till fullt, och helt i sig självt – däri jag inte behöver ha någonting mer eftersom just detta ögonblick av och som mig själv är komplett och fullständigt

När jag märker att söker efter helhet, fullständighet, och delaktighet hos andra – genom att jag försöker etablera en relation med en annan för att känna mig själv mer accepterad, och tillfreds med mig själv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att helhet, fullständighet, och kompletthet är någonting som endast jag kan ge till mig själv – och leva som mig själv  – och är någonting som jag kan göra endast genom att tillåta och acceptera mig själv att låta just detta ögonblick – och detta andetag vara här i min uppmärksamhet – fullständigt och totalt – så att jag helt hänger mig själv till min fysiska upplevelser, och mitt fysiska uttryck av och som mig själv här; således åtar jag mig själv att hänge mig själv till min fysiska upplevelse av mig själv, och att leva fullständighet – och kompletthet – genom att vara medveten om HELA min kropp – HELA min fysiska omgivning – HELA mitt ögonblick här

När jag märker att jag känner en saknad inom mig själv, och att jag måste få kontakt med andra människor för att kunna täppa till, och fylla ut denna saknad – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att saknad kan bara vara saknad efter mig själv – och att det således inte går att täppa till, och fylla ut en saknad inom mig genom att få erkännande av andra – således åtar jag mig själv att fylla ut mig själv – och att erkänna mig själv – och att välkomna mig själv hem till mig själv här i varje ögonblick – genom att jag erkänner det faktum att jag är HÄR – och således åtar jag mig själv att sluta sakna

Jag åtar mig själv att sluta försöka bekämpa upplevelsen av saknad, och misslyckande inom mig själv genom att få kontakt med andra människor – och istället åtar jag mig själv att transcendera dessa upplevelser av och som mig själv genom att ge mig själv fullständigt hän till mig själv – och således välkomna mig själv HEM – eftersom jag är HÄR – tillsammans med mig själv, och således sluta sakna vänskap – eftersom jag etablerar och lever vänskap med mig själv – en och jämlik – och ger till mig själv det jag önskar att andra skulle kunna ge till mig

 

Dag 114: Vem Snor Min Tid?

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli irriterad och frustrerad på att det är svårt och tar tid att tjäna pengar – och därmed bli arg, och irriterad att jag inte kan köpa saker och ting som jag skulle vilja ha – nu direkt på en gång – eftersom jag måste vänta på att bygga upp en tillräcklig mängd pengar innan jag sedan kan köpa det jag vill

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli arg, och frustrerad på hur mycket tid jag måste spendera under mina dager på antingen förbereda mig själv på att tjäna pengar – eller att arbeta för att tjäna pengar – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att längta tillbaka till när jag var ett barn och inte behövde spendera min vakna tid till pengar på samma sätt, och inom mig själv tänka, och känna att jag borde använt min tid som barn på ett bättre sätt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli arg, och frustrerad på hur pengasystemet fungerar, och på hur jag måste – och inte har något val – lägga ner många timmar av min tid varje dag på att tjäna pengar, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att anklaga systemet, och inom mig själv fördöma systemet, och definiera systemet såsom att vara problemet som skapar denna upplevelsen av och som mig själv som ilska och frustration

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att anklaga systemet för att ta den tid jag besitter under varje dag – istället för att se, inse och förstå att jag har faktiskt ganska mycket tid till mitt förfogande att göra de saker som behövs göras, men att jag faktiskt – väldigt ofta – istället för att göra det jag måste göra – istället ägnar min tid åt onödiga saker som inte har någon relevans eller värde – såsom att t ex titta på en film när det finns mycket viktigare saker att göra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att anklaga systemet såsom att vara roten i det onda till varför jag upplever det som att jag inte har någon tid under mina dagar – och såsom varför jag känner det som att jag aldrig hinner med sådant jag skulle vilja hinna med – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta denna punkten tillbaka till mig själv – och se hur jag slösar min egen tid, och hur jag inte effektivt använder min tid – och hur jag inte tillåter och accepterar mig själv att gå med och som tid här såsom i andetaget en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda diverse ursäkter, och rättfärdiganden för att inte använda min tid effektivt – och istället för att göra det som jag ser behövs, och måste göras – istället göra onödiga saker som inte har någon relevans överhuvudtaget – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda ursäkten att: ”jag gjort så mycket seriösa saker under dagen, att nu måste jag få koppla av lite” – eller att ”jag kan inte koncentrera mig längre, jag måste få koppla av lite” – eller att ”nej, nu har jag lagt ner för mycket tid på detta, jag måste ju få koppla av lite också” – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att gå i och som andetaget – och göra det som måste göras, och behövs göras först – och sedan när jag klar med det – om det finns tid över – att göra sådant jag vill, och känner för att göra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka undvika att möta mig själv såsom tidssabotage – där jag medvetet missbrukar min tid för att på så vis inte behöva möta mig själv inom och som handlingar som kräver tålamod, och disciplin – genom att projicera min ilska och frustration mot mig själv på systemet och tänka att ”systemet gör mig ineffektiv” – ”det är systemets fel att jag inte använder min tid tillräckligt bra” – ”det är systemets fel att jag inte vet hur jag ska planera min tid, och att jag inte hinner med att göra det jag vill göra varje dag” – istället för att föra allt detta tillbaka till mig själv, och se hur jag bidrar till att skapa i min värld och i mig själv exakt det jag anklagar och fördömer systemet för att skapa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte göra mig själv på en expert att använda tid effektivt – och således åta mig själv att använda min tid utifrån en praktisk utgångspunkt, vari jag inte behöver ha någon slags upplevelse av att ”det är roligt” – ”det är spännande” – ”det är stimulerande” – utan att jag istället går här i och som mitt andetag och gör det som måste göras utan någon slags reaktion

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att anklaga systemet såsom att vara ansvarig för att skapa upplevelser inom och som mig själv – genom att tänka att systemet är så stort, och så pressande – och så stressande – att såklart är det inte konstigt att systemet inom mig skapar diverse upplevelser som jag inte kan göra någonting åt – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att ta allt tillbaka till mig, och fråga mig själv hur jag genom att medverka i och tänka vissa tankar – skapar upplevelser inom mig själv, och att hur detta faktiskt inte har någonting med systemet i sig självt att göra – utan med vem jag tillåter och accepterar mig själv att vara inom och som mig själv

Självåtaganden

Jag åtar mig själv att leva tålamod – och således inte vilja stressa saker och ting – utan istället ge saker och ting den tid de behöver – och om jag måste vänta på att en viss sak ska manifesteras, och om jag måste gå en lång process med disciplin, och konsistents för att få vad jag vill ha – att detta inte är något problem

Jag åtar mig själv att sluta vara irriterad och frustrerad på hur mycket tid jag måste spendera på att överleva och tjäna pengar – och istället åtar jag mig själv att använda den tid jag spenderar i och som systemet med att tjäna pengar till att möta mig själv, och lära känna mig själv – och se i vilka situationer jag reagerar, och se hur jag hanterar diverse olika omständigheter och hur upplever mig själv inom mig själv – för att således kunna släppa taget om dessa punkter, och korrigera dem med självförlåtelse

Jag åtar mig själv att sluta längta tillbaka till när jag var ett barn, och sluta vilja att den tid ska återupprepa sig – eftersom jag inser, ser och förstår att detta bara är ett försök att inte möta mig själv, att inte se mig själv, och att inte lära känna mig själv såsom pengasystemet – och såsom hur jag skapat mig själv i tanke, handling och ord

Jag åtar mig själv att istället för att anklaga systemet för att jag inte har någon tid över till mig själv – att istället titta på hur jag lever och uttrycker mig själv i mitt dagliga liv, och hur jag därigenom slösar bort tid genom att göra saker och ting jag faktiskt inte behöver göra, och genom att skjuta upp att göra saker och ting som jag faktiskt måste göra

Jag åtar mig själv att när jag gör någonting som jag inte behöver göra – alltså en ren nöjesgrej – och jag faktiskt har saker och ting som behöver göras, och som är viktiga att jag får avklarade – att jag då stoppar mig själv, tar ett andetag – och tar mig själv tillbaka hit – och därefter gör det som måste göras först, och sedan efter jag är klar med det – gör det som jag tycker är roligt att göra

Jag åtar mig själv att när jag märker att jag vill göra någonting ”roligt” med grunden i någon slags ursäkt såsom att ”jag har ju gjort så mycket seriösa saker idag!” – ”jag förtjänar att koppla av!” – då stoppar jag mig själv genast, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit till denna fysiska verklighet – och jag åtar mig själv att trycka mig själv igenom det motstånd jag upplever mot att vara ”seriös” – och helt enkelt göra det som måste göras

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att anledningen till att jag tycker att jag har för lite tid – och att jag aldrig hinner göra det jag vill göra – är inte på grund av systemet, och är inte på grund av någon annan än mig själv – eftersom det är jag som har planerat och beslutat hur jag ska använda min tid och ingen annan – och således åtar jag mig själv att sluta anklaga allt och alla andra för vem jag är inom och som mig själv, och hur jag upplever mig själv – och jag åtar mig själv att stå ansvarig inför vem jag är inom och som mig själv, och vilka beslut jag tar – och hur dessa besluten får konsekvenser i mitt liv

Jag åtar mig själv att bli en expert på att använda min tid effektivt – och att inte behöva någon slags motivation, eller upplevelse för att ta tag i och göra det som måste göras – och således åtar jag mig själv att röra mig själv fysiskt – en och jämlik här såsom min kropp – och i varje andetag ta ett beslut vad jag ska göra som inte är baserat på energi, eller en upplevelse – utan en insikt om vad som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå – att om jag har upplevelser inom mig själv så är det jag som har skapat dem – jag som har närt dem – och jag som tillåtit och accepterat att låta dessa upplevelser utgöra vem jag är inom och som mig själv – och således åtar jag mig själv att inte anklaga system såsom att skapa en upplevelse inom mig själv av att jag känner mig pressad, och ängslig – och stressad – utan jag tar upplevelse för mig själv såsom det jag upplever – och jag tar mig själv tillbaka hit till mitt andetag – och i varje ögonblick stoppar jag upp och ser till att jag inte medverkar i någon tanke, eller upplevelse – utan att jag är här – självdirektiv – och effektiv i varje ögonblick