Tag Archives: dela

Dag 199: “jag är mest lyckad”-karaktären (Del 5)

Idag fortsätter bloggserien – och dagens dimensioner att hantera genom självförlåtelse och självåtagande blir 7) Fysisk Upplevelse, och 8 ) Konsekvens.

7) Fysisk upplevelse

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv – att genom att jag medverkar i och som ”jag är mest lyckad”-karaktären – att skapa en press över mina lungor, och mitt solar plexus – och uppleva mig själv stel och inflexibel i hela min kropp – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte stoppa mig själv från att gå in i denna karaktären – och istället förbli här med min kropp – och ha uppmärksamheten av och som mig själv riktad mot mig själv här med och som min mänskliga fysiska kropp – och inte inriktad på emotioner, upplevelser, eller tankar inom mig själv

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in i denna kroppsliga upplevelse av att känna mig stel – och orörlig – och pressad inom mig själv – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas effektivt och föra mig själv tillbaka hit – och se, inse och förstå – att denna upplevelsen kan bara existera inom mig om jag tillåter och accepterar det – om jag tillåter mig själv att vara en slav till emotioner, och tankar – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att disciplinera mig själv att stoppa mina tankar – stoppa mina upplevelser – och stoppa mina inre utflykter in i diverse onödiga och helt värdelösa självsaboterande mentala beteenden

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv – att genom att medverka i och som ”jag är mest lyckad”-karaktären – förtrycka mig själv såsom ovillkorligt – och naturligt självuttryck med och som mig själv här – med och som min mänskliga fysiska kropp – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att när jag märker att jag upplever mig själv på detta sättet – att i detta ögonblick ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit – och slappna av med min kropp – och låta mig själv sjunka tillbaka in och som bekvämlighet och lugn i och som min kropp – och inte längre fast i stelhet

Självåtaganden
1. När jag märker att jag upplever en press över mina lungor, och mitt solar-plexus – och jag känner mig själv stel och inflexibel i hela min kropp – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag är i detta ögonblick besatt av ”jag är mest lyckad”-karaktären – i det att jag jämför mig med andra och tror att jag måste vinna – således åtar jag mig själv att andas och slappna och istället vara här med och som min mänskliga fysiska kropp – och se, inse och förstå att det finns ingenting som jag måste vinna – eller klara av – eller bevisa – utan det enda jag måste göra är att öva mig själv på att vara här med och som min mänskliga fysiska kropp

2. När jag märker att jag går in i en fysisk upplevelse av mig själv av att känna mig stel – orörlig – och pressad – som om att jag håller andan inom mig själv i rädslan för att någon annan ska vara bättre än mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – jag kan i detta ögonblick använda mitt andetag för att slappna av och korrigera denna upplevelse – och medvetet pressa ut all upplevelse av obekvämlighet inom mig själv och istället göra detta ögonblick till ett bekvämt och givande – och trevligt ögonblick; således åtar jag mig själv att andas in – och pressa ut all stelhet – och allt tryck inom mig själv – och stabilisera mig själv här med och som min mänskliga fysiska kropp

3. När jag märker att jag förtrycker mig själv i mitt uttryck av och som mig själv i min mänskliga fysiska kropp – genom att jag inte tillåter och accepterar mig själv att slappna av – och ge efter – och helt enkelt följa med min kropp i dessa naturliga rörelse och uttryck av sig självt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – i detta ögonblick måste jag fysiskt korrigera mig själv genom att andas och fokusera helt och fullständigt på mig själv som mitt andetag; således åtar jag mig själv att fokusera helt och fullständigt på mitt andetag – och andas mig själv tillbaka in i min fysiska kropp – och uttrycka mig själv naturligt en och jämlik med och som min mänskliga fysiska kropp

8 ) Konsekvens

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att när jag medverkar i ”jag är mest lyckad”-karaktären – så förstör jag ett ögonblick för mig själv – eftersom jag inte är här med och som min mänskliga fysiska kropp – utan jag försöker istället vara någon annan – i tron att jag måste vara någon annan för att kunna vara nöjd med mig själv och tydligen vara en ”vinnare” – således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att acceptera mig själv – att andas – och att ge mig själv lösningen – och belöningen – av att vara avslappnad – lugn – och bekväm med mig själv i och som min mänskliga fysiska kropp

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att konsekvensen av ”jag är mest lyckad”-karaktären – är att jag aldrig tillåter mig själv att uppskatta mig själv – och erkänna mig själv – och se vad jag faktiskt gör som är bra och som jag borde vara stolt och tillfredställd med – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli upphakad på idén och upplevelsen om att tävla – istället för att ge mig själv varje ögonblick till att leva och uttrycka mig själv fullständigt tillsammans med och som min mänskliga fysiska kropp här

3. Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att konsekvensen av ”jag är mest lyckad”-karaktären är att jag inte genuint kan uppskatta och vara glad för en annan människas framgång – eftersom jag känner det som en annan människas framgång är ett hot mot min egen seger – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att öva mig på att vara ödmjuk och ge såsom jag vill få – och uppskatta andra människor – och vara genuint berörd av ett en annan människans faktiskt gjort någonting väldigt bra – och således kunna uppskatta och ge denna människan erkännande för denna punkten utan att jag därmed känner det som om att jag förlorar en del av mig själv

Självåtagande
1. När jag märker att jag medverkar i ”jag är mest lyckad”-karaktären – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att konsekvensen av att jag medverkar i denna karaktären är att jag förstör ett ögonblick – förstör en möjlighet för mig att uttrycka mig själv naturligt och avkopplat här med mig själv – eftersom jag är så besatt i mitt huvud av denna karaktären; således åtar jag mig själv att ge mig själv varje ögonblick – till att leva och uttrycka mig själv – genom att andas effektivt – och inte låta denna karaktären besätta mig och styra mig

2. När jag märker att jag medverkar i och som ”jag är mest lyckad”-karaktären – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att konsekvensen av att jag medverkar i och som denna karaktären är att jag känner det som om att jag aldrig är tillräcklig – som att jag aldrig kan vara tillfreds med mig själv – och slappna av – eftersom jag hela tiden upplever det som om att jag måste bevisa mig själv och nå nya höjder av självuttryck – och självstyrning; således åtar jag mig själv att släppa denna karaktären – och öva mig själv på att andas – slappna av – och vara tillfreds med mig själv här – och sluta söka efter någonting mer än mig själv

3. När jag märker att jag medverkar i och som ”jag är mest lyckad”-karaktären – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att en konsekvens av att medverka i denna karaktären är att jag aldrig genuint kan uppskatta och ta del av någon annans framgång eller glädje – eftersom jag hela tiden tävlar och försöker vara bättre och mer framgångsrik än vad andra är – således åtar jag mig själv att ta ett steg tillbaka inom mig själv – och sluta försöka vinna – sluta försöka kämpa mig till en första plats genom att vara bättre och mer unik – och istället åtar jag mig själv att amalgamera och integrera mig själv här med och som min mänskliga fysiska kropp

 

Dag 4: Rättvisa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att anklaga en annan för vad jag upplever inom mig själv, och en anklaga en för att jag känner mig själv obekväm, eller arg, och anklaga en annan för de tankarna som dyker upp inom mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att anklaga en annan för att inte vara givmild nog

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera på en annan, min egen upplevelse, och natur av mig själv, såsom att snylta av andra, och hellre låta andra spendera pengar, och ge mig saker, än att jag spenderar mina egna pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att utnyttja andra för att på så sätt tjäna pengar, eller tjäna tid, och vinna någonting

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera hur jag hellre tar från en annan än ger, hur jag hellre låter en annan stödja mig, och ge mig det jag vill ha, än att jag ger mig själv det jag vill, och stödjer en annan såsom jag själv vill bli stödd

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att glida på andras givmildhet, och utnyttja andras givmildhet, så att jag själv aldrig ska behöva ge, eller göra någonting

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera min egen applikation av mig själv såsom att jag inte tar ansvar över alla mina ord, och över alla mina handlingar, genom att jag lever ut reaktioner, och tar beslut utifrån reaktioner på en annan

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig rädd och nervös för att en annan ska ta någonting ifrån mig, och utnyttja, ta mina pengar, eller ta mina tillhörigheter, och göra mig fattig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja och önska att en annan ska göra det jag säger till dem, och att jag ifråga om arbete, ska göra exakt lika mycket som en annan gör, och tänka att om jag gör mer än vad än annan gör, att det då är orättvist

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i idéer om vad som är rättvist, och vad som är orättvisst, om vad som är bra, och om vad som är dåligt, och helt tappa bort mig själv i en inre strid, där jag hela tiden mäter om det jag gör till en annan, och det en annan gör mot mig är lika, och är rättvist

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att om en annan inte gör lika mycket, eller ger lika mycket som mig, att det då är orättvisst och att jag håller på att bli utnyttjad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av att jämföra, och undersöka hur pass lika jag ger i förhållande till en annan, hur pass lika jag tar i förhållande till annan, istället för att stå här, och ge som jag vill få i varje ögonblick, och sluta att konstant mäta

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av att ha allt i precis samma mängder, så om en hjälper mig i en timme, att jag då känner att jag måste hjälpa denna i en timme, istället för att inse att jag inte måste ge någonting tillbaka, och att jag inte måste ha någonting i gengäld för att göra någonting för en annan

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera order rättvisa inom idén av skuld, och inom tron att om någon gör någonting för mig, så blir jag skuldsatt, och om jag gör någonting för någon annan, så skuldsätter jag den personen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se och uppleva min verklighet, och mig själv, utifrån idén om skuld, och skuldsättning, utifrån idén om att jag är född i skuld, och att jag måste återta mitt värde genom att köpa tillbaka min skuld

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse att jag inte står i skuld till någon

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inse att ingen står i skuld till mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse att skuld är ett mentalt koncept, och att skuld i verkligheten, här, faktiskt inte existerar – det går inte att se skuld – det går inte att röra vid skuld – skuld är en mental upplevelse, och sålunda en falsk upplevelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att dirigera och styra mig själv utifrån en falsk upplevelse av skuld, utifrån idén att jag ligger i back, och att jag för att ta igen mig själv måste kämpa, och ge, och var snäll, och vara givmild, i tron att annars blir saker och ting inte rättvisa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att konstant mäta hur mycket pengar jag ger en annan, eller hur mycket jag hjälper en annan, gentemot hur mycket pengar jag får tillbaka, och hur mycket denna andra människa hjälper mig i gengäld, och konstant vara vaksam på hur mycket jag ger, och hur mycket får, och vakta denna transaktion observant – istället för att ge såsom jag vill få, ge ovillkorligt – ge utan att förvänta mig någonting tillbaka – ge här en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera mig själv såsom att vara girig på en annan, genom att tro att den girighet jag ser i en annan, och reagerar på i en annan, inte existerar inom mig, istället för att inse att det är mig själv jag ser

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att utnyttja andra, och ta från andra före jag tar från mig själv, förvänta mig av andra innan  jag förväntar mig av mig själv, att kräva av andra innan jag kräver av mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja att andra ska göra för mig, vad jag har ännu inte gjort för mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja andra ska hjälpa mig, när jag ännu inte hjälpt mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att ge andra, och vara rädd för att använda mig själv som resurs före andra, i rädslan att jag ska ta slut, i rädslan att jag ska ge bort för mycket, och bli utnyttjad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att jag kommer bli utnyttjad, och att jag inte kommer att få tillbaka så mycket som jag ger, i rädslan och ångest att andra kommer skratta åt mig, och tycka jag är löjlig, och prata bakom min rygg

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna rädsla och ångest för att andra ska tycka jag är löjlig, och bakom min rygg säga att jag är patetisk, och att det går att lura mig till att göra vad som helst

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se givmildhet såsom en svaghet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se givmildhet såsom någonting positivt, och någonting som gör en till än bättre människa än att inte vara givmild

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att polarisera mig själv såsom ordet givmild, istället för att leva givmild såsom en praktiskt handling i varje ögonblick, vari jag agerar på sånt sätt att jag ger, och stöttar, då jag ser att det är den praktiska handlingen som är bäst för alla – inte för att det känns bra, eller för att jag skulle vara en bättre människor därigenom

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och rädsla inför att inte vara givmild, i rädslan att andra människor ska tycka att jag tar för mycket, och aldrig ger någonting tillbaka

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja få någonting tillbaka när jag gör en praktiskt handling, och hjälper en annan, eller kommer överens om att göra ett visst arbete uppdelat, och i detta vakta på att denna andra människan ska göra vad den lovat, och om den inte gör det – reagera och känna mig lurad, bedragen, och som om jag blivit utnyttjad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och rädsla inför att bli utnyttjad och bedragen, att vara rädd för att ge, rädd för att hjälpa, rädd för att stötta, i rädslan att jag inte kommer få någonting tillbaka, utan att jag kommer bli missbrukad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och rädslan inför att jag ska bli bedragen och utnyttjad, istället för att inse att jag kan alltid bara bedra mig själv, och jag kan alltid bara utnyttja mig själv – ingen annan utom jag är ansvarig för vad jag upplever, och vem jag är inom mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att stötta, hjälpa, och gå en och jämlik med en annan människa, i rädslan att jag ska bli bedragen och utnyttjad, och förd bakom ljuset

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse att det jag fruktar i en annan människa, existerar inom mig, såsom den valmöjlighet jag accepterat inom mig själv, att bedra en annan människa, och utnyttja en annan människas givmildhet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bedra en annan människa för att kunna tjäna på det, och utnyttja en annan människas givmildhet för att kunna tjäna på det, istället för att leva här med integritet och självständighet – såsom är bäst för alla

Jag hänger mig själv till att sluta oroa mig om hur andra lever, och istället fokusera på hur jag lever

Jag hänger mig själv till att sluta oroa mig själv för om andra bedrar mig, och andra utnyttjar, och istället fokuserar jag på att stoppa mig själv från att bedra mig själv och utnyttja mig själv och andra

Jag hänger mig själv till att sluta fokusera på andra, och istället fokusera på mig själv, vad jag gör, vad jag tänker, hur jag agerar, och hur jag existerar

Jag hänger mig själv till att ta ansvar för mig själv på varje sätt, och i varje del av mitt liv, och stå upp inom mig själv såsom en ansvarsfull människa, och i detta se att vad det än är jag upplever mot en annan är mig själv

Jag hänger mig själv till att sluta frukta att bli utnyttjad, och istället börja ge såsom jag vill ta emot

Jag hänger mig själv till att sluta att jämföra hur mycket jag ger eller får, i jämförelse med hur mycket en annan ger eller får, och istället fokuserar jag på mig själv – och jag fokuserar på att göra det som är bäst för alla i varje ögonblick, oavsett hur en annan agerar

Jag hänger mig själv till att sluta göra mig själv beroende av hur andra lever, för hur jag ska leva – och jag står upp och lever det som är bäst för alla, oavsett om ingen annan gör det – jag fokuserar på mig själv