Tag Archives: destonian2012

Dag 150: Steam-Move-Me (Stimuli)

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta så pass mycket ansvar som jag är kapabel till att ta, utan att helt enkelt göra bara det som jag känner att jag måste göra – och inte göra mer än vad jag har gjort hittills

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli bekväm med mig själv, och tänka att allt är bra som det är – jag behöver inte utöka mina ansvarsområden, jag behöver inte göra någonting mer, jag behöver inte aktivera mig själv, jag behöver inte göra någonting mer utan allt är bra som det är

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att acceptera mig själv som apati, och passivitet – och att tänka att nu har jag nått så långt i min process att nu behöver jag inte längre driva mig själv framåt, nu behöver jag inte längre röra mig själv framåt utan nu kan jag koppla av tillbaka i en roll som jag bygger åt mig själv där jag endast behöver göra ett antal grejor varje dag och intet mer än vad som precis känns bekvämt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att avstanna i mina expansion av och som mig själv genom att tänka att jag inte behöver driva mig själv framåt längre, eftersom jag har nått så långt redan – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att helt enkelt stanna av och ge upp inom och som mig själv – och gömma mig själv i zoner i min värld som jag tycker är bekväma, och som jag upplever inte vara ansträngande, påfrestande, eller jobbiga

Jag förlåter mig själv mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gömma mig själv från att göra sådana saker som är jobbiga, påfrestande, och ansträngande, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte driva mig själv vidare – driva mig själv framåt och att inte acceptera någonting av och som mig själv att bara stanna kvar vid någonting för att det känns bekvämt, och skönt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja och önska stanna kvar vid vissa applikationer av och som mig själv eftersom de känns bekväma, sköna, och jag upplever dem att vara avslappnande – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att driva mig själv vidare, och att inte acceptera mig själv såsom begränsning, att inte acceptera mig själv såsom att hålla tillbaka mig själv och existera i det förflutna i vad jag tror jag är kapabel till att göra och istället se vad jag rent faktiskt är kapabel att skapa mig själv till och göra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av viss typ av stimuli, och att viga mitt liv åt att utforska dessa stimuli istället för att utforska mig själv, och se, inse och förstå att det finns så mycket mer är än att enbart försöka få mig själv att känna mig så mycket underhållen som möjligt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja få mig själv att känna mig så mycket underhållen, och bekväm som möjligt, och leva mitt liv – ta beslut utifrån att få uppleva dessa två saker – att känna mig själv bekväm – och att känna mig själv underhållen – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ifrågasätta mig själv och se att där finns någonting mer än detta – det finns viktigare saker att göra än att känna mig själv bekväm och underhållen – det finns roligare saker att göra än att känna mig själv bekväm och underhållen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli bekväm av mig själv – och att inte praktiskt ta hand om mig själv och min värld, och att se till att jag dirigerar mig själv igenom de punkter av motstånd som dyker upp inom mig själv – och att jag disciplinerar mig själv att inte längre acceptera mig själv såsom en slav till energi, och såsom en slav till att vilja uppleva mig själv bekväm – och underhållen – utan att jag istället viger mig själv, och mitt liv åt att göra en skillnad för mig själv – och att göra en skillnad i och som denna världen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte vara ärlig mot mig själv för att på så vis visa mig själv hur jag gör detsamma som min partner och genom att bli beroende av stimuli – kompromissa och vägra att ta hand om viktiga praktiska punkter i min värld – såsom att borsta min tänder – såsom att inte sova i soffan utan i min säng – eftersom min säng är bättre för min kropp – och såsom att inte lägga mig ned i soffan när jag märker att jag blir lite trött – eftersom jag då kommer att somna

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ge mig själv som självstyre, och självdirektion – och framåtdriv för att få uppleva diverse stimuli – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende, och kontrollerad av stimuli – och låta stimuli avgöra vem jag är – vad jag ska leva – hur jag ska leva – var jag ska leva – vilka beslut jag ska ta – vilka beslut jag inte ska ta – och helt enkelt avgöra vem jag är

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte viga mitt liv åt att först och främst ta tag i min egna beroenden – vilka såsom jag kan se det vid detta tillfället är sömn – samt i vissa tillfällen även en tendens att slösa tid på att se på filmer, och att se på youtube-videos när jag vet att det finns viktigare, och mer relevanta saker att ta tag i och att göra

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att viga varje dag som jag vaknar upp åt liv – och att således gå upp tidigt på min morgon för att kunna skapa så mycket liv som möjligt – skapa så stor möjlighet för att liv ska kunna växa och frodas, och således se varje dag som en möjlighet för mig att gå upp och korrigera denna existensen, och föra denna existensen och mig själv i en riktning som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte gå upp på morgonen och se, inse och förstå vilken gåva jag har att göra skillnad – och att göra någonting som verkligen kan skapa en förändring i denna världen, och göra så att det händer någonting – och således åtar jag mig själv att sluta slösa bort mitt liv på stimuli, genom att endast göra och följa efter det som jag känner är skönt, och känner är bra – och istället viga mitt liv åt att skapa en förändring som är bäst för alla – som gynnar alla – och som ger till alla det jag gärna vill ha och uppleva i mitt liv – vilket är ett liv med trygghet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att kompromissa, och kasta bort min chans att verkligen göra skillnad i detta livet – att verkligen göra skillnad för livet i sin helhet – genom att tänka, och tro att det är rättfärdigat att göra det som jag tycker känns bra, och det som jag tycker känns är skönt – istället för att se, inse och förstå att det är självklart inte rättfärdigat – utan jag måste viga detta livet åt att skapa en förändring som är bäst för alla på alla sätt och vis

Självåtaganden

Jag åtar mig själv att expandera mig själv och att inte helt utan vidare känna mig tillfredställd, och acceptera mig själv – utan att se hur jag kan förbättra mig själv, och hur var i min värld, inom mig själv, jag fortfarande kompromissar mig själv och inte lever till min fulla potential

Jag åtar mig själv att inte bli bekväm med mig själv utan att ifrågasätta mig själv, och se var någonstans i min värld jag fortfarande inte lever självperfektion – och alltså står som exemplet av vad som är bäst för alla – och lever på ett sätt som är sunt förnuft och som är bäst för mig

När jag märker att jag upplever mig själv som apati, och passivitet – och att jag inte vill göra någonting – jag vill inte expandera mig själv – jag vill inte driva mig själv framåt – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att så länge jag inte är fullständigt självmotiverad i och som min värld så finns det saker och ting att göra – saker och ting att förändra – och därför kan jag inte tillåta och acceptera mig själv att existera i en sådan begränsande upplevelse som apati, och passivitet; således åtar jag mig själv att driva mig själv framåt – att röra mig själv framåt och att expandera mig själv och bli mer effektiv i min applikation av mig själv och i alla delar av min värld

När jag märker att jag stannar av i mitt framåtdriv av mig själv – och att jag tänker att jag ”nått tillräckligt långt” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att om jag bara accepterar mig själv som jag är nu, och inte medvetet driver mig själv framåt – medvetet expanderar mig själv, och tar tag i nya punkter – och ger mig själv fan på att inte stagnera – så kommer jag att stå stilla, och ingenting kommer att hända; således åtar jag mig själv att medvetet röra mig själv framåt – medvetet expandera mig själv – medvetet driva mig själv igenom och förbi alla mina begräsningar och inte sluta förens jag inte har några begränsningar kvar överhuvudtaget

Jag åtar mig själv inte kämpa för mina egna begränsningar genom att hålla mig själv kvar vid de saker som jag tycker om att göra, och som känner är bekväma att göra, och undvika att göra sådana saker som jag tycker är svåra, jobbiga och komplicerade – och jag åtar mig själv att inte stanna upp, och låta mig själv förbli stillstående utan att varje dag se till att jag försätter mig själv i något slags motstånd, och att jag driver mig själv igenom detta motstånd så att jag således rör mig själv framåt varje dag

När jag märker att jag vill stanna kvar vid vissa applikationer av och som mig själv eftersom de känns bekväma, sköna, och jag upplever dem att vara avslappnande – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att så länge jag accepterar något av mig själv att inte vara självdirigerat – och att alltså jag underviker någonting på grund av upplevelse jag har i förhållande till denna sak – då är jag inte självskapad, och då har jag kompromissat mig själv; således åtar jag mig själv att stå i varje del av mitt liv självskapad – och att dirigera mig själv till att möta, och gå igenom de saker som jag tycker är komplicerade – och svåra

Jag åtar mig själv att dirigera stimuli, och att inte bli dirigerad av stimuli – och jag åtar mig själv att släppa mitt begär, förhoppning, önskning om att ta del av stimuli i och som denna världen – och istället leva mitt liv utifrån en utgångspunkt av att vara självdirigerad – självstyrd – och självreglerad

 

När jag märker att jag vill känna mig underhållen, och bekväm – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende, och kontrollerad av dessa två stimuli – att bli underhållen, och att känna mig själv bekväm – och att jag begränsat vem jag är – hur jag lever, och uttrycker mig själv genom att jag vill uppleva och ha detta stimuli; således åtar jag mig själv att sluta vara beroende, och att begär efter dessa stimuli – att praktiska förändra mig själv att inte konstant söka det som känns bra, utan istället söka, och göra det som är praktiskt relevant för att skapa en ny värld som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att sluta söka bekvämlighet – att sluta söka det som känns bra – och undvika det som känns jobbigt, ansträngande, och påfrestande – och jag åtar mig själv att istället söka, och göra det som är sunt förnuft – det som är bäst för alla – och det som ger ett resultat av en värld som är gynnande för alla

När jag märker att jag reagerar i anklagelse, irritation, och frustration på min partner – eftersom jag känner det som att min partner är beroende av stimuli, och inte gör det som är viktigt – och det som krävs av henne – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det är mig själv som jag ser – och att det finns ett antal punkter i mitt liv där jag fortfarande kompromissar mig själv till förmån för energi – vilka jag måste förändra, och dirigera – om jag inte fullständigt ska äta upp mig själv i ilska; således åtar jag mig själv att dirigera dessa punkterna i min värld, och mig själv där jag fortfarande ger hän till energi istället för att ta ett beslut som är bäst för mig – och bäst för alla

Jag åtar mig själv att inte längre låta mig drivas av stimuli – och att ta bort stimuli i alla de delar av min värld där jag är beroende av stimuli för att på så vis testa mig själv så att jag inte kontrollerad och beroende av stimuli – och idag är de stimuli som jag kan se att jag är beroende av:

  • Socker
  • Sömn
  • Gag-reels, och filmer
  • Att studera i min soffa
  • Att spela gitarr, och ”koppla av” istället för att ta hand om desteni-ansvar, och andra dylika ansvar
  • Att hellre vilja ”koppla av” än att gå ut och gå – när jag bestämt att jag ska ut och gå

Jag åtar mig själv att undersöka mitt liv, och mig själv – och fråga mig själv var och hur jag fortfarande är beroende – och hur dessa beroenden i sin tur skapar konsekvenser för mig som leder till självkompromiss – och att konsekvent dirigera mig själv till att förändra och styra dessa beroenden så att de inte längre existerar inom mig – och således göra mig själv fri från all typ av beroende, och all typ av underlägsenhet i förhållande till fysiska stimuli – jag åtar mig själv att bli den direktiva principen över vad jag gör i mitt liv och inte längre vara driven av beroenden

Jag åtar mig själv att viga varje morgon, varje timma, varje sekund – varje andetag av mitt liv att skapa en värld som är bäst för alla – att skapa en mig som är bäst för alla; och således när jag vaknar på morgonen – så åtar jag mig själv att stå upp inom mig själv och att agera – att ta ett beslut, och att leva detta beslutet – och att göra vad som krävs för att denna dagen skapa och manifestera en värld som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att varje morgon se, inse och förstå att jag har en gåva – jag har en möjlighet att göra en skillnad – jag har en möjlighet att förändra mig själv, och att skapa mig själv precis så som jag vill uppleva mig själv – att förinta all slags begränsningar – och att förinta alla typer av underlägsenhet – och att således stå upp och leva mig själv precis så som jag vill uppleva mig själv och existera

Jag åtar mig själv att inte kasta bort min chans att göra en skillnad i detta livet genom att leva för stimuli – utan jag åtar jag mig själv att istället göra någonting med mitt liv som är av substans, och som är bäst för alla – och som verkligen kommer göra skillnad och betyda att jag ändras – och att denna världen ändras – och att någonting sker som leder till en värld där alla har ett liv som är det bästa livet de någonsin kan få

 

Dag 40: Att Vara En Ledare

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli arg och frustrerad när någon säger till mig vad jag ska göra, och hur jag ska göra det – och känna mig själv som om jag blir berövad min stolthet och min självrespekt – i tron att stolthet och självrespekt är ord som jag måste leva genom att få erkännande av andra såsom att jag alltid kan ta beslut själv, och såsom att jag alltid kan allting utan att jag behöver någon annan att visa mig hur jag ska uttrycka mig själv, eller hantera en viss punkt i min verklighet – istället för att se, inse och förstå att applikationen av dessa ord såsom att vara beroende av andras erkännande är totalt självbegränsande, eftersom jag faktiskt behöver, och har nytta av att andra hjälper mig, och visar mig hur jag kan bäst kan göra saker i min värld – därför förändrar jag min applikation av mig själv som stolthet och självrespekt och lever:

Stolthet: stolthet är när jag står upp inom mig själv och stoppar en självbegränsande och destruktiv automatiserad mental beteendemönster – och att jag istället för att leva självintresse – såsom att jag endast bryr mig om själv och tänker på mig själv i mina beslut – att jag lever här såsom vad som är bäst för alla – och tar alla konsekvenser av mina beslut och handlingar i beaktande, och handlar på ett sådant sätt att konsekvensen blir vad som är bäst för alla

Självrespekt: självrespekt är jag stoppar mig själv från att leva som en slav till energier och inre upplevelser – och att jag istället lever självdirigerat, och effektivt här i varje andetag – och lever som klarhet och stabilitet – och tar beslut utifrån denna klarhet och stabiliteten som mig själv – såsom beslut som gynnar alla i min värld

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera egenvärde utifrån hur mycket jag kan imponera på andra människor såsom att vara en ”self-made man” – och att få andra att se och förstå mig såsom att vara en supermänniska som inte har några svagheter, inte har några brister – utan är perfekt och vet allting oavsett vad – istället för att se, inse och förstå – att detta är inte verkligheten av mig själv, eftersom jag inte alls är perfekt, och jag inte alls vet allting, och jag inte alls har perfekt koll på hur jag borde leva, eller inte leva – och därför tillåter jag och accepterar jag mig själv att vara ödmjuk – och låta mig själv lyssna på andra, och ta andras råd och hjälp – för att jag inser, ser och förstår att detta kommer hjälpa mig att expandera och bli mer effektiv i min applikation av mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att det är skamfullt och dåligt att ha svagheter, och därför försöka gömma, och dölja mina svagheter för andra, genom att visa upp mig själv såsom någon som alltid har allt under kontroll, såsom någon som alltid vet, och alltid har en lösning, och vet den bästa vägen – istället för att se, inse och förstå – att om jag istället för att låtsas att ”jag vet” – och ”jag har allt under kontroll” – tillåter mig själv att var ödmjuk, och öppna upp mig själv – och fråga efter råd när det behövs, och att tillåta mig själv att lyssna när någon påpekar att det finns punkter i min verklighet jag inte lever effektivt – att jag då skulle expandera, och jag skulle bli mycket mer effektiv och faktiskt assistera mig själv att transcendera mina svagheter, eftersom jag kunnat lära mig själv från andra hur de har gått igenom och förändrat sina svagheter till styrkor

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att visa upp mig själv inför min värld och min verklighet som en ”stark man” – som ”aldrig har några problem” – som ”aldrig har några skavanker och som aldrig gör några misstag” – i tron att det är skamfullt att ha problem, att det är skamfullt att ha upplevelser, och att jag som man borde ha kontroll och alltid veta vad som ska göras – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att vara ödmjuk, öppen och intim med mig själv – och öppna mig själv för mig själv – och se vilka svagheter jag har, och när jag upplever problem – att jag tillåter och accepterar mig själv att dela med mig av detta så att jag kan lösa mina problem, och hitta effektiva lösningar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig berövad av min manlighet när någon säger till mig hur jag ska göra, eller utföra någonting, och tänka att: ”jag gör som jag vill! Ingen ska få säga till mig hur jag ska göra eller inte göra saker, det är jag som bestämmer!” – istället för att se, inse och förstå att detta är en ego-reaktion – och att de upplevelserna jag har inom mig själv kommer från en idé inom mig om att jag måste bevisa mig själv som självständig, och värdig – för att kunna leva självständighet och värdighet som mig själv – således stoppar jag mig själv och jag för mig själv tillbaka hit till andetaget

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att jag blir degraderad, och att jag förlorar när någon säger till mig hur jag ska utföra en viss handling, och hur jag ska agera i ett visst ögonblick – i tron att för att jag ska kunna leva värdighet som mig själv, och för att jag ska kunna leva självständighet som mig själv – så måste alla i min verklighet se och definiera mig som självständig, stark och värdig – istället för att se, inse och förstå att om jag släpper mitt begär av att få erkännande av andra – kommer inte detta att göra mig oförmögen att leva orden självständighet och värdighet – utan jag kan istället leva dem här som mig själv en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja bestämma allting som händer i min värld, i tron att om någon annan bestämmer vad som händer i min värld så betyder det att jag är en förlorare, och att jag är underlägsen andra, istället för att se, inse och förstå att jag placerat ett irrationellt värde vid att bestämma – och att jag definierat ledare såsom att vara människor som är bättre än, och mer värdefulla än sina följeslagare – istället för att se, inse och förstå att en ledare är ingenting utan någon som följer honom – och att således spelar det ingen roll vem som tar ett beslut, eftersom alla som är med om att genomföra beslutet spelar en lika stor roll

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja vara en ledare i min verklighet, och vilja bli sedd av människor i min verklighet såsom att jag är stark, stabil, och kompromisslös i min ledarroll – och att jag får sista ordet i varje beslut – och att jag blir den som säger att så ska det bli, eller så ska det inte bli – i tron att om jag inte gör detta, att jag då är underlägsen, och sämre än andra människor i min värld – istället för att se, inse och förstå att jag separerat mig själv från egenvärde, och att jag separerat mig själv från självrespekt – i det att jag tro att det enda sättet för mig att uppnå, och leva dessa orden, är genom att bli känd, och få andra människor att se upp till mig, och definiera mig såsom någonting speciellt och unikt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag blir kränkt, och förminskad, om jag inte kan bestämma över, och ha kontroll över allt i min verklighet, och om jag inte kan visa gentemot andra att det är jag som bestämmer, och att det är jag som har kontroll över allt i min verklighet, istället för att se, inse och förstå – att detta är en illusion – och att jag inte kan uppleva mig själv kränkt eller förminskad, om jag inte själv skapar en sådan upplevelse inom mig själv – och i och med detta ser och förstår jag att jag skapat mig själv som en upplevelse av att känna mig kränkt, och förminskad när jag inte får bestämma, eftersom jag skapat och medverkat i en positiv polaritet inom mig själv av att känna mig överlägsen, och stark när jag får bestämma

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig överlägsen, stark, och bättre än andra människor i min värld när jag får ta ett beslut, och när jag får bestämma hur en viss punkt ska levas, i tron att om jag får bestämma över andra människor, så gör detta mig till en bättre människa, och en starkare och mer effektiv människa – istället för att se, inse och förstå – att nej det gör det inte. Och att i grund och botten bestämmer jag aldrig över någon, eftersom alla tar sina egna beslut, och står fullt ansvariga inför sig själva i fråga om vad de tillåter och accepterar sig själva att leva.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta denna idé om att bestämma över andra tillbaka till mig själv, och tillåta, och acceptera mig själv att inse, se och förstå att verkligen bestämma över någon på riktigt – hade varit att jag bestämde över mig själv – såsom att jag inte under några omständigheter tillåter och accepterar mig själv att gå in i en emotionell eller känslomässiga upplevelse, och tillåter en sådan upplevelse bestämma över mig, utan att jag i varje ögonblick istället bestämmer över mig själv, att jag rör min fysiska kropp, att jag andas, att jag bestämmer mig själv för att tänka när det behövs, att jag verkligen står som den bestämmande faktorn inom mig själv – och att jag inte ger efter för automatiserade handlingsmönster på något sätt och vis

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att jag försökt kontrollera min värld, och styra min värld, för att uppnå illusionen av att jag kontrollerar mig själv, och styr mig själv, istället för att se, inse och förstå att det enda äkta sättet att styra, och kontrollera mig själv på – är när jag står upp i varje ögonblick här som mitt andetag och stoppar mitt mentala baksnack, och jag stoppar de emotionella och känslomässiga upplevelserna som kommer upp – och att jag inte på något sätt tillåter och accepterar mig själv att ta beslut utifrån, och leva utifrån dessa emotionella och känslomässiga upplevelser inom och som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att jag aldrig kan uppnå egenvärde genom att försöka tvinga andra att tycka om mig, genom att försöka tvinga andra att respektera mig, och se till mig som om jag är speciell, och unik – eftersom jag inser att ett sådant egenvärde endast är en positiv energi som jag upplever för ett ögonblick, men sedan är den borta direkt igen – och då befinner jag mig återigen i positionen inom mig själv att söka efter detta värdet – således inser, ser och förstår jag att detta enda riktiga egenvärdet är när jag står här som egenvärde – egenvärde i det att jag vet att jag värderar mig själv som liv och lever detta värdet genom att jag inte tillåter och accepterar mig själv att ta skit från mig själv, att jag inte tillåter och accepterar mig själv att ta beslut utifrån destruktiva och endimensionella energiupplevelser inom mig – nej jag värderar vad som är bäst för alla såsom det enda av värde – och således lever jag äkta värde

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter en annans erkännande att jag är stark, att försöka få en annan att inom sig själva tänka att ”han där är stark” – i tron att om en annan tror och tycker att jag är stark, så betyder det jag att är ”bättre än” och att jag vunnit. Istället för att se, inse och förstå att det är en fullständig illusion – eftersom självklart blir jag inte ”bättre än” – jag är ju fortfarande här med samma färdigheter, och samma kropp, fysiskt sett precis likadan nu som jag var för ett ögonblick sedan – jag inser därför att denna positiva känsla enbart är en upplevelse, och att jag inte kan sätta min tillit vid en upplevelse – eftersom en upplevelse är inte att leva – utan att upp-leva – alltså leva någonting uppe i mitt huvud – därför inser, ser och förstår jag att ”bli bättre än” – enbart kan hända om jag fysiskt lägger ner tid och arbete på att utveckla och förbättra någon viss färdighet jag har, och på så sätt ”blir bättre än” vad jag var tidigare.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att när en annan följer vad jag säger, och tycker att det jag säger är ”en bra idé” – att då känna mig överlägsen, och känslomässigt, positivt laddad – i tron att om en annan följer mina anvisningar, så gör detta mig till en mer speciell människa eftersom jag då ”styr” 2 människor istället för en – istället för att se, inse och förstå att detta är en positiv upplevelse, och att jag därför inte på något sätt kan lita på att denna positiva upplevelse ger mig någon sorts korrekt bild av verkligheten – därför inser jag att i verkligheten händer ingenting – i verkligheten följer en annan människa mina hänvisningar, och jag står kvar där jag står med mina fötter placerade på jorden – och det är allt som händer – således stoppar jag min själv från att medverka i positiva upplevelser och jag för mig själv tillbaka hit till andetaget

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte vara här i varje ögonblick, genom att definiera och skapa ögonblick jag möter i separation från mig själv, genom att tänka att de är antingen positiva, eller negativa – genom att tänka att de antingen är ”bra” eller ”dåliga” – och på så sätt polarisera hela mitt liv, och min applikation av mig själv i mitt liv – genom att göra hela min existens till en berg och dalbana där det finns punkter jag måste undvika, och andra punkter jag måste ha – och i och med detta ser, inser och förstår jag att jag gjort mig själv helt oförmögen att levt praktiskt sunt förnuft här i varje andetag – således stoppar jag mig själv från att polarisera mig själv in i upplevelser av att vara över, och underlägsen – positiv och negativ – och jag för mig själv i varje ögonblick tillbaka hit till min fysiska kropp – och till mitt andetag – jag står upp här

Jag åtar mig själv att inte reagera i ilska och frustration, att inte känna mig underlägsen när någon annan tar ett beslut, eller säger till mig hur jag leva mer effektivt – och samtidigt åtar jag mig själv att inte känna mig själv överlägsen och bättre än en annan när en annan följer mina hänvisningar, eller ett beslut som jag har tagit

Jag åtar mig själv att inte göra mitt liv till en berg- och dalbana, utan jag lever istället här i varje ögonblick – och även om jag upplever det till att vara svårt att ta mig själv tillbaka hit – ja omöjligt – så gör jag det ändå – jag vägrar att ge upp – jag vägrar att inte röra mig själv – jag vägrar att sluta gå – jag ska ta mig själv igenom det jag möter inom mig själv – och jag åtar mig själv att göra detta genom självförlåtelse, genom att skriva, och genom att applicera självkorrigerande uttalanden, och sedan leva dessa uttalanden som mig själv

Jag åtar mig själv att inte definiera mig själv i förhållande till en annan, och att inte söka efter mig själv i en annan – jag inser, ser och förstår att allt jag tror mig själv behöva, att allt jag tror mig själv få, att allt som jag upplever i förhållande till en annan faktiskt enbart reflekterar mitt förhållande med mig själv inom mig själv tillbaka till mig själv – därför stoppar jag mig själv från att söka efter mig själv i andra och jag tar allt tillbaka till mig själv – och genom självförlåtelse, genom att skriva, och genom självkorrigerande uttalanden – skapar jag mig själv såsom vad som är bäst för alla