Tag Archives: dyster

Dag 323: Kränkning

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta det personligt, och reagera i och som en upplevelse av att känna mig ledsen, förödmjukad, och förnedrad, när jag upplever, och tror att någon talar till mig med en aggressiv, frustrerad och irriterad röst

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta det personligt, och reagera genom att gå in i och som en upplevelse av sorg, och självömkan, när jag upplever, och tror att någon är arg och frustrerad på mig, att någon i ett ögonblick inte särskilt tycker om min närvaro, och egentligen inte vill att jag ska vara i närheten av dem

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in och som självömkan, och en dysterhet, när jag upplever det som om att en annan talar aggressivt till mig, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv som orättvist ’attackerad’ och orättvist behandlad, och tänka att det är denna andra personens fel hur jag upplever mig själv, och att jag har rätt till en ursäkt, och att jag har rätt till att den andra personen säger förlåt till mig – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medvetet fortsätta att existera i denna självskapade depressionen, och känslan av att vara nedstämd, och förtryckt, för att på så vis manipulera den andra människan att tycka synd om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja, och ha ett begär, att en annan ska tycka synd om mig, och ska känna det som om att deras sätt att uttrycka sig själva, och föra sig själva, har skapat stort lidande för mig, så att de ska känna skuld, och sedan säga förlåt till mig – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att denna upplevelsen jag går in i, är någonting som jag medvetet medverkar inom och som för att få uppmärksamhet, och för att bli erkänd, och för att få hämnd

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tycka synd om mig själv för den reaktionen jag upplever inom mig när någon i min omgivning pratar i vad jag upplever vara en aggressiv och fördömande ton, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv såsom att vara skadad, och attackerad, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att min upplevelse inte är min egen skapelse, utan är denna andra personens skapelse, och att jag därför kan korrigera, och förändra situationen genom att få den andra människan att känna skuld, och säga förlåt, eller ursäkta till mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bära omkring på en känsla, och upplevelse inom mig själv av att känna mig orättfärdigt attackerad, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att leva i och som en rädsla inför att bli utvald, och attackerad av en annan genom deras ord och tonfall – således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att en annan inte kan attackera, eller fördöma mig, eller vara aggressiv mot mig, utan att min upplevelse är helt min egen skapelse, och helt någonting som endast jag själv kan beskyllas för – det är alltså inte någonting som en annan person har orsakat inom mig – utan någonting som jag orsakat inom mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att när jag känner mig ledsen, förödmjukad, eller attackerad av en annan, så är det någonting som jag har skapat och tillåtit, och som inte någon är ansvarig för, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ansvar för denna upplevelsen, och släppa taget om den – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att en anledning till varför jag känner det som om att det är svårt att släppa taget om denna upplevelsen, är helt enkelt därför att jag inte vill släppa taget om denna upplevelsen, jag vill bestraffa den andra människan för vad jag upplever vara ’deras fel’ – istället för att förstå att det är helt min egen skapelse, och helt mitt eget ansvar det som pågår inom mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se, och definiera mig själv som en känslig, och lättpåverkad individ, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid denna idén av mig själv, för att på så vis kunna anklaga, och förebrå andra för de upplevelser som kommer upp inom mig, och tänka att det inte är mitt fel, det är inte jag som skapat vad som kommit upp inom mig, utan det måste vara någon annan

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ansvar för mig själv på alla plan, och i alla dimensioner av min existens – och på så vis inse, se, och förstå, att när jag känner mig förödmjukad, eller ledsen, eller sårad, så är detta min egen skapelse, och någonting som jag odlar, och fortsätter att hålla kvar vid, och att således jag har makten, styrkan, och förmågan att förändra mig själv, och styra mig själv till att inte längre existera i och vara påverkad av denna typen av reaktioner, eftersom jag i ögonblicket då dessa kommer upp har ett val att styra mig själv, och korrigera mig själv, och återgå till att vara här med och som min fysiska kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att automatiskt, och omedelbart när någon i min omgivning tilltalar mig i vad jag upplever vara ett aggressivt, och hotfullt tonfall, reagera genom att känna mig själv kränkt – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in och som en upplevelse av att vara kränkt, och anklaga den andra personen för att ha kränkt mig, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det är jag som har skapat denna upplevelsen inom mig själv av att vara kränkt, det är jag som har skapat denna känslan av att vara kränkt, och att det således är jag som har makten, styrkan, och förmågan att i detta ögonblick korrigera, och dirigera mig själv till att inte längre vara eller uppleva mig själv som kränkt, utan att jag istället omedelbart tar mig själv tillbaka hit till och som min kropp, och rör mig själv med och som denna fysiska verklighet, och uttrycker mig själv självuppriktighet, utan reaktioner, utan upplevelser

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se, och definiera mig själv som kränkt, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att jag kan bli kränkt av en annan människa, att jag kan bli orättvist behandlad, och att jag kan få min ära, och min självkänsla skadad, och kränkt, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att denna upplevelse som kommer upp inom mig faktiskt inte har någonting att göra med den andra personen, utan har allt att göra med mig själv, och allt att göra med vad jag tillåtit och accepterat att slå rot inom mig

Självåtaganden

När jag märker att jag känner mig kränkt, och illa behandlad, för att jag upplever det som om någon talar till mig illa, aggressivt, och inte så milt, och snällt som jag önskar, det stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår att jag själv har skapat min upplevelse av att vara kränkt, och att ingen annan förutom jag är ansvarig för denna upplevelse, och att jag därför kan stoppa och förändra denna upplevelse; således åtar jag mig själv att i detta ögonblick stoppa, och förändra mig själv, att ovillkorligt släppa taget om att känna mig själv kränkt, och fortsätta att uttrycka mig själv här i enhet och jämlikhet med min mänskliga fysiska kropp

När jag märker att jag känner, och upplever det som om att en annan var taskig, och illvillig mot mig, och att tydligen därför har blivit kränkt, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår att jag har skapat upplevelsen av att vara kränkt, jag är ansvarig för vad som pågår inom mig, och att det inte gagnar mig att anklaga eller fördöma någon annan, således åtar jag mig själv att andas in, och andas ut, och ovillkorligt släppa upplevelsen, och ovillkorligt ta mig själv tillbaka hit, till och som min mänskliga fysiska kropp – och uttrycka mig själv utan denna energin av och som att känna mig själv kränkt och illa behandlad

SyndWikipedia: Synd is an album by Imperiet, released in 1986.

Enhanced by Zemanta

Dag 318: Dysterhet och Nedstämdhet

dysterhetDysterhet är en mycket subtil inre upplevelse som ofta tar sig formen i den där trötta morgonkänslan av att man helst inte vill gå upp och möta dagen utan istället bara ligga där i sängen och dra sig. Dysterhet tar sig även formen av att ens verklighet får en mer gråaktig nyans och allting verkar som om det mer nedstämt, grumligt och inte lika detaljerat och färgrikt.

Efter att ha lyssnat på den HÄR intervjun som behandlar just dysterhet har jag bestämt mig för att gå på djupet och utforska mitt eget förhållande med dysterhet.

Var kommer då dysterhet ifrån? Jo, dysterhet uppstår när vi separerar oss själva från tankar, upplevelser, fantasier, och dylikt som kommer upp inom oss själva – och det går att se när en sådan separation sker eftersom vi då använder vår kropp för att försöka stöta bort det som dyker upp inombords. Vad jag har lagt märke till då jag observerat mig själv är att jag ofta stöter bort genom att blunda, andas tyngre, eller försöka hitta någonting att underhålla mig själv med – allt för att förskjuta det som kommer upp inombords.

Under några dagar har jag således undersökt vilka inre sinnesrörelser det är som jag förskjuter. För min del har det till största delen handlat om saker och ting som jag skäms för, känner skuld för, eller är generad över, men som jag inte vågat möta och reflektera över, utan som jag istället direkt förskjuter då det kommer upp inom mig. Jag har därför haft med mig ett anteckningsblock under några dagar för att skriva ner de minnen och tankar som jag annars förskjuter och i denna blogg kommer jag att applicera självförlåtelse på dessa, släppa taget om dem, och möta dem, så att jag inte längre behöver förskjuta dem, utan istället kan förlåta mig själv.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv ta andra människor, djur, och varelser för givet, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att uttrycka mig som jag känner för, som jag upplever är roligt, som jag upplever är givande och trevligt, utan någon hänsyn till hur mina handlingar, och mitt sätt att leva påverkar andra i min omvärld – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att aktivt arbeta med och öva på att vara medveten om mina handlingar, medveten om hur jag rör mig, medveten om hur jag påverkar min omvärld, och i detta se till att allt jag gör och lever är någonting som jag skulle vilja ta emot om jag var på mottagande sidan av mitt leverne

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta ett andetag, och innan jag beslutar, innan jag rör mig, innan jag interagerar, att se till att det som jag är inför att uttrycka är ett sådant uttryck som jag själv skulle vilja ta emot om jag var på den mottagande sidan – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att leva mitt liv i blindo där jag inte låter mig själv känna och se hur mina handlingar och beslut påverkar andra, och i detta inte låter mig själv reflektera över huruvida det jag lever och uttrycker är någonting som jag skulle vilja ta emot om jag var på den mottagande sidan – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli en egoist och att vara egocentrisk och att endast se mina egna begär och behov istället för att se allt och alla som här och som delar min värld med mig i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förtrycka och förskjuta minnen av mig själv där jag kan se att sättet jag uttryckt mig själv på vara komprometterande och missbrukande, och inte lett till att någon gynnas, och således förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte disciplinera mig själv till att vara specifik och exakt när jag uttrycker mig själv, när jag tar beslut, och när jag interagerar i min värld, i förståelsen om att varje beslut, handling, rörelse jag tar mig för, ekar i min värld och skapar en viss slags konsekvens

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte leva mogenhet, i det att jag ser och förstår att mina handlingar, mina ord, och mina tankar har konsekvenser, och att om jag inte vill stå på mottagande sidan av dessa handlingar, så är dessa inte acceptabla och ingenting som jag borde tillåta och acceptera inom och som mig själv – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara specifik med vad jag tillåter och accepterar inom mig själv och vad jag tillåter och accepterar mig själv att leva och orda – så att jag på så vis ser till att ingenting jag gör på något vis kommer att skada någon annan

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte i mina handlingar, och i mitt liv, beakta andra människor, djur och varelser såsom jag själv skulle vilja bli beaktad, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte aktivt leva principen om att ge såsom jag vill få – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå, att när jag lever, handlar, tänker, och tar beslut utifrån en utgångspunkt där jag inte aktivt ser till allas bästa, att detta kommer att skapa skam inom mig, detta kommer att skapa skuld inom mig, detta kommer att skapa ånger inom mig, och vara kvar inom mig såsom ett minne – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att aktivt se till att jag ser andra, att jag tar hänsyn till andra, att jag bryr mig om andra, och att jag inte lever automatiskt och gör säker, säger saker, bara för att jag gjort så vid ett tidigare tillfälle

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att om alla lever principen om att ge såsom de själva skulle vilja ta emot, så hade denna jord sett mycket annorlunda ut, eftersom alla handlingar då hade varit handlingar fyllda av omsorg, omtanke, och hänsyn, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stå upp inom och som mig själv, att stå upp i mitt liv, och leva såsom ett exempel på att det är möjligt att i varje ögonblick agera, leva, tänka och uttrycka mig själv på ett sådant sätt att jag ger såsom jag själv vill ta emot

Självåtaganden

När jag märker att jag lever, handlar, tar beslut, tänker, uttrycker mig själv, eller tar till orda på ett sådant sätt att jag inte själv skulle vilja ta emot det som jag sänder ut, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår att lösningen på alla problem i denna världen är att vi alla ger såsom vi själva vill ta emot, och att jag således måste stå som ett exempel på denna princip, och visa att detta är en giltig lösning; således åtar jag mig själv att ändra mig själv och medvetet och aktivt ta hänsyn till andra, och ändra min utgångspunkt så att det jag sänder ut är någonting som jag själv skulle vilja ta emot

När jag märker att jag upplever och känner det som om att jag har rätt att uttrycka någonting, för att jag känner det, tänker det, eller upplever det, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att min utgångspunkt aldrig kan vara den att jag har rätt till någonting, för detta är en utgångspunkt där missbruk och komprometterande handlingar kan frodas, eftersom effekten av min handling och det jag lever inte beaktas; således åtar jag mig själv att ändra min utgångspunkt så att jag uttrycker och lever det som jag ser är bäst för alla – och att det inte längre handlar om att jag har rätt att uttrycka mig själv – utan att det istället handlar om att det jag uttrycker är någonting som jag skulle vilja stå i det mottagande ändan av

Enhanced by Zemanta