Tag Archives: ekonomi

Dag 137: Framtiden och Pengar

Självskriverier

Idag har jag medvetet tagit det lugnt i förhållande till mina studier, och när jag upplevt att jag börjat stressa – tänka på vad jag ska göra, hur mycket jag ska göra, när jag ska göra det – då har jag stoppat mig själv, tagit ett andetag – och sedan medvetet rört mig själv sakta, och lugnt med min kropp. Och gjort de saker som kommit upp här i detta ögonblick; t ex göra disken, gå ut med katterna, gå och göra en kopp kaffe. Och det har varit väldigt bekvämt att ha en sådan utgångspunkt gentemot mina studier.

Men jag märker fortfarande hur jag existerar i en jakt inom mig själv – och hur jag ibland kan förlora mig själv i ångest, nervositet, och tankar på framtiden – vad ska jag göra? Var ska jag jobba? Hur mycket pengar kommer jag tjäna? Kommer jag klara av mina studier? Så jag ska arbeta med denna tendensen av att projicera mig själv in i framtiden idag, och att sätta ett värde på hur bra det går för mig i mina studier.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera mig själv in i framtiden, och tänka, och fundera på vilket slags jobb jag kommer få i framtiden – om det kommer gå bra, eller dåligt för mig i framtiden – om jag gör tillräckligt, eller inte gör tillräckligt i förhållande till mina studier, och hur detta kommer att influera min framtid – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att sluta oroa mig själv och istället LEVA HÄR

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att så fort jag kommit ut i arbetslivet, och klarat av min utbildning – att jag då kan sluta tänka på framtiden, och sluta planera hur jag ska göra, hur jag ska leva, vad jag ska göra, och vad jag inte ska göra – istället för att se, inse och förstå att detta bara är en ursäkt jag skapar inom och som mig själv så att jag inte ska behöva stoppa mig själv, och föra mig själv tillbaka hit och leva här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig nervös, och rädd för att mina studier inte ska gå bra – i rädslan, och ångesten att jag då inte kommer ha någon kontroll över min framtid – och veta exakt hur min framtid kommer att te sig, och vad jag kommer göra i min framtid – och om det kommer att gå bra, eller dåligt för mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sluta vara rädd för att inte ha kontroll, och istället leva här i självtillit i varje ögonblick – och lita på mig själv att jag kan hantera de ögonblick som dyker upp – och att jag kan hitta en effektiv riktning för mig själv när jag möter problem som jag inte tidigare har hanterat eller löst

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sätta ett värde på att det ska gå jättebra för mig i mina studier, i rädslan och ångesten att om det inte går jättebra för mig i mina studier – att mitt liv då kommer bli tråkigt, och intetsägande – och att jag kommer sluta mina dagar som arbetslös, och utan att ha någon makt eller kontroll i mitt liv i formen av pengar; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera makt, och kontroll i förhållande till pengar – istället för att tillåta och acceptera mig själv att leva, och uttrycka mig själv som makt och kontroll – genom att ta makten över mina upplevelser, och tankar – och stoppa dem – och genom att ta kontroll över mina upplevelser, och tankar – och inte låta dem styra mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna det som att framtiden är ett monster som kan äta upp mig om jag inte är beredd och konstant övervakar att jag har kontroll på framtiden, och att jag är förmögen att styra framtiden som jag vill att framtiden skall vara – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera, och se mig själv såsom underlägsen framtiden – och tro, och tänka att framtiden är någonting som är mer än mig, och som jag måste skydda mig mot – och förbereda mig själv mot

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta, och känna ångest inför att bli arbetslös, och inför att inte ha några pengar – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka undvika att en sådan situation inträffar genom att bekämpa framtiden, och se till att jag alltid har kontroll, och att jag aldrig slappnar av, och slutar vaka över framtiden – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att faktiskt slappna av, att ta det lugnt och att låta mig själv helt enkelt andas – och inte hetsa upp mig själv inför framtiden utan gå in i framtiden ett andetag i taget – ett steg i taget – här

Självåtaganden

När jag märker att jag projicerar mig själv in i framtiden, och tänker och funderar på vilket jobb jag kommer få – och om det kommer gå bra, eller dåligt för mig i framtiden – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag i detta ögonblick tittar in i framtiden eftersom jag är rädd att förlora kontrollen, rädd att om jag inte vakar över min framtid genom att tänka, att jag då inte längre kommer kunna veta, och förbereda mig själv inför framtiden; således åtar jag mig själv att istället för att existera i förhållande till framtiden i och som en utgångspunkt av rädsla – att istället stå en och jämlik med framtiden – och gå in i framtiden ett andetag i taget – ett steg i taget

När jag märker att jag tänker att jag kan sluta tänka på framtiden först vid ett senare tillfälle – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inse och förstår att jag behöver inte nå någonstans, eller klara av någonting för att kunna sluta tänka på framtiden – utan det är någonting jag kan göra HÄR – med ett beslut här i och som mitt andetag; således åtar jag mig själv att sluta fundera och tänka på framtiden – att sluta att hålla fast i och som rädsla, ångest och nervositet – och föda, och nära denna genom att oroa mig för vad som komma skall – och jag åtar mig själv att istället leva här – ett ögonblick i taget – ett andetag i taget

När jag märker att jag känner mig nervös, och rädd inför att mina studier inte ska gå bra – och att jag därav inte kommer ha någon kontroll över min framtid – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att rädsla inför framtiden är irrationellt eftersom jag ändå kommer att dö vid en tidspunkt – utöver det är rädsla ypperligt begränsande, eftersom jag helt existerar i överlevnadsbeteende – istället för att ta beslut som är effektiva, och baserade på sunt förnuft – och vad som är bäst för alla; således åtar jag mig själv att sluta jaga min överlevnad, att sluta försöka få kontroll – och istället åtar jag mig själv att leva HÄR – och att transcendera min rädsla för döden, och i detta se att all rädsla endast tjänar till att begränsa och hålla mig själv tillbaka inom och som mig själv och således är fullständigt onödig

När jag märker att jag går in i en upplevelse av ångest och rädsla inför att jag inte kommer få tillräckligt bra betyg, och därmed inte få ett roligt jobb i framtiden – och därmed leva ett intetsägande, och ointressant liv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att så fort jag vill ha någonting, och tror att jag är beroende av min externa verklighet för att skapa en viss upplevelse inom och som mig själv – då skapar jag även rädslan för att förlora just detta någonting, eftersom är beroende av att min verklighet ger mig detta någonting; således åtar jag mig själv att sluta definiera, och skapa mig själv utifrån hur min externa verklighet ser ut – utifrån vad slags arbete, eller vad slags arbetsgivare jag har – och jag åtar mig själv att istället stabilisera mig själv här i och som mitt andetag och leva såsom ingenting, såsom odefinierbar i varje andetag – här

När jag märker att jag inom mig själv spanar utåt mot framtiden, och försöker planera, och övervaka min framtid genom att tänka hur jag måste leva, vad jag måste göra, vad jag måste säga – när jag måste göra någonting – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att denna tendens jag har att övervaka framtiden, och tänka på framtida beslut är rädsla – rädslan för att inte kunna överleva, och inte ha pengar och möjlighet att leva ett bekvämt och bekymmersfritt liv – och således åtar jag mig själv att sluta vara beroende av bekvämlighet, att sluta känna att jag måste ha detta system att bära upp mig, och genom att ge mig pengar – få mig att känna mig trygg, och stabil – och jag åtar mig själv att leva trygghet, och stabilitet såsom mig själv – genom att vara här i och som min mänskliga kropp – i den naturliga trygghet, och stabilitet som min kropp utgör – eftersom den alltid är densamma och aldrig ändras såsom mitt sinne gör

När jag märker att jag känner ångest, och rädsla inför att bli arbetslös, och inte ha några pengar – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att den enda anledningen till att jag fruktar att vara arbetslös, och fruktar att inte ha pengar är att jag fruktar att leva ett obekvämt, och oberäkneligt liv – där jag inte längre äger känslan av att kunna kontrollera och styra vad som händer i mitt liv; således åtar jag mig själv att släppa mitt begär att leva ett bekvämt liv, och släppa min rädsla att känna det som att jag kontrollerar och styr vad som händer i mitt liv – och jag åtar mig själv att istället möta varje ögonblick ny och fräsch – här – utan att hålla kvar vid något förflutet som jag försöker skydda, eller något begär som jag försöker hålla fast vid

2012 Den Eviga Tillväxten

Kapitalism är baserat på idén om evig tillväxt, den är baserad på tron att det finns någonting sådant som en evig utveckling, där vi hela tiden kan utöka vår produktion, öka vår konsumtion, hitta mer prylar att uppfinna, hitta mer trender, nya intressen – nya pengagruvor att gräva i. Vi har baserat hela vårt nuvarande pengasystem på denna premiss om evig tillväxt, evigt nya äventyr att söka och att uppleva – men hur funkar denna teorin på riktigt?

Om vi tar och tittar på jorden så ser vi att det inte finns evigt med resurser, det finns en viss mängd vatten, en viss mängd olja, en viss mängd träd, och en viss mängd djur – det finns inget outtömligt lager av nya produkter, resurser, och upptäckter, någon gång tar det slut – helt slut. Om vi då tittar på denna idén som kapitalismen baseras på, och placerar den ovanpå jordens finita resurser, förstår man att resultatet kommer bli – att ingenting blir kvar – jorden kommer kort och gott att förstöras. Detta är enkel matematik; om du tar och lever på ett sätt som inte är i balans med din omgivning, eftersom du tar mer än vad du ger tillbaka, då kommer du att tillslut konsumera din omgivning helt – och detta är precis vad som händer med vår jord idag.

Det är kanske svårt att förstå hur vi i vår tid och dag, nu när vi tydlig har ”kommit så långt i vår utveckling” helt blundar för verkligheten, och fortfarande är totalt oförstående om hur den verkliga verkligheten faktiskt fungerar – inte den ekonomiska, eller marknadsmässiga verkligheten – nej den verkliga verkligheten – den som ger oss mat, vatten, värme, solljus, luft, och allt det där vi måste ha för att kunna leva. Men det är i alla fall vad vi gör, vi har helt bestämt oss för att blunda inför vad det är vi faktiskt gör mot jorden, och vilka konsekvenser detta kommer ha för oss – för konsekvenser det blir det alltid.

Den som har gjort lite undersökningar om jordens tillstånd vet att det i dagsläget dör ut mer djurarter än någonsin förut, och att biologer talar om en ”massutdöd” – han eller hon vet också att det lilla drickbara vattnet vi har håller på att förgiftas, och försvinna – att vårt jordbruk är helt beroende av gifter för att kunna producera mat, och konstgödsel för att jorden ska orka med att ge näring åt en växt – denna vet också om att oljan har nått sin ”peak” så att säga, och att oljeproduktionen nu går neråt. Och det är väldigt mycket mer som denna person känner till, men i grund och botten kan man sammanfatta hans kunskap med att säga att han vet att vi har satt oss själva i en svår situation.

Jo, vi är i en väldigt svår situation – det har vi visserligen varit under hela vår historia, eftersom vi aldrig varit speciellt duktiga på att ta hand om oss själva, eller våra medmänniskor – vi har en tendens att förstöra, hellre än att stödja och bygga upp – men nu är denna svåra situation, väldigt svår, och vi står inför valet att ändra på oss själva, eller bli tvingade att ändra på oss själva. Och självklart innehåller den sistnämnda valmöjligheten en inte helt bekväm upplevelse av att vakna upp till verkligheten – alltså en hel del smärta är att förväntas.

Men det behöver inte gå så långt, all information är redan tillgänglig, alla konsekvenser är redan kända, vad vi nu måste göra är att ändra på oss själva så att vi inte behöver gå igenom den obekväma upplevelsen av att inse att evig tillväxt nog inte är en så värst funktionell livsideologi, speciellt när man befinner sig på en jord som inte är konstruerad för en sådan syn på livet.

Själv ser jag fram emot en verklighet där denna kapitalism har stupat och dödsförklarats en gång för alla, och istället ett system som är bäst för alla – även jorden, naturen och djuren – har implementerats. Jag ser fram emot att verkligen få leva, och inte leva ut hela mitt eländiga liv enbart för att jobba och konsumera, jag menar vad tusan är det för ett liv egentligen?

Nej – det krävs action, det krävs handling – men framförallt krävs det att vi insuper lite sunt förnuft och slutar leva som om vi är gudar som står ovanför naturlagarna, för det gör vi inte.

2012 Konkurrens Leder Till Vår Undergång

I vårt nuvarande kapitalistiska system ses och uppfattas konkurrens som någonting positivt och nyttigt – någonting som ger tillbaka till konsumenterna eftersom företag tvingas att vara innovativa, och hela tiden framåtsträvande för att inte halka efter, och bli utkonkurrerade. Därför finns det både i Sverige och i EU lagar som förbjuder ”konkurrensbegränsande åtgärder” från företag.

Idén och tankegången bakom lagarna är som sagt, att de i slutändan ska gynna konsumenterna. Men vad är den faktiska konsekvensen av konkurrens? Är det någonting så nyttigt som våra politiker och lagstiftare tror det är?

Först och främst, med konkurrens sker ingen som helst innovation – vad som egentligen händer är att företag utvecklar nya sätt att fånga konsumentens uppmärksamhet på – så att han ska känna sig tillräckligt hågad för att konsumera. Det är allstå aldrig någon sorts innovation som händer, eftersom det alltid handlar om samma sak, att i tillräckligt stor omfattning manipulera konsumentens att uppleva att han måste köpa, och måste äga produkten.

För att uppnå detta måste företagen hela tiden utveckla och skapa nya produkter – eftersom vi konsumenter annars tröttnar – och i denna process använder företagen mer fossilt bränsle, och mer naturresurser än vad som är hållbart för jorden – vilket leder till att våra naturresurser nu är på väg att sina och försvinna.

Utöver det leder företagens konstanta ”innovation” av nya produkter, med en kort livslängd, till att mängden skräp ökar – överallt i världens hav finns nu tonvis med plast – och vi har ett ekosystem som är på väg att sakta men säkert dö ut – då fler och fler djurarter slås ut – och vi har en stigande medeltemperatur världen över – och vårt drickbara färskvatten börjar också ta slut – lite förenklat kan sägas att vi totalt förstört vårt jordklot för att kunna vara ”innovativa” och konkurra med varandra genom att skapa ”nya” och ”lukrativa” produkter.

En annan baksida med konkurrens är att det alltid är någon som måste förlora – detta rättfärdigar politikerna och lagstiftarna med att säga att, det är så vi driver världen framåt – det är så vi gör framsteg! Bort med de svaga, och in med de starka! Det som helt glöms bort i denna argumentation är de som faktiskt förlorar! Jag menar – upplever de som blivit skuldsatta för resten av livet – eftersom deras företag gick i konkurs – framgång? Upplever de som fått alla sina tillgångar utmätta, och blivit vräkta från sin lägenhet – eftersom det företag de arbetade hos gick i konkurs – framgång? Vad är egentligen vår definition av framsteg och framgång här?

Det politikerna och lagstiftarna ser som framsteg och framgång är tillväxt, och en högre omsättning – mer pengar – mer produkter – mer inköp – mer varor – mer cash – mer rörelse – men vad de glömmer är de som förlorar – och förlorarna är jorden, förlorarna är de som inte klarar av att stå sig i konkurrensen, och förlorarna är i slutändan VI ALLA – eftersom VI ALLA lever på denna jord och är beroende av att denna jord mår bra, och kan förse oss alla med de resurser vi måste ha för att överleva.

Att ha en högre omsättning är inte framgång – en högre omsättning betyder bara att vi tillverkar, och konsumerar mer prylar – det i sig självt betyder enbart att vi snabbare för oss själva mot den dagen då vi måste möta det faktum att vår nuvarande konsumtion är ohållbar – och inte kan upprätthållas.

Mer pengar är inte framsteg – eftersom pengar enbart är färg som tryckts på ett papper – det bevisar ingenting förutom att vi helt och fullständigt glömt bort allt av faktiskt värde – som den jord vi går på – som den naturen som är runtomkring oss – som solen som ger näring, och vattnet som släcker vår törst – allt det där kan absolut inte köpas för pengar – men det kan däremot – vilket sker just nu – förstöras i vår tro att pengar har möjligt att köpa oss vår egen bit av himlen.

Konkurrens är i sig självt tävlan, hotfullhet, avundsjuka, rädsla, ångest, självfördömande, och jämförelse – konkurrens är när vi människor tävlar mot varandra, och gör allt för att slå krokben på varandra – istället för att hjälpa varandra, stödja varandra, och vara mot varandra såsom vi skulle vilja andra var mot oss; det är ju därför fullständigt uppenbart att konkurrens aldrig kan leda till någon som helst nytta för någon – och att konsumenten får köpa ”nya” och ”lukrativa” produkter är ingen nytta alls – det är bara än mer resurser som förbrukas för att tillfredställa ett begär efter att få bli stimulerad, och upphetsad – att få konsumera.

Vill vi ha en värld där vi alla är fiender? Där vi alla letar efter svagheter, misstag, och felaktigheter i varandra – så att vi ska kunna utnyttja dessa för att sedan själva vinna? Vill vi ha en värld där vi inte kan lita på varandra, eftersom vi vet att alla är ute efter att ”få oss” – ”stjälpa oss” – och framför allt ”ta våra pengar” – eftersom detta är verkligheten vi skapar när vi låter konkurrens styra – och tron att konkurrens leder oss framåt.

Jag kan illustrera konkurrensensidéns ineffektivitet ytterligare – tänk dig att vi har en match där två fotbollslag spelar mot varandra – och sedan en match där vi har två fotbollslag som spelar med varandra utan någon motståndare; i vilken match tror ni flest mål hade gjorts? Jo – självklart i den matchen där lagen spelat med varandra!

Och sedan kanske någon säger nu, ”ja, men om man inte har en motståndare, då kan man ju aldrig utveckla sig, då finns det ju ingen utmaning och då låter man sig själv bli sämre!”

Men varför kan vi inte röra oss själva, och dirigera oss själva till att bli bättre? Varför kan vi inte motivera och utmana oss själva att utvecklas? Varför måste vi ha en tävling, någon att vinna över, och någon att besegra för att kunna nå framsteg? Varför kan vi inte istället hjälpa varandra, stötta varandra, och assistera varandra att bli mer effektiva, och starkare – utan att vi för den sakens skull måste slåss mot varandra?

Idén om konkurrens saknar allt slags förnuft – den är helt enkelt korkad, och det är lätt att förstå att konkurrens alltid leder till lidande, och dumma beslut. Låt oss därför skapa ett nytt system, där konkurrens inte längre är den princip som styr våra liv – utan istället principen om vad som är bäst för alla blir ledande!

Livet behöver inte vara ett lidande, det behöver inte vara en kamp, utan det kan vara en samvaro, ett samtycke, och en förståelse människor, natur, och jord emellan – det är den världen jag vill ha! Himlen på jorden! Lösningen heter jämlikt med pengar för alla – undersök vad det är för någonting!

Visad konst är gjord av Van Den Broeck

Facebook länk: http://www.facebook.com/AnnVandenBroeck
Youtube kanal: http://www.youtube.com/users/Spamann
Blog länkar:
http://beneath-the-rose.blogspot.com/
http://theatomdecides.blogspot.com/
http://earthsreview.blogspot.com/
http://beyondthenight.blogspot.com/

 

Guldpriset Stiger Med Oron

Priset på guld är för tillfället rekordhögt, och det kommer antagligen att fortsätta stiga. Följande stycke är hämtat från Expressen.se:

”Torbjörn Iwarsson, råvaruchef på SEB, tror att guldpriset kommer att fortsätta stiga även i år. Avtagande oro i världsekonomin kan göra att priset inte utvecklas lika starkt, medan ökad oro och en svagare svensk krona försvagas kan göra att guldpriset i svenska kronor stiger, enligt Iwarsson.” (http://www.expressen.se/ekonomi/1.2674565/rekordhogt-guldpris-gynnar-pantbankerna)

Ökad oro är enligt Iwarsson direkt relaterad till priset på guld – vilket också stämmer – vi köper mer och mer guld eftersom vi är rädda att vårt pengasystem inte kommer hålla mycket längre, och om systemet slutar fungera, ja då blir ju våra pengar värdelös, och istället söker vi oss då till guld – för att få trygghet och stabilitet.

Det är fascinerande hur vi fungerar som människor – vi köper guld eftersom vi tror att detta ska skapa stabilitet och trygghet i våra liv, men vad är guld värt egentligen? Är problemet verkligen att vår valuta inte är tillräckligt stabil? Ligger lösningen för att dämpa vår oro i att byta ut våra pengar mot guld? Jag menar – vad är det egentligen vi är rädda för? Vi är ju inte rädda för att inte ha pengar, eller inte ha guld – nej, vi är rädda för de konsekvenser som kommer med att inte ha pengar, eller guld.

För om vi inte har pengar i denna verklighet, då kommer vi att svälta och dö – vi kommer bli socialt utstötta och inte ha någonting att kalla för liv – och det är detta som vi alla fruktar så mycket, och det är därför vi köper mer och mer guld.

Men varför förändrar vi inte vår verklighet till att inte vara överlevnadsbaserad? Varför förändrar vi inte själva grundstommen av vårt samhälle till att bli en sådan som tar hand om alla – oavsett? Eftersom det är ju det vi i grund och botten allihopa vill ha – trygghet – bekvämlighet – och en verklighet vi kan lita på – varför skapar vi inte en sådan?

Guld är inte en lösning till att skapa en bättre verklighet, guld är inte en lösning till att göra oss fri från oro, guld är inte en lösning till att skapa stabilitet, välmående och välfärd – guld är som pengar, en bristvaluta som vi slåss om, och om vi inte har den, då är vi inte värda någonting – därför kommer vi så länge vi låter våra liv baseras på en valuta som vi måste slåss och kämpa för, aldrig uppleva lugn, eller trygghet – eftersom det inte finns någon.

Så – vi blir oroade eftersom vår svenska krona försvagas, och som en lösning till detta går vi och köper guld – men kommer guld ge oss mat? Kommer guld ge oss värme, kommer guld ge oss tillbaka de djur som dör ut p g a kapitalismens konsumtionsmentalitet? Kommer guld ge våra barn en verklighet att växa upp i? Nej – guld är en metall – vi kan bygga saker med den, men vi kan inte skapa en värld med den – det måste vi göra själva, med våra händer, och vår vilja.

Den stora missuppfattningen ligger i att vi tror att vårt nuvarande system fungerar – det gör det inte – därför kommer ingen valuta någonsin att göra skillnad – vi måste stå upp tillsammans, vid en ny princip, en ny riktning, och en ny mentalitet – att leva utifrån vad som är bäst för alla. När vi gör det kommer en värld att växa fram där vi alltid kommer veta att vi är omhändertagna och trygga, eftersom alla gör mot en annan såsom de skulle vilja ha gjort mot sig själva.

Låt oss stoppa detta vansinne och istället skapa en verklighet vi kan leva i utan oro – och låt guld vara en metall som man kan bygga med, om man vill, inte grundbulten i vår vardag.

Jämlikt med pengar för alla –

Medborgarlön –

Självtransformation –

Undersök mer!

 

Sjukvården Kraschar och Vi Kan Inte Skylla Ifrån Oss

Sjukvården i Sverige har haft sina glansdagar – Sverige som helhet har haft sina glansdagar. Världen som helhet har haft sina glansdagar.

De rapporterna som framkommit om Stockholms sjukvård har visat att det inte längre finns någon allmän och tillförlitlig hjälp att tillgå då man skadar sig eller bli sjuk. Människor med brutna ben har blivit hemskickade i väntan på att en lucka ska infinna sig i schemat – människor har i stora mängder flockats i väntrummen – i enkla termer = sjukvården har absolut inte fungerat.

Nu ska socialdemokraterna diskutera hur detta problem ska hanteras – en före detta nationalekonom har blivit tillsatt att göra undersökningar. Självfallet är det en ekonom som har fått uppdraget – för vad handlar denna brist på fungerande sjukvård om? Jo – bristen på pengar.

Sveriges glansdagar är förbi och över eftersom det inte längre finns en lika stor mängd pengar att tillgå. Pengasystemet faller så sakteliga samman och nu börjar vi märka konsekvenserna av detta. Vi kommer att uppleva samma inhumana situation som människor i tredje världen levt med i åratal – en omständighet som förorsakats av bristen på pengar. I tredje världen har detta lett till brist och avsaknad av de mest basala mänskliga nödvändigheterna – någonting som gjort livet outhärdligt. Vi går nu samma öde till mötes – då hela världens pengasystem inte längre kan hålla sig själv stående under tyngden av den skuld som under årtionden byggts upp och gömts undan.

Pengar är roten till det onda. Vi har hittills haft det bra i Skandinavien och i de största delarna av Europa men nu kan vi inte längre gömma oss för sanningen. Och sanningen är den att vårt pengasystem inte fungerar – vårt pengasystem lägger grunden till extremt lidande och förfall. Vårt pengasystem är skapat utifrån slaveriet som andra – fattigare människor tvingats utstå för att få sin del av kakan – nu rasar det samman.

När nu detta händer – när världen som vi kommit att känna den inte längre fungerar och beter sig som den brukar ställs vi inför frågan – kan vi ändra detta? Behöver sjukvård vara bundet till mängden pengar som finns i cirkulation? Behöver vår hälsa kompromissass eftersom vi inte har tillräckligt med pengar? Eller – kan vi säga att det räcker nu – vi avgör värdet på pengar – vi avgör vad pengar ska användas till – vilka som ska pengarna och vad vi ska stödja med pengarna. Inte längre ska pengar behöva tjänas för att vi ska kunna ha en effektiv sjukvård – nej – vi helt enkelt bestämmer att effektiv sjukvård ska det finnas och vi bestämmer att sådant finns det pengar till.

Så som det ser ut idag har vi givit upp oss själva till marknadskrafter – inflation – konjunkturssvängningar och börsras. Allt detta har haft en direkt inverkan på sådana nödvändigheter som gör det möjligt för oss att leva – är det rätt? Ska det vara så att pengar – människor girighet och begär att spekulera för att vinna ska ha kontroll och direkt effekt på våra livsuppehållande samhällstjänster? Nej – självklart inte men så har vi tillåtit det att bli – utan att blinka eller ens ifrågasätta det ska tilläggas.

Vi ställs därför inför ett val. Antingen tar vi tillbaka makten över pengar – vi bestämmer vad pengar ska användas till och vi använder pengar till sådant vi behöver – måste ha – till sådant vi som människor är värda. Eller – faller vi ner i ett hål av mörker där det inte längre finns någon effektiv socialt hälsohjälp. Vi väljer var vi vill sluta. Antingen tänker vi på alla – vi värnar om vårat eget och våra grannars bästa – eller låter vi marknadskrafter styra – privata vinstintressen och korrupta knösar.

Vi har ingen att skylla för hur vår sjukvård ser ut – vi kan inget göra för att förändra vår sjukvård – förens vi inser var problemet ligger. Och problemet ligger inte i en dålig sjukvårdspolitik – eller att vi arbetar för dåligt – problemet har sin grund i detta pengasystem som i sin natur av att stödja och nära sig på ojämlikhet – skapar lidande och misär.

Undersök jämlikt med pengar för alla!

Brand i snickeri – säkerhetsåtgärder är förbisedda på grund av pengar

http://www.sydsvenskan.se/sverige/article1341776/Brand-i-snickeri-i-Stockholm.html

Det har brunnit i ett snickeri i Stockholm går det att läsa i sydsvenskan idag – brandorsaken är inte klarlagd framkommer också. Men som en gammal snickarelev så vet jag vilka komponenter som är brandfarliga i en snickarverkstad och varför de flesta bränder i snickerier händer.

Det som far runt i luften då du snickrar är sågspån, det är små, väldigt små partiklar av sågspån som flyger omkring. Blir det för många av dessa små, små sågspån utgör dessa en stor brandfara – till den grad att en verkstad kan börja brinna vid enbart en liten gnista som flyger genom luften.

Detta klargjordes på den utbildning jag närvarande vid då jag studerade till snickare. Det märkliga var att då jag kom ut till snickeriverkstäderna för att göra min praktik var det ingen som följde dessa regler. På vissa verkstäder låg dammet i drivor och sågspånspartiklarna flög så mycket de orkade genom luften att någon tog akt. Jag märkte också att de säkerhetsregler som förespråkades på min skola om att ”ta det lugnt”, ”använda skydd”, ”använda väl vårdade verktyg” inte häller efterföljdes.

Jasså – varför då tänkte jag? Varför har man ett gäng regler som är utlagts för att ge snickare en inte lika farlig arbetsplats om de inte efterföljs. Varför efterföljs de inte? Varför verkar ingen bry sig?

Svaret mina vänner är – pengar. Jo, naturligtvis – pengar är det som är orsaken till att regler som värnar om den egna säkerheten inte efterföljs. Du har nämligen inte tid med sådant – du måste ju tjäna pengar!

Här är ännu ett bevis på hur vi indirekt tillåter mord och misshandel och rättfärdigar vårt handlade genom pengar. Indirekt – genom att tvinga snickare att skynda och stressa i sitt arbete för att producera en tillräcklig kvot för att generera en tillräcklig vinst så sätter vi dem i fara. De är tvingade att förbise viktiga säkerhetsaspekter i sitt arbete eftersom de inte har tillräcklig tid. Varje minut läggs till produktion – service och säkerhet kommer i andra hand.

Så – vi är faktiskt alla ansvariga till att sätta människor i farliga situationer. I situationer där konsekvenser som hotar liv och lem hos arbetare blir möjliga. Arbetarna, snickarna i detta fall har inget val – de måste arbeta och fullgöra sin kvot annars kan de inte överleva. Du måste ha pengar för att överleva i denna världen och i dagens världssystem får du inga pengar om du inte fullgör din kvot.

Jag vill inte vara en mördare längre. Jag vill vara delaktig i att sätta människor i farliga och prekära situationer enbart för att de ska få överleva. Alla förtjänar att överleva och leva ett liv utan stress och ångest – alla förtjänar att ha pengar för mat, bostad, kläder, sjukvård, värme och utbildning utan att behöva slita i bedrövliga och farliga förhållanden.

Jämlikt med pengar för alla – från födseln till döden. Detta blir ett slut på vårt kapitalistiska system i vilket du måste kompromissa med din säkerhet och ditt välmående för att kunna leva.

Undersök: jämlikt med pengar för alla

Sopor blir inte hämtade – undrar varför? Inga pengar såklart

Sopor I blir inte hämtade eftersom det ligger för mycket snö i vägen – detta går att läsa i Sydsvenskan: http://www.sydsvenskan.se/malmo/article1339596/Temporar-losning-pa-sopkrisen.html Publicerad 28 december 2010 16.50 Uppdaterad 28 december 2010 17.52

Anledningen till att snö ligger i väggen för sopbilarna sägs vara julhelgen – det finns inte tillräckligt med snöplogar och manskap för att ordna upp situationen. Frågan är – varför anställer inte kommunen ungdomar eller andra människor som inte har arbete till att lösa uppgiften? Är problemet verkligen att det finns för få anställda – eller – att det finns för lite pengar för att anställa människor?

I ett samhälle där det inte hade varit brist på pengar – där arbete inte hade belönats utifrån vinst utan ifrån sitt praktiska värde hade vi kunnat ta in människor – ungdomar – pensionärer – människor som gillar att vara ute i snön och skotta. Problemet hade enkelt kunnat lösas och alla hade getts betalt per timme – det hade inte funnits någon brist på pengarna eftersom det inte hade funnits någon skuld att hinna ikapp med.

Lösningen är allstå – jämlikt med pengar för alla. Där pengar inte cirkulerar runt och försvinner i korruption – i skuldbetalningar – där ingen har möjlighet att göra sig själv en vinst. Nej – vinst blir det istället då alla tjänar – då pengar faktiskt används för att skapa en vinst för alla – i detta fall – för att rensa sopor bort från gatorna.

Det är oacceptabelt att dagens monetära system låter vinst gå före praktiskt viktiga arbeten. Att pengar endast cirkulerar där det finns möjlighet att få pengar tillbaka – där det finns möjlighet att få en vinst. Men se vad som händer med de arbeten som är viktiga för vår dagliga trivsel och praktiska levnad – de försummas och får inte den uppmärksamhet de behöver ha.

Vi gör ett nytt system där pengar inte längre ges utifrån hur mycket du kan sälja – alla får samma peng för samma tid arbete och endast arbete som gynnar alla räknas som arbete. Att sälja aktier är inget arbete – det gynnar ingen – det ger ingen materiell förändring för människor i dagliga livet – däremot gör snöskottning det – men snöskottning ges ingen prioritet för att vi i dagens samhälle konstant tvingas tjäna pengar – göra vinst på alla vi gör.

Vi har skapat ett skuldsamhälle som är i en ond spiral – mer pengar – mer skuld – mer vinst. Hela tiden måste vi ha mer vinst – konsumera mer – sälja mer och i detta försummar vi det som är viktigt och det rent praktiskt gör vår överlevnad möjlig och bekväm.

Oacceptabelt – ge alla samma mängd pengar och ge alla viktiga yrken pengar utan begär för vinst. Det är enbart möjligt i ett nytt system. Jämlikt med pengar för alla.2010-12-28 16:50:15