Tag Archives: en och jämlik

Dag 75: Varför Behandlar Vi Inte Djur Som Människor?

Igår var jag med min mammas häst hos veterinären eftersom hästen hade lyckats skada sitt öga, och var tvungen att bli opererad och få sitt öga sytt. Det jag märkte på denna resa med hästen var hur lite respekt de flesta människor har mot djur. Det var speciellt på resan hemåt, när vi skulle lasta på hästen på vår djurtransport. Veterinären och hans hjälpreda kom ut och skulle hjälpa till, och hästen ville inte stiga på transporten. Anledningen till varför han inte ville var för att det var den andra gången i hela hans liv som han åkte transport, så han var lite nervös för hur det hela fungerade.

Veterinären och hans hjälpreda tog dock ingen hänsyn till hästens tillstånd utan började med alla medel försöka knuffa på hästen på transporten; de drog i hans svans, de slog på hans överkropp, de skrek åt honom – och ja – de behandlade honom på ett sätt som jag själv absolut inte skulle vilja bli behandlad på. Själv så stod jag bara och tittade på, och visste inte hur jag skulle reagera eller hantera situationen, jag visste ju att det inte var någon värdig behandling av hästen – men samtidigt vågade jag inte säga någonting eftersom jag inte är någon veterinär, och inte har någon lång erfarenhet av hästar – jag vet så att säga inte normen för ”hur man ska behandla hästar”.

Så istället för att säga till veterinären att inte ta i så himla hårt, och istället försöka locka in hästen, genom att vara uppmuntrade och snäll mot hästen, så stod jag där och gapade – och fick även hjälpa till i att våldsamt försöka tvinga på hästen på transporten.

Visserligen förstår jag att det ibland kan krävs fysisk styrka, och mannakraft för att hantera de stora hästarna, eftersom man ibland helt enkelt måste tvinga dem att bete sig på vissa sätt på grund av hur vårt nuvarande system är konstruerat, men en sådan applikation behöver ju inte göras i någon slags vredesmod där man upplever att ”hästen inte fattar” – ”den är korkad” – ”den gör in som jag vill, och därför får jag slå den” – eftersom hästen bara uttrycker sig själv såsom vad den är – en häst; och hästar är inte skapade att förstå detta invecklade och konstiga system vi människor skapat såsom vår kultur, och vårt samhälle, och bör ju inte heller därför kunna förväntas inrättas i detta system på något sätt.

Jag fann det också vara intressant när jag efteråt diskuterade detta mänskliga beteende med några andra människor, att själva anledningen till beteendet är att ”människan måste vara på toppen av näringskedjan, och vara hästens herre” – för: ”hur skulle det bli annars?” – och självklart var det enda som kom upp i mig i det ögonblicket: ”såklart så har ju människan helt missat jämlikhet” – eftersom varför har ingen människa tänkt på att skapa ett jämlikt förhållande med sin häst? Där det varken är människan eller hästen som är herre, utan båda två existerar i symbios med varandra – och människan lyssnar på hästen, och hästen på människan, och där finns en tillit mellan de båda – och en intim och djup kommunikation – varför skapas inte sådana förhållanden?

Ja, det enkla svaret är ju därför att det samhället vi lever i indoktrinerar människan till att se djur som någonting lägre stående än människan – en slav – och fyller människan med rädsla, och ångest att släppa denna tillgjorda överlägsenhet, och istället utveckla ett förhållande med ett djur i jämlikhet.

Och i ett sådant förhållande mellan djur och människa där jämlikhet råder – självklart skulle människan då inte skrika, och skälla på djuret, eftersom det är ju ingenting människan skulle göra mot sig själv – d.v.s. om det inte finns en grundad anledning till att skrika och skälla – som t.ex. när djuret beter och uttrycker sig själv på ett sätt som inte är acceptabelt, och som människan inte heller skulle acceptera från sig själv. Men att bara skrika, skälla och slå därför att djuret inte direkt gör som man säger, det är helt absurt och borde helt enkelt inte få förekomma. Djur ska behandlas med respekt och värdighet, precis som man hade behandlat en människa i samma situation – eftersom djur är inte lägre stående än människor, de lever bara i en annorlunda form, och har andra prioriteringar än vad människor har – annars är de precis likadana.

Så, om jag nu tar mig själv tillbaka till gårdagen, och ser hur jag kunnat leva/uttrycka mig själv på ett sätt som varit bäst för alla: då hade jag sagt till veterinären att ta det lugnt och varsamt med hästen, och om de inte ville det att de inte behövde hjälpa till med hästen. Och jag hade sagt till att ingen fick slå eller skrika på hästen, eftersom ett sådant beteende inte är någon man själv skulle vilja uppleva gjort mot sig själv. Och sedan hade jag i samråd med de andra människorna i ögonblicket diskuterat en strategi att få in hästen i transporten på ett sätt där hästen inte blev stressad, eller kände sig obekväm; och därmed ta hästen i beaktande tillika alla människorna i ögonblicket, och skapa en lösning som var BÄST FÖR ALLA och inte bara kändes bra för människorna.

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte behandla djur såsom jag själv vill bli behandlad, utan istället se djur som mindre värde varelser, som inte är värda samma respekt och värdighet som jag ger till andra människor i min verklighet, och som jag ger till mig själv

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta hänsyn till djurets tillstånd, och upplevelse av sig själv när jag interagerar med djuret – utan istället se mig själv som en gud med en ovillkorlig rätt att göra vad jag vill, och uttrycka mig själv hur jag vill – och se djuret endast som ett objekt vilket jag kan utöva min vilja mot och få att göra vad jag vill; istället för att se, inse och förstå att djuret inte är bara ett objekt, utan är en varelse – som kan känna och uppleva precis som människor

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta ut mina frustrationer på djur, och använda djur för att skapa en upplevelse av mig själv såsom att vara överlägsen och i kontroll – och använda djurs oskyldighet, och oförmåga att försvara sig själv effektivt för att skapa så mycket skada som möjligt, och för att generera så mycket energi inom mig själv som möjligt, så att jag kan tänka och se mig själv som en gud; istället för att tillåta och acceptera mig själv att assistera/stötta djur att leva effektivt, och hjälpa djur att komma över och transcendera sina svagheter

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro/tänka – att bara för att djur inte kan kommunicera med människans språk, och direkt åtlyder alla människans ord – att djur därför är underlägsna, och sämre än människor – istället för att se/inse/förstå – att kanske är det människans språk, och sätt att uttrycka sig själv på som är underlägset, eftersom människan inte kan göra sig förstådd och hörd hos djur

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att i mitt förhållande med djur tro/tänka att den enda möjliga dynamiken mellan mig och djuret, är att jag som människa ska vara överlägsen, och ha kontroll över djuret – istället för att se/inse/förstå att jag glömt bort jämlikhet, och att jag tillsammans med djuret kan skapa ett förhållande där ingen av oss är mer, eller bättre än den andra – utan där båda istället står som jämlikar, och lever på sådant sätt som de själva skulle vilja bli behandlade, mot varandra

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tycka inom mig själv att djur är inkapabla av att skapa intima, och nära förhållanden med människor – där de förstår och känner hur människor upplever sig själv i förhållande till djuret – istället för att se/inse/förstå att det är enbart ett antagande, eftersom jag aldrig försökt lära känna djur på ett jämlikt plan, där djuret är en jämlike med mig – utan att jag endast haft som utgångspunkt i min interaktion med djur, att jag är bättre än djuret – och att det är jag som ska styra och ha kontroll

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte lära känna naturen som är runtomkring mig från en utgångspunkt av att naturen är här, precis som jag är här – och att vi i detta är jämlika – en och samma – och att ingen av oss har en rätt att missbruka eller kontrollera den andra, eftersom vi är tillika här för att leva/uttrycka oss själva – och ge av oss själva

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inse/se/förstå att djur har individualitet, och att djur har saker de tycker om, och inte tycker om – och att vi som människor aldrig har beaktat vilka djur är som individer, och hur djur som individer vill bli behandlade – utan vi har istället sett oss själva som herrar över djuren, och trott/tänkt att vi kan göra hur vi vill – och därför har vi t.ex. aldrig frågat hästen om den vill/tycker om att vi rider på den – och inte heller frågat korna om de tycker om att vi låser in dem och tar i deras mjölk – utan vi har bara agerat utifrån vårt eget självintresse, utan att någonsin någonting mer i beaktande än vår egen upplevelse, och våra egna känslor

Imorgon kommer jag skriva om de åtaganden jag skall göra, samt även fortsätta med självförlåtelse på denna punkten.

Dag 35: Vinnare och Förlorare

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa och hålla mig själv tillbaka såsom självuttryck, genom att tro att jag inte är tillräckligt bra, och tillräckligt värdig att uttrycka mig själv – och tro att det är något fel på mig – istället för att se, inse och förstå – att det enda felet på mig, är att jag inte tillåter mig själv att inse att det inte är något fel på mig – därför stoppar jag mig själv från att tänka, och se på mig själv såsom det är något fel på mig – och jag tar mig själv tillbaka hit och tillåter och accepterar mig själv att i varje ögonblick uttrycka mig själv ångest, och fruktan, och nervositet – utan istället acceptera och vara tacksam gentemot mig själv för mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna rädsla och ångest inför att jag inte ska bli accepterad av andra när jag uttrycker mig själv, och vara rädd att andra ska känna sig obekväma nära mig, eller tänka att jag är i mitt uttryck av och som mig själv underlägsen, och konstig – istället för att se, inse och förstå att det är oacceptabelt att jag tillåter mig själv att förtrycka mig själv i rädslan för vad andra tycker om mig – för jag inser, ser och förstår att jag genom att förtrycka mig själv frånsäger mig själv liv, som mig själv, frånsäger mig själv att verkligen vara här och lära känna mig själv såsom den potential jag faktiskt har – därför stoppar jag mig själv från att vara rädd för att andra inte ska acceptera mig själv, och jag lever självacceptans i varje ögonblick – genom att stoppa all rädsla, allt självfördömande, och all ångest och istället leva självuttryck här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig nervös och obekväm när jag inte får andras positiva uppmärksamhet, i tron att jag måste ha andras positive uppmärksamhet i formen av ett erkännande, för att jag ska kunna acceptera mig själv, och uttrycka mig själv – istället för att se, inse och förstå – att jag har använt denna tron inom mig själv för att ursäkta mig själv varför jag inte ska leva, och uttrycka mig själv ovillkorligt här – och varför jag tydligen har en rätt att förtrycka och kompromissa mig själv – således stoppar jag mig själv från att vara rädd för att inte ha andras positive uppmärksamhet, och istället ger jag mig själv positive uppmärksamhet – genom att jag står och lever här såsom min bästa vän – genom att jag stöttar mig själv i varje ögonblick att leva det som är bäst för mig – och att leva utan att vara beroende av andras erkännande

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka på, vad andra tänker om mig – och tro att det är otroligt viktigt, och relevant vilken slags upplevelse andra har av mig inom sig själva – istället för att se, inse och förstå – att det är inte viktigt vad andra tänker om mig, och det är inte viktigt vad andra har för upplevelse utav mig – utan vad som är viktigt är att jag i varje ögonblick står upp inom mig själv och lever mitt bästa jag – såsom att uttrycka mig själv här en och jämlik som min fysiska kropp, en och jämlik som mitt andetag – i det att jag verkligen tillåter mig själv att slappna av, och släppa mig själv fri – och lita på mig själv ovillkorligt – att jag uttrycker mig själv – att jag är här – och att ingenting kan röra mig så länge jag inte tillåter och accepterar det

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv, och min applikation av mig själv genom att vara beroende av att bli erkänd av andra som speciell, som unik, som en vinnare, och som någon slags speciella människa – och i sökandet efter att få bli erkänd som detta av andra – helt missa mig själv här såsom andetag, såsom min fysiska kropp – därför stoppar jag mig själv från att söka efter att få bli en vinnare i andras ögon, och jag gör mig själv till en vinnare i mina egna ögon – genom att jag tillåter och accepterar mig själv att i varje ögonblick vinna, genom att jag lever det som är bäst för mig – såsom att jag i varje ögonblick stoppar allt det av mig själv som inte stöttar mig själv att vara bäst för mig själv – såsom tankar, upplevelser, känslor, och emotioner – jag för mig själv tillbaka hit till andetaget

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka att få bli erkänd av andra som en vinnare, när jag istället kunnat fråga mig själv – hur kan jag bli en vinnare för mig själv, vad betyder att verkligen vinna? Är vinna verkligen att bli erkänd av andra, eller är vinna att jag står här i varje ögonblick och verkligen lever? Och i och med detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå – att det enda sättet för mig att vinna är att leva mitt bästa jag, och mitt bästa jag är när jag lever här i varje ögonblick – orörbar och fullständig i varje ögonblick – utan att ha någon ängslan, fruktan eller ångest, utan att uppleva känslomässiga dalar och kullar – utan att jag står här i som andetaget i varje ögonblick och är nöjd med mig själv, tacksam för och som mig själv – och ödmjuk

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att om jag spelar spelet att söka efter erkännande utanför mig själv, så kommer jag aldrig att uppleva mig själv såsom stabil – såsom fullständig – såsom total – eftersom jag hela tiden kommer att känna det som att någonting saknas, vilket är andras erkännande – därför inser, ser och förstår jag att det enda sättet på vilket jag kan verkligen börja leva, och uppskatta mig själv är genom att erkänna mig själv och genom att släppa denna världen, och inte tillåta denna världen att definiera mig på något sätt – utan istället definierar jag mig själv, och jag skapar mig själv på alla sätt och vis – och gör mig själv således till gud i ordets rätta bemärkelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att när jag definierar mig själv utifrån hur bra jag vinner i systemet – så kommer jag att skapa en upplevelse inom och som mig själv såsom att vara en förlorare – eftersom jag definierat vinna i separation från mig själv – och skapat idén att för att vinna måste jag få andra att tycka om mig, och erkänna mig som speciell och unik – därför stoppar jag mig själv, och för mig själv tillbaka hit till andetaget – och jag står upp inom mig själv och lever mig själv som en vinnare för mig själv en och jämlik – genom att leva ordet vinna såsom att jag varje dag rör mig, och skapar mig själv att vara det bästa jag kan vara för mig själv, och att varje dag röra mig själv och denna världen en och jämlik mot en ny verklighet som är bäst för alla på alla sätt och vis

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att den enda äkta segern som finns, är när alla segrar – när alla lever ett liv som är bäst för alla – och alla står som jämlikar och lever med respekt för sig själva och med respekt för livet – således skapar jag mig själv till leva denna definitionen av seger – i det att jag lever självrespekt och att jag står jämlik med vad som är här och således inte skapar en polaritet inom mig själv av vinnare och förlorare

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att jag kan skapa mig själv här såsom att stå orörbar – och alltså inte vara definierad av det som sker och händer i min värld – utan jag står i varje ögonblick här såsom min fysiska kropp och tillåter och accepterar således inte mig själv att definiera och skapa mig själv utifrån det spelet som spelas i denna världen såsom vinnare och förlorare

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv i och som idén av vinnare och förlorare – och skapa min upplevelse av mig själv i denna världen en och jämlik med idén om vinnare och förlorare – istället för att jag lever mig själv här såsom en vinnare – vari ordet vinnare är definierat utifrån min förmåga att leva vad som är bäst för alla – och vad som är bäst för mig – och jag således genom att driva, och träna mig själv att leva vad som är bäst för alla, och vad som är bäst för mig skapar mig själv såsom en vinnare i varje ögonblick

Jag åtar mig själv att inte längre separera mig själv från min kropp genom att förminska, och begränsa mig själv i en applikation av mig själv att jag måste bli erkänd av andra såsom en vinnare för att kunna vara effektiv och leva med mig själv här i varje ögonblick

Jag åtar mig själv att vara orörbar – i det att jag står i denna världen, men jag är inte av denna världen – i det att jag inte tillåter och accepterar mig själv att låta mig själv bli definierad av de situationer och omständigheter jag hamnar i – utan jag står här i varje ögonblick såsom andetaget – stabil – orörbar och fullständig

Jag åtar mig själv att leva mig själv såsom fullständig i varje ögonblick – en och jämlik med insikten att jag inte behöver någon annan att erkänna mig, eftersom jag erkänner mig själv – och jag står med mig själv här – och jag går med mig själv tills detta är klart och tills jag skapat mig själv och allt annat till att stå en och jämlik med uttrycket och principen om vad som är bäst för alla

Dag 27: Att Vänta

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla mig själv tillbaka, och begränsa mig själv i hur jag uttrycker, och rör mig själv, i rädslan och ångesten för att jag ska göra fel, och för att jag om jag gör fel, ska bli bestraffad – istället för att se, inse och förstå, att endast jag kan bestraffa mig själv, och endast jag kan vara i vägen för mig själv ifråga om att faktiskt leva, uttrycka mig själv och inte vara rädd för att göra misstag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna rädsla och ångest inför att tala med andra människor, och uttrycka mig själv ovillkorligt, utan att hålla tillbaka mig själv, och utan att frukta för att jag kommer formulera mig själv på ett sätt så att andra ogillar mig, och stöter mig ifrån sig – istället för att se, inse och förstå – att denna rädsla för att uttrycka mig själv, för att expandera mig själv, och verkligen leva – är inte acceptabel att existera inom mig, eftersom den begränsar mig, och gör mig stillastående, när jag har alla möjligheter till att faktiskt röra på mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte driva mig själv varje dag till att röra på mig själv, till att expandera mig själv, till att leva utöver det som jag definierat såsom mina begränsningar, och leva såsom att mina begränsningar är utmaningar jag har skapat till mig själv, som jag ställs inför i varje ögonblick, och där jag har en möjlighet att transcendera och gå utöver mina begräsningar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv genom att hålla kvar vid minnen, och det förflutna, och hålla kvar vid ögonblick inom mig själv där jag tycker att jag gjorde bort mig, och gjorde ett misstag – och istället för att lära av detta misstaget, och gå vidare – och träna mig själv på att inte göra om detta misstaget, att istället ge ner mig själv, fördöma mig själv och vara hård mot mig själv – istället för att se, inse och förstå att rom byggdes inte på en dag, och att jag aldrig kan nå framgång om jag inte vågar ta motgångar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa och hålla mig själv tillbaka i mitt leverne, och i min dagliga applikation av mig själv, genom att frukta att göra misstag, och frukta att gå utöver mina begränsningar, utöver det jag trott att jag tidigare inte kunde klarat – genom att i varje ögonblick inte acceptera någonting mindre av mig själv än att stå här, utan att tänka, utan att ge akt på upplevelser, utan att stå här en och jämlik såsom det fysiska – utan att vara styrd, eller kontrollerad av tankar och upplevelser

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att expandera mig själv, i rädslan för att jag kommer göra misstag, och att jag i min applikation av mig själv såsom att expandera mig själv, kommer förlora mig själv, och inte veta var jag är, eller hur jag är – istället för att se, inse och förstå att denna rädslan för att förlora mig själv är totalt korkad, eftersom jag är här – och hur kan jag förlora mig själv när jag är här, och jag finns i mina fingertoppar, och tår – och i mitt andetag, jag kan omöjligt förlora mig själv, det enda jag kan förlora är de möjligheter som jag ställs inför, men som jag inte tillåter mig själv att ta i rädslan att förlora mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa och hålla mig själv tillbaka i tron att jag rör mig för fort, och att jag inte hinner med att titta på viktiga punkter, och upplevelser som kommer upp inom mig, i rädslan och ångesten att jag en dag kommer att förlora mig själv, och förlora allt det arbete jag lagt på mig själv såsom processen – istället för att se, inse och förstå, att det spelar ingen roll om jag förlorar mig själv, och får börja om från början – eftersom jag skulle gjort det utan att tveka, och gå så pass länge som det behövs för att föda mig själv såsom liv här från det fysiska

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag inte är mogen att stå, utan att jag behöver någon annan för att säga till mig att jag är mogen, för att säga till mig att jag ska röra på mig, att jag ska agera, och hur jag ska styra mig själv i denna världen – istället för att se, inse och förstå – att jag är tillräckligt mogen, när jag bestämmer mig för att vara tillräckligt mogen, och att jag slutar vänta, när jag bestämmer mig för att sluta vänta, och istället ger mig själv en riktning, och en väg att gå utefter

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vänta på en riktning, istället för att skapa en riktning här som mig själv, en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta och känna ångest inför att specialisera mig själv, och ge mig själv hän till en punkt i systemet, såsom att lära mig, och behärska ett visst sorts yrke inom systemet, och placera mig själv i en position i systemet där jag har förmåga att göra en skillnad, och skapa någonting av denna världen som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att bestämma mig själv för vad jag ska göra, och för hur jag ska göra det – i fruktan och ångesten att mitt beslut är felaktigt, och att jag inte vet vad det är jag gör – och att jag genom att göra det jag valt att göra, har gjort ett felaktigt beslut – istället för att se, inse och förstå att det inte finns något annat sätt att se huruvida mitt beslut är felaktigt, än att ta beslutet och se vad det leder mig, och detta hindrar mig inte från att då jag upptäcker att beslutet var felaktigt, att ändra riktning, och styra mig själv i den riktning jag finner vara mer effektiv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att leva, och att frukta att stå upp i denna världen och förändra mina vanor, till att bli nya vägar vilka stöttar mig i mitt vardagliga liv att göra beslut, och att leva på ett sätt som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sakna mitt förflutna, och tänka och tycka inom mig själv, att jag upplevde mig själv i mitt förflutna mer glad, eftersom jag då kunde fokusera helhjärtat på mitt egenintresse, och inte behöva bry mig om någonting mer, eller större en bara mitt eget liv, och mina egna begär – istället för att se, inse och förstå – att det faktum att jag har ett ansvar som är större nu, än innan – behöver inte betyda att jag upplever mig själv nedtyngd, och förhindrad av mitt ansvar, jag inser, ser och förstå att jag kan leva, och hantera mitt ansvar här såsom mig själv, en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja vara såsom mina kompisar som jag hade förr, såsom att inte behöva bry sig om någonting mer än sig själv, och inte ha ett ansvar, eller någon som helst hänsyn till andra saker än en själv, i tron att ett sådant liv är mer avslappande, och fullgörande – istället för att se, inse och förstå att det är jag som har definierat ansvar såsom någonting negativt, som måste betyda att jag är förhindrad, och kontrollerad att leva mig själv såsom fulländning – istället för att se, inse och förstå att jag kan leva mig själv, och stå här såsom ansvar utan att detta skapar någon som helst upplevelse inom och som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli rädd och känna ångest inför att bli orättvist behandlad, att tro att om jag inte i varje ögonblick försvarar mig själv, och gör mig själv hörd, och begär att andra ska respektera mig, att jag då kommer bli överkörd och utnyttjad och därigenom bli orättvist behandlad, istället för att se, inse och förstå att min upplevelse av och som mig själv såsom att antingen bli orättvist, eller rättvist behandlad är en illusion, en upplevelse baserad på idéer och inte ett faktiskt uttryck av mig själv här, en och jämlik – därför stoppar jag denna idén och för mig själv tillbaka hit till andetaget

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förvänta mig själv att bli bra behandlad av alla människor i min värld, att förvänta mig själv att alla människor ska vara lugna, tysta, och agera, leva på sådana sätt att jag inte upplever några emotionella reaktioner inom mig själv – istället för att se, inse och förstå – att jag inte kan ha några förväntningar på min verklighet, och att jag inte kan tillåta och acceptera mig själv att låta min upplevelse av mig själv vara styrd av hur andra uttrycker sig själva, eftersom jag då gör mig själv till en slav – därför skapar jag mig själv här såsom oberoende

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja att andra ska vara snälla mot mig, och vilja att andra ska ta kontakt med mig, och vilja att andra ska styra, dirigera, och skapa min värld åt mig, så att jag bara kan åka med, och inte behöva göra någonting mer än det – istället för att se, inse och förstå – att jag måste styra mig själv i min värld, att jag måste skapa mig själv i min värld, och att ingen annan kommer att göra det. Och att så länge jag väntar på någon annan att gör det för mig, så begränsar jag mig själv, och kompromissar jag mig själv.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att kompromissa mig själv genom att skapa mig själv såsom väntan, vari jag väntar på att saker och ting ska hända i min värld, vari jag väntar på att någonting ska hända i värld, i tron att om jag väntar tillräckligt länge, så kommer tillslut någonting att hända, och om jag bara håller ut tillräckligt länge, och tror på denna idén inom mig själv att någonting kommer hända, så kommer någonting att hända tillslut – istället för att se, inse och förstå, att ingenting kommer hända så länge jag inte skapar och dirigerar det till att hända

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte gå ut och skapa mig själv ett nätverk i min värld av människor, inte från en utgångs av att jag ska få ut någonting i livet, utan från en utgångspunkt av att skapa en värld som är bäst för alla, och förbereda marken till att implementera ett jämlikt pengasystem, såsom ett system som gynnar alla människor, och inte bara fåtalet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv genom att skapa mig själv såsom väntan, vari jag väntar på att saker och ting ska hända i min värld, vari jag väntar på att jag ska förändras, vari jag väntar på att någonting ska öppna upp sig i min värld såsom en möjlighet att göra någonting, istället för att se, inse och förstå – att jag inte kan vänta och förvänta mig att någonting ska hända i min värld, jag måste röra på mig själv, jag måste dirigera mig själv, jag måste styra mig själv och vara den drivande kraften i mitt liv om någonting ska hända

Jag åtar mig själv att inte längre frukta att uttrycka mig själv runt människor, och att inte längre hålla mig själv tillbaka, genom att tänka att jag inte kan uttrycka mig själv ovillkorligt – jag slutar att vara min egen värsta fiende, och jag tillåter mig själv att expandera och dirigera mig själv i min verklighet till att växa och bli större

Jag åtar mig själv att inte längre hoppas att saker och ting kommer ändra sig, och att min värld kommer förändras, att jag kommer förändras, och att möjligheter kommer dyka upp ur tomma intet – och jag inser, ser och förstår att det är upp till mig att förändra, det är upp till mig att skapa möjligheterna, det är upp till mig att dirigera och skapa mig själv på ett sådant sätt att jag kan göra en effektiv skillnad, därför slutar jag att vänta och börjar agera

Jag åtar mig själv att inte längre leva i fruktan för vad andra människor ska tycka om mig när jag agerar, när jag styr mig själv i min verklighet, när jag expanderar mig själv och för mig själv ut från mina rutiner, och såsom jag kommit att leva, till istället leva självdirigerat, självskapat, och i varje ögonblick ta beslut som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att inte längre begränsa mig själv i rädsla och ångest, utan se, inse och förstå att rädsla och ångest endast är energier, och upplevelser, och således inte riktiga, utan bara så riktiga som jag gör dem – därför slutar jag att mata dessa upplevelser, jag andas igenom dem, och jag driver mig själv igenom dem när de kommer upp inom mig, och agerar genom att göra det jag ser är bäst för mig, oavsett vad jag känner och upplever inom mig själv