Tag Archives: enighet

Dag 297: Fulländad och Glad

positivityNär jag är bland människor, och speciellt vissa typer av människor, så brukar jag översköljas av en positiv känsla av gemenskap, och tillhörighet. Det är som om att jag i det ögonblicket inte kan låta bli att le eftersom denna känsla dyker upp inom mig, och tar över hela min kropp, och hela mitt väsen. Vad är då exakt denna känsla, vad består den av, var kommer den ifrån, och hur har den kommit att bli mer än mig genom att styra mig till att le, istället för att jag styr mig själv till att le?

Känslan är positiv, den är laddad med en pirrighet, en slags upphetsning, och okontrollerbar glädje över att kunna vara tillsammans med en annan, ha någon att ty mig själv till, prata med, och interagera med – det är vad denna känsla består av mer exakt. Det är intressant att denna punkt endast kommer upp med vissa specifika människor – d.v.s. sådana människor som jag tydligen ”tycker om” och har ”lätt att prata med” – alltså sådana människor som liknar mig, har en liknande syn på livet, och en liknande upplevelse av sig själva som jag.

Det är när jag pratar med dessa människor och tycker mig själv se deras innerlighet, och eget individuella sätt att uttrycka sig själva som jag fylls upp med denna känsla – problemet är dock att jag inte är direktiv över upplevelsen, jag har inte skapat den, utan den bara kommer upp inom mig utan jag tagit något beslut om att den ska komma upp. Denna punkt är alltså ett problem eftersom det rör sig om en automatiserad förprogrammering och inte om mig själv som lever här; jag menar – varför behöver jag ens en positiv energi inom mig själv för att ha roligt med andra, och uppskatta andra? Är det inte märkligt att jag bara kan uppleva denna positivitet med några specifika människor, varför inte gentemot alla? Är det inte att särbehandla, och separera, att uppleva mig själv olika med olika människor istället för att jag är stabil här en och samma med vem, och var jag än är.

Därför ska jag arbeta i denna blogg med att stabilisera denna känsla och se exakt vad det är som ligger bakom den. Varför är det som jag går in i denna upplevelse och tydligen inte kan förmå mig själv att leva, interagera, kommunicera, och lära känna människor utan en upplevelse?

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att i förhållande till människor som liknar mig, som är lugna, som är intresserade av musik eller teknik, eller filosofi och psykologi, att då bli upphetsad och gå in i en positiv känsla, och upplevelse av att känna mig själv stöttad, och omgärdad av vänner, och kompisar, och känna mig själv positiv, beskyddad, och trygg inför denna världen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att associera positivitet, och känslan av trygghet, säkerhet, och vardagligt till att vara tillsammans med andra människor – och känna, samt uppleva att det enda sättet för mig att vara trygg, säker, och bekväm med mig själv, och att leva ett förnöjsamt, samt roligt liv, det är att säkerställa att jag alltid har kontakt med människor, att jag alltid har kontakt med andra personer som liknar mig, så att jag därmed har mitt kontaktnätverk, och att jag kan känna mig själv trygg och säker i mitt liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att associera människor i mitt liv, personer i mitt liv, till att känna och uppleva mig själv hel, komplett, och fulländad, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig felaktig, som om det saknas någonting inom mig, som om någonting är fel inom mig, om jag inte konstant har kontakt med andra människor, och om jag inte konstant kan återuppväcka den där positiva upplevelsen av gemenskap, och gemensamhet med andra människor

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter att aktiva, och få uppleva den där känslan av gemenskaplighet, och närhet tillsammans med andra människor – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att polarisera mitt liv till att vara negativt, och positivt – där att vara med andra människor, och att kommunicera, interagera, och göra saker med andra människor är positivt, och där det är negativt att vara ensam, att vara med mig själv, och att göra någonting som kräver disciplin, som kräver koncentration, och fokus

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att denna känsla, och upplevelse av positivitet när jag är bland andra människor har en polaritet av negativitet inom mig, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i denna negativa polaritet såsom fruktan att vara ensam, fruktan inför att bli utstött, och bortstött av andra; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv på att öva, och bli mer effektiv på att interagera med människor i varje andetag – vari jag således inte interagerar med andra utifrån en reaktion, utan jag är HÄR – stabil – och grundad i och som min mänskliga fysiska kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att om jag har en positiv reaktion till någonting i min värld så innebär detta per definition att jag skapar en negativ reaktion inom mig själv gentemot någonting i min värld – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv förfärdiga, och göra mig själv effektiv att interagera, kommunicera, och vara med andra människor HÄR – i och som varje andetag, där det således inte finns någon energi, någon upplevelse, utan att jag är stabil här i varje andetag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att upplevelsen av att känna mig själv otrygg, osäker, och nervös inför att bli ensam, och vara ensam i denna världen, är en direkt konsekvens av att jag upplever mig själv hel, fulländad, och total bland människor i min värld; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att släppa taget om, och förlåta denna positiva upplevelse, och energi, och således se, inse, och förstå att så länge en människa inte endast är en människa utan även representerar en energi inom mig, så kommer jag att skapa konsekvenser för mig själv, och jag kommer skapa upplevelser inom mig själv som inte är stöttande, och som inte assisterar mig att kvarstå, att kvarbli här i varje andetag – utan att dessa istället kommer vara baserade på energi

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att så länge jag tillåter och accepterar mig själv att behålla energier inom mig som jag använder för att relatera till andra människor sås kommer jag inte att kunna nå en effektiv stabilitet inom mig själv, eftersom jag hela tiden kommer att vackla mellan positivitet, och negativitet, mellan att vara uppåt, och att vara nedåt; således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit, och låta mig själv släppa taget om denna positiva energi av att känna mig hel, upphetsad, och komplett runt människor, och istället praktiskt definiera och leva dessa ord i min värld

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag pratar med människor, att då tänka att vad de säger låter roligt, och de låter oskyldigt, och lite dumt, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att aktivera en energi inom mig själv av positivitet, där jag bara känner det som om det är så underbart, och så skönt att vara med denna andra människan; således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt, kontrollad, och besatt av positiva upplevelser, och positiva energier, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att värdesätta, och försvar positiva upplevelser, och positiva energier, och tänka och tro att så länge någonting är positivt inom mig själv så är det bra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att, bara för att någonting är positivt inom mig, behöver inte detta betyda att punkten i sig självt faktiskt har positiva utflöden och konsekvenser; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se på verkligheten bakom saker och ting, och inte låta mig själv bli besatt av upplevelser, av känslor, och av positiva reaktioner, och tro att bara för att dessa reaktioner är positiva så har de en positiv verkan på min direkta miljö; således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att överskatta positiva reaktioner istället för att se dessa reaktioner som vad de är; nämligen energier som inte assisterar mig i att förbli HÄR med och som min kropp – här i och som detta andetag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att det är inte ”jag” som är positiv så att säga, runtomkring människor, utan att detta är ett automatiserat och förprogrammerat system som dyker upp inom mig, och som helt enkelt säger till mig hur jag borde uppleva mig själv, som jag sedan lever ut i tron att det är jag; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv ta ett djupt andetag, och föra mig själv tillbaka hit; och att se, inse, och förstå att jag inte behöver hålla fast vid vad mitt sinne föreslår till mig att jag ska vara – utan att jag i lugn, och ro kan släppa taget och fortfarande vara kvar här – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att sinnet endast har makt, och endast har kontroll, när jag överlåter min makt, och min kontroll till sinnet – och låter sinnet styra mig, och bestämma över mig

Självåtaganden

När jag märker att jag går in i en reaktion av att uppleva mig själv fulländad, komplett, och helt runtomkring människor i min värld, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att denna positiva energi inte är jag utan är ett automatiserat system som dyker upp inom mig för att skörda substans från min mänskliga fysiska kropp; således åtar jag mig själv att andas och inte låta mig själv medverka i eller uttrycka mig själv från denna positiva känsla, och energi

När jag märker att jag upplever mig själv besatt och ”sprutande” av  denna positiva energi, och att jag känner det som om jag ”bara inte kan hålla tillbaka den” då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser, och förstår att jag i detta ögonblick låter mig själv vägledas av sinnet, och att denna positivitet faktiskt inte är jag så att säga, utan är just ett system, och att det finns konsekvenser av att jag medverkar i och som denna s.k. positiva upplevelse; således åtar jag mig själv att andas igenom denna upplevelse, att stabilisera mig själv här – och att uttrycka mig själv i enhet och jämlikhet med och som min mänskliga fysiska kropp – och vara ärlig mot mig själv här

Enhanced by Zemanta
Advertisements

Dag 261: Konfliktreaktioner

Idag har jag haft en del reaktioner, och dessa har specifikt varit i förhållande till konflikt, och rädslan inför att inte hålla med en annan människa.

conflict-final-3Så, reaktionen som kommit upp idag har handlat om rädslan inför konflikt, och rädslan inför att bli ogillad; och det är inte relevant exakt hur, och med vilka som reaktionen kom upp – eftersom i grund och botten utgör människorna i min värld endast utlösa för min egna inre mentala skapelser. Och idag har alltså många punkter i förhållande till konflikt utlösts inom mig, vilket jag är tacksam för, eftersom det ger mig tillfälle att hantera, och arbeta med dessa punkter.

Av vad jag kan se är upplevelsen jag har när en konflikt inträffar, en slags underlägsen nervositet – där jag för det första känner mig ansvarig för att konflikten inträffat, och för det andra försöker hitta sätt att återställa balansen så att säga, genom att vara trevlig, rolig, och tillmötesgående. En intressant karaktär som ligger nära denna konfliktupplevelse är ”hålla med”-karaktären – för detta är någonting jag märkt att jag gör för att på så vis försöka undvika att jag någonsin hamnar i en konflikt – för håller jag alltid med, och säger ”ja” i de diskussioner då blir det oftast aldrig någon konfliktsituation – för att en konflikt ska uppstå måste det nämligen finnas två olika åsikter, eller perspektiv – alltså två olika viljor i ett ögonblick. Jag menar – sett på detta sätt är ju konflikter någonting som bör vara en helt naturlig del av att leva, och interagera med andra människor – och ingenting som bör fruktas, eller undvikas – för jag menar – det är ju omöjligt att alla människor kan vara precis likadana, och ha exakt samma åsikter, perspektiv, och applikationer i förhållande till livet, och att leva.

Men, jag upplever inte konflikter som någonting naturligt, utan jag vill helst undvika dem – och jag ser konflikter såsom ett bevis på mitt misslyckande att vara socialt effektiv, och kompetent med andra människor; vilket är en underlig idé – för är det inte att vara socialt effektiv att dela med sig av var man verkligen står i förhållande till en viss punkt? Och jag menar, om man alltid håller med andra människor – då kan det ju hända sig att ett ineffektivt perspektiv får vara grund för något beslut, trots att en annan människa hade ett mer effektivt tillvägagångssätt, eller perspektiv – men eftersom denna var rädd för att säga någonting så blir nu det ineffektiva sättet det ledande sättet.

Naturligtvis är reaktioner i konflikter inte något naturligt, och inte heller konflikter som drivs utifrån ett begär att vinna, och att tävla – dessa typer av konflikter är endast skapelser av ego, och är i egentlig mening illusioner; vad slags konflikter jag menar är naturliga – är de som sker i normal samtalston, utan reaktioner, såsom en helt vanlig diskussion mellan två människor – där man delar med sig av varandras förståelse i förhållande till en viss punkt. Detta är en naturlig konflikt, och en konflikt som har potential att vara gynnande får båda medverkande – eftersom genom en sådan konflikt kan var person lära sig någonting nytt, expandera sin förståelse, och lära sig att se saker och ting utifrån en annan synvinkel.

En annan punkt som jag ser spelar en stor roll i hur jag upplever konflikter är det faktum att jag är väldigt mån om att vara ”på god fot” med människor i min omvärld, och detta är jag så mån om att jag har skapat en ”hålla med”-karaktär – där jag automatiskt, och utan att beakta punkten – bara håller med så snabbt som möjligt, för då vet jag att jag är säker. Alltså – det är begränsande att vilja vara på ”god fot” med människor – jag menar – istället för att vara ”kompis” med människor, bör ju min fokus vara att i varje ögonblick leva, och uttrycka det som är bäst för alla – vilket inte alltid betyder att människor kommer tycka om mig, eller hålla av mig – eftersom de helt enkelt inte håller med mig. Men genom att leva utifrån denna princip, istället för söka-vänskaps-principen – så säkerställer jag att varje ögonblick faktiskt får en riktning som är bäst för alla – och det är vad som är viktigast, inte vad jag känner eller upplever, vill eller inte vill – utan vad som är bäst för alla – det är den primära punkten som bör hedras, och ses till i varje ögonblick.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta min vägledande princip i mina interaktioner med andra människor vara ”att hålla mig på god fot” – och tro att om alla människor i min omvärld tycker om mig, och associerar mig med en positiv känsla, och upplevelse – då har jag lyckats och då är mitt förhållande med andra människor bra, och godtagbart – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att expandera min förståelse och insikt om mitt ansvar i förhållande till ögonblicket – och att se att mitt ultimata ansvar inte är att vara omtyckt, utan att se till att vad som är bäst för alla blir en verklighet; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå hur alla slags vänskapsrelationer i grund och botten inte är bäst för alla – d.v.s. om de är baserade på punkten av att ”tycka om varandra” – eftersom detta då leder till att vad som är bäst för alla kompromissas så att en känsla av att vara omtyckt istället ska ges företräde

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta det personligt, och reagera i en underlägsen nervositet när jag misstänker, och tror att en annan inte tycker om mig, och ogillar mig – och blir arg på mig, och inte håller med mig; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit, och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att vad en annan upplever är inte mitt ansvar – vad som är mitt ansvar är att se till att jag i varje ögonblick är klar, effektiv, och direktiv – och att jag inte tillåter någon oärlighet inom mig själv i form av reaktioner, och upplevelser – och att jag därmed använder varje ögonblick till att utrycka mig själv i enhet och jämlikhet med, och som min mänskliga fysiska kropp – och att mitt fokus är att vara stabil, och närvarande – och effektiv – och att i detta leva principen om vad som är bäst för alla – och inte principen om att vara omtyckt, och älskad av andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en ”hålla-med” karaktär – som jag lever ut genom att jag alltid, automatiskt håller med vad andra säger, och tycker – eftersom jag vet att jag på detta sätt kan undvika alla typer av konflikter i min värld, och se till att jag alltid är omtyckt; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit, och accepterat mig själv att kompromissa vad som är bäst för alla, och att kompromissa mitt självuttryck i ögonblick – genom att ge efter inför rädsla, och nervositet – och välja min ord, och mitt uttryck utifrån en utgångspunkt av att se till att jag blir omtyckt, och att människor i min omvärld känner sig trygga, och bekväma med mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att expandera mig själv, och att se att jag har ett större ansvar gentemot mig själv, och andra än att bara vara omtyckt; och att detta ansvaret är att leva i varje ögonblick principen av vad som är bäst för alla – och stå som ett exempel av självuppriktighet, och effektiv kommunikation som inte baseras på rädsla, underlägsenhet, eller nervositet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig själv, och känna det som om att jag gjort ett misstag, och att jag misslyckats, om jag säger, eller gör någonting, som föranleder att en annan verkar bli arg, upprörd, och negativt berörd; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bygga en karaktär, och ett sätt att leva på – så att jag talar, rör mig, och uttrycker mig själv på ett sätt som är menat att skapa så lite friktion, och konflikt i andra människor som möjligt – så att jag därmed ska kunna känna mig själv säker, och trygg, och veta att en konflikt aldrig kommer uppstå i min värld – eftersom alla känner positiva känslor mot mig, istället för negativa konflikt-känslor

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att jag håller med andra människor på grund av att jag är rädd för att bli utstött, ogillad, och framförallt rädd för konflikter – således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sakta ner innan jag pratar, eller säger någonting – och andas effektivt här, och tala med, och som min kropp – och alltså inte tala utifrån en karaktär, utifrån hur jag tror att jag borde tala, och hur jag tror att jag borde uttrycka mig själv – utan helt enkelt uttrycka mig själv ovillkorligt, utan rädsla, och ångest – och jag menar – när jag står som denna punkten är det självklart att jag inte kan ha full kontroll över vad jag säger – eftersom det som jag säger är JAG i ögonblicket – d.v.s. ingenting som jag emulerar för att få bli accepterad – utan någonting som jag säger, och uttrycker som mig själv direkt – här; d.v.s. ingenting som jag tänkt ut i förväg, utan någonting som är här som mig själv en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att konstruera en barriär mellan mig, och min omvärld – och skapa denna barriären genom att medverka i och som en karaktär – en hålla-med-karaktär – som jag konstruerat på ett sådant sätt att jag blivit en expert på att tala, och uttrycka mig själv på ett sådant sätt som jag vet att den andra människan kommer att acceptera, och erkänna, och hålla med om, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att våga riva ned denna barriären, och uttrycka mig själv ovillkorligt – utan förberedelse, utan att tänka – utan att försöka vara någonting mer än vad jag är – utan istället alltså vara naturlig, vara bekväm med mig själv, och prata som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta konflikter, och konfrontationer – istället för att se, inse, och förstå att konflikter, och konfrontationer är en fullständigt naturlig fysisk punkt – som är ett måste när man lever tillsammans med andra varelser; på grund av att alla varelser inte ser på samma sätt på alla saker – och att det därför krävs diskussion, och medverkan för att utröna en riktning som är bäst för alla – och därför är det självoärlighet att medvetet undvika konflikter, och det leder till en värld som grundas på kompromisser, och självförtryck – och som inte är bäst för alla

Självåtaganden

När jag märker att jag håller mig själv tillbaka, och att jag går in i ”att-hålla-med”-karaktären – för att på så vis försöka undvika att gå igenom, och uppleva konflikter i min omvärld – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att jag kompromissar mitt naturliga, avslappande, och bekväma uttryck av mig själv – där jag uttrycker mig själv normalt, och utan att varken söka konflikt, eller försöka undvika konflikt – utan jag är helt enkelt mig själv; således åtar jag mig själv att andas – sakta in mig själv – och sluta automatiskt svara på ord i rädsla – och istället andas – och svara/kommunicera – här i enhet och jämlikhet med och som min mänskliga fysiska kropp

När jag märker att jag fördömer mig själv, och inom mig själv mobbar mig själv genom ord, och mentalt baktaleri – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att – konflikter, meningsskiljaktigheter – och oliktänkande är någonting naturligt, och ingenting att frukta, eller fördöma mig själv för att det inträffar – istället är det viktiga att lära mig själv att dirigera konflikter på ett effektivt sätt så att vad som är bäst för alla blir utflödet av ögonblicket; således åtar jag mig själv att sluta fördöma mig själv, och istället fokusera på lösningar på hur jag effektivt kan dirigera konflikter så att utflödet blir vad som är bäst för alla

När jag märker att jag tar en konflikt personligt, och ser det som ett misslyckande från min sida att en konflikt uppstått – och tänker att ”denna konflikten borde inte få uppstå på detta sättet” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att om en konflikt uppstår är detta inget negativt, eller dåligt – vad fokus bör vara är att stabilisera mig själv, och att hantera konflikten effektivt – och skapa en lösning i konflikten som är till förmån för alla – som är bäst för alla; således åtar jag mig själv att sluta försöka undvika, frukta, och fördöma konflikter – och istället öva mig själv, träna mig själv på, och tillslut göra perfekt – en förmåga att hantera, och dirigera konflikter i och som inre stabilitet, och självsäkerhet

Enhanced by Zemanta