Tag Archives: Entrepreneur

Dag 220: Kroppen Min – Ett Symmetriskt Ansikte (Del 7)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 6) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag gillar att mitt ansikte ser symmetriskt ut – att jag har ett ”fyrkantigt” ansikte.

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av och som en idé av att ett symmetriskt och fyrkantigt ansikte är snyggare, och ser bättre ut än ett runt, och osymmetriskt ansikte – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att döma mig själv, och personer i min omvärld utifrån hur deras ansikten ut – och evaluera, och definiera människors värde utifrån hur deras ansikten ser ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sluta döma mig själv utifrån hur jag ser ut – och sluta döma människor i min omvärld utifrån hur de ser ut – och istället lära känna, och se människor för vilka de är

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en idé att ett symmetriskt, och fyrkantigt ansikte är bättre, och mer åtråvärt än ett runt, och osymmetriskt ansikte – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att döma, och attackera mig själv när jag tittar mig själv i spegeln – och evaluera, och analysera mitt utseende – och ge mitt utseende poäng utifrån hur nära jag ligger den idén jag har i mitt huvud om hur man borde se ut – utseendemässigt – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att uppskatta min kropp, mitt ansikte, och mig själv ovillkorligt och sluta definiera mig själv utifrån hur jag ser ut

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha en tanke inom mig att ”om jag inte ser bra ut så kan jag inte interagera, eller vara social – för ingen kommer att acceptera mig” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå – att vem jag är inte är beroende av hur jag ser ut, och att mitt val att interagera, och kommunicera med andra inte heller är beroende av hur jag ser ut – om jag inte bestämmer att så är fallet – vilket naturligtvis är fullständigt dumt att göra

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bestämma, och tänka att jag är begränsad av hur mitt ansikte ser ut – och att mitt ansikte måste se ut precis som den bild jag skapat i mitt huvud om hur ett ansikte ska se ut – och att det då ska vara fyrkantigt, och symmetriskt – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att denna bilden av hur ett ansikte borde se ut är en illusion – för den fysiska kroppen skapar inte sig själv utifrån en bild – utan skapar sig själv med utgångspunkt i att vara fysiskt optimal att uttrycka sig självt här – vilket inte har någonting med utseende att göra

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd inför att släppa mitt självfördömande, och min bildfixering, och perfektionsfixering i förhållande till mitt ansikte – i rädslan, och ångesten att detta kommer leda till att jag inte längre kan anses vara ”vacker” och ”snygg” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att idén om att vara ”vacker” och ”snygg” är just idéer och har ingenting med att leva, och uttrycka mig själv här – att göra – och således är dessa idéer inte någonting som tjänar liv – som tjänar vad som är bäst för alla – och därför förtjänar de inte att existera, och inte heller att ges någon uppmärksamhet

Självåtaganden

1. När jag märker att jag blir besatt av och som en idé av att ett symmetriskt och fyrkantigt ansikte är snyggare, och ser bättre ut än ett runt, och symmetriskt ansikte – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – ett ansikte är ett ansikte – det är menat att användas såsom plats till ögon, mun, öron, och näsa – och inte menat till att vara ett konstverk vars olika former definieras, och ges mening såsom att inneha olika skönhetsvärden; således åtar jag mig själv att andas – och uppskatta min kropp – mitt ansikte – ovillkorligt och utan fördömanden – utan att känna att mitt ansikte är för fult, eller för snyggt – utan helt enkelt ha ett ansikte

2. När jag märker att jag medverkar i och som en idé av att ett symmetriskt, och fyrkantigt ansikte är bättre, och mer åtråvärt än ett runt, och osymmetriskt ansikte – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – ett symmetriskt ansikte är ett symmetriskt ansikte – ingenting mer än det – och att ett osymmetriskt ansikte är ett osymmetriskt ansikte – ingenting mer än det – och således åtar jag mig själv att sluta ge saker och ting värden som de inte innehar naturligt och utan att jag ska projicera och inbilla mig ett värde på den saken jag observerar

3. När jag märker att jag medverkar i och som en tanke att ”om jag inte ser bra ut så kan jag inte interagera, eller vara social – för ingen kommer acceptera mig” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – jo – jag kan vara social – jag kan vara uttrycksfull – jag kan vara det jag bestämmer för att vara – för mitt utseende är inget som praktiskt hindrar mig från att interagera, och vara social med människor – således åtar jag mig själv att sluta fokusera, och ge uppmärksamhet till mitt utseende – och istället fokusera, och ge uppmärksamhet till mitt uttryck av och som mig själv – här – i och som varje andetag

4. När jag märker att jag tänker, tror, och bestämmer att jag är begränsad av hur mitt ansikte ser ut – och att mitt ansikte måste se ut precis som den bild jag skapat i mitt huvud om hur ett ansikte ska se ut – för att jag ska kunna uttrycka mig själv utan fruktan och ångest; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att mitt ansikte begränsar bara mig om jag bestämmer att så är fallet – men om jag istället säger att jag bestämmer mig själv för att inte begränsa mig – oavsett hur jag ser ut – då blir saken helt annorlunda; således åtar jag mig själv att leva utan begränsningar – utan fördömanden – och utan rädsla – och ge mig själv hän i mitt liv fullständigt till att leva och glädja mig med och som mig själv – här i varje andetag

5. När jag märker att jag blir rädd inför att släppa mitt självfördömande, och min bildfixering, och utseendefixering i förhållande till mitt ansikte – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår – att även fast det känns som om jag kommer förlora någonting genom att släppa taget om min utseendefixering – så är fallet det motsatta – det finns inget att förlora – och en känsla kan alltså inte fästas någon tillit vid – endast sunt förnuft som kan bevisas och visas stämma gång på gång på gång – kan fästas tillit vid – således åtar jag mig själv att släppa min utseendefixering – och istället ge min uppmärksamhet till att leva – och till att stötta och assistera mig själv att leva, och uttrycka mig själv i och som mitt liv

Enhanced by Zemanta
Advertisements

Dag 218: Kroppen Min – Mitt Raka Hår (Del 5)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 4) på den lista som jag inledde denna bloggserie med.

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att må bra och känna mig stolt när jag tittar på mitt hår – och tänka att ”mitt hår är rakt” – vad fint, och vackert mitt hår är! Och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv utifrån mitt hår – och tänka, och tro att jag är begränsad av mitt hår – och om mitt hår inte är rakt – och inte är blont – då är jag inte lika mycket värd som jag var innan

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara besatt med hur mitt hår ser ut – och tänka att – om mitt hår inte är rakt, och om mitt hår inte har en perfekt böjning vid benan – då ser jag ”ful” ut och då kan jag inte uttrycka mig själv bekvämt tillsammans med andra människor – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas och föra mig själv tillbaka hit – och se, inse och förstå att jag kan uttrycka mig själv, och vara bekväm med mig själv – oavsett hur jag ser ut – oavsett vad slags hår jag har eller inte har – för vem jag är bestämmer inte mitt hår utan det är jag som bestämmer det

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte disciplinera mig själv till att transcendera mina upplevelser av att känna mig underlägsen, och värdelös – när mitt hår inte ser ”normalt” ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ge mig tusan på att vara stabil, bekväm, och här med och som min mänskliga fysiska kropp – oavsett hur mitt ser ut eller inte ser ut – och låta mig själv gå varje dag, och varje andetag i och som min fulla potential – utan att hålla mig själv tillbaka – utan att vara nervös, och utan att vara rädd för att bli avvisad

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda mitt hår som en ursäkt för att inte röra mig själv, applicera, och motivera mig själv till att gå ut i systemet och göra mig själv sedd, och hörd – genom att tänka att ”mitt hår ser inte perfekt ut” – och därför kan jag inte gå ut i systemet och göra mig själv sedd eller hörd för jag ser inte tillräckligt bra ut, och ingen kommer att erkänna mig – eller se mig som en jämlik – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fokusera på vad andra känner, eller tycker – istället för att jag fokuserar på mig själv och på att uttrycka mig själv här i och som enhet och jämlikhet med och som min mänskliga fysiska kropp – och pusha mig själv till att ta mig själv ut och bli sedd, hörd, och ge mig själv en plats i och som detta system

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda mitt utseende, och då framförallt mitt hår – för att på så vis begränsa, och hålla mig själv tillbaka – genom att tänka att – jag kan endast röra, uttrycka, och motivera mig själv om mitt hår ser perfekt ut – och om människor i min omvärld erkänner, och definierar mitt utseende såsom att vara ”perfekt” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas – och föra mig själv tillbaka hit – och se, inse och förstå att detta är en ursäkt, och någonting jag säger så att jag inte ska behöva driva mig själv igenom min upplevelse av att ”allt kommer att fixa sig” – ”jag behöver inte göra någonting”

Självåtaganden

1. När jag märker att jag känner mig positivt laddad, och upplever att jag ”mår bra” – när jag tittar på mitt hår – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag behöver inte definiera mig själv utifrån mitt hår – och vara begränsad och styrd av mitt hår – utan jag kan istället styra – och skapa – och uttrycka mig själv här i och som min kropp – med och som de ord jag pratar inom mig själv – genom att leva orden jag pratar i enhet och jämlikhet här; således åtar jag mig själv att leva de ord jag vill leva och sluta tro att min förmåga att leva har någonting att göra med hur mitt hår ser ut

2. När jag märker att jag tänker att jag inte kan uttrycka, motivera, eller röra mig själv effektivt – därför att mitt hår inte ser ut som det ”ska se ut” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att detta är enbart en ursäkt för att jag inte ska röra mig själv – uttrycka mig själv – och leva mitt liv – och att jag således låter mig själv vänta på att leva i tron att mitt liv ska börja någon gång – utan att jag aktivt och medvetet sätter igång att börjar leva – således åtar jag mig själv att sluta fokusera på hur jag ser ut, och hur jag uppfattas av andra – och istället börja leva – börja uttrycka mig själv – och hänga mig själv till att göra det bästa jag kan av mig själv, och detta livet jag har till mitt förfogande

3. När jag märker att jag upplever mig själv instabil, och jag upplever oro inom mig själv, eftersom jag känner mig nervös att jag inte ser ”normal” ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det viktiga är inte hur jag ser ut, utan det viktiga är vem jag är – och hur jag lever – alltså vem jag tillåter mig själv att vara, och vad jag tillåter mig själv at öra med mitt liv – således åtar jag mig själv att sluta vänta på att mitt liv ska ändras så att jag känner mig motiverad att börja leva – alltså sluta vänta på att jag ska se ut på ”rätt sätt” – utan istället acceptera mitt utseende och sedan ta mig an uppgiften att börja leva

4. När jag märker att jag använder mitt hår, och min utseende på det hela taget – såsom en ursäkt för att jag inte ska röra mig själv, applicera, och motivera mig själv till att gå ut i systemet och göra mig själv sedd, och hörd – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – jag är här i detta systemet, och jag har detta livet till mitt förfogande – och det värsta jag kan göra är att slänga bort detta livet genom att vänta på att någonting ska hjälpa mig att transcendera mina upplevelser – istället för att jag aktivt går ut där ute – och ser till att transcendera och stoppa mina upplevelser – således åtar jag mig själv att gå ut där ute – och transcendera mitt skit – och att se till att jag göra mitt liv till någonting magnifikt och effektivt – och någonting att vara stolt över

5. När jag märker att jag använder mitt utseende för att begränsa mig själv, och hålla mig själv tillbaka – genom att tänka att – jag kan endast röra, uttrycka, och motivera mig själv om mitt hår ser perfekt ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det är en lögn och någonting jag säger till mig själv för att jag inte ska behöva ändra mig själv – vilket jag inser är fullständigt absurt – för min nuvarande version av och som mig själv är ju ingenting trevligt eller speciellt roligt – och jag kan ju bli och vara så mycket mer än vad jag är förnärvarande – således åtar jag mig själv att verkligen göra mitt liv till någonting magnifikt – och ta mig själv ut från min isolation och rädsla – och istället leva och uttrycka mig själv här

Enhanced by Zemanta

Dag 217: Kroppen Min – Lätt Och Luftigt Hår (Del 4)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 3) på den lista som jag inledde denna bloggserie med.

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv i enlighet med mitt hår – och tänka att jag ska vara glad för att jag har ”lätt och luftigt hår” – och att detta gör mig mer speciell än vad andra människor är – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i och som rädsla för att jag inte ska bli uppskattad, och uppmärksammad för att mitt hår ser snyggt ut – utan att jag istället ska bli uppmärksammad för att mitt hår ser äckligt, och okammat ut

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja imponera på människor i min omvärld med hur mitt hår ser ut – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bygga och skapa min upplevelse av och som mig själv utifrån hur mitt hår ser ut – och när andra tycker att mitt hår ser fint ut, och kommenterar på mitt hår att det är mjukt – luft och lätt – att då känna mig positivt laddad, och uppleva det som om att ”allting går på räls” – och att ”jag verkligen har allting som i min ask” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stå som stabilitet här – utan att definiera mig själv i förhållande till mitt utseende

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid ett minne vari någon tog tag i mitt hår – och kände på det – och uttalade förvånat och lite imponerat att mitt hår var ”väldigt lätt” – och att det var ”luftigt och mjukt” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att glömma bort mig själv här som mitt andetag – och mig själv som min kropp – och istället för att fokusera på att leva, och uttrycka mig själv här – med och som min kropp – istället bli besatt och kontrollerad av och som detta minnet – och sträva efter att få återuppleva detta minnet

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sträva efter att få återuppleva, och återskapa ett minne av och som mig själv där någon tar på mitt hår – och lite förskräckt, och imponerat uttalar att jag har ”mycket mjukt” och ”lätt” hår – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig själv viktig, överlägsen, och värdefull när någon kommenterar på mitt hår på ett sådant sätt – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att förbli stabil här med och som min kropp – att förbli tyst inom och som mig själv – och inte definiera mig själv utifrån hur jag ser ut, eller hur andra människor tycker att jag ser ut

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag medverkar, interagerar, och kommunicerar med andra människor – att då oroa mig själv, och vara nervös för att de ska fördöma, och ogilla mitt hår – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att värdera mig själv utifrån hur jag uppfattar, och tänker att andra värderar mitt hår, och mitt utseende på det hela taget – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna och tänka – att jag kan endast vara nöjd med och som mig själv om jag säkerställer att andra människor i min omvärld tycker att jag ser attraktiv, och sexuellt tilltalande ut – och att om de inte gör det – så kan jag inte under några omständigheter uttrycka mig själv i bekvämlighet med och som min mänskliga fysiska kropp här

Självåtaganden

1. När jag märker att jag definierar mig själv i enlighet med mitt hår – och tänker att jag ska vara glad för att jag har ”lätt och luftigt hår” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att mitt hår – är mitt hår – och inte mer eller mindre än mitt hår – och således finns det ingenting att känna, tycka, eller uppleva gentemot mitt hår – således åtar jag mig själv att ta hand om mitt hår – och vara medveten om mitt hår – men inte definiera, eller uppleva mig själv utifrån hur mitt hur ser ut

2. När jag märker att jag vill imponera på människor i min omvärld med hur mitt hår ser ut – och jag tillåter och accepterar mig själv att skapa min uppleva av mig själv utifrån hur mitt hår ser ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – när jag koncentrerar mig på att imponera på andra med mitt hår så glömmer jag bort att leva – och att vara här i detta ögonblick – att gå mitt liv – och att leva varje ögonblick av varje andetag – eftersom jag är så fokuserad på hur jag ser ut, och hur andra uppfattar mitt utseende – således åtar jag mig själv att andas och föra mig själv tillbaka hit – och fokusera på att leva – röra mig själv – interagera – andas – stoppa tankar – och vara medveten om mig själv här i och som min kropp

3. När jag märker att jag medverkar i och som, och definierar mig själv utifrån ett minne där någon tog i mitt hår – och förvånat uttalade att mitt hår var väldigt lätt – luftigt och mjukt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag är inte begränsad av ett endast vara ett minne, och att det där minnet säger ingenting om vem jag är – eftersom det är en bild och inte en fysisk verklighet här – och jag är faktiskt i denna fysiska verklighet och inte i någon bild i mitt huvud; således åtar jag mig själv att mig själv tillbaka till denna fysiska verklighet – att sluta koncentrera mig själv på bilder i mitt huvud – och istället leva i varje andetag – vara närvarande i varje rörelse av och som min kropp – och inte definiera och uppleva mig själv utifrån bilder

4. När jag märker att jag försöker återskapa ett minne av och som mig själv där någon tar på mitt hur, och lite förskräckt, och imponerat uttalar att – ”det där var mjukt, och luftigt!” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att när jag är fullt upptagen med att återskapa ett minne då missar jag mig själv här – jag missar att leva – och att vara närvarande här tillsammans med och som min mänskliga fysiska kropp – och det är ju ingenting som jag vill vara med om – för jag vill leva och uttrycka mig själv här; således åtar jag mig själv att sluta försöka återskapa detta minnet och istället fokusera på att leva HÄR – vara medveten HÄR – vara närvarande HÄR

5. När jag interagerar, kommunicerar, och medverkar med andra människor – och jag märker att jag blir nervös, och rädd för att de ska fördöma och ogilla mitt hår – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att denna rädslan är onödig – jag kan för det första inte förhindra att någon ogillar, eller fördömer mitt hår – och för det andra är det ortroligt dumt att låta mig själv förtrycka och begränsa mig själv i ett ögonblick för vad någon annan möjligen känner eller inte känner om mig – således åtar jag mig själv att stoppa denna rädslan – och vara bekväm med och som min mänskliga fysiska kropp oavsett hur jag ser ut – eller hur jag tror/upplever att andra uppfattar att jag ser ut

 

Enhanced by Zemanta

Dag 216: Kroppen Min – Snygga Ögonbryn (Del 3)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 2) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag tycker mina mörka ögonbryn ser snygga ut tillsammans med mitt blonda hår.

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa, och projicera en upplevelse på mina ögonbryn, och mitt blonda hår – och när jag tittar på mina mörka ögonbryn, och mitt blonda hår – att då tänka ”det där ser snyggt ut” – och att ”människor i min omgivning måste tycka att jag ser snygg ut” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att det är självbegränsande att definiera mig själv utifrån hur jag ser ut – utifrån hur mina ögonbryn ser ut – och att det i princip är som att förminska mig själv – och säga att jag är bara värdig, och relevant när jag ser en bild av mig i spegeln som jag kan tycka är ”snygg”

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv utifrån mina ögonbryn, och mitt blonda hår – och när jag tittar mig själv i spegeln att då tänka att – ”det där är jag – jag är den där killen med blont hår, och mörka ögonbryn” – istället för att se, inse och förstå att det finns mer till mig än bara blont hår, och mörka ögonbryn – och att jag inte är definierad, eller begränsad av hur jag ser ut – utan att jag kan leva här i enhet och jämlikhet med min fysiska kropp – såsom själva byggstenarna av min kropp – som i sin natur inte alltid ser ut på ett visst sätt – utan formar sig olika beroende på olika omständigheter

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv såsom tursam – och lyckligt lottad – och tänka att ”ja – det var ju tur att jag fick det här blonda håret, och dessa mörka ögonbrynen” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag är besatt av energi inom mig själv – av att definiera mig själv i förhållande till mitt ansikte – och att se mig själv i förhållande till mitt ansikte – istället för att andas och stoppa alla självdefinitioner som kommer upp inom mig – och stoppa alla energier som antingen är positiva eller negative i förhållande till mitt utseende – och förstå att mitt utseende är endast mitt utseende – ingenting mer eller mindre än det

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att mitt blonda hår består av molekyler vars existens inte begränsad till att vara blont hår – utan kan formas och uttryckas på en mängd olika sätt – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå – att det är en lögn att fästa sig vid sitt utseende – eftersom utseende är inte någonting som består – utseende är inte någonting som definierar och bestämmer mig, och någonting som jag kan ta mig med när jag är död – således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att fokusera på det som är substantiellt, stabilt och evigt – och som jag kan stå vid och som i en evighet

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv i förhållande till ett minne – där en av mina släktingar nämnde för min mamma att mitt hår matchade vackert med mina ögonbryn, och att detta gjorde att jag såg vacker ut – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv i förhållande till detta minne – och tänka att ”ja det stämmer – jag är vacker på grund av mina mörka ögonbryn, och mitt blonda hår” – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att inte begränsa mig själv i idéer om att vara vacker, eller ful – utan istället leva här i varje andetag – och varje ögonblick – fullständigt och utan någon begränsande definition av mig själv som håller mig tillbaka

Självåtaganden

1. När jag märker att jag projicerar en positiv upplevelse på mina ögonbryn, och mitt blonda hår – genom att tänka att ”det där ser snyggt ut, och att människor i min omgivning måste tycka jag ser snygg ut” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att mitt hår, och mina ögonbryn definierar inte vem jag är – det bestämmer inte hur jag ska uppleva mig själv, och de är inte av något värde för mig i fråga om hur de ser ut – således åtar jag mig själv att sluta definiera mig själv i förhållande till mitt blonda hår, och mina mörka ögonbryn – och istället leva och uttrycka mig själv utan självdefinitioner, och idéer om själv – som ETT andetag – färsk och ny i varje ögonblick

2. När jag märker att jag definierar mig själv utifrån mina ögonbryn, och mitt blonda hår – och tittar mig själv i spegeln och tänker att ”det där är jag – jag är den där killen med blont hår, och mörka ögonbryn” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – jag är inte ”den där killen” – utan jag är här – som min kropp – som inte är begränsad av att ha precis denna form som jag för tillfället ser i spegeln – utan som kan ta alla slags former och uttryck – jord – gräs – träd – moln – och vatten; och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stå en och jämlik med själva beståndsdelarna av min mänskliga fysiska kropp – istället för att tänka på hur min kropp ser ut i en spegel

3. När jag märker att jag definierar, och tänker om mig själv att jag är tursam – och lycklig lottad – på grund av  att jag har blont hår, och mörka ögonbryn – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår vilket överdrivet värde som jag projicerat på bilden av mina ögonbryn och mitt blonda hår – jag har gjort dessa punkter till mina gudar som jag dyrkar, och skyddar – i tron att om de försvinner så försvinner även jag; således åtar jag mig själv att sluta vara rädd för att försvinna om mitt hår försvinner – och se att jag förblir kvar här – det är den enkla sanningen – och jag försvinner endast när jag bestämmer mig själv för att försvinna och inte vara medveten – närvarande – här

4. När jag ser och märker att jag definierar mig själv utifrån mitt hår – och jag håller på att tänka om saker i förhållande till mitt hår, och mina ögonbryn – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag – och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag ändå kommer att dö – och min kropp kommer att förmultna till jord – således är utseende en lögn utifrån det perspektivet att man inte kan fästa sig, och definiera vem man är utifrån ett utseende – eftersom utseende är aldrig något bestående och evigt; således åtar jag mig själv att inte fästa och definiera mig själv utifrån sådana saker som inte är bestående – och bevisbart eviga – eftersom dessa saker inte tillitsfulla

5. När jag märker att jag medverkar i och som ett minne där en av mina släktingar sa till min mamma att jag såg vacker ut p.g.a. av mitt blonda hår i kombination med mina mörka ögonbryn – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att detta minnet säger ingenting om vem jag är – det säger ingenting om vad det innebär att leva – och ändå har jag gett detta minnet sån stor makt över mig att definiera vem jag är och hur jag upplever mig själv – det är inte sunt förnuft; således åtar jag mig själv att sluta hålla kvar vid detta minnet – och istället leva här i varje andetag och inte hålla kvar vid ett förflutet – och inte heller projicera en framtid och en idé om vem jag är framåt i tiden

Enhanced by Zemanta

Dag 215: Kroppen Min – Hårbortfall (Del 2)

Idag ska jag applicera självförlåtelse, samt självåtaganden på punkten 1) fruktan att förlora mitt hår – i rädslan för att jag då kommer att se gammal ut. Tidigare har jag gjort en lista med alla de punkter jag upplever gentemot min kropp – och det är denna lista jag kommer att gå utifrån när jag nu ska arbeta med och korrigera min upplevelse av min kropp.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att tappa mitt hår, i rädslan för att jag då kommer att se gammal ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv efter hur jag ser ut, och göra mig själv beroende av att andra människor ska vara på ett speciellt sätt mot mig – och tycka om mig – och reagera positivt på min bildpresentation – eftersom jag har mycket hår på mitt huvud

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv utifrån mitt hår – och tänka att – ”jag är den där personen med det blonda och långa håret – och människor tycker att jag ser snygg ut p.g.a. mitt hår” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas och föra mig själv tillbaka hit – och se att jag är inte begränsad av huruvida jag har hår eller inte – och jag behöver inte skapa en upplevelse inom och som mig själv utifrån huruvida jag har hår eller inte – hår är endast något som växer på min kropp – men det definierar inte mig

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta hår definiera vem jag är – och hur jag upplever mig själv – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i och som en rädsla för att jag ska förlora mitt hår – i rädslan att jag då inte kommer vara lika sexuellt attraktiv, och omtyckt av människor i min värld – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra mig själv beroende av att vilja vara omtyckt av människor i min värld – och göra ett ”gott intryck” – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att leva utan rädsla för vad andra tycker om mig – och utan något begär av att få se ut på ett visst sätt

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag inte kommer vara lika mycket värd – om jag förlorar mitt hår – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mitt egenvärde utifrån huruvida jag har hår eller inte – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att leva ovillkorligt här – och värdesätta mig själv som ovärderlig – hur jag än ser ut – och vad som än händer med mig eller min kropp – för jag förstår att värde är något som jag ger till mig själv – och inte något som jag får på grund av hur mitt hår ser ut

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla mig själv tillbaka när jag är bland andra människor, och inte våga uttrycka mig själv – i tron att på grund av att mitt hår inte ser ”perfekt” ut – så är jag inte lika mycket värd som andra människor och jag förtjänar därför inte att uttrycka mig själv – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att detta är en mental illusion – och alltså finns det inget som håller mig tillbaka från att uttrycka mig själv ovillkorligt – utan rädsla – ångest – eller fruktan – bara helt naturligt och bekvämt här med mig själv

Självåtaganden

1. När jag märker att jag upplever, och medverkar i och som rädslan för att tappa mitt hår, i rädslan för att jag då kommer att se gammal ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – mitt hår bestämmer inte vem jag är och hur jag ska uppleva mig själv – utan det gör jag – således åtar jag mig själv att föra mig själv tillbaka och sluta vara en slav till denna begränsande och irrationella rädslan

2. När jag märker att inom mig själv definierar mig själv utifrån mitt hår – genom att tänka ”jag är den där personen med det blonda och långa håret – och människor tycker att jag ser snygg ut p.g.a. mitt hår” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – jag är inte den där personen som mina tankar påstår att jag är – jag är här – och inte något som kan definieras och placeras in i en specifik definitionslåda – jag är obegränsad och vad jag bestämmer mig själv för att vara – och således kan jag inte hållas tillbaka av definitioner, och mentala idéer som är projicerade på denna fysiska verklighet – således åtar jag mig själv att leva här i varje andetag – och sluta begränsa mig själv genom att ge mig själv irrationella och tråkiga, dumma, självdefinitioner – som inte tjänar någonting annat än att begränsa mig – jag åtar mig själv att leva mig själv utan begränsningar – genom att vara här i varje andetag tillfullo – och utan att hålla mig själv fast vid någon idé om ”vem jag är” – jag är här

3. När jag märker att jag låter hår definiera vem jag är, och hur jag upplever mig själv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår – att rädslan för att förlora mitt hår härstammar i grund och botten från en rädsla att förlora den socialhierarkiska tävlingen som medverkat i inom mig själv – och således är jag egentligen rädd för att bli bortglömd, och ensam – och inte rädd för att tappa mitt hår – således åtar jag mig själv att låta mig förlora i denna socialhierarkiska tävlingen – och istället fokusera på mig själv – och att föda – skapa – och kreera mig själv som liv

4. När jag märker att jag medverkar i och som en tanke, och idé att jag inte kommer vara lika mycket värd om jag förlorar mitt hår – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att mitt värde bestäms inte efter hur mitt hår ser ut – utan mitt värde ger jag mig själv – och jag skapar mig själv som egenvärde utifrån vad jag accepterar mig själv att stå i enhet och jämlikhet med – således åtar jag mig själv att leva självrespekt, och integritet – och således manifestera och skapa mig själv som egenvärde här

5. När jag märker att jag håller mig själv tillbaka bland människor, eftersom jag är orolig för att jag inte ser tillräckligt snygg ut, och för att mitt hår inte är tillräckligt vackert – och att jag därför inte är god nog att uttrycka mig själv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – mitt utseende är ingenting som kan styra hur jag upplever mig själv om jag inte tillåter det – och därför är den viktiga frågan att ställa mig själv – hur slutar jag tillåta mitt utseende att bestämma vem jag är? Svaret är – genom att jag bestämmer mig för att så inte ska vara fallet – således åtar jag mig själv att när denna upplevelsen dyker upp inom mig – att bestämma mig själv för att jag inte ska vara kontrollerad – styrd – och en slav till mitt utseende – utan att jag uttrycker mig själv ovillkorligt och inte låter mig själv vara en slav till irrationella och dumma tankar som kommer upp i mitt sinne

Enhanced by Zemanta