Tag Archives: Experience

Dag 244: Kroppen Min – Snygga Ben (Del 31)

Jag fortsätter med min serie bloggar om hur jag definierar, och ser på min kropp – och idag kommer jag skriva om, och arbeta med punkten om hur jag tycker mina ben ser snygga ut – de ser ut att ha mycket muskler

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag tar vid, rör vid mina ben, och när jag tittar på mina ben – att då känna, och uppleva inom mig själv att mina ben är sexuellt attraktiva – och att jag har ”lyckas” – och att jag är en överlägsen, och bra person för att mina ben ser ”snygga” ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte fysiskt känna och uppleva mina ben – och inte vara HÄR med mina ben i enhet och jämlikhet – och se, inse, och förstå – att bilden av mina ben är endast en liten dimension av mina ben i sin helhet – och att för att förstå, och lära känna mina ben måste jag ge upp alla sorters upplevelser och se mina ben HÄR i enhet och jämlikhet

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att spara en bild inom mig själv av en känd fotbollsspelare – och gentemot denna bild koppla en känsla, och upplevelse som är fokuserad på fotbollsspelarens ben – som har resonansen av sig av att dyrka fotbollsspelarens ben för att de är muskulösa, och stora – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att döma hur min kropp ser ut för närvarande – och tänka att min kropp, mina ben måste formas efter den där bilden jag har i mitt huvud innan jag kan vara fulländad – och innan jag kan vara perfekt – istället för att se, inse, och förstå att perfektion, och fulländning har ingenting med benmuskler att göra – och ingenting med bilder i mitt huvud att göra – utan har med mig att göra – såsom VEM JAG ÄR

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli kontrollerad av en känsla inom mig själv av att känna att muskulösa ben är snygga, och välformade – och låta mig kontrolleras på så sätt att när jag tittar mig själv i spegeln – att då låta mina ögon söka sig till mina ben – och fästa blicken där – och febrilt börja leta efter likheter mellan den bild mina ögon ser jämte den bild som jag har i mitt huvud – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att säga STOPP – och att låta mig själv inte längre vara en slav – och inte längre vara kontrollerad, och styrd av bilder i mitt huvud – och således dirigera mig själv att titta på min kropp i enhet och jämlikhet – och utan att ha någon positiv känsla mot mina ben, eller ha någon negativ känsla mot mina ben – utan helt enkelt bara titta på mina ben här

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att kopiera min omgivnings ovana att fördöma kroppar utifrån orealistiska ideal – utifrån bilder i mitt huvud där jag tror att jag måste likna dessa bilder – istället för att ifrågasätta varför jag ens tror att jag måste likna de bilder som kommer upp i mitt huvud – jag menar – varifrån kommer denna upplevelsen? Varifrån kommer denna vrickade idén om att jag måste ge upp mig själv, och mitt liv för att skapa min kropp att se ut som en bild i mitt huvud

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att ignorans, och dumhet – i sin renaste form – kommer från oförmågan att ifrågasätta vad som är här – och vad som kommer upp inom en – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli ignorant, och dum – genom att inte ifrågasätta vad som pågår inom mig – genom att inte fråga mig själv om jag vill att det som pågår inom mig ska fortsätta inom mig – att fråga vad som är konsekvenserna av de punkter som pågår inom mig – hur påverkar de mig, och vad blir den existentiella konsekvensen? Och således förlåter jag mig själv att inte tillåtit och accepterat mig själv att ifrågasätta alla de ideal, och bilder som kommer upp inom mig – och istället i medvetenhet – välja vem jag ska vara, och hur jag ska leva – och inte låta bilder, och känslor, tankar, idéer göra det åt mig

Självåtaganden

1. När jag märker att – då jag ser mina, eller rör vid mina ben – upplever en känsla av överlägsenhet, och märker att jag tänker, och upplever att mina ben är ”snygga” och sexuellt attraktiva – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår hur denna sortens upplevelse begränsar mitt förhållande med mig själv – och hur jag blir fast i en utseendefixerad besatthet – där hela mitt förhållande med mig själv handlar om hur jag ser ut – och inte om vem jag är – och vad det är jag gör med mitt liv; således åtar jag mig själv att fokusera på MIG SJÄLV och på VEM JAG ÄR – och inte på hur jag ser ut – för det är fullständigt meningslöst och leder inte till någonting

2. När jag märker att jag tar del av en bild inom mig själv – av en fotbollsspelare – och att jag inom mig själv fokuserar på dennes ben – och upplever en slags förundran, och avund, och begär gentemot denna fotbollsspelares ben – i det att jag vill se ut som honom – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att – denna bilden är inte riktig – det är en bild som existerar i mitt huvud och ingenting mer än det – och således är det inte någonting som jag borde följa efter, och låta mig själv styras av – och ingenting jag borde beundra, och göra till mitt exempel – och således åtar jag mig själv att sluta följa bilder i mitt huvud – och istället etablera vad som är sunt förnuft – vad som är matematiskt korrekt – och leva utifrån sådana sunda, och matematiska principer – där jag vet vad slags konsekvens mina handlingar får

3. När jag märker att då jag står och tittar på mig själv i spegeln, att mina ögon börja söka sig mot mina ben – och hur jag börjar känna en slags önskan inom mig om att få se att mina ben ser ”snygga ut” – såsom bilden i mitt huvud som jag har skapat av vad ett idealt ben ska vara – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att det finns ingenting sådant som ett idealt ben – eller jo – ett idealt ben är ett ben som uppfyller sitt syfte som ben på bästa möjliga sätt – vilket är att kunna gå, springa, och stå effektivt – och alltså inte att se snygg ut; således åtar jag mig själv att fokusera mina bens praktiska syfte – och när jag tittar på mina ben – då titta på mina ben utifrån att evaluera mina bens förmåga att fungera effektivt – och således ändra mitt sätt att se på min kropp – från att fördöma min kropp – till att ta hand om, och vara noggrann med att bry mig om min kropps välmående

4. När jag märker att jag lever en ovana att fördöma min kropp utifrån bilder i mitt huvud, och att jag tänker, och upplever att min kropp faktiskt borde se ut som det idealet som kommer upp inom i formen av en bild – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – ett ideal som inte är praktiskt är ett meningslöst ideal och förtjänar inte att existera – och utseende är inget praktiskt ideal utan endast någonting som stör min livsupplevelse – och min förmåga att fungera i denna världen; således åtar jag mig själv att ta bort detta ideal – och istället sträva efter ideal som är praktiska – och som går att fullgöra – och vars fullgörande innebär att jag blir en bättre människa, en mer effektiv människa – och även min omgivning tjänar på att jag lever detta ideal som mig själv

5. När jag märker att jag inte ifrågasätter de tankar, bilder, och upplevelser som kommer upp inom mig – i formen av bilder av en manlig kropp – som är muskulös, och stor – och som har stora, massiva ben – och tankar som säger att jag borde se ut som denna bild – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – om jag inte ifrågasätter ALLT då tar jag någonting för givet – och då är jag en automatisk robotiserad demon – som inte existerar med klara och väldefinierade principer utan som endast lever det som alltid har varit här i denna verklighet; således åtar jag mig själv att ifrågasätta allt – och inte ta någonting för givet – och undersöka allt – och inte ta ett beslut att leva någonting som kommer upp inom mig – bara för att det kommer upp inom mig

Enhanced by Zemanta

Dag 239: Kroppen Min – Underarmar (Del 26)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 25) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag gillar mina underarmar, eftersom jag ibland kan se blodådror som ligger precis intill skinnet – och det tycker jag ser snyggt ut

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sexualisera min kropp, och att se på min kropp utifrån en utgångspunkt av vad jag tycker är snyggt, och vad jag tycker är fult – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att titta på, och definiera mina underarmar såsom att vara snygga, och koppla en positiv upplevelse, och känsla gentemot bilden av mina underarmar

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag tittar på mig själv i spegeln, att inspektera min kropp utifrån en självfördömande utgångspunkt – där jag går igenom varje detalj av min kropp och letar efter saker som jag tycker är bra, och som jag tycker är dåliga – och i detta antingen känna en positiv upplevelse gentemot någon del av min kropp, eller en negativ upplevelse – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att helt försvinna i upplevelser – och låta min relation med min kropp vara baserad på illusion – på en känsla, och en upplevelse – istället för vad jag vet är riktigt – såsom denna fysiska verklighet här – således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att när jag märker att jag har en reaktion mot mina underarmar – och att jag tänker om mina underarmar att de är snygga – att inte då stoppa mig själv, och föra mig själv tillbaka hit – och inte titta på min kropp utifrån en utgångspunkt av fördömande

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förminska min kropp till att endast vara tillräckligt bra, och god nog – om jag känner och upplever en upplevelse av positivitet gentemot någon av min kroppsdelar när jag tittar på dem – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå – det absurda i att definiera mitt förhållande gentemot min kropp på basis av dessa upplevelser som bara dyker upp inom mig utan någon som helst grund, eller bakomliggande orsak – och som inte jag har skapat, eller manifesterat – och bara lita på dessa upplevelser och skapa min förhållande utifrån dessa upplevelser – istället för att ifrågasätta vad som pågår inom mig – och ifrågasätta om vad som pågår inom mig är bäst för alla – och förtjänar att fortsätta att existera

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att reagera i positivitet, och tänka att ”jag ser snygg ut” – när jag ser mina underarmar, och ser att blodådror syns i mina underarmar – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas, och föra mig själv tillbaka hit – och istället för att titta på mina underarmar i en reaktion – titta på mina underarmar utan en reaktion – och bara se mina underarmar såsom de är – se blodådrorna såsom de är – och utan att göra någonting mer, eller mindre av det än vad det faktiskt är

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av en utseendefixeringskaraktär – i vilken jag konstant definierar mig själv, och även andra utifrån hur de ser ut – och utifrån hur jag reagerar på hur jag, och andra ser ut – och därigenom låter mig själv röra mig själv, ta beslut, agera, och leva utifrån dessa upplevelser jag har när jag tittar på mig själv och andra – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ifrågasätta detta levnadssätt – att ifrågasätta vad som pågår inom mig själv – och därigenom föra mig själv tillbaka HIT – till mitt andetag – och låta mig själv återskapa mig själv till att inte längre fördöma, och definiera mig själv – eller andra – utifrån utseende – och utifrån upplevelser som kommer upp inom mig i förhållande till andras utseende

Självåtaganden

1. När jag märker att jag sexualiserar min egen, och andras kroppar – genom att jag tänker – då jag tittar på en kropp – att den är antingen vacker, eller ful – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att detta karaktärsdrag ”är inte jag” så att säga – det är ett förprogrammerat, och accepterat sätt att leva, och uttrycka mig själv på – men inte något som naturligt är jag här; således åtar jag mig själv att sluta sexualisera min egen, och andras kroppar – och öva mig själv på att se en kropp HÄR – utan energi – utan upplevelse – såsom en kropp och ingenting mer eller mindre än en kropp

2. När jag märker att jag inspekterar min kropp utifrån en självfördömande utgångspunkt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår – att detta sättet att titta på mig själv är destruktivt, och inte livsskapande – det sakta men säkert förstör, och urholkar mitt förhållande med mig själv såsom min kropp; således åtar jag mig själv att sluta titta på mig själv, och min kropp – med fördömande ögon – och istället se på min kropp – och inspektera min kropp – utan en reaktion – utan en upplevelse – utan energier – och utan tankar – utan istället som mitt andetag här

3. Jag åtar mig själv att inte låta mitt förhållande med min kropp vara baserat på energier, och upplevelser – tankar, känslor, och sinnessnack – utan jag åtar mig själv att låta mitt förhållande med mig själv vara fysiskt – HÄR – där jag ser, och är med min kropp utan någon slags upplevelse – utan någon slags känsla – utan jag känner, och upplever min kropp direkt – som mig själv

4. När jag märker att jag reagerar positivt då jag tittar på mina underarmar, och tänker att mina underarmar ser ”snygga ut” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att denna upplevelsen jag har handlar inte om mina underarmar – jag menar – mina underarmar i sig själva har bara ådror som syns på utsidan och är inte i sig själva någon slags positiv energi – utan denna existerar inom mig – således åtar jag mig själv att sluta titta på mina underarmar utifrån en sådan upplevelse – och när denna tanken kommer upp – istället säga – jag tittar på mina underarmar HÄR – såsom de är – såsom underarmar – ingenting mer, eller mindre än underarmar

5. När jag märker att jag tittar på mig själv, och andra – utifrån en utseendefixeringskaraktär – där allt som betyder någonting är min upplevelse i förhållande till hur andra ser ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att – genom att jag är besatt av denna karaktär – så låter jag inte mig själv se vad som är verkligt – vad som är riktigt – och vad som faktiskt existerar här i denna verklighet – vilket naturligtvis har den konsekvensen att inte jag heller är riktigt; således åtar jag mig själv att när jag märker att jag är besatt av denna karaktär – att då säga inom mig själv att – jag tittar på min egen, och andras kroppar utan att generera, och skapa en upplevelse – jag ser dem som de är här – och sedan lever jag detta uttalande i ögonblicket

Enhanced by Zemanta

Dag 235: Kroppen Min – Ljumskar (Del 22)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 20) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag tycker om när jag kan se att mina ljumskar är väl definierade

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli hjärntvättad att tro att om mina ljumskar är väl definierade, att detta då gör min kropp bättre – och mer attraktiv – och att detta sig självt är någonting ”positivt” – och detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att denna typ av idéer egentligen är helt bisarr – och utan någon som helst sunt förnuft – det är bara en idé om hur en viss kroppsdel ska se ut och ingen riktigt vettig anledning till varför en kroppsdel ska se ut så

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att acceptera de tankar, och upplevelser som kommer upp inom mig i förhållande till mina ljumskar som om dessa tankar och upplever ”är jag” – och att de definierar vem jag är – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att dessa upplevelser är inte jag – och de definierar inte vem jag är om jag inte tillåter det – för de kommer upp inom mig som en gubben i lådan, och de pockar på min uppmärksamhet – och det är ingenting som jag medvetet och direkt styr inom mig – utan det händer bara; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå – att detta innebär att dessa tankar/upplevelser inte är jag

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att äta, och träna för att utveckla ljumskar som är väl definierade – i tron att detta är ”snyggt” – och ”attraktivt” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå hur pass mycket jag har missbrukat mig själv, och min kropp för att få denna typ av väldefinierade ljumskar – och att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att lyssna på min kropp, och träna, och äta med min kropp – utan istället tränat, och ätit med mitt sinne – för att hedra en bild i mitt sinne istället för min mänskliga fysiska kropp

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se det absurda, och verklighetsfrämmande i att hedra och sätta en bild i mitt sinne framför mig själv, och min kropp – för jag behöver inte ha en bild i mitt sinne för att kunna överleva, och röra mig själv i denna verklighet – men jag måste ha min kropp – därför är det essentiellt att min kropp mår bra, och det gör den endast när jag låter mig själv lyssna på min kropp och inte på mitt sinne; således ser jag att jag kompromissat det som är jätteviktigt (min kropp) för det som inte betyder någonting överhuvudtaget (mitt sinne) – och det är absurt, och oacceptabelt

Självåtaganden

1. När jag märker att jag tänker att det är positivt att mina ljumskar är mer väldefinierade, och att detta gör min kropp mer attraktiv; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att detta är hjärntvätt som talar – alltså vad andra har sagt till mig, och vad andra tycker – och inte vad jag själv ser, och tycker; således åtar jag mig själv att sluta vara styrd, och kontrollerad av vad andra säger – och istället fråga mig själv vad jag vill – och vad jag ser är sunt förnuft – vilket är att acceptera mina ljumskar som de är

2. När jag märker att jag ser, och accepterar de tankar, och upplevelser som kommer upp inom mig i förhållande till mina ljumskar, såsom att dessa är jag – och säger någonting som jag borde ta på allvar; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag inte kan lita på vad som kommer upp inom mig – och att det inte är ”jag” – utan ett automatiserat program som gör vad det vill utan min inblandning – således åtar jag mig själv att sluta ta för givet vad som dyker upp inom mig – att ifrågasätta allt – och inte följa John med de punkter som dyker upp inom mig

3. När jag märker att jag tränar, och äter för att utveckla ljumskar som är väldefinierade, i tron att detta är ”snyggt”, och ”attraktivt” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – mina ljumskar behöver inte se ut på ett visst sett – och jag behöver inte gå, och träna – och äta så att mina ljumskar ska forma sig efter en bild jag har i mitt huvud om hur ljumskar tydligen måste se ut; således åtar jag mig själv att acceptera utseendet på min mänskliga fysiska kropp – och sluta tvinga min kropp att se ut på vissa sätt genom att träna, och äta – för att ändra min kropps utseende

4. När jag märker att jag sätter en bild i mitt sinne framför min kropp – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår det absurda – och verklighetsfrämmande i att sätta en bild framför min kropps välmående – för det är ju min kropps välmående som direkt styr hur effektiv jag är i denna verklighet – inte hur min kropp ser ut; således åtar jag mig själv att fokusera på min kropps välmående – och sluta tänka på hur min kropp ser ut, eller inte ser ut – det viktiga är att jag mår bra fysiskt – och att min kropp mår bra

Enhanced by Zemanta

Dag 220: Kroppen Min – Ett Symmetriskt Ansikte (Del 7)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 6) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag gillar att mitt ansikte ser symmetriskt ut – att jag har ett ”fyrkantigt” ansikte.

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av och som en idé av att ett symmetriskt och fyrkantigt ansikte är snyggare, och ser bättre ut än ett runt, och osymmetriskt ansikte – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att döma mig själv, och personer i min omvärld utifrån hur deras ansikten ut – och evaluera, och definiera människors värde utifrån hur deras ansikten ser ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sluta döma mig själv utifrån hur jag ser ut – och sluta döma människor i min omvärld utifrån hur de ser ut – och istället lära känna, och se människor för vilka de är

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en idé att ett symmetriskt, och fyrkantigt ansikte är bättre, och mer åtråvärt än ett runt, och osymmetriskt ansikte – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att döma, och attackera mig själv när jag tittar mig själv i spegeln – och evaluera, och analysera mitt utseende – och ge mitt utseende poäng utifrån hur nära jag ligger den idén jag har i mitt huvud om hur man borde se ut – utseendemässigt – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att uppskatta min kropp, mitt ansikte, och mig själv ovillkorligt och sluta definiera mig själv utifrån hur jag ser ut

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha en tanke inom mig att ”om jag inte ser bra ut så kan jag inte interagera, eller vara social – för ingen kommer att acceptera mig” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå – att vem jag är inte är beroende av hur jag ser ut, och att mitt val att interagera, och kommunicera med andra inte heller är beroende av hur jag ser ut – om jag inte bestämmer att så är fallet – vilket naturligtvis är fullständigt dumt att göra

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bestämma, och tänka att jag är begränsad av hur mitt ansikte ser ut – och att mitt ansikte måste se ut precis som den bild jag skapat i mitt huvud om hur ett ansikte ska se ut – och att det då ska vara fyrkantigt, och symmetriskt – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att denna bilden av hur ett ansikte borde se ut är en illusion – för den fysiska kroppen skapar inte sig själv utifrån en bild – utan skapar sig själv med utgångspunkt i att vara fysiskt optimal att uttrycka sig självt här – vilket inte har någonting med utseende att göra

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd inför att släppa mitt självfördömande, och min bildfixering, och perfektionsfixering i förhållande till mitt ansikte – i rädslan, och ångesten att detta kommer leda till att jag inte längre kan anses vara ”vacker” och ”snygg” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att idén om att vara ”vacker” och ”snygg” är just idéer och har ingenting med att leva, och uttrycka mig själv här – att göra – och således är dessa idéer inte någonting som tjänar liv – som tjänar vad som är bäst för alla – och därför förtjänar de inte att existera, och inte heller att ges någon uppmärksamhet

Självåtaganden

1. När jag märker att jag blir besatt av och som en idé av att ett symmetriskt och fyrkantigt ansikte är snyggare, och ser bättre ut än ett runt, och symmetriskt ansikte – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – ett ansikte är ett ansikte – det är menat att användas såsom plats till ögon, mun, öron, och näsa – och inte menat till att vara ett konstverk vars olika former definieras, och ges mening såsom att inneha olika skönhetsvärden; således åtar jag mig själv att andas – och uppskatta min kropp – mitt ansikte – ovillkorligt och utan fördömanden – utan att känna att mitt ansikte är för fult, eller för snyggt – utan helt enkelt ha ett ansikte

2. När jag märker att jag medverkar i och som en idé av att ett symmetriskt, och fyrkantigt ansikte är bättre, och mer åtråvärt än ett runt, och osymmetriskt ansikte – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – ett symmetriskt ansikte är ett symmetriskt ansikte – ingenting mer än det – och att ett osymmetriskt ansikte är ett osymmetriskt ansikte – ingenting mer än det – och således åtar jag mig själv att sluta ge saker och ting värden som de inte innehar naturligt och utan att jag ska projicera och inbilla mig ett värde på den saken jag observerar

3. När jag märker att jag medverkar i och som en tanke att ”om jag inte ser bra ut så kan jag inte interagera, eller vara social – för ingen kommer acceptera mig” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – jo – jag kan vara social – jag kan vara uttrycksfull – jag kan vara det jag bestämmer för att vara – för mitt utseende är inget som praktiskt hindrar mig från att interagera, och vara social med människor – således åtar jag mig själv att sluta fokusera, och ge uppmärksamhet till mitt utseende – och istället fokusera, och ge uppmärksamhet till mitt uttryck av och som mig själv – här – i och som varje andetag

4. När jag märker att jag tänker, tror, och bestämmer att jag är begränsad av hur mitt ansikte ser ut – och att mitt ansikte måste se ut precis som den bild jag skapat i mitt huvud om hur ett ansikte ska se ut – för att jag ska kunna uttrycka mig själv utan fruktan och ångest; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att mitt ansikte begränsar bara mig om jag bestämmer att så är fallet – men om jag istället säger att jag bestämmer mig själv för att inte begränsa mig – oavsett hur jag ser ut – då blir saken helt annorlunda; således åtar jag mig själv att leva utan begränsningar – utan fördömanden – och utan rädsla – och ge mig själv hän i mitt liv fullständigt till att leva och glädja mig med och som mig själv – här i varje andetag

5. När jag märker att jag blir rädd inför att släppa mitt självfördömande, och min bildfixering, och utseendefixering i förhållande till mitt ansikte – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår – att även fast det känns som om jag kommer förlora någonting genom att släppa taget om min utseendefixering – så är fallet det motsatta – det finns inget att förlora – och en känsla kan alltså inte fästas någon tillit vid – endast sunt förnuft som kan bevisas och visas stämma gång på gång på gång – kan fästas tillit vid – således åtar jag mig själv att släppa min utseendefixering – och istället ge min uppmärksamhet till att leva – och till att stötta och assistera mig själv att leva, och uttrycka mig själv i och som mitt liv

Enhanced by Zemanta

Dag 215: Kroppen Min – Hårbortfall (Del 2)

Idag ska jag applicera självförlåtelse, samt självåtaganden på punkten 1) fruktan att förlora mitt hår – i rädslan för att jag då kommer att se gammal ut. Tidigare har jag gjort en lista med alla de punkter jag upplever gentemot min kropp – och det är denna lista jag kommer att gå utifrån när jag nu ska arbeta med och korrigera min upplevelse av min kropp.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att tappa mitt hår, i rädslan för att jag då kommer att se gammal ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv efter hur jag ser ut, och göra mig själv beroende av att andra människor ska vara på ett speciellt sätt mot mig – och tycka om mig – och reagera positivt på min bildpresentation – eftersom jag har mycket hår på mitt huvud

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv utifrån mitt hår – och tänka att – ”jag är den där personen med det blonda och långa håret – och människor tycker att jag ser snygg ut p.g.a. mitt hår” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas och föra mig själv tillbaka hit – och se att jag är inte begränsad av huruvida jag har hår eller inte – och jag behöver inte skapa en upplevelse inom och som mig själv utifrån huruvida jag har hår eller inte – hår är endast något som växer på min kropp – men det definierar inte mig

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta hår definiera vem jag är – och hur jag upplever mig själv – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i och som en rädsla för att jag ska förlora mitt hår – i rädslan att jag då inte kommer vara lika sexuellt attraktiv, och omtyckt av människor i min värld – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra mig själv beroende av att vilja vara omtyckt av människor i min värld – och göra ett ”gott intryck” – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att leva utan rädsla för vad andra tycker om mig – och utan något begär av att få se ut på ett visst sätt

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag inte kommer vara lika mycket värd – om jag förlorar mitt hår – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mitt egenvärde utifrån huruvida jag har hår eller inte – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att leva ovillkorligt här – och värdesätta mig själv som ovärderlig – hur jag än ser ut – och vad som än händer med mig eller min kropp – för jag förstår att värde är något som jag ger till mig själv – och inte något som jag får på grund av hur mitt hår ser ut

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla mig själv tillbaka när jag är bland andra människor, och inte våga uttrycka mig själv – i tron att på grund av att mitt hår inte ser ”perfekt” ut – så är jag inte lika mycket värd som andra människor och jag förtjänar därför inte att uttrycka mig själv – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att detta är en mental illusion – och alltså finns det inget som håller mig tillbaka från att uttrycka mig själv ovillkorligt – utan rädsla – ångest – eller fruktan – bara helt naturligt och bekvämt här med mig själv

Självåtaganden

1. När jag märker att jag upplever, och medverkar i och som rädslan för att tappa mitt hår, i rädslan för att jag då kommer att se gammal ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – mitt hår bestämmer inte vem jag är och hur jag ska uppleva mig själv – utan det gör jag – således åtar jag mig själv att föra mig själv tillbaka och sluta vara en slav till denna begränsande och irrationella rädslan

2. När jag märker att inom mig själv definierar mig själv utifrån mitt hår – genom att tänka ”jag är den där personen med det blonda och långa håret – och människor tycker att jag ser snygg ut p.g.a. mitt hår” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – jag är inte den där personen som mina tankar påstår att jag är – jag är här – och inte något som kan definieras och placeras in i en specifik definitionslåda – jag är obegränsad och vad jag bestämmer mig själv för att vara – och således kan jag inte hållas tillbaka av definitioner, och mentala idéer som är projicerade på denna fysiska verklighet – således åtar jag mig själv att leva här i varje andetag – och sluta begränsa mig själv genom att ge mig själv irrationella och tråkiga, dumma, självdefinitioner – som inte tjänar någonting annat än att begränsa mig – jag åtar mig själv att leva mig själv utan begränsningar – genom att vara här i varje andetag tillfullo – och utan att hålla mig själv fast vid någon idé om ”vem jag är” – jag är här

3. När jag märker att jag låter hår definiera vem jag är, och hur jag upplever mig själv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår – att rädslan för att förlora mitt hår härstammar i grund och botten från en rädsla att förlora den socialhierarkiska tävlingen som medverkat i inom mig själv – och således är jag egentligen rädd för att bli bortglömd, och ensam – och inte rädd för att tappa mitt hår – således åtar jag mig själv att låta mig förlora i denna socialhierarkiska tävlingen – och istället fokusera på mig själv – och att föda – skapa – och kreera mig själv som liv

4. När jag märker att jag medverkar i och som en tanke, och idé att jag inte kommer vara lika mycket värd om jag förlorar mitt hår – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att mitt värde bestäms inte efter hur mitt hår ser ut – utan mitt värde ger jag mig själv – och jag skapar mig själv som egenvärde utifrån vad jag accepterar mig själv att stå i enhet och jämlikhet med – således åtar jag mig själv att leva självrespekt, och integritet – och således manifestera och skapa mig själv som egenvärde här

5. När jag märker att jag håller mig själv tillbaka bland människor, eftersom jag är orolig för att jag inte ser tillräckligt snygg ut, och för att mitt hår inte är tillräckligt vackert – och att jag därför inte är god nog att uttrycka mig själv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – mitt utseende är ingenting som kan styra hur jag upplever mig själv om jag inte tillåter det – och därför är den viktiga frågan att ställa mig själv – hur slutar jag tillåta mitt utseende att bestämma vem jag är? Svaret är – genom att jag bestämmer mig för att så inte ska vara fallet – således åtar jag mig själv att när denna upplevelsen dyker upp inom mig – att bestämma mig själv för att jag inte ska vara kontrollerad – styrd – och en slav till mitt utseende – utan att jag uttrycker mig själv ovillkorligt och inte låter mig själv vara en slav till irrationella och dumma tankar som kommer upp i mitt sinne

Enhanced by Zemanta