Tag Archives: förflutet

Dag 174: Säkerhetsvakten Som Inte Skötte Sitt Jobb

Självskriverier

Idag ska jag skriva om ett minne som kommit upp inom mig ett antal gånger. Det har då att göra med mitt förflutna såsom en vakt inom säkerhetsbranschen. Mitt uppdrag var mycket enkelt – vakta bilar, registrera bilar, och lämna ut bilar. Utöver det var mitt uppdrag även att hålla mig vaken under nätterna, vilket definitivt var det svåraste med yrket.

Nåja, även fast jag var en i många avseenden fullständigt excellent vakt var det dock flera olika karaktärsdrag som jag saknade, vilket en riktigt ansenlig vakt innehar. Framförallt var jag dålig på att samarbeta med mina medanställda. Och det hände sig inte bättre än att jag lyckades skapa en mängd onödiga konflikter med diverse arbetskamrater. Det är bl.a. detta som jag idag känner skam över, och det är därför jag associerar minnet med min arbetstid som vakt i och som en upplevelse av skuld, och ånger.

Men det är ännu en sak som jag känner skam över från denna tid, och det är att jag faktiskt somnade flera gånger under mitt viktiga uppdrag att vakta bilar. Och jag upplever då skam eftersom jag känner det som om jag svek min arbetsgivare.

Dessa är punkterna som kommer upp inom mig när detta minne dyker upp. Alltså en mängd känslor av skam, ånger, och skuld – och där jag känner det som om att jag ”kunde ha gjort bättre ifrån mig” – när jag hade detta arbetet. Allt detta ska jag nu förlåta och lämna därhän – för som Jesus sade: ”låt de döda (minnen) begrava de döda (minnen)” = släpp ditt förflutna!

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna skam, och ånger när jag sagt någonting till en annan människa, som fått den andra människan att se ogillande på mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att associera mitt antagande att en annan människa ogillar mig med en upplevelse av och som skam och skuld – där jag genast känner och upplever att jag gjort dåligt ifrån mig, och borde gjort bättre ifrån mig – eftersom det tydligen är extremt viktigt – och att hela min personliga trygghet bygger på att en annan människa tycker om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna skam, och ånger över att min arbetsgivare litade på mig – och trodde att jag skulle vara ett vackert, och fint ansikte utåt för företaget – men att jag sedan började skapa konflikter med anställda, och var generellt asocial – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att detta inte handlar om min arbetsgivare, utan om mitt eget självfördömande mot mig själv – för att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in och bli en personlighet av att vara asocial istället för att leva här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig själv, och ångra mig själv för att jag tidigare i mitt liv utvecklat mig själv till att vara asocial och oförmögen att kommunicera, och uttrycka mig själv effektivt med människor i min värld – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig själv för att jag inte är ”normal” och för att jag inte är som ”alla andra” – eller i vart fall inte är såsom vad jag tror är normalt, och såsom alla andra är – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att släppa mitt självfördömande, och istället för att fördöma mig själv – förlåta mig själv, och lära känna orsakerna inom mig själv till varför jag skapade mig själv som asocial – och således förstå mig själv istället för att vara hård mot mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och känna att jag på grund av att jag inte ansågs, och definierades som en ”normal” människa av mina arbetskamrater, utan att jag istället sågs som jobbig, och inte särskilt ”trevlig” – att tro att jag på grund av detta har ett skamfyllt förflutet, och att jag borde skämmas och ångra mig själv över hur jag uppförde mig själv, och hur jag uttryckte mig själv – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det hjälper ju intet att fördöma mig själv, eller se ner på mig själv – utan vad som hjälper är istället att jag förstår mig själv – och att jag ser, och inser hur jag skapade mig själv – och de konsekvenser som blev utflödet av mitt uttryck av mig själv som asocial

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna skam, och ånger över att min arbetsgivare inte tyckte att jag var värdig en anställning, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mitt värde i förhållande till om en arbetsgivare vill att jag ska vara anställd hos honom eller inte – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli påverkad, och styrd av vad min arbetsgivare tyckte om mig – och tro att mitt värde är fullständigt i händerna på min arbetsgivare, och om inte han tycker om mig så är jag ingenting överhuvudtaget

Självåtaganden

När jag märker att jag associerar vad jag tror att en annan människa tycker om mig såsom en upplevelse av skam och skuld – om nu denna andra människan tycker dåligt om mig, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – det inte är någonting dåligt, eller skamfyllt, eller negativt med att en annan människa har en viss slags upplevelse i förhållande till mig – det betyder faktiskt ingenting; således åtar jag mig själv att andas och inte låta mig själv influeras av vad jag antar att en annan människa upplever i förhållande till mig

När jag märker att jag känner skuld, och skam för att jag tycker att jag moraliskt förpliktigat mig själv till en annan att stå för mitt ord, och vara en förtjänstfull människa i dennas värld – och att jag inte lyckats upprätthålla denna förpliktelsen – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att moraliska förpliktelser är illusioner, och existerar endast i mitt huvud – således är skam, och skuld för att jag inte upprätthållit sådana – också illusioner – således åtar jag mig själv att sluta att leva efter, och dirigera mig själv utifrån illusioner – och jag åtar mig själv att istället uttrycka och röra mig själv här – en och jämlik

När jag märker att jag upplever skam, och ånger för att jag tidigare under mitt liv utvecklat mig själv att existera såsom asocial – och inte särskilt kontakt-, och nåbar av andra människor – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det är dumt att fördöma mig själv – för vem jag var förr i tiden – och hur jag upplevde, och rörde mig själv förr i tiden – var en konsekvens av mitt leverne och jag visste helt enkelt inte bättre då; således åtar jag mig själv att sluta titta bakåt – och istället se framåt – och se hur jag kan förbättra, och effektivisera mig själv här – istället för att se tillbaka på vad jag tycker jag gjort dåligt i mitt förflutna

När jag märker att jag känner och upplever skam, och ånger – för att jag tror att människor i mitt förflutna inte har sett mig som en normal, värdig, och aktningsvärd människa – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – vad andra tror om mig är irrelevant – för i grund och botten händer allt som jag upplever inom mig – och allt som jag tänker, och känner är faktiskt mitt eget förhållande med mig; således åtar jag mig själv att sluta fördöma mig själv, och sluta vara hård mot mig själv – och istället förlåta mig själv och släppa mitt förflutna

När jag märker att jag känner skam, och ånger över att jag i mitt förflutna inte sågs som en värdig anställd av min chef, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – i grund och botten är det irrelevant vad min chef tycker om mig, för att min upplevelse handlar om mig själv – och om hur jag separerat mig själv från värde och tänkt att endast pengar, endast en anställning kan ge mig ett värde; således åtar jag mig själv att sluta jaga ett värde utanför mig själv – och istället ge mig själv egenvärde här – i och som mitt andetag – en och jämlik

JesusWikipedia: Jesus ( 7–2 BC/BCE to 30–36 AD/CE), also referred to as Jesus of Nazareth, is the central figure of Christianity, whom the teachings of most Christian denominations hold to be the Son of God, and is regarded as a major Prophet in Islam.

Advertisements

Dag 169: Jag Har Misslyckats!

Självskriverier

Någonting som jag ofta märker kommer upp inom mig själv är tankar i förhållande till det förflutna – något litet minne om mig själv – och den gemensamma nämnaren med dessa tankarna är att jag skäms, och känner mig själv generad när de kommer upp. Ofta brukar jag tänka ”Nej! Gode gud! Varför gjorde jag sådär då?!”

Speciellt ett minne som kommit upp idag som har att göra med denna typen av upplevelse är minnen från den förra skolan jag gick på. Och det har att göra med hur jag pratade med människor, och hur jag höll mig mycket för mig själv – och antagligen blev uppfattad av andra som en högst ovanlig kuf (konstig människa). Nu i efterhand kan jag ju se att jag inte levde speciellt effektivt på den tiden, utan var väldigt fast i ego – och i en idé jag skapat av mig själv såsom att inte vara som ”vanliga människor” – vilket gjorde att jag höll mig själv undan från andra och inte helst pratade, och tog kontakt med andra. Och det är på grund av att jag ser hur obekväm jag var med andra förr i tiden, och vilka problem jag faktiskt hade att uttrycka mig själv naturligt och avslappnat runt folk, som jag nu ser mig själv som ett misslyckande, och jag tänker då i förhållande till mitt förflutna ”men, varför var jag inte annorlunda då?!”

Självklart är ju denna typen av tankar helt onödiga – jag menar – visst – jag var en så kallad kuf förr i tiden på många sätt – men jag visste ju inte vad jag gjorde, och hur jag skapade mig själv som denna kufen. Kuf är förresten fel ord att beskriva mig själv på, eftersom jag inte uppfattade eller såg mig själv som en kuf – anledningen till att jag inte kunde vara bekväm med människor var för att jag upplevde mig själv obekväm, och nervös i sociala sammanhang – och det är ju inget dåligt eller fel med det.

Så – det är dags att förlåta mitt förflutna jag, och se, inse och förstå att det är inget dåligt – eller fel – att vara besatt av en personlighet – eftersom det är bara en personlighet och inte ”jag” – som mitt riktiga ”jag”. Och det är likadant med alla andra människor därute som för tillfället har skapat sig själv in i kufpersonligheten – dvs. att de känner sig utstötta och utelämnade – de ska inte fördömas, eller sås ner på – eftersom de är människor precis som alla andra – men har en historia och ett förflutet som lett dem in på banan att bli vilka de är idag.

Därför blir min självförlåtelse idag om förståelse, och självacceptans, eftersom det finns inget dåligt, eller skamfult med vem jag var i mitt förflutna – det var endast en ackumulation av viss stimuli från den omgivning jag kommit att växa upp med.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig själv, skämmas över mig själv, och känna mig själv generad inför att jag i mitt förflutna inte kunde prata avslappnat med människor, och inte kunde ha effektiva förhållanden och relationer med människor – utan konstant upplevde mig själv obekväm, och instabil och som om att jag inte visste vem jag var

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig själv, känna mig generad, och skämmas över mig själv för att jag undvikt att ta kontakt med människor, och undvikt sociala situationer, och isolerat mig själv från andra – i rädslan för att bli fördömd – i tron att det jag levt ut som mig själv i mitt förflutna är en svaghet, och någonting dåligt – en sida av mig själv som jag måste gömma, och inte vissa gentemot någon – för tydligen är denna sidan av mig en skam – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att acceptera mitt förflutna, och att acceptera vem jag var i mitt förflutna – och att se att jag var endast en produkt av min omgivning – och att jag inte var produkten – utan att ”jag” – faktiskt var skaparen av produkten

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka tillbaka på minnen i mitt förflutna, i vilka jag upplevde mig själv konstant nervös, och rädd för andra människor – och jag inte sa ett enda ord till någon människa i min värld – och att jag kände mig själv inom mig själv väldigt smart, och överlägsen, och som om att jag var bättre än andra människor – därför att jag inte talade med andra; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att förlåta mitt förflutna – och att förlåta mig själv såsom den karaktär jag skapade som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skämmas, och känna mig själv generad över att jag tidigare i mitt liv sett mig själv som om att jag var bäst, och överlägsen alla andra i min värld – och utifrån denna utgångspunkten inte pratat med någon, eller tagit kontakt med någon, eller vågat etablera relationer med några människor i min värld – och faktiskt nekat att skapa relationer med människor i min värld – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se hela bilden av varför jag var som jag var i mitt förflutna – och anledningen till att jag var isolerad, och obekväm runt andra – var för att jag inte hade stoppat, och transcenderat min rädsla och ångest

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna, och tänka att jag har slösat bort mitt förflutna – mitt liv – eftersom jag varit fångad i denna karaktären av att vilja utesluta mig själv från sociala sammanhang, och inte ta del av några som helst relationer med andra människor i denna världen – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå – att visserligen har jag slösat bort denna tiden av mitt liv, men genom att tänka på, och ångra mig själv för detta slösar jag bort ÄNNU MER av min tid som är HÄR – således åtar jag mig själv att rätta till mina misstag genom att verkligen låta mig själv LEVA – ha ROLIGT – EXPANDERA MIG SJÄLV – och inte låta rädsla, eller skam styra mitt liv och vem jag är

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ånger, och skam, och känna mig generad inför att jag försökt bevisa mig själv inför andra såsom att jag är stark – överlägsen – intelligent – och mer än vad andra ”normala” människor är – och att jag på grund av detta förstört många av möjligheter att skapa och etablera förhållanden med andra – och faktiskt inte tillåtit och accepterat mig själv att vara social med människor, och lära känna människor – eftersom jag varit alldeles för rädd för att bli avvisad; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att släppa mitt självfördömande – och istället ge mig själv chansen att korrigera denna punkten – och väcka mig själv till liv – och låta mig själv leva här och vara social – och prata med människor, och expandera mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att det är försent för mig, och att jag genom mitt beteende tidigare i mitt liv – har förstört mina utsikter att leva ett effektivt liv – och lära känna nya människor – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att – NEJ – så är inte fallet – för jag är fortfarande HÄR – och varje dag finns möjligheter för mig att expandera mig själv – att prata med nya människor, och att öppna upp nya möjligheter – det enda jag måste börja göra – är att helt enkelt ta till vara på de möjligheter som ges – och inte bara ge upp i tron att ”allt är över”

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se, och definiera mig själv som ett misslyckande på basis av mitt förflutna – och hur jag levt, och upplevt mig själv i mitt förflutna – vari jag har isolerat mig själv, och förstört möjligheter att lära känna andra människor genom att jag agerat utifrån en utgångspunkt av att vilja vara speciell, unik – och ”inte som alla andra” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ett andetag – och se den enkla och fullt riktiga sanningen – att JAG ÄR HÄR – och mitt liv är inte över – utan jag har fortfarande all möjlighet i världen att styra, och dirigera mig själv och verkligen förändra och skapa mig själv till att bli det bästa jag kan vara

Självåtagande

När jag märker att jag fördömer mig själv, skäms över mig själv, och känner mig generad inför mitt förflutna – att jag däri inte kunnat prata med människor, och inte kunnat effektivt etablera förhållanden med människor – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – vem jag var i mitt förflutna är inget dåligt, och är absolut ingenting att ängslas över eller hålla kvar vid – det förflutna, är det förflutna – och det är ingenting att göra åt; således åtar jag mig själv att leva HÄR – och att HÄR uppskatta mig själv, och ta vara på de möjligheter som bjuds – och inte hålla kvar vid gamla spöken som är helt irrelevanta

När jag märker att jag fördömer mig själv, känner mig generad, och skäms över mig själv – för att jag undvikt sociala situationer, och isolerat mig själv från andra människor – i rädslan att bli fördömd och attackerad – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – i mitt förflutna var jag väldigt rädd, och det är inte någonting dåligt eller skamfyllt att vara rädd – utan bara en viss programmering som orsakats av en otillräcklig utbildning om hur man lever effektivt; således åtar jag mig själv att komma över mitt förflutna – att acceptera mitt förflutna – och att se att alla människor bär på sina spöken, och att ingen är perfekt – och att därför alla måste gå en process och rena sig själva från imperfektioner – men att dessa imperfektioner – inte är någonting dåligt utan endast någonting som inte tjänar liv och därför måste tas bort

När jag märker att jag skäms, känner mig generad, och fördömer mig själv för att jag tidigare i mitt liv sett mig själv som att jag är bäst, och överlägsen alla andra i min värld – och utifrån denna utgångspunkt socialt isolerat mig själv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det tjänar ingenting till att vara hård mot mig själv för mina forna tiders stora misstag – jag visste inte bättre – och således åtar jag mig själv att acceptera mitt förflutna och gå vidare – och låta mig själv leva här i varje ögonblick utan skam, ånger, eller självfördömande

När jag märker att jag tänker, och känner att jag har slösat bort mitt liv, eftersom jag varit fångad i en karaktär av att utesluta mig själv från alla typer av sociala sammanhang – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det finns absolut ingenting att skämmas över – jag var som sagt en produkt av min omgivning och besatt av vissa typer av inre mentala beteenden – vilket inte har något med skam att göra utan endast är en konsekvens av en ineffektiv utbildning av barn som växer upp i denna världen; således åtar jag mig själv att återutbilda mig själv att leva effektivt – och att visa, och lära andra att inte göra samma misstag som jag har gjort – och att samtidigt korrigera mitt eget beteende så att jag inte på något sätt fortfarande begränsar mig själv i sociala förhållanden med andra på grund av rädsla, och ångest

När jag märker att jag känner och upplever ånger, skam, och genans inför att jag i mitt förflutna försökt bevisa mig själv inför andra såsom att jag är stark – överlägsen – intelligent – och mer än vad ”normala” människor är – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det enda jag kan göra med mitt förflutna är att lära av det – men att skämmas, känna mig generad, och ångerfull över mitt förflutna – det leder ingen vart – och således åtar jag mig själv att lära mig själv av mina misstag – och således ändra mig själv och börja kommunicera mer med människor – ta möjligheter att vara sociala när de öppnar sig själva, och inte låsa in mig själv i en karaktär av att vara tyst, isolerad, och oåtkomlig – utan istället ta risker och våga vara här i detta ögonblick och ta del av vad denna världen har att erbjuda

När jag märker att jag tänker och tror att det är försent för mig – och att jag förstört mina chanser genom hur jag betett mig tidigare i mitt liv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det är ALDRIG försent att ändra på mig själv – eftersom det är någonting som jag gör HÄR – i detta ögonblick – och således finns det bara HÄR – och inte där, eller då – utan HÄR – och därför åtar jag mig själv att lära mig själv ändra mig själv här effektivt och praktiskt så att jag aldrig igen ska behöva titta tillbaka på dåtiden och undra varför jag inte ändrade mig själv

När jag märker att jag tänker, och tycker att jag är ett misslyckande – på basis av mitt förflutna – eftersom jag i mitt förflutna isolerat mig själv, och förstört möjligheter att lära känna, och skapa relationer med andra människor – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – jag är endast ett misslyckande när jag slutar att hjälpa mig själv – att nå och leva ett lyckosamt resultat – således åtar jag mig själv att ALDRIG sluta att assistera, och stötta mig själv för att vända, och skapa hela mitt liv på ett sådant sätt att allt är lyckosamt – och det bästa det någonsin kan bli