Tag Archives: förhoppning

Dag 315: En Annan Verklighet

Idag hade jag återigen ilska som dök upp inom mig. Det finns alltså punkter kvar att arbeta med. För att komma närmare kärnan av denna ilska och för att se vad den består av kommer jag att ställa mig själv frågor.

När och av vad triggades ilskan?

Den triggades av att en person i min omgivning betedde sig på ett sätt som jag tolkade såsom att vara klent och anklagande. Frustrationen växte eftersom jag inom mig själv ansåg att denna person gjort detta flera gånger, och att personen i fråga borde sluta och växa upp.

Var kommer ilskan ifrån?

Jag kan se att ilskan kommer från en konflikt inom mig själv, där jag håller fast vid ouppfyllda ideal, drömmar och idéer om hur min verklighet borde vara, och när den inte är såsom jag idealiserar, då blir jag arg, frustrerad och irriterad.

glasögon-300x225Jag kan se att jag håller dessa ideal och drömmarna inte bara mot personer i min omgivning utan även mot mig själv, och att jag tenderar att vara mycket hård gentemot mig själv när jag inte är förmögen att uppfylla mina ideal och drömmar, de idéerna som jag tror att jag borde kunna leva upp till.

Vad slags ideal och drömmar rör det sig om?

De ideal jag ser som träder fram starkast är det om att vara stark, självgående, driven och mogen, och det som jag därefter ser är idealet om att vara kroppsligt och även mentalt perfekt; d.v.s. att man är konstant emotionellt stabil, frisk, sund och förmögen att hantera sin värld effektivt och framgångsrikt.

När jag skriver om detta, kan jag se hur jag inom mig själv efter s.k. misslyckade interaktioner med andra människor, fördömer mig själv och är hård mot mig själv, eftersom jag då inte tycker mig själv leva upp till det här idealet av att vara en stabil, stark och socialt, emotionellt och fysiskt perfekt människa. Det är även någonting som jag kan se vad det gäller mina studier, att jag alltid förväntar mig det bästa resultatet, och om jag inte får det bästa resultatet, då blir jag ofta frustrerad och dömer mig själv.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha förväntningar på mig själv, och på människor i min omgivning att allt ska vara perfekt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli arg, irriterad och frustrerad när min omvärld inte står upp till mina förväntningar, och när jag själv inte lever upp till mina egna förväntningar, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa förväntningar på mig själv och andra, skapa idéer inom mig själv om hur jag och andra ska uttrycka sig själva, ska leva, och ska röra sig – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att anklaga min omgivning när den inte ser ut som jag vill att den ska se ut

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha en förväntning på min omgivning att den ska stötta mig, och att den ska inge mig positiva upplevelser, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli arg, frustrerad och irriterad och anklaga min omgivning när jag upplever det som om att min omgivning skapar negativa och dåliga upplevelser inom mig, och skapar oreda inom mig, och inte lever upp till mina förväntningar, således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte leva och röra mig själv i ett förväntningsfritt tillstånd – där jag inte har några hopp eller drömmar om hur min omvärld borde, eller inte borde vara – utan där jag istället interagerar och lever HÄR i jämlikhet med vad som är här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha en förväntan på människor i min omgivning att de ska vara starka, friska, sunda och unga – och att de ska inge mig med en positiv känsla av upphetsning och glädje, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli arg, irriterad och frustrerad när jag upplever det som om att min omvärld, och omgivning inte presenterar sig själv som sådan, och inte inger mig med en sådan upplevelse av positivitet och en känsla av att vara upplyft; således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja att min omgivning ska lyfta upp mig energimässigt – så att jag upplever positiva energier

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att anklaga min omgivning för att den inte uppfyller de krav jag ställt inom mig själv i formen av drömmar, bilder, idéer, hopp och förväntningar – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att anklaga verkligheten för att den inte är som jag vill att den ska vara – istället för att se, inse och förstå att det inte är något fel på verkligheten – utan att det är något fel på hur jag ser, tolkar och interagerar med verkligheten – och att felet ligger med mig – och i det faktum att jag ackumulerat och skapat en separat fantasiverklighet i mitt huvud som jag vill att min direkta omvärld ska efterlikna

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att felet inte ligger med verkligheten utan med mig – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv på att fokusera på att ta bort, förändra och dirigera de bilder och fantasier som dyker upp inom mig, så när de kommer upp i mitt sinne, att jag då agerar och tar bort genom att direktivt stadga att jag inte tillåter och accepterar sådana bilder att existera inom mig och att vara en del av min värld

Självåtaganden

När jag märker att jag blir arg, frustrerad och irriterad för att min omvärld inte efterliknar min fantasivärld, mina hopp, drömmar och förväntningar som jag skapat i mitt sinne, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår hur lösningen inte är att anklaga min omvärld utan att ta bort min fantasivärld; således åtar jag mig själv att i ögonblicket då mina fantasier dyker upp – stadga ”Delete” och således praktiskt ta bort fantasin och föra mig själv tillbaka hit – och vara här i direkt interaktion med och som min fysiska omvärld och verklighet

När jag märker att jag blir arg, irriterad och frustrerad på min omvärld, eftersom jag upplever, ser och definierar den som svag, underlägsen, och mindre effektiv än vad jag vill att den ska vara, såsom jag drömt, fantiserat, och hoppats på i mitt sinne, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit, och jag åtar mig själv att säga STOPP – och praktiskt andas och föra mig själv tillbaka in i min kropp – och dirigera mig själv att vara med min verklighet utan att vara i motstånd och resistans mot vad som är här

Enhanced by Zemanta

KonfliktThe Free Dictionary: schwierige Situation infolge des Aufeinanderprallens unterschiedlicher Interessen, Forderungen oder Meinungen Es kam zum offenen Konflikt zwischen Trainer und Spielern.

Advertisements

Dag 292: Det Ska Vara På Mitt Sätt..

I dagens blogg ska jag utforska en reaktion av att känna mig själv deprimerad, och apatisk när allt inte går min väg, som jag hoppats, eller som jag önskat.

Ett av de första problemen som jag kan se i min utgångspunkt, vad det gäller denna reaktion, är att jag har ett begär, jag har en förväntning, och jag har en viss idé i mitt huvud om jag vill att saker och ting ska gå till, och hur jag ska uppleva mig själv inom dessa. När mina idéer, och drömmar sedan inte realiseras i verkligheten blir jag deprimerad, och apatisk, och oftast brukar jag då hitta någon annan att anklaga för mitt misslyckande att återskapa mina drömmar, och hopp, i min verklighet.

ego-in-mirrorVad som är intressant här är att jag inte låter mig själv ifrågasätta mina drömmar, mina hopp, och begär, utan när dessa inte realiseras blir det istället verkligheten jag ifrågasätter; i princip så anser jag att det är någonting fel på min fysiska verklighet eftersom denna inte genast rättar sig efter hur jag gärna hade velat uppleva mig själv inom mig själv. Detta är naturligtvis ett problem, eftersom sanningen är den, att min fysiska verklighet inte automatiskt rättar sig efter vad jag hoppas ska hända, och om jag verkligen vill att någonting ska hända, så måste jag verkligen driva igenom en sådan punkt, genom att aktivt medverka, och inte gå in i mitt sinne, och tycka synd om mig själv.

Denna reaktion härstammar definitivt från McDonald’s mentaliteten; vilket betyder att jag vill ha någonting nu, genast, och på en gång, och om jag inte får denna sak nu, genast, och på en gång; ja då är det tydligen någonting som är fel, och därför har jag rätt att klaga, att skrika, och påpeka att jag inte får den service som jag förtjänar.

Så, jag kan se att jag måste lära mig själv att sluta ha förväntningar, och förhoppningar, och idéer, och ideal – alltså projektioner in i framtiden om hur jag vill känna mig själv, och hur jag vill uppleva verkligheten i framtiden, och det jag måste göra istället är att arbeta med vad som är HÄR, med vad som är min direkta verklighet, och inte vilja ha någonting annat än vad som är här, utan istället aktivt arbeta med att förändra, och dirigera vad som är här till en högre grad av effektivitet. Och det går bara att dirigera en punkt när jag är stabil, och tyst inombords, för om så inte är fallet, ja då är allt jag gör att jag reagerar, och börjar kasta runt en massa ord i hopp om att någon ska tycka synd om mig, och försöka erkänna, och förverkliga mina förhoppningar, och begär; det är verkligen inte ett ansvarsfullt sätt att hantera min omvärld på, och därför ska jag arbeta med denna punkt av att vara stabil, och gå med min värld, med situationer, istället för att separera mig själv från dem, och anklaga dem för att inte vara, eller bete sig såsom jag drömt om att de skulle göra i mitt sinne.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli arg, frustrerad, och känna mig besviken, och deprimerad, när min omvärld inte förändrar sig, och beter sig såsom jag hoppats, och såsom jag önskat, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha en tendens av att drömma om, fantisera om saker, och skapa projektioner i mitt sinne om hur jag vill att min värld ska vara, och sedan bara förvänta mig, och anta att min omvärld ska förändra sig i enlighet med mina fantasier, och projektioner

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli arg, och frustrerad när jag uppfattar det som om att människor i min värld inte vill vara med och förverkliga min inre fantasiverklighet, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att på allvar tro att min fantasiverklighet äger företräde framför denna fysiska verklighet, och att tro att när min fantasiverklighet inte förverkligas, att någonting då är fel, och att någonting i min fysiska verklighet är ansvarig för detta felet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besviken när min fysiska verklighet inte liknar, eller beter sig såsom mina fantasier, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta hela min existens vara fantasibaserad, där jag tror att det viktiga i mitt liv, är att min fysiska verklighet så mycket som möjligt liknar de fantasier som dyker upp inuti mitt sinne

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att om jag upplever, och känner det som om mina fantasier är bättre än min fysiska omgivning, och min fysiska verklighet, då måste det vara någonting fel på min fysiska verklighet, eftersom denna inte står sig jämt gentemot mina fantasier – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att glorifiera, och upphöja inre reaktioner såsom fantasier till skyarna, där jag tänker dessa upplevelser är ”vad livet handlar om” och att ett framgångsrikt liv består av att kunna göra verklighet av så många fantasier som möjligt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in och som en reaktion av att känna mig otillfreds, och missnöjd så fort min fysiska verklighet inte motsvarar mina fantasier, mina projektioner, mina hopp, och mina begär, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att spendera all min vakna tid i mitt sinne, där jag skapar dessa fantasier, dessa hopp, och dessa drömmar, istället för att jag lever här, och möter, dirigerar, och medverkar i och som det som är här framför mina ögon, vilket är mitt liv, och således ser, inser, och förstår jag, att om jag inte är här och dirigerar mitt liv i varje andetag, så kommer jag inte på ett effektivt sätt kunna skapa ett effektivt liv för mig själv, helt enkelt eftersom att jag inte är här – närvarande, effektiv, och direktiv i och som varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av idén att mina fantasier är mer värda än verkligheten, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro, att så fort jag har en fantasi som jag tycker om, så bör denna få företräde framför min direkta fysiska verklighet här, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit, och accepterat mig själv att se, inse, och förstå hur min fysiska verklighet inte fungerar på sådana illusoriska grunder såsom fantasier, utan att min fysiska verklighet är verklig, vilket betyder att endast faktiskt fysisk aktivitet får någon slags effekt, och följd

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att släppa taget om mina hopp, drömmar, och begär, och istället möta min faktiska verklighet såsom den faktiskt är, i och som varje andetag, och därmed sluta med att jaga, och försöka uppnå en framtid, och en idé om ett framtida liv, som inte har någon relevans, och som inte har någon koppling till denna fysiska verklighet, och vad det faktiskt innebär att leva, att uttrycka mig själv, och att gå, och medverka med andra människor på denna jord

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att jag har en rätt, och att det är försvarbart att bli arg, frustrerad, missnöjd, och deprimerad när min fysiska verklighet inte ser ut såsom jag hoppas, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå hur det är helt absurt att jag anklagar min fysiska verklighet för att inte vara som jag önskar och vill, med tanke på att min fysiska verklighet inte ens är medveten om mina begär, och inte heller har fått någon som helst assistans, eller stöttning av mig i form av faktisk direktiv handling, utan att jag bara i mitt sinne skapat en idé, och sedan blir jag missnöjd, och arg om min verklighet inte motsvarar denna idé

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att om jag blir tillräckligt frustrerad, tillräckligt arg, tillräckligt besviken, eller ledsen, ja då kommer tydligen min omgivning, och min fysiska verklighet att automatiskt förändra sig till att bli såsom jag vill ha den, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se skillnad på vad är verklighet, och vad som är sinne, och att förstå att det är litterärt talat fullständigt meningslöst att på något sätt förvänta mig själv, att om jag medverkar i sinnet så kommer detta ha gynnsamma effekter i min värld, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit, och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att mitt sinne är en maskin som endast har som funktion att försätta mig i ett tillstånd av reaktion, där jag är oförmögen att praktiskt agera, medverka, och leva i denna världen, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta mig själv tillbaka hit, till min fysiska kropp, och leva, medverka, och interagera praktiskt här i och som varje andetag, och inte längre leva i en illusion i mitt sinne, där jag tror att mina reaktioner har någon slags faktisk betydelse

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit, och accepterat mig själv att se, inse, och förstå hur det i grund, och botten är fullständigt meningslöst att spendera tid i mitt sinne, meningslöst eftersom mina reaktioner inte har någon betydelse, eller någon mening för mitt praktiska leverne, och min praktiska medverkar i och som denna världen – således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit, och accepterat mig själv att ta ett andetag, och föra mig själv tillbaka hit, och gå mitt liv praktiskt, fysiskt, här, i varje andetag, där jag lever, dirigerar, och hanterar min verklighet såsom den är, och där jag inte hoppas, önskar mig, eller fantiserar om en annan verklighet än den som är här, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit, och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att det som är av faktiskt betydelse är min medverkar här i denna faktiska fysiska verklighet i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv från min fysiska verklighet, genom att tro att vad som pågår i mitt sinne är viktigare än, och bör ha företräde framför vad som pågår i denna faktiska verklighet mitt framför mina ögon, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att glorifiera sinnet, glorifiera reaktioner, tankar, känslor, och upplevelser, och se dessa såsom avgörande moment i livet, och se dessa såsom att vara det som verkligen spelar roll, och som jag verkligen bör uppmärksamma, och hänge mig själv till, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit, och accepterat mig själv att ta ett djupt andetag och föra mig själv tillbaka hit, och att se, inse, och förstå att jag kan inte basera mitt liv på dessa reaktioner för de har ingen substans, och ingen praktiskt verklighetsanknytning

Självåtaganden

Jag åtar mig själv att leva HÄR, och att sluta att tro att mina reaktioner, och upplevelser, fantasier, och drömmar är viktigare, och bör ha företräde framför min faktiska verklighet, och i detta åtar jag mig själv att sluta att leva för att försöka tillfredsställa dessa, och bli arg, frustrerad, irriterad, och deprimerad, när mina drömmar, fantasier, och projektioner inte sammanfaller med min fysiska verklighet.

Således åtar jag mig själv att arbeta med vad som är här direkt här i och som i min fysiska, faktiska verklighet, och inte bli besatt med vad jag önskar, och skulle vilja vara här; utan att jag arbetar, och hänger mig själv till att gå i enhet och jämlikhet med vad som är på riktigt, och vad som jag praktiskt kan etablera för mig själv i och som varje ögonblick här

Enhanced by Zemanta