Tag Archives: framförhållning

Dag 116: Nervis Är En Pervis

Självskriverier

Idag har min primära upplevelse varit nervositet, och denna har kommit upp i förhållande till min utbildning.

Varför blir jag egentligen nervös?

Svaret är enkelt – det är eftersom jag vill uppnå någonting. Jag har en viss förväntning på mig själv att det ska gå bra med mina studier, och jag vill göra ett bra resultat – i tron att jag blir en sämre och mindre värd människa om jag gör dåligt ifrån mig. Och det är intressant att denna nervositeten faktiskt bara gör så att jag bli sämre på att få bra resultat, eftersom när jag blir nervös börjar jag tveka på mig själv – jag glömmer bort information och jag koncentrerar mig inte längre lika bra; så för att verkligen få bra resultat måste jag ge upp mitt begär att få bra resultat.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hoppas, och att önska att jag ska få ett bra resultat i mitt skolarbete, och att tänka om jag inte får ett bra resultat så är jag en sämre, och mindre värd människa – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att mina skolresultat inte behöver definiera vem jag är – utan att jag avkopplat och bekvämt här som mitt andetag kan färdigställa mina studier, och göra det som behövs göras

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag motverkar mig själv när jag blir nervös, och att jag gör mig själv mindre kapabel att få ett bra resultat, eftersom jag är så orolig för vad för slags resultat jag ska få, att jag inte kan koncentrera mig på den faktiska uppgiften som ligger framför mig och göra den fullt ut

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli programmerad att existera, och uppleva mig själv underlägsen skolsystemet, och definiera mig själv såsom en elev vars enda syfte och motivation måste vara att få ett bra resultat på min utbildning – och om jag inte klarar detta – att tro att jag då är värdelös och att mitt värde som människa minskar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara orolig, och nervös inför att jag ska misslyckas med min utbildning – och validera denna upplevelse genom att inom mig själv fantisera, och tänka på hur jag kanske kommer misslyckas, hur jag kanske inte kommer att komma ihåg någonting av det som jag övat på – och hur jag kanske kommer att glömma all den information som jag läst när jag väl står inför ett moment att prestera i min utbildning – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att lita på mig själv – att när jag lagt ner den tid som krävs för att klara av min utbildning, att jag då också kommer att klara av min utbildning

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha förväntningar på mig själv att jag ska få ett bra resultat – och innan jag väl börjat på testet, eller övningen, eller betygsmomentet – att börja oroa mig själv för att jag inte kommer att nå upp till mina förväntningar, och att jag därför kommer att misslyckas med min utbildning, och inte nå lika långt i min inbillade karriärlinje som jag skapat i mitt huvud – på grund av att jag inte klarade av att få tillräckligt bra betyg – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla fast vid förhoppningar, och förväntningar, istället för att se, inse och förstå att jag inte kan sätta min tillit till sådana upplevelser – eftersom jag faktiskt inte på förhand exakt kan veta vilket slags resultat jag kommer att få

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte gå min utbildning från en utgångspunkt av att inte ha några förväntningar, eller förhoppningar på mig själv – utan att istället i varje ögonblick när studerar – att studera fullt ut – koncentrerat och effektivt – här – och inte fästa min uppmärksamhet på saker och ting som inte existerar – såsom upplevelser av förväntningar och förhoppningar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja bevisa mig själv inför andra med hur bra jag gör ifrån mig i min utbildning – och därför skapa en förväntning inom och gentemot mig själv att det ska gå bra i min utbildning – att jag ska få de högsta betygen, och att jag ska prestera bättre än genomsnittet – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att sluta tänka på hur saker och ting kan gå, eller inte kan gå – och istället fokuserar på att gå mina studier effektivt här i varje andetag – och göra det som behövs göras

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte lita på mig själv att jag kan klara av mina studier – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se, och definiera mig själv såsom ett misslyckande som inte klarar av någonting – och således existera inom mig själv i en kamp där jag försöker bekämpa mig själv såsom ett misslyckande – istället för att jag inser att jag inte är ett misslyckande – eftersom den upplevelsen jag har inom mig själv av att jag är ett misslyckande inte är riktig – utan endast en upplevelse som jag gjort riktig genom att tänka att jag är ett misslyckande upprepade gånger i mitt huvud; och således åtar jag mig själv att sluta tänka att jag är ett misslyckande, och istället gå här i varje ögonblick till fullo – utan att hålla kvar vid några definitioner av mig själv såsom antingen lyckad, eller misslyckad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av att oroa mig själv inför framtiden – eftersom jag blivit beroende av att känna mig stressad – i tron att när jag känner mig stressad, och oroad betyder det att jag tar min framtid på större allvar, och gör bättre ifrån mig – tar bättre beslut – och ser klarare på saker och ting i min verklighet; istället för att se, inse och förstå att stress, oro, och nervositet endast gör mig mindre effektiv – och att jag faktiskt inte ser någonting med klarhet eftersom allt jag ser är min egen upplevelse av stress, nervositet och ångest

Självåtaganden

Jag åtar mig själv att inte stressa och känna ångest inför mina studier, eftersom jag inser, ser och förstår att detta enbart gör mig mindre effektiv i mina studier – och att således jag inte kommer få något bra resultat – eftersom jag inte är här när jag studerar utan istället i mitt sinne i och som en upplevelse av fruktan, ångest och nervositet

Jag åtar mig själv att gå mina studier, och göra det som behövs göras – här – en och jämlik såsom mitt andetag – och min kropp – och inte oroa mig själv inför hur framtiden kommer te sig, och hur mitt studieresultat kommer influera min framtid – utan att jag helt enkelt lever HÄR – och inte i mitt huvud i en inbillad framtid

Jag åtar mig själv att inte se, och uppleva mig själv såsom underlägsen skolsystemet, och inte tro att mitt enda syfte, och mitt enda värde uppkommer genom att jag får ett bra resultat i skolan – utan istället åtar jag mig själv att se att jag inte behöver definiera mig själv gentemot mina studier – utan istället gå här som andetaget – avslappnad och tyst inom mig själv – och göra det som krävs utan att göra en emotionell, eller känslomässig upplevelse av det hela

Jag åtar mig själv att inte oroa mig själv över vad som kanske kommer hända – och inte oroa mig själv över att jag kanske kommer misslyckas – utan istället hantera situationen som är här just nu – och om det således visar sig att jag misslyckas – att då dirigera mig själv att hantera, och effektivt dirigera den situationen – och att således inte längre göra mig själv till en slav åt irrationella och totalt onödiga emotionella upplevelser inom och som mig själv

Jag åtar mig själv att inte sätta något värde på, och inte medverka i förhoppningar, och förväntningar – eftersom jag förstår att jag inte har full kontroll över hur mitt liv kommer se ut – eftersom jag faktiskt inte fullt ut kan kontrollera vilket betyg jag kommer att få, eller inte få – och således åtar jag mig själv att leva, och uttrycka mig själv här – praktiskt och fysiskt i och som varje ögonblick – och hantera de situationer som faktiskt – rent fysiskt dyker upp här – och som kräver att jag agerar och gör ett beslut

Jag åtar mig själv att gå min utbildning tills den är klar – effektivt, dedikerat, och disciplinerat – och inte skapa några förhoppningar eller förväntningar på hur bra eller dåligt det kommer att gå – utan helt gå den färdigt – och följa den plan jag skapat – men att om jag inte lyckas att efterfölja denna plan – att då inte göra någonting stort av det utan istället ta ett nytt beslut, och formulera en ny plan i beaktande av den situation i vilken jag befinner mig

Jag åtar mig själv att inte längre vilja bevisa mig själv – och hur bra jag är – genom att få bra betyg i min utbildning – utan istället – gå min utbildning här i och som stabilitet – i och som mitt andetag – och således inte fästa någon uppmärksamhet vid vad andra tycker om, eller inte tycker om mig

Jag åtar mig själv att sluta tänka att jag är ett misslyckande, och att jag är underlägsen – och att jag därför måste bevisa mig själv genom att få bra resultat på min utbildning – utan istället inser, ser och förstår jag att det finns absolut ingenting som faktiskt antyder att jag är ett misslyckande i min värld – utan endast tankar i mitt huvud, och en upplevelse av att jag är ett misslyckande, och underlägsen – således åtar jag mig själv att ta mig själv tillbaka hit till verkligheten och inte basera mig själv utifrån illusoriska inre upplevelser utan istället gå här en och jämlik med och som denna fysiska verklighet

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att stress, oro, och nervositet endast tjänar till en sak – att ta mig själv bort ifrån min kropp – bort ifrån verkligheten och in i en illusorisk och påhittad inre fantasiverklighet – och således åtar jag mig själv att ta mig själv tillbaka hit – till denna verklighet som är fysiskt här och leva här – och därigenom inse att upplevelser, och problem endast uppstår när jag tänker och inte andas här – och därför åtar jag mig själv att i varje ögonblick andas effektivt här och ta mig själv i varje ögonblick tillbaka till denna fysiska verkligheten och leva HÄR

Advertisements

Dag 87: Drömmarnas Värld Del 4 – Frihet!

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att drömma om att vara fri att göra vad jag vill – och leva ett liv utan att ta ansvar, att leva ett liv utan åtaganden – att leva ett liv utan något som helst jag bryr mig om där jag bara kan göra vad jag vill utan några som helst konsekvenser; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att denna världen såsom den ser ut idag – är en konsekvens av människans jakt på sin egen personliga frihet – där ingenting annat betyder någonting än den egna personliga friheten

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jaga ett bättre liv – ett liv som är mer än mitt nuvarande liv – ett liv som är roligare än mitt nuvarande liv – och således alltid existera inom och som en dröm och längtan där jag hela tiden vill någon annanstans – och jag vill uppleva någonting annat – och jag vill bli någonting annat – och göra någonting annat – och därför aldrig tillåta och acceptera mig själv att uppleva och lära känna detta ögonblick här som är här i detta andetaget – som jag lever här en och jämlik med och som min kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte döda alla drömmar inom och som mig själv – att inte döda all längtan, och alla projektioner om en framtida lycka – och allt hopp om att mitt liv ändå ska bli bra, och att jag ska få leva ut och känna några av de begär, och önskningar jag ackumulerat inom och som mig själv genom att tänka; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta mig själv tillbaka hit, och möta verkligheten såsom den ser ut här – och gå i denna verklighet en och jämlikt – och inte tillåta och acceptera mig själv att fly bort från de konsekvenser jag skapat genom att gå in i och skapa drömmar och önskningar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att drömma om min frihet, och min lycka – när jag tydligt ser konsekvensen av att jag bara bryr mig om mig själv i hur världen fungerar, och ser ut – där mer än hälften av jordens människor lever utan mat, och utan vatten – och något som helst stöd från resten av jordens invånare – eftersom de är fullt upptagna med att bara bry sig om sig själva; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte leva och uttrycka mig själv här i enhet och jämlikhet med min mänskliga fysiska kropp – och lära mig bry mig om min kropp, och därmed lära mig att bry mig om denna fysiska existens i sin helhet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte bry mig om denna fysiska existens i sin helhet, och lära känna denna fysiska existens i sin helhet – och inse, se och förstå hur mycket jag faktiskt har missat genom att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara här, i och som min mänskliga fysiska kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter någonting mer än mig själv, i tron och idén att jag inte är tillräcklig – och att någonting mer än mig existerar där ute, och att jag måste genom att tänka och fantisera på detta där ute, nå och uppnå detta där ute – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att frihet finns att få och uppleva där ute – och om jag spenderar tillräckligt mycket tid med att tänka på, och fundera på hur jag ska uppnå frihet där ute, att jag då faktiskt kommer uppleva frihet; istället för att se, inse och förstå att frihet är någonting som jag kan leva här i varje ögonblick – genom att göra mig själv fri från begränsningar i varje ögonblick – och leva här – en och jämlik med min mänskliga fysiska kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att jag måste ha andra människors erkännande att jag lever frihet, att andra människor måste titta på mig, och på mitt liv och inom sig själva tänka att: ”oj vad han är fri” – för att jag faktiskt ska kunna uttrycka och leva frihet som mig själv – istället för att se, inse och förstå att jag är kapabel att leva och uttrycka mig själv såsom frihet här i varje ögonblick, och att jag inte behöver någon annan att erkänna mig själv som frihet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se, och definiera frihet såsom att ha mycket pengar – och tänka att frihet är möjligheten att konsumera hur mycket jag vill och utan att det finns någon ände till hur mycket, och vad jag kan konsumera; istället för att se, inse och förstå att detta är en väldigt begränsad idé av frihet – som faktiskt leder till det motsatta – att jag begränsar mig själv eftersom jag hela tiden är besatt av att konsumera, och faktiskt aldrig lever och uttrycker mig själv här såsom min mänskliga fysiska kropp – fri från begär, önskningar och drömmar

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att essensen av frihet är att verkligen vara fri – fri från allt – och således innebär frihet inte att jag ska få någonting, få uppleva någonting, eller känna någonting – utan att jag helt enkelt är fri från alla begär, önskningar och drömmar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv i vara rädd för att ta mig an åtaganden, och låsa upp mig själv i mitt liv – genom att åta mig en massa ansvar i min värld såsom vad jag ska göra, och hur jag ska leva i min värld – i rädslan för att jag då inte kommer kunna leva, och uttrycka mig själv såsom frihet; istället för att se, inse och förstå att frihet handlar inte om att vara fysiskt fri – utan om vem jag är inom och som mig själv – och hur jag står och lever i förhållande till denna världen – där faktisk frihet är när jag ger upp på alla begär, och önskningar i förhållande till denna världen och tillåter och accepterar mig själv att existera ovillkorligt i varje ögonblick här

Jag åtar mig själv att leva frihet som mig själv, och sluta söka frihet utanför mig själv – och sluta tro att frihet är någonting jag kommer att uppnå genom att konsumera, och köpa mer saker – och i detta åtar jag mig själv att inse, se och förstå att frihet är att vara fri från begär – fri från drömmar – och fri från personliga begär och istället leva här i enhet och jämlikhet med den mänskliga fysiska kroppen i varje andetag

Jag åtar mig själv att sluta söka efter mer, och sluta söka efter ”sanningen” och ”upplysningen” utanför mig själv; och istället ta all denna tiden och hänge den åt mig själv, och till att verkligen lära känna mig själv såsom en fysisk varelse – såsom en riktig människa som existerar och lever här i varje ögonblick och inte befinner sig i någon inre filmupplevelse av drömmar, önskningar och begär

Jag åtar mig själv att sluta längta efter, och drömma efter att få skapa mig själv ett normalt och medelmåttigt liv i denna världen, där jag accepterar denna världen som den är och sedan bara fokuserar på att hanka mig fram och försöka överleva; och istället åtar jag mig själv att leva för att förändra denna världen, och skapa denna världen till att bli bäst för alla på alla sätt och vis

Jag åtar mig själv att möta verkligheten, och att hantera, och dirigera de konsekvenser jag skapat genom att inte ta ansvar för och stå en och jämlik med denna världen såsom den existerar

Jag åtar mig själv att sluta drömma om min frihet, och min lycka, och min glädje – och istället åtar jag mig själv att leva ett lev för och som alla – och verkligen ge mig fan på att skapa en förändring som gör skillnad

Jag åtar mig själv att lära känna denna fysiska existens, att lära känna min kropp, och att lära känna mig själv – och att sluta söka efter någonting mer där ute – och istället inse, se och förstå att jag verkligen missat vad som är verklighet och substantiellt såsom vad som är här

Jag åtar mig själv att inse att jag är tillräcklig här och att jag inte behöver mer – och att jag inte behöver uppnå någonting eller uppleva någonting mer och bättre än mig själv här

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå att jag inte behöver någon annan att erkänna mig såsom fri – eftersom jag kan leva och uttrycka mig själv såsom frihet här i varje ögonblick

Jag åtar mig själv att sluta tro och tänka att jag måste konsumera och få nya upplevelser, nya känslor, nya saker för att kunna leva mig själv som fri – istället för att se, inse och förstå att frihet är att leva här såsom fri från begränsningar – och att inte vilja eller önska någonting mer än här – och således vara fri från ekorrhjulet av att alltid vilja nå dit istället för att leva här

Jag åtar mig själv att sluta vara rädd för att låsa upp mig själv, ta ansvar i min värld, och anta åtaganden i min värld – i rädslan att jag ska förlora min frihet – och jag inser, ser och förstår att frihet i sin essens handlar om vem jag är i förhållande till mitt liv – och till mig själv – och att frihet är att leva och uttrycka mig själv här utan att tillåta och acceptera mig själv att definiera och skapa mig själv utifrån vad som är här