Tag Archives: framgångsrik

Dag 303: Leva i Luftslott

Om jag ser tillbaka på mitt liv så kan jag se att jag har haft en konsekvent tendens att bygga upp mitt liv och ta beslut om min framtid på basis av fantasier, drömmar och förhoppningar. Vad som är återkommande i fråga om dessa drömmar är begäret efter framgång – i alla de drömmar jag haft har själva grunden varit att jag ska lyckas och placera mig själv i en position där jag är respekterad, erkänd och högt ansedd.

castleofdreamswalc_1164809953_9260825Den rädsla som jag nu återkommande upplever inför framtiden är i förhållande till att inte kunna uppnå och realisera en sådan dröm om att i framtiden vara framgångsrik och lyckad. Frågan är egentligen varför jag vill manifestera min framtid utifrån denna utgångspunkt av att bli sedd av andra såsom framgångsrik och lyckad.

Det jag kan se är att jag söker efter framgång och att ha en lyckad karriär för att på så vis bevisa någonting, för om jag tittar bara på mig själv, och på vad jag hade velat och önskat om jag hade varit ensam i denna världen, då hade jag inte haft ett sådant sug efter att få bli framgångsrik – varför? Jo, därför att då inte hade funnits några människor att imponera på, att få erkännande och bli högt ansedd av. Det hade bara varit mig själv och i en sådan position hade jag istället sysslat med vad jag hade haft en passion för, vad jag utifrån ett självfulländande perspektiv hade velat hänge mig själv till.

Därför är denna karaktär som jag skapat inom mig själv baserad på en upplevelse av underlägsenhet och känsla av att jag är undermålig och att det ända sättet för mig att kunna hävda mig själv är genom att få andra att erkänna mig som duktig, effektiv och framgångsrik.

Detta är uppenbarligen otroligt begränsande och det hämmar mig från att ta beslut och bestämma hur min framtid ska se ut, eftersom jag inte låter mig själv vara ovillkorlig i mitt beslutsfattande – istället ser jag hela tiden på hur jag skulle kunna vinna någonting på beslutet i syfte att skapa en bild av mig själv som framgångsrik och högt ansedd.

Således kommer jag att i denna blogg med självförlåtelse och självåtaganden att arbeta med att släppa denna definition och idén av mig själv, att jag tydligen saknar ett värde och jag därför måste spendera mitt liv till att skapa mig själv till att ha ett sådant värde som andra människor i min omvärld kan erkänna.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta beslut utifrån att vilja framstå som framgångsrik, stark, effektiv och lyckad i andra människors ögon. Således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte lyssna på mig själv, att inte se mig själv, och att inte ta beslut som jag ser är effektiva och som passar mig, och som jag vill ta eftersom jag ser att dessa beslut är vad som är bäst för mig och andra människor i min omvärld

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta beslut utifrån en utgångspunkt av att önska och ha ett begär efter att andra människor ska se mig som framgångsrik, således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit, och istället för att leva mitt liv för att få erkännande, bli omtyckt, och bli sedd som framgångsrik av andra, att jag istället tar beslut för och som mig själv – att jag istället tar beslut som är baserade på sunt förnuft där jag tar mig själv i beaktande, och där jag tar min omvärld i beaktande, och jag tar ett beslut som är effektivt och baserat på omständigheter som är faktiska och reella och som inte bara består i att jag har ett begär efter att få bli erkänd av andra i min omvärld

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ängslan, ångest, nervositet inför att inte vara erkänd av andra människor som framgångsrik, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bära på en börda om att jag ska vara framgångsrik i andra människors ögon, jag ska ses som speciell, jag ska ses som unik; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att föra mig själv tillbaka hit – till min kropp – till mitt andetag – och stabilisera mig själv här – att sluta jaga i mitt sinne i rädsla och ångest inför hur andra människor ser mig och istället konsultera mig själv utifrån en utgångspunkt av sunt förnuft – av vad som är bäst för mig men även bäst för andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att jag kan inte lita på de tankar som kommer upp inom med diverse fantasier, bilder, och förhoppningar om framtiden, om vad jag ska göra, om vad jag ska syssla, och om vad jag inte ska syssla med, eftersom de är alla baserade på rädsla, de är baserade på reaktioner och upplevelser och inte på sunt förnuft – inte på en faktisk insikt om hur denna fysiska verklighet fungerar och hur jag kan röra mig själv i och som denna verklighet på ett sätt som är effektivt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att alla de drömmar, fantasier, och förhoppningar som rör sig i mitt sinne är alla baserade på en reaktion, på en energi, på en upplevelse, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att basera min existens och mitt liv på sunt förnuft – på vad som är faktiskt – HÄR – reellt – som jag kan ta på och röra vid och konfirmera för mig själv såsom att utgöra en fysisk och praktisk realitet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att när jag upplever tvivel, rädsla, eller ångest i förhållande till någon av mina drömmar, i förhållande till någon av mina framtida planer, då handlar det egentligen alltid om rädsla – och jag kan därför inte lita på de tankar som dyker upp inom mig, jag kan inte basera ett effektivt beslut på dessa tankar eftersom de har ingenting att göra med vad som är verkligt, reellt, och faktiskt – det är endast upplevelser – således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit – och i detta tillåta mig själv att fullständigt – helt och hållet släppa taget om denna ångest – om dessa inre monologer där jag diskuterar och hypotiserar över min framtid – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att leva HÄR och att hålla fast vad som är här – och att vara strikt med mig själv att förlåta och släppa taget om de olika rädslor som kommer upp inom mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att det i egentlig mening inte finns någon begräsning för hur jag väljer att skapa min framtid – den enda begräsning är att mina beslut inte får skada och inte får göra illa människor i min omvärld – således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa min valmöjlighet i detta livet utifrån en upplevelse av rädsla och ångest – där jag tror att det finns val som är de korrekta val, och andra val som är de inkorrekta valen – och att jag är i en slags limbo där jag hela tiden försöker finna de korrekta valen – istället för att se, inse, och förstå att det finns ingenting sådant som korrekta eller inkorrekta val – utan det som är riktigt och reellt är att det finns en fysisk verklighet där mina beslut har fysiska konsekvenser – och att det är detta jag måste beakta i mina beslut och ingenting annat

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att jag inte kan kontrollera min framtid, och att hur jag än gör kommer min framtid alltid att vara oviss – jag kan planera – men jag kan inte fullständigt vara säker på vad som kommer hända; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att planera och styra mitt liv utifrån vad som är sunt förnuft – utifrån vad som är praktisk och effektiva beaktanden om hur jag kan leva mitt liv på ett sådant sätt som är bäst för alla – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att släppa taget om denna ångest och rädsla inför att ta fel beslut – och istället låta mig själv endast beakta fysiska och praktiska överväganden i fråga om mina beslut och inte emotionella och känslomässiga irrationella idéer om mitt liv, och om min framtid

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstår att mina känslomässiga och emotionella överväganden gentemot framtiden inte förtjänar någon tillit överhuvudtaget – och att det i grund och botten är fullständigt irrationellt att planera och besluta mitt liv utifrån hur jag känner om saker och ting – för saken är den – att vad jag känner i fråga om saker och ting inte har någon faktisk och reell relevans för hur denna verklighet byggs upp och skapas i varje ögonblick – vilket den görs genom fysiska handlingar, fysiska konsekvenser, och inte vad jag känner eller upplever

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att träna mig själv på, och driva mig själv till att ta beslut, att planera, och att beakta min framtid utifrån reella och praktiska överväganden där jag tittar på vad som är fysiskt här – och inte tittar på vad jag känner, vad jag tycker, och vad jag upplever eftersom det är i grund och botten fullständigt irrelevant – vad som är relevant är vad som är praktiskt – vad jag kan göra och vad det har för konsekvenser om jag åtar mig själv att leva ett visst beslut

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte disciplinera mig själv till att låta varje andetag jag tar vara ett andetag där jag lever praktiskt – där jag tittar på min verklighet utifrån praktiska överväganden och i detta fullständigt raderar alla slags upplevelseöverväganden eftersom jag förstår att dessa upplevelseöverväganden inte har någon relevans vad det gäller att ta beslut och leva beslut – och att röra mig själv i och som denna fysiska, praktiska och reella verklighet

Självåtaganden

När jag märker att jag vill ta ett beslut, planera, eller titta på min framtid utifrån upplevelseöverväganden, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att vad jag upplever i förhållande till saker och ting saknar i grund och botten mening och syfte – det saknar relevans och har ingen betydelse i en verklighet som är till sin natur praktisk, fysisk och faktisk; således åtar jag mig själv att överväga mitt liv, mina beslut och min framtid utifrån en praktisk utgångspunkt – där jag ser vad som kan fungera, vad som kan vara effektivt, vad som kan leda till konsekvenser jag vill stå vid – och att jag alltså lever praktiskt och inte mentalt

När jag märker att jag vill ta beslut utifrån en mental utgångspunkt såsom hur jag känner mig själv i fråga om en viss sak, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit, och jag åtar mig själv att påminna mig själv att det jag känner inte har någon betydelse i en verklighet som fungerar utifrån praktiska och fysiska handlingar – således åtar jag mig själv att ändra mitt perspektiv – att ändra min utgångspunkt från att vara mental till att vara fysisk och praktisk här

Enhanced by Zemanta

Dag 200: ”jag är mest lyckad”-karaktären (Del 6)

Idag kommer jag omdefiniera två ord vilka jag märkt framkommit flera gånger då jag gått igenom alla de dimensioner som ”jag är mest lyckad”-karaktären består av – och dessa ord är: ”bäst” och ”framgångsrik”

Bäst

Nuvarande definition på ordet i världen

1. Surpassing all others in excellence, achievement, or quality; most excellent: the best performer; the best grade of ore.

2. Most satisfactory, suitable, or useful; most desirable: the best solution; the best time for planting.

3. Greatest; most: He spoke for the best part of an hour.

4. Most highly skilled: the best doctor in town.

Hur jag har upplevt/förstått/levt ordet

Att vara bäst, eller att någonting är bäst – har jag sett såsom att någonting är ultimat – och värdemässigt överlägset någon, eller någonting. Det har alltså inte handlat bara om att en viss sak är praktiskt bättre än en annan sak – utan att den ena saken på grund av att denna är bättre anpassad till ett visst förhållande – har ett högre värde än den sak som är sämre anpassad för samma förhållande.

Jag har även definierat och sett det som eftersträvansvärt att vara bäst – och att det är ett misslyckande att vara dålig, sämst, eller mindra bra än bäst. Därför har jag i mitt liv strävat efter att få vara bäst på de saker och ting jag tagit mig an. I de saker jag inte var bra på, och inte kunde bli bäst på – brukade jag inte lägga ner tid eller ansträngning, eftersom jag inte kände det som om att det fanns något av värde att hämta – för jag kunde ju ändå inte bli bäst.

Ljuda ordet

svenska:
Bäst

Best

Mest

Flest

engelska:
Best

Beast

Bees-t

Kreativt skrivande om ordet

Såsom framkommer av ljudets ord innebär ordet ”bäst” att någonting är praktiskt överlägset i jämförelse med någonting annat – det är den absolut främsta lösningen, och den lösningen som man ska välja om man står inför ett val där den ena lösningen är bäst och den andra inte är bäst.

Men detta betyder inte att den lösningen på något sätt är värd mer – eller har någon högre känslomässig betydelse en den andra lösningen – att någonting är bäst är alltså en praktiskt och objektiv punkt som inte har någonting med värde, känslor, eller emotioner att göra.

Slutgiltig definition

”Bäst” = någonting är i sin funktion praktiskt och objektivt överlägset andra alternativ

Kontrollfrågor

Representerar min definition av ordet vad ordet betyder?

Ja

Är min definition av ordet fri från polaritet?

Ja

Kan jag stå vid min definition av ordet i evigheter?

Ja

Framgångsrik

Nuvarande definition på ordet i världen

1. The achievement of something desired, planned, or attempted: attributed their success in business to hard work.

2.

a. The gaining of fame or prosperity: an artist spoiled by success.

b. The extent of such gain.

3. One that is successful: The plan was a success.

4. Obsolete A result or an outcome.

Hur jag har upplevt/förstått/levt ordet

Att vara framgångsrik har för mig inneburit att man står över andra människor – och att man gjort någonting som ingen annan tidigare gjort, eller i vart fall gjort något sämre – och därför står man ut från mängden, och man gör sig själv sedd av andra – och man känner sig unik och speciell för man har gått ett steg längre än vad andra har gjort.

Jag har sett det som något eftersträvansvärt, och längtansvärt att vara framgångsrik – det är ett positivt ord – någonting som man vill göra, vill uppleva, och vill vara med om – och det man inte vill vara med om är att vara ett misslyckande – och uppleva en tillbakagång – det är motsatsen till att vara framgångsrik.

Framförallt har jag sett ordet i förhållande till pengar, arbete, skola, förhållanden, och sport – att man har lyckats i dessa delarna av sitt liv och får någonting mer än vad man tycker andra har fått. En begränsad definition av ordet får jag säga.

Ljuda ordet

svenska:
Fram-gång-rik

engelska:
Suck-see-ful
Suck-invest-ful
Suck-rest-dull
Suck-self-full

Kreativt skrivande om ordet

Det som jag kan se är att jag levt och förstått ordet framgångsrik fram tills nu såsom någonting som endast inträffar och sker för individen. Alltså bara en person kan vara framgångsrik, och att detta då betyder att andra människor måste vara sämre och förlora – och alltså vara underlägsna den som är framgångsrik. Någon måste suga ut musten ur de andra – för att denna ska kunna bli framgångsrik.

Men detta är en begränsad definition – och istället vill jag se att ordet framgångsrik är en ensak som rör alla människor – faktiskt hela vår existens – och att endast tillsammans – holistiskt – och som en enhet – kan vi bli framgångsrika. Endast när allas intressen blir tillgodosedda – och alla blir hörda, och hänsyn ges till både liten som stor – då är vi framgångsrika – inte annars.

Alltså är framgångsrik ett ord som man lever praktiskt – genom att ta beslut som är till fördel för alla – och inte bara för en själv.

Slutgiltig definition

”Framgångsrik” = När en person tar ett beslut som gynnar hela existensen – och göra att existensen i sin helhet blir en mer livsgynnande att befinna sig själv i.

Kontrollfrågor

Representerar min definition av ordet vad ordet betyder?
Ja

Är min definition av ordet fri från polaritet?
Ja

Kan jag stå vid min definition av ordet i evigheter?
Ja

Dag 199: “jag är mest lyckad”-karaktären (Del 5)

Idag fortsätter bloggserien – och dagens dimensioner att hantera genom självförlåtelse och självåtagande blir 7) Fysisk Upplevelse, och 8 ) Konsekvens.

7) Fysisk upplevelse

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv – att genom att jag medverkar i och som ”jag är mest lyckad”-karaktären – att skapa en press över mina lungor, och mitt solar plexus – och uppleva mig själv stel och inflexibel i hela min kropp – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte stoppa mig själv från att gå in i denna karaktären – och istället förbli här med min kropp – och ha uppmärksamheten av och som mig själv riktad mot mig själv här med och som min mänskliga fysiska kropp – och inte inriktad på emotioner, upplevelser, eller tankar inom mig själv

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in i denna kroppsliga upplevelse av att känna mig stel – och orörlig – och pressad inom mig själv – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas effektivt och föra mig själv tillbaka hit – och se, inse och förstå – att denna upplevelsen kan bara existera inom mig om jag tillåter och accepterar det – om jag tillåter mig själv att vara en slav till emotioner, och tankar – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att disciplinera mig själv att stoppa mina tankar – stoppa mina upplevelser – och stoppa mina inre utflykter in i diverse onödiga och helt värdelösa självsaboterande mentala beteenden

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv – att genom att medverka i och som ”jag är mest lyckad”-karaktären – förtrycka mig själv såsom ovillkorligt – och naturligt självuttryck med och som mig själv här – med och som min mänskliga fysiska kropp – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att när jag märker att jag upplever mig själv på detta sättet – att i detta ögonblick ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit – och slappna av med min kropp – och låta mig själv sjunka tillbaka in och som bekvämlighet och lugn i och som min kropp – och inte längre fast i stelhet

Självåtaganden
1. När jag märker att jag upplever en press över mina lungor, och mitt solar-plexus – och jag känner mig själv stel och inflexibel i hela min kropp – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag är i detta ögonblick besatt av ”jag är mest lyckad”-karaktären – i det att jag jämför mig med andra och tror att jag måste vinna – således åtar jag mig själv att andas och slappna och istället vara här med och som min mänskliga fysiska kropp – och se, inse och förstå att det finns ingenting som jag måste vinna – eller klara av – eller bevisa – utan det enda jag måste göra är att öva mig själv på att vara här med och som min mänskliga fysiska kropp

2. När jag märker att jag går in i en fysisk upplevelse av mig själv av att känna mig stel – orörlig – och pressad – som om att jag håller andan inom mig själv i rädslan för att någon annan ska vara bättre än mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – jag kan i detta ögonblick använda mitt andetag för att slappna av och korrigera denna upplevelse – och medvetet pressa ut all upplevelse av obekvämlighet inom mig själv och istället göra detta ögonblick till ett bekvämt och givande – och trevligt ögonblick; således åtar jag mig själv att andas in – och pressa ut all stelhet – och allt tryck inom mig själv – och stabilisera mig själv här med och som min mänskliga fysiska kropp

3. När jag märker att jag förtrycker mig själv i mitt uttryck av och som mig själv i min mänskliga fysiska kropp – genom att jag inte tillåter och accepterar mig själv att slappna av – och ge efter – och helt enkelt följa med min kropp i dessa naturliga rörelse och uttryck av sig självt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – i detta ögonblick måste jag fysiskt korrigera mig själv genom att andas och fokusera helt och fullständigt på mig själv som mitt andetag; således åtar jag mig själv att fokusera helt och fullständigt på mitt andetag – och andas mig själv tillbaka in i min fysiska kropp – och uttrycka mig själv naturligt en och jämlik med och som min mänskliga fysiska kropp

8 ) Konsekvens

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att när jag medverkar i ”jag är mest lyckad”-karaktären – så förstör jag ett ögonblick för mig själv – eftersom jag inte är här med och som min mänskliga fysiska kropp – utan jag försöker istället vara någon annan – i tron att jag måste vara någon annan för att kunna vara nöjd med mig själv och tydligen vara en ”vinnare” – således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att acceptera mig själv – att andas – och att ge mig själv lösningen – och belöningen – av att vara avslappnad – lugn – och bekväm med mig själv i och som min mänskliga fysiska kropp

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att konsekvensen av ”jag är mest lyckad”-karaktären – är att jag aldrig tillåter mig själv att uppskatta mig själv – och erkänna mig själv – och se vad jag faktiskt gör som är bra och som jag borde vara stolt och tillfredställd med – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli upphakad på idén och upplevelsen om att tävla – istället för att ge mig själv varje ögonblick till att leva och uttrycka mig själv fullständigt tillsammans med och som min mänskliga fysiska kropp här

3. Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att konsekvensen av ”jag är mest lyckad”-karaktären är att jag inte genuint kan uppskatta och vara glad för en annan människas framgång – eftersom jag känner det som en annan människas framgång är ett hot mot min egen seger – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att öva mig på att vara ödmjuk och ge såsom jag vill få – och uppskatta andra människor – och vara genuint berörd av ett en annan människans faktiskt gjort någonting väldigt bra – och således kunna uppskatta och ge denna människan erkännande för denna punkten utan att jag därmed känner det som om att jag förlorar en del av mig själv

Självåtagande
1. När jag märker att jag medverkar i ”jag är mest lyckad”-karaktären – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att konsekvensen av att jag medverkar i denna karaktären är att jag förstör ett ögonblick – förstör en möjlighet för mig att uttrycka mig själv naturligt och avkopplat här med mig själv – eftersom jag är så besatt i mitt huvud av denna karaktären; således åtar jag mig själv att ge mig själv varje ögonblick – till att leva och uttrycka mig själv – genom att andas effektivt – och inte låta denna karaktären besätta mig och styra mig

2. När jag märker att jag medverkar i och som ”jag är mest lyckad”-karaktären – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att konsekvensen av att jag medverkar i och som denna karaktären är att jag känner det som om att jag aldrig är tillräcklig – som att jag aldrig kan vara tillfreds med mig själv – och slappna av – eftersom jag hela tiden upplever det som om att jag måste bevisa mig själv och nå nya höjder av självuttryck – och självstyrning; således åtar jag mig själv att släppa denna karaktären – och öva mig själv på att andas – slappna av – och vara tillfreds med mig själv här – och sluta söka efter någonting mer än mig själv

3. När jag märker att jag medverkar i och som ”jag är mest lyckad”-karaktären – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att en konsekvens av att medverka i denna karaktären är att jag aldrig genuint kan uppskatta och ta del av någon annans framgång eller glädje – eftersom jag hela tiden tävlar och försöker vara bättre och mer framgångsrik än vad andra är – således åtar jag mig själv att ta ett steg tillbaka inom mig själv – och sluta försöka vinna – sluta försöka kämpa mig till en första plats genom att vara bättre och mer unik – och istället åtar jag mig själv att amalgamera och integrera mig själv här med och som min mänskliga fysiska kropp

 

Dag 197: “jag är mest lyckad”-karaktären (Del 3)

Idag kommer jag fortsätta på ”jag är mest lyckad”-karaktären – och jag kommer att applicera självförlåtelse, och självkorrigerande åtaganden på dimensionerna 3) Fantasi och 4) Tanke.

3) Fantasi

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterad mig själv att medverka i och som en fantasi – såsom en inre film – där jag ser mig själv vara på toppen av ett berg och nedanför mig står människor som hurrar åt mig – och erkänner mig som den absolut främsta människan på jorden – eftersom jag kunde ta mig själv upp för det där berget – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv utifrån en idé om att jag måste bevisa att jag klara av saker och ting, och göra saker som inte andra kan göra – för att jag ska kunna acceptera mig själv

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som en fantasi av att jag står på en scen framför en stor mängd människor – och jag spelar gitarr, eller pratar om något som anses vara viktigt – och jag har allas uppmärksamhet riktad mot mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se, och definiera mig själv såsom att vara värdelös, och underlägsen om jag inte lyckas nå upp och ställa mig själv på denna scenen och bli ansedd av andra såsom att vara absolut bäst – och mest erkänd – och mest omtyckt

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och röra mig själv utifrån fantasier i mitt huvud där jag inbillar mig själv att jag är viktig och förmer än vad andra är – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sluta fantisera och istället jorda mig själv här med och som min mänskliga fysiska kropp – och således sluta försöka vara någonting mer än mig själv och se, inse och förstå att jag behöver inte vara någonting mer än mig själv här

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv i förhållanden till fantasier som dyker upp i mitt huvud där jag inbillar mig själv att jag är bättre, intelligentare, och starkare än andra människor – och att jag på något sätt kan mer, och är mer än andra människor – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att leva ödmjukhet – ta ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och se, inse, och förstå att jag är inte mer – eller bättre än andra – utan jag är här och i precis samma situation som resten av jordens befolkning

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte leva utan fantasier, och att inte sluta att inbilla mig själv och skapa historier om mig själv inuti mitt huvud – och istället leva här i och som varje andetag – tillfullo och utan att skapa en negativ, eller positiv självbild – utan helt enkelt bara tillåta och acceptera mig själv – att vara och leva med mig själv här

Självåtaganden
1. När jag märker att jag medverkar i och som en fantasi i mitt huvud där jag inbillar mig själv att jag står på toppen av ett berg, och att jag är förmer än andra – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – jag inte är en fantasi, och att det som händer i en fantasi inte är verklighet – utan bara tjänar till att ta mig bort från verkligheten och från vad som är här; således åtar jag mig själv att andas – och föra mig själv tillbaka hit – och leva i varje andetag genom att stå med mina fötter här på och som denna riktiga jorden – och utan att skapa fantasier om mig själv

2. När jag märker att jag medverkar i och som, och skapar en fantasi inom mig själv av att jag står på en scen framför en stor mängd människor – och dessa människor ser upp till mig och tycker jag är viktig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det finns ingen scen – och jag är inte mer viktig, eller bättre än vad någon annan är – utan jag är helt enkelt en människa av kött och blod som kräver syre för att överleva – och mat – och vatten – och alltså ingenting mer eller mindre än någon annan; således åtar jag mig själv att leva ödmjukhet här – och stå med mina fötter på jorden och inte låta mig själv glida bort i och som fantasier

3. När jag märker att jag medverkar i och som fantasier i mitt huvud där jag inbillar mig att jag är i någon slags viktig position – och att jag har makt, och kontroll över andra människor för att jag befinner mig i denna viktiga positionen – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – nej – jag är inte viktigare, förmer, eller bättre än någon annan även om en sådan fantasi dyker upp i mitt huvud – således finns det ingen mening – och inget syfte att ge sådana fantasier någon uppmärksamhet, eller något värde; således åtar jag mig själv att leva här – med och som min mänskliga fysiska kropp – och ge mig själv värde och uppmärksamhet här – såsom min mänskliga fysiska kropp

4. När jag märker att jag inbillar mig själv att jag är mer intelligent, modigare, starkare, och bättre än andra människor i mitt huvud – och att jag göra detta genom att lyfta fram vissa saker i mitt liv där jag kände det som om att jag var framgångsrik och duktig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår – att personlig framgång inte är riktig framgång – eftersom endast framgång som är en framgång för alla – är riktig framgång – således är jag inte lyckad – om jag inte skapar någonting av mig själv och mitt liv som gör att alla blir lyckade; således åtar jag mig själv att sluta se, och definiera mig själv såsom ”en” människa – och istället se att jag hör ihop med hela världen – och att jag inte kan avskilja mig själv och tänka att ”jag kan vinna” utan att världen som helhet då förlorar

5. När jag märker att jag skapar historier, och har en slags berättarröst i mitt huvud där jag pratar om mina framgångar, och om det som jag tycker att jag gjort bra i mitt liv – och under min dag – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – denna inre rösten som talar om för mig vad jag tydligen gjort bra – det är en riktig och fysisk röst – och det är framförallt inte min egen röst – utan endast ett förprogrammerat program vars enda syfte är att jag ska prata mig själv in i ego – istället för att jag fokuserar och koncentrerar mig själv på att leva och uttrycka mig själv här – således åtar jag mig själv att ge min fokus – och min koncentration till att leva – uttrycka – och röra mig själv här med och som min mänskliga fysiska kropp

4) Tanke

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som tanke av att jag håller i en pokal, och får en medalj hängd över min axel – och ser en publik heja på mig – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när denna tanken kommer upp inom mig – att genast ändra mig själv, och bli som en blodtörstig jägare vars en mål i livet är att uppnå herravälde – och placera sig självt i en situation av att vara bäst – och av att vinna mot andra

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att jag inte längre kommer finnas kvar – och att jag kommer förlora all min ”mojo” om jag inte ser till att skydda min position i världen – och ser till att visa andra människor runtomkring mig att jag banne mig inte är en förlorare utan att jag istället är en vinnare, och någon som inte kommer vara sämst – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte leva – och uttrycka mig själv här – ovillkorligt med och som min mänskliga fysiska kropp – och sluta försöka vara någonting mer än mig själv

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att ge upp denna tanken – och rädd för att sluta följa efter och leva utifrån denna tanken – i rädslan, och ångesten – att om jag lever, och rör mig själv här som mitt andetag och inte längre utifrån vinnartanken – att jag då inte kommer leva ett roligt och givande liv, utan att allt kommer bli trist – och alldagligt – och utan något värde; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ett andetag – och föra mig själv tillbaka hit – och se, inse och förstå att jag behöver inte vara någonting mer än mig själv här som min kropp – och att det är faktiskt sinnet i form av tankar som begränsar mig – och fulländning kan bara ske när jag släpper taget om min idé av och som mig själv

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta vinnartanken aktivera mig – och när denna tanke kommer upp inom mig – skapa en upplevelse av adrenalin och kamplust – där jag känner att jag måste bevisa mig själv, och hävda mig själv – och visa att jag är den där människan som är bäst – och vars handlingar inte kan motsägas

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte låta mig själv slappna av och vara tillfreds med mig själv – och låta mig själv leva och uttrycka mig själv i denna världen utan att jaga efter någonting mer – och således acceptera mig själv och ge uppmärksamhet till andra saker i denna världen som faktiskt är mycket viktigare än att skapa en känsla inom och som mig själv av att jag är en vinnare

Självåtaganden
1. När jag märker att jag medverkar i och som, och följer efter en tanke inom mig själv – såsom en stillbild av mig själv där jag håller i en pokal – och får en medalj hängd över min axel – och jag ser en publik heja på mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att hela konceptet om att tävla är begränsande – eftersom i jakten på att vinna mister jag nöjet med att vara här med mig själv och uttrycka mig själv – således åtar jag mig själv att ge mig själv nöjet tillbaka att leva och uttrycka mig själv i och som ögonblicket här – en och jämlik med och som min mänskliga fysiska kropp

2. när jag märker att jag tänker, och tror att jag inte längre kommer finnas kvar – och att jag kommer förlora all min ”mojo” om jag inte ser till att skydda min position i denna världen – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det finns ingen position för mig att skydda – för denna positionen existerar enbart i mitt huvud, och är endast en illusion som jag skapat genom att tänka för himla mycket; således åtar jag mig själv att sluta att tanka – och istället fokusera mig själv på att andas – och interagera effektivt här – med och som min mänskliga fysiska kropp

3. När jag märker att jag är rädd inför att ge upp denna vinnartanken – och denna idén inom mig själv av att jag måste vinna för att mitt liv ska ha mening – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – min upplevelse av mig själv såsom att vinna är inte ens riktig till att börja med – så det är ganska märkligt att vara rädd för att förlora någonting som inte är riktigt – således åtar jag mig själv att sluta vara rädd för att förlora min vinnartanke – och jag åtar mig själv att istället leva – och vara här med och som min mänskliga fysiska kropp

4. När jag märker att vinnartanken aktiverar mig – och att jag upplever en känsla av adrenalin och kamplust – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att när jag befinner mig i denna typ av upplevelse så lever jag inte – för jag andas inte – och jag är inte medveten om mig själv eller min omgivning – utan allt som jag tänker på är hur jag känner mig; således åtar jag mig själv att börja leva – genom att inte röra mig själv – och existera i och som upplevelser såsom adrenalin och kamplust – utan istället vara här med och som min kropp – i enhet och jämlikhet

5. När jag märker att jag inte låter mig själv slappna av och vara tillfreds med mig själv – och sluta jaga efter någonting mer; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det finns ingenting mer att få i denna världen – i formen av en seger eller upplevelse eftersom dessa inte är riktiga till att börja med – det enda som förtjänar att jagas är skapandet av ett nytt pengasystem som är bäst för alla – och som ger till alla vad som är bäst; således åtar jag mig själv att sluta jaga personlig seger – och börja jaga seger för alla i formen av ett jämlikt pengasystem

Dag 196: “jag är mest lyckad”-karaktären (Del 2)

Dagens blogg kommer behandla karaktären som jag började att skriva om igår – nämligen ”jag är mest lyckad”-karaktären – och jag kommer att fortsätta arbeta med denna under hela veckan, och gå igenom alla de olika inre mentala dimensioner som en karaktär består utav.

Som jag i tidigare bloggar berättat består en inre mental karaktär av åtta olika dimensioner – och dessa är: 1) Rädsla 2) Begär 3) Fantasi 4) Tanke 5) Sinnesskvaller 6) Reaktioner 7) Fysisk upplevelse 8 ) Konsekvens.

Eftersom jag kommer att skriva om denna karaktär under hela veckan kommer jag att dela upp min självförlåtelse, och självåtaganden under denna tiden – och jag kommer även att göra en vlogg där jag går igenom punkten i slutet av veckan – och jag kommer också att omdefiniera ord som jag ser är relevanta att ge en ny betydelse.

Idag kommer jag att skriva om och gå igenom dimensionerna 1) Rädsla, och 2) Begär.

1) Rädsla


Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd inför att inte vara den mest pålästa, den mest unika, och den mest framgångsrika personen bland människor – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta och känna ångest att någon skulle vara bättre än mig, och leva ett mer intressant, ett mer roligt, och ett mer givande liv än vad jag gör – i tron att om detta är fallet så betyder det att jag är mindre värd – och att jag inte är lika bra som vad andra är

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna rädsla, och underlägsenhet inför andra människor om jag inte kan fantisera, och tänka om mig själv att ”jag är bäst” – ”jag kan mest” – och ”mitt liv är mest intressant” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte låta mig själv slappna av och uttrycka mig själv naturligt bland människor – och vara bekväm med mig själv

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna och uppleva ångest och rädsla inför att jag inte ska vara bäst – i tron att om jag inte är bäst – i det att jag lever det mest omtumlande och fascinerande livet i jämförelse med andra – att tro att det då är någonting fel med mig och att jag inte kan vara nöjd med mig själv för att jag tydligen gjorde ingenting av mig själv – och jag gjorde ingenting av mitt liv – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en idé om att jag måste imponera på andra människor – och tävla mot andra människor – och visa upp mig själv som den som är bäst – för att mitt liv ska ha någon betydelse – och för att jag ska vara tillräcklig

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att inte bli ansedd av andra såsom att vara en jämlik – och frukta att andra kommer se mig såsom att inte vara lika bra – lika stark – lika framgångsrik – och lika värdig – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att för att försöka bota, och ta bort denna rädsla – att gå ut i världen och försöka tillägna mig själv ett anseende – så att andra ska titta på mig och se mig som en jämlik – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att acceptera mig själv som en jämlik här och sluta att oroa mig för vad andra tycker om mig

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa och uppleva mig själv i som rädslan och ångesten inför att inte bli sedd – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att mitt värde, min självkänsla – och hela mig som person är beroende av att andra ska se mig såsom att vara ansedd – viktig – och speciell – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att slappna av och ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit – och låta mig själv se att det inte är någon fara med att inte vara sedd – och att jag fortfarande är kvar här precis som innan

Självåtaganden
1. När jag märker att jag upplever mig själv rädd inför att inte vara den mest pålästa, den mest unika, och den mest framgångsrika personen bland människor – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det finns inget värde i att vara ansedd såsom ”bäst” av andra – utan det är bara en idé att tro att det skulle på något sätt förändra mig i hur jag upplever mig själv och i vem jag är som människa – således åtar jag mig själv att sluta vara rädd för att inte vara ”bäst” – och istället åtar jag mig själv att vara mig själv bland människor – avslappnad – avkopplad – och bekväm här med och som min mänskliga fysiska kropp

2. När jag märker att jag tänker och tror att jag måste vara bäst – jag måste vara den mest unika och framgångsrika bland människor för att kunna vara bekväm med mig själv och inte vara rädd – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag behöver ingen fantasi – och ingen tanke – ingen upplevelse för att kunna slappna av och leva utan rädsla – utan jag behöver endast mig själv här – och jag behöver endast ta ett beslut att andas igenom min upplevelse och ta mig själv tillbaka hit – till och som min mänskliga fysiska kropp; således åtar jag mig själv att sluta vänta på en upplevelse för att jag ska leva utan rädsla – och jag åtar mig själv att istället leva utan rädsla här – i och som min mänskliga fysiska kropp – en och jämlik

3. När jag märker att jag upplever ångest och rädsla inför att jag inte ska vara bäst – i tron att det är någonting fel med mig, och att jag inte kan vara nöjd och bekväm med mig själv om jag inte är bäst – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – allt jag behöver är mig själv här som mitt andetag – och jag behöver inte uppnå någon slags erkännande – jag behöver inte bli berättigad eller vara ansedd – utan jag behöver bara acceptera mig själv; således åtar jag mig själv att sluta att längta efter att andra ska acceptera mig – och jag åtar mig själv att acceptera och erkänna mig själv här – i varje andetag

4. När jag märker att jag är rädd för att andra inte ska se mig som stark – som jämlik med dem själva – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag behöver inte att någon ska se mig på ett speciellt sätt för att jag ska kunna leva utan rädsla – utan att leva utan rädsla är någonting som jag måste ta ett beslut om att göra här – och leva detta beslut genom att stoppa min rädsla – och inte ge rädsla makt eller kontroll över mig; således åtar jag mig själv att ta beslutet att leva utan rädsla – och att inte vänta på att min omgivning ska ge mig en viss upplevelse – utan jag ger mig själv riktning och styrning här

5. När jag märker att jag är rädd för att andra inte ska se, och lägga märke till mig – och att jag tror att om människor inte gör detta kommer mitt värde att minska – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det ändrar inte mig fysiskt på något sett huruvida människor ser mig eller inte – utan jag förblir densamma – således åtar jag mig själv att förbli densamma även inom mig själv – genom att andas effektivt här och amalgamera mig själv med och som min mänskliga fysiska kropp

2) Begär

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som ett begär av att få erkännande av andra människor såsom att vara speciell, och unik – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att detta på något sätt ska göra mig till mer av en människa – och att om jag får erkännande av andra såsom att vara en speciell – och annorlunda människa att jag då äntligen skulle kunna bli nöjd med mig själv – och ge mig själv förmågan att acceptera mig själv

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha ett begär efter att få andra att acceptera mig såsom en stark – och unik människa – och tänka att jag behöver andra att erkänna, att se mig, och att acceptera mig – för att jag ska kunna acceptera och erkänna mig själv – för att jag ska kunna slappna av och ge mig själv tillåtelse att koppla av och låta mig själv släppa taget och helt enkelt gå upp i och som min mänskliga fysiska kropp – och bli min mänskliga fysiska kropp helt och fullständigt

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha, och skapa ett begär efter att få vara bäst – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro jag måste visa mig själv såsom att jag är bäst – annars är jag helt enkelt inte värdig att acceptera mig själv – och jag måste då helt enkelt fördöma mig själv, och känna mig själv rädd, och underlägsen – istället för att se, inse och förstå att – nej – jag behöver inte känna mig själv så – jag kan helt enkelt låta mig själv acceptera mig själv oavsett vad någon annan gjort – eller kan – eller gör – och alltså inte bry mig om vad andra tycker om sig själv, eller tycker om mig

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa och manifestera ett begär inom mig själv av att jag måste stå på en scen framför andra människor och göra mig själv hörd – och andra människor ska i detta prata om mig och ge mig ett positivt omdöme och tycka att jag är ”bäst” – för att jag ska kunna slappna av och acceptera mig själv – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att acceptera mig själv ovillkorligt – och utan att tänka att jag måste bevisa mig själv inför andra på något sätt

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att leva utifrån ett begär – att jag måste i mitt liv visa att jag kan mer än vad andra kan – i tron att om jag inte gör detta så kommer jag att försvinna och ingenting av värde kommer vara kvar av mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, och erkänna – att det finns mer till mig än vad jag kan – och hur jag är i jämförelse med andra – och att oavsett hur jag står mig mot andra så är jag fortfarande kvar här med mig själv – och således kan jag besluta att uppleva mig själv bekväm och nöjd med mig själv oavsett hur jag står mig i jämförelse med andra

Självåtagande
1. När jag märker att jag medverkar i och som ett begär av att få erkännande av andra människor såsom att vara speciell och unik – i tron att detta hade ändrat mig och gjort mig till en mer värdefull människa – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att endast jag kan besluta mitt värde – och kan besluta vem jag är inom och som mig själv – och ingen annan kan göra eller ge detta till mig; således åtar jag mig själv att ovillkorligt acceptera och värdesätta mig själv – och säga till mig själv att jag är tillräcklig oavsett vad andra tycker – oavsett vad andra kan som inte jag kan – jag är tillräcklig med och som mig själv här

2. När jag märker att jag medverkar i och som ett begär om att andra ska acceptera mig som stark – och jag gör detta för att jag tror att jag förstå då kan slappna av och känna mig själv färdig och nöjd med mig själv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att endast JAG – kan ge till mig själv styrka – och värde – och det spelar faktiskt ingen roll vad andra tycker för i slutändan är det jag som skapar mig själv; således åtar jag mig själv att ge mig själv styrka – och ge mig själv förmågan att vara tillfreds med mig själv – och att vara avslappnad och lugn oavsett i vad slags situation jag befinner mig

3. När jag märker att jag medverkar och skapar ett begär av att jag vill vara bäst – i tron att om jag inte är bäst då kan jag inte acceptera mig själv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att självacceptans är ett beslut som jag tar och lever här – någonting som jag aktivt beslutar att jag ska göra i varje ögonblick och är således ingenting jag kan uppnå genom att ”bli bäst” – således åtar jag mig själv att aktivt leva självacceptans genom att sluta fördöma och vara hård mot mig själv – utan istället vara hänsynsfull och ömsint mot mig själv i varje ögonblick – och inte driva mig själv för hårt

4. När jag märker att jag medverkar i och som ett begär inom mig själv av att stå på en scen framför människor, och göra mig själv hörd – och få omdömet av andra människor att jag är ”duktig” – och att jag är ”mycket bra” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det finns ingen mening med att stå på en scen och få ett omdöme av att vara duktig av andra – vad leder det till? Ingenting – förutom att jag gör mig själv beroende till andras erkännande för att jag ska finna det värt att uttrycka mig själv – och roligt med mig själv; således åtar jag mig själv att sluta söka efter bekräftelse av andra – och istället röra mig själv och göra det jag vill göra oavsett om jag får någon uppmärksamhet av en annan eller inte

5. När jag märker att jag medverkar i och som ett begär av att visa att jag är mer än vad andra är – att jag kan mer – att jag vet mer – att jag är mer erfaren och starkare än vad andra är – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att detta begär existerar inom mig för att jag inte tillåter mig själv att acceptera mig själv och se att jag är jämlik med andra – i det att jag består av samma fysiska material som alla andra – och att det därför inte finns någon anledning att försöka bevisa och hävda mig själv; således åtar jag mig själv att sluta försöka vara någonting jag inte är – och istället uttrycka mig själv här i enhet och jämlikhet med och som min mänskliga fysiska kropp – här

 

Dag 195: ”jag är mest lyckad”-karaktären (Del 1)

Problem

Jag kommer den kommande tiden att koncentrera mig själv på en karaktär som baseras i avundsjuka – och underlägsenhet.

Så – denna karaktär – som jag kan kalla ”jag är mest lyckad”-karaktären har jag observerat komma upp inom mig själv såsom en upplevelse av avundsjuka när jag suttit och diskuterat saker och ting med andra människor. Och den kommer framförallt upp när någon annan delar med sig av någon slags bragd, eller specialistkunskap – t.ex. var det någon som jag satt och åt med häromdagen som förklarade hur de hade väldigt mycket att göra dagarna i ända, och att de inte hade särskilt mycket fritid.

Denna person förklarade även att hennes barn var talangfulla musiker – överhuvudtaget fick jag en slags känsla av att denna personen var bättre än mig, och levde ett mer intressant och givande liv än vad jag gjorde – och det var detta som gjorde mig avundsjuk – och jag kände att jag ville vara den där speciella personen som hade ett unikt liv, och som var annorlunda, speciell, och inte som alla andra – jag vill vara den där som hade ett äventyrligt och fulländat liv – där saker och ting konstant händer som är fantastiska.

Detta är ett STORT problem för mig – eftersom jag inte kan sitta och koppla av och lyssna på andra människor – eftersom jag istället börjar jämföra mig själv – och tyst inombords i formen av reaktioner, och upplevelser – börjar tävla med den andra människan – detta vill jag bli av med så att jag kan sitta och prata med vem som utan att jag känner det som att jag måste bevisa mig själv såsom att vara den bättre människan.

Lösning

Lösningen är att applicera självförlåtelse, samt uttala och placera självåtaganden att leva istället för de nuvarande upplevelser jag har då jag kommunicerar med vissa människor – och detta kommer jag att arbeta med denna kommande veckan – att applicera självförlåtelse.

Lösningen är vidare att inte ta min upplevelse personligt, och inte fördöma mig själv för att jag har denna typen av avundsjuka – det är ett program som jag accepterat som mig själv och ingenting annat – och det enda som krävs är således att jag effektivt och hängivet namnger och släpper mina inre upplevelser – och jag kommer sedan ha en relativt lätt tid att styra upp mig själv och min upplevelse på.

Belöning

Belöningen för mig med att bli av med och korrigera denna punkten – är att jag kan prata och kommunicera med människor utan att känna och uppleva det som om att jag måste bevisa mig själv inför den andra människan – och jag kan istället fokusera på att andas – och vara uppmärksam här på och med min mänskliga fysiska kropp.

Dag 178: Om Inte Jag Får Vinna Vill Jag Inte Vara Med!

Självskriverier

Idag blir det en specifik punkt som jag ska gå in i – och det är avundsjuka, samt irritation.

Så – vad var det som hände idag? Jo – jag befann mig i följande situation: jag spelade gitarr och sjöng med mina vänner – vi brukar göra detta varje söndag. Det hände sig så att vi spelade en ny låt som jag inte hade så lätt få kläm, och jag gjorde flera misstag.

Tillslut sa en av mina vänner att kanske någon annan skulle sjunga, eftersom någon annan verkade kunna låten bättre än jag. När detta skedde blev jag genast avundsjuk på personen som blivit utnämnd att vara bättre än sjunga än jag, och jag kände mig också underlägsen, och litet värdelös för att jag tydligen inte var ansedd som bra på att sjunga. Vidare märkte jag att jag kände mig obekväm inför att ha denna upplevelsen inom och som mig själv, eftersom jag ogillade att visa vad jag kände – vilket var avundsjuka, och att alla då skulle se att jag var avundsjuk, och upplevde mig själv underlägsen.

Det var en ganska intressant upplevelse att se hur jag inom mig själv kämpade frenetiskt för att dölja vad jag upplevde, eftersom jag inte ville ”smitta” andra med min upplevelse – detta är någonting som jag utvecklat sedan jag blivit äldre, för när jag var ung då brydde jag mig inte om att andra såg vad jag upplevde. I ögonblicket då jag märkte att jag existerade inom och som denna konflikt, då sa jag till mig själv – vafan ska jag vara rädd för att visa vad det är jag verkligen känner? Vad har jag att förlora? Och så slutade jag kämpa mot upplevelsen av avundsjuka som jag hade, och jag lät mig bara andas och föra mig själv tillbaka hit – vilket var väldigt avslappnande.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta mitt gitarrspelande, och mitt sjungande vara beroende av att andra ska tycka att det låter bra – och att andra ska uppmärksamma mig som duktig och ge mig erkännande såsom att vara en fantastisk och effektiv individ som gör saker och ting ”så himla bra” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när andra människor inte verkar tycka, och känna att jag gör saker och ting ”så himla bra” – att bli avundsjuk, och att inte längre vilja hålla med vad jag gör – för vad spelar det för roll om inte andra tycker om vad jag gör?

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja vinna över andra människor när jag gör någonting – och i fråga om att t.ex. påbörja att lära mig en ny färdighet – att låta det första jag beaktar i ett sådant projekt vara – ”kan jag bli bra på detta? Kan jag vinna?” – och i detta förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att träna på – och öva mig själv på att göra saker och ting för och som mig själv och utan att vara beroende av någon annans positiva affirmation – och att någon annan står bakom min rygg och hejar på mig och säger ”gud vad du är duktig!”

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tävla mot människor i min värld om att få vara den mest talangfulla, den mest intelligenta, den mest framgångsrika människan som finns – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att genast inom mig själv gå in en upplevelse av underlägsenhet, och avundsjuka när det verkar som om någon annan är bättre än mig – någon annan är mer talangfull än jag – någon annan är mer intelligent än vad jag är; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ägna mitt liv åt att jaga bekräftelse, och jag erkännande – och stöd från människor i min värld – i det att människor säger till mig att ”jag gud Viktor! Du är verkligen bäst!”

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jaga efter att få bli ansedd såsom att vara en vinnare och att vara bäst – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, och lägga märke till mig själv här – och att det faktiskt finns andra saker att göra, att utforska, och att gå in – som inte handlar om att vinna, och att känna mig själv som om jag är bäst

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att denna tävlingen är fullständigt meningslös – eftersom jag ändå aldrig kommer att gå i mål – för hur mycket jag än kämpar, och hur mycket jag än känner det som om att jag vinner – så kommer det ändå nya tillfällen där jag återigen måste bevisa mig själv som en vinnare – och kämpa, och ge mitt allt för att bli ansedd och definierad som en vinnare

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas, och ta ett andetag – och låta mig själv leva utan att bry mig om huruvida jag vinner eller förlorar – och bara uttrycka mig själv avkopplat och fullständigt i och som detta ögonblick utan någon som helst fruktan för att saker och ting kommer att gå dåligt och jag kommer förlora

Självåtaganden

När jag märker att jag i och som mitt uttryck av mig själv i fråga om någonting jag gör – såsom att spela gitarr, sjunga, eller svara på frågor i skolan – är beroende av att andra ska tycka jag är duktig, och erkänna mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att beroende till andra är slaveri – och att jag i ett sådant stadium av mig själv är fullständigt död eftersom jag inte lever och uttrycker mig själv ovillkorligt utan endast så pass mycket, eller litet så att jag vet att andra ska erkänna mig; således åtar jag mig själv att öva mig själv på att prata, och uttrycka mig själv oavsett vad andra verkar tycka, eller uppleva i förhållande till vad jag säger, eller uttrycker

När jag märker att jag vill vinna över andra människor – och jag tvekar att göra någonting nytt, eller ta mig an en viss punkt eftersom jag är rädd för att jag inte kommer vinna – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – begäret efter att vinna är begränsande – för jag kommer aldrig våga göra någonting där jag riskerar att förlora – kommer aldrig våga gå utöver mina begränsningar där jag inte längre kan vara säker på utfallet eftersom jag då kanske förlorar; således åtar jag mig själv att gå bortom att vinna, och att förlora – och istället uttrycka mig själv ovillkorligt – utan rädsla – utan begär – här som mitt andetag – i varje ögonblick

När jag märker att jag tävlar med människor i min värld om att få vara den mest talangfulla, intelligenta, eller framgångsrika människan – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag slutar försöka marknadsföra mig själv till andra genom beteende och ord – för att få andra att avguda mig och se mig som överlägsen och bäst – och jag åtar mig själv att istället uttrycka mig själv här med och som min mänskliga fysiska kropp – utan att försöka marknadsföra mig själv – utan att vilka, eller försöka bli någonting som jag tror andra kommer se upp till

När jag märker att jag rör mig själv utifrån en utgångspunkt av att vilja bli ansedd som en vinnare, och vara bäst – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det finns inget sådant som att vara ”bäst” – utan det är en idé som marknadsfört i vår värld baserat på misstaget att tro att människor överhuvudtaget kan jämföras med varandra; således åtar jag mig själv att sluta försöka jämföra mig själv med andra, och vara någonting som jag tror är ”bra” för att på så vis känna mig överlägsen andra – utan istället uttrycka mig själv avkopplat och ledigt i och som varje ögonblick – här

När jag märker att jag håller tillbaka mig själv eftersom jag är rädd för att förlora – rädd för att göra bort mig – och rädd för att inte bli ansedd av andra såsom en vinnare – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det är alltid begränsande att vilja ha ut någonting speciellt från ett visst ögonblick – att vilja att någon annan ska vara på ett visst sätt för att jag ska känna mig bekväm och lugn inom mig själv; således åtar jag mig själv att sluta försöka få andra att se mig som en vinnare – och jag åtar mig själv att istället andas och uttrycka mig själv här – bekväm och lugn med mig själv – och utan att söka efter någonting mer – för jag ser att det finns ingenting mer att få

Dag 158: Tävlingskaraktären Del 3

Det här har jag tidigare skrivit om tävlingskaraktären:
Tävlingskaraktären Del 1
Tävlingskaraktären Del 2

Självskriverier

Syskonrivalitet – det blir dagens ämne. Igår var jag nämligen på besök hos min pappa, och tillsammans med mina syskon avverkade vi en liten måltid. Under måltidens gång började vi allesammans att samtala, och vi började dra in på ämnen såsom skolprestationer, universitetsstudier, och framtidsplaner – och då mina syskon delade med sig av några av sina prestationer märkte jag hur jag kände mig avundsjuk, och sedan upplevde jag mig i princip hopplös; såsom att jag tänkte ”Shit, jag kommer aldrig klara av att slå det där!”.

Det jag märkte efter middagen var hur jag faktiskt också använt viss information och kunskap som jag samlat på mig för att glänsa såsom en riktigt allmänbildad och intelligent man. Jag vill ju också framstå som ypperligt intelligent och bildad, och på så vis vinna och trumfa mina syskons prestationer. Det är intressant eftersom jag kan se samma beteendemönster hos min pappa – och såsom har sagts av Desteni är barn endast kopior av sina föräldrar, och därför är det ju enkelt att se att jag är precis likadan som min pappa – och mina syskon; vi delar alla samma genetiska arv.

Så idag ska jag fortsätta arbeta med tävlingskaraktären – fast idag ska jag rikta in mig på dimensionen som handlar om syskonrivalitet.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka utge mig själv inför andra såsom att ”ha koll” och ”ha all relevant kunskap” – för att på så vis få andra att se mig som otroligt intelligent, och allmänbildad – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka få andra att se mig som intelligent, så att de ska erkänna mig som en vinnare genom att säga till mig att ”gud vad intelligent du är” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att uttrycka och röra mig själv ovillkorligt här, och utan att försöka, eller ha någon slags behov eller begär efter att få bli sedd av andra såsom att vara smart eller intelligent

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja, och önska att jag kan överglänsa mina syskon genom att ha mer kunskap, och vara mer bildad än mina syskon – så att mina syskon ska känna sig underlägsen mig, så att jag kan känna, och definiera mig själv såsom överlägsen; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter, och ha ett behov, och ett begär av att mina föräldrar ska erkänna mig såsom att vara det mest intelligenta, lyckade, och framgångsrika barnet – i tron att detta då hade gjort mig mer värdefull

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka värde, och erkännande genom att försöka vinna över andra – och bevisa mig själv såsom att vara mer intelligent, mer stark, och mer bildad – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte leva och uttrycka mig själv HÄR – i enhet och jämlikhet med min mänskliga fysiska kropp – och således sluta söka efter andras erkännande, och uppmärksamhet – eftersom jag faktiskt inte behöver något erkännande, eller någon uppmärksamhet för att rent fysiskt kunna uppskatta mig själv och de andetag jag lever här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se och uppleva mina syskon såsom överlägsna, och bättre än vad jag är – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in i en tävlingskaraktär för att försöka vinna över mina syskon och på det sättet bevisa att jag visst inte är underlägsen och sämre än mina syskon – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag inte är underlägsen mina syskon till att börja – eftersom underlägsenhet, och överlägsenhet är en KÄNSLA – och en IDÉ – någonting som inte är en fysisk, och faktisk verklighet – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att släppa känslan och behovet av att jag måste bevisa mig själv för att vara en jämlik – och istället leva jämlikhet här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att det finns ingenting som jag kan vinna – det finns ingen som jag kan besegra – utan allt detta är endast känslor och upplevelser av och som sinnet och är sådana att de försvinner när jag inte medverkar i dem – och jag inte kan ta på dem, eller röra vid dem – de är således – INTE RIKTIGA – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att viga mitt liv åt upplevelser och känslor som i grund och botten inte är riktiga, och inte har något substantiellt värde överhuvudtaget

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att det genom historien har funnits människor som varit mer kapabla att insamla, och förstå kunskap än vad andra människor varit – men att dessa trots sin intelligens har dött och försvunnit – och att det inte finns någonting kvar av dem nu; och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå det fullständigt meningslösa och triviala i att leva mitt liv för att bevisa mig själv som mer intelligent än andra – för vad leder det till? Jo – ingenting!

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att jag måste och behöver tävla för att få vara bekväm med mig själv – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att min karaktär är beroende av att andra människor ska se mig som en stark, och vinnande människa, och om jag inte lyckas hålla kvar vid denna idén om mig själv i förhållande till andra – att då tänka och tro att jag är misslyckad och sämre än vad andra är

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att jag är beroende av att få andra människors positiva uppmärksamhet för att jag ska kunna uttrycka och röra mig själv – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fullständigt begränsa och hålla mig själv tillbaka i tron att jag måste ha att andra erkänner mig och ser mig som en vinnare för att jag ska kunna acceptera mig själv – och erkänna mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa idén och tron att jag måste ha att en annan människa känner sig underlägsen och sämre än mig för att jag ska kunna känna mig själv okay med mig själv – i tron att om ingen känner sig underlägsen eller sämre än mig så betyder detta att jag måste vara sämst, och att jag måste vara underlägsen andra – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag inte behöver känna mig varken under-, eller överlägsen – att jag inte behöver någon slags idé av mig själv att vara erkänd och definierad av andra eftersom jag är redan HÄR – såsom min mänskliga fysiska kropp och behöver alltså ingenting utöver det

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att om jag inte lyckas skapa ett förhållande till andra människor, vari andra människor ser mig som en stark och vinnande individ – att då tänka att jag har misslyckats – och att jag är sämre än vad jag kunnat vara – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv utifrån vad jag tror att andra tycker om mig – och bli rädd, och känna ångest inför att jag håller på att misslyckas så fort det inte verkar som om andra människor upplever sig själva positivt runtomkring mig och ser mig som en stark, och vinnande människa

Självåtaganden

När jag märker att jag försöker utge mig själv inför andra såsom att ”ha koll” och ”ha all relevant kunskap” – för att på så vis få andra att se mig som intelligent och allmänbildad – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag inte behöver imponera på andra, jag behöver inte vara och inverka positivt på andra och få andra att se mig som någonting speciellt för att jag ska kunna acceptera mig själv; således åtar jag mig själv att acceptera mig själv – och att lugna mig själv – och förstå att jag inte behöver tävla eller visa mig själv på styva linan – jag förlorar ingenting om jag gör det

När jag märker att jag vill, och önskar att jag kan överglänsa mina syskon genom att ha mer kunskap – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det finns absolut ingenting att hämta i att ”vinna” över en annan – eftersom själva idén om att ”vinna” i sig självt är en illusion; således åtar jag mig själv att istället prata – och medverka HÄR tillsammans med mina syskon – en och jämlik – och att uttrycka mig själv, samt interagera utan att vilja – eller försöka bevisa mig själv såsom varken mer eller mindre

När jag märker att jag försöker bygga upp egenvärde och självförtroende genom att vinna över andra – och utge mig själv såsom att vara mer intelligent än andra – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag behöver inte vara, eller bli mer för att leva egenvärde, och självförtroende – jag behöver inte bli någonting som andra sedan kan erkänna som en aktningsvärd, och överlägsen individ; och således åtar jag mig själv att istället slappna av – att andas och att vara medveten HÄR om min mänskliga fysiska kropp – och sluta jaga – och sluta försöka bli någonting för andra människor – sluta upp att spela spelet och istället LEVA HÄR

När jag märker att jag går in en tävlingskaraktär för att bevisa att jag visst inte är underlägsen och sämre än mina syskon – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag inte är överlägsen mina syskon, och mina syskon inte är överlägsen mig – vi är ALLA HÄR såsom våra kroppar – en och jämlik; och således åtar jag mig själv att sluta att jag efter att få skapa en upplevelse av mig själv som faktiskt inte ens finns – och istället leva HÄR en och jämlik som min mänskliga fysiska kropp

Jag åtar mig själv att sluta jaga efter upplevelse – att sluta definiera mig själv utifrån upplevelser – att sluta se mig själv utifrån upplevelser – och att sluta tro att upplevelser på något sätt är riktiga – och jag åtar mig själv att se, inse och förstå att vad som är riktigt är HÄR såsom mitt andetag – såsom min mänskliga fysiska kropp – såsom vad jag kan uppleva – känna och röra vid – och vara med och faktiskt fysisk interaktion tillsammans med

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att det spelar ingen roll om andra människor ser mig som intelligent – stark – effektiv – eller överlägsen – för i slutändan kommer jag att DÖ – och ingenting kommer vara kvar av mig – vilket visar MENINGSLÖSHETEN i att söka efter att få vinna i detta livet – att vinna betyder ingenting

När jag märker att jag tror, och tänker att jag måste och behöver tävla för att få vara bekväm med mig själv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – JAG BEHÖVER INTE – vinna – visa mig själv bra/duktig/effektiv – jag behöver inte vara den där trevliga människan som alla tycker om och dyrkar för att jag ska kunna vara bekväm här med mig själv; således åtar jag mig själv att leva bekvämlighet med mig själv i och som varje andetag och att sluta söka efter mig själv – utanför mig själv

När jag märker att jag tycker, tänker, och tror att jag är beroende av att få människors positiva uppmärksamhet för att jag ska kunna uttrycka mig själv, och röra mig själv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och tar mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – NEJ – jag behöver inte någon annans erkännande för att röra mig själv – jag kan vara mitt eget drivmedel – och leva min beslut utan någon som helst extern stimuli; således åtar jag mig själv att leva mina beslut och åtaganden utan något som helst behov för och som extern stimuli för att röra mig själv framåt

När jag märker att jag tror och tänker att jag måste ha att en annan människa känner sig underlägsen och sämre än mig för att jag ska kunna uttrycka mig själv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag behöver inte någon form av energi för att röra mig själv – och jag behöver inte att någon annan upplever någon som helst form av energi för att röra mig själv; således åtar jag mig själv att röra mig själv – att uttrycka mig själv – och att respektera mig själv genom att inte göra mig själv beroende av energi för att beslut och leva beslut

Jag åtar mig själv att bli min egen katalysator – och att på alla sätt och visa ta bort och förinta självbegränsning i det att jag inte längre är beroende av någon, eller någonting annat för att motivera mig själv – och röra mig själv framåt – och uttrycka mig själv

 

Dag 140: Betygssättning

Självskriverier

Idag hade gjorde jag en opponeringsuppgift i skolan. Den gick ut på att jag, och min grupp, skulle kommentera på en redovisning som gjordes av några andra i min klass. Min primära upplevelse i förhållande till hela denna situation var nervositet, och den grundande sig på att jag var orolig för vilket betyg jag skulle få av läraren.

Jag kunde också se att jag var nervös, och orolig för att jag sa var fel, att jag skulle missuppfatta någonting, glömma bort någonting, eller helt förlora överblicken på vad jag gjorde. Jag var alltså hela tiden orolig för att allt skulle gå åt helvete, istället för att göra opponeringen effektivt, och utan att ha min uppmärksamhet fokuserad på andra saker.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att oroa mig själv, och vara nervös inför hur jag ska göra en uppgift jag ställs inför, istället för att göra uppgiften

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara orolig för att slutresultatet när jag ställs inför uppgift inte ska bli bra – istället för att jag fokuserar min uppmärksamhet på att göra uppgiften bra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera mig själv in i framtiden när jag tar mig för en uppgift – och tänka, fundera, och fantisera över allting som kan gå fel – och allting som jag kan misslyckas med – istället för att jag istället fokuserar på vad det är jag gör – nämligen den uppgift som jag håller på med här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fokusera på ett slutresultat som inte finns, istället för att fokusera på uppgiften som jag håller på att arbeta med just nu i detta ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag gör en uppgift i skolan, eller på mitt arbete – att tänka på vad som kan hända om jag inte klarar av uppgiften, om jag misslyckas med den, eller om jag inte gör den så bra som jag tänkt mig; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att leva ett ögonblick i taget – att leva ett andetaget i taget – och sluta fokusera, och drömma mig själv bort i framtiden och försöka leva mitt liv här utifrån en illusorisk fantasi om hur framtiden kanske kommer se ut

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag omöjligt kan veta hur framtiden ser ut, och att det därför inte finns någon mening med att oroa mig själv över framtiden

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka beskydda mig själv mot en ”dålig framtid” – genom att använda rädsla och nervositet för att driva mig själv till att prestera bättre – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att driva mig själv, och motivera mig själv – och stoppa all rädsla, och nervositet; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå hur pass mycket jag skadar, och plågar min kropp genom att medverka i dessa upplevelser istället för att förbli här – en och jämlik med och som min kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig själv när jag upplever nervositet, och ångest i förhållande till skolan, och tänka att ”nej, fan, nu hände det igen – att jag aldrig kan komma över detta” – istället för att se, inse och förstå att det är ingenting att fördöma mig själv för – utan att det istället visar att jag har mer dimensioner att undersöka, och arbeta med inom mig själv i förhållande till denna upplevelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra skolan till min gud och tro att det skolan, och lärare säger och tycker om mig är sanningen – och är det som definierar mig; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att de betyg man får i skolan säger ingenting om vem man är – utan säger endast någonting om hur effektiv man är på interagera viss utvald information och sedan repetera denna informationen på ett sätt som skolan tycker om

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv från självtillit – självständighet – och självförtroende – genom att ge skolan makten att säga vem jag är, hur värdefull jag är, hur mycket jag får tycka om mig själv, och hur jag får uppleva mig själv; istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att stå oberoende och orubblig – fullständigt stabil inom och som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att basera min identitet och min idé av och som mig själv på tanken att ”jag är duktig i skolan” – och tänka att jag måste upprätthålla denna idén annars är jag ingenting; istället för att se, inse och förstå att denna idén är inte vem jag är, och att jag inte kommer försvinna eller förlora mig själv om jag ger upp denna idén; eftersom jag fanns redan innan skolan

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i skolsystemet från en utgångspunkt av att hävda mig själv, och söka upprättelse och erkännande – i tron att jag måste ha erkännande, och upprättelse utanför mig själv – annars är jag värdelös; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själva att upprätta en relation till mig själv, och att erkänna mig själv – och att praktiskt leva detta genom att verkligen lära känna mig själv, och hur jag fungerar inom mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda skolan som ett substitut för att försöka etablera egenvärde som mig själv – genom att försöka få så bra betyg som möjligt, och försöka få så många som möjligt att se mig som speciell och duktig på vad jag gör; istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att ge egenvärde till mig själv – att erkänna mig själv och tillåta och acceptera mig själv att sluta jaga efter uppmärksamhet av andra människor

Självåtaganden

När jag märker att jag oroar mig själv, och är nervös inför hur jag ska göra en uppgift jag ställs inför – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att om jag oroar mig själv för hur jag ska göra uppgiften, så är jag ju inte HÄR och gör uppgiften – vilket betyder att konsekvensen blir att jag inte får uppgiften gjord; således åtar jag mig själv att fokusera på det jag gör HÄR och sluta lägga min uppmärksamhet vid sådana meningslösa saker som nervositet, och rädsla inför hur saker och ting ska gå – det är irrelevant – jag hanterar framtiden när framtiden är HÄR

När jag märker att jag oroar mig själv inför hur slutresultatet ska bli av en uppgift jag gör – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det finns absolut ingen mening med att oroa mig inför hur slutresultatet kommer att bli – eftersom detta inte på något sätt kommer förändra slutresultatet; således åtar jag mig själv att arbeta HÄR – och att leva i ögonblicket – och att se vad som behövs göras och inte behövs göras – HÄR – och inte fundera på vad som borde, eller inte borde göras för att en viss framtidsfantasi ska inträffa eller inte inträffa

När jag märker att jag projicerar mig själv in i framtiden när jag tar mig för en uppgift – och tänker, funderar och fantiserar över allting som kan gå fel – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det finns absolut ingen mening att oroa mig själv inför saker och ting som kan gå fel – om jag förstås inte gör det på ett konstruktivt sätt för att undvika att göra dessa misstag – men att bara oroa mig själv för att någonting kan gå fel är ju fullständigt meningslöst; således åtar jag mig själv att hantera de punkter jag ser här för att undvika fel som jag kan undvika – och helt släppa sådana punkter som bara är meningslöst grubbel på huruvida en viss punkt kan gå antingen bra eller dåligt

När jag märker att jag fokuserar på ett slutresultat som inte finns – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att när jag funderar på mitt slutresultat slösar jag ju bort tid som jag kunnat använda för att faktiskt skapa ett slutresultat – genom att arbeta på den uppgift jag håller på med; således åtar jag mig själv att sluta fundera på slutresultatet och istället arbeta med vad som är HÄR

När jag märker att jag istället för att göra en uppgift – istället tänker på vad som kanske kommer hända om jag inte klarar uppgiften, eller gör den så bra som jag tänkt mig – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det är fullständigt irrelevant för den uppgift jag håller på med HÄR – vad som kanske kommer hända i framtiden om jag misslyckas med uppgiften; således åtar jag mig själv att fokusera på vad som är HÄR, och göra vad som är HÄR med min full uppmärksamhet – och ta tag i framtiden när framtiden är HÄR

När jag märker att jag oroar mig själv inför framtiden – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att framtiden är framtiden – någonting som jag inte vet om eller har någon särskilt stor kontroll över – således åtar jag mig själv att sluta tänka på framtiden för det mesta tänker är ändå helt irrelevant för vad som sen händer; således åtar jag mig själv att förbli HÄR – och leva HÄR – och låta framtiden komma till mig istället för att jag skapar en illusorisk framtid inom mig som jag sedan lever i

När jag märker att jag motiverar, och driver mig själv genom rädsla, ångest, och nervositet – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag kan RÖRA MIG SJÄLV – och DRIVA MIG SJÄLV – och att rädsla, ångest, och nervositet är fullständigt onödiga upplevelser, eftersom allt jag behöver är att i ögonblicket se vad som måste göras – och sedan göra det – och det behövs ingen upplevelse för att klara av det; således åtar jag mig själv att sluta tänka, och att lita på mig själv HÄR i ögonblick i fråga om vad som måste göras – och när jag planerar inför hur jag ska strukturera min tid, och vad jag ska göra under dag – att då inte göra det från en utgångspunkt av rädsla, eller oro – utan vad som är praktiskt effektivt, och som behövs göras

När jag märker att jag fördömer mig själv för att jag upplever nervositet eller ångest i förhållande till en viss punkt i min verklighet – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det finns absolut inget att döma mig själv för att jag upplever mig själv nervös, eller ångestfylld inför något – utan istället betyder det bara att det finns mer arbete att göra i förhållande till dessa punkter; således åtar jag mig själv att istället för att döma mig själv, att agera praktiskt – och finna en lösning på problemet – vilket hade varit att arbeta mer med självförlåtelse, och självskriverier i förhållande till dessa punkter

När jag märker att jag gör skolan till min god – och tror att det skolan, och läraren säger, och tycker om mig är sanningen om mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser, och förstår att skolan inte är min gud – skolan bestämmer inte vem jag är, hur jag är – vad jag är – utan det gör jag själv; således åtar jag mig själv att bestämma att jag är stabil – jag är här – och låter mig inte fluktuera upp och ner beroende på vilka slags betyg och omdömen jag får i skolan och av läraren

När jag märker att jag ger skolan makten att säga vem jag är – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att om jag separerar mig själv från makten att bestämma vem jag är – då gör jag mitt liv till ett helvete eftersom jag hela tiden kommer vara beroende av andras tyckande och tänkande att definiera mig; således åtar jag mig själv att ta tillbaka min makt och bestämma vem jag är – genom att leva och uttrycka mig själv som det levande ordet i varje ögonblicket – vilket innebär att jag praktiskt bestämmer vem jag är – genom att praktiskt leva ett ord är som mig själv

När jag märker att jag tänker att ”jag är duktig i skolan” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att om jag definierar mig själv såsom ”duktig i skolan” – så gör jag mig själv en slav till vad skolan tycker om mig – istället för att jag själv skapar och definierar mig själv; således åtar jag mig själv att sluta göra mig själv till en slav för vad andra tycker genom att skapa mig själv i varje ögonblick – genom att LEVA ORD PRAKTISKT och FYSISKT – HÄR

När jag märker att jag medverkar i skolsystemet från en utgångspunkt av att hävda mig själv, söka upprättelse och erkännande – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att om jag söker efter upprättelse och erkännande utanför mig själv så gör jag mig själv en slav till eventualiteter – och ting jag inte har någon makt över – således gör jag mig själv maktlös; således åtar jag mig själv att erkänna mig själv – och att hävda mig själv inför mig själv – genom att utmana mig själv att gå utöver min bekvämlighetszon – och att lära känna mina inre accepterade begränsningar och att praktiskt förändra dessa

När jag märker att jag försöker använda skolan som ett substitut för att försöka etablera egenvärde – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag kommer aldrig kunna etablera egenvärde genom att försöka få andra att värdera mig – eftersom det rent principiellt är en helt bakvänd ordning – jag måste ju ge mig själv värde för att kunna etablera egenvärde; således åtar jag mig själv att leva egenvärde som mig själv – och göra detta praktiskt, fysiskt, och faktiskt – genom att inte tillåta och acceptera mig själv att fördöma mig själv och uppleva mig själv utifrån vilka slags betyg jag får i skolan – utan att förbli densamma inom och som mig själv oavsett vad

Dag 116: Nervis Är En Pervis

Självskriverier

Idag har min primära upplevelse varit nervositet, och denna har kommit upp i förhållande till min utbildning.

Varför blir jag egentligen nervös?

Svaret är enkelt – det är eftersom jag vill uppnå någonting. Jag har en viss förväntning på mig själv att det ska gå bra med mina studier, och jag vill göra ett bra resultat – i tron att jag blir en sämre och mindre värd människa om jag gör dåligt ifrån mig. Och det är intressant att denna nervositeten faktiskt bara gör så att jag bli sämre på att få bra resultat, eftersom när jag blir nervös börjar jag tveka på mig själv – jag glömmer bort information och jag koncentrerar mig inte längre lika bra; så för att verkligen få bra resultat måste jag ge upp mitt begär att få bra resultat.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hoppas, och att önska att jag ska få ett bra resultat i mitt skolarbete, och att tänka om jag inte får ett bra resultat så är jag en sämre, och mindre värd människa – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att mina skolresultat inte behöver definiera vem jag är – utan att jag avkopplat och bekvämt här som mitt andetag kan färdigställa mina studier, och göra det som behövs göras

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag motverkar mig själv när jag blir nervös, och att jag gör mig själv mindre kapabel att få ett bra resultat, eftersom jag är så orolig för vad för slags resultat jag ska få, att jag inte kan koncentrera mig på den faktiska uppgiften som ligger framför mig och göra den fullt ut

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli programmerad att existera, och uppleva mig själv underlägsen skolsystemet, och definiera mig själv såsom en elev vars enda syfte och motivation måste vara att få ett bra resultat på min utbildning – och om jag inte klarar detta – att tro att jag då är värdelös och att mitt värde som människa minskar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara orolig, och nervös inför att jag ska misslyckas med min utbildning – och validera denna upplevelse genom att inom mig själv fantisera, och tänka på hur jag kanske kommer misslyckas, hur jag kanske inte kommer att komma ihåg någonting av det som jag övat på – och hur jag kanske kommer att glömma all den information som jag läst när jag väl står inför ett moment att prestera i min utbildning – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att lita på mig själv – att när jag lagt ner den tid som krävs för att klara av min utbildning, att jag då också kommer att klara av min utbildning

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha förväntningar på mig själv att jag ska få ett bra resultat – och innan jag väl börjat på testet, eller övningen, eller betygsmomentet – att börja oroa mig själv för att jag inte kommer att nå upp till mina förväntningar, och att jag därför kommer att misslyckas med min utbildning, och inte nå lika långt i min inbillade karriärlinje som jag skapat i mitt huvud – på grund av att jag inte klarade av att få tillräckligt bra betyg – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla fast vid förhoppningar, och förväntningar, istället för att se, inse och förstå att jag inte kan sätta min tillit till sådana upplevelser – eftersom jag faktiskt inte på förhand exakt kan veta vilket slags resultat jag kommer att få

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte gå min utbildning från en utgångspunkt av att inte ha några förväntningar, eller förhoppningar på mig själv – utan att istället i varje ögonblick när studerar – att studera fullt ut – koncentrerat och effektivt – här – och inte fästa min uppmärksamhet på saker och ting som inte existerar – såsom upplevelser av förväntningar och förhoppningar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja bevisa mig själv inför andra med hur bra jag gör ifrån mig i min utbildning – och därför skapa en förväntning inom och gentemot mig själv att det ska gå bra i min utbildning – att jag ska få de högsta betygen, och att jag ska prestera bättre än genomsnittet – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att sluta tänka på hur saker och ting kan gå, eller inte kan gå – och istället fokuserar på att gå mina studier effektivt här i varje andetag – och göra det som behövs göras

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte lita på mig själv att jag kan klara av mina studier – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se, och definiera mig själv såsom ett misslyckande som inte klarar av någonting – och således existera inom mig själv i en kamp där jag försöker bekämpa mig själv såsom ett misslyckande – istället för att jag inser att jag inte är ett misslyckande – eftersom den upplevelsen jag har inom mig själv av att jag är ett misslyckande inte är riktig – utan endast en upplevelse som jag gjort riktig genom att tänka att jag är ett misslyckande upprepade gånger i mitt huvud; och således åtar jag mig själv att sluta tänka att jag är ett misslyckande, och istället gå här i varje ögonblick till fullo – utan att hålla kvar vid några definitioner av mig själv såsom antingen lyckad, eller misslyckad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av att oroa mig själv inför framtiden – eftersom jag blivit beroende av att känna mig stressad – i tron att när jag känner mig stressad, och oroad betyder det att jag tar min framtid på större allvar, och gör bättre ifrån mig – tar bättre beslut – och ser klarare på saker och ting i min verklighet; istället för att se, inse och förstå att stress, oro, och nervositet endast gör mig mindre effektiv – och att jag faktiskt inte ser någonting med klarhet eftersom allt jag ser är min egen upplevelse av stress, nervositet och ångest

Självåtaganden

Jag åtar mig själv att inte stressa och känna ångest inför mina studier, eftersom jag inser, ser och förstår att detta enbart gör mig mindre effektiv i mina studier – och att således jag inte kommer få något bra resultat – eftersom jag inte är här när jag studerar utan istället i mitt sinne i och som en upplevelse av fruktan, ångest och nervositet

Jag åtar mig själv att gå mina studier, och göra det som behövs göras – här – en och jämlik såsom mitt andetag – och min kropp – och inte oroa mig själv inför hur framtiden kommer te sig, och hur mitt studieresultat kommer influera min framtid – utan att jag helt enkelt lever HÄR – och inte i mitt huvud i en inbillad framtid

Jag åtar mig själv att inte se, och uppleva mig själv såsom underlägsen skolsystemet, och inte tro att mitt enda syfte, och mitt enda värde uppkommer genom att jag får ett bra resultat i skolan – utan istället åtar jag mig själv att se att jag inte behöver definiera mig själv gentemot mina studier – utan istället gå här som andetaget – avslappnad och tyst inom mig själv – och göra det som krävs utan att göra en emotionell, eller känslomässig upplevelse av det hela

Jag åtar mig själv att inte oroa mig själv över vad som kanske kommer hända – och inte oroa mig själv över att jag kanske kommer misslyckas – utan istället hantera situationen som är här just nu – och om det således visar sig att jag misslyckas – att då dirigera mig själv att hantera, och effektivt dirigera den situationen – och att således inte längre göra mig själv till en slav åt irrationella och totalt onödiga emotionella upplevelser inom och som mig själv

Jag åtar mig själv att inte sätta något värde på, och inte medverka i förhoppningar, och förväntningar – eftersom jag förstår att jag inte har full kontroll över hur mitt liv kommer se ut – eftersom jag faktiskt inte fullt ut kan kontrollera vilket betyg jag kommer att få, eller inte få – och således åtar jag mig själv att leva, och uttrycka mig själv här – praktiskt och fysiskt i och som varje ögonblick – och hantera de situationer som faktiskt – rent fysiskt dyker upp här – och som kräver att jag agerar och gör ett beslut

Jag åtar mig själv att gå min utbildning tills den är klar – effektivt, dedikerat, och disciplinerat – och inte skapa några förhoppningar eller förväntningar på hur bra eller dåligt det kommer att gå – utan helt gå den färdigt – och följa den plan jag skapat – men att om jag inte lyckas att efterfölja denna plan – att då inte göra någonting stort av det utan istället ta ett nytt beslut, och formulera en ny plan i beaktande av den situation i vilken jag befinner mig

Jag åtar mig själv att inte längre vilja bevisa mig själv – och hur bra jag är – genom att få bra betyg i min utbildning – utan istället – gå min utbildning här i och som stabilitet – i och som mitt andetag – och således inte fästa någon uppmärksamhet vid vad andra tycker om, eller inte tycker om mig

Jag åtar mig själv att sluta tänka att jag är ett misslyckande, och att jag är underlägsen – och att jag därför måste bevisa mig själv genom att få bra resultat på min utbildning – utan istället inser, ser och förstår jag att det finns absolut ingenting som faktiskt antyder att jag är ett misslyckande i min värld – utan endast tankar i mitt huvud, och en upplevelse av att jag är ett misslyckande, och underlägsen – således åtar jag mig själv att ta mig själv tillbaka hit till verkligheten och inte basera mig själv utifrån illusoriska inre upplevelser utan istället gå här en och jämlik med och som denna fysiska verklighet

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att stress, oro, och nervositet endast tjänar till en sak – att ta mig själv bort ifrån min kropp – bort ifrån verkligheten och in i en illusorisk och påhittad inre fantasiverklighet – och således åtar jag mig själv att ta mig själv tillbaka hit – till denna verklighet som är fysiskt här och leva här – och därigenom inse att upplevelser, och problem endast uppstår när jag tänker och inte andas här – och därför åtar jag mig själv att i varje ögonblick andas effektivt här och ta mig själv i varje ögonblick tillbaka till denna fysiska verkligheten och leva HÄR