Tag Archives: framstående

Dag 210: Socialitetskaraktären – Sinnesskvaller, och Reaktion (Del 4)

Idag kommer jag att gå igenom dimensionerna sinnesskvaller och reaktioner.

5) Sinnesskvaller

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som sinneskvallret inom mig själv – som lyder: ”jag hoppas jag kan få någon att tycka om mig” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det finns saker som är viktigare än att bli omtyckt – faktiskt – att bli omtyckt är fullständigt irrelevant och gör ingenting för att förändra min upplevelse av mig själv – utan leder endast till en illusorisk och kortvarig känslomässig upplevelse som försvinner efter några minuter

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sinnesskvallra inom mig själv att ”jag vill inte bli sedd som en tråkig människa, för då kanske ingen tycker om mig” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att det är självkomprometterande att ändra mig själv för att få andra att lägga märke till mig och tycka om mig – det är som att säga till mig själv att jag inte duger, och att jag måste ha andras uppmärksamhet för att kunna vara tillfredställd med mig själv – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas, och föra mig själv tillbaka hit – och stabilisera mig själv här i och som min mänskliga fysiska kropp

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som sinnesskvallret att ”jag vill inte bli utstött, jag måste se till att vara en del av gruppen” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att kompromissa mig själv, förtrycka och hålla mig själv tillbaka – för att få känna mig själv som om jag är en del av gruppen – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas – och föra mig själv tillbaka hit – och låta mig själv leva utan att söka efter att vara en del av en grupp – utan istället vara en del med och som mig själv – som en helhet här

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som sinnesskvallret att – ”jag hoppas att jag kommer att få andra att se mig, och tycka att jag är trevlig att vara runtomkring” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå – att konsekvensen av att leva utifrån en sådan utgångspunkt är att jag inte låter mig själv stå stabil – stark – och självständig inom och som mig själv – utan att jag gör mig själv beroende av vad andra känner och upplever – och detta är naturligtvis ingenting som är bra för mig – eller som jag faktiskt vill uppleva

Självåtaganden
1. När jag märker att jag medverkar i och som sinnesskvallret inom mig själv att – ”jag hoppas jag kan få någon att tycka om mig” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att vad jag måste fokusera på är att tycka om mig själv – och inte att få andra att tycka om mig – och att tycka om mig själv är den enda punkten jag har makt över, och den enda punkten jag kan styra över – och den enda punkten jag kan ta med mig – och således åtar jag mig själv att hänge mig själv till att tycka om mig själv – och respektera mig själv – genom att stabilisera mig själv i och som min mänskliga fysiska kropp – och sluta jaga efter att få bli accepterad

2. När jag märker att jag medverkar i och som sinnesskvallret att ”jag vill inte bli sedd som en tråkig människa, för kanske ingen tycker om mig” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag kan inte styra över vad andra tycker om mig – och om andra tycker jag är tråkig – ja – då är det deras problem – och det blir endast mitt problem när jag låter mig själv beröras av detta faktum – således åtar jag mig själv att träna mig på att stå orubblig och stabil inom mig själv – och inte bli influerad av andras sinnesupplevelser vare sig de är positiva eller negativa

3. När jag märker att jag medverkar i sinnesskvallret att ”jag vill inte bli utstött, jag måste se till att vara en del av gruppen” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att gruppen är överskattad – om inte gruppen är en punkt som agerar utifrån en princip – där alla i gruppen är självmotiverade och självständiga individer – då är gruppen endast en gängmentalitet som är sammanfogad i rädsla – utan någon riktning – och således är gruppen inte av något substantiellt värde; således åtar jag mig själv att sluta jaga att få bli medlem i och accepterad av grupper – när det faktiskt inte är värt något

4. När jag märker att jag medverkar i och som sinnesskvallret – ”jag hoppas att jag kommer att få andra att se mig, och tycka att jag är trevlig att vara runtomkring” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att om jag endast existerar och lever utifrån en utgångspunkt av att få andra att tycka om mig – då kommer jag inte stå upp och prata sunt förnuft när jag ser missbruk och oacceptabla handlingar – utan jag kommer bara vara tyst och acceptera det för jag är rädd att bli utstött – således åtar jag mig själv att sluta söka efter stöd hos andra och istället utveckla mig själv som en individ – med självstyrka – självmotivation – och självriktning – som inte behöver någon annan att säga om jag gör rätt eller fel

6) Reaktion

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att reagera i och som nervositet, och ångest – att jag inte kommer få vara en del av gruppen när jag är runtomkring människor – att jag inte kommer att få bli accepterad och erkänd såsom en normal och av gruppen godkänd människa – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att träna mig på att stå självständig – på att stå självdriven och orubblig inom mig själv – och inte låta mig själv ändras beroende på vilken omgivning jag befinner mig själv i – och beroende på vilka människor det är som jag interagerar med

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att reagera med att känna mig själv värdelös, och underlägsen när jag är runtomkring människor – och känna det som om att det enda sättet jag kan uppnå värde på är att se till att jag blir accepterad av gruppen – och att jag blir integrerad i gruppen – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stoppa denna upplevelsen – att ta mig själv tillbaka hit – och respektera mig själv genom att sluta söka och kompromissa mig själv för att få bli omtyckt av andra – utan istället tycka om mig själv

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som reaktionen av att känna mig själv ensam, och utan att ha en nära, och substantiell kontakt med människor i min värld – förhållandelös – och jag förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att jag måste etablera förhållande med andra människor, och integrera mig själv i gruppen för att få bort denna upplevelsen – och känna mig själv bekväm med mig själv och som om att jag duger – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att helt enkelt bestämma att jag duger – att helt enkelt bestämma att jag är tillräcklig och att jag inte behöver göra någonting – eller vara någonting – för att acceptera mig själv här

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som reaktionen av att känna saknad när jag är runtomkring andra människor – och känna det som om att så länge jag inte pratar med någon – eller går i närheten av någon – eller är i närheten av någon – så saknar jag intimitet – saknar närhet – och saknar att få vara en del av gruppen – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att vad det är jag saknar – är mig själv – och vad jag inte gett till mig själv är egenvärde – och är att säga till mig själv att jag är tillräcklig som jag är och behöver ingen annan att säga att jag duger

Självåtaganden
1. När jag märker att jag reagerar i och som nervositet, och ångest – att jag inte kommer få vara en del av gruppen när jag är runtomkring människor – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – jag behöver inte existera i och som denna ångesten, och nervositeten – och jag behöver inte söka säkerhet, eller trygghet hos andra människor – eftersom jag kan leva trygghet och säkerhet här med mig själv – genom att vara säker på mig själv – genom att veta vem jag är i varje andetag – varför jag är här – och hur jag är här; således åtar jag mig själv att träna mig själv på att vara trygg i mig själv – lugn och säker – och veta vem jag är oavsett i vilken omgivning eller omständighet jag befinner mig själv i

2. När jag märker att jag reagerar med att känna mig själv värdelös, och underlägsen när jag är runtomkring människor – och känna det som om att det enda sättet jag kan uppnå värde på är att se till att jag bli accepterad av gruppen – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att värde är ingenting jag kan få av en grupp – det är ingenting som jag kan få genom att vara duktig för någon annan – utan värde är någonting som jag ger till mig själv – och som jag beslutar mig själv för att leva – således åtar jag mig själv att sluta söka efter värde – att se, inse och förstå att sökandet efter värde är faktiskt självmanipulation för att inte genast ta beslutet och leva värde här – således åtar jag mig själv att ta beslutet här – med och som mig själv och leva egenvärde

3. När jag märker att jag medverkar i och som reaktionen av att känna mig själv ensam, och utan att ha en nära, och substantiell kontakt med människor i min värld – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det jag söker efter – och känner att jag saknar – är mig själv – och är ett förtroende, och en tillit till mig själv – en substantiell relation med och som mig själv – således åtar jag mig själv att träna på att etablera en sådan relation med mig själv – och göra meningen med varje dag – att etablera och skapa en förtroendefull och givande relation med mig själv

4. När jag märker att jag medverkar i och som en reaktion av att känna saknad inom mig själv när jag är runtomkring andra människor – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det finns ingenting att sakna – för jag kan ge mig själv här det jag känner att jag saknar – genom att leva det ord jag upplever att jag saknar – såsom t.ex. kärlek, och acceptans – detta är ord som jag kan leva här – genom att t.ex. låta mig själv vara lugn och bekväm med mig själv – och helt enkelt vara mig själv och inte oroa mig själv för att jag uttrycker mig själv konstigt – felaktigt – eller på ett sätt så att andra inte tycker om mig – utan acceptera och tycka om mig själv istället

Enhanced by Zemanta

Dag 203: Självmedvetenhetskaraktären (Del 4)

Bloggserien om självmedvetenhetskaraktären fortsätter – och idag kommer jag att gå igenom dimensionerna 5) Sinnesskvaller 6) Reaktioner

5) Sinnesskvaller

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inom mig själv skvallra, och prata om vad jag tror att andra människor tycker, eller känner om mig – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när en annan människa tittar på mig – att då börja skvallra inom mig själv om vad jag tror att de tänker om mig, och om vad jag tror att de känner om mig – och skapa en upplevelse inom mig själv av att känna mig själv underlägsen utifrån detta skvaller

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att lyssna på skvallret som dyker upp inom mig, och lyssna på rösterna inom mig som pratar om hur andra människor ser ner på mig, och tycker min kropp ser ful, eller äcklig, eller inte tycker om mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att leva – och uttrycka mig själv HÄR – med och som min mänskliga – fysiska kropp – och tillåta mig själv att sluta lyssna på detta skvallret i mitt huvud genom att se, inse och förstå – att inget av detta skvaller är på något vis korrekt

3. jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att jag känner mig obekväm inför andra människor – eftersom jag håller på att skvallra inom mig själv – och prata i mitt huvud om vad jag tycker och känner om mig själv – och om vad jag tror att andra tycker och känner om mig – och genom detta så genererar jag emotionella och känslomässiga upplevelser av att känna mig själv retad, mobbad, och utanför – och därmed känna mig själv obekväm i min kropp – och detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stoppa denna tendensen inom och som mig själv – och istället driva, och pusha mig själv till att förbli här med och som min kropp i enhet och jämlikhet och sluta prata strunt i mitt huvud

Självåtaganden
1. När jag märker att jag börjar sinnesskvallra inom mig själv om vad jag tror att andra människor tycker och känner om min kropp, om mitt utseende, om hur jag rör mig, eller talar – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det är jag som skapar min upplevelse av och som mig själv av att vara obekväm med mig själv och min kropp genom att medverka i och som – och leva utifrån denna typ av tankar – således åtar jag mig själv att andas, föra mig själv tillbaka hit – och sluta vara rädd och orolig för hur människor i min omgivning ska se och uppleva min kropp och mitt uttryck av och som mig själv

2. När jag märker att jag lyssnar på skvallret som dyker upp inom mig, och lyssnar på rösterna inom mig som pratar om hur andra människor ser på mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – jag vet ingenting om hur andra människor ser på mig – det enda jag vet är att jag är här med min kropp, och vad jag tillåter mig själv att medverka i och som inom mig själv blir min verklighet; således åtar jag mig själv att sluta medverka i och som denna lögnaktiga, och snedvridna kommentaren i mitt huvud – och istället fokuserar jag på att andas – och vara här med och som min mänskliga fysiska kropp

3. När jag märker att jag spänner min kropp, och känner mig obekväm runt andra människor – för jag känner mig rädd för att bli exponerad – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att denna rädsla, och obekvämligheten är någonting som jag genererar genom att prata i mitt huvud om saker och ting – och genom att inte vara här med och som min kropp – inte vara här med och som mitt andetag – och således åtar jag mig själv att sluta lyssna på denna kommentar i mitt huvud och istället fokusera på att vara här med och som min kropp – med och som mitt andetag – med och som helheten av och som mig själv här som en mänsklig fysisk kropp

6) Reaktioner

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att reagera i fruktan när jag rör mig själv bland, runtomkring, framför, eller på något annat sätt i andra människors synfält – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att automatiskt reagera i fruktan och ångest, och vara rädd för att uttrycka mig själv – visa mig själv – och vara öppen här med och som mig själv i och som detta ögonblick – i tron att om jag lever öppenhet här så kommer jag att bli attackerad, och förintad

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att associera, och koppla ångest, rädsla, och genans gentemot att leva öppenhet – och ömhet – i tron att om jag inte konstant visar mig själv tuff, och såsom att jag har kontroll över de situationer jag befinner mig själv i – så kommer jag att förlora, och på något sätt dra på mig själv missbruk av andra människor – och i detta förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att – missbruk existerar bara i mitt huvud, genom att jag missbrukar mig själv i mitt huvud – och därför inget att frukta ska ske utanför mig

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att inte andra människor ska få ett positivt intryck av mig, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli rädd för att släppa loss, och ge mig själv hän i och som ett ögonblick – och leva fullständigt här med och som min kropp – och inte vara rädd, ångestfylld, eller nervös för vad som ska ske, och hur och vad andra ska tycka om mig, om jag helt enkelt ger mig själv hän här till och som min mänskliga fysiska kropp

Självåtaganden
1. När jag märker att jag reagerar i fruktan när jag rör mig själv bland, runtomkring, framför, eller på något annat sätt i andra människors synfällt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag vad jag fruktar är att vara mig själv, är att visa mig själv, och är att ge mig själv hän och leva utan oro för vad andra ska tycka; således åtar jag mig själv att släppa loss i och som ögonblicket och ge mig själv hän – och inte låta mig själv leva i och som oro för vad andra ska känna och tycka om mig

2. När jag märker att jag associerar, och kopplar ångest, rädsla, och genans mot att leva öppen, och ömhet – i tron att om jag inte konstant visar mig själv tuff så kommer jag att tappa kontrollen – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det finns ingen kontroll att förlora, och det finns ingenting att frukta i att låta mig själv släppa taget om mitt sinne och sluta tänka på vem jag är i förhållande till andra – således åtar jag mig själv att föra mig själv tillbaka till min kropp här – och leva med och som min kropp i enhet och jämlikhet – i varje andetag här

3. När jag märker at jag är rädd för att inte andra människor ska få ett positivt intryck av mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår – att andra människors intryck av mig inte säger någonting om jag faktiskt är – hur jag faktiskt är – och vad jag faktiskt här – och således är det inte värt att fästa någon mening vad sådana intryck – alltså åtar jag mig själv att leva här med min kropp – i och som enhet och jämlikhet – och sluta försöka skapa ett bra intryck hos människor – och istället fokusera på att leva på riktigt i varje andetag