Tag Archives: frihet

Dag 358: Rutin

Rutin är ett ord som jag har haft ett ganska konfliktfyllt förhållande med tidigare i mitt liv – speciellt i tonåren avskydde jag rutin och jag ville därför aldrig bli bunden i någon rutinbaserad och vardaglig livsstil – jag ville istället att varje dag skulle vara ett äventyr.

Men nu när jag pluggar och snart antagligen ska börja jobba möter jag ändå den så fruktade rutinen – den har kommit in i mitt liv och verkar vara här för att stanna. Saken är den att det inte är något fel på rutin i sig självt, utan rutin är egentligen bara ett praktiskt levnadssätt som jag skapat för mig själv som passar ihop med de ansvar och åtaganden jag har genom mina dagar. Det är inte direkt något mer farligt än att jag gör samma saker varje dag – så på ett praktiskt och fysiskt plan är rutin ingenting att sky. Problemet är istället emotionellt och upplevelsebaserad – d.v.s. felet ligger i att jag känner ett motstånd mot rutinen – jag reagerar mot rutinen – jag känner motvilja mot rutinen – och skulle helst vilja att rutinen lämnade mitt liv för gott.

Så, av vad jag kan se är mina reaktioner mot rutin irrationella, det finns ingen anledning att tycka illa om rutin – det finns inget i själva rutinen som gör att jag känner mig låst, fängslad, eller uttråkad – utan det är saker som jag skapat inom mig – det är mitt egenskapade förhållande till rutin som jag trots allt inte behöver hålla fast vid.

I det närvarande är upplevelsen jag har mot rutin den att jag känner mig uttråkad och begränsad – och jag tänker tyst för mig själv att ”här rinner mitt liv ifrån mig i rutinens eviga ekorrhjul” – och det jag därefter försöker göra är liksom att muntra upp mig själv och hitta saker som jag ändå tycker är bra med mitt liv – och hur jag faktiskt ändå ”lever mitt liv” på vissa sätt. Alltså har jag definierat rutin såsom det som stjäl mitt liv och min frihet från mig – och att det inte är möjligt för mig att leva och ha roligt när mitt liv är inrutat och schemalagt.

Problemet är dock som så att i vår nuvarande värld går det inte att leva ett liv av frihet från rutin och scheman – för såsom det ligger till måste man tyvärr har pengar för att överleva – och pengar kan man i princip endast tjäna ihop genom att låta inruta sitt liv i en rutin – i ett dagligt schema som visar vad man ska och inte ska göra – för det är helt enkelt så vi har konstruerat vårt monetära system.

Det bästa jag kan göra mot mig själv är därför att släppa taget om mina reaktioner mot rutin, att omfamna rutinen och istället ge mig själv kreativitet och frihet som mig själv – skapa och leva dessa orden som mig själv i mitt dagliga liv genom att t.ex. låta mig själv vara mer uppmärksam och närvarande när jag tar mig själv genom min dag – var mer känslig mot de olika fysiska upplevelser som utgör en dag i mitt liv – och förstå att varje dag faktiskt inte är densamma som den tidigare – och att varje dag trots allt är unik – men att jag måste för att kunna uppleva dagen på riktigt – ta bort det här molnet i mitt sinne om att ”allt bara är rutin!” – och istället låta mig själv leva och gå med dagen såsom den kommer och utvecklar sig.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma rutin och när jag gör samma sak dag ut och in – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera rutin och att göra samma sak dag ut och in såsom att det förstör mitt liv – stjäl min livskraft och tar ifrån mig glädjen att leva och meningen med livet – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla fast vid en idé om att livet endast har mening och syfte om jag är fri att göra vad jag vill – och om jag kan uppleva mitt liv som ett äventyr – som är föränderligt och tar en ny skepnad varje dag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig själv för att mitt liv är rutinbaserat och följer ett schema – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att mitt liv för att vara värt att leva måste ha ett bredare innehåll – måste vara mer nyanserat och rikt av upplevelser – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli deprimerad och fördöma mitt liv såsom att inte innehålla vad ett liv borde innehålla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja fly från mitt liv in i någon slags positiv känsla och upplevelse – in ett nytt liv där det finns en mängder av nya upplevelser, känslor, och saker att utforska – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att så länge mitt liv inte har denna utformningen – att någonting nytt och oväntat händer varje dag – så har mitt liv inget syfte och ingen mening – och det finns ingenting att leva för – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att istället låta mig själv leva för och som mig själv – att göra det till mitt syfte att jag är här – att jag går min process – rör mig själv framåt och skapar mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att uppleva motstånd och motvilja mot att ha ett inrutat och schemalagt liv – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka på att fly bort från mitt liv – att hitta nya sätt att göra saker på – att åka bort eller på något sätt fly undan mitt nuvarande liv – mina nuvarande ansvar och åtaganden – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att rutin i dagsläget är såsom systemet i världen har blivit skapat – och att det endast är genom rutin och systematiskt leverne som det går att skapa någonting i systemet – och att rutin trots allt inte är fel – utan det är helt enkelt bara en repetition av vissa slags handlingar och inte i sig någonting dåligt som måste skjutas bort

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att trots att mitt liv består av rutin och samma slags händelser varje dag – betyder inte det att varje dag är den förra lik – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag kan faktiskt leva och glädja mig åt mig själv och min fysiska närvaro här fastän att mitt liv är inrutat och baserat på rutin – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att släppa min idé om hur livet borde vara – hur äventyrligt – roligt och oberäkneligt det borde kännas – och istället ta mig själv tillbaka hit till min kropp och till det liv som jag går här – och faktiskt vara medveten och närvarande i min kropp HÄR när jag går min dagliga rutin

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma rutin och sammankoppla rutin med en emotionell upplevelse av att känna mig uttråkad, begränsad och tillbakahållen – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i en polaritet där jag strävar efter och önskar att mitt liv ska vara mer äventyrligt och oberäkneligt i tron att det endast är under sådana omständigheter som jag kan leva och glädja mig själv åt livet och åt mig själv – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att uppleva ett motstånd inför att placera mig själv i en situation och i ett liv där min vardag blir inrutad och schemalagd och det inte finns några äventyrliga och oberäkneliga skeenden

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag vaknar på morgonen och tittar på det jag ska ta mig själv an under dagen – att gå in i en upplevelse av depression och att känna mig uttråkad – och tänka: Å nej, inte ännu en dag med samma slags mönster som jag ska ta mig själv igenom där ingenting nytt sker – och ingenting annorlunda kommer in i min vardag – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att börja min dag i denna upplevelsen av motstånd och motsträvighet – istället för att se, inse och förstå att det är en helt ny dag som jag tar mig själv an – och att trots att min tid är inrutad och schemalagd begränsar inte det min förmåga att vara kreativ, spontant, flexibel och att uttrycka mig själv i ögonblicket

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv och mitt självuttryck i förhållande till huruvida min dag är schemalagd och inrutad – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att för att mitt liv och min dag ska vara värdefull – och ha mening – så måste någonting nytt hända som jag inte tidigare har lagt märke till eller upplevt – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att påbörja och gå min dag i och som denna emotionen av nedstämdhet – där jag tycker att mitt liv saknar gnista och energi – för att ingenting nytt händer – istället för att jag låter mig själv gå i varje ögonblick och tillfullo ta del av och omfamna min fysiska verklighet och det som är runtomkring mig i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att rutin och scheman inte behöver vara någonting som jag upplever som negativt och begränsande – utan att jag istället kan närma mig rutin och scheman såsom någonting praktiskt jag använder mig själv av för att strukturera min dag och min tid för att jag ska kunna vara effektiv och få gjort de saker som jag ser är viktiga – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte vilja skapa ett liv för mig själv i denna världen där jag låser mig själv på något sätt – där jag riktar in min framtid åt ett visst håll – i rädslan för att jag därefter inte kommer kunna ändra mig själv och styra om sakerna

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte stoppa tankarna och upplevelserna som kommer upp i förhållande till rutin

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se de upplevelser och tankar som kommer upp i förhållande till rutin såsom att vara viktiga och värdefulla – och såsom att de faktiskt säger sanningen om hur jag ska definiera och förhålla mig själv till rutin – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag skapar min egen upplevelse i förhållande till rutin och att jag därför kan välja att skapa en annan upplevelse – där jag stabil och tyst inombords går och möter rutin – hanterar min dag och mina åtaganden utan att göra det till en emotionell eller känslomässig reaktion

Självåtaganden

När jag märker att jag börjar tänka på hur rutin tynger ner mig, och gör min dag tråkig och förutsägbar, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att rutin i sig självt inte är tråkigt eller tyngande – och att rutin inte behöver beröra mig eller göra så att jag upplever mig själv på ett annorlunda sätt än annars – och således åtar jag mig själv att stabilisera mig själv här och omfamna rutin såsom ett praktiskt redskap jag använder för att systematisera min värld och för att använda min tid praktiskt och få gjort de saker och ting jag behöver få gjorda

Jag åtar mig själv att när jag vaknar och står inför en ny dag – där jag har framför mig åtaganden och ansvar – att andas och möta dessa i varje andetag – att hantera och leva mitt liv i varje ögonblick – och således inte låta mig själv skapa en översyn och en bild i mitt sinne av vad min dag innehåller eller representerar – utan istället hantera varje ögonblick såsom det kommer upp och manifesterar sig – och dirigera mig själv i enlighet med vad som är här – och i enlighet med vad som måste göras i varje ögonblick

Jag åtar mig själv att använda mig själv av rutin och scheman för att strukturera och göra mitt liv praktiskt – så att jag kan hantera mina åtaganden och ansvar – och leva mitt liv på ett sätt som leder till ett utflöde som är bäst för alla

Advertisements

Dag 355: Att Skapa Mig Själv Här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i och som en polaritet där jag å ena sidan har ett begär efter att lyckas och bli berömd, signifikant, och speciell i denna världen, och visa mig själv användbar och duglig, och å andra sidan ha en rädsla inför att inte lyckas, inte göra något meningsfullt med mitt liv, och inte skapa någonting av värde och signifikans – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att genom denna polaritet generera och skapa energi inom mig själv i mängder

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som ångest och stress inför att jag inte skrivit min tentamen tillräckligt effektivt, och att jag därmed inte kunnat tillägna mig själv det bästa betyget, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha ett undertryckt, och hemligt begär, att jag ska kunna stå med mina betyg i handen, och känna mig själv fullständigt lugn och trygg, genom att jag vet att de betyg som jag skaffat mig själv kommer att kunna leda mig in i vilket yrke som jag än väljer – och därmed förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka min stabilitet och mitt värde i att lyckas i denna världen avseende karriär, avseende pengar, finanser och framtid

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som ångest, stress och rädsla inför att inte ha kontroll över min framtid, och över att inte kunna tillskapa min framtid såsom jag föreställer mig själv att den ska utvecklas, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid denna illusoriska drömmen, om att jag ska kunna bygga upp och skapa min framtid precis i enlighet med de drömmar, fantasier, och idéer som jag frammanat inom mig själv – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att den där drömmen efter den perfekta verkligheten, det perfekta livet, och att allt bara ska gå i lås, att den är illusorisk och endast existerar i och som mitt sinne

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid en fantasi om att jag ska kunna göra vad jag vill med mitt liv, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se på min framtid såsom en bana på väg uppåt, såsom någonting jag eventuellt kommer att nå, där jag kommer till en position i min värld där jag äntligen kan slappna av och ge efter, där jag äntligen kan låta mig själv sjunka tillbaka i min kropp, och inte längre vara i en konstant stress, ångest, och nervositet – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att denna idén om vad som ska hända och inträffa i min framtid inte är riktig – det finns inget sådant framtida slott där jag äntligen kommer att äga alla förutsättningar för att leva ett liv i ett avslappnat tillstånd – utan istället är det jag måste göra att skapa mig själv här – kreera mig själv här – och skapa den där fysiska närheten i mig själv där jag är avslappnad – tillfreds och lugn – där jag inte existerar i en konstant storm av rädslor utan där jag är stabil

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att om jag verkligen vill skapa min framtid i enlighet med de här orden, stabilitet, värde, fulländning, och frid – då är det någonting som jag måste skapa som mig själv – jag kan inte förvänta mig att något arbete, något hus, en hund, eller ett barn, eller någonting annat kan skapa detta till mig – utan jag måste göra det för och som mig själv – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit – och träna denna förmåga att i varje andetag släppa taget om den ångest som kommer – hur riktig den än upplevs – och föra mig själv tillbaka till mitt andetag

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att den enda friheten som faktiskt finns i denna världen som jag kan skapa är den friheten jag lever inom mig själv – där jag står fri från rädsla och ångest – och där jag skapar mitt liv i enlighet med de orden jag ser att jag vill leva – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att öva mig på att leva frihet – frid – värde och fullständighet – att stå som dessa orden i och som varje andetag och således släppa taget om den där fantastiska framtiden jag ser framför mig – och som jag hoppas ska bli till en verklighet

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att de projektioner jag har mot framtiden inte är riktiga – de är illusoriska och inte en faktisk verklighet – utan tjänar endast till att dra mig bort från vad som är riktigt och faktiskt vilket är den verklighet jag existerar i och som här – det andetag jag har här med mig själv – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv in i alternativa dimensioner och verkligheter – och ha mitt fokus delat där en sida av mig existerar i en förhoppning om ett visst framtida utflöde – och en annan sida av mig existerar här – i rädsla och ångest inför att inte kunna manifestera och skapa den där framtiden jag hoppas ska inträffa

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att frid endast är någonting som kommer att uppstå inom mig när jag släpper taget om rädsla – och för att inte ha rädsla kan jag inte heller ha några begär – för i varje begär föds och uppstår en rädsla – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att förändra och dirigera mina begär – att omdefiniera dem till att utgöra faktiska omständigheter som är verkliga – som är praktiska – och som jag kan leva i mitt dagliga liv – och som jag således inte projicerar ut i framtiden och sedan skapar ett förhållande av brist gentemot

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig bristfällig i mitt nuvarande liv, och tänka att det är någonting som saknas, och någonting som måste tillföras för att mitt liv ska bli mer gynnsamt, trivsamt, och bekvämt, och att jag därför måste ut i framtiden, måste projicera mig själv till någon plats där ute i evigheten, där jag känner, och kan föreställa mig själv att jag har det där jag tror mig själv fattas – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att åtgärda mina brister här – att titta på mina projektioner – se vad det är de symboliserar och visar mig – och sedan ta och leva dessa orden mina projektioner visar här i varje andetag – leva dem praktiskt och fysiskt i mitt dagliga liv – och således sluta leta och söker efter någon alternativ perfekt framtid

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se mig som bristfällig för att jag inte har ett arbete, inte har en anställning, och inte har någon trygg och säker inkomst – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera trygghet i förhållande till anställning, och pengar, och därför längta och projicera trygghet in i framtiden, istället för att jag omdefinierar och lever trygghet här som mig själv – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att leva trygghet här på så vis att jag tryggt låter mig själv sjunka tillbaka i min kropp och vara stabil samt jordad – och att nära en rädsla dyker upp inom mig – att applicera detta ordet – att jag är här – jag är jordad – att oavsett i vilken situation jag hamnar står jag här med mig själv och går min process – oavsett vad som händer är jag här och för mig själv tillbaka till min kropp och vad det är jag håller på med

Jag åtar mig själv att sluta projicera delar av mig själv in i framtiden, och således åtar jag mig själv att ta tillbaka orden trygghet, värde, och fullständighet till mig själv, och leva dessa orden praktiskt och fysiskt

Således åtar jag mig själv att leva ordet värde – såsom att det värdet jag har står i förhållande till min applikation och min rörelse i min process – och hur effektivt jag applicerar mig själv och skapar ett mervärde genom att dela med mig av mig själv och min process till andra – och genom att stå som ett exempel för andra och visa att det går att ändra på sig själv

Jag åtar mig själv att leva ordet fullständighet såsom att jag i varje ögonblick övar mig på att vara fullständigt närvarande, och sluta flacka i mitt sinne, fram och tillbaka mellan alternativa verkligheter, drömmar, fantasier, och tankar – utan istället vara fullständigt här med min kropp – och förstå att detta är riktig fullständighet – detta är vad det innebär att vara komplett och färdig i en praktisk och fysisk bemärkelse

Jag åtar mig själv att släppa taget om kontroll och förhoppningar inför min framtid – och istället omfamna och gå varje ögonblick såsom det utvecklar sig självt här – och ha tillit till mig själv att jag kommer hantera och dirigera mitt liv såsom det öppnar upp sig här – effektivt och ändamålsenligt – att jag kommer att se vad som krävs och vilka lösningar som står till buds och sedan applicera dessa – således åtar jag mig själv att lita på mig själv – och att nära samt träna denna självtillit genom att i ögonblick stoppa tankar, emotioner och känslor – och föra mig själv tillbaka till min praktiska och fysiska verklighet här

Dag 87: Drömmarnas Värld Del 4 – Frihet!

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att drömma om att vara fri att göra vad jag vill – och leva ett liv utan att ta ansvar, att leva ett liv utan åtaganden – att leva ett liv utan något som helst jag bryr mig om där jag bara kan göra vad jag vill utan några som helst konsekvenser; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att denna världen såsom den ser ut idag – är en konsekvens av människans jakt på sin egen personliga frihet – där ingenting annat betyder någonting än den egna personliga friheten

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jaga ett bättre liv – ett liv som är mer än mitt nuvarande liv – ett liv som är roligare än mitt nuvarande liv – och således alltid existera inom och som en dröm och längtan där jag hela tiden vill någon annanstans – och jag vill uppleva någonting annat – och jag vill bli någonting annat – och göra någonting annat – och därför aldrig tillåta och acceptera mig själv att uppleva och lära känna detta ögonblick här som är här i detta andetaget – som jag lever här en och jämlik med och som min kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte döda alla drömmar inom och som mig själv – att inte döda all längtan, och alla projektioner om en framtida lycka – och allt hopp om att mitt liv ändå ska bli bra, och att jag ska få leva ut och känna några av de begär, och önskningar jag ackumulerat inom och som mig själv genom att tänka; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta mig själv tillbaka hit, och möta verkligheten såsom den ser ut här – och gå i denna verklighet en och jämlikt – och inte tillåta och acceptera mig själv att fly bort från de konsekvenser jag skapat genom att gå in i och skapa drömmar och önskningar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att drömma om min frihet, och min lycka – när jag tydligt ser konsekvensen av att jag bara bryr mig om mig själv i hur världen fungerar, och ser ut – där mer än hälften av jordens människor lever utan mat, och utan vatten – och något som helst stöd från resten av jordens invånare – eftersom de är fullt upptagna med att bara bry sig om sig själva; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte leva och uttrycka mig själv här i enhet och jämlikhet med min mänskliga fysiska kropp – och lära mig bry mig om min kropp, och därmed lära mig att bry mig om denna fysiska existens i sin helhet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte bry mig om denna fysiska existens i sin helhet, och lära känna denna fysiska existens i sin helhet – och inse, se och förstå hur mycket jag faktiskt har missat genom att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara här, i och som min mänskliga fysiska kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter någonting mer än mig själv, i tron och idén att jag inte är tillräcklig – och att någonting mer än mig existerar där ute, och att jag måste genom att tänka och fantisera på detta där ute, nå och uppnå detta där ute – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att frihet finns att få och uppleva där ute – och om jag spenderar tillräckligt mycket tid med att tänka på, och fundera på hur jag ska uppnå frihet där ute, att jag då faktiskt kommer uppleva frihet; istället för att se, inse och förstå att frihet är någonting som jag kan leva här i varje ögonblick – genom att göra mig själv fri från begränsningar i varje ögonblick – och leva här – en och jämlik med min mänskliga fysiska kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att jag måste ha andra människors erkännande att jag lever frihet, att andra människor måste titta på mig, och på mitt liv och inom sig själva tänka att: ”oj vad han är fri” – för att jag faktiskt ska kunna uttrycka och leva frihet som mig själv – istället för att se, inse och förstå att jag är kapabel att leva och uttrycka mig själv såsom frihet här i varje ögonblick, och att jag inte behöver någon annan att erkänna mig själv som frihet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se, och definiera frihet såsom att ha mycket pengar – och tänka att frihet är möjligheten att konsumera hur mycket jag vill och utan att det finns någon ände till hur mycket, och vad jag kan konsumera; istället för att se, inse och förstå att detta är en väldigt begränsad idé av frihet – som faktiskt leder till det motsatta – att jag begränsar mig själv eftersom jag hela tiden är besatt av att konsumera, och faktiskt aldrig lever och uttrycker mig själv här såsom min mänskliga fysiska kropp – fri från begär, önskningar och drömmar

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att essensen av frihet är att verkligen vara fri – fri från allt – och således innebär frihet inte att jag ska få någonting, få uppleva någonting, eller känna någonting – utan att jag helt enkelt är fri från alla begär, önskningar och drömmar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv i vara rädd för att ta mig an åtaganden, och låsa upp mig själv i mitt liv – genom att åta mig en massa ansvar i min värld såsom vad jag ska göra, och hur jag ska leva i min värld – i rädslan för att jag då inte kommer kunna leva, och uttrycka mig själv såsom frihet; istället för att se, inse och förstå att frihet handlar inte om att vara fysiskt fri – utan om vem jag är inom och som mig själv – och hur jag står och lever i förhållande till denna världen – där faktisk frihet är när jag ger upp på alla begär, och önskningar i förhållande till denna världen och tillåter och accepterar mig själv att existera ovillkorligt i varje ögonblick här

Jag åtar mig själv att leva frihet som mig själv, och sluta söka frihet utanför mig själv – och sluta tro att frihet är någonting jag kommer att uppnå genom att konsumera, och köpa mer saker – och i detta åtar jag mig själv att inse, se och förstå att frihet är att vara fri från begär – fri från drömmar – och fri från personliga begär och istället leva här i enhet och jämlikhet med den mänskliga fysiska kroppen i varje andetag

Jag åtar mig själv att sluta söka efter mer, och sluta söka efter ”sanningen” och ”upplysningen” utanför mig själv; och istället ta all denna tiden och hänge den åt mig själv, och till att verkligen lära känna mig själv såsom en fysisk varelse – såsom en riktig människa som existerar och lever här i varje ögonblick och inte befinner sig i någon inre filmupplevelse av drömmar, önskningar och begär

Jag åtar mig själv att sluta längta efter, och drömma efter att få skapa mig själv ett normalt och medelmåttigt liv i denna världen, där jag accepterar denna världen som den är och sedan bara fokuserar på att hanka mig fram och försöka överleva; och istället åtar jag mig själv att leva för att förändra denna världen, och skapa denna världen till att bli bäst för alla på alla sätt och vis

Jag åtar mig själv att möta verkligheten, och att hantera, och dirigera de konsekvenser jag skapat genom att inte ta ansvar för och stå en och jämlik med denna världen såsom den existerar

Jag åtar mig själv att sluta drömma om min frihet, och min lycka, och min glädje – och istället åtar jag mig själv att leva ett lev för och som alla – och verkligen ge mig fan på att skapa en förändring som gör skillnad

Jag åtar mig själv att lära känna denna fysiska existens, att lära känna min kropp, och att lära känna mig själv – och att sluta söka efter någonting mer där ute – och istället inse, se och förstå att jag verkligen missat vad som är verklighet och substantiellt såsom vad som är här

Jag åtar mig själv att inse att jag är tillräcklig här och att jag inte behöver mer – och att jag inte behöver uppnå någonting eller uppleva någonting mer och bättre än mig själv här

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå att jag inte behöver någon annan att erkänna mig såsom fri – eftersom jag kan leva och uttrycka mig själv såsom frihet här i varje ögonblick

Jag åtar mig själv att sluta tro och tänka att jag måste konsumera och få nya upplevelser, nya känslor, nya saker för att kunna leva mig själv som fri – istället för att se, inse och förstå att frihet är att leva här såsom fri från begränsningar – och att inte vilja eller önska någonting mer än här – och således vara fri från ekorrhjulet av att alltid vilja nå dit istället för att leva här

Jag åtar mig själv att sluta vara rädd för att låsa upp mig själv, ta ansvar i min värld, och anta åtaganden i min värld – i rädslan att jag ska förlora min frihet – och jag inser, ser och förstår att frihet i sin essens handlar om vem jag är i förhållande till mitt liv – och till mig själv – och att frihet är att leva och uttrycka mig själv här utan att tillåta och acceptera mig själv att definiera och skapa mig själv utifrån vad som är här

Dag 58: Omdefiniera Ord II

Idag ska jag omdefiniera ordet/meningen/utrycket ”frihet att uttrycka sig själv” – som med andra ord skulle kunna översättas till spontan, bubblande, och utan fruktan eller ångest.

Informationsinsamling

Nuvarande förståelse

Min nuvarande förståelse av att leva frihet att utrycka sig själv, är att man är spontan, och man pratar, lever, och medverkar här utan att vara nervös för vad andra ska tycka eller inte tycka; man tillåter helt enkelt sig själv att släppa taget, och inte oroa sig om hur man borde vara, vad man borde säga, hur man borde se ut – utan man är istället.

Ordbokens definition

1. Att vara fri från begräsningar

2. Personlig självständighet och frihet från slaveri, fängsling, eller förtryck

Hur ordet låter

Fri-het

Fri-och-hes

Fri-hel

Fri-utan-fel

Skapandefasen

Kreativt skrivande

Det som går att se i ordboken, och i hur vi definierat frihet i vår värld, är att frihet endast existerar mot någon annan. Vi har t ex definierat det som frihet att vägra att arbeta för någon vresig patron, eller störta en kung – och alltså tar vi då tillbaka våran frihet, vilket betyder att våran frihet aldrig var våran egen.

Det är också intressant att titta på hur USA:s propagandamaskin använder frihet för att få folket att följa efter utan att ställa jobbiga frågor. Här ses frihet som någonting du måste kämpa/döda för – och som är någonting en annan kan ta ifrån dig, om du inte ständigt är på din vakt, och skyddar din frihet.

I grund och botten ses frihet såhär i vårt nuvarande system: jag är fri eftersom du inte kan tvinga mig att göra någonting, eftersom det är jag som kan tvinga dig att göra någonting – och alltså har frihet blivit någonting som vi tävlar om, och som endast en kan äga – eftersom frihet är att ha kontroll och makt över en annan, och ha frihet att bestämma. Men är detta verkligen frihet?

Ljudet av ordet frihet – fri-hel – säger en hel del. När vi inte längre har begär, när vi inte längre söker, och vill ha mer, och mer – utan när vi är tillfreds här – inte styrda av ett sökande efter något mer – då är vi fria. Alltså – fri-hel. När vi inte längre definierar oss utifrån vad som händer i vår värld, utan vi skapar oss själva, och står hela – då är vi fria.

Slutlig definition

Frihet är att stå här som andetaget och sluta söka, leta efter, och vilja – utan istället stå HEL här i varje ögonblick.

Kontrollfrågor

Representerar min definition det ordet verkligen betyder?

Ja

Är min definition fri från polaritet?

Ja

Kan jag stå vid denna definition in i evighet?

Ja

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv från ordet frihet, genom att tro att jag måste söka efter frihet, jaga efter frihet, slåss för frihet, och dö för frihet – istället för att se, inse och förstå – att det är en idé att frihet är någonting som vi endast kan uppleva som oss själva genom att bevisa för andra att vi är fria – istället för att vi står upp här som andetaget och lever frihet – såsom att vara hel – i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter frihet utanför mig själv genom att vilja bevisa för andra att jag är fri, att jag kan uttrycka mig själv utan att bli rädd, eller tillbakahållen – och i detta separera mig själv ifrån, eftersom frihet utifrån en sådan definition är någonting jag hela tiden måste jaga och försöka manifestera, och som inte finns här i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att frihet är någonting jag inte har, utan som jag måste slåss för och kämpa för, och som jag måste bevisa inför andra att jag har – genom att få andra att tänka, och tycka att jag är fri – och att jag kan uttrycka mig själv utan besvär

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte leva frihet här i varje ögonblick, i varje andetag – genom att se, inse och förstå – att frihet är att leva här utan några begär, och utan att konstant söka efter någonting mer, eller någonting bättre

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att jag inte behöver kämpa för frihet, och slåss för frihet – utan att jag helt enkelt kan besluta mig själv för att leva frihet här, och sedan leva frihet utan någon upplevelse, utan någon känsla, utan någon idé om hur jag ska nå frihet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka uppnå frihet, genom att skapa mig själv som en upplevelse av energi – varigenom jag definierat frihet såsom att känna mig hög på energi och överlägsen, och i kontroll av andra människor – istället för att se, inse och förstå att frihet inte är någonting jag måste uppnå, utan någonting som jag kan leva här – genom att helt enkelt släppa taget om begär och behovet av att bli någonting mer

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte släppa begäret efter att få bli och vara någonting mer, bättre, starke, effektivare, och istället för att hela tiden söka efter någonting – leva mig själv här såsom effektivt – leva mig själv här såsom frihet – leva mig själv såsom de ord jag vill uppleva och vara som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att frihet i vårt nuvarande system har fått en snedvriden och illusorisk definition som motsäger sig självt – därför slutar jag att försöka leta efter och hitta den frihet som systemet påstår finns – och jag inser, ser och förstår att JAG är frihet

Jag åtar mig själv att leva frihet i varje andetag, och i varje ögonblick genom att sluta leta, och söka efter någonting mer – såsom mer energi – fler upplevelser – fler saker – och jag för mig själv tillbaka till andetaget – och lever frihet här – genom att faktiskt vara fri att ta beslut som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att vara hel i varje ögonblick – genom att andas effektivt i varje ögonblick och vara medveten om HELA min kropp – här

Jag åtar mig själv att sluta leta efter hela mig – och istället se, inse och förstå att HELA jag är HÄR om jag lever HELHET som mig själv genom att vara medveten om HELA mig såsom HELA min mänskliga fysiska kropp

Dag 57: Omdefiniera Ord I

Idag ska jag titta närmare på attraktion, vad/vem jag är attraherad till och varför jag är attraherad av just dem/det. Jag föreslår att du läser denna blogg för ett perspektiv, och för att få förståelse om hur vi skapar upplevelsen av att vara attraherade mot någon, eller någonting.

Vad som står klart är att upplevelsen av att vara attraherad i princip är mitt sökande efter positiv energi, och att känna mig ”uppladdad” vilket symboliseras inom mig själv såsom ett begär efter sex. Detta begär är riktat och upplevs gentemot specifika människor, och anledningen till detta är att dessa människor lever, och uttrycker något ord uttryck på ett mer effektivt, och bättre sätt än vad jag gör. Som ett exempel: om jag är attraherad av en kvinna som uttrycker sig själv väldigt obehindrat, och bekvämt, betyder detta att dessa egenskaper är sådana som jag inte har gett mig själv, utan istället saknar, och därför letar och försöker att uppnå utifrån.

Om jag så tittar på vilka egenskaper i kvinnor som får mig att uppleva denna känsla av attraktion så är det självförtroende, och förmågan att uttrycka sig själv fritt. Det är dessa två karaktärsegenskaper som jag oftast reagerar på och tänker ”men oj vad hon är unik!” – ”hon är verkligen speciell!” – istället för att förstå att det jag ser är faktiskt mig själv; fast förstås en del av mig själv som jag ännu inte rent praktiskt utvecklat och levt.

Frågan är då, hur lever jag rent praktiskt självförtroende, och frihet att utrycka sig själv? Först och främst är det läge att omdefiniera orden och hitta deras faktiska betydelse. Se denna bloggen för att förstå och lära dig hur du omdefinierar ord.

Självförtroende

Informationsinsamling

Nuvarande förståelse

Hittills har jag sett och definierat självförtroende i mitt liv såsom förmågan att gå med rak rygg in i de mest oberäkneliga situationer, där man kanske stöter på människor som absolut inte tycker om än; men man låter sig inte kuvas och man fortsätter att uttrycka sig själv som förut. Man låter sig helt enkelt inte känna sig underlägsen, och mindre än.

Ordbokens definition

Stark tilltro till den egna förmågan.

Hur ordet låter

Själv-för-troende

Själv-förtro

Skapande fasen

Kreativt skrivande

Att förtro betyder att lita på någon, och ge någon ett ansvar som man sedan förväntar sig att de ska uppfylla. Ordet innebär att man redan har ett visst förtroende för någon, och att man litar på att de ska göra det som de verkligen säger. Men i grund och botten innebär förtro, att man ger någon ett ansvar. Om vi då tittar på självförtroende – går det att se orden själv och förtro hopsatta till ett ord, vilket innebär att självförtroende är när man förtror någonting till sig själv; man tar ansvar över sig själv.

Att leva självförtroende är alltså förmågan att ge en själv ansvar för ens liv, där man inte längre hoppas på att saker och ting ska hända, eller där andra ska göra saker och ting åt en, utan man tar tag i det som måste göras, i de situationer man befinner sig i, med de människor man umgås, och man dirigerar sig själv; eftersom man inser, ser och förstår att det är enbart själv som är förtrodd med ansvaret att skapa och dirigera denna situation, och om inte själv gör någonting, då händer inte heller någonting.

Här passar också ordbokens definition in, att man har en ”stark tilltro till den egna förmågan” innebär att man litar till sig själv, och skapar saker och ting själv utan att vänta, hoppas, eller önska – man tar helt enkelt för sig.

Slutlig definition

Förmågan att ta ansvar för vad man vill ska hända i sitt liv, och hur man vill att det ska hända, och se till så att detta händer.

Kontrollfrågor

Representerar min definition det ordet verkligen betyder?

Ja

Är min definition fri från polaritet?

Ja

Kan jag stå vid denna definition in i evighet?

Ja

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ansvar för mig själv i mitt liv, och sluta hoppas, eller vänta på att saker och ting ska hända, eller förändras i mitt liv utan att jag gör någonting – jag inser, ser och förstår att jag måste agera, jag måste leva, jag måste styra, jag måste ta beslut för att saker och ting ska hända

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att istället för att jag tar beslut, jag dirigerar mig själv, jag styr, och lever – att istället vilja att andra ska leva för mig, och säga till mig vad jag ska göra i mitt liv, hur jag ska göra det – och när jag ska göra det

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att erkänna att jag har full kontroll mitt liv, att allt hänger på mig och hur jag lever, och att det inte finns någon som rent faktiskt har makt över mig – i rädslan för att jag då kommer att ta beslut som är dålig, som är korkade, och som kommer försätta mig i en situation där jag inte äger, eller ha möjlighet att styra mitt liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tycka att jag är inkapabel att leva, styra, och fatta beslut i mitt liv, och tänka att jag inte är tillräckligt mogen, utbildad, eller stark inom och som mig själv – och istället för att lära mig att leva självförtroende, att istället hoppas att allt löser sig, hoppas att saker och ting kommer gå såsom jag vill, och att allt ska bli bra tillslut – istället för att se, inse och förstå att det är fullständigt psykotiskt att hoppas på någonting ska hända, när jag inte gör någonting för att det ska hända; jag inser, ser och förstår att jag måste agera – jag måste styra mitt liv – jag måste stå som ansvarig inom och som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vänta med att styra, och dirigera mitt liv, i hoppet om att jag inte ska behöva göra det, och att saker och ting ska bra i slutändan, utan att jag behöver göra någonting för att de ska gå bra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se och definiera mig själv alldeles för svag för att ha fullt ansvar, full kontroll, och full makt i mitt liv, och tänka att det är någonting jag inte kan leva, och stå som – och att jag istället får vänta med att leva dessa orden tills jag blivit äldre – istället för att se, inse och förstå att jag kommer att få vänta i en evighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte stå upp inom och som mig själv och inse, se och förstå att om jag vill att någonting ska hända i min värld, om jag t ex vill träffa nya människor, om jag vill utöka mina kontakter, vad som helst – så måste jag se till att det händer, eftersom ingen annan kommer, eller kan göra det för mig

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att förtro mig själv med ansvaret för mitt eget liv, och inse, se och förstå att det är roligt att ha fullt ansvar för mitt liv, det är roligt att sluta vänta och istället börja skapa, styra, och dirigera, och det är roligt att sluta hoppas och istället skapa det jag vill ska bli en verklighet

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att hoppet alltid bedrar, att känslan av att ”jag kan göra det imorgon istället” – och ”det kommer alltid nya tillfällen” – inte är riktig, och sann – eftersom imorgon kommer inte erbjuda samma tillfälle, och det kommer inte komma hur många möjligheter som helst – därför måste jag disciplinera mig själv till att ta de möjligheter som öppnar sig här – och sluta vänta, hoppas och önska att mitt liv ska levas av sig självt

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att om jag har någonting jag skulle vilja göra, att det ända sättet att verkligen göra detta, är att faktiskt och rent fysiskt göra det – det finns inget annat sätt – och alla tankar i mig som säger att det finns ett annat sätt är enbart ursäkter och rättfärdiganden för att jag inte ska stå upp inom och som mig själv och ändra mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ändra mig själv till att ta ansvar över alla delar av mitt liv, och inte längre förskjuta mitt ansvar gentemot mig själv, och min makt över och som mig själv på andra människor, genom att tänka och tro att jag är för svag, jag är för underlägsen, och jag är för dålig – jag inser att detta bara är ursäkter och rättfärdiganden för att jag inte ska ändra på mig själv, trycka mig själv igenom min rädsla och ångest, och faktiskt skapa mig själv här såsom liv – en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat att känna, och tänka mig själv såsom att vara underlägsen, sämre än, mindre värd än vad andra är – och använda denna upplevelse av mig själv såsom en ursäkt, och ett rättfärdigande till varför jag inte ska stå upp inom och som mig själv som självförtroende, och förtro mig själv med ansvaret över mitt eget liv, och över mig själv

Jag åtar mig själv att ta ansvar över mig själv och mitt liv, och ta saker och ting i egna händer, och agera – när det är någonting jag vill skapa, uttrycka, eller manifestera här

Jag åtar mig själv att sluta vänta, sluta hoppas, och sluta önska och istället agera, och skapa här, vad jag vill se manifesteras här

Jag åtar mig själv att ta beslut, och vara självständig i mina beslut, och inse, se och förstå att det inte handlar om vad andra tycker, eller känner – utan mitt liv handlar om mig själv, såsom vad jag ska acceptera och tillåta av mig själv och vad jag inte ska acceptera och tillåta av mig själv

Jag åtar mig själv att förtro mig själv till min egen förmåga – genom att inse att jag är inte svag, jag är inte underlägsen, eller sämre än – och att det är upp till mig att skapa, formulera, och dirigera mig själv och min verklighet i den riktning jag vill att den/vi ska gå

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att ingenting någonsin händer genom att vänta, hoppas, önska, och drömma – utan att jag måste rent faktiskt skapa för att saker och ting ska hända

Imorgon kommer jag att omdefiniera ordet, eller meningen, frihet att uttrycka själv.

Avundsjuka som Självsabotage i Förhållande till Självförlåtelse

Avundsjuka i förhållande till självförlåtelse tar sig formen i tävlande, jämförelse, självfördömande och resulterar ultimat i självförtryck – varigenom man förtrycker sig själv som naturlighet och enkelhet ‘här’ för att istället försöka ’visa sig på styva linan’ – visa sig vara någon speciell gentemot andra.

För att visa på hur tävlan manifesterar sig i din självförlåtelse: då du applicerar självförlåtelse – och du ser hur dina ord och därmed din självförlåtelse börjar ändra karaktär, subtilt och svårfångat men ända så pass att du kan se det – till och i formen av en tävlan; varigenom du ser hur en nyans av konceptet och energin ‘vinnande och förlorande’ börjar färga dina meningar – detta är avundsjuka som influerar din självförlåtelse.

Vad som händer är att vi istället för att förlåta oss själva och stå en och jämlik med våra inre demoner – och därmed släppa oss själva fria från dem genom att villkorslöst och utan att hålla kvar vid någonting som personligt förlåta oss själva – är att vi identifierar oss med våra inre mentala verkligheter och jämför dem med andras. Och när vi definierar oss själva som vår inre mentala verkligheter kommer vi också vilja beskydda dem – vi jämför dem med andras – och istället för att på så vis släppa alla mentala upplevelser – en och jämlik med insikten att vi inte är dessa inre mentala illusioner – så manifesterar vi avundsjuka – som tar sitt utryck i tävlande.

Och när vi tävlar blir vi helt låsta och oförmögna att assistera och stödja oss själva – och då blir självförlåtelse – istället för ett ögonblick av ovillkorlig och total avslappning där vi släpper oss fria från vårt förflutna – en kamp för att vinna – för att visa vår personlighet som den starkaste, mest unika och bästa – eller vår självförlåtelse som den starkaste, mest unika och bästa.

Avundsjuka kan också influera vår självförlåtelse redan innan vi börjar applicera den – det kan hända att vi sätter oss ner och läser vad någon annan skrivit, eller vad någon annan kommit fram till och insett i sin självförlåtelse – och i det ögonblicket jämför vi oss själva med honom/henne – och vi tillåter oss själva att bli avundsjuka.

När vi sedan sätter oss ner för att applicera vår självförlåtelse gör vi så från en utgångspunkt av avundsjuka – där vi känner oss underlägsna och på så vis applicerar vår självförlåtelse som ett försök att genom energi ‘bygga upp oss själva’, och visa att ’vi minsann kan!’ – men i en sådan applikation av oss själva försvinner hela nyttan med självförlåtelse, eftersom vi inte gör den för oss själva längre, eftersom vi försöker skapa en bild av oss själva mot världen – för att övertyga andra att vi duger – istället för att vi använder självförlåtelse till att släppa oss fria från mentala åkommor som vi lider av.

Och därmed – genom att applicera självförlåtelse en och jämlik såsom avundsjuka – missbrukar vi och saboterar vi för oss själva – och stödjer istället för liv – ego.

Således är det viktigt att vi vid applikation av självförlåtelse gör det tydligt för oss själva – att vi applicerar självförlåtelse för oss själva och inte någon annan; inte för att imponera, inte för att vinna, inte för att hålla kvar vid – utan för att stödja och hjälpa oss själva till att bli starkare och mer effektiva människor.