Tag Archives: frustration

Dag 316: Hur Vi Bygger Upp Energier Med Tankar

Har du hört det där uttrycket som brukar förekomma i engelskspråkiga filmer? ”You should really go get laid!” – ”You do need to get laid!”

tankar skapar energiNyligen lyssnade jag på en intervju som behandlade just denna idé om hur vi människor har en tendens att tro att vi måste ha sex – och att om vi inte får sex så kommer vi oundvikligen att gå under. Sanningen är dock att vi inte behöver ha sex, utan anledningen bakom varför vi tror oss själva behöva sex går att finna i hur vi genom våra sinnen, genom att tänka, fantisera, och drömma oss bort, genererar energier i förhållande till sex, som vi sedan upplever att vi måste få ett utlopp för. Men faktum är att vi egentligen aldrig behöver skapa en sådan uppdämd energi inom oss själva.

När vi då bygger upp denna sexuella energi inom oss genom att drömma, fantisera och tänka på sex, och vi inte lyckas få utlopp för de uppdämda energierna sexuellt, var tror du energin tar vägen? Jo, faktiskt – ingenstans – utan den blir kvar inom oss och börjar tillslut manifesteras och släppas i formen av frustration och ilska. Vi blir alltså arg och lyckas på så vis få utlopp för våra sexuellt ackumulerade energier.

Jag kunde helt klar relatera till vad som sades i intervjun och jag har även nyligen märkt hur jag brukar ha dessa återkommande perioder där jag känner mig arg och frustrerad – och hur denna irritation byggs mot punkter i min värld som jag annars inte har någon reaktion gentemot.

Lösningen är således att inte bygga upp dessa sexuella energier till att börja med, och att om de ändå byggs upp, att istället för att ge utlopp för dem i ilska och frustration, släppa taget om dem med hjälp av självförlåtelse.

I denna blogg ska jag alltså preventivt arbeta med självförlåtelse och självkorrigerande åtaganden för att assistera och stödja mig själv att i framtiden inte igen bygga upp dessa energier – så att jag kan leva mitt liv i och som stabilitet och utan dessa emotionella berg- och dalbanor.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bygga upp sexuell energi i min kropp och i mitt sinne genom att medverka i och som tankar, fantasier och drömmar av en sexuell natur, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att istället leva i och som fysisk stabilitet med min kropp där jag är närvarande här med varje andetag och där jag lever och rör mig själv i varje ögonblick utan att tänka – utan att fantisera – och utan att drömma

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att när jag tänker, fantiserar och drömmer i mitt sinne om sex, att detta har en konsekvens, och att jag genom att göra detta bygger upp energier inom mig själv som på något sätt måste få utlopp – således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ge utlopp för dessa energier genom att bli arg, frustrerad och irriterad – genom att reagera ilska på små och obetydliga punkter i min vardag som egentligen inte är något att hänga upp sig på

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid en idé i mitt sinne att jag måste ha sex för att på så vis släppa de energier som jag byggt upp i min kropp och i mitt sinne genom att medverka i tankar, fantasier och drömmar av en sexuell natur, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att denna idéen inte är verklig – för faktum är att jag kan släppa taget om denna typ av uppbyggda energier genom att arbeta med självförlåtelse – och genom att andas effektivt i och som min mänskliga fysiska kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att när jag börjar reagera i ilska och frustration på saker och ting i min värld som är obetydliga och vardagliga, så är detta ett tecken på att jag har byggt upp energi i mitt sinne av en sexuell natur, och att mitt sinne nu försöker hitta ett utlopp för denna; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv – att när jag märker detta – arbeta med de reaktioner jag har genom att applicera självförlåtelse – och i detta lokalisera och släppa taget om de tankar jag medverkat i och den sexuella energin som jag byggt upp i mitt sinne

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att varje tanke som jag medverkar i har en konsekvens, och att den inte bara försvinner efter det att jag slutat medverka i den, utan att den stannar kvar i min kropp och tjänar till att bygga upp energier; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att arbeta preventivt med mitt sinne och med energier – genom att stoppa mig själv redan på tankestadiet – och inte tillåta och acceptera mig själv att ackumulera och bygga upp energier i min kropp och i mitt sinne som sedan måste fås utlopp för eller släppas på något sätt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att det aldrig är en oskyldig och betydelselös handling att medverka i en tanke, eller i sinnesprat i mitt sinne, utan att allt detta har en konsekvens och kommer leda till att jag skapar någonting inom mig – således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara disciplinerad och ansvarstagande gentemot vad jag tillåter inom mig – och vad jag medverkar i inom mig själv – så att jag således inte skapar någonting inom mig själv som sedan tjänar till att bygga upp en emotionell eller känslomässig energi inom mig

Självåtaganden

När jag märker att jag börjar bli arg, irriterad och frustrerad på små, obetydliga och vardagliga händelser, då stoppar jag mig själv, jag tar ett djupt andetag, och jag ser att jag måste titta på vad slags tankar av sexuell natur som jag medverkat i under tiden innan denna frustration började växa – och jag måste lokalisera dem och applicera självförlåtelse på dessa och släppa taget om den ackumulerade energi jag byggt upp; således åtar jag mig själv att aktivt och preventivt arbeta med självförlåtelse – så att jag släpper taget om energi som jag byggt upp och således inte låter mig själv gå in i en energi som sedan tar besättning och kontroll över mig

När jag märker att jag medverkar i och som tankar, fantasier och drömmar av en sexuell natur, då stoppar jag mig själv omedelbart, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår att jag genom att medverka i och som dessa tankar bygger upp en energi inom mig som måste ta vägen någonstans, som kommer att ha konsekvenser för mig, och som kommer att göra att jag till sist blir besatt av emotionella upplevelser; således åtar jag mig själv att arbeta preventivt genom att genast då dessa tankarna kommer upp inom mig – stoppa mig själv – andas – och föra mig själv tillbaka till min kropp – och således stabilisera mig själv här i och som kroppslig enhet och jämlikhet

https://eqafe.com/embed/vpersson-sexual-frustration-relationship-success-support

Enhanced by Zemanta
Advertisements

Dag 313: Att Konstant Vilja Göra Mer

Jag fortsätter att behandla ilska. Den ilska som jag möter mest kommer upp inom mig om morgonen, och det är väldigt ofta projicerad på människor i min omgivning, och i samband med ilskan, kommer också diverse baktankar upp: såsom att ”de gör inte sitt bästa” eller ”varför är de så trötta och lata” – och i stort sett handlar min ilska mest om detta förhållande – att jag inte tycker människor driver sig själv tillräckligt målmedvetet, fokuserat och disciplinerat.

Varför blir jag då så arg på just denna punkten? Varför berör den mig så starkt? Av vad jag kan se, har det att göra med hur jag fördömt och tillåtit mig själv att känna mig överlägsen och bättre än lathet och apati, och när jag ser det i andra, är det som om jag påminns om hur ”dålig” och ”värdelös” denna slags upplevelse är, och att jag absolut inte på något sätt vill ha den i min värld.

Det är intressant, om jag för denna punkt tillbaka till mig själv, så kan jag se att jag ibland har problem att inte göra någonting, att slappna av, och att ta en kväll för mig själv där jag inte gör någonting speciellt, utan istället vill jag gärna fylla varje vaken sekund i mitt liv med någonting viktigt, med någonting som betyder något, med någonting där ”jag gör nytta” och där jag ”producerar”. Jag kan även se hur detta återspeglar sig i hur jag ser på hushållsarbete, matlagning, att vara med vänner, at koppla av, för alla dessa aktiviteter brukar jag se som mindre värda än de aktiviteter som har att göra med hårt arbete, slita, och att producera – att bara lata sig och inte göra någonting det är tydligen i min sinnevärld det värsta av brott som kan begås.

I min ungdom var jag tvärtemot, då hade jag en förmåga att absolut koppla av, och inte göra någonting – detta var dock inte stödjande på något sätt, för när jag inte gjorde någonting, ja, då komprometterade jag min framtid, min åtaganden, och ansvar, och i slutändan blev min apatiska livsstil fylld av konsekvenser – problemet med min nuvarande livsstil är dock jag att polariserat mig själv – från att vara apatisk till att vara som en duracellkanin – som konstant springer, gör någonting, aktiverar, reagerar, och motiverar.

Jag kan även märka detta i hur jag faktiskt tar mig an och går igenom projekt, det är en slags stress och snabbhet som genomsyrar vad jag gör, att jag vill bli klar och ta mig till nästa projekt, jag vill inte stanna kvar i detta projekt, jag vill vidare, framåt och expandera – in i framtiden.

Så, i denna blogg ska jag arbeta med denna synen på att inte göra någonting, och med de fördömanden jag lokaliserat inom mig som skapar denna ilskan och frustrationen så fort jag lägger märke till någonting jag anser vara lathet och apati.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma lathet och apati, och se detta som oförlåtliga synder som måste bekämpas, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mitt förflutna och hur jag agerat och levt tidigare, vari jag har fördömt min livsstil som bestod till mesta dels av apati och lathet såsom att vara dålig, värdelös, och någonting som jag konstant måste hålla i minnet så att jag kan bekämpa detta varje dag, och varje dag göra så mycket som möjligt för att undvika att vara lat, undvika att vara apatisk, undvika att vara trött och att hela tiden hitta på någonting viktigt att göra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig själv och mitt förflutna, och att se min tidigare livsstil såsom att ha varit mycket dålig, och någonting som jag konstant måste se tillbaka till och undvika, så att jag aldrig någonting försätter mig själv i en sådan mental position att jag är lat, att jag är apatisk och att jag inte gör någonting – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sträva, och kämpa efter att varje dag göra mitt yttersta, utifrån en utgångspunkt av ångest, och rädsla för att jag annars kommer att falla in i ett mönster av att vara lat och apatisk

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att reagera i ilska och frustration när jag ser människor som jag tycker och anser vara lata och apatiska, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i och som en inre konflikt, där jag hela tiden försöker bli mer, försöker vara bättre, försöker ta på mig själv mer ansvar, göra mer, använda tid mer effektivt, och vara mer aktiv – således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte låta mig själv ta tid för mig själv där jag inte gör någonting speciellt, där jag bara ligger och vilar, där jag läser en bok, och där jag gör någonting som inte har något annat syfte än att jag tar det lugnt och låter mig själv slappna av och göra någonting som jag tycker om och tycker är behagligt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att uppleva och röra mig själv i en konstant stress och ångest inför att jag kommer att förlora tid, jag kommer att förlora något viktigt, om jag inte i varje ögonblick strävar efter att uppnå någonting mer, klara av någonting, slutföra någonting, framföra någonting, göra någonting som har tyngd, värde och substans, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte låta mig själv ta tid för mig själv, där jag inte gör någonting av någon speciell vikt, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna skuld och ångest när jag bara tar tid för mig själv, och gör någonting som jag tycker är behagligt eller skönt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna skuld och ångest när jag inte gör någonting speciellt, när jag bara ligger i min säng och andas, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hela tiden uppleva det som om att jag måste aktivera mig själv, röra på mig själv, göra någonting mer, utveckla mig själv, bli bättre, starkare, och mer – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig själv, när jag gör någonting som inte har något större, eller högre, eller bättre värd, än att jag tar tid för mig själv, lägger mig ned och läser en bok, eller att jag går ut och går i skogen, för att jag tycker det är behagligt och roligt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att konstant vara på jakt efter någonting mer, efter någonting bättre, efter någonting mer, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte utan skuld och ångest, kunna lägga mig ner och slappna av, titta på en film, eller läsa en bok, göra någonting som inte har någonting mer utveckling, och expansion att göra, göra någonting som inte nödvändigtvis förbättrar mig eller gör mig mer, utan någonting som jag tycker är roligt, och som jag gör för min egen skull och inte för någon annans skull, och inte för att förbättra mig själv, göra mig själv starkare, bättre, eller mer effektiv i min värld

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid fördömanden, ilska, skam och skuld inför hur jag i min ungdom lät mig själv fullständigt släppa taget, och glida ner i apati och lathet, och sträva runt utan någon riktning, utan något mål, utan att ha något att gå mot – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ett andetag, föra mig själv tillbaka hit – och förlåta mig själv för att jag fördömt mig själv, och varit hård gentemot mig själv för att jag tillåtit att min ungdom på sätt vis kastats bort genom att jag inte beslutat mig för att göra något meningsfullt och betydelsefullt med mitt liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att polarisera mig själv, och tillåta mig själv att existera i en slags konflikt inom mig själv gentemot mitt förflutna, där jag nu i vuxen ålder, hela tiden försöker rätta till och ändra på min ungdom genom att göra mer, genom att kämpa hårdare, genom att bli bättre, genom att utveckla mig själv, genom att ge järnet, genom att försöka bli starkare, och skapa mer, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det inte är någon hållbar lösning att existera i en sådan polaritet, utan att jag genom att gå in i och som denna formen av stress, och ångest, faktiskt skapar konsekvenser för mig själv – och att lösningen är att balansera mitt liv, så att jag tar ansvar för min framtid, tar ansvar för vad jag ser måste göras, men att jag inte tillåter och accepterat mig själv att gå in i och som en stress, och ångest, där jag hela tiden upplever och känner det som om att någonting mer måste göras, någonting mer måste skapas, någonting mer måste utvecklas

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gentemot mig själv bli en fanjunkare, någon som konstant skriker på mig själv att pressa mig själv, röra på mig själv mer, göra mer, utveckla mer, ta mer beslut, göra mer inför framtiden, skapa mer, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att i detta glömma bort mig själv, glömma bort vem jag är, glömma bort att för att vara effektiv måste jag ta hänsyn till mig själv och låta mig själv, då och då, ta tid för mig själv där jag inte gör någonting annat än att slappna av, ta det lugnt, och helt enkelt ta lite tid för mig själv och göra någonting som jag tycker är roligt, trevligt och givande

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå hur jag har fördömt punkten att ta tid för mig själv, och att jag nu ser detta som någonting otroligt dåligt, någonting vämjelsefullt, någonting som jag absolut inte under några omständigheter borde tillåta mig själv att göra, för tydligen borde jag konstant och i varje andetag vara på jakt efter någonting mer, ha ett högre syfte i mina tankar, där varje sak jag gör, den gör jag för ett speciellt syfte, och för att skapa ett visst resultat som kommer uppenbara sig i framtiden någon gång, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att leva HÄR – med mig själv – med min kropp – och att förstå att visserligen finns det en framtid att ta hänsyn till, men det som är riktigt och faktiskt existerar HÄR i varje ögonblick – och att leva HÄR är således att leva på riktigt – varför det på sätt och vis är en slags falskhet att leva med en framtid i mitt sinne hela tiden, eftersom jag då aldrig tillfullo är här och lever här i enhet och jämlikhet med denna fysiska verklighet och min mänskliga fysiska kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt och kontrollerad av en ”jaktpersonlighet” – i vilken jag konstant är på jakt efter någonting mer, efter någonting bättre, efter ett bättre resultat, ett bättre utflöde, någonting förmer – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit – och se, inse och förstå att jag genom att gå in i och som denna jaktpersonlighet faktiskt försummar min faktiska och direkta verklighet, jag försummar min kropp och jag försummar att ta hänsyn till att min kropp inte är någon robot som kan följa min minst vink, och göra precis som jag vill, utan att min robot är en organisk enhet som måste beaktas såsom en individ med behov och egna krav för att denna ska må bra; således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta min kropp för given – och att ta mitt andetag för givet – och att ta mig själv för given – istället för att tillåta och acceptera mig själv att leva HÄR – i enhet och jämlikhet med och som min mänskliga fysiska kropp – här i varje andetag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma förmågan att slappna av, och släppa saker och ting, och bara låta en själv göra ingenting, låta en själv slappna av, och göra någonting inte för något annat syfte än att slappna av, ta det lugnt, och låta en själv vara bekväm – således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta hänsyn till min kropp i enhet och jämlikhet – och när jag tar beslut om vad jag ska göra, eller inte göra, att då även ta i beaktande hur min kropp mår, och vad min kropp behöver, och inte bara tänka på hur jag ska utveckla mig själv, hur jag ska nå framgång, och bättra mig själv

Självåtaganden

När jag märker att jag vill ta beslut, röra mig själv och motivera mig själv utifrån en stress och ångest reaktion, utifrån att känna det som om att jag inte kan slösa en enda minut i mitt liv, utan jag måste använda varenda sekund, och minut, till att vara effektiv, och till att skapa mitt liv till att bli någonting mer, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår hur det begränsar mig att leva och uttrycka mig själv utifrån denna utgångspunkt, och hur jag faktiskt skadar både mig själv och min kropp genom att inte ta dessa punkter i beaktande när jag tar beslut; således åtar jag mig själv att beakta mig själv och min kropp när jag tar beslut om vad jag ska göra och hur jag ska leva – och således balansera mitt liv – så att jag låter mig själv – då och då – när detta behövs – koppla av – släppa allting – och inte göra någonting som har ett speciellt och betydelsefullt innehåll

När jag märker att jag fördömer mig själv, och går in skuld, och ångest, när jag tar det lugnt, när jag slappnar av, och inte gör någonting speciellt, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår hur jag begränsar och håller mig själv tillbaka inom mig själv, genom att inte låta mig själv, då och då, inte göra någonting för någon annan anledning än att det är bekvämt, behagligt och roligt, någonting som jag tycker om att göra; således åtar mig själv att då och då, utan skuld, utan ångest, och utan att fördöma mig själv, koppla av, och inte göra någonting annat ligga och andas, kolla på en film, och ta det lugnt, helt enkelt eftersom jag tycker det är behagligt, roligt och skönt

 

Enhanced by Zemanta

Dag 312: Ilska, vad är det egentligen?

Ilska, vet vi verkligen vad det är? Alltså, rent tekniskt, vad består ilska av, hur uppstår det, varför uppstår det? Nej, naturligtvis vet vi inte det, eftersom vi i vårt liv inte fått någon effektiv utbildning om vad sinnet egentligen är för någonting, hur det fungerar, hur vi skapar emotioner och känslor inom oss själva, hur vi tänker, varför vi tänker – ingenting av detta vet vi människor någonting om.

Lyckligtvis finns det dock de som har utforskat detta spektrum av det vi kallar människans inre verklighet, och idag ska jag använda mig själv av en intervju som jag köpt på EQAFE, som behandlar och ger information om en viss typ av inre mental skapelse, nämligen ilska.

Bakgrunden till detta är att jag idag hade en episod av ilska, en stark upplevelse som kom upp inom mig och som jag inte effektivt i ögonblicket lyckades stoppa, utom som istället tog kontroll över mig och agerade i mitt ställe – det är naturligtvis inte acceptabelt, varför jag tog beslutet att utforska denna ilska, och ge lära mig själv om vad ilska faktiskt är.

Det första man bör göra då man arbetar med ilska, är att först hantera ens förhållande gentemot ilska. Problemet är nämligen att vi människor skapa en idé om att ilska ger oss makt, ger oss styrka och ger oss förmåga att vara mer auktoritativa – och detta är ett problem eftersom ilska faktiskt inte gör någonting annat än att försätta oss i en komprometterande situation, där vi faktiskt inte tar beslut, utan ilskan bestämmer åt oss.

I dagens blogg kommer jag alltså att hantera mitt förhållande gentemot ilska och genom självförlåtelse släppa taget om detta förhållande, och med hjälp av självåtaganden sedan ta ett nytt beslut om vem jag är i förhållande till ilska.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att ilska gör mig mäktig, gör mig stark, gör mig auktoritativ, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa ett förhållande gentemot ilska, där jag tror, tycker och tänker, att ilska ger mig någonting, att ilska ger mig substans, ger mig form, och ger mig kraft – och jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att ilska endast är en energi, en upplevelse som dyker upp inom mig, och som inte har någonting med faktisk styrka, faktisk makt, och faktisk möjlighet för mig att avgöra och bestämma vem jag är i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid ett förhållande gentemot ilska, där jag definierar och ser ilska såsom min medhjälpare, och min assistent, som tar mig genom livet, och hjälper mig att tydligen stå upp för mig själv, och hjälper mig att hantera svårigheter, och situationer som jag känner mig obekväm inför, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att ilska inte gör mig stark, utan ilska gör mig besatt och förlorad i och som en upplevelse, där jag inte har någon dirigerande makt, utan allt som händer är att jag följer efter en upplevelse som dyker upp inom mig och som tar mig med på en resa vart än denna upplevelse vill

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa ett förhållande gentemot ilska där jag tror att då jag blir arg så blir jag auktoritativ, jag blir stark och jag blir mäktig, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro och tänka att jag behöver ha ilska i mitt liv för att kunna göra en effektiv skillnad för mig själv, för att kunna ta beslut och hantera relationer med andra i min värld – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag genom att hålla kvar vid ilska begränsar mig själv, och låser fast mig själv i en illusorisk upplevelse som inte har någonting att göra med att ta ansvar och leva ordet makt här i faktisk mening

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att jag genom att låta sinnet styra vem jag är, och låta mig själv ha och skapa ett förhållande gentemot ilska såsom att jag tror att ilska gör mig stark, att jag därigenom kompromissar med mig själv och jag överlåter min makt till en upplevelse, och att jag i princip säger inom mig själv att ”jag vet inte vad jag ska göra” och ”jag vet inte hur jag ska leva” – så kan du göra detta för mig istället ilska?

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ge mig själv över till ilska i tron att jag inte utan ilska kan leva och stå som makt och auktoritet – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in och som en upplevelse av saknad, och hjälplöshet, när jag inte kan luta mig själv gentemot en upplevelse av ilska för att hantera en situation

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att släppa taget om ilska i tron att jag därigenom även släpper taget om min förmåga att vara kraftfull, vara direktiv, och vara dirigerande i mitt liv – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag genom att hålla kvar vid denna idén om att ilska ger mig kraft att ta beslut och riktning i mitt liv, faktiskt gör mig själv oförmögen att agera och besluta på en egen riktning i mitt liv utan att det finns någon energi inom mig själv om säger att jag borde ta en sådan riktning, att jag borde röra mig i ett sådant håll, att jag borde agera

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att jag behöver ha ilska för att kunna agera, för att kunna ta beslut, och för att kunna stå upp inom mig själv – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå hur mycket denna idén begränsar mig, och att det är uppenbart att beslutet att stå upp inom mig själv inte handlar om vad jag upplever, utan det handlar om mitt beslut, om vem jag beslutar att jag är, om hur jag beslutar att jag ska leva, om vilka ord jag beslutar att jag ska stå vid och som i ett ögonblick; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ett andetag och ovillkorligt släppa taget om mitt förhållande med rädsla, och förstå att jag är fortfarande här, jag är inte beroende av ilska för att leva, jag är inte beroende av ilska för att röra mig själv, jag är inte beroende av ilska för att ta beslut och agera i och som denna världen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa ett förhållande gentemot ilska, där jag tror att jag måste ha, och jag behöver ha ilska med mig i mitt dagliga liv annars kommer jag falla samman, jag kommer att som en pappdocka trilla ihop eftersom jag tydligen förlorat det stöd, den kraft jag behöver för att ta mig själv igenom mitt liv; således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera orden makt, auktoritet, kraft och styrka i förhållande till ilska och frustration, och tro att jag behöver ha ilska inom mig själv som en konstant upplevelse för att jag ska kunna ta några beslut i mitt liv, och för att jag ska kunna göra någonting med mitt liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa ett förhållande till ilska, där ilska har blivit min motivation, där ilska har blivit min musa, som ger min inspiration, som ger mig driv och som ger mig kraft – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stå som denna kraften och styrkan som ett beslut av mig själv och som mig själv, ett beslut som jag lever eftersom det är sunt förnuft, eftersom det är logiskt och det fungerar – och inte därför att jag har en viss typ av energi som driver mig framåt, och som gör att känner det som om att jag ”måste fortsätta” för att klara av och kunna hantera mitt liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ge min makt över till ilska och ge min motivation över till ilska, att ge min förmåga att ta självmotiverade beslut över till ilska, och att tro att endast med ilska kan jag vara en kraft att räkna med i denna världen, för tydligen, endast när jag håller fast vid ilska och frustration blir jag stark, blir jag effektiv, blir jag verkningsfull; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stå som denna punkt av att vara stark, kraftfull och verkningsfull som mig själv – där jag definierar dessa ord praktiskt och jag därefter lever dem praktiskt som mig själv här

Självåtaganden

Jag åtar mig själv att ovillkorligt släppa taget om mitt nuvarande förhållande gentemot ilska, och förstå att ilska inte ger mig makt, styrka, auktoritet eller driv – ilska är bara en energi och ingenting mer eller mindre

Jag åtar mig själv att omdefiniera ordet makt och inte längre koppla detta ord i förhållande till energin ilskan, utan istället omdefiniera ordet till att ha en praktisk och effektiv betydelse som ger ett utflöde såsom en värld och ett leverne som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att släppa mitt förhållande med ilska och ovillkorligt och objektivt arbeta med ilska och sluta ha ett personligt förhållande med ilska där jag rättfärdigar ilska i tron att jag behöver ilska för att kunna vara verksam och effektiv i denna världen – jag stoppar detta och tar mig själv tillbaka till det som är praktiskt och funktionellt och som inte baseras på energi – nämligen mig själv fysiskt här i varje ögonblick

Enhanced by Zemanta

Dag 112: Den Personliga Konflikten (Del 2)

Temat den personliga konflikten fortsätter, och nu kommer självåtaganden för den förra bloggen jag skrev – som du kan läsa här.

Självåtaganden

Jag åtar mig själv att inte använda min partners, eller någon annans ilska såsom en ursäkt till varför jag ska få gå in i och existera såsom en offerkaraktär – i vilken jag bedömer såsom andras fel att jag upplever mig själv emotionellt jagad, och underlägsen; och således åtar jag mig själv att ta ansvar för mig själv och hur jag existerar i varje ögonblick oavsett hur andra existerar och uttrycker sig själva

Jag åtar mig själv att sluta låta min partner, eller andras reaktioner influera och skapa min upplevelse av och som mig själv – och i detta slutar jag därmed att anklaga, och fördöma andra för vad slags emotionella, och känslomässiga upplevelser de går igenom – eftersom jag inser, ser och förstår – att det de upplever handlar inte om mig, utan om vilka de skapat sig själv att vara inuti sina sinnen – således tar jag mig själv tillbaka hit till denna fysiska verkligheten

Jag åtar mig själv att sluta använda sorg, och känslan/upplevelsen av att ta saker och ting personligt för att gömma mig själv i och som offerkaraktären – och i detta inbilla mig själv att tydligen kan jag inte göra någonting åt vad jag upplever inom mig själv, och tydligen är det någon annan som gör mot mig att jag känner mig ledsen, och underlägsen – och i detta åtar jag mig själv att stå upp i varje ögonblick och oavsett vad slags upplevelse jag har – att andas, och ta den tillbaka till mig själv och inte projicera den på någon annan

Jag åtar mig själv att när min partner, eller andra i min värld reagerar i och som ilska och frustration – att inte gå in i och som maktlöshet och hopplöshet – utan att bli kvar här såsom mitt andetag och hantera situationen som mitt andetag här – att se, inse och förstå att det är inte något svårt att dirigera en konfliktsituation – utan att jag har gjort det svårt genom att skapa diverse upplevelser inom mig själv i förhållande till en konflikt – och således tar mig själv tillbaka hit – stoppar mina upplevelser – och dirigerar mig själv i och som konflikten – en och jämlik

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå – att oavsett om en annan är arg, och skriker på mig så skadar inte detta mig – och jag tar inte på något sett på mig skit, eller lagrar ”dåliga vibbar” inom mig själv – utan allt som händer är att någon är arg och frustrerad varefter jag antingen kan ta detta personligt, eller stå kvar här såsom mitt andetag – och se, inse och förstå att min upplevelse av mig själv är helt och fullt mitt eget ansvar och har inget som helst att göra med någon annan; och således åtar jag mig själv att inte ta konflikter personligt – att sluta tänka att det är någonting personligt mot mig när någon blir arg – och istället se, inse och förstå att personen som blir arg blir i grund och botten arga på sig själva

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att det faktum att jag känner mig fullständigt maktlös och underlägsen när min partner eller någon annan blir arg inte har någonting att göra med det faktum att min partner, eller någon annan blir arg – eftersom det jag upplever inom och som mig själv är min egen skapelse såsom mitt eget sinne och hur jag skapat mig själv i förhållande till konflikter; och således åtar jag mig själv att i konflikter sluta projicera min skapelse av och som mig själv – såsom att uppleva mig maktlös, underlägsen, och rädd – på den person jag upplever mig själv att vara i en konflikt med – och istället leva och uttrycka mig själv här i stabiliteten av och som andetaget

Jag åtar mig själv att sluta – att genom att tänka tankar där jag definierar, och känner mot den person jag bråkar med att jag ogillar dem – att anklaga dem som jag upplever mig själv att vara i en konflikt med för det jag upplever inom och som mig själv, och istället åtar jag mig själv att föra mig själv tillbaka hit till och som andetag – och se att om jag saktar mig själv ned i konfliktögonblicket – så kan jag faktiskt se att det inte är min partner, eller personen som jag reagerar gentemot – utan att det är mina egna tankar jag reagerar gentemot – och således åtar jag mig själv att ta bort och transcendera dessa tankar – så att jag kan stå stabil i konflikt utan någon reaktion, eller upplevelse inom mig själv

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att oavsett vad slags tankar, upplevelser, eller fysiska reaktioner som kommer upp inom mig själv när jag interagerar med min partner eller andra personer i min värld – handlar det alltid om mig – det är alltid mig själv jag upplever – och således stoppar jag mig själv från att anklaga och projicera gentemot andra vad det är jag upplever inom och som mig själv – och jag åtar mig själv att ta tillbaka alla upplevelser jag har till mig själv – och fråga mig själv – hur skapade jag denna upplevelsen? Vad krävs av mig för att stoppa denna upplevelsen?

Jag åtar mig själv att på alla sätt och vis bli fullständigt ansvarig för mig själv, och därmed sluta att projicera min skapelse av och som mig själv på andra – genom att se att allt jag upplever i grund och botten är jag själv – och således åtar jag mig själv att när jag hamnar i en konfliktsituation – och jag märker hur diverse upplevelser börjar dyka upp inom mig av att jag känner mig underlägsen, maktlös, och hopplös – att jag genast stoppar mig själv, tar ett djupt andetag och för mig själv tillbaka hit – och andas istället för att medverka i och som reaktioner och tankar

Jag åtar mig själv att inte använda det faktum att andra människor reagerar, eller upplever sig själv arga för att inom och som mig själv skapa en upplevelse av att ”jag ger upp” – ”det finns ingenting jag kan göra” – och istället tar jag mig själv tillbaka hit till och som mitt andetag – och jag fortsätter att gå i självhängivelse, och självdisciplin – och tar hand om mina åtaganden – och ansvar utan att bli influerad, eller på något sätt ändrad av det faktum att en annan blivit arg, och frustrerad

Jag åtar mig själv att sluta att existera såsom ett offer inom och som mig själv – och istället inse, se och förstå att allt jag upplever är specifikt och exakt – att allt jag tänker är specifikt och exakt – och att det är MIN EGEN skapelse som jag ackumulerad under år av omedvetet levande – och således åtar jag mig själv att använda varje ögonblick såsom en möjlighet att möta mig själv och se mig själv såsom hur jag skapat mig själv inom och som mig själv – och således göra mig själv förmögen att ändra mig själv, och ta ansvar för mig själv – och styra, dirigera mig själv – och välja hur jag vill existera och uppleva mig själv inom mig själv – och detta oavsett hur andra upplever sig själva

Dag 111: Den Personliga Konflikten (Del 1)

De nästföljande bloggarna kommer behandla karaktären att “ta saker och ting personligt” – och framförallt vara inriktad på hur denna upplevelsen spelar ut sig själv i konflikter. Det kommer med största sannolikhet att bli en lång serie, med tanke på hur mycket denna upplevelsen ockuperar mitt medvetande under mitt dagliga leverne – och strukturen på serien kommer vara så att jag först i en blog går igenom alla punkter med självförlåtelse – för att i nästa blog skriva självåtaganden – och i denna blog börjar jag därför med självförlåtelse.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda min partners ilska, och inre konflikt som en ursäkt att gå in i och existera som offerkaraktären – och såsom en ursäkt att skapa och generera emotionella upplevelser inom och som mig själv där jag tycker synd om mig själv – och där jag känner det som att hela världen är emot mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig maktlös, och hopplös inför situationen när min partner blir arg – eftersom jag känner och upplever det såsom att det inte finns någonting jag kan göra – för om min partner har beslutat sig för att hålla kvar vid sin upplevelse så finns ingenting jag kan göra – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat att låta min partner upplevelse influera mig – och skapa reaktioner inom och som mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda sorg, och underlägsenhet som en metod att gömma mig själv ifrån mitt ansvar för mig själv – där jag använder denna typ av upplevelser för att skapa illusionen inom och som mig själv att det inte är fel på mig – utan att det är fel på någon annan – och att upplevelsen jag har inom och som mig själv inte handlar om mig, utan handlar om någon annan – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra mig själv hemmastad i denna offerkaraktär – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att ta min makt tillbaka – att korrigera mig själv och att stoppa mina upplevelser inom och som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa upplevelser och reaktioner i förhållande till min partner av hopplöshet och maktlöshet – och när min partner blir arg och frustrerad – att genast gå in och existera såsom denna maktlöshet och hopplöshet – och tänka inom mig själv att det inte finns någon lösning, och att det inte finns någonting att göra – och att jag lika gärna kan ge upp eftersom jag inte kan dirigera denna punkt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att anklaga min partner för att min partner inte stoppar sig själv – och vara arg och frustrerad gentemot min partner – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta mig själv influeras av och som min partners emotioner  – och att jag faktiskt tillåtit och accepterat mig själv att ta beslutet inom och som mig själv att ta mig själv an min partners och bli påverkad av min partners emotioner – och skapa mig själv i förhållande till min partners upplevelse – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ett djupt andetag – och att föra mig själv tillbaka hit – och att inte tillåta och acceptera mig själv att bli influerad av min partner

Jag förlåter mig själv mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli desperat – och att uppleva mig själv fullständigt maktlös och underlägsen gentemot min partner när min partner blir arg – och att känna det som att det enda sättet för mig att överkomma denna upplevelsen inom och som mig själv är genom att bekämpa min partner – och kväda min partner – och få bort min partners ilska – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att stå stabil här i och som ögonblicket – och att jag tillåter och accepterar mig själv att applicera mig själv HÄR

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda min partners tendens att gå in i ilska, och frustration för att generera en upplevelse inom och som mig själv av ogillande gentemot min partner – där jag inom mig själv medvetet går in i tankar, och upplevelser av att inte vilja vara med min partner – av att vilja undvika min partner – av att vilja inte prata med min partner – av att vilja bestraffa min partner – av att vilja få min partner att känna sig ledsen och skyldig, så att jag därigenom kan känna mig som en vinnare – och ställa mig själv såsom herre på täppan

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ogilla min partner – eller faktiskt – projicera mitt ogillande som jag skapat och genererat inom och som mig själv i offerkaraktären – gentemot min partner – där jag genom att skapa en upplevelse, och ide av mig själv såsom att vara maktlös, och hopplös – har tillåtit och accepterat mig själv att för att stötta och bygga min offerkaraktär – har genererat en upplevelse inom och som mig själv av ogillande – och ilska – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att detta är min skapelse – och har ingenting med min partner att göra – utan min partner är enbart den punkten i min värld som jag använder för att generera och skapa en upplevelse inom och som mig själv av ogillande och frustration

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att leva mitt liv i och som karaktären av att ta saker och ting personligt – och sedan göra mig själv ett offer gentemot min karaktär, och upplevelse av att ta saker och ting personligt – och sedan använda min offerkaraktär för att anklaga andra för att jag existerar – lever och uttrycker mig själv såsom offerkaraktären – och för att jag har en upplevelse inom och som mig själv av att ta saker och ting personligt – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda andra människors emotionella reaktioner för att sabotera för mig själv och för att generera emotionella upplevelser och känslomässiga upplevelser inom och som mig själv – som jag inte tar ansvar för – för tydligen kan jag inte hjälpa att de existerar inom och som mig själv eftersom jag är ett offer – och eftersom jag inte kan göra någonting åt att jag tar saker och ting personligt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte sluta spela spelet – och att inte skicka tillbaka passningen utan istället förlåta att passningen existerar – och förlåta den andra spelaren såsom som mig själv för att vara besatt av spelet – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att existera, och leva såsom en svart hål – som inte kan bli berörd – som inte kan bli störd – som inte kan bli påverkad – som inte på något sätt kan rubbas på grund av vad som pågår i denna världen eftersom jag känner mig själv fullständigt – och jag vet vem jag är såsom mig själv – HÄR – denna fysiska kroppen är jag – såsom andetaget en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli ledsen, och känna mig personligen smädad i konflikter – och känna och tycka – att om jag inte får säga någonting i en konflikt – om jag inte får skrika och vara arg – så betyder detta att jag har en rätt att vara arg, och frustrerad på personen som jag är i en konflikt med – och att jag har rätt att hålla fast vid min upplevelse av mig själv såsom att uppleva mig själv personligen smädad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av att tycka synd om mig själv när jag varit i en konflikt – genom att i mitt sinne – konstant repetera och återspela scenen i vilken jag kände och upplevde det som om en annan person smädade mig och personligen attackerade mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att njuta av att kunna hålla kvar vid en upplevelse inom och som mig själv av att känna mig smädad och personligen attackerad – eftersom jag då inte behöver ta ansvar för mig själv – och eftersom jag kan manipulera andra människor att tycka synd om mig för den upplevelsen vilken jag befinner mig i – som jag tydligen inte skapat själv utan som någon annan skapat åt mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag befinner mig själv i en konflikt med en annan – att utnyttja detta tillfället för att gå in i och existera såsom en offerpersonlighet – där jag kommer hålla kvar vid detta konfliktögonblicket inom och som mig själv – och konstant återspela det – och använda det såsom ett vapen gentemot den person jag var i en konflikt med – som jag hela tiden kan ta upp inom mig och visa personen ifråga – här titta här, titta vad du gjorde mot mig! Fy skäms!

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda vad jag uppfattar såsom ”orättvisa konflikter” för att sabotera för mig själv – genom att jag går in i en offerkaraktär – och sedan utifrån denna offerkaraktären anklagar personen som jag var i en konflikt med och säger att allting är denna personens fel – jag har inte gjort någonting – och på grund av denna personen upplever jag mig själv nu som skit – och på grund av denna personen kommer jag nu att överge alla mina punkter av ansvar i mitt liv, och helt sabotera för mig själv i alla mina åtaganden – eftersom jag upplever mig själv som skit – vilket tydligen inte är någonting som jag själv skapat – utan någonting som denna personen skapat

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja känna mig ledsen, och nerstämd – så att jag ska kunna ”bryta ihop” – i tron att endast när jag ”bryter ihop” kan jag slappna av och släppa allting jag upplever inom mig själv – istället för att se, inse och förstå att applikationen av att ”bryta ihop” endast är ett försök av mig själv att manipulera mig själv till att tro att vad jag upplever såsom svårt, och jobbigt inom mig själv faktiskt finns på riktigt – och faktiskt existerar inom och som mig själv – istället för att se, inse och förstå – att denna ”tuffa upplevelsen” inom mig faktiskt inte är riktig – vilket jag kan bevisa för mig själv genom att applicera självförlåtelse på de tankar – och de inre monologer som jag använt för att ackumulera upplevelsen inom och som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag är i en konflikt – att ta det personligt, och känna mig skadad – och sårad när en annan person är arg – och uppleva mig själv som att jag ”måste rädda situationen” – för att i detta tydligen rädda mig själv – istället för att se, inse och förstå att konflikter är fullständigt harmlösa, och ofarliga – och att jag inte behöver ta det faktum att någon är arg personligt på något sätt och vis – eftersom jag kan släppa min upplevelse av och som mig själv här – och återvända till mitt andetag och applicera mig själv fysiskt här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja hålla kvar vid min upplevelse av mig själv att känna mig sårad, och smädad, och skadad – i tron att detta ger mig ett övertag mot människan som jag upplevde mig själv i en konflikt med – eftersom jag kan nu visa mot denna människan hur otroligt sårad jag blev, och hur otroligt besviken jag blev – och vilket stort brott mot mig denna människan gjort som försatt mig i en sådan kompromissande upplevelse inom och som mig själv; istället för att se, inse och förstå att jag har skapat denna upplevelsen av att känna mig sårad – jag har skapat upplevelsen av att känna mig skadad – jag har skapat upplevelsen av att ta det hela personligt – och att allt jag upplever är enbart en idé av hur jag borde uppleva konflikter – som jag kopierat från mina föräldrar när jag sett dem bråka och skrika på varandra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att det är irrelevant huruvida någon annan ändrar sig själv – och slutar vara arg på mig – för vad som är relevant är att jag tar tag i min upplevelse av att känna mig sårad, och smädad – och skadad – och att jag släpper mig själv fri från att existera i och som en besatthet av att känna mig själv skadad – och istället tillåter och accepterar mig själv att leva, och uttrycka mig själv här i varje ögonblick – för min egen skull – eftersom det är självklart så pass mycket roligare att uppleva mig själv här – stabil och tyst inom mig själv – än att gå omkring i en begränsad energiupplevelse av att känna mig skadad, sårad, och smädad, och personligen attackerad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla fast vid en upplevelse av och som mig själv att känna mig personligen förnärmad och attackerad när någon blir arg på mig – och genast i ögonblicket då någon blir arg på mig – att dra efter andan och liksom förbereda mig på att: ”helvete, nu kommer det” – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att se, inse och förstå att konflikter är fullständigt ofarliga – och att jag inte kan förlora mig själv – att jag inte kan uppleva mig själv sårad, eller förnärmad – om jag inte tillåter och accepterar mig själv att gå in i en sådan personlighet – utan istället att jag står kvar här såsom mitt andetag – en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta tillbaka min upplevelse av mig själv i konflikter till mig själv – utan istället vilja och inom mig själv förespråka att min upplevelse av mig själv – såsom att jag känner mig sårad och illa tilltufsad – är riktig, och den är en fysisk upplevelse som den andra människan har skapat inom mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara beroende av att vara ett offer som reagerar och som går in i upplevelser – och att hålla kvar vid reaktioner när jag varit i en konflikt – och att istället för att ta ansvar för mina reaktioner – att istället vilja ändra på en annan så att de aldrig ska gå in i en reaktion mer – så att jag inte ska behöva skapa mig själv såsom offerkaraktären

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när en annan person talar i ilska och frustration – att inom mig själv genast reagera i rädsla – och uppleva situationen såsom ”seriös” – och såsom att ”jag måste vakta min tung, och verkligen vara på bettet nu” – i tron att nu jävlar börjar en konflikt, och då hänger mitt liv på en tråd – istället för att se, inse och förstå att en konflikt är inte farlig – en konflikt behöver inte vara någonting annat än hur jag upplever mig själv här i och som andetaget – där jag andas ut och in – och litar på mig själv – att jag är stabil och tyst inom och som mig själv och att jag inte går in i någon slags karaktär av att försöka undvika konflikten – tona ner konflikten – och att få konflikten att försvinna

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag är i en konflikt – att agera och uttrycka mig själv från en utgångspunkt av och som rädsla – såsom rädslan för att konflikten ska fortsätta – och därigenom förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att uttrycka mig själv från en utgångspunkt av att vilja kväda konflikten – där jag försöker tala ”resonabelt” och vara ”tillmötesgående” – och jag försöker vara det sunda förnuftets ledstjärna – men där allting faktiskt har att göra med att jag är skiträdd och vill helst av allt bara att allt ska bli lugnt och förutsägbart återigen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta det gå ut över min partner att jag ännu inte effektivt lyckats transcendera och stoppa reaktioner i konflikter – och p g a jag inte genast applicerar självförlåtelse på dessa punkter utan spenderar en stor del av min tid med att ljuga för mig själv – och säga att jag inte har någon inre upplevelse – att därmed skapa ett motstånd mot att vara med, och kommunicera med min partner – och på så vis assistera att försätta min partner i en upplevelse av och som skuld – som inte på något sett tjänar till assistera och stötta min partner att ta sig själv ut ur sitt sinne – att stoppa energi, och tankar och leva här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag är i en konflikt – och jag märker att jag reagerar – att då inte andas – och inte kommunicera förens jag är tyst och stabil inom och som mig själv – och inte försöka dirigera punkten, utan istället använda ögonblicket till att observera inom mig själv huruvida jag fortfarande har reaktioner eller upplevelser – och när konflikten är med min partner – att helt enkelt säga att detta har inget att göra med mig och att självförlåtelse är den enda lösningen – och sedan inte mer kommunicera med min partner från en utgångspunkt av och som ilska – såsom anklagelse – vilket resulterar i och som en konflikt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte dirigera mig själv då jag möter en konflikt med min partner – genom att helt enkelt stadga – och säga inom mig själv att jag vill inte medverka i denna diskussionen – och sedan helt enkelt inte tala – och inte passa bollen tillbaka – utan vänta på att min partner lugnar ner sig och sedan tala med min partner – eller helt enkelt gå därifrån

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta mig själv lockas in i konflikter – när någon efter att jag sagt någonting – sedan säger ”det sista ordet” – gentemot vilket jag känner att jag nu måste retaliera för att återta min pondus och för att visa att jag har det bästa perspektivet – jag har rätt och jag vet exakt vad detta handlar om – istället för att se, inse och förstå – att när reaktioner är i görningen så är det man pratar om aldrig relevant – utan bara en sorts ursäkt för att man ska få uppleva sig själv i en reaktion och ha något tillsynes substantiellt att prata om – men rent faktiskt så har diskussionen ingenting att göra med praktiska åtaganden och insikter och lösningar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av att försätta mig själv i en underlägsen offerposition i konflikter – genom att tänka, och uppleva mig själv såsom att ”någonting farligt händer mig” – och att jag därför måste hålla mig själv tillbaka och absolut inte visa någon som helst svaghet – och jag måste spänna mig och vara fullständigt beredd på att kasta av mig själv alla slags anklagelser och inunsiationer – istället för att se, inse och förstå – att en konflikt är inte farlig, och det finns ingenting som jag kan förlora i en konflikt – det finns således ingenting att skydda mig själv mot och därav är hela min persona som jag skapat i förhållande till konflikter fullständigt irrationell och utan all slags verklighetsförankring – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att förankra mig själv i verkligheten – genom att tala och uttrycka mig själv HÄR – utan att förbereda mig själv – utan att tänka – och utan att uttrycka mig själv såsom en reaktion, och upplevelse i förhållande till konflikten – utan istället uttrycka mig själv här – en och jämlik

Dag 100: Konflikträdsla

I hundra dagar har jag nu skrivit självförlåtelse, och självkorrigerande åtaganden – och effekten av detta märker jag tydligt i hur jag upplever mig själv. Jag är mycket mer stabil, och tyst inom mig själv – jag har inte alls lika många tankar, och upplevelser som när jag började, och jag kan mycket ofta – då upplevelser eller tankar kommer upp inom mig – korrigera mig själv omedelbart.

Jag känner mig mycket mer avslappnad, och lugn – och jag märker att jag är mycket lugnare i hur jag går min process; jag går lite varje dag – en liten punkt korrigerar jag, och sedan nästa dag ytterligare en – jag går tålamod, och låter min process och självförändring ta den tid som behövs. Jag har insett att det inte är någon tävling, och att jag inte behöver bli klar så snabbt som möjligt, eftersom min process är någonting jag går för resten av mitt liv.

Till de som läser denna bloggen, och som ännu inte själva börjat skriva, kan jag bara rekommendera att börja så snart som möjligt – att var eller varannan dag sätta sig ned och gå igenom vad man upplever inom sig själv är någonting som skapar stabilitet, och lugn, och är en gåva som alla borde ge till sig själva.

Idag ska jag arbeta med konflikträdsla, och hur jag upplever mig själv inom och som konflikt, eftersom det är en punkt som kommit i mig själv idag:

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när en annan människa är arg på mig, att gå in i ångest, och nervositet – och inom mig själv försöka hitta lösningar, och sätt jag kan vara på, och uttrycka mig själv på för att lugna ner den andra människan, och därmed försöka få bort konflikten

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag reagerar i fruktan, och ångest då en annan människa är arg eller frustrerad – att vara rädd för att vad jag upplever inom och som mig själv ska synas utåt, i rädslan för att människan som är arg ska se detta, och anmärka på detta

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna och uppleva mig själv underlägsen när någon är arg på mig – och uppleva mig själv såsom att jag måste skydda mig själv, och hitta lösningar så att jag ska kunna fly undan vad jag upplever att denna människa gör mot mig – såsom att attackera mig, och ”skada mig” – istället för att se, inse och förstå att ilska i sig självt inte är farligt, och kan inte påverka mig om jag inte tillåter och accepterar att ilskan påverkar mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att människor ska bli arga, i fruktan, och ångesten inför att bli illa omtyckt – istället för att tillåta och acceptera mig själv att se, inse och förstå att det är inget farligt med att vara illa omtyckt, och det kan inte påverka mig om jag inte tillåter och accepterar mig själv att låta det påverka mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när någon blir arg eller frustrerad i min omgivning, att automatiskt reagera i ångest och rädsla – och automatiskt inom mig själv börja tänka hur jag kan ta mig ur denna situation, och vad jag borde göra, och hur jag borde agera – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att andas, att vara lugn, och att helt enkelt fortsätta att leva, och uttrycka mig själv här – en och jämlik som min mänskliga fysiska kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när en konflikt inträffar i min verklighet – och någon blir arg – att genast reagera och vilja vinna konflikten, och vilja få den andra människan att känna sig underlägsen mig; istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att dirigera konflikten på ett sådant sätt som är bäst för alla parter – där alla tas i beaktande

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att koppla ihop en upplevelse av obehag, och rädsla gentemot höga ljud – och därmed när någon skriker, eller beter sig oberäkneligt, och våldsamt i min värld, att genast uppleva mig själv rädd, och nervös – och inte riktigt veta vad jag ska göra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och nervositet så fort jag inte vet exakt vad andra människor ska göra, och hur andra människor kommer att agera mot mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att människor utan förvarning gör mig illa, eller försöker såra mig – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att lita på mig själv här, och stå stabil oavsett vad en annan säger, eller uttrycker – således inte vara rädd för vad som är oberäkneligt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skämmas, och känna mig förödmjukad när någon tittar på mig och härmar på ett ironiskt sätt – och i detta visar genom sitt kroppsspråk att de inte tycker om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest, och vara generad inför att uttrycka, och röra mig själv på ett sådant sätt i denna världen som kommer skapa uppmärksamhet hos andra människor – där andra människor tittar på mig, och frågar mig va fan det är jag egentligen håller på med; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förtrycka, och hålla mig själv tillbaka – i rädslan för att andra ska tycka jag är konstig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag upplever mig hotad av en människa – att i mitt huvud börja analysera, och prata om denna människan – för att på så vis försöka skapa en upplevelse av mig själv av att vara överlägsen den andra människan, och i kontroll över situationen – istället för att tillåta och acceptera mig själv att inte känna mig själv hotad, och underlägsen – utan istället andas, och stå kvar här en och jämlik med min mänskliga fysiska kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att i mitt huvud försöka återuppbygga en energi av lugn, genom att prata inom mig själv om situationen jag befinner mig själv i – och därmed existera inom mig själv såsom en analytiker, och en sorts beteendeforskare – och göra detta för att skapa en upplevelse inom mig själv av att vara överlägsen, och bättre än andra människor, så att jag inte ska känna mig rädd och underlägsen – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att leva här, och uttrycka mig själv här, och inte existera varken som överlägsen, eller underlägsen, utan istället leva, och uttrycka mig själv här en och jämlik som min mänskliga fysiska kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv, att när någon härmar mig, retar mig, eller anmärker någonting om mig – att automatiskt gå in i självfördömande, i självkritik, och börja fundera, och undra om den där människan som sa detta faktiskt har rätt – istället för att tillåta och acceptera mig själv att inte definiera mig själv utifrån vad andra känner och tycker, utan istället bli kvar här såsom min mänskliga fysiska kropp – en och jämlik

Jag åtar mig själv att när en annan blir arg på mig, och jag går in i nervositet, ångest, och rädsla – att genast stoppa mig själv, att ta ett djupt andetag och föra mig själv tillbaka hit – och viljesätta mig själv att inte tänka, och inte hantera situationen från en utgångspunkt av och som energi – utan kvarbli här och helt enkelt se vad som är bäst för alla och leva utifrån detta

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att ilska inte är någonting farligt – det är inte någonting jag måste gömma mig ifrån, det är inte någonting jag måste bekämpa, och det är inte någonting jag måste kväsa – ilska kan helt enkelt inte påverka mig om jag inte tillåter och accepterar att ilska kan påverka mig; således – när jag upplever mig själv underlägsen när någon är arg på mig – stoppar jag mig själv genast, jag tar ett djupt andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att leva och uttrycka mig själv HÄR en och jämlik som min mänskliga fysiska kropp

Jag åtar mig själv att inte frukta att vara illa omtyckt, och att se, inse och förstå att om jag hela tiden strävar efter, och på olika sätt försöker få andra människor att tycka om mig, att det är självbegränsande och håller mig tillbaka – eftersom jag aldrig är riktig, jag är aldrig här som mig själv – och kommer alltså aldrig skapa några riktiga relationer med människor eftersom jag hela tiden låtsas vara någon som jag inte är – och således åtar jag mig själv att leva och uttrycka mig själv här utan att kompromissa mig själv, eller försöka göra mig själv till

Jag åtar mig själv att när jag finner mig själv i en konflikt – att inte använda mitt huvud för att hantera konflikten, att inte tänka, och skapa idéer och tankar i mitt huvud om hur jag borde hantera konflikten – och istället åtar jag mig själv att lita på mig själv när en konflikt uppstår, och hantera konflikten här – en och jämlik som min mänskliga fysiska kropp

Jag åtar mig själv att när en annan människa reagerar på mig i ilska, och frustration – och det uppstår en konflikt – att då inte själv gå in i ilska, och frustration, och uppleva det som att jag måste vinna konflikten och få mitt perspektiv framfört, och istället åtar jag mig själv att inte reagera – att kvarstå här som mitt andetag, och röra mig själv i enhet och jämlikhet, och fokusera på att skapa en lösning som gynnar båda parter – som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att inte längre frukta oberäknelighet, och frukta att jag inte vet exakt vad som kommer hända i framtiden, eller hur andra människor kommer vara gentemot – och istället åtar jag mig själv att leva och lita på mig själv i här i varje ögonblick – och alltså inte vara rädd för att en människa utan att jag är förberedd ska bli arg på mig – eftersom jag vet att jag kommer stå stabil, och direktiv även i en sådan situation; således – när jag märker att jag blir rädd och känner ångest för att jag inte kan beräkna hur någon kommer agera – så stoppar jag mig själv, jag tar ett djupt andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att lita på mig själv oavsett vilken situation jag befinner mig

Jag åtar mig själv att inte känna och uppleva ångest och nervositet så fort jag inte vet exakt vad andra människor ska göra, eller hur andra människa ska agera mot mig – jag åtar mig själv att lita på mig själv oavsett hur människor är, och förbli stabil och lugn här i och som mitt andetag – och hantera alla situationer oavsett hur människor uttrycker, och upplever sig själv – här i och som mitt andetag – i enhet och jämlikhet där jag ser vad som är bäst för alla och agerar därutifrån

Jag åtar mig själv att inte känna mig generad och förödmjukad när någon härmar mig, eller retar, eller på ett retsamt, och konfronterade sätt påpekar någonting om mig; och istället åtar jag mig själv att inse, se och förstå att ingenting som andra gör, eller säger kan påverka eller styra mig – om jag inte tillåter och accepterar mig själv att bli styrd, och påverkad inom och som mig själv; och således – när någon påpekar, eller säger någonting om mig – och jag känner mig konfronterad, och förödmjukad – att genast stoppa mig själv – att ta ett djupt andetag och föra mig själv tillbaka hit till andetaget och leva, och uttrycka mig själv här – en och jämlik som min mänskliga fysiska kropp

Jag åtar mig själv att sluta förtrycka och hålla mig själv tillbaka runt andra människor, och därmed åtar jag mig själv att inte vilja och önska att andra människor ska tycka om, och hålla med mig om vad jag säger, och gör – eftersom jag uttrycker och rör mig själv för och som mig själv, och inte för att andra ska tycka om mig, och acceptera mig; således – när jag märker att jag tvekar, är rädd och generad inför att uttrycka mig själv – stoppar jag mig själv – jag tar ett djupt andetag och jag tillåter och accepterar mig själv att uttrycka mig själv här – avslappnat, och lugnt – i insikten om att det inte är något farligt när andra människor ser mig som konstig

Jag åtar mig själv att sluta mentalt prata i mitt huvud om hur andra människor är sämre än mig, och lägre stående än mig, och inte lika insiktsfulla och klara över vad som är viktigt i livet, när jag känner mig förödmjukad, och förnedrad av en annan – och jag åtar mig själv att istället se, inse och förstå att anledningen till att jag vill tänka och existera i och som denna typen av tankar är för att jag tillåter och accepterar mig själv att ta saker och ting personligt; och således åtar jag mig själv att inte längre ta saker och ting personligt – och när jag reagerar i att känna mig förnedrad, och förödmjukad – att genast stoppa mig själv, ta ett djupt andetag och föra mig själv tillbaka hit – och andas – och inte uppleva situationen på något sätt såsom personlig

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå att så fort jag har tankar i mitt huvud där jag försöker höja upp mig över andra, så betyder detta att jag upplever mig själv som underlägsen och försöker kompensera mig själv genom att tänka tankar där jag analyserar, och försöker hitta brister, och fel hos andra; således åtar jag mig själv att stoppa min upplevelse av mig själv såsom underlägsen – och när jag märker att jag går in i denna upplevelse såsom att vara underlägsen – att genast stoppa mig själv – att ta ett djupt andetag och föra mig själv tillbaka hit – och istället uttrycka mig själv här – en och jämlik med min mänskliga fysiska kropp i full självtillit

Jag åtar mig själv att inte definiera mig själv utifrån, och tänka om mig själv utifrån vad andra säger om mig, vad andra tycker om mig, utan jag åtar mig själv att förbli HÄR – en och jämlik med min mänskliga fysiska kropp; och således när någon säger någonting om mig, och jag börjar tänka på det – att genast stoppa mig själv – ta ett djupt andetag och föra mig själv tillbaka hit – och att istället leva mig själv här såsom självtillit – en och jämlik som min mänskliga fysiska kropp