Tag Archives: fula

Dag 227: Kroppen Min – Normala Öron (Del 14)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 13) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag gillar att mina öron inte är för stora – de sticker inte ut

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa och generera ett positivt fördömande gentemot mina öron – vari jag tänker, och upplever inom mig själv att mina öron inte är för stora – att de inte sticker ut – och att de på grund av detta är ”snygga” – och ”acceptabla” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit, och accepterat mig själv att ta bort alla slags upplevelse gentemot min kropp vare sig de är positiva, eller negativa – och istället se, inse och förstå att min kropp inte består av – eller är skapad för att bli evaluerad utifrån en utgångspunkt av energier, och upplevelser – utan att min kropp är här för att vara med mig i och som denna världen – för att jag ska lära känna mig själv såsom fysiskt uttryck här

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa ett positivt fördömande gentemot mina öron, eftersom jag känner och upplever att mina öron är i ”rätt storlek” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma människor runtomkring mig i min värld – som har stora öron – genom att inom mig själv tänka att de har ”för stora öron” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se på människor, se på kroppar – se på olika slags former, och uttryck – utan att skapa en upplevelse – utan att skapa ett filter mellan mig och den fysiska manifestationen – utan att istället observera och titta på saken direkt – här – i enhet och jämlikt

3. Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att – när jag skapar, och medverkar i en upplevelse gentemot min kropp, eller någon annans kropp – såsom att tycka att min eller någon annans kropp har något attribut som är snyggt, eller fult – attraktivt – eller äckligt – att jag då separerar mig själv från kroppen och att jag inte låter mig själv se min kropp, och andras kroppar HÄR – eftersom HÄR är en kropp endast en kropp utan att det existerar en upplevelse mot kroppen – kroppen ser ut på ett visst sätt – men detta sätt genererar ingen upplevelse, och skapar ingen känsla – utan är bara såsom just den specifika kroppen ser ut och ingenting mer än det

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv från min mänskliga fysiska kropp, och från mina öron – genom att se, och uppleva mina öron endast såsom en bild – och en känslomässig upplevelse inom mig själv – i mitt sinne – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att utmana mig själv, och att pusha mig själv att stå en och jämlik med mina öron här – och vara medveten om mina öron såsom ett fysiskt uttryck här – i varje ögonblick – genom att inse att när jag hör någonting – då är detta mina örons förtjänst – och har ingenting med bilden av örat att göra – utan har istället att göra med örats fysiska manifestation och uttryck av och som sig självt

5. Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att de tankar som kommer upp inom mig – och som är av den naturen att de evaluerar mina öron såsom antingen vara bra, eller dåliga – snygga eller fula – att de inte är ”jag” så att säga – utan att de är vad jag accepterat att vara jag såsom automatiserade tankemönster – men det är inte ”jag” såsom potentialen av vad jag har möjlighet att leva och uttrycka mig själv som – och således ingenting mera än ett program vars existens jag styr, och dirigerar över – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inte ta de utseendetankar som dyker upp inom mig – personligt – och således låta mig själv observera de tankar som kommer upp inom mig utan att jag regerar eller definierar mig själv i förhållande till de tankar som dyker upp inom mig

Självåtaganden

1. När jag märker att jag medverkar i och som ett positivt fördömande gentemot mina öron – vari jag tänker, och upplever inom mig själv att mina öron är ”snygga” och ser ”normala ut” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – mina öron är mina öron – de ser inte ut på något speciellt sätt – utan de är mina öron – och deras utseende är inte relevant – och är inte någonting jag behöver oroa mig själv för – eftersom huvudsaken, och det viktiga med mina öron är att de möjliggör mig att höra; således åtar jag mig själv att andas – och att vara här – med och som mina öron – och sluta se mina öron som en bild – och istället vara uppmärksam, och närvarande med mina öron här

2. När jag märker att jag skapar, och medverkar i och som ett positivt fördömande gentemot mina öron, eftersom jag tänker och upplever att mina öron är i ”rätt storlek” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit ­– och jag ser, inser och förstår – att en anledning till varför jag bryr mig så mycket om hur mina öron ser ut är p.g.a. att det var vad min mamma gjorde med sitt utseende – och jag har apat efter min mamma; således åtar jag mig själv att sluta apa efter – och istället skapa, och föda mig själv såsom en ny människa här – och skapa mig själv utifrån sunt förnuft – och leva information som är bäst för mig, och alla andra i och som denna existens

3. När jag märker att jag medverkar i och som en upplevelse gentemot min, eller någon annans kropp – och jag då tänker att min, eller någon annans kropp är ”vacker” – eller ”ful” – eller ”attraktiv” – eller ”äcklig” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår – att när jag gör detta – så separerar jag mig själv från min egen fysiska kropp, och från den andra människans fysiska kropp – p.g.a. att jag inte är HÄR – i detta andetag – utan för att jag istället existerar någonstans långt uppe i mitt huvud – där jag drömmer mig bort, och låter mig föras bort av diverse upplevelse, och tankar – således åtar jag mig själv att disciplinera, och hänge mig själv till att leva, och uttrycka mig själv HÄR – i och som varje andetag – och vara fysisk – här med och som min kropp

4. När jag märker, och upplever att jag inte står HÄR – med och som min kropp – och upplever min kropp fysiskt – utan istället ser min kropp såsom en bild i mitt sinne – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – denna bildupplevelsen av min kropp är INTE riktigt – utan är illusorisk och existerar i och som mitt sinne såsom en fantasi, och en dröm – och konsekvensen av att medverka i en sådan är att jag inte utvecklar, och skapar ett riktigt förhållande med och som min mänskliga fysiska kropp här; således åtar jag mig själv att pusha mig själv att vara medveten, och närvarande med och som min mänskliga fysiska kropp i varje andetag – och inte låta mig själv se mig själv, och andra utifrån och som en bild i mitt sinne

5. När jag märker att tankar kommer upp inom mig, som är av naturen att de evaluerar mina öron såsom antingen att vara bra, eller dåliga – snygga eller fula – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – de tankar som kommer upp inom mig är automatiserade program som jag skapat, och designat – men som inte är JAG – eftersom JAG är själva skaparen som har accepterat och tillåtit det som är inom mig – således åtar jag mig själv att inte ta det som kommer upp inom mig personligt – utan istället stå som skaparen i förhållande till det som kommer upp inom mig – och förstå vad det är som sker – och lära känna programmet innan och utan

Enhanced by Zemanta

Dag 225: Kroppen Min – Puffiga Kinder (Del 12)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 10) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag tycker att mina kinder är lita för puffiga – lite för runda och stora – de skulle sett bättre om de varit smalare.

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma, och definiera mina kinder såsom att vara ”lite för puffiga” – och ”lite för stora” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte stå en och jämlik med och som mina kinder – och inte uppskatta min kinder – eftersom mina kinder är trots allt funktionella, och de gör det de är skapade att göra – och utan mina kinder hade jag haft svårt att äta, och svårt att tala – således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att uppskatta och tycka om det min kropp är för, och gör för mig

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta mina kinder för givna, och ta min kropp för given – och skapa fördömanden, och tankar om mina kinder, och om min kropp – att jag inte tycker att dessa ser tillräckligt mycket ut som en viss bild som jag skapat i mitt huvud – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas – och att föra mig själv tillbaka hit – och att se, inse och förstå att puffiga kinder inte är någonting dåligt – och det är ingenting som är fel p.g.a. att jag har puffiga och runda kinder – utan det är bara sinnet – såsom tankar – som anmärker på att det är fel – men det betyder ju inte att kinderna för den sakens skull är fel

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se, och definiera, och uppleva mina kinder utifrån mitt sinne – och endast se mina kinder såsom en bild som inte passar ihop med den bilden jag skapat i mitt huvud om hur kinder borde se ut – vari jag har tänkt att kinder borde vara platta, de borde vara hårda, och de borde se spända ut – och vara släta över ansiktet – istället för att se, inse, och förstå att denna bilden inte ger mig korrekt information om verkligheten – utan denna bilden är endast en idé som jag skapat i mitt huvud och som jag sedan har tänkt – att denna idén måste utgöra en sorts karta över hur verkligheten bör se ut – när så inte är fallet överhuvudtaget

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte lära känna min kropp intimt, och nära här – och vara med och som min kropp i varje ögonblick – och låta mig själv utforska, och ta bort alla slags fördömanden, och alla slags upplevelser, och tankar, och sinnesskvaller som jag har ackumulerat gentemot kroppen – och som jag använt för att skapa mig själv en idé och en tro – om hur kroppen borde se ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas, och att vara här med min kropp – och att se, inse och förstå att kroppen i sig självt inte bryr sig för två öre om hur kinderna ser ut – och om jag således låter mig själv ligga ned och andas, och bara känna av min kropp här – musklerna – andetaget – benen – rörelserna min kropp gör – så kommer jag att se att det är endast sinnet som värdesätter utseende – och att sinnet endast existerar, och är här – när jag medverkar i sinnet – och låter mig själv förföras av sinnets bakvända logiska resonemang

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att släppa taget om min tendens att fixera vid utseende – och att bedöma mig själv utifrån utseende – och att bedöma andra människor utifrån utseende – i rädslan för att jag då inte kommer veta hur jag ska se mig själv, och andra människor – hur ska jag bedöma, och värdesätta mig själv och andra om jag inte får använda mig själv av bilder? Och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas, och föra mig själv tillbaka hit – och se att jag inte behöver bedöma och värdesätta min omgivning utifrån hur saker och ting ser ut – jag behöver faktiskt inte bedöma, och värdesätta överhuvudtaget – utan det räcker med att jag låter mig själv leva – och andas – och vara här – och disciplinerad med vad jag tillåter och accepterar att existera inom och som mig själv

Självåtaganden

1. När jag märker att jag medverkar i och som självfördömandet att mina kinder är ”lite för puffiga” – och ”lite för stora” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att mina kinder är – mina kinder – och ingenting mer, eller mindre än mina kinder – således åtar jag mig själv att inte titta på, och tänka om mina kinder såsom någonting mer eller mindre än mina kinder – och att fokusera på mina kinders fysiska sammansättning och upplevelse – istället för hur de ser ut

2. När jag märker att jag tar mina kinder, och min kropp för given, och att jag skapar fördömanden och tankar om mina kinder, och min kropp – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att min kropp stöttar mig ovillkorligt och har inget krav på att jag ska se ut på något speciellt sätt inom mig själv – tänka några speciella tankar – eller sjunga någon speciell låt – nej min kropp stöttar mig ovillkorligt – således åtar jag mig själv att ge detta tillbaka till min kropp – genom att stötta min kropp ovillkorligt utan någon förväntning på hur min kropp ska se ut

3. När jag märker att jag ser, och definierar, och upplever mina kinder, och min kropp utifrån mitt sinne – och att jag endast ser mina kinder såsom en bild som inte passar ihop med den bilden jag skapat i mitt huvud om hur kinder borde se ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår – att det finns ingen bild som dikterar hur kinder borde se ut – en bild är en bild och ingen slags regel eller universal sanning som visar hur kroppen borde se ut – således åtar jag mig själv att istället för att lita på bilder – istället lita på mig själv och på min kropp här – och att se min kropp utifrån ett fysiskt perspektiv genom att andas – och vara närvarande här med och som min mänskliga fysiska kropp i och som varje andetag

4. När jag märker att jag inte låter mig själv vara fysisk, intim, och nära med och som min kropp här – utan att jag istället tittar på min kropp, och andras kroppar utifrån mitt sinne – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att mitt sinne har ingen aning om hur en korrekt kropp fungerar, eller ser ut – sinnet arbetar med idéer och har inget koncept om hur den fysiska verkligheten fungerar – och borde således inte vara inblandad i att dirigera eller ta beslut i och som den fysiska verkligheten; således åtar jag mig själv att uppleva min kropp DIREKT HÄR – utan mellanledet av mitt sinne – och således sluta se och uppleva min kropp utifrån ett bildstyrt sinnesperspektiv

5. När jag märker att jag inte vill släppa taget om min bild-, och utseendefixering – eftersom jag känner mig rädd för hur jag i sådana fall skulle leva och uttrycka mig själv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – denna rädslan är irrationell – för om jag tittar på mitt liv kan jag se att jag inte har lyckats överleva på grund av min förmåga att värdesätta bilder – utan på grund av min förmåga att ta fysiska beslut, och röra mig själv i denna fysiska verklighet med hjälp av fysiska och praktiska beaktanden – inte sinnesbilder; således åtar jag mig själv att se att det som är av värde är att jag kan bedöma, analysera, och förstå denna fysiska verklighet här – och inte huruvida jag kan betygsätta och reagera på bilder som dyker upp i mitt sinne – således åtar jag mig själv att fokusera på vad som är fysiskt här i och som denna verklighet – och på min fysiska upplevelse av och som mig själv i denna verklighet – och inte på hur jag ser ut – eller hur andra ser ut

Enhanced by Zemanta