Tag Archives: fullständig

Dag 103: Är Du Ute Efter Att Skada Mig?

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förändra mig själv när jag är runt människor – och gå in i och existera såsom ”jag är rädd för vad andra tycker om mig”-karaktären – och i detta förtrycka, och hålla mig själv tillbaka – och uppleva mig själv allmänt obekväm inom och som min mänskliga fysiska kropp – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att leva och uttrycka mig själv här i full acceptans av och som mig själv – en och jämlik som min mänskliga fysiska kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara så himla rädd för vad andra tror och tycker om mig – istället för att se, inse och förstå att det är fan ingen som kommer ihåg vad jag gör, och säger ändå – eftersom alla andra är precis som jag – och existerar endast i sina upplevelser av sig själva, och är oroade för vad andra tycker om dem

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skämmas, och fördöma mig själv när jag märker att jag reagerar i rädsla och nervositet runt andra människor – och jämföra mig själv med människor som jag uppfattar inte ha någon nervositet över huvudtaget – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sluta distrahera mig själv med självfördömanden och istället ta tag i grovjobbet att andra mig själv – och sluta existera i och som rädsla, och nervositet runt andra människor

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli stel, och trist – från perspektivet att jag ofta när jag interagerar med andra människor håller mig själv tillbaka, och utåt försöker visa en mogen och ansvarsfull människa av och som mig själv – som inte har några upplevelser – som är fullständigt normal på alla sätt och vis; istället för att tillåta och acceptera mig själv att uttrycka mig själv här såsom lekfullhet – och sluta vara så rädd för att andra inte ska tycka om mig, för att andra ska bli arga på mig – jag menar så jävla mycket onödiga rädslor som förstör min upplevelse av mig själv här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förstöra mitt liv, och att förstöra mig själv genom att göra mig besatt av rädslor – besatt av att vilja bli omtyckt av andra – besatt av att vilja göra ett bra intryck hos andra – besatt av att vilja bli sedd av andra – och därför hela tiden vara rädd för vad andra tycker och ser hos mig – eftersom tydligen är mitt hela allt totalt beroende av vad andra människor tycker, och känner om mig; istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att ta tillbaka min makt – och sluta vara så förbannat rädd – utan istället andas effektivt – vara och uttrycka mig själv ledig och lugn i och som min kropp – och sluta spänna mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag diskuterar och pratar med andra människor – att skapa en tendens av och som mig själv att hela tiden hålla med och ge människor en positiv respons – så att jag ska kunna säkerställa att de inte på något vis kommer tycka illa om mig, eller se mig som någonting negativt; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig glad och lycklig så fort jag tror att någon tycker om mig, och gillar att vara med mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig fulländad och fullständig när jag tror att andra människor tycker om mig – och det verkar som att jag får det bekräftat utifrån

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att vara seriös, för att vara riktig inför andra människor – eftersom detta skulle betyda att jag inte alltid håller med alla människor – och alla människor inte kommer tycka om mig, eftersom jag inte längre kan existera som en social kameleont som kan rör sig i alla sociala sammanhang och prata med alla typer av människor; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att leva modet att vara självuppriktig mot mig själv i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att längta efter att få gå till skolan när jag är hemma – eftersom jag längtar efter att kunna försätta mig själv i en situation där jag kan få uppmärksamhet av människor, och där jag kan bli sedd – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att se mig själv – och uppmärksamma mig själv – och verkligen ge mig själv allt det där jag jagat efter i hela mitt liv – någon som accepterar och tycker om mig

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stå upp inom och som mig själv som den där personen jag alltid önskat skulle bli min kompis – såsom någon som bryr sig om mig, och tycker om att vara med mig – och som kravlöst lär känna mig, och pratar med mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ha lika roligt med mig själv, och vara lika tillfreds med mig själv som när jag är med andra människor

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av och som idén om att vara populär – och ge upp mig själv – ge upp min integritet och min respekt mot mig själv för att få erhålla andra människors kärlek – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att älska mig själv – och att ta mig själv tillbaka till mig själv – att stå som min egen fasta och stabila punkt här i varje ögonblick – och alltså när jag är med andra människor att leva denna fasta och stabila punkt som mig själv, och alltså inte tillåta och acceptera mig själv att förändra mig själv när jag är med människor

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte släppa mig själv fri från rädsla – från att vara tveksam – från att leva mig själv i och som osäkerhet och i konstant sökande efter någon annan att erkänna mig

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att erkänna mig själv – och att vara tillfreds med detta – att erkänna mig själv inom min musik, inom min dagliga rutiner, inom och som mitt skolarbete – och i detta tillåta och acceptera mig själv att mig själv, och vara nöjd med de sakerna jag gör effektivt – och alltså sluta eftersöka att få någon annan i min värld som kan säga att jag är tillräcklig

Jag åtar mig själv att när jag märker att jag är rädd för andra människor i och som en social situation – att andas, att ta ett djupt andetag och föra mig själv tillbaka hit – och använda mitt andetag för att slappna av i min kropp – och inse att det finns ingenting jag måste lyckas med, det finns ingen jag måste få att tycka om mig – det är fullständigt lugnt att slappna av

Jag åtar mig själv att slappna av och vara lugn – stabil – och tyst inom och som mig själv när jag är med andra människor – och när jag märker att jag reagerar och jag börjar ändra mig själv – och går in i den sociala karaktären – att jag genast stoppar mig själv – tar ett djupt andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv även att leva detta i och som varje andetag

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att den rädsla jag upplever för och som andra människor, situationer, och upplevelser inte är någonting naturligt – och inte är någonting som behöver fortsätta att vara kvar inom och som mig själv; eftersom det är fullständigt möjligt att ta bort dessa punkterna inom och som mig själv genom självförlåtelse, och självskriverier

Jag åtar mig själv att när jag reagerar bland andra människor i situationer där det kan vara svårt och komplicerat att tala självförlåtelse högt rakt ut – att prata tyst inom och som mig själv

Jag åtar mig själv att ge mig fan på och faktiskt transcendera denna rädsla – och vara fullständigt ärlig mot mig själv var jag fortfarande är rädd så att jag kan arbeta med och ta bort rädslan

Att Vara Specifik Med Självförlåtelse

Jag har upptäckt, då jag arbetat med självförlåtelse, att en av de viktigaste och mest effektiva saker man kan göra är att vara så specifik som möjligt med sin självförlåtelse. Till exempel: en punkt som jag arbetat mycket med är sexuellt begär, och när jag arbetat med denna punkt har jag i min självförlåtelse, till så stor utsträckning som möjligt, försökt vara specifik – exakt vad är det jag blir upphetsad av? Exakt vad är det jag tänker? Exakt vad är det jag känner? Är det någon lukt som jag blir upphetsad av? Varenda liten detalj har jag fångat i min självförlåtelse, för att på så vis vara så specifik och exakt som möjligt, och därmed hjälpa mig själv att transcendera punkten.

Och det hjälper verkligen att vara så specifik som möjligt, eftersom det öppnar dörren till förståelse om exakt varför man känner som man känner, eller tänker som man tänker – och man ser exakt vad det är som stimulerar vissa sorters tankar eller upplevelser – det kan vara mycket exakt och detaljerat; t.ex. en viss färg, form, eller en kombination av flera färger och former. Och det är när man blir exakt in sin förlåtelse, som man börjar se vad det är som faktiskt ligger till grund för ens inre upplevelse – och därmed inser man hur punkten också ska stoppas.

För att på ett effektivt sett kunna beskriva den punkt man arbetar behövs dock ett effektivt ordförråd, och det är någonting som man tränar upp under tiden som man arbetar med sin självförlåtelse. Så har det i alla fall varit för mig – jag har haft inre upplevelser, och känslor som jag inte haft ord för, och inte kunnat beskriva – eller så har det varit någon självrealisation som jag inte kunnat sätta ord på, och då har jag suttit och letat i ordlexikon – eller bara suttit och känt efter vilket ord som skulle passa in på det jag upplever.

Tillexempel, när jag arbetade med mitt sexuella begär, kom jag till punkten om att en kvinnas rumpa skapade en reaktion inom mig av upphetsning – så jag började applicera självförlåtelse, och frågan kom då upp inom mig – exakt vad var det som jag reagerade på när jag såg rumpan – var det färgen, formen, eller bara det faktum att det var en rumpa? Ord som jag då lyckades hitta och beskriva bilden av rumpan med var: fast, ungdomlig, vältränad och kvinnlig. Så jag utforskade verkligen bilden i ord, och beskrev den så noga jag kunde – och därför kunde jag vara väldigt exakt i min självförlåtelse, vilket hjälpte mig att sedan stoppa reaktionerna när de kom upp, nästa gång jag såg en kvinnorumpa som passade in på den bilden jag hade arbetat med.

Det tar tid att vara exakt, och det kräver tålamod – men det ger i sin tur tillbaka mycket mer än du bara hafsar igenom din självförlåtelse. Om du är noggrann kommer du märka hur mycket mer effektiv du blir i din generella applikation, och plötsligt blir det faktiskt lättare att släppa de reaktioner som kommer upp inom en, eftersom man grundligt har gått igenom de punkter som stimulerar reaktionen – man är helt enkelt beredd. Så har i vart fall jag upplevt det.

Någonting som kan stå i vägen för att applicera självförlåtelse exakt och specifikt är lathet, apati, och oförmåga eller ovilja att koncentrera sig – detta är vad jag upplevde och var tvungen att ta mig själv igenom. Jag hade otroligt svårt att sitta stilla, och ge mig själv den tiden som behövdes för att skriva min självförlåtelse exakt och specifikt – det var som om jag gick in en vägg av ovilja. Men vad jag upptäckte var att, när jag forcerade och utmanade mig själv att skriva min självförlåtelse exakt och specifikt, även fast jag inte alls kände för det, så blev det tillslut mycket enklare – och efter ett tag kände jag inte längre motstånd eller ovilja att spendera den tiden som behövdes för att skriva min självförlåtelse på ett effektivt sett. Vad som behövs för att trycka igenom den där första oviljan mot att vara exakt i sin förlåtelse är vilja och disciplin – och tålamod.

Någonting jag kan rekommendera för att expandera ens ordförråd är att läsa mycket (tidningar, böcker, vad som helst), och som sagt, ett stort och effektivt ordförråd gör självförlåtelse så mycket lättare, och det blir så mycket enklare att vara exakt och noggrann.

Ett annat bra sätt att träna upp sitt ordförråd är att skriva mycket, och att utmana sig själv att använda nya ord – och i sitt skrivande försöka definiera och namnge de inre upplevelser man har. På så vis förbereder man sig inför att göra effektiv och exakt självförlåtelse – eftersom man redan har hittat de orden som behövs för att beskriva den punkt man arbetar med.

Sammanfattningsvis kan konstateras, att det med självförlåtelse, precis som med så mycket annat, blir mycket bättre när man lägger ner tid, ansträngning, samt svett och tårar.