Tag Archives: givmild

Dag 128: Grupptryck

Självskriverier

Idag var jag i skolan, och våran klass blev introducerade till en ny lärare – i och med detta ville läraren att vi alla skulle presentera oss själva, och ge en kort beskrivning av vilka vi var.

Jag reagerade i nervositet, och ångest när läraren sa detta, och jag kunde märka hur mitt hjärta började slå hårdare, och snabbare. Det är intressant att jag blir såhär nervös inför att tala inför andra människor – vad är det som detta beror på?

Vad jag kan se så är det för att jag i grund och botten är väldigt mån om att andra människor ska tycka bra om mig, de ska tycka att jag är intressant, och rolig – och om de inte tycker så om mig så blir jag nervös, och obekväm och tror att jag har sagt eller gjort någonting fel. Ungefär från och med att jag började sjätte klass i grundskolan har jag känt mig litet utstött, och underlig i jämförelse med andra – vilket tagit sig själv uttryck i att jag ofta sökt mig själv till människor som jag trott kunde göra mig mer omtyckt och populär – och jag har spenderat mycket tid på att tänka på vilka människor jag borde umgås med för att bli omtyckt, och hur jag kan bli mer populär.

En fullständigt onödig tankebana som inte tjänar någonting annat till än att skapa ångest, nervositet, och underlägsenhet – samt framförallt – att jag inte kan uppskatta detta ögonblick här – eftersom jag konstant tänker på vad jag ska klara av, och göra i nästa ögonblick.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli nervös, ängslig, och rädd när jag ska tala inför min klass – eller inför människor som jag inte känner – och genast börja undra om jag kommer säga någonting som andra människor inte tycker låter bra, eller om andra människor på grund av det jag säger inte kommer att tycka om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se mig själv i förhållande till andra människor såsom underlig, och underlägsen, och definiera mig själv såsom att sakna någonting i förhållande till andra – och tro att jag därmed måste slåss, och kämpa för att visa att jag duger i andras ögon

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna, uppleva, och tycka att jag inte duger – om inte andra människor verkar tycka att jag duger

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att andra människor ska tycka att jag har fel, och inte erkänna mig såsom att vara en normal, lättsam och trevlig människa om jag släpper all min rädsla och står upp i varje andetag utan att leva för att bli erkänd av andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att inte vara en del av en grupp, och inte vara erkänd av gruppen såsom att ha rätt uppfattning i fråga om en viss sak – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att lita på gruppens omdöme, i tron att bara för att fler människor inte tycker som jag – så betyder detta per automatik att jag har fel

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förtrycka, kompromissa, och hålla mig själv tillbaka i rädslan för att bli stigmatiserad och sedd av en grupp såsom en utböling

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i och som rädslan för att bli stigmatiserad och ansedd såsom korkad, dum, idiotisk, knäpp, underlig, konstig, onormal, äcklig – sammanfattat: ansedd såsom att ha något slags negativt värde i förhållande till andra; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att offra mig själv, och mitt liv – för att få bli ansedd, och definierad av andra såsom att ha ett positivt värde

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att uppleva mig själv underlägsen människor som verkar vara populära, och omtyckta – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro – att jag för att kunna uppleva mig själv såsom en jämlik bland andra människor – också måste vara populär, och omtyckt, och andra människors erkännande såsom att vara en normal, lättsam, trevlig, och rolig människa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa mig själv såsom någon som behöver gruppens stöd för att kunna fungera, och existera utan rädsla – i tron att om jag inte har gruppens stöd – att jag då är underlägsen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i och som rädslan att bli avvisad och nedvärderad av andra – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv – att när jag är med andra – att inom mig själv existera i och som en konstant medvetenhet av andra människor – där jag hela tiden försöker leta efter ledtrådar huruvida andra accepterar, eller avvisar mig – huruvida andra tycker att jag är en trevlig människa att vara runtomkring, eller huruvida andra tycker att jag är en jobbig och otrevlig människa att vara runtomkring

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera, och se mig själv såsom underlägsen gruppen – och se mig själv såsom att i förhållande till gruppen vara beroende – och tro att för att jag ska kunna erkänna mig själv, ge mig själv mening – och leva självförtroende, och självvärde – att jag då måste ha gruppens erkännande och vara sedd som en populär och omtyckt människa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att kompromissa mig själv – genom att tro att jag måste söka efter socialt erkännande hos andra för att kunna erkänna mig själv, och för att kunna stå stabil inom och som mig själv och inte reagera i förhållande till de situationer jag möter

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera, och se emotionella upplevelser av rädsla och nervositet såsom korrekta, och naturliga upplevelser som inte kan undvikas – utan som är en naturlig del av människan och dennes biologi och därför inte kan stoppas, eller transcenderas – istället för att se, inse och förstå att rädsla, ångest, nervositet, ängslan, och underlägsenhet är alla upplevelser skapade av mig och som därför också kan stoppas av mig genom disciplinerad, hängiven, målmedveten applikation – att i varje ögonblick då jag märker att tankar kommer upp inom mig som har en inneboende natur av att vara baserade i rädsla, att då stoppa mig själv, ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit till andetag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte när jag pratar inför min klass – öva mig själv på att stå fullständigt stabil – trygg – och säker inom mig själv – och varje gång då en tanke, eller upplevelse kommer upp inom – att genast stoppa denna och ta mig själv tillbaka hit till andetaget

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter socialt erkännande i tron att om jag inte har socialt erkännande så betyder detta att jag är värdelös och saknar någonting – och att jag i förhållande till andra människor är underlägsen

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att acceptera mig själv – och vara stabil, trygg och lugn med mig själv oavsett huruvida jag har socialt erkännande eller inte – och således inse, se och förstå det överdrivna värde som jag placerat på socialt erkännande – eftersom jag faktiskt – rent praktiskt – inte behöver inte sådant erkännande för att röra mig själv – uttrycka mig själv – fungera och motivera mig själv i och som denna världen

Självåtaganden

Jag åtar mig själv att när jag talar inför andra människor – att när jag interagerar med andra människor – att stoppa alla upplevelser och tankar som kommer upp inom mig – genom att andas, och föra mig själv tillbaka hit varje gång en sådan punkt rör sig inom mig; och således åtar jag mig själv att sluta söka erkännande av andra – och istället erkänna mig själv och således skapa frid inom och som mig själv genom att jag slutar att leta efter att bli omtyckt – och istället tycker om mig själv

Jag åtar mig själv att sluta definiera mig själv i förhållande till andra såsom att vara underlig, och underlägsen – och jag åtar mig själv att i och med detta sluta jämföra mig själv med andra människor, och sluta kommentera mig själv i förhållande till andra människor – och således åtar jag mig själv att erkänna mig själv som tillräcklig, och god nog – och således slappna av och vara nöjd med mig själv oavsett vad andra tycker om mig

Jag åtar mig själv att erkänna mig själv såsom tillräcklig, och god nog – oavsett vad andra tycker om mig

Jag åtar mig själv att gå min process att stoppa all min rädsla, ångest, och nervositet – i och som hängivenhet, målmedvetenhet, och självdisciplin – och således utvisa alla slags komprometterande upplevelser inom mig och skapa mig själv såsom att vara stabil – trygg – och självsäker i och som varje ögonblick

Jag åtar mig själv att inte se mig själv  såsom underlägsen och sämre än en grupp med människor – och således åtar jag mig själv att sluta söka efter att få bli accepterad och erkänd av en grupp med människor – och istället åtar jag mig själv att existera, och uttrycka mig själv här i och som varje ögonblick såsom stabil – trygg i mig själv – effektiv – och fokuserad – och inte förlora mig själv i sökandet efter att få bli erkänd av andra människor

Jag åtar mig själv att inte bli fruktad att bli stigmatiserad – och att inte tro att bara för att någon säger någonting som jag uppfattar vara avvisande, eller negativt – till mig – att jag för den sakens skull måste definiera, och skapa min upplevelse av och som mig själv i förhållande till vad jag ansett att den andra människan sagt om mig

Jag åtar mig själv att sluta offra mig själv för att få bli ansedd såsom att ha ett positivt värde av andra – och i detta åtar jag mig själv att sluta definiera mig själv utifrån den respons jag får av andra – att sluta skapa mig själv utifrån den respons jag får av andra – att sluta värdera mig själv utifrån den respons jag får av andra – att sluta begränsa mig själv utifrån den respons jag får av andra – utan istället stå stabil, och trygg inom och som mig själv i varje ögonblick

Jag åtar mig själv att sluta försöka uppnå en position hos andra människor av att vara ansedd och definierad såsom populär, omtyckt, och rolig – och istället åtar jag mig själv att fokusera på att vara självuppriktig i varje ögonblick – och stabilisera mig själv här – och assistera mig själv att i varje ögonblick andas effektivt – slappna av – och stoppa rädslor, och tankar som kommer upp inom mig

Jag åtar mig själv att sluta söka efter, och sluta begära att ha gruppens stöd och erkännande – och istället åtar jag mig själv att oavsett hur andra ser mig – att andas igenom de reaktioner som kommer upp inom mig såsom rädsla, ångest, och nervositet – och stå stabil här i och som min mänskliga fysiska kropp

Jag åtar mig själv att sluta medverka i och som min tendens av att inom mig själv konstant söka efter hur andra människor uppfattar mig – vad andra människor känner om mig – vad andra människor tänker om mig – vad andra människor tycker om mig – och istället åtar jag mig själv att ta mig själv tillbaka hit och stå stabil och trygg i mig själv i och som varje andetag – och uttrycka mig själv ovillkorligt utan att vara rädd för hur mitt uttryck av och som mig själv kommer att uppfattas av andra

Jag åtar mig själv att inte se, och definiera mig själv såsom underlägsen gruppen – och jag åtar mig själv att se, inse och förstå att jag inte behöver kopiera, och ta efter gruppens värderingar om jag ser att dessa värderingar inte är bäst för alla – och således åtar jag mig själv att leva självständighet, karaktärsfasthet, och orubblighet – i det att jag står fullständigt stabil och trygg i och som mig själv oavsett vad slags omgivning jag befinner mig själv i

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att jag inte behöver ha gruppens stöd för att stå stabil inom och som mig själv – utan att detta är någonting som jag kan ge mig själv i varje ögonblick – genom att stoppa all slags upplevelse – alla slags självkomprometterande tankar – och istället stå upp här i och som mitt andetag och leva såsom min mänskliga fysiska kropp

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att det finns ingenting sådant som en mänsklig natur – som tydligen är mig övermäktig och någonting jag inte kan styra över eller ha kontroll över – och således åtar jag mig själv att se, inse och förstå att allt som jag upplever inom mig själv kan transcenderas – stoppas – och tas bort – och att jag därmed kan återskapa mig själv såsom en människa som är fullständigt stabil, trygg, och lugn med sig själv

Jag åtar mig själv att då jag pratar med min klass – då jag pratar med klasskamrater – att öva mig själv på att stå stabil inom och som mig själv – och att inte tillåta och acceptera mig själv att börja tänka, och fundera på hur andra uppfattar mig – eller inte uppfattar mig – och således åtar jag mig själv att tillåta och acceptera mig själv att uttrycka mig ovillkorligt – utan självfördömande – rädsla – och självförintande tankar

Jag åtar mig själv att sluta söka efter socialt erkännande – i tron att om jag inte äger socialt erkännande – att jag då är värdelös och underlägsen andra – och istället åtar jag mig själv att leva och uttrycka mig själv i varje ögonblick fullständigt orubblig, och karaktärsfast – i det att jag står i och som integritet – i och som stabilitet – tyst och direktiv inom och som mig själv i varje ögonblick

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att jag inte behöver socialt erkännande – eftersom jag kan röra mig själv genom mitt eget beslut – motivera mig själv – stå stabil inom och som mig själv oavsett vad slags respons eller stimulus jag står inför – och således åtar jag mig själv att sluta jaga efter att få bli en del av en grupp – och jag åtar mig själv att istället stå stabil inom och som mig själv och uttrycka mig själv här såsom mitt andetag

Advertisements

Dag 89: Den Goda Människan

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i och som en karaktär av att vilja se mig själv såsom god – och försöka uppnå denna definition av godhet genom att placera mig själv i situationer, och agera på sätt i ögonblick så att andra människor ska känna sig upplyfta, och som att jag är en stark positiv kraft i deras liv – och alltså i princip ge upp mig själv och inte leva utifrån sunt förnuft eftersom allt jag gör – säger – och lever är för att få andra människor att se mig som god

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i och som en karaktär av att tro att jag måste få andra att tycka om mig, och se mig som en positiv kraft – och närande/god människa för att jag ska kunna vara stabil inom och som mig själv; och tro att så fort någon människa tycker att jag är ond, eller elak, eller dålig – att det är något fel på mig och att jag fort som fan måste ändra på mig och genast få den andra människan att återigen tycka om mig och se mig som en god och närande människa i deras liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa denna karaktär av och som mig själv såsom den snälla karaktären – i rädslan för att vara utlämnad till mig själv, och inte ha någon i min värld som jag kan söka mig själv till och försöka hitta stabilitet och närhet hos; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att utveckla en sådan stabilitet och närhet i och som mig själv – så att jag tar hand om mig själv – och när jag upplever mig själv osäker, eller ostabil – och jag inte vad jag ska göra, eller hur jag ska leva – eller hantera en viss punkt inom mig själv eller i min värld – att jag tar itu med punkten – och att jag skriver, och gör den nödvändiga självförlåtelsen – och inte väntar med att genast och aktivt ta handling inom mig själv och min värld

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inbilla mig själv, och skapa idén av och som mig själv av att jag är en god människa – istället för att inse, se och förstå att detta endast är en karaktär jag skapat i mitt sinne, som är baserad på rädsla – nämligen rädslan för att bli avvisad, och missförstådd – och rädslan för att om jag uttrycker mig själv ovillkorligt och utan att försöka göra mig själv till – att människor då kommer ogilla mig, och se på mig med oblida ögon

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte utveckla, och skapa stabilitet som mig själv här – genom att i varje ögonblick andas, och föra mig själv tillbaka hit – och inte medverka i tankar som är baserade på rädslan att människor inte ska tycka om mig, eller att människor ska bli arga på mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gömma mig själv, och mina rädslor i ”jag är en god människa”-karaktären – och verkligen lura mig själv till att tro att jag är en god människa, när allt jag gör – säger och uttrycker i och som denna karaktär är rädsla, ångest, och nervositet för att bli ogillad, och illa omtyckt; och således åtar jag mig själv att öva, och vilja mig själv till att leva självuppriktighet, och leva autentiskt här i varje ögonblick – där jag inte gör mig till och inte försöker visa upp en bild av mig själv som inte är jag – för att blidka människor i min omgivning

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när människor blir arga, och frustrerade på mig – att genast gå in i rädsla, och ångest – och röra mig själv från en utgångspunkt av att så fort som möjligt ta bort detta hot i min yttre verklighet – genom att jag genast försöker blidka, och göra människan som är arg, eller frustrerad, tillfreds och nöjd med mig; och således åtar jag mig själv att andas när en annan blir arg eller frustrerad på mig – och inte ta förhastade beslut i rädsla – utan se vad som är praktiskt bäst för alla – och se vad som är praktiskt funktionellt för mig – och inte röra mig i ångest, och rädsla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte vara självuppriktig i varje ögonblick – och ge mig själv modet, och styrkan att möta mina rädslor – och gå igenom mina rädslor – och inte kompromissa mig själv, och ge efter så fort jag möter konflikt i min verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att uppfatta och se konflikt såsom någonting negativt som jag måste undvika – i tron att en konflikt i min verklighet alltid innebär att jag har gjort fel, att jag har misslyckats, och att jag är dålig och måste rätta mig själv omedelbart – och istället åtar jag mig själv att andas och istället för att uppleva konflikten personligt – se på situationen och konflikten objektivt och agera på ett sätt som är bäst för alla i situationen och inte låta min beslut bli besudlade och styrda av ångest, rädsla och självfördömande

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ha is i magen – alltså tillåta och acceptera mig själv att vara lugn och koncentrerad även fast min omgivning är explosiv och oberäknelig – och alltså tillåta och acceptera mig själv att inte bli meddragen i andra människors inre tumult utan istället stå som stabilitet och självuppriktighet i varje ögonblick – och såsom ett exempel på att man kan vara stabil och lugn även fast saker och ting inte går som planerat, och även fast man inte håller med varandra ifråga om hur en viss punkt ska dirigeras och styras

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte stå som ett exempel på det faktum att då man hanterar situationer och ögonblick lugnt, metodiskt, och objektivt får man alltid ett resultat som är bättre för alla – och som är praktiskt och funktionellt – än då man istället hetsar upp sig och rör sig utifrån någon slags emotion, eller känsla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte stå som ett exempel på att lugn, stabilitet och självuppriktighet är nyckeln till ett liv på jorden där det bara finns lösningar och inte några problem

Jag åtar mig själv att inte leva för att andra ska se mig som god, och snäll – så att jag på så vis ska få positiva reaktioner tillbaka mot mig när jag talar, och uttrycker mig själv; och istället åtar jag mig själv att leva sunt förnuft – och stå vid sunt förnuft även om andra blir upprörda, och arga och inte håller med mig; eftersom jag ser, förstår och inser att då man dirigerar ett ögonblick i och som sunt förnuft får man ett utflöde som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att inte existera såsom en karaktär av att få andra att se mig som en positiv, och närande människa – utan istället åtar jag mig själv att uttrycka och röra mig själv här – autentiskt och utan att planera mig själv – och försöka manipulera andra att få en viss känsla och upplevelse i förhållande till mig

Jag åtar mig själv att utveckla stabilitet och närhet som mig själv – genom att skapa ett intimt och nära förhållande med mig själv genom att skriva, applicera självförlåtelse – och leva som mitt andetag här – och alltså vara/bli den person jag söker utanför mig själv såsom den perfekta partnern – och således sluta mitt sökande eftersom jag hittat mig själv här

Jag åtar mig själv att inte vara rädd för att människor ska ogilla mig, och se på mig på oblida ögon; och i detta åtar jag mig själv att inte längre gömma och förtrycka mig själv i och som idén av mig själv att jag är en god människa

Jag åtar mig själv att utveckla och skapa stabilitet som mig själv här – genom att i varje ögonblick andas och för mig själv tillbaka hit till min kropp och denna fysiska verklighet – och inte längre existera i mitt huvud där jag tänker på mig själv, och på min omgivning – utan att jag istället är här – klar, tyst och stabil i varje ögonblick

Jag åtar mig själv att sluta försöka visa upp en bild av mig själv till andra människor som jag hoppas att de ska acceptera och tycka om – och istället uttrycker mig själv här autentiskt och utan att förbereda mig själv

Jag åtar mig själv att ge mig själv modet, och styrkan att möta mina rädslor – och när reaktioner kommer upp inom mig – att jag andas, och att jag står här – en och jämlik som min mänskliga fysiska kropp och inte tillåter och accepterar mig själv att ge efter till reaktionen

Jag åtar mig själv att inte ta konflikter personligt – utan i en konfliktsituation – andas och se på situationen objektivt – och se hur jag kan uttrycka, och röra mig själv på ett sätt som skapar vad som är bäst för alla – där jag tar alla medverkande i beaktande

Jag åtar mig själv att inte bli – så att säga – indragen i tumultartade situationer vari människor upplever mycket emotioner, och känslor – utan istället stå stabil här – andas och vara medveten om min fysiska kropp som mig själv – och tala/uttrycka mig själv från en utgångspunkt av vad som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att hantera alla situationer i min värld lugnt, metodiskt och objektivt – och inte tillåta och acceptera mig själv att brusa upp, och se på min värld utifrån linser som är färgade med personliga emotionella/känslomässiga upplevelser

Jag åtar mig själv att stå som ett exempel på att lugn, objektivitet och stabilitet är nyckeln på att hantera alla situationer – och skapa lösningar av problem

Dag 88: Att Vara En Snäll Person-Karaktären

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv i mitt uttryck av mig själv, och begränsa mig själv i min förmåga att handla, och se situationer objektivt, och för vad de är – genom att konstant existera i och som en rädsla att inte vara snäll, och tillfredsställa människor – och inom detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att när jag försöker vara snäll – så jag faktiskt absolut inte snäll – eftersom det enda jag bryr mig om är att försvara mig själv, och bevaka mina rädslor – därför åtar jag mig själv att verkligen vara och leva snällhet genom att existera, och leva här i denna praktiska verklighet tillsammans med och som alla andra som är här i denna verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att aldrig bry mig om andra, att aldrig faktiskt se andra människor – eftersom de har inom mig endast existerat som dockor, och upplevelser – som jag måste manipulera och styra på ett visst sätt genom hur jag pratar och uttrycker mig själv – så att de endast är positiva mot mig, och aldrig någonsin höjer rösten, och uttrycker sig själv i ilska och frustration; och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra så här eftersom jag är så jäkla rädd för att andra ska bli arga på mig, frustrerade på mig – och ogilla mig; därför åtar jag mig själv att sluta vara rädd för att bli ogillad – att sluta vara rädd för att bli hatad – att sluta helt enkelt att vara rädd och istället leva här i varje ögonblick som en praktiskt lagd människa på alla sätt och vis

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte tillverka mig själv i varje ögonblick såsom en praktisk människa – genom att leva praktiskt här – och i mina beslut, mitt leverne, och hur jag ser på världen – endast se på praktiska detaljer och absolut inte blanda in irrationella känslor/upplevelser/idéer utan verkligen existera som en forskare – där jag endast godkänner sådant som jag praktiskt kan validera och styrka för mig själv och därmed inte lever utifrån upplevelser; således åtar jag mig själv att bli en livsforskare – och forska/förstå vad som faktiskt är riktigt och fysiskt – och vad som bara existerar i och som mitt huvud och inte har någon relevans för verkligheten överhuvudtaget

Jag åtar mig själv att lära känna verkligheten – och lära känna andra människor – och bli en praktisk människa på alla sätt och vis – och när jag hjälper en annan – när jag är med en annan – när jag talar med annan – att vara praktisk – att vara fysisk – att vara som en sådan där neandertalare-apa och bara uttrycka mig själv rent fysiskt här såsom enkelheten i att se lösningar här

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att det är fruktansvärt enkelt att leva här – när jag inte längre går omkring och försöker tillfredsställa alla, och vara en snäll människa – eftersom allt jag gör då endast är praktiskt, och jag då bara behöver titta i varje ögonblick vad som måste göras praktiskt – hur jag måste röra mig själv praktiskt – och därefter agera

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå att livet blir svårt när jag lever utifrån en upplevelse, och idé om hur jag borde vara – om hur andra borde vara – om hur jag borde uppleva mig själv, och om hur jag tycker att andra borde uppleva mig – eftersom jag då hela tiden måste koncentrera mig på att leva, och uttrycka mig själv såsom någonting som inte är naturligt, utan är någonting jag måste anstränga mig för att skapa; och i detta åtar jag mig själv att inse, se och förstå att livet är mycket enkelt när jag lever här som min kropp – och uttrycker mig själv en och jämlik såsom mitt andetag i varje ögonblick – och varken försöker göra någonting mer eller mindre av vad som är här i varje ögonblick