Tag Archives: god

Dag 235: Kroppen Min – Ljumskar (Del 22)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 20) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag tycker om när jag kan se att mina ljumskar är väl definierade

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli hjärntvättad att tro att om mina ljumskar är väl definierade, att detta då gör min kropp bättre – och mer attraktiv – och att detta sig självt är någonting ”positivt” – och detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att denna typ av idéer egentligen är helt bisarr – och utan någon som helst sunt förnuft – det är bara en idé om hur en viss kroppsdel ska se ut och ingen riktigt vettig anledning till varför en kroppsdel ska se ut så

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att acceptera de tankar, och upplevelser som kommer upp inom mig i förhållande till mina ljumskar som om dessa tankar och upplever ”är jag” – och att de definierar vem jag är – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att dessa upplevelser är inte jag – och de definierar inte vem jag är om jag inte tillåter det – för de kommer upp inom mig som en gubben i lådan, och de pockar på min uppmärksamhet – och det är ingenting som jag medvetet och direkt styr inom mig – utan det händer bara; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå – att detta innebär att dessa tankar/upplevelser inte är jag

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att äta, och träna för att utveckla ljumskar som är väl definierade – i tron att detta är ”snyggt” – och ”attraktivt” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå hur pass mycket jag har missbrukat mig själv, och min kropp för att få denna typ av väldefinierade ljumskar – och att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att lyssna på min kropp, och träna, och äta med min kropp – utan istället tränat, och ätit med mitt sinne – för att hedra en bild i mitt sinne istället för min mänskliga fysiska kropp

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se det absurda, och verklighetsfrämmande i att hedra och sätta en bild i mitt sinne framför mig själv, och min kropp – för jag behöver inte ha en bild i mitt sinne för att kunna överleva, och röra mig själv i denna verklighet – men jag måste ha min kropp – därför är det essentiellt att min kropp mår bra, och det gör den endast när jag låter mig själv lyssna på min kropp och inte på mitt sinne; således ser jag att jag kompromissat det som är jätteviktigt (min kropp) för det som inte betyder någonting överhuvudtaget (mitt sinne) – och det är absurt, och oacceptabelt

Självåtaganden

1. När jag märker att jag tänker att det är positivt att mina ljumskar är mer väldefinierade, och att detta gör min kropp mer attraktiv; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att detta är hjärntvätt som talar – alltså vad andra har sagt till mig, och vad andra tycker – och inte vad jag själv ser, och tycker; således åtar jag mig själv att sluta vara styrd, och kontrollerad av vad andra säger – och istället fråga mig själv vad jag vill – och vad jag ser är sunt förnuft – vilket är att acceptera mina ljumskar som de är

2. När jag märker att jag ser, och accepterar de tankar, och upplevelser som kommer upp inom mig i förhållande till mina ljumskar, såsom att dessa är jag – och säger någonting som jag borde ta på allvar; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag inte kan lita på vad som kommer upp inom mig – och att det inte är ”jag” – utan ett automatiserat program som gör vad det vill utan min inblandning – således åtar jag mig själv att sluta ta för givet vad som dyker upp inom mig – att ifrågasätta allt – och inte följa John med de punkter som dyker upp inom mig

3. När jag märker att jag tränar, och äter för att utveckla ljumskar som är väldefinierade, i tron att detta är ”snyggt”, och ”attraktivt” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – mina ljumskar behöver inte se ut på ett visst sett – och jag behöver inte gå, och träna – och äta så att mina ljumskar ska forma sig efter en bild jag har i mitt huvud om hur ljumskar tydligen måste se ut; således åtar jag mig själv att acceptera utseendet på min mänskliga fysiska kropp – och sluta tvinga min kropp att se ut på vissa sätt genom att träna, och äta – för att ändra min kropps utseende

4. När jag märker att jag sätter en bild i mitt sinne framför min kropp – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår det absurda – och verklighetsfrämmande i att sätta en bild framför min kropps välmående – för det är ju min kropps välmående som direkt styr hur effektiv jag är i denna verklighet – inte hur min kropp ser ut; således åtar jag mig själv att fokusera på min kropps välmående – och sluta tänka på hur min kropp ser ut, eller inte ser ut – det viktiga är att jag mår bra fysiskt – och att min kropp mår bra

Enhanced by Zemanta
Advertisements

Dag 227: Kroppen Min – Normala Öron (Del 14)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 13) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag gillar att mina öron inte är för stora – de sticker inte ut

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa och generera ett positivt fördömande gentemot mina öron – vari jag tänker, och upplever inom mig själv att mina öron inte är för stora – att de inte sticker ut – och att de på grund av detta är ”snygga” – och ”acceptabla” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit, och accepterat mig själv att ta bort alla slags upplevelse gentemot min kropp vare sig de är positiva, eller negativa – och istället se, inse och förstå att min kropp inte består av – eller är skapad för att bli evaluerad utifrån en utgångspunkt av energier, och upplevelser – utan att min kropp är här för att vara med mig i och som denna världen – för att jag ska lära känna mig själv såsom fysiskt uttryck här

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa ett positivt fördömande gentemot mina öron, eftersom jag känner och upplever att mina öron är i ”rätt storlek” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma människor runtomkring mig i min värld – som har stora öron – genom att inom mig själv tänka att de har ”för stora öron” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se på människor, se på kroppar – se på olika slags former, och uttryck – utan att skapa en upplevelse – utan att skapa ett filter mellan mig och den fysiska manifestationen – utan att istället observera och titta på saken direkt – här – i enhet och jämlikt

3. Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att – när jag skapar, och medverkar i en upplevelse gentemot min kropp, eller någon annans kropp – såsom att tycka att min eller någon annans kropp har något attribut som är snyggt, eller fult – attraktivt – eller äckligt – att jag då separerar mig själv från kroppen och att jag inte låter mig själv se min kropp, och andras kroppar HÄR – eftersom HÄR är en kropp endast en kropp utan att det existerar en upplevelse mot kroppen – kroppen ser ut på ett visst sätt – men detta sätt genererar ingen upplevelse, och skapar ingen känsla – utan är bara såsom just den specifika kroppen ser ut och ingenting mer än det

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv från min mänskliga fysiska kropp, och från mina öron – genom att se, och uppleva mina öron endast såsom en bild – och en känslomässig upplevelse inom mig själv – i mitt sinne – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att utmana mig själv, och att pusha mig själv att stå en och jämlik med mina öron här – och vara medveten om mina öron såsom ett fysiskt uttryck här – i varje ögonblick – genom att inse att när jag hör någonting – då är detta mina örons förtjänst – och har ingenting med bilden av örat att göra – utan har istället att göra med örats fysiska manifestation och uttryck av och som sig självt

5. Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att de tankar som kommer upp inom mig – och som är av den naturen att de evaluerar mina öron såsom antingen vara bra, eller dåliga – snygga eller fula – att de inte är ”jag” så att säga – utan att de är vad jag accepterat att vara jag såsom automatiserade tankemönster – men det är inte ”jag” såsom potentialen av vad jag har möjlighet att leva och uttrycka mig själv som – och således ingenting mera än ett program vars existens jag styr, och dirigerar över – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inte ta de utseendetankar som dyker upp inom mig – personligt – och således låta mig själv observera de tankar som kommer upp inom mig utan att jag regerar eller definierar mig själv i förhållande till de tankar som dyker upp inom mig

Självåtaganden

1. När jag märker att jag medverkar i och som ett positivt fördömande gentemot mina öron – vari jag tänker, och upplever inom mig själv att mina öron är ”snygga” och ser ”normala ut” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – mina öron är mina öron – de ser inte ut på något speciellt sätt – utan de är mina öron – och deras utseende är inte relevant – och är inte någonting jag behöver oroa mig själv för – eftersom huvudsaken, och det viktiga med mina öron är att de möjliggör mig att höra; således åtar jag mig själv att andas – och att vara här – med och som mina öron – och sluta se mina öron som en bild – och istället vara uppmärksam, och närvarande med mina öron här

2. När jag märker att jag skapar, och medverkar i och som ett positivt fördömande gentemot mina öron, eftersom jag tänker och upplever att mina öron är i ”rätt storlek” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit ­– och jag ser, inser och förstår – att en anledning till varför jag bryr mig så mycket om hur mina öron ser ut är p.g.a. att det var vad min mamma gjorde med sitt utseende – och jag har apat efter min mamma; således åtar jag mig själv att sluta apa efter – och istället skapa, och föda mig själv såsom en ny människa här – och skapa mig själv utifrån sunt förnuft – och leva information som är bäst för mig, och alla andra i och som denna existens

3. När jag märker att jag medverkar i och som en upplevelse gentemot min, eller någon annans kropp – och jag då tänker att min, eller någon annans kropp är ”vacker” – eller ”ful” – eller ”attraktiv” – eller ”äcklig” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår – att när jag gör detta – så separerar jag mig själv från min egen fysiska kropp, och från den andra människans fysiska kropp – p.g.a. att jag inte är HÄR – i detta andetag – utan för att jag istället existerar någonstans långt uppe i mitt huvud – där jag drömmer mig bort, och låter mig föras bort av diverse upplevelse, och tankar – således åtar jag mig själv att disciplinera, och hänge mig själv till att leva, och uttrycka mig själv HÄR – i och som varje andetag – och vara fysisk – här med och som min kropp

4. När jag märker, och upplever att jag inte står HÄR – med och som min kropp – och upplever min kropp fysiskt – utan istället ser min kropp såsom en bild i mitt sinne – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – denna bildupplevelsen av min kropp är INTE riktigt – utan är illusorisk och existerar i och som mitt sinne såsom en fantasi, och en dröm – och konsekvensen av att medverka i en sådan är att jag inte utvecklar, och skapar ett riktigt förhållande med och som min mänskliga fysiska kropp här; således åtar jag mig själv att pusha mig själv att vara medveten, och närvarande med och som min mänskliga fysiska kropp i varje andetag – och inte låta mig själv se mig själv, och andra utifrån och som en bild i mitt sinne

5. När jag märker att tankar kommer upp inom mig, som är av naturen att de evaluerar mina öron såsom antingen att vara bra, eller dåliga – snygga eller fula – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – de tankar som kommer upp inom mig är automatiserade program som jag skapat, och designat – men som inte är JAG – eftersom JAG är själva skaparen som har accepterat och tillåtit det som är inom mig – således åtar jag mig själv att inte ta det som kommer upp inom mig personligt – utan istället stå som skaparen i förhållande till det som kommer upp inom mig – och förstå vad det är som sker – och lära känna programmet innan och utan

Enhanced by Zemanta

Dag 210: Socialitetskaraktären – Sinnesskvaller, och Reaktion (Del 4)

Idag kommer jag att gå igenom dimensionerna sinnesskvaller och reaktioner.

5) Sinnesskvaller

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som sinneskvallret inom mig själv – som lyder: ”jag hoppas jag kan få någon att tycka om mig” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det finns saker som är viktigare än att bli omtyckt – faktiskt – att bli omtyckt är fullständigt irrelevant och gör ingenting för att förändra min upplevelse av mig själv – utan leder endast till en illusorisk och kortvarig känslomässig upplevelse som försvinner efter några minuter

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sinnesskvallra inom mig själv att ”jag vill inte bli sedd som en tråkig människa, för då kanske ingen tycker om mig” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att det är självkomprometterande att ändra mig själv för att få andra att lägga märke till mig och tycka om mig – det är som att säga till mig själv att jag inte duger, och att jag måste ha andras uppmärksamhet för att kunna vara tillfredställd med mig själv – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas, och föra mig själv tillbaka hit – och stabilisera mig själv här i och som min mänskliga fysiska kropp

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som sinnesskvallret att ”jag vill inte bli utstött, jag måste se till att vara en del av gruppen” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att kompromissa mig själv, förtrycka och hålla mig själv tillbaka – för att få känna mig själv som om jag är en del av gruppen – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas – och föra mig själv tillbaka hit – och låta mig själv leva utan att söka efter att vara en del av en grupp – utan istället vara en del med och som mig själv – som en helhet här

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som sinnesskvallret att – ”jag hoppas att jag kommer att få andra att se mig, och tycka att jag är trevlig att vara runtomkring” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå – att konsekvensen av att leva utifrån en sådan utgångspunkt är att jag inte låter mig själv stå stabil – stark – och självständig inom och som mig själv – utan att jag gör mig själv beroende av vad andra känner och upplever – och detta är naturligtvis ingenting som är bra för mig – eller som jag faktiskt vill uppleva

Självåtaganden
1. När jag märker att jag medverkar i och som sinnesskvallret inom mig själv att – ”jag hoppas jag kan få någon att tycka om mig” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att vad jag måste fokusera på är att tycka om mig själv – och inte att få andra att tycka om mig – och att tycka om mig själv är den enda punkten jag har makt över, och den enda punkten jag kan styra över – och den enda punkten jag kan ta med mig – och således åtar jag mig själv att hänge mig själv till att tycka om mig själv – och respektera mig själv – genom att stabilisera mig själv i och som min mänskliga fysiska kropp – och sluta jaga efter att få bli accepterad

2. När jag märker att jag medverkar i och som sinnesskvallret att ”jag vill inte bli sedd som en tråkig människa, för kanske ingen tycker om mig” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag kan inte styra över vad andra tycker om mig – och om andra tycker jag är tråkig – ja – då är det deras problem – och det blir endast mitt problem när jag låter mig själv beröras av detta faktum – således åtar jag mig själv att träna mig på att stå orubblig och stabil inom mig själv – och inte bli influerad av andras sinnesupplevelser vare sig de är positiva eller negativa

3. När jag märker att jag medverkar i sinnesskvallret att ”jag vill inte bli utstött, jag måste se till att vara en del av gruppen” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att gruppen är överskattad – om inte gruppen är en punkt som agerar utifrån en princip – där alla i gruppen är självmotiverade och självständiga individer – då är gruppen endast en gängmentalitet som är sammanfogad i rädsla – utan någon riktning – och således är gruppen inte av något substantiellt värde; således åtar jag mig själv att sluta jaga att få bli medlem i och accepterad av grupper – när det faktiskt inte är värt något

4. När jag märker att jag medverkar i och som sinnesskvallret – ”jag hoppas att jag kommer att få andra att se mig, och tycka att jag är trevlig att vara runtomkring” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att om jag endast existerar och lever utifrån en utgångspunkt av att få andra att tycka om mig – då kommer jag inte stå upp och prata sunt förnuft när jag ser missbruk och oacceptabla handlingar – utan jag kommer bara vara tyst och acceptera det för jag är rädd att bli utstött – således åtar jag mig själv att sluta söka efter stöd hos andra och istället utveckla mig själv som en individ – med självstyrka – självmotivation – och självriktning – som inte behöver någon annan att säga om jag gör rätt eller fel

6) Reaktion

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att reagera i och som nervositet, och ångest – att jag inte kommer få vara en del av gruppen när jag är runtomkring människor – att jag inte kommer att få bli accepterad och erkänd såsom en normal och av gruppen godkänd människa – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att träna mig på att stå självständig – på att stå självdriven och orubblig inom mig själv – och inte låta mig själv ändras beroende på vilken omgivning jag befinner mig själv i – och beroende på vilka människor det är som jag interagerar med

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att reagera med att känna mig själv värdelös, och underlägsen när jag är runtomkring människor – och känna det som om att det enda sättet jag kan uppnå värde på är att se till att jag blir accepterad av gruppen – och att jag blir integrerad i gruppen – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stoppa denna upplevelsen – att ta mig själv tillbaka hit – och respektera mig själv genom att sluta söka och kompromissa mig själv för att få bli omtyckt av andra – utan istället tycka om mig själv

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som reaktionen av att känna mig själv ensam, och utan att ha en nära, och substantiell kontakt med människor i min värld – förhållandelös – och jag förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att jag måste etablera förhållande med andra människor, och integrera mig själv i gruppen för att få bort denna upplevelsen – och känna mig själv bekväm med mig själv och som om att jag duger – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att helt enkelt bestämma att jag duger – att helt enkelt bestämma att jag är tillräcklig och att jag inte behöver göra någonting – eller vara någonting – för att acceptera mig själv här

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som reaktionen av att känna saknad när jag är runtomkring andra människor – och känna det som om att så länge jag inte pratar med någon – eller går i närheten av någon – eller är i närheten av någon – så saknar jag intimitet – saknar närhet – och saknar att få vara en del av gruppen – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att vad det är jag saknar – är mig själv – och vad jag inte gett till mig själv är egenvärde – och är att säga till mig själv att jag är tillräcklig som jag är och behöver ingen annan att säga att jag duger

Självåtaganden
1. När jag märker att jag reagerar i och som nervositet, och ångest – att jag inte kommer få vara en del av gruppen när jag är runtomkring människor – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – jag behöver inte existera i och som denna ångesten, och nervositeten – och jag behöver inte söka säkerhet, eller trygghet hos andra människor – eftersom jag kan leva trygghet och säkerhet här med mig själv – genom att vara säker på mig själv – genom att veta vem jag är i varje andetag – varför jag är här – och hur jag är här; således åtar jag mig själv att träna mig själv på att vara trygg i mig själv – lugn och säker – och veta vem jag är oavsett i vilken omgivning eller omständighet jag befinner mig själv i

2. När jag märker att jag reagerar med att känna mig själv värdelös, och underlägsen när jag är runtomkring människor – och känna det som om att det enda sättet jag kan uppnå värde på är att se till att jag bli accepterad av gruppen – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att värde är ingenting jag kan få av en grupp – det är ingenting som jag kan få genom att vara duktig för någon annan – utan värde är någonting som jag ger till mig själv – och som jag beslutar mig själv för att leva – således åtar jag mig själv att sluta söka efter värde – att se, inse och förstå att sökandet efter värde är faktiskt självmanipulation för att inte genast ta beslutet och leva värde här – således åtar jag mig själv att ta beslutet här – med och som mig själv och leva egenvärde

3. När jag märker att jag medverkar i och som reaktionen av att känna mig själv ensam, och utan att ha en nära, och substantiell kontakt med människor i min värld – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det jag söker efter – och känner att jag saknar – är mig själv – och är ett förtroende, och en tillit till mig själv – en substantiell relation med och som mig själv – således åtar jag mig själv att träna på att etablera en sådan relation med mig själv – och göra meningen med varje dag – att etablera och skapa en förtroendefull och givande relation med mig själv

4. När jag märker att jag medverkar i och som en reaktion av att känna saknad inom mig själv när jag är runtomkring andra människor – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det finns ingenting att sakna – för jag kan ge mig själv här det jag känner att jag saknar – genom att leva det ord jag upplever att jag saknar – såsom t.ex. kärlek, och acceptans – detta är ord som jag kan leva här – genom att t.ex. låta mig själv vara lugn och bekväm med mig själv – och helt enkelt vara mig själv och inte oroa mig själv för att jag uttrycker mig själv konstigt – felaktigt – eller på ett sätt så att andra inte tycker om mig – utan acceptera och tycka om mig själv istället

Enhanced by Zemanta

Dag 95: Jag Är En God Människa!

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att kompromissa, och bortse från mig själv när jag tar beslut, och rör mig i min värld – så att jag ska kunna se och bli sedd av andra såsom en ”god” människa – istället för att se, inse och förstå att jag inte är någon god människa – eftersom jag inte ens är god mot mig själv – eftersom jag kompromissar de saker jag måste göra, och mina prioriteringar och ansvar

Jag förlåter mig själva att jag tillåtit och accepterat mig själv att se mitt liv såsom onödigt, och mindre värt än andras liv – och tänka att mitt liv endast har värde när någon annan känner gentemot mig och vad jag gör att jag är en ”god” och ”givmild” människa – istället för att se, inse och förstå att det är irrelevant vad andra känner gentemot mig, och tycker om mig – och vad som är relevant är att jag vet varför jag gör vad jag gör – att jag vet vad mina ansvar och åtaganden representerar i denna världen – och att det jag gör faktiskt gör skillnad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag tar beslut – inte beakta mig själv jämlikt med de andra människorna som är involverade i de beslut och situationer jag befinner mig – och således ta ett beslut utifrån en objektiv utgångspunkt där jag praktiskt beaktar vad som måste göras – och hur detta måste göras – och vilket beslut som kommer att ha en effekt som är bäst för alla – bäst för mig – och bäst för de människor jag interagerar med

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att det är någonting positivt när jag offrar mig själv – eftersom tydligen är mina ansvar, och mina åtaganden inte värde någonting – och att så fort någon behöver hjälp i min värld så ska jag offra allt som jag planerat och allt som jag tänkt att jag ska göra – för tydligen är det mycket viktigare att jag hjälper någon annan än att jag lever mina ansvar, och prioriteringar effektivt – och ser till att mitt liv är dirigerat och effektivt – istället för att se, inse och förstå att mitt ansvar är framförallt till mina prioriteringar, och ansvar – och i andra hand till andra människors liv, och situationer – och att de viktigaste är att mitt liv är stabilt, och effektivt – innan jag hjälper någon annan

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att konsekvensen av att jag kompromissar mig själv genom att leva och uttrycka mig själv såsom en ”god” människa – är att jag förstör mitt eget liv, jag förstår mina åtaganden – jag förstör mina punkter av ansvar – och jag inser att detta inte bara kommer influera mig – men kommer att influera alla delar av min värld – och att jag därmed genom att vara god, faktiskt inte är god – utan istället elak och ond – och att jag skapar ondska och lidande genom att försöka vara god

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att alla koncept om godhet och ondska är totalt värdelösa i förhållande till att leva, och uttrycka mig själv här praktiskt – och att ta besluts om är praktiskt bäst för alla – och endast gynnar mentaliteten att sinnet/energi ska gå före fysiska – och praktiska åtaganden – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att skapa mig själv såsom en fullständigt praktisk människa här – och när jag tar ett beslut – att inte på något sätt låta mig själv tänka på idéer om att vara god, eller ond – utan ta ett praktiskt beslut HÄR som gynnar mig jämlikt med alla andra här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att världen kommer bli en bättre plats om alla offrar sig själva för varandra – istället för att se, inse och förstå – att om alla offrar sig själva för varandra så kommer vi ha en värld där ansvar, och åtaganden som var individ har kommer kompromissas – eftersom alla utan någon som helst invändning genast ger upp sina prioriteringar och kastar sig in i andras liv för att hjälpa dem – utan att se hur denna handling kommer influera och ha effekt på deras egna ansvar och åtaganden

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att andra människor ska bli arga och frustrerade på mig om jag inte längre lever ”jag är en god människa-karaktären” – och att andra ska sluta göra snälla saker mot mig, om inte jag gör snälla saker mot andra – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förvänta mig att andra ska vara snälla och hjälpsamma mot mig – istället för att jag själv står fullt ansvarig för mitt liv och ser till att mitt liv är effektivt dirigerat och att jag inte gör mig själv beroende av andras välvilja för att effektivt leva och uttrycka mig själv här – och handskas med mina ansvar och åtaganden

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt och kontrollerad och moral – och rätt och fel – och tillåta mig själv att leva utifrån en ide av vad som är rätt och fel – istället för att se, inse och förstå – att i detta nuvarande system finns absolut ingen moral att prata om – och för att nå och skapa ett nytt system måste jag vara beredd att göra vad som krävs, och om det då krävs att jag måste ljuga – och vara bedräglig för att skapa detta system och dirigera mig själv effektivt i detta nuvarande system som existerar – så är det helt enkelt vad jag måste göra – och därmed förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara beredd, och skapa mig själv till att vara kapabel till att göra ALLT som krävs för att skapa ett nytt system som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att iden om den ”goda människan” och våra försök att leva, och existera som ”den goda människan” har igenom historiens lopp gjort krymplingar av oss som människor – och har gjort alla försök till att skapa en ny existens som är bäst för alla helt utan bett och effekt – eftersom vi inte har gjort ALLT som krävts – utan stannat där det började kännas som om vi var DÅLIGA människor – således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stå upp bortom idéer om rätt och fel – god och ond – och göra det som krävs, och göra det som måste göras – tills det att ett nytt system är på plats och alla människor kan få ett liv som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att om någon säger att jag är en ond, eller dålig människa – betyder inte detta att jag faktiskt är en ond, eller dålig människa – och att jag inte behöver definiera mig själv utifrån vad en annan säger att jag är eller inte är – och således åtar jag mig själv att vara klar, och stabil i vad jag gör så att ingen kan påverka mig med vad de säger om mig – eftersom jag vet vad jag gör

Jag åtar mig själv att när jag ser att jag kompromissar mig själv, eller bortser från mig själv när jag tar beslut – att genast stoppa mig själv – att andas och föra mig själv tillbaka hit till denna praktiska och fysiska verklighet – och ta ett praktiskt, och fysiskt beslut som är bäst för alla – och som gynnar MIG och den ANDRA jämlikt

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att jag är värd lika mycket som en annan – att jag inte är mindre, och inte är mer värd – utan att jag är jämlik

Jag åtar mig själv att när jag ser att jag går in i, och lever utifrån karaktären av att vara snäll – och en ”god människa” att genast stoppa mig själv – att andas och ta mig själv tillbaka hit tillverkligheten – och istället leva som ”den praktiska människan” – där jag tar beslut och lever på ett sätt som fungerar praktiskt och som rent fysiskt har en konsekvens som är bäst för alla inblandande

Jag åtar mig själv att utveckla mig själv till att stå objektiv och stabil – tyst och klar – inom mig själv i varje ögonblick då jag är på väg att ta ett beslut – och då jag tar ett beslut

Jag åtar mig själv att hedra mina åtaganden och ansvar – och se till att mina åtaganden och ansvar är effektivt dirigerande – och inte kasta mig huvudlösa in i någon slags räddningsoperation där jag försöker hjälpa en annan – utan först och främst ta i beaktande mig själv – och vad jag har för saker att slutföra, och utföra i min värld – så att min värld är effektivt dirigerad innan jag börjar med att hjälpa en annan i dennes värld

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå att mitt beslut att kompromissa mina åtaganden och ansvar inte har konsekvenser bara för mig – utan för alla andra som är sammankopplade och sammanvävda med de praktiska situationer som rör mina åtaganden och ansvar – och att jag alltså inte skapar konsekvenser bara för mig utan även för andra

Jag åtar mig själv att ta praktiska beslut – eftersom jag ser, inser och förstår att allt annat är en illusion, och gynnar endast mentaliteten av att sinnet/energi ska gå före denna fysiska verklighet här – vilket jag inser, ser och förstår är fullständigt galet

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att världen inte kommer bli en bättre plats om alla offrar sig för varandra – utan att världen enbart kommer bli en bättre plats om alla lever SUNT FÖRNUFT – HÄR – i varje ögonblick – och tar beslut som är grundande på rationella överväganden där alla parter och dimensioner beaktas

Jag åtar mig själv att inte förvänta mig av andra att de ska vara snälla och hjälpsamma mot mig – och ge mig det jag vill ha av dem – och jag åtar mig själv att inte frukta att om jag inte är snäll och hjälpsam mot andra, att de inte kommer vara snälla och hjälpsamma mot mig – och istället åtar jag mig själv att ta ansvar för min värld, och utan att förvänta mig att andra ska hjälpa mig – effektivt dirigera och ta hand om mina prioriteringar och åtaganden – och därmed leva självständighet

Jag åtar mig själv att göra allt som krävs för att skapa ett nytt system – ett system som gynnar ALLA människor och inte bara ett fåtal

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att när jag försöker var god – så gör jag en krympling av mig själv – oförmögen att faktiskt agera, och leva på ett sådant sätt att jag gör någon skillnad – därför åtar jag mig själv att gå bortom rätt och fel – och istället leva och uttrycka mig själv HÄR och använda SUNT FÖRNUFT och göra vad som måste göras

Jag åtar mig själv att inte låta mig påverkas – eller uppleva någonting när en annan säger att jag är dålig eller ond – och jag åtar mig själv att vara klar, och säker på mig själv – i fråga om varför jag gör någonting – eller varför jag inte gör någonting – så att jag inte kan bli manipulerad eller påverkad av vad någon annan tycker

Dag 88: Att Vara En Snäll Person-Karaktären

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv i mitt uttryck av mig själv, och begränsa mig själv i min förmåga att handla, och se situationer objektivt, och för vad de är – genom att konstant existera i och som en rädsla att inte vara snäll, och tillfredsställa människor – och inom detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att när jag försöker vara snäll – så jag faktiskt absolut inte snäll – eftersom det enda jag bryr mig om är att försvara mig själv, och bevaka mina rädslor – därför åtar jag mig själv att verkligen vara och leva snällhet genom att existera, och leva här i denna praktiska verklighet tillsammans med och som alla andra som är här i denna verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att aldrig bry mig om andra, att aldrig faktiskt se andra människor – eftersom de har inom mig endast existerat som dockor, och upplevelser – som jag måste manipulera och styra på ett visst sätt genom hur jag pratar och uttrycker mig själv – så att de endast är positiva mot mig, och aldrig någonsin höjer rösten, och uttrycker sig själv i ilska och frustration; och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra så här eftersom jag är så jäkla rädd för att andra ska bli arga på mig, frustrerade på mig – och ogilla mig; därför åtar jag mig själv att sluta vara rädd för att bli ogillad – att sluta vara rädd för att bli hatad – att sluta helt enkelt att vara rädd och istället leva här i varje ögonblick som en praktiskt lagd människa på alla sätt och vis

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte tillverka mig själv i varje ögonblick såsom en praktisk människa – genom att leva praktiskt här – och i mina beslut, mitt leverne, och hur jag ser på världen – endast se på praktiska detaljer och absolut inte blanda in irrationella känslor/upplevelser/idéer utan verkligen existera som en forskare – där jag endast godkänner sådant som jag praktiskt kan validera och styrka för mig själv och därmed inte lever utifrån upplevelser; således åtar jag mig själv att bli en livsforskare – och forska/förstå vad som faktiskt är riktigt och fysiskt – och vad som bara existerar i och som mitt huvud och inte har någon relevans för verkligheten överhuvudtaget

Jag åtar mig själv att lära känna verkligheten – och lära känna andra människor – och bli en praktisk människa på alla sätt och vis – och när jag hjälper en annan – när jag är med en annan – när jag talar med annan – att vara praktisk – att vara fysisk – att vara som en sådan där neandertalare-apa och bara uttrycka mig själv rent fysiskt här såsom enkelheten i att se lösningar här

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att det är fruktansvärt enkelt att leva här – när jag inte längre går omkring och försöker tillfredsställa alla, och vara en snäll människa – eftersom allt jag gör då endast är praktiskt, och jag då bara behöver titta i varje ögonblick vad som måste göras praktiskt – hur jag måste röra mig själv praktiskt – och därefter agera

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå att livet blir svårt när jag lever utifrån en upplevelse, och idé om hur jag borde vara – om hur andra borde vara – om hur jag borde uppleva mig själv, och om hur jag tycker att andra borde uppleva mig – eftersom jag då hela tiden måste koncentrera mig på att leva, och uttrycka mig själv såsom någonting som inte är naturligt, utan är någonting jag måste anstränga mig för att skapa; och i detta åtar jag mig själv att inse, se och förstå att livet är mycket enkelt när jag lever här som min kropp – och uttrycker mig själv en och jämlik såsom mitt andetag i varje ögonblick – och varken försöker göra någonting mer eller mindre av vad som är här i varje ögonblick

Dag 65: Jag Är Dygdig!

Karaktär 1 – Att Hjälpa-karaktären:

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera och se mig själv som en hjälpsam och snäll människa – och i denna idén och bilden av mig själv – känna och uppleva mig själv överlägsen andra människor, och känna mig mer godhjärtad, och förstående än andra människor

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se, och definiera mig själv såsom att vara en empatisk och omtänksam människa, och därmed skapa en karaktär av och som mig själv såsom att vara dygdig, och principfast – istället för att se, inse och förstå att jag skapat denna karaktären – inte för att faktiskt vara/leva som ett exempel av vad som är bäst för alla – utan så att jag ska kunna känna mig överlägsen andra, och få erkännande av andra såsom att vara moraliskt överlägsen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta illa vid mig när någon inte vill ha min hjälp, eller när någon inte är tacksam för mina moraliskt korrekta handlingar – istället för att se, inse och förstå – att detta visar att jag inte är ovillkorlig i min hjälpsamhet, och min dygdighet, eftersom jag vill ha någonting tillbaka – nämligen erkännande – och att människor ska se och definiera mig inom sig själv såsom snäll, och god, och trevlig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa den omtänksamma, och hjälpsamma karaktären, för att få människor att tycka om mig, för att på så vis, indirekt, undvika konflikt och meningsskiljaktigheter – eftersom jag upplever mig själv nervös, rädd och obekväm då konflikter och meningsskiljaktigheter uppstår – och i och med detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att förlåta och släppa taget om min rädsla, och ångest för att möta konflikter med andra människor

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en moral, och en dygdighet inom och som mig själv, som jag lever ut i tron att ”det är rätt, eftersom det känns rätt” – istället för att se, inse och först att denna karaktären begränsar mig ofta, och gör så att jag krampaktigt håller mig kvar vid icke-stödjande förhållanden, och ögonblick – eftersom ”det är rätt att göra så” – istället för att se, inse och förstå att den enda moralen, och den enda dygdigheten jag ska hålla kvar vid är vad som är bäst för alla i varje ögonblick – och detta är en praktisk insikt, och inte någonting som ”känns rätt”, eller ”känns fel”

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa idén inom mig själv att det finns någonting sådant som en ”god människa” – och definiera denna idén såsom en människa som alltid är snäll, hjälpsam, och accepterar andra människor – och aldrig rör upp känslor, eller konflikter – utan alltid är medlande, och trevlig – istället för att se, inse och förstå att denna idén jag skapat av en ”god människa” är rent faktiskt och praktiskt levt en ”begränsad människa” – eftersom om jag lever på ett sådant sätt att jag fruktar konflikter, och därmed inte tillåter mig själv att ta tag i och vara hård, principfast, och leva med integritet och bestämdhet i de ögonblick som kräver det – att jag då kommer kompromissa mig själv – och mitt liv/verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att illa vid mig, och bli orolig när någon säger att jag är ond, eller elak – och börja tänka inom mig själv att ”är jag verkligen elak?” – ”var det jag gjorde verkligen elakt?” – ”jag måste ändra mig själv!” – i en rädsla och ångest för att vara/bli definierad som elak – istället för att se, inse och förstå att ordet elak, och ond har i denna världen getts en definition som inte är praktiskt orienterad – och därför kan människor definiera andra människor som onda så fort deras känslomässiga upplevelse av sig själva inte är positiv – därför stoppar jag mig själv från att frukta att andra ska sig mig som elak – och jag lever istället här i varje ögonblick i beaktande av de praktiska problem jag möter, och den praktiska verklighet jag befinner mig i

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera som karaktären, att jag vill visa andra människor att jag duger, att de kan lita på mig, och att de känner mot mig att jag är trevlig, och snäll – istället för att tillåta, och acceptera mig själv att leva här – i enhet och jämlikhet med min kropp, och mitt andetag – och leva endast i beaktande av de praktiska omständigheterna jag möter, och inte i ett begär av att få bli sedd på ett visst sett i andra människors ögon

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja att andra människor ska behöva mig, och känna som att jag är en trevlig, och speciell kraft i deras liv, som visar dem vad riktig godhet och trevlighet är – istället för att tillåta, och acceptera mig själv att se, inse och förstå – att denna karaktären är baserad på rädsla att inte bli omtyckt och älskad, och att jag genom att medverka i denna karaktären helt begränsar, och håller mig själv tillbaka inom mig själv från att uttrycka, och leva mig själv naturligt som vem jag är – i och med detta inser, ser och förstår jag att det jag inte tillåtit mig själv att leva är självkärlek, och självacceptans – där jag slutar söka – och istället älskar mig själv, och accepterar mig själv – därför driver, och viljesätter jag mig själv att leva självkärlek, och leva självacceptans – och därmed sluta söka efter detta utanför mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja bli sedd och uppfattad av andra som ”en ängel” – som någon som ”verkligen bryr sig” – så att jag ska kunna känna mig själv bra inom mig själv, positivt uppladdad, och överlägsen andra människor – och för att nå denna idén av mig själv – kompromissa mig själv, och försätta mig själv i ett emotionellt tillstånd av konstant nervositet – där jag hela tiden är nervös för att jag ska säga, eller göra någonting som kommer att förstöra människors inre bild av mig såsom att vara en ängel, att vara snäll – och att vara trevlig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte acceptera min ”elaka sida” – alltså den sidan av mig som inte har någon moral, inte har några idéer om vad som är rätt och fel – utan en sida av mig själv som är naturlig, här – en djurisk sida som enbart beaktar de praktiska omständigheterna här, och lever fullständigt självständigt och utan rädsla för andras tyckande, och tänkande

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå – att den enda anledningen till att jag vill bli sedd, och beaktad som snäll, och omtänksam, är för att jag är rädd för vad andra ska tänka och tycka om mig – i och med detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att leva egenvärde, och leva självständighet, och bestämdhet – och gå bortom min rädsla för vad andra tycker och uttrycka mig själv ovillkorligt här i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte upptäcka vem jag är när jag inte längre är rädd, eller nervös, eller orolig för hur andra ska uppfatta mig själv – utan jag istället lever här i enhet och jämlikhet med min kropp, till fullo i varje ögonblick – och utan att alltid förvänta mig det värsta

Jag åtar mig själv att stoppa karaktären av och som mig själv som ”den omtänksamme” – ”hjälparen” – ”den förstående” – och ”den snälle” – eftersom jag inser att denna karaktär kompromissar mig – och jag åtar mig själv att istället lära känna mig själv som ”djuret” – såsom att lära mig att uttrycka mig själv ovillkorligt, och utan idéer om rätt och fel här i varje ögonblick

Jag åtar mig själv att skapa ett intimt förhållande med min mänskliga fysiska kropp, och lära mig att uttrycka mig själv, och leva en och jämlik som min mänskliga fysiska kropp – utan idéer, utan tankar om rätt och fel – utan rädsla – utan enbart i beaktande av vad jag rent praktiskt möter här i varje ögonblick i min verklighet

Jag åtar mig själv att träna mig på att leva självständighet, och bestämdhet – och applicera det jag ser i djur, såsom en förmåga att obehindrat röra på mig själv och agera med sunt förnuft – även om andra har känslor, och upplevelser mot mina handlingar, och mitt sätt att leva

Jag åtar mig själv att sluta medverka i känslor, och upplevelser av och som mig själv såsom att jag är dygdig, principfast, och moraliskt korrekt – och därmed överlägsen andra människor – och istället tar jag mig själv tillbaka hit till min kropp och min fysiska verklighet här, i varje ögonblick

Karaktär 2 – Ett Annat Liv-karaktären:

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sitta och tänka, drömma och fundera på hur jag skulle uppleva mig själv om jag hade en annan människas liv, och i detta tänka, och fundera på huruvida mitt liv är för dåligt, och kan bli bättre – och om jag saknar någonting i mitt liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sitta och filosofera om mitt liv, om vad jag saknar, om vad jag tycker jag har, och om vad jag vill mer ha – och drömma bort mina möjligheter att leva och uttrycka mig själv här som min fysiska kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse att alla mina känslor såsom gillande, och ogillande gentemot mitt nuvarande liv är baserade på förprogrammerad kunskap – eller hjärntvätt – eftersom jag lärt mig från mina föräldrar, kompisar, och samhället – vad som tydligen är bra, och vad som är dåligt – istället för att jag slutar att känna saker om mitt liv, och istället tittar rent praktiskt på mitt liv utan några upplevelser inom mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ifrågasätta upplevelsen inom mig själv att vilja ha en annan människas liv, i insikten att det jag upplever är ett begär efter energi, ett begär efter att få manifestera mina fantasier; utan att inse, se och förstå att mina fantasier, och begär inte är riktiga – och att jag inte kan nå fullständig ro inom mig själv genom att följa mina begär, och fantasier, utan endast genom att helt släppa taget, och tillåta mig själv att vara här i enhet och jämlikhet med min mänskliga fysiska kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte stoppa mig själv när jag märker att jag går in fantasier, i tron att mina fantasier, och dagdrömmar ”berikar mitt liv” – och att jag ”kommer på hur jag vill leva” genom mina dagdrömmar – istället för att se, inse och förstå att jag rent faktiskt missar mitt liv här, såsom andetaget och min mänskliga fysiska kropp genom att dagdrömma – och att jag inte kommer på hur jag vill leva, utan endast följer efter en tanke, och känsla inom mig som säger till mig hur jag ska leva – därför inser jag hur viktigt det är att jag skriver ut mina ställningstaganden och beslut, så att jag kan forma mitt liv utifrån rent praktiska överväganden, och inte känslor och tankar i mitt huvud

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att dagdrömmar gör mig avskuren från verkligheten, och gör att jag inte medverkar lika starkt, och närvarande i detta ögonblicket – eftersom jag inom mig själv separerat mig själv till ett framtida, och illusoriskt ögonblick som tydligen är viktigare än detta ögonblicket – trots att detta ögonblicket faktiskt är riktigt och händer verkligen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv som en drömmare, och en bohem – och därmed känna och uppleva mig själv annorlunda andra människor, eftersom tydligen har jag ”mer drömmar, och större personlighet än andra” – istället för att se, inse och förstå att mina drömmar inte är riktiga, och att min personlighet inte har någon relevans överhuvudtaget i fråga om att skapa denna världen till någonting som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att genom att tänka, och definiera mig själv inom mig själv, skapa och se mig själv såsom en kändis, en speciell människa, en unik människa, med ett unikt liv, och levnadssätt – och i detta se och definiera mig själv som mer än andra människor – istället för att tillåta och acceptera mig själv att leva och uttrycka mig själv utan känslor, och utan att skapa en idé av mig själv inom mig själv såsom att vara mer än andra, utan endast uttrycka mig själv såsom min mänskliga fysiska kropp i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en idé av mig själv såsom att vara mer än andra, och skapa denna idén genom att definiera mig själv i förhållande till de dagdrömmar jag har, och tänka att mina dagdrömmar är speciella, och unika – och mer än  vad andra människors dagdrömmar är – och tänka i och med detta att jag måste vara mer än vad andra människor är

Jag åtar mig själv att sluta dagdrömma, och sluta skapa fantasier inom mig själv om vem jag är, och hur jag är, och att istället tillåta och acceptera mig själv att leva och uttrycka mig själv här i varje ögonblick – i enhet och jämlikhet med min mänskliga fysiska kropp

Jag åtar mig själv att inte slösa bort mitt liv i dagdrömmar, och tankar – utan istället spendera varje ögonblick här i och som min mänskliga fysiska kropp – i fullständig medvetenhet om mig själv och min omgivning

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå – leva denna insikten och förståelsen – att drömmar inte gör mitt liv mer fullständighet – och att fullständig ro endast kan nås genom att jag står upp och inom och som mig själv och lever fullständigt i varje ögonblick – såsom att leva i fullständig medvetenhet om min kropp, och min omgivning här i varje ögonblick