Tag Archives: gubbe

Dag 215: Kroppen Min – Hårbortfall (Del 2)

Idag ska jag applicera självförlåtelse, samt självåtaganden på punkten 1) fruktan att förlora mitt hår – i rädslan för att jag då kommer att se gammal ut. Tidigare har jag gjort en lista med alla de punkter jag upplever gentemot min kropp – och det är denna lista jag kommer att gå utifrån när jag nu ska arbeta med och korrigera min upplevelse av min kropp.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att tappa mitt hår, i rädslan för att jag då kommer att se gammal ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv efter hur jag ser ut, och göra mig själv beroende av att andra människor ska vara på ett speciellt sätt mot mig – och tycka om mig – och reagera positivt på min bildpresentation – eftersom jag har mycket hår på mitt huvud

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv utifrån mitt hår – och tänka att – ”jag är den där personen med det blonda och långa håret – och människor tycker att jag ser snygg ut p.g.a. mitt hår” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas och föra mig själv tillbaka hit – och se att jag är inte begränsad av huruvida jag har hår eller inte – och jag behöver inte skapa en upplevelse inom och som mig själv utifrån huruvida jag har hår eller inte – hår är endast något som växer på min kropp – men det definierar inte mig

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta hår definiera vem jag är – och hur jag upplever mig själv – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i och som en rädsla för att jag ska förlora mitt hår – i rädslan att jag då inte kommer vara lika sexuellt attraktiv, och omtyckt av människor i min värld – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra mig själv beroende av att vilja vara omtyckt av människor i min värld – och göra ett ”gott intryck” – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att leva utan rädsla för vad andra tycker om mig – och utan något begär av att få se ut på ett visst sätt

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag inte kommer vara lika mycket värd – om jag förlorar mitt hår – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mitt egenvärde utifrån huruvida jag har hår eller inte – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att leva ovillkorligt här – och värdesätta mig själv som ovärderlig – hur jag än ser ut – och vad som än händer med mig eller min kropp – för jag förstår att värde är något som jag ger till mig själv – och inte något som jag får på grund av hur mitt hår ser ut

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla mig själv tillbaka när jag är bland andra människor, och inte våga uttrycka mig själv – i tron att på grund av att mitt hår inte ser ”perfekt” ut – så är jag inte lika mycket värd som andra människor och jag förtjänar därför inte att uttrycka mig själv – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att detta är en mental illusion – och alltså finns det inget som håller mig tillbaka från att uttrycka mig själv ovillkorligt – utan rädsla – ångest – eller fruktan – bara helt naturligt och bekvämt här med mig själv

Självåtaganden

1. När jag märker att jag upplever, och medverkar i och som rädslan för att tappa mitt hår, i rädslan för att jag då kommer att se gammal ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – mitt hår bestämmer inte vem jag är och hur jag ska uppleva mig själv – utan det gör jag – således åtar jag mig själv att föra mig själv tillbaka och sluta vara en slav till denna begränsande och irrationella rädslan

2. När jag märker att inom mig själv definierar mig själv utifrån mitt hår – genom att tänka ”jag är den där personen med det blonda och långa håret – och människor tycker att jag ser snygg ut p.g.a. mitt hår” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – jag är inte den där personen som mina tankar påstår att jag är – jag är här – och inte något som kan definieras och placeras in i en specifik definitionslåda – jag är obegränsad och vad jag bestämmer mig själv för att vara – och således kan jag inte hållas tillbaka av definitioner, och mentala idéer som är projicerade på denna fysiska verklighet – således åtar jag mig själv att leva här i varje andetag – och sluta begränsa mig själv genom att ge mig själv irrationella och tråkiga, dumma, självdefinitioner – som inte tjänar någonting annat än att begränsa mig – jag åtar mig själv att leva mig själv utan begränsningar – genom att vara här i varje andetag tillfullo – och utan att hålla mig själv fast vid någon idé om ”vem jag är” – jag är här

3. När jag märker att jag låter hår definiera vem jag är, och hur jag upplever mig själv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår – att rädslan för att förlora mitt hår härstammar i grund och botten från en rädsla att förlora den socialhierarkiska tävlingen som medverkat i inom mig själv – och således är jag egentligen rädd för att bli bortglömd, och ensam – och inte rädd för att tappa mitt hår – således åtar jag mig själv att låta mig förlora i denna socialhierarkiska tävlingen – och istället fokusera på mig själv – och att föda – skapa – och kreera mig själv som liv

4. När jag märker att jag medverkar i och som en tanke, och idé att jag inte kommer vara lika mycket värd om jag förlorar mitt hår – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att mitt värde bestäms inte efter hur mitt hår ser ut – utan mitt värde ger jag mig själv – och jag skapar mig själv som egenvärde utifrån vad jag accepterar mig själv att stå i enhet och jämlikhet med – således åtar jag mig själv att leva självrespekt, och integritet – och således manifestera och skapa mig själv som egenvärde här

5. När jag märker att jag håller mig själv tillbaka bland människor, eftersom jag är orolig för att jag inte ser tillräckligt snygg ut, och för att mitt hår inte är tillräckligt vackert – och att jag därför inte är god nog att uttrycka mig själv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – mitt utseende är ingenting som kan styra hur jag upplever mig själv om jag inte tillåter det – och därför är den viktiga frågan att ställa mig själv – hur slutar jag tillåta mitt utseende att bestämma vem jag är? Svaret är – genom att jag bestämmer mig för att så inte ska vara fallet – således åtar jag mig själv att när denna upplevelsen dyker upp inom mig – att bestämma mig själv för att jag inte ska vara kontrollerad – styrd – och en slav till mitt utseende – utan att jag uttrycker mig själv ovillkorligt och inte låter mig själv vara en slav till irrationella och dumma tankar som kommer upp i mitt sinne

Enhanced by Zemanta
Advertisements

Dag 67: Den Självmedvetna Karaktären

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli självmedveten, och oroa mig själv för vad andra tycker/känner om mig när människor tittar på mig, och jag agerar, eller uttrycker mig själv på ett sätt som går emot den generella normen i ögonblicket

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli orolig, och nervös för att människor ska fördöma mig, och tycka att jag beter, och uttrycker mig själv fel, när jag är i närheten av människor – och människor tittar på mig – och inom mig själv gå in i en upplevelse av självmedvetenhet, såsom att vara rädd, och ångestfylld för att jag inte uttrycker, och visar upp mig själv på ett socialt acceptabelt sätt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att inte vara socialt acceptabel – socialt acceptabel såsom alltid göra, härma, och följa efter hur andra gör, och har gjort före mig – i tron att det som den stora massan gör – måste vara rätt, eftersom det är så många människor som tycker/känner samma sak; istället för att se, inse och förstå att jag inte kan lita på den stora massan, jag kan inte lita på någonting bara för att de är många personer som tycker samma sak – utan jag måste inom mig själv se, i och som sunt förnuft – om det jag ser verkligen är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gömma, och hålla mig själv tillbaka – och använda upplevelsen av och som självmedvetenhet, såsom en ursäkt till varför jag inte ändrar på upplevelsen, och karaktären av mig själv såsom att vara nervös, ångestfylld, osäker och tillbakahållen

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att min upplevelse av och som självmedvetenhet inte är riktig, och att jag inte behöver tillåta och acceptera mig själv att låta denna upplevelse påverka – och således – oavsett om människor faktiskt fördömer mig, eller om det bara är någonting som jag hittat på inom och som mig själv – så står jag upp här och tillåter inte mig själv att leva, och uttrycka mig själv såsom självmedvetenhet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vaka över mig själv i ögonblick som jag delar med andra människor – vaka över mig själv utifrån perspektivet att jag hela tiden är uppmärksam på mina rörelser, på mina ord, på mina handlingar, så att jag inte ska uttrycka, eller leva någonting som är fel – och som andra människor kanske skulle reagera, och uppleva negativt – istället för att tillåta, och acceptera mig själv, att i varje ögonblick öppna upp mig själv – och leva ut mig själv – och inte försöka kontrollera mitt uttryck

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att leva i fruktan att förlora min rädsla, och min självmedvetenhet – i rädslan och ångesten för vad som ska titta fram inom och som mig själv – kommer jag att bli odräglig? Kommer andra människor inte längre tycka om mig om jag inte lever i fruktan? Istället för att helt enkelt inse att: jag vill inte leva i fruktan, och oavsett vad konsekvensen blir av att släppa fruktan så är det värt det – eftersom jag inte under några omständigheter vill vara, och leva ut mitt liv som en slav till rädsla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att rädsla är självbegränsning, att oavsett hur bra det känns att gå in i rädsla – och tydligen – beskydda mig själv genom att existera i och som denna rädsla – så begränsar jag mig själv något otroligt – därför slutar jag att medverka i och som rädsla och jag gör mig själv i stället till en fysisk och praktisk varelse – genom att jag spenderar varje ögonblick här – i detta andetaget – och inte flygande runtomkring i mitt huvud, i tankar, idéer och upplevelser

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att jag inte riktigt vet vad jag håller på med, när många människor gör motsatt jag – och tro att bara för att många människor inte ser samma punkt som jag ser, och lever utifrån samma punkt som jag lever – att därför måste jag ha fel – istället för att tillåta och acceptera mig själv att inse, se och förstå att jag kan inte lita på vad andra gör, eller inte gör – utan jag kan bara lita på mig själv såsom mitt sunda förnuft här i detta ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte lita på mig själv när jag ser sunt förnuft, och när jag ser en effektiv handlingsplan, och riktning att leva utifrån/efter – och därför – istället för att leva i konstant ångest, tvivel och fruktan att jag missat någonting – och att jag gör fel – att istället lita på mig själv här – och ha roligt med mig själv här – och tillåta mig själv att följa, och leva utifrån det sunda förnuft jag sett och förstått

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att bara för att det finns lagar, regler, och normer i samhället som kontrollerar vissa beteenden – betyder inte detta att dessa normer, lagar och regler har rätt – bara för att en övervägande mängd av samhällets invånare följer dessa lagar, regler, och normer – därför tillåter, och accepterar jag mig själv att ifrågasätta alla dessa lagar, regler, och normer – och sedan skapa mina egna lagar, regler och normer baserade på sunt förnuft såsom vad som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att inte uppleva, och definiera mig själv såsom självmedveten, och oroa mig själv för vad andra tycker/känner/tänker om mig när människor tittar på mig

Jag åtar mig själv att inte vara rädd, och ångestfylld för att agera utanför den generellt accepterade normen i samhället gällande ”hur man ska agera i vissa situationer, och man inte ska agera i andra situationer”

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att uttrycket ”socialt acceptabel” – egentligen borde ljuda som följer: ”att följa efter vad de som gick före oss gjorde/levde” – och i detta inser, ser och förstår jag att det inte finns något ”socialt acceptabelt” – och att det som definieras i samhället som ”socialt acceptabelt” inte kan åläggas någon tillit – eftersom det inte bevisats vara sunt förnuft

Jag åtar mig själv att ifrågasätta vad den stora massan lever/gör – och inse att dumt det är att lita på vad andra gör, bara för att många gör samma sak – och istället tillåter, och accepterar jag mig själv att ifrågasätta allt, och alla – och därav raffinera, och vaska fram ett leverne av och som mig själv som är bäst för alla – där varje handling jag tar, lever och uttrycker är genomtänkt – och en handling som jag skapat eftersom jag sett att denna handling är sunt förnuft – och bäst för alla

Jag åtar mig själv att inte använda upplevelsen av självmedvetenhet för att ursäkta mig själv till varför jag inte ändrar på mig själv – och skapar mig själv till att i varje ögonblick stå stabil – och självstyrd – med en klar riktning och rörelse i varje ögonblick – nämligen att skapa – och utveckla en värld som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå – att min upplevelse av självmedvetenhet endast är så riktig som jag tillåter och accepterar att den är

Jag åtar mig själv att inte vaka över mig själv, såsom att kontrollera, och styra över mig själv – i rädslan/ångesten/nervositeten för att jag ska göra/säga/uttrycka någonting som andra människor finner vara negativt, och reagera negativt gentemot – och istället tillåter och accepterar jag mig själv att låta varje andetag jag tar – vara ett uttryck av och som min mänskliga fysiska kropp här – där jag släpper taget om ångest, rädsla, och nervositet – och istället tillåter mig själv att upptäcka vem jag är såsom en fysisk varelse här

Jag åtar mig själv att släppa all rädsla, och inte oroa mig själv för vem jag kommer vara, och hur jag kommer uttrycka mig själv – och hur jag kommer leva utan rädsla – utan jag åtar mig själv att istället leva här i självtillit – och inse, se och förstå att jag kan utan rädsla leva effektivt, och dirigera min verklighet effektivt – och att rädsla bara hindrar mig från att göra detta

Jag åtar mig själv att inte medverka i rädsla oavsett om det känns ”nödvändigt” att göra det – och jag åtar mig själv att i och med detta bli en endast praktisk och fysisk varelse – helt integrerad och stabiliserad här i och som denna fysiska verkligheten som min mänskliga fysiska kropp

Jag åtar mig själv att lita på mig själv och leva/uttrycka/röra mig själv på det sätt jag sätt varit bäst för alla – även om ingen annan gör likadant som jag

Jag åtar mig själv att inte tvivla på mig själv, och att inte vara nervös och rädd att ”jag gjort fel” – så fort min leverne, mina handlingar, och mitt uttryckssätt skiljer sig från vad den stora massan lever/uttrycker

Jag åtar mig själv att enbart styra/dirigera/röra mig själv utifrån sunt förnuft – såsom vad som är bäst för alla – och inte grupphypnos – såsom att vilja bli accepterad av en stor mängd människor

Jag åtar mig själv att skapa mina egna lager, regler och normer – och ifrågasätta hur vi som människor idag lever/uttrycker oss själva – och på så sätt – omdefiniera och återskapa mig själv såsom samhället – och göra detta från utgångspunkten av att endast den handling/riktning som är bäst för alla – är acceptabel