Tag Archives: gyllene regeln

Dag 275: Att Våga Riskera Allt

Den senaste tiden har jag haft många reaktioner gentemot en viss person i min omgivning. Som sagt – vad som är viktigt att förstå när man har reaktioner mot någon i sin omgivning är att det ALLTID handlar om en själv, och ALDRIG om den andra personen; på grund av detta skäl skriver jag aldrig om den andra personen, utan om vad den personen visar mig om mig själv. För att göra detta använder jag metoden ”ta det tillbaka till mig själv” – att jag nämligen tittar på en annan och ser vad denna person visar om mig själv.

Vad det gäller denna person är min reaktion som kommer upp inom mig ilska, frustration, och fördömande – jag tolkar, och ser personen genom mitt sinne såsom att vara oansvarig, där jag tycker mig själv se att personen inte vill göra vad som krävs för att skapa förändring, inte vill gå fullt ut, och inte vill ge upp sitt begär, och sin önskan om att ha ett enkelt, smärtfritt, och bekvämt liv där allting finns, och ingenting behövs göras. Därför för jag denna punkt tillbaka till mig själv, och ser hur jag lever denna punkt.

Vad jag ytterligare kan se är att jag tolkar det som om denna person bryr sig mer om pengar, mer om vad han kan vinna än om vad som är bäst för alla – så jag tror mig själv se att han i första hand tänker på sig själv, och sedan i andra hand tänker på andra; alla dessa punkter kan jag se inom mig själv, och att det handlar inte om denna andra person – det handlar om mitt förhållande med mig själv.

Så, vad jag kan se är att jag står inför ett beslut att verkligen hänge mitt liv åt att skapa någonting som kommer att ha en definitiv påverkan i denna verklighet, och detta kommer innebära att mitt liv inte blir bekvämt, beräkneligt, och smärtfritt – utan att jag måste gå genom en arbetsam, och hård process för att ta mig själv till en punkt där jag är effektiv i det syfte som jag gett till mig själv; och en punkt som jag ser står i vägen för mig att göra detta beslut, och GE ALLT, det är pengar – min rädsla för att förlora pengar, och min önskan att få leva ett enkelt liv; ett liv där jag inte behöver göra så mycket, utan bara precis vad som är tillräckligt, och där jag kan vara säker på att jag i slutändan blir ”lycklig”.

trustJag menar – detta är fullständigt bullshit; här är jag på denna jord – en människa som förstår vilka problem vi som den mänskliga rasen står inför – det är därför mitt ansvar, inte bara gentemot mig själv, utan mot alla att göra allt i min makt för att skapa förändring, oavsett vad som krävs – och det är inte bara en fråga om ansvar, utan även om integritet – för hur kan jag någonsin leva med mig själv om jag inte hänger detta liv till att placera mig själv i en så effektiv position som möjligt, så att jag kan skapa förändring, så att jag kan skapa faktiskt, stabil, och varaktig förändring? Det går inte.

Vi människor är fascinerande – de flesta av oss spenderar hela våra liv till att undvika döden, och priset vi betalar är att vi aldrig låter oss själva leva; och med leva menar jag – att ta beslut som vi vill ta, för vi ser att de är bra för oss, men vi är inte riktigt säkra på utgången – vi vet inte riktigt var det kommer föra oss; därför spenderar vi istället våra liv i mediokra omgivningar, med mediokra arbeten, mediokra förhållanden, mediokra sysselsättningar – allt är mediokert eftersom vi aldrig tar beslutet att oavsett vad göra skillnad i denna verklighet. Att oavsett vad göra vad som krävs för att försäkra praktiskt, fysisk förändring – att våga stå vid ett sådant åtagande det är att verkligen leva; då låter man inte rädsla inför det okända diktera ens steg, och beslut i denna världen – utan man agerar inte för att man är rädd för döden, utan för att man lever tillfullo i varje andetag utan någon ångest, rädsla, och utan att frukta döden.

Döden kommer när den kommer – och det går inte att undvika den. Men det går att leva tillfullo, och se till – att när döden kommer står man utan skam, och ånger för att man gjorde vad som krävdes för att skapa en värld som är bäst för alla.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja leva ett enkelt, och bekvämt liv, och att inte vilja göra några uppoffringar för att skapa en värld som är bäst för alla, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra den vägledande principen i mitt liv att vara huruvida jag upplever mig själv bekväm, och tillfreds, eller inte – istället för att se, inse, och förstå att det finns saker som är viktigare, än om jag är bekväm, eller tillfreds, och dessa saker är denna existens – och hur denna världen blivit en plats fylld med lidande, och att det därmed är mitt ansvar att se till att jag gör min del för att skapa en värld som är bäst för alla, och att jag inte slutar förrän det är klart, och jag har gjort allt jag kunnat göra, allt i min makt, för att skapa vad som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte vilja ge upp mina drömmar, mina hopp, mina begär, och mina önskningar, och inte vilja ge upp det jag känner för, och att inte vilja ge upp mina rädslor, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå den enkla sanningen att om jag vill leva med integritet, så måste jag ge upp allt som jag kommit att älska som är i separation från mig själv som en fysisk varelse här, och dessa saker är alltså de mentala förhållanden jag skapat med min omvärld som endast består av energi och inte av faktiskt fysiska, och praktiska beaktanden

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag tar ett beslut i min värld, att låta det första jag frågar mig själv vara; ”vad kommer jag att tjäna på det?” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att denna slags princip utifrån vilken jag agerar är egenintresse å det fullständigast – och att jag i princip inte låter mig själv se att det finns en värld utanför mig själv som är jämlik med mig själv, som jag helt ignorerar, och förbiser när jag enbart ser till min egen upplevelse när jag tar beslut, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att istället fråga; ”vad kommer alla att tjäna på det? Vad är i faktiska termer bäst för alla?”

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att leva vad som är bäst för alla inte är en känslomässig, och spirituell övertygelse, utan är ett faktiskt, och praktiskt åtagande, någonting jag gör, uttrycker, och lever i varje ögonblick – någonting jag beslutar mig själv för och sedan lever i en praktiskt handlingar, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att hänge mig själv fullständigt till denna process, till denna princip om att skapa vad som är bäst för alla, om att leva vad som är bäst för alla, och att förstå djupet, tyngden, och allvaret i att åta mig själv att leva en sådan princip, och vilka fullständigt underbara effekter mitt åtagande på sikt kommer att ha i denna världen, om jag låter mig själv gå, och uttrycka denna princip i fysisk handling i alla delar av min värld

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå hur en av de punkter som står i vägen mellan mig, och att leva vad som är bäst för alla, fullständigt, och ovillkorligt, är rädslan för att uppleva ett negativt liv, rädslan för att misslyckas och att mitt liv ska bli obekvämt – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att fullständigt, och totalt åta mig själv att gå denna process, och i detta riskera allt för att skapa en värld som är bäst för alla, och att således inte låta rädsla kontrollera mig, utan istället göra det som behövs oavsett vilka konsekvenserna blir för mig, för detta är att leva principen om vad som är bäst fullständigt, och allt annat är en lögn och en halvmesyr, någonting man säger att man gör, men man lever inte det – då är det en lögn

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att jag utbildats till att frukta att vara inflytelserik, att frukta att ha en effekt i denna världen, och att min utbildning gått ut på att indoktrinera mig att spendera hela mitt liv i rädsla, i isolation, där jag försöker skydda mig själv från att leva ett obekvämt liv, istället för att se, inse, och förstå hur denna punkt av att leva ett obekvämt liv är någonting jag måste möta, gå igenom, och på alla sätt transcendera om jag ska vara effektiv i detta liv, och ha någon som helst effekt

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att vad jag väntat på i mitt liv är att någon skulle komma och vara en orubbligt självsäker människa som lever endast för att göra en skillnad, och som ger fan i alla slags rädslor, alla slags petitesser i denna världen, och istället ger sitt allt, ger sitt yttersta, och sin totala uppmärksamhet att skapa en värld som är bäst för alla; och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att skapa mig själv att vara denna person, att hitta det inom mig själv att bry mig, att ha omtanke, att visa omsorg, och att låta mig själv expandera min omtanke till hela mänskligheten, till hela existensen, och att inte låta mitt liv bli endast ett monument byggt åt att hedra rädsla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att saker och ting i mitt liv, och inom mig själv aldrig automatiskt kommer ändra sig själva ”med tiden” – utan om jag vill ändra någonting, om jag vill förändra mig själv, är detta någonting som jag måste göra, och skapa för egen motor, jag måste konstruera, och formulera mig själv med mina ord, med mina skriverier, och sedan skapa, och manifestera min ord i och som denna verkligheten genom mitt fysiska, dagliga leverne, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ge mig själv HÄN till att skapa en värld, och en mig själv – som är perfekt på alla sätt och vis, där det inte längre finns misstag eftersom allt är korrigerat, och ingenting saknas

Självåtaganden

När jag märker att jag inte vill ändra mig själv, och ge upp mitt mentala liv för att skapa en värld som är bäst för alla, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att det enda sättet att leva utan skam, och leva utan ånger, är att ge allt i varje ögonblick – och är att låta mitt liv vara en hyllning till liv, till vad som är bäst för alla; således åtar jag mig själv att leva utan ego, och träna mig själv på att i mina beslut ta vad som är bäst för alla i beaktande, ta alla deltagande i beaktande, och isolera den handling som kommer ge ett utflöde som är bäst för alla, och agera utifrån denna

När jag märker att jag vill ge upp, och att jag inte vill fortsätta, eftersom jag är rädd att jag kommer misslyckas, eller att mitt liv kommer bli obekvämt, jobbigt, och enerverande, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår att om jag ska ha en inverkan i detta liv, om jag faktiskt ska betyda någonting och skapa en sådan pass förändring att en värld kan blomstra som är bäst för alla – då måste jag riskera allt, jag måste gå fullständigt och inte låta det finnas några hinder i min väg, utan stå beredd att göra vad som krävs i varje ögonblick, utan att tveka, och utan att hålla tillbaka; således åtar jag mig själv att sluta hedra rädsla, och istället stå i och som positionen inom mig själv att vara beredd att göra allt, och att agera för att skapa en värld som är bäst för alla, och vara villig, förmögen att riskera allt för att göra denna vision till en praktiskt verklighet

Enhanced by Zemanta

Dag 95: Jag Är En God Människa!

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att kompromissa, och bortse från mig själv när jag tar beslut, och rör mig i min värld – så att jag ska kunna se och bli sedd av andra såsom en ”god” människa – istället för att se, inse och förstå att jag inte är någon god människa – eftersom jag inte ens är god mot mig själv – eftersom jag kompromissar de saker jag måste göra, och mina prioriteringar och ansvar

Jag förlåter mig själva att jag tillåtit och accepterat mig själv att se mitt liv såsom onödigt, och mindre värt än andras liv – och tänka att mitt liv endast har värde när någon annan känner gentemot mig och vad jag gör att jag är en ”god” och ”givmild” människa – istället för att se, inse och förstå att det är irrelevant vad andra känner gentemot mig, och tycker om mig – och vad som är relevant är att jag vet varför jag gör vad jag gör – att jag vet vad mina ansvar och åtaganden representerar i denna världen – och att det jag gör faktiskt gör skillnad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag tar beslut – inte beakta mig själv jämlikt med de andra människorna som är involverade i de beslut och situationer jag befinner mig – och således ta ett beslut utifrån en objektiv utgångspunkt där jag praktiskt beaktar vad som måste göras – och hur detta måste göras – och vilket beslut som kommer att ha en effekt som är bäst för alla – bäst för mig – och bäst för de människor jag interagerar med

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att det är någonting positivt när jag offrar mig själv – eftersom tydligen är mina ansvar, och mina åtaganden inte värde någonting – och att så fort någon behöver hjälp i min värld så ska jag offra allt som jag planerat och allt som jag tänkt att jag ska göra – för tydligen är det mycket viktigare att jag hjälper någon annan än att jag lever mina ansvar, och prioriteringar effektivt – och ser till att mitt liv är dirigerat och effektivt – istället för att se, inse och förstå att mitt ansvar är framförallt till mina prioriteringar, och ansvar – och i andra hand till andra människors liv, och situationer – och att de viktigaste är att mitt liv är stabilt, och effektivt – innan jag hjälper någon annan

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att konsekvensen av att jag kompromissar mig själv genom att leva och uttrycka mig själv såsom en ”god” människa – är att jag förstör mitt eget liv, jag förstår mina åtaganden – jag förstör mina punkter av ansvar – och jag inser att detta inte bara kommer influera mig – men kommer att influera alla delar av min värld – och att jag därmed genom att vara god, faktiskt inte är god – utan istället elak och ond – och att jag skapar ondska och lidande genom att försöka vara god

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att alla koncept om godhet och ondska är totalt värdelösa i förhållande till att leva, och uttrycka mig själv här praktiskt – och att ta besluts om är praktiskt bäst för alla – och endast gynnar mentaliteten att sinnet/energi ska gå före fysiska – och praktiska åtaganden – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att skapa mig själv såsom en fullständigt praktisk människa här – och när jag tar ett beslut – att inte på något sätt låta mig själv tänka på idéer om att vara god, eller ond – utan ta ett praktiskt beslut HÄR som gynnar mig jämlikt med alla andra här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att världen kommer bli en bättre plats om alla offrar sig själva för varandra – istället för att se, inse och förstå – att om alla offrar sig själva för varandra så kommer vi ha en värld där ansvar, och åtaganden som var individ har kommer kompromissas – eftersom alla utan någon som helst invändning genast ger upp sina prioriteringar och kastar sig in i andras liv för att hjälpa dem – utan att se hur denna handling kommer influera och ha effekt på deras egna ansvar och åtaganden

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att andra människor ska bli arga och frustrerade på mig om jag inte längre lever ”jag är en god människa-karaktären” – och att andra ska sluta göra snälla saker mot mig, om inte jag gör snälla saker mot andra – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förvänta mig att andra ska vara snälla och hjälpsamma mot mig – istället för att jag själv står fullt ansvarig för mitt liv och ser till att mitt liv är effektivt dirigerat och att jag inte gör mig själv beroende av andras välvilja för att effektivt leva och uttrycka mig själv här – och handskas med mina ansvar och åtaganden

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt och kontrollerad och moral – och rätt och fel – och tillåta mig själv att leva utifrån en ide av vad som är rätt och fel – istället för att se, inse och förstå – att i detta nuvarande system finns absolut ingen moral att prata om – och för att nå och skapa ett nytt system måste jag vara beredd att göra vad som krävs, och om det då krävs att jag måste ljuga – och vara bedräglig för att skapa detta system och dirigera mig själv effektivt i detta nuvarande system som existerar – så är det helt enkelt vad jag måste göra – och därmed förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara beredd, och skapa mig själv till att vara kapabel till att göra ALLT som krävs för att skapa ett nytt system som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att iden om den ”goda människan” och våra försök att leva, och existera som ”den goda människan” har igenom historiens lopp gjort krymplingar av oss som människor – och har gjort alla försök till att skapa en ny existens som är bäst för alla helt utan bett och effekt – eftersom vi inte har gjort ALLT som krävts – utan stannat där det började kännas som om vi var DÅLIGA människor – således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stå upp bortom idéer om rätt och fel – god och ond – och göra det som krävs, och göra det som måste göras – tills det att ett nytt system är på plats och alla människor kan få ett liv som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att om någon säger att jag är en ond, eller dålig människa – betyder inte detta att jag faktiskt är en ond, eller dålig människa – och att jag inte behöver definiera mig själv utifrån vad en annan säger att jag är eller inte är – och således åtar jag mig själv att vara klar, och stabil i vad jag gör så att ingen kan påverka mig med vad de säger om mig – eftersom jag vet vad jag gör

Jag åtar mig själv att när jag ser att jag kompromissar mig själv, eller bortser från mig själv när jag tar beslut – att genast stoppa mig själv – att andas och föra mig själv tillbaka hit till denna praktiska och fysiska verklighet – och ta ett praktiskt, och fysiskt beslut som är bäst för alla – och som gynnar MIG och den ANDRA jämlikt

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att jag är värd lika mycket som en annan – att jag inte är mindre, och inte är mer värd – utan att jag är jämlik

Jag åtar mig själv att när jag ser att jag går in i, och lever utifrån karaktären av att vara snäll – och en ”god människa” att genast stoppa mig själv – att andas och ta mig själv tillbaka hit tillverkligheten – och istället leva som ”den praktiska människan” – där jag tar beslut och lever på ett sätt som fungerar praktiskt och som rent fysiskt har en konsekvens som är bäst för alla inblandande

Jag åtar mig själv att utveckla mig själv till att stå objektiv och stabil – tyst och klar – inom mig själv i varje ögonblick då jag är på väg att ta ett beslut – och då jag tar ett beslut

Jag åtar mig själv att hedra mina åtaganden och ansvar – och se till att mina åtaganden och ansvar är effektivt dirigerande – och inte kasta mig huvudlösa in i någon slags räddningsoperation där jag försöker hjälpa en annan – utan först och främst ta i beaktande mig själv – och vad jag har för saker att slutföra, och utföra i min värld – så att min värld är effektivt dirigerad innan jag börjar med att hjälpa en annan i dennes värld

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå att mitt beslut att kompromissa mina åtaganden och ansvar inte har konsekvenser bara för mig – utan för alla andra som är sammankopplade och sammanvävda med de praktiska situationer som rör mina åtaganden och ansvar – och att jag alltså inte skapar konsekvenser bara för mig utan även för andra

Jag åtar mig själv att ta praktiska beslut – eftersom jag ser, inser och förstår att allt annat är en illusion, och gynnar endast mentaliteten av att sinnet/energi ska gå före denna fysiska verklighet här – vilket jag inser, ser och förstår är fullständigt galet

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att världen inte kommer bli en bättre plats om alla offrar sig för varandra – utan att världen enbart kommer bli en bättre plats om alla lever SUNT FÖRNUFT – HÄR – i varje ögonblick – och tar beslut som är grundande på rationella överväganden där alla parter och dimensioner beaktas

Jag åtar mig själv att inte förvänta mig av andra att de ska vara snälla och hjälpsamma mot mig – och ge mig det jag vill ha av dem – och jag åtar mig själv att inte frukta att om jag inte är snäll och hjälpsam mot andra, att de inte kommer vara snälla och hjälpsamma mot mig – och istället åtar jag mig själv att ta ansvar för min värld, och utan att förvänta mig att andra ska hjälpa mig – effektivt dirigera och ta hand om mina prioriteringar och åtaganden – och därmed leva självständighet

Jag åtar mig själv att göra allt som krävs för att skapa ett nytt system – ett system som gynnar ALLA människor och inte bara ett fåtal

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att när jag försöker var god – så gör jag en krympling av mig själv – oförmögen att faktiskt agera, och leva på ett sådant sätt att jag gör någon skillnad – därför åtar jag mig själv att gå bortom rätt och fel – och istället leva och uttrycka mig själv HÄR och använda SUNT FÖRNUFT och göra vad som måste göras

Jag åtar mig själv att inte låta mig påverkas – eller uppleva någonting när en annan säger att jag är dålig eller ond – och jag åtar mig själv att vara klar, och säker på mig själv – i fråga om varför jag gör någonting – eller varför jag inte gör någonting – så att jag inte kan bli manipulerad eller påverkad av vad någon annan tycker