Tag Archives: gym

Dag 353: Motivation och Nyårslöften

FyrverkeriI dessa dagar brukar nyårslöften florera, och mängder av löften avges, träningskort köps in, bantningskurer planeras, och den vanligtvis så avlägsna motivationen dyker plötsligt upp och många människor känner sig antagligen redo att verkligen förändra sina liv. Men som de flesta av oss har insett saknar det stora flertalet av de här löftena substans, och efter ett några månader brukar motivationen försvinna och löftet med denna.

En fråga vi borde ställa oss själva är varför vi väntar till nyår innan vi ändrar oss själva, och varför vi behöver den här känslan av att vara motiverad, uppumpad, och redo att förändra och styra upp våra liv? Om vi ser på det objektivt, rationellt och logiskt ter det ju sig mycket märkligt att det endast är på denna enda dagen under året som självreflektion, motivation och beslutsamhet kommer fram ur skuggorna, för är det egentligen inte som så att vi under hela året faktiskt har velat ändra på vissa saker? Men varför har vi inte gjort det?

Den största boven och tillika väggen som jag funnit stå mellan mig och förändring är motivation – har jag inte känt mig motiverad eller sugen på att ändra mig då har det inte heller blivit av. På grund av att jag väntat på motivation och lust har jag därför fortsatt existera i komprometterande livs- och tankemönster – och i princip tänkt att det inte är någonting jag kan göra åt. Emellertid handlar det inte om att jag inte kan göra någonting åt problemen, utan det handlar om att jag inte orkar göra någonting åt dem – alltså motivationsbrist.

MEN – vad jag har funnit är att det finns en lösning på detta motivationsproblem, och vad jag insett får väll anses vara litet av en revolution. Om vi tittar närmare på vad motivation består av är det nämligen en energi, en positiv känsla av ett driv, en upplevelse av att vi vill föra oss själva framåt och skapa eller förändra någonting – och med denna energi som bränsle rör vi oss sedan framåt – tar beslut – och lever vårt löfte i vår vardag – genom denna känsla av motivation upplever vi en kraft att vi kan förändra vårt fysiska leverne. Vad som är fascinerande är dock att förändringen sker fysiskt – genom att vi tar en fysisk handling – ett faktiskt beslut – och att vi lever detta genom att vi praktiskt rör oss själva i enlighet med vårt mål – och denna del av förändringen – den fysiska och faktiska rörelsen består inte av energi utan här arbetar vi istället direkt med vår kropp.

Men om den fysiska och faktiska förändringen är fysisk, behöver vi då ens en energi eller en motivation för att röra oss själva framåt?

Om vi tittar på när vi tar ett beslut att t.ex. äta mat, går det att se att det är någonting vi gör helt som en fysisk handling – vi bestämmer oss för att vi är hungriga – och sedan agerar vi – det finns ingen energi eller positiv känsla av motivation som är inblandad i processen. Precis samma princip kan vi applicera i andra delar av våra liv och detta är lösningen på motivationsproblemet = MOTIVATION är överskattat!

Jag ska ta ett exempel från mitt eget liv för att illustrera hur jag applicerar den här principen: För närvarande studerar jag inför min tentamen – och jag har sedan tidigare insett att jag behöver investera en viss mängd tid i studierna för att klara tentamen och uppnå ett resultat som jag kan vara nöjd med. Emellertid har jag ingen motivation eller lust till att sätta mig ner att studera – men ändå går jag upp varje morgon, äter min frukost, och sedan sätter jag mig framför böckerna och börjar läsa. Och jag kan göra det för jag har förstått att jag behöver ingen energi eller motivation för att ta det praktiska och fysiska beslutet att röra min kropp till böckerna, öppna dem, och sedan börja läsa igenom dem – det är nämligen en helt och hållet fysisk handling – och därför är det enda jag behöver min kropp. När jag väll satt mig själv på stolen och börjat läsa – ja – då är det ju helt enkelt bara att sitta kvar där och läsa tills det jag är nöjd – därefter gör jag någonting annat.

Enkelt eller hur! Detta är magin som går att finna när vi låter oss själva ge upp motivation som det där bränslet vi tror oss behöva för att driva igenom och skapa förändringar i vår värld. Istället för att förlita oss på en högst eterisk känsla – som kommer och går som den vill – förlitar vi oss på vår kropp – och det fantastiska med den är att den är här – varje dag – varje andetag – redo att användas och brukas.

Med denna insikt i bagaget är det lätt att förstå att nyårslöften och den där känslan av motivation som dyka upp i samband med sådana löften är onödiga och överflödiga – istället kan vi hela året runt skapa oss själva och vår värld på ett sätt som vi ser gynnar oss själva och andra i våra liv med hjälp av det enda redskapet som verkligen behövs – våra kroppar!

Dag 243: Kroppen Min – Min Rygg Ska Vara V-formad (Del 30)

Jag fortsätter med min serie bloggar om hur jag definierar, och ser på min kropp – och idag kommer jag skriva om, och arbeta med punkten om hur jag inte tycker att min rygg ser till tillräckligt V-formad ut – jag skulle vilja se ut som ett V bakifrån och ha väl definierade muskler

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit, och accepterat mig själv att drömma om, och vilja att min kropp ska vara V-formad – och att min rygg bakifrån ska se V-formad ut – där midjan, och mina höfter är smala, och sedan har jag stora, och kraftfulla axlar – i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma såsom min kropp ser ut för tillfället – och tänka att min kropp inte är tillräckligt muskulös, och att min rygg är formad fel – och att jag måste träna mig själv, och göra mina muskler större för att jag ska kunna acceptera mig själv, och min kropp – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att det är en lögn att jag måste se ut på ett visst sätt – och att den reaktion jag har mot en rygg som är V-formad – är inte riktig – det är ingen substantiell sanning utan endast en upplevelse, och en idé som jag skapar i mitt sinne

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli ytlig, och utseendefixerad – och att jag i detta glömt bort att se mig själv, och lära känna mig själv bortom mitt utseende – och bortom det jag ser i spegeln – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra detsamma med människor i min värld, och bara se bilder – se utseenden – se muskler, former, och geometriska mönster – istället för att lära känna, förstå, och vara nära människan såsom vem den människan är bakom sitt utseende

3. Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att lära känna mig själv, och människor i min omvärld på djupet – att gå bortom bilder – att gå bortom mitt första intryck – att gå bortom reaktioner, och tankar som aktiveras när jag först tittar på en människas kropp – och förstå att dessa reaktioner inte säger mig någonting om vem människan faktiskt är – och att jag genom att agera i förhållande till, och tro att dessa reaktioner stämmer överens med verkligheten – och visar mig någonting av värde – begränsar, och låser mig själv ute från verkligheten – och från vad det är att leva, att uttrycka mig själv, och att vara en fysisk och substantiell, och riktig människa

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att de reaktioner jag har gentemot min rygg, gentemot min kropp i sin helhet är rättfärdigade – och visar mig vad min kropp är – och visar mig vem jag är – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit, och accepterat mig själv att se, inse, och förstå – att det finns så mycket mer till mig själv! Att det inte bara är en bild som är jag – utan att jag kan utveckla mitt förhållande med mig själv, och verkligen skapa ett dynamiskt – mångfacetterat – och färgrikt förhållande med mig själv – där allt inte bara handlar om mitt utseende men där jag förstår, och vet att det finns mer till vem jag är – och mer till vad det innebär att verkligen leva

5. Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att när jag vaknar upp på morgonen – att ta det första andetaget i och som en fullständig vetskap om att jag är HÄR och att jag inte är beroende av, kontrollerad av, styrd av, och definierad av mitt utseende – utan att jag är en riktig – substantiell – och faktiskt människa här – som kan ta ett beslut att leva utan att vara styrd av känslor, och reaktioner – och således gå upp från min säng – och leva mitt liv – utan att tro att jag måste se ut på ett visst sätt för att kunna leva mitt liv till fullo i och som varje andetag

Självåtaganden

1. När jag märker att jag drömmer om, och vill ha en V-formad kropp, och en rygg som ser V-formad ut bakifrån – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att det är inte jag som vill – och det är inte jag som drömmer – utan allt detta sker automatiserat inom mig och bara kommer upp utan att jag vill det eller ej – det är alltså inte jag – utan ett automatiserat system som jag skapat genom att inte vara medveten om vad jag gör inom mig själv – och hur jag lever; således åtar jag mig själv att inte acceptera vad som kommer upp inom mig själv såsom att vara jag – utan att ifrågasätta allt, och inte acceptera någonting såsom sanning utan att jag är fullständigt säker på att jag har skapat, styrt, och definierat punkten inom mig – och att denna punkt är vad som är bäst för alla

2. Jag åtar mig själv att skapa ett förhållande med mig själv som är djupt – mångfacetterat – och färgrikt – och nyanserat – och där jag verkligen VET vem jag är – och därmed åtar jag mig själv att sluta basera mitt förhållande med mig själv på hur jag ser ut

3. Jag åtar mig själv att lära känna människor i min omvärld på riktigt – genom att observera dem – genom att prata med dem – genom att lyssna på dem – genom att vara HÄR med dem – och därmed sluta fördöma människor, och tro att jag vet vilka människor är utifrån mitt första intryck av dem – utan istället ta mig själv tid och verkligen förstå människor i min omvärld – på djupet – och jag åtar mig själv att göra detsamma gentemot mig själv

4. När jag märker att jag tror att de reaktioner som kommer upp inom mig när jag tittar på min kropp – är jag – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser att jag är HÄR – alltså är JAG viljan att leva, och ta ett beslut om vad jag ska acceptera och tillåta, och vad jag inte ska acceptera och tillåta inom mig – jag är inte de automatiska reaktioner som kommer upp inom mig utan min direktiva vilja – dessa är endast konsekvenser av mitt förflutna där jag levt utan medvetenhet, och utan att förstå hur jag skapar inom mig själv; således åtar jag mig själv att sluta ta vad som pågår inom mig personligt, och definiera mig själv utifrån vad som pågår inom mig – utan istället andas – stå stabil – och sakta men säkert gå igenom och korrigera hela mitt sinne så att jag kan stå här utan några som helst reaktioner när jag tittar på min kropp

5. Jag åtar mig själv att när jag vaknar på morgonen – att stå upp inom mig själv och att förstå att de tankar som kommer upp inom mig – de behöver jag inte acceptera, och tillåta – för jag kan ändra mig själv – jag kan styra mig själv – och jag kan bestämma inom mig själv vem jag är – och vad jag måste göra är att LEVA denna insikt och förståelse – och således åtar jag mig själv att leva denna insikt – och göra ett korrigerande uttalanden i ögonblicket då jag vaknar – och säga att – JAG ÄR HÄR – JAG ÄR INTE MINA TANKAR – UTAN JAG ÄR HÄR SOM DET LEVANDE ANDETAGET

Enhanced by Zemanta

Dag 239: Kroppen Min – Underarmar (Del 26)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 25) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag gillar mina underarmar, eftersom jag ibland kan se blodådror som ligger precis intill skinnet – och det tycker jag ser snyggt ut

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sexualisera min kropp, och att se på min kropp utifrån en utgångspunkt av vad jag tycker är snyggt, och vad jag tycker är fult – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att titta på, och definiera mina underarmar såsom att vara snygga, och koppla en positiv upplevelse, och känsla gentemot bilden av mina underarmar

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag tittar på mig själv i spegeln, att inspektera min kropp utifrån en självfördömande utgångspunkt – där jag går igenom varje detalj av min kropp och letar efter saker som jag tycker är bra, och som jag tycker är dåliga – och i detta antingen känna en positiv upplevelse gentemot någon del av min kropp, eller en negativ upplevelse – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att helt försvinna i upplevelser – och låta min relation med min kropp vara baserad på illusion – på en känsla, och en upplevelse – istället för vad jag vet är riktigt – såsom denna fysiska verklighet här – således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att när jag märker att jag har en reaktion mot mina underarmar – och att jag tänker om mina underarmar att de är snygga – att inte då stoppa mig själv, och föra mig själv tillbaka hit – och inte titta på min kropp utifrån en utgångspunkt av fördömande

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förminska min kropp till att endast vara tillräckligt bra, och god nog – om jag känner och upplever en upplevelse av positivitet gentemot någon av min kroppsdelar när jag tittar på dem – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå – det absurda i att definiera mitt förhållande gentemot min kropp på basis av dessa upplevelser som bara dyker upp inom mig utan någon som helst grund, eller bakomliggande orsak – och som inte jag har skapat, eller manifesterat – och bara lita på dessa upplevelser och skapa min förhållande utifrån dessa upplevelser – istället för att ifrågasätta vad som pågår inom mig – och ifrågasätta om vad som pågår inom mig är bäst för alla – och förtjänar att fortsätta att existera

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att reagera i positivitet, och tänka att ”jag ser snygg ut” – när jag ser mina underarmar, och ser att blodådror syns i mina underarmar – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas, och föra mig själv tillbaka hit – och istället för att titta på mina underarmar i en reaktion – titta på mina underarmar utan en reaktion – och bara se mina underarmar såsom de är – se blodådrorna såsom de är – och utan att göra någonting mer, eller mindre av det än vad det faktiskt är

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av en utseendefixeringskaraktär – i vilken jag konstant definierar mig själv, och även andra utifrån hur de ser ut – och utifrån hur jag reagerar på hur jag, och andra ser ut – och därigenom låter mig själv röra mig själv, ta beslut, agera, och leva utifrån dessa upplevelser jag har när jag tittar på mig själv och andra – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ifrågasätta detta levnadssätt – att ifrågasätta vad som pågår inom mig själv – och därigenom föra mig själv tillbaka HIT – till mitt andetag – och låta mig själv återskapa mig själv till att inte längre fördöma, och definiera mig själv – eller andra – utifrån utseende – och utifrån upplevelser som kommer upp inom mig i förhållande till andras utseende

Självåtaganden

1. När jag märker att jag sexualiserar min egen, och andras kroppar – genom att jag tänker – då jag tittar på en kropp – att den är antingen vacker, eller ful – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att detta karaktärsdrag ”är inte jag” så att säga – det är ett förprogrammerat, och accepterat sätt att leva, och uttrycka mig själv på – men inte något som naturligt är jag här; således åtar jag mig själv att sluta sexualisera min egen, och andras kroppar – och öva mig själv på att se en kropp HÄR – utan energi – utan upplevelse – såsom en kropp och ingenting mer eller mindre än en kropp

2. När jag märker att jag inspekterar min kropp utifrån en självfördömande utgångspunkt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår – att detta sättet att titta på mig själv är destruktivt, och inte livsskapande – det sakta men säkert förstör, och urholkar mitt förhållande med mig själv såsom min kropp; således åtar jag mig själv att sluta titta på mig själv, och min kropp – med fördömande ögon – och istället se på min kropp – och inspektera min kropp – utan en reaktion – utan en upplevelse – utan energier – och utan tankar – utan istället som mitt andetag här

3. Jag åtar mig själv att inte låta mitt förhållande med min kropp vara baserat på energier, och upplevelser – tankar, känslor, och sinnessnack – utan jag åtar mig själv att låta mitt förhållande med mig själv vara fysiskt – HÄR – där jag ser, och är med min kropp utan någon slags upplevelse – utan någon slags känsla – utan jag känner, och upplever min kropp direkt – som mig själv

4. När jag märker att jag reagerar positivt då jag tittar på mina underarmar, och tänker att mina underarmar ser ”snygga ut” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att denna upplevelsen jag har handlar inte om mina underarmar – jag menar – mina underarmar i sig själva har bara ådror som syns på utsidan och är inte i sig själva någon slags positiv energi – utan denna existerar inom mig – således åtar jag mig själv att sluta titta på mina underarmar utifrån en sådan upplevelse – och när denna tanken kommer upp – istället säga – jag tittar på mina underarmar HÄR – såsom de är – såsom underarmar – ingenting mer, eller mindre än underarmar

5. När jag märker att jag tittar på mig själv, och andra – utifrån en utseendefixeringskaraktär – där allt som betyder någonting är min upplevelse i förhållande till hur andra ser ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att – genom att jag är besatt av denna karaktär – så låter jag inte mig själv se vad som är verkligt – vad som är riktigt – och vad som faktiskt existerar här i denna verklighet – vilket naturligtvis har den konsekvensen att inte jag heller är riktigt; således åtar jag mig själv att när jag märker att jag är besatt av denna karaktär – att då säga inom mig själv att – jag tittar på min egen, och andras kroppar utan att generera, och skapa en upplevelse – jag ser dem som de är här – och sedan lever jag detta uttalande i ögonblicket

Enhanced by Zemanta

Dag 237: Kroppen Min – Plattmage (Del 24)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 23) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag ibland tycker att min mage buktar lite för mycket utåt – det gillar jag inte – jag vill ha en platt mage – för tydligen är det snyggast.

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa, och medverka i en upplevelse – och en idé att det är snyggare att ha en platt mage, än en mage som buktar lite utåt – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fånga mig själv i en upplevelse av att inte känna mig själv bekväm med min kropp som den ser ut, och såsom den ter sig – eftersom tydligen är det någonting fel med min kropp – och någonting som är dåligt med min kropp – och att jag därför inte kan tillåta mig själv att uttrycka mig själv ovillkorligt

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en definition, och en idé om min kropp – att min kropp måste ha en platt mage för att min kropp ska vara godkänd – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av denna idén, och låta hela mitt liv – och hela min existens cirkulera runtomkring denna idén om att min kropp ska se ut på ett visst sätt – och en viss typ av mage – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ifrågasätta denna upplevelsen, denna idén, och på vis sätta mig själv fri – frigöra mig själv – och inte låta mig själv vara en slav till begräsning

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv, och hålla mig själv tillbaka – i tron att min kropp inte är tillräckligt vacker för att jag ska tillåtas att uttrycka mig själv, vara fri, självständig, och bekväm i min kropp – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att det finns ingen lag – det finns ingenting som säger att jag måste begränsa mig själv för att min mage sticker ut lite – det är jag själv som skapar denna punkt – och det ska sägas – helt i onödan – således åtar jag mig själv att sluta vara en slav till mitt utseende – och frigöra mig själv från all begräsning

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av hur min kropp ser ut – och inte inse att det spelar ingen roll – för min kropps utseende gör ingenting för mig i fråga om vem jag är inom mig själv – i fråga om min upplevelse av mig själv som min kropp – mitt utseende är i realiteten endast en slags distraktion från det som faktiskt betyder någonting – och det som är relevant – vilket är min direkta upplevelse av mig själv här med och som min mänskliga fysiska kropp

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att min kropp är här för att assistera, och stötta mig att leva – och är inte här för att vara en bild som jag kan spendera min tid att skapa energetiska relationer gentemot – således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att släppa min besatthet gentemot min bild – och istället fokusera på att lära känna min mänskliga fysiska kropp – och vem jag är här som min kropp i varje andetag

Självåtaganden

1. När jag märker att jag skapar, och medverkar i en upplevelse, och en idé att det är snyggare att ha en platt mage, än en mage som buktar litet utåt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – min mage är en mage – och oavsett om den är platt, eller inte så förblir den ändå gjord av samma material – och den har alltså samma värde oavsett – det är samma mage hur den än ser ut; således åtar jag mig själv att sluta döma, och se min mage utifrån dess utseende – och istället se min mage för vad min mage är – nämligen en mage

2. När jag märker att jag tänker att en bra, och godkänd kropp – det är en kropp som har en platt mage – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att en kropp som har en platt mage, det är en kropp som har en platt mage – varken mer eller mindre – och således åtar jag mig själv att sluta lägga mer värde, och mer betydelse vid saker och ting än vad saken faktiskt är – t.ex. en stol kan man sitta i – stolen är inte bättre eller sämre att sitta i för att den är gult färgad

3. När jag märker att jag håller mig själv tillbaka, och begränsar mig själv i mitt uttryck bland andra människor, eftersom jag tänker, och tycker att jag inte är tillräckligt vacker – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – jag är här – vacker behöver jag inte vara – det är bara en illusion, en idé – någonting som endast existerar när den ges uppmärksamhet – och inget fysiskt – och substantiellt – förevigat här; således åtar jag mig själv att sluta fokusera på saker som i grund och botten är illusioner – och istället fokusera på vad som är verklighet – på vad som är här i och som min omedelbara närhet

4. När jag märker att jag blir besatt av min kropps utseende – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att min kropp ser ut – såsom min kropp ser ut – och hur besatt jag än blir av detta kommer inte min kropps utseende att ändras; således åtar jag mig själv att sluta fokusera på sådant som i grund och botten är fullständigt meningslöst, och istället hänge mig själv till punkter som jag kan förändra, styra, och som jag kommer att uppleva en skillnad då jag korrigerar

5. Jag åtar mig själv att se att min kropp är en gåva som jag måste ta hand om, vårda, och stötta – för det är vad min kropp gör gentemot mig – jag och min kropp existerar i en symbios – och desto mer jag ger till min kropp – desto mer får jag tillbaka; således åtar jag mig själv att sluta ta – att sluta kräva, och vilja ha – och istället ge såsom jag skulle vilja ta emot

Enhanced by Zemanta

Nala SeWookieepedia: Nala Se was a female Kaminoan who lived during the Clone Wars.

Dag 232: Kroppen Min – Biceps (Del 19)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 18) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag tycker att mina armar inte har tillräckligt väldefinierade muskler – jag tycker ibland att mina armar ser alldeles för små ut

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma storleken på mina armar, och vara oroad över att mina armar inte är tillräckligt stora – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta mina armar för givna – och att inte uppskatta mina armar – och se att mina armar är vad som gör det möjligt för mig att röra mig själv i denna världen, att interagera effektivt – att ta i saker, och att hantera min omvärld – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se hur värdefulla mina armar är för mig och att det inte spelar någon roll hur de ser ut – så länge de är funktionella och effektiva i förhållande till sina ändamål

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att om jag har smala armar så betyder detta att jag är en svag, och underlägsen människa – och framförallt en svag, och underlägsen man – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att storleken på mina armar avgör inte vem jag är som människa – avgör inte min upplevelse av och som mig själv – bestämmer inte vem jag är – utan det är JAG som bestämmer vem jag är – och detta är någonting jag gör inom mig själv och inte utifrån mina armars muskler

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag ser en annan man som har stora armar, med väldefinierade, och synliga muskler – att då jämföra mig själv med denna mannens utseende – och tänka att jag är underlägsen denna mannen – och att jag skulle vilja se ut som denna mannen – för tydligen är denna mannen bättre än mig p.g.a. av dennes armar; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att värdesätta mig själv, och människor i min omgivning utifrån storleken på mina, och dessas armar – istället för att se, inse och förstå att det är helt irrationellt att värdesätta, och definiera människor utifrån hur stora deras armar är – jag menar – vad betyder egentligen det? Ingenting!

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fokusera på det som i grund och botten är irrelevant – vilket är mitt utseende – och bli besatt av denna punkten – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå – att detta är ett sätt för mig att fly undan mitt ansvar gentemot mig själv – ett sätt för mig att försöka undvika att möta mig själv, och att se att det finns mer till mig än endast mitt utseende

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gömma, och förtrycka en enormt stor del av vem jag är inom och som mig själv – genom att bli besatt, och helt inriktad, samt fokuserad på mitt utseende – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte andas – och se, inse och förstå att mitt utseende är endast en punkt som jag använder för att inte behöva se att det finns mer till mig som behöver korrigeras, ändras, och dirigeras – och som jag hittills lyckats undvika att behöva hantera – genom att låtsas som om att det enda som är av någon vikt, och substans är hur jag ser ut – när så självklart inte är fallet

Självåtaganden

1. När jag märker att jag fördömer storleken på mina armar, och att jag är oroad över att mina armar inte är tillräckligt stora – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det finns inga regler, och det finns inga bestämda mått på hur mina armar ska se ut – utan de kan utan problem vara hur spinkiga eller stora som helst – problemet existerar i mitt sinne – och i hur jag fördömer någonting som i grund och botten är utan fel; således åtar jag mig själv att sluta attackera, och använda min kropp som slagpåse – och istället acceptera utseendet på min kropp – och uppskatta min fysiska kropps funktionalitet

2. När jag märker att jag tänker, och tycker, att om jag har smala armar, så betyder detta att jag är en svag och underlägsen människa – framförallt en svag, och underlägsen man – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att storleken på mina armar avgör inte vem jag är – utan jag avgör vem jag är – och jag avgör vilken betydelse storleken av mina armar har för mig; således åtar jag mig själv att ta mig själv tillbaka hit – och bestämma att jag inte är påverkad – eller styrd av mitt utseende – utan att jag är här – inte definierad av hur min kropp ser ut

3. När jag märker att jag jämför mig själv med andra män – och tänker att en annan man som har stora, synliga, och väldefinierade muskler, är bättre än mig – starkare, och överlägsen mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att mitt utseende, och andras utseende avgör inte vem jag är – och är inte bestämmande över mig – således åtar jag mig själv att sluta känna mig underlägsen en man med denna typ av utseende – och fokusera på att vara här – och uttrycka mig själv ovillkorligt med och som min mänskliga fysiska kropp

4. När jag märker att jag fokuserar på mitt utseende, istället för vem jag är – hur jag upplever mig själv – och hur jag praktiskt kan förändra, och styra mig själv i min värld; då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att mitt utseende är inte viktigt – vad som är viktigt är min inre auktoritet och direktiva princip – således åtar jag mig själv att fokusera på vem jag är – och inte på hur jag ser ut

5. När jag märker att jag gömmer vad som behöver korrigeras och ändras inom mig själv, och i mitt liv ­– genom att ge all min fokus till mitt, eller andras utseende – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att utseende är i grund och botten irrelevant – och är någonting som jag fokuserar på endast för att undvika att ta tag i de problem som är viktiga, substantiella, och som påverkar mig starkt och har en definitiv effekt på mig i mitt liv; således åtar jag mig själv att fokusera på vad som är av faktiskt vikt – och som har en definitiv effekt på mig – och sluta lägga min tid på punkter som i grund och botten är irrelevanta

Enhanced by Zemanta

Dag 69: Fåfänga och Genans

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd, och känna mig själv nervös inför att människor i min omgivning ska se, och definiera mig som fåfäng

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara generad för min fåfänga, och förtrycka min fåfänga – och tänka inom mig själv – och existera som karaktären – att: ”jag är inte fåfäng” – ”jag bryr mig inte om hur jag ser ut” – när jag faktiskt bryr mig om hur jag ser ut, och jag faktiskt är fåfäng

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förtrycka och förtränga min fåfänga, istället för att genom självförlåtelse, och självskriverier, gå igenom min fåfänga – undersöka hur jag skapade min fåfänga – och sedan ta bort min fåfänga

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli fåfäng genom att lyssna på min mamma – och hur min mamma pratade om kroppen såsom någonting som antingen kan vara vackert, eller fult – och att det är vackert att vara smal, och vältränad, och att det är fult att vara tjock och inte ha några muskler – i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta min mammas ord och integrera dem, och leva dem i mitt dagliga liv – utan att ifrågasätta om min mammas ord verkligen är vad som är bäst för mig, och bäst för livet i sin helhet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli fåfäng genom att bry mig om hur min kropp ser ut i speglar, och hur min kropp uppfattas av andra – istället för att bli fåfäng på ett stödjande sätt – där jag istället för att bry mig om min kropp från en utgångspunkt av vad andra tycker – istället tillåter och accepterar mig själv att bry mig om min kropp från en utgångspunkt av hur jag upplever mig själv i min kropp, vad jag äter, och hur jag upplever det jag äter – och hur jag rör och uttrycker mig själv med min kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att missbruka, och missanvända min kropp – genom att se, definiera, och använda min kropp som ett utställningsföremål – där jag ställer ut mig själv i världen, och visar upp min kropp – i förhoppningen om att andra ska stanna upp och titta på mig i avund, och begär – och önska att de hade en likadan kropp som min, och att de såg ut likadant som jag såg ut – istället för att tillåta, och acceptera mig själv att lära känna min kropp intimt från en utgångspunkt av att verkligen fråga mig själv hur min kropp trivs – och hur jag kan assistera, och stödja min kropp att bli mer effektiv – och att utvecklas

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att leva, och gå omkring i denna världen, från en utgångspunkt av att vilja visa upp mig själv inför andra – där jag vill visa hur speciell jag är, och hur speciellt mitt liv är – och hur speciellt jag upplever mig själv inom mig själv – och hur annorlunda jag är i jämförelse med andra, och hur mycket bättre jag är än vad andra är – och göra hela mitt liv, och varje andetag jag tar – till en tävling där jag försöker att visa upp mina bra sidor, och dölja mina dåliga sidor – istället för att jag tillåter, och accepterar mig själv att vara ärlig mot mig själv – och uttrycka mig själv utan en gömd baktanke av att uppnå kändisskap hos andra människor

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att uttrycka/röra/leva från en utgångspunkt av att visa upp mig själv inför andra människor, och göra mig själv till ett föremål som andra människor kan titta på, och ha diverse olika energiupplevelser gentemot – och därmed begränsa vem jag är, hur jag lever, och vad jag gör till att bara vara ett föremål att visas upp för andra – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att fråga mig själv hur jag vill leva, och uppleva mig själv – och vad jag vill göra med mitt liv, om jag slutar leva för andra – och istället frågar mig hur jag vill leva för mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att konstant ha mitt bakhuvud när jag är med andra människor – jag undrar hur de upplever mig? Jag undrar vad de tänker om mig? Jag undrar hur de ser mig? Och när jag är med andra människor, känna mig själv konstant observerad och bevakad – och känna det som om jag hela tiden måste visa mig själv från min bästa sida, utan några svagheter, och utan några konstiga karaktärer, eller personligheter – utan ”helt normal” i alla ögonblick – istället för att tillåta, och acceptera mig själv att släppa denna personlighet, och släppa min ångest, och rädsla inför ”hur andra ska se mig” – och släppa denna idé att det har någon sorts betydelse hur andra ser och upplever mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna det som om jag står på en scen, och alla tittar på mig, när jag är med människor – och konstant ha tankar som refererar mig i förhållande till andra människor, såsom vad jag tror och tänker att andra människor tänker om mig – och därför existera i ständig nervositet och ångest för att vad andra människor ska tänka om mig ska vara negativt, och fördömande – istället för att se, inse och förstå – att denna refererande rösten i mitt bakhuvud faktiskt är jag själv – och mina egna idéer och fördömanden om hur jag borde se ut, röra mig själv och uttrycka mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara mån om att alltid visa upp mig själv i min rörelser, i mina ansiktsuttryck, och i sättet jag pratar på – som att: ”jag har kontroll” – ”jag vet vad jag gör” – ”jag behöver inte din hjälp” – ”jag är stark” – eftersom jag inom mig själv känner mig tvärtom – istället för att tillåta och acceptera mig själv att släppa denna idén och tillåta mig själv att uttrycka mig själv i och som ögonblicket, utan någon idé om att jag måste presentera mig själv på ett visst sätt mot min värld, och mot mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att jag måste visa att jag har kontroll över mig själv – i tron, tanken, och idén att det är någonting dåligt, och skamfyllt att inte ha kontroll över mig själv – och att jag genom att erkänna, eller visa för någon annan i min värld att jag saknar kontroll över en viss punkt i min värld, eller inom mig själv – gör mig själv till åtlöje

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli en expert på att dölja vad som försiggår inom mig själv, både för mig själv, och för andra – och i tysthet existera i fruktan för att bli avslöjad, och för att någon människa ska komma in i min värld som ser igenom mig, och som ser vem jag är och hur jag faktiskt upplever mig själv inom mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att de upplevelser jag har inom mig själv bara blir värre när jag försöker ignorera och dölja dem – och att det inte finns något skamfyllt med att erkänna för mig själv hur jag känner mig själv, vad det är jag tänker, och vad det är som faktiskt händer inom mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jämföra mig själv, och min inre verklighet – med hur jag tror att andra upplever sig själva – och tänka att alla andra alltid verkar så starka, och trygga i sig själva – och att det bara är jag som har dessa konstiga, och obekväma tankarna hela tiden inom mig – och därför frukta att se in i mig själv, och erkänna för mig själv hur jag upplever mig själv, vad jag tänker, och vad jag känner – och istället spendera min tid till att försöka dölja vad som försiggår inom mig – istället för att se, inse och förstå – att oavsett hur andra är, och vad andra upplever inom sig själva – kan jag inte låta detta influera min intimitet med mig själv, och min uppriktighet mot mig själv – därför tillåter jag mig själv att se in i mig själv, och lära känna de djupaste, och mörkaste skrymslena inom mig själv – och sluta existera i en idé om vem jag är och hur jag borde vara

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att den idén av styrka som presenteras i samhället – där man i princip ignorerar allt som händer inom en själv, och gör saker och ting oavsett vad som pågår inom en – är en korrekt bild, och definition av styrka – istället för att se, inse och förstå – att denna idén av styrka är självmissbrukande, och leder inte till en substantiell, och varaktig förändring – utan leder endast till fortsatt förtryck av den inre verkligheten, och av vad som faktiskt pågår inom oss själva

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara fåfäng ifråga om min inre verklighet, och utåt sätt vilja presentera en bild av mig själv av att allting är som det ska vara – allting inom mig är glänsande, och i sin ordning – i tron att det är dåligt, ett misslyckande att ha en helt vansinnig inre verklighet, och att det därför är bättre att hålla käften om allt som pågår inom mig – istället för att tillåta, och acceptera mig själv att inse, se och förstå – att det finns inget dåligt, och skamfyllt med att ha en vansinnig inre verklighet – och att ingenting bra någonsin har kommit utifrån att förtrycka denna vansinniga inre verklighet – därför stöttar jag mig själv till att genom självskriverier, och självförlåtelse, uttrycka, och lära känna, och förändra denna vansinnighet inom mig själv till tystnad, och liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat att låtsas för mig själv, och tro att om jag låtsas tillräckligt bra – att det jag upplever inom och som mig själv ska försvinna – istället för att se, inse och förstå att det som är inom mig kommer inte att försvinna innan jag tagit och undersökt genom självskriverier vad som faktiskt pågår inom mig själv – och genom självförlåtelse släppt denna upplevelsen av och som mig själv fri

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara upptagen med att försöka få mig själv att likna, och se ut som en bild – som andra sedan kan titta på och säga inom sig själva att – ”det där var en vacker/bra bild” – och i detta förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att helt glömma bort mig själv – såsom mitt verkliga jag – som döljer sig bakom bilden, och idén av mig själv som jag presenterar utåt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte genom självförlåtelse, och självskriverier släppa mig själv fri från min inre jakt att uppnå hög status hos människor i min värld – och bli sedd som en stark, och självkontrollerad människa – för att istället ägna all denna kraft åt att effektivt i varje ögonblick lära känna mig själv, genom att andas effektivt – och genom att jag spenderar tid här med och som min kropp – och inte går in i och låter mig själv bli dragen iväg i tankar/upplevelser

Jag åtar mig själv att inte vara rädd, och nervös inför att människor ska se mig som fåfäng

Jag åtar mig själv att sluta förtrycka min fåfänga – och försöka låtsas inom mig själv att jag är någonting som jag inte är – och istället erkänner jag för mig själv hur jag existerar, och vem jag är – och tillåter, och accepterar mig själv att därifrån arbeta med denna karaktären jag skapat som mig själv

Jag åtar mig själv att skriva om, och undersöka min fåfänga – och tillika allting annat som pågår inom mig – och inte låtsas som om någonting inte finns, eller försöka ignorera en del, eller upplevelse av mig själv – utan jag åtar mig själv att inte förtrycka någonting av mig själv, utan öppna upp allt – och tillåta och acceptera mig att arbeta med allt

Jag åtar mig själv att inte definiera, och se min eller andras kroppar som antingen small och snygga, eller tjocka och fula – och jag åtar mig själv att inte definiera, och döma människan utifrån hur deras kropp ser ut – och istället tillåter och accepterar jag mig själv att se bortom kroppen – och se vem människan faktiskt är, och hur människan faktiskt uttrycker sig själv – och inse, se och förstå att det är vad som är viktigt – och inte hur bilden av människan ser ut

Jag åtar mig själv att inte lita på, och ta andras ord för givet såsom livssanningar – utan jag ifrågasätter det som sägs, och frågar mig själv om det jag hör – verkligen är bäst för alla, och verkligen är sunt förnuft – eller om det enbart är en idé och en tanke som har skapad i huvudet på människor utan att denna fysiska verklighet beaktats överhuvudtaget

Jag åtar mig själv att stoppa, och inte längre medverka i fåfänga – såsom att känna och uppleva det som att jag hela tiden måste kontrollera hur jag ser ut – så att jag inte ser ful ut eller gör ett dåligt intryck på andra människor; och istället tillåter och accepterar jag mig själv att lära känna min kropp på riktigt, och bry mig om min kropp på riktigt – och alltså inte vara besatt med vilken sorts bild min kropp visar – utan istället lära känna mig själv, såsom min fysiska upplevelse av mig själv som min kropp – här

Jag åtar mig själv att inte missbruka, och missanvända min kropp – genom att se, definiera, och använda min kropp som ett utställningsföremål för att på så vis få andra att bli avundsjuka på min kropp, och hur jag ser ut – och istället åtar jag mig själv att leva i och som min kropp – och inte tänka på, och fantisera om hur andra kan tänkas uppleva mig eller se min kropp

Jag åtar mig själv att inte låta hela mitt liv gå ut på att jag ska visa upp mig själv inför andra, och försöka få andra att tycka om mig att jag är speciell, unik och inte som alla andra – utan istället tillåter, och accepterar jag mig själv att bli en fysisk människa på alla sätt och vis – och låta mig själv bli känd för mig själv – genom att jag i varje ögonblick fäster min uppmärksamhet på min fysiska kropp här, och mitt fysiska andetag här – och inte tillåter och accepterar mig själv att sväva iväg i upplevelser, och tankar i sinnet

Jag åtar mig själv att sluta begränsa mig själv genom att leva mitt liv endast för att kunna visa upp mig för andra – och istället åtar jag mig själv att leva mitt liv för mig själv – genom att jag frågar mig själv hur jag vill leva, vad jag vill göra, och hur jag vill göra det – utan att jag tar i beaktande hur andra skulle uppleva, eller tänka mot det jag väljer att göra

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå att det inte har någon betydelse för vem jag är – hur andra upplever, och ser mig

Jag åtar mig själv att när jag är med andra människor – att inte känna mig bevakad, och som att jag konstant måste vakta mig själv för att jag inte ska spåra ut, och göra eller uttrycka någonting som andra kommer se och definiera som konstigt, och märkvärdigt

Jag åtar mig själv att inte referera mig själv i mitt huvud i förhållande till hur jag tror andra ser, och upplever mig – utan istället tillåter och accepterar jag mig själv att leva här som ett andetag och utan detta jobbiga huvud som hela tiden har saker att säga – alltså det mentala huvudet – det fysiska huvudet vill jag gärna ha kvar

Jag åtar mig själv att föra tillbaka till mig själv allt det som jag tror att andra tänker, och tycker om mig – och inse, se och förstå – att om någonting dyker upp och gör sig till känna inom mig – så betyder detta att det är jag, och inte någon annan som skapat och placerat denna upplevelse inom mig själv

Jag åtar mig själv att inse att det inte är något skamfyllt och dåligt att inte ha kontroll inom eller utom mig själv

Jag åtar mig själv att inte längre dölja för mig själv vad det är som pågår inom mig själv, utan istället bli expert på att undersöka, och öppna upp mina inre existenser för mig själv – och på så sätt göra mig själv fri från mina inre idéer om hur jag borde existera, eller inte existera

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå att det inte finns något smakfyllt, eller dåligt med att erkänna för mig själv vad det är som pågår inom mig själv – eftersom detta öppnar upp möjligheten för mig själv att arbeta med, och förändra vad det är som pågår inom mig själv

Jag åtar mig själv att sluta jämföra mig själv med andra, och istället leva självintimitet och självuppriktighet genom att titta in i mig själv – och se de djupaste hålen och de mörkaste skrymslena – och inte vara rädd för vad andra ska tycka, eller tro om mig – om de skulle få se vad som pågår inom mig själv

Jag åtar mig själv att inte leva styrka på sådant sätt att jag förtrycker allt som pågår inom mig själv – allt jag känner och allt jag tänker – utan istället lever jag styrka genom att i varje ögonblick styra mig själv effektivt att andas och vara här – och dirigera varje ögonblick i princip som är bäst för alla – styrka = styrkraft

Jag åtar mig själv att inte hålla käften om vad som pågår inom mig själv, utan istället styra mig själv till att ta tag i vad som pågår inom mig själv – till att uttrycka och ge riktning till vad som pågår inom mig själv – och istället för att bara gömma mig för min inre verklighet – att istället bli intim, och stå i nära förhållande till min inre verklighet – och lära känna mig själv såsom jag verkligen existerar och lever inom mig själv

Jag åtar mig själv att sluta låtsas, och istället ta tag i vad som pågår inom mig själv – även om det känns svårt, och jobbigt

Jag åtar mig själv att sluta vara upptagen med att försöka skapa mig själv som en bild som andra kan uppleva och ha positiva reaktioner gentemot – och istället åter jag mig själv till att lägga ned all den tid och ansträngning på att lära känna mig själv på riktigt, och istället för att visa en bild utåt – vara mig själv här en och jämlik

Jag åtar mig själv att låta all den tid jag spenderar till att tänka, och uppleva saker – istället vara tid som jag spenderar till att andas, och stå här som min kropp – effektivt och i varje ögonblick stoppar jag alla upplevelser och för mig själv tillbaka till min kroppen