Tag Archives: hård

Dag 204: Självmedvetenhetskaraktären (Del 5)

Bloggserien fortsätter – och idag gör jag de avslutande självförlåtelserna och självåtaganden – och idag ska dessa göras på dimensionerna 7) Fysisk upplevelse och 8 ) Konsekvens.

7) Fysisk upplevelse

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att spänna mig själv, att knipa ihop min ringmuskel, och spänna mina vader – i och som en rädsla, och en ångest inför att bli utskrattad, och fördömd av andra människor för hur jag ser ut och rör mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas och slappna av – och att föra mig själv tillbaka hit till min kropp och låta mig själv sluta vara rädd och nervös för hur jag ska bli uppfattad, tolkad, och definierad av människor runtomkring mig

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in och som en fysisk upplevelse av att uppleva mig själv tillbakahållen, och som om att allt jag gör är felaktigt – som att varje rörelse jag tar är en felaktig rörelse, och inte är en rörelse som är tillräckligt stark, precis, och fokuserad – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att oroa mig själv för hur andra uppfattar mina kroppsrörelser, istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att röra och uttrycka mig själv ovillkorligt, och utan nervositet – och bara vara här med och som min kropp i enhet och jämlikhet

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att spänna min kropp, och vara rädd för att tillfullo vara här i min kropp – och öppna upp mig själv och låta mig själv vara helt fysisk och helt närvarande i och som varje ögonblick – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att självmedvetenhet inte är någonting som faktiskt existerar – utan det är en idé i mitt huvud som jag gör fysisk genom att ge denna idén uppmärksamhet – och således åtar jag mig själv att sluta ge denna idén uppmärksamhet och istället fokusera på att leva och uttrycka mig själv ärligt, och uppriktigt mot mig själv i och som varje andetag här

Självåtaganden
1. När jag märker att jag spänner mig själv, drar upp mina axlar, kniper min ringmuskel, och spänner mina vader – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag i detta ögonblick medverkar i och som självmedvetenhetskaraktären – vari jag är rädd för vad andra tycker om mig, och hur andra ser mig – och således åtar jag mig själv att sluta vara självmedveten – och slappna av i min kropp genom att pressa ut den spänning jag upplever från min kropp genom att andas effektivt här

2. När jag märker att jag går in i och som en fysisk upplevelse av att känna mig själv tillbakahållen, och som om att allt jag gör är felaktigt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att denna upplevelsen ingår i och som självmedvetenhetskaraktären – och är inte en riktigt och sann upplevelse utan endast en upplevelse som jag gör sann – således åtar jag mig själv att andas och vara bekväm med mina rörelser – bekväm med hur jag uttrycker mig själv i och som ögonblicket

3. När jag märker att jag spänner min kropp, och att jag är rädd för att tillfullo vara här – närvarande – i och som min kropp – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det är inget farligt, eller riskfyllt att vara beskådad och betraktad av andra – och således är det helt irrationellt att frukta att vara betraktad av andra – och att spänna mig själv när jag blir betraktad, och sedd av andra; således åtar jag mig själv att medvetet slappna av – och träna mig själv på att inte vara fokuserad på huruvida andra tittar på mig eller inte – utan istället vara fokuserad på mig själv här i och som mitt andetag

8 ) Konsekvenser

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att konsekvensen av att medverka i självmedvetenhetskaraktären är att jag inte tillåter mig själv att vara avslappnad, och njuta av varje ögonblick – och ta del av min kropp – och vara bekväm med mig själv och uttrycka mig själv utan att hålla tillbaka mig själv – och jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag därmed missar att leva – att andas – och att vara med mig själv här

2. Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att konsekvensen av att medverka i och som självmedvetenhetskaraktären, är att jag inte tillfullo låter mig själv interagera, visa mig själv, och öppna upp mig själv inför människor i min värld – eftersom jag är rädd för vad de tycker om mig – och således är jag fejkad, och inte autentisk – eftersom jag gör mig till för att få bli accepterad – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas, att slappna av – och ta mig själv tillbaka hit – och interagera som mig själv utan att försöka göra mig själv till på något sätt – varken positivt eller negativt

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att konsekvensen av att medverka i självmedvetenhetskaraktären är att jag inte tillåter mig själv att vara spontan, och att vara mig själv – eftersom jag försöker kontrollera och emulera mig själv istället för att uttryck och vara mig själv – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att fokusera på att uttrycka mig själv, och att vara mig själv – istället för att fokusera på att jag känner mig själv obekväm, eller nervös – och att jag inte mår bra eller liknande

Självåtaganden
1. Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att jag genom att medverka i självmedvetenhetskaraktären missar mig själv – eftersom jag hela tiden fokuserar på att uttrycka mig själv på ett sätt som är acceptabelt för andra – istället för att utrycka mig själv som mig själv – och således åtar jag mig själv att uttrycka mig själv som mig själv och sluta vara rädd för att ge av mig själv och öppna mig själv ovillkorligt här – och vara tillfullo närvarande här i och som min mänskliga fysiska kropp

2. Jag åtar mig själv att se, inse och förstå – att konsekvensen av att medverka i och som självmedvetenhetskaraktären – är att jag inte tillåter mig själv att interagera, kommunicera, och medverka med andra människor autentiskt och som mig själv – således åtar jag mig själv att sluta medverka i självmedvetenhetskaraktären och istället slappna av – och röra mig själv här – i varje andetag – röra mig själv ovillkorligt – avslappnat utan att planera mina rörelser för att få bli accepterad av andra

3. Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att konsekvensen att medverka i och som självmedvetenhetskaraktären är att jag inte tillåter mig själv att vara spontan, att släppa loss, och att hänge mig själv till ögonblicket och helt enkelt uttrycka mig själv här utan att frukta vad som kan gå fel, och hur jag kan uttrycka mig själv fel, och vad andra kan tänkas tycka om mig när jag uttrycker mig själv; således åtar jag mig själv att vara mig själv och vara spontan – och medveten – närvarande här i ögonblicket – och låta mig själv flöda en och jämlik med och som mitt andetag

Advertisements

Dag 54: Varför Ändrar Du Dig Inte!?

En tendens jag uppfattat inom mig själv är att jag blir arg, och frustrerad på mig själv när jag inte ändrar mig, och att jag fördömer mig själv för vilken jag blivit genom årens lopp, och att jag förväntar mig att denna person som jag blivit ska ändra sig nu! Genast! Och allt ska gå snabbt, och allt ska göras perfekt och utan några misstag överhuvudtaget!

Detta leder till att jag ofta tar beslut, och placerar mig själv i situationer som är över min förmåga, jag tar mig själv vatten över huvudet så att säga, och tror att jag ska klara det jag tänker ta mig för, men sedan klarar jag inte att genomföra det i verkligheten.

Det jag kan lära mig av detta är att ta det försiktigt, och långsamt med mig själv, och att låta det gå långsamt, och låta det ta den tiden det behöver. De punkter som jag arbetar med behöver jag inte klara av att förändra på en gång, utan det är istället helt okej att jag förbereder mig själv, och går igenom den nödvändiga förberedande processen, för att sedan stå upp och dirigera punkten jag arbetar med.

Anu har också sagt detta i en intervju i hans intervjuserie, att en tendens vi människor har är att vi vill hoppa från steg 1 till steg 10, och inte gå stegen i tur och ordning, först 1, sedan 2 och så vidare. Jag kan definitivt relatera till detta, eftersom det är exakt vad jag gjort, och sedan när jag befunnit mig på steg 10 och där fallit samman eftersom jag inte tagit mig igenom de nödvändiga förberedande stegen, har jag varit väldigt hård mot mig själv, och fördömt mig själv. Jag inser att det är fullständigt onödigt att fördöma mig själv, och istället kan jag ju titta på varför jag föll, vilket ju är för att jag inte gick de nödvändiga förberedande stegen.

Jag kan se att jag i mitt liv ofta har levt ut detta beteende, där jag börjat med någonting nytt, t ex startat ett projekt, eller börjat lära mig någon ny färdighet, och så genast precis när jag börjar så börjar jag tänka på att bli bäst, och klara av mer, och bättre, och snabbare. Istället för att jag tar och går igenom projektet i min egen takt, eller lär mig färdigheten i min egen takt, och sedan utan några förväntningar, till slut kommer fram till steg 10, och går igenom steg 10 utan att falla eftersom jag gått igenom de övriga förberedande 9 stegen.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja bli klar med saker och ting snabbt, och vilja vara bäst på de sakerna jag gör, och aldrig ta mig själv den tid jag behöver för att lära mig något nytt, eller ta det lugnt och långsamt – och göra saker med den precision, och det tålamod som behövs för att göra det bra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja ha saker och ting nu, just nu på en gång, och bli klar just nu, just nu på en gång – istället för att tillåta och acceptera mig själv att ta den tiden jag behöver, och jobba så snabbt som är bekvämt och effektivt för mig, och inte förvänta mig av mig själv mer än jag klarar av, och inte sätta mig själv inför utmaningar som jag inte är rustad att klara av

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli arg, och frustrerad på mig själv, och fördöma mig själv när jag faller på steg 10, istället för att se, inse och förstå att jag omöjligt kunde klara av steg 10 eftersom jag hetsat igenom de andra 9 stegen, och inte gjort dem tillräckligt noga, och därför är jag inte så förberedd som jag behöver vara för att klara av steg 10

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att jag ska förlora tid om jag gör saker och ting lugnt, och stilla, och tar den tiden jag behöver – istället för att se, inse och förstå – att jag förlorar tid då jag hetsar igenom saker, eftersom då blir inte resultatet något bra, och då måste jag återvända och göra om saken, när jag kunde gjort den ordentligt, och effektivt redan från början

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte göra saker och ting här som andetaget, och därför inte stressa till nästa ögonblick, eller tänka på vad jag borde, eller inte borde göra i nästa ögonblick, utan istället göra klart den saken jag har framför mig här, och ge den saken jag gör här all min uppmärksamhet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka hinna först, och vara snabbt, och lära mig mest, och bli mer – istället för att slappna av, ta det lugnt, och gå min process här, och gå mina ansvarsområden här, lugnt och stilla och utan att försöka nå någonstans – jag inser att tålamod är en gåva som jag ger till mig själv, och som kommer assistera mig att slutföra projekt som jag kommer vara nöjd med, och som jag inte behöver återvända till

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att lida av vinnar-, och tidssjukan – genom att jag alltid försöka hinna med mesta möjliga, och vara bäst på allt det jag gör – och hela tiden kämpa mot klockan, såsom rädslan att någon annan ska hinna före mig, eller vara bättre än mig – istället för att inse, se och förstå att denna tävling jag skapat inom mig själv är fullständigt imaginär och inbillad, och finns i rent faktiska termer inte – den finns bara i mitt huvud – den stressen jag skapat av att hinna någonstans finns bara därför att jag inbillat mig en framtid där jag är något mer än vad jag är här – jag tar bort den visionen och tar mig själv tillbaka hit till verkligheten och till min fysiska kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag tar på mig att göra ett nytt projekt, att göra det så snabbt jag kan, i tron att jag då sparar tid, istället för att inse, se och förstå att jag slösade bort de ögonblicken då jag färdigställde projektet, eftersom jag inte gjorde det här i medvetande om min fysiska kropp – därför stoppar jag mig själv, jag tar ett djupt andetag – och färdigställer de projekt jag arbetar med lugnt och still, och använder den tiden som krävs

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se att det kommer ta tid att gå den processen, och att jag måste ha tålamod med mig själv, och inse, se och förstå att vissa punkter kommer vara besvärliga och ta tid att ändra, och att det inte är något att fördöma mig själv för – utan så är det helt enkelt – och därför kan jag inte förvänta mig själv att vara färdig, och klar nu – det kommer ta tid, och jag låter det ta den tiden som behövs – det finns ändå inget visst mål att nå på en viss utstakad tid

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte slappna av, ta en punkt i taget, och göra den punkten färdigt, och sedan ta nästa punkt, och sedan nästa punkt – och alltså inte stressa och förstå nå någonstans – utan istället fokusera på att vara här i varje ögonblick

Jag åtar mig själv att sluta stressa, sluta jaga, och sluta försöka spara tid, och klara av så mycket som möjligt, och göra så mycket som möjligt, istället tillåter jag att mina projekt tar den tiden de tar, och att min process tar den tiden de tar

Jag åtar mig själv att inte ha förväntningar på mig själv, och inte utsätta mig själv inför utmaningar jag inte är kapabel att klara av, jag åtar mig att vara realistiskt, och inse, se och förstå att det inte är något skamfullt eller svagt att ännu inte vara tillräckligt stark, eller effektiv för att transcendera vissa punkter – utan jag ser att det kommer ta tid

Jag åtar mig själv att vara här när jag håller med ett projekt, eller tar mig an någon slags omständighet, och göra det som jag gör till fullo – helt och fullt – och inte stressa till nästa ögonblick för att spara tid – utan låta det ta den tiden det tar och istället göra vad det är jag gör – bra

Jag åtar mig själv att sluta jaga efter att lyckas, och istället tillåter och accepterar jag mig själv att lyckas

Jag åtar mig själv att inte fördöma mig själv när jag faller, eller fördöma mig för de upplevelser jag har, utan helt enkelt stå upp inom mig själv, se varför jag föll, och fortsätta arbeta, och stötta mig själv för att tillslut ta mig igenom och transcendera den punkt jag arbetar med