Tag Archives: hårt

Dag 278: Från Offer Till Ansvarstagande

Självförlåtelse

victim mentalityJag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag tror, misstänker, och antar att någon kritiserar mig, eller är hård mot mig, eller tycker att jag gjort någonting fel, att då gå in i och som en rädsla, och en emotionell inre press, där jag känner mig själv fångad mellan en sten, och ett hårt ställe så att säga; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in i och leva utifrån och som denna ångesten, och pressen, istället för att leva och uttrycka mig själv här i och som enhet och jämlikhet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in, och aktivera en resistans inom mig själv gentemot en annan, när jag tror att en annan kritiserar mig, och tycker att någonting jag gör inte är tillräckligt bra; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i och som en hyperkänslighet gentemot vad andra människor säger, vilka ord de använder, vilka gester de använder, och hur de använder sina kroppar för att uttrycka sig själva, och konstant tro, och tänka att ”de är ute efter mig” och att ”jag är hjälplös” och att det enda jag kan göra för att skydda mig själv är att bli ett offer, och låta mig själv gå in i en hjälplöshetsmentalitet och inte säga, eller uttrycka någonting

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda offermentaliteten, och offerkaraktären som ett sätt att ta bort fokus från vad jag upplever, och göra en annan ansvarig för min upplevelse av och som mig själv, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se mig själv, och möta mig själv, och så att säga, möta min skapare vilket är jag själv; således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fokusera på vad jag tycker andra gör fel, eller hur andra gör misstag, istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att se mig själv, och se hur jag existerar inom mig själv, och se hur jag skapar min upplevelse av och som mig själv inom mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda taktiken att känna mig själv som ett offer för att undvika att se, och ta ansvar för de reaktioner som kommer upp inom mig när jag upplever det som om att jag är kritiserad, eller hårt ansatt av en annan som tycker att jag ”gjort fel” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte andas, och föra mig själv tillbaka hit, och låta mig själv interagera, leva, och uttrycka mig själv HÄR, i och som varje andetag, där jag inte låter mig själv uppleva mig själv nedtryckt, och hårt ansatt, utan att jag istället andas och lyssnar på en annan utan att skapa energi och konflikt inom mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att upplevelsen inom mig själv av att vara nedtryckt, och hårt ansatt är mina egna skapelser, är minnen som jag ackumulerat inom mig själv, och definierat mig själv gentemot, och som jag låtit kontrollera, och bli en del av mig, och min existens; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas, och föra mig själv tillbaka hit, och inte tillåta, och acceptera denna typ av tankar att kontrollera och styra mig, utan att jag istället tar ansvar för mig själv och slutar att känna mig nedtryckt, slutar att känna mig underlägsen, slutar att känna mig hårt ansatt, och istället tar ansvar för mig själv att leva; att uttrycka mig själv ovillkorligt, och fullständigt i och som varje andetag här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att jag skyddar mig själv genom att använda, och gå in och som offermentaliteten, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att jag skyddar mig inte från någonting, utan det enda jag gör är att skjuter upp tillfället att korrigera mig själv, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att korrigera, och dirigera mig själv omedelbart när upplevelser av hjälplöshet, känna mig hårt ansatt, och nedtryckt inom mig själv, kommer upp inom mig, och omedelbart agera genom att röra mig själv inom mig själv till att inte acceptera att dessa upplevelser kontrollerar mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gömma mig själv bakom en offermentalitet, och att gömma mig själv bakom tankar såsom ”jag vet inte” eller ”jag kan inte” eller ”jag är inte medveten om det där” istället för att tillåta och acceptera mig själv att pressa mig själv framåt, och röra mig själv till att inte längre acceptera att vara en slav till sinnet, utan istället leva här, med och som min verkliga kropp, och ge såsom jag vill få, vilket innebär att jag ger av mig själv såsom en fysisk, praktisk, och verklig människa som inte är besatt av energier, upplevelser, och idéer separerade från denna faktiska och fysiska värld

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att offermentaliteten är en slags mycket avancerad form av anklagelse, där jag anklagar och ser en annan såsom att skapa min upplevelse, och jag gör mig själv medvetet att se ut som om att jag är svag, och inte kan hantera situationen, för att på så vis få en annan att tycka synd om mig, så att jag kan ta över kontrollen i situationen och vinna

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att offermentaliteten är ett vapen jag skapat för att vinna, och för att kunna hävda min kontroll, och att det är ett slags hemligt och mycket bedrägligt vapen, för jag visar det utåt som om att jag är hjälplös, och att en annan kontrollerar och stör mig, men vad jag faktiskt gör är att jag genom att projicera mig själv som en sådan hjälplöshet, söker att vinna, och söker kontroll, och söker att få övertag i situationen eftersom jag upplever mig själv underlägsen, och som om att jag har förlorat övertaget

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte disciplinera mig själv till att inte under några omständigheter ge efter till denna offerkaraktär, till denna offermentalitet, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att rättfärdiga varför jag i vissa ögonblick fortfarande ger efter, genom att tänka att ”det går så snabbt!” – eller genom att tänka att ”jamen, se hur jag känner mig!” – eller att säga ”jag kan inte hjälpa mig själv, för jag känner mig så himla kass” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv, att när dessa tankar, dessa slingor av ord kommer upp inom mig, att då stoppa mig själv, och åta mig själv att inte ge efter, och att inte gå in i och som offerkaraktären, och offermentaliteten

Självåtaganden

När jag märker att jag håller på att gå in i och som offermentaliteten, och att jag visar detta genom att jag sänker mina axlar, jag börjar titta ner i marken mer frekvent, och tankar som att ”det är hopplöst” eller ”jag klarar det inte längre!” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att offermentaliteten är en slags subtil och avancerad form av anklagelse, manipulation och kontrolltaktik – där jag försöker vinna, och återta kontroll genom att få en annan att känna skuld, och att känna som om att de har ”gått för långt” – således åtar jag mig själv att stoppa denna mentalitet, och istället andas och se att jag kan stå här stabil och att det är ett beslut att stå stabil, och att denna offermentalitet inte tjänar mig överhuvudtaget att agera, och dirigera situationen som jag befinner mig själv i; således åtar jag mig själv att hantera situationen här i stabilitet i och som mitt andetag

När jag märker att jag vill ”ge upp” för att jag känner det som om att jag ”inte är förstådd” – och jag får inte ”den uppmärksamhet jag förtjänar” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser, och förstår att: detta är offermentaliteten, och att jag försöker undvika att ta ansvar i ögonblicket, undvika att hantera, och ta tag i, och dirigera vad som är här, genom att gå in i hjälplöshet, och genom det uttrycka att ”jag kan inte göra någonting ändå!” – istället för att se, inse, och förstå att jag kan göra någonting, men jag vill inte göra någonting; således åtar jag mig själv att sluta överge mitt ansvar genom att låta mig själv tro och leva som om jag är ett offer; och jag åtar mig själv att istället ta ansvar, och leva ansvar i varje ögonblick – och inte låta mig själv överge mitt ansvar genom att framställa mig själv som om jag är ett offer

Enhanced by Zemanta

 

Dag 73: Men Jag Har Ju Semester!

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag vaknar på morgonen, att uppleva mig själv deprimerad, och inte vilja ta tag i mina dagliga ansvar – och istället för att inse, se och förstå att detta enbart är en tanke i mitt huvud – och inte någonting jag behöver acceptera såsom mig själv – att agera i enlighet med denna tanken, och ge upp på mig själv – istället för att när jag vaknar – ta ett djupt andetag – resa mig upp ur sängen och ta tag i mina dagliga rutiner/ansvar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i ursäkter och rättfärdiganden inom mig själv angående varför jag inte behöver ta tag i mina dagliga rutiner, och varför det är försvarbart att existera i och som en upplevelse av depression – genom att tänka att: ”denna upplevelsen av och som depression och apati är för stark, och för svår för mig att bryta igenom och ta mig ur, och jag därför lika gärna kan ge upp och inte ens försöka

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i tankar/upplevelser om att mitt liv är för tråkigt, och att det inte händer tillräckligt med saker i mitt liv – och att jag därför måste ha mer energi i mitt liv, mer händelser, att jag måste ha någon slags förändring för att jag ska orka ta mig igenom mina dagliga aktiviteter – istället för att se/inse/förstå att detta endast är en ursäkt jag använder så att jag inte ska behöva stiga upp direkt på morgonen och ta tag i mina dagliga aktiviteter

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skjuta upp att ta tag i mina dagliga aktiviteter, och stiga upp från min säng direkt när jag vaknar på morgonen – genom att tänka att min kropp inte klarar det – eftersom jag känner mig själv alldeles för trött – istället för att se, inse och förstå – att min kropp klarar med lätthet att ta sig upp direkt när jag vaknar på morgonen, och att jag faktiskt inte rent kroppsligt är trött – utan att det endast är en upplevelse jag skapat inom mig själv för att rättfärdiga varför jag inte stiger upp direkt, och varför jag inte tar tag i mina dagliga rutiner/ansvar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en upplevelse inom mig själv i förhållande till ansvar, och i förhållande till mina dagliga rutiner – genom att tänka att jag är fast/stillastående när jag har ansvar/rutiner att se till varje dag – och tro att jag genom att ha sådana rutiner/ansvar inte kan leva tillräckligt fritt, och uppleva mig själv tillräckligt fullt ut – istället för att se/inse/förstå att detta är en ursäkt för att det jag upplever är enbart en skapelse av och som mitt sinne, och är inte riktigt på något sätt – vilket jag kan bevisa för mig själv genom att faktiskt ta mig upp ur sängen direkt jag vaknar och inte komma med ursäkter inom mig själv till varför min upplevelse är riktig, och varför det är försvarbart att agera i enlighet med min upplevelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av en idé och tro om frihet – där jag definierat frihet såsom att inte ha några ansvar/rutiner – eller några som helst åtaganden i min värld – och därför fly undan åtaganden och ansvar eftersom jag tror att jag då kommer förlora min frihet – istället för att se/inse/förstå att min definition och idé av frihet inte är riktig frihet – utan endast en idé av frihet som jag skapat/definierat i förhållande till en positiv energiupplevelse inom mig själv; därför tillåter jag och accepterar mig själv att omdefiniera frihet – och leva frihet som ett fysiskt uttryck av mig själv i varje andetag – och inse/se/förstå att jag inte är begränsad som frihet – att jag inte behöver en viss omgivning och en viss sorts liv för att leva frihet – utan att jag kan leva och uttrycka mig själv som frihet här i varje ögonblick – frihet att uttrycka/uppleva mig själv här såsom min mänskliga fysiska kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha svårt att starta min dag – och ligga kvar i sängen innan jag går – och känna/uppleva det som att mitt sängliggande är rättfärdigat eftersom jag har ”semester” – och att det tydligen då är acceptabelt för mig att kompromissa mig själv, och mina ansvar gentemot mig själv och min värld – eftersom jag aldrig annars får koppla av – istället för att se/inse/förstå att såsom samhället definierat koppla av/semester är en begräsning – eftersom det implicit innebär att man måste av någon annan omständighet bli placerad i en upplevelse av att koppla – istället för att koppla/vara avslappnad/lugn – såsom mig själv här i varje ögonblick – genom att stoppa tankar och upplevelser inom mig själv – och leva fysiskt här i varje ögonblick

Jag åtar mig själv att när jag vaknar – att direkt stiga upp ur sängen och ta tag i mina dagliga ansvar – och stoppa alla upplevelser av depression och apati – genom att fysiskt röra mig själv att agera/leva och medverka här i denna fysiska verkligheten

Jag åtar mig själv att inte rättfärdiga min upplevelse/leverne av och som depression genom att tänka att min upplevelse är för stark, och svår att bryta igenom” – utan istället tar jag mig själv upp ur sängen – och verkligen gör det – och om jag märker att jag ändå inte agerar på min ord – att jag då sätter mig ner och skriver mer om punkten/applicerar självförlåtelse – och ser till att jag verkligen ger mig själv en tillräckligt stabil plattform för mig att förändra mig själv utifrån

Jag åtar mig själv att stoppa tankar/reflektioner inom mig själv i förhållande till mitt liv – såsom att tänka att mitt liv är för tråkigt, och att det händer för lite – och istället tar jag mig själv tillbaka hit till andetaget och min mänskliga fysiska kropp – och jag disciplinerar mig själv till att leva/agera fysiskt här i varje ögonblick

Jag åtar mig själv att inte skjuta upp att ta tag i mina dagliga aktiviteter – utan genast när jag vaknar stiga upp ur min säng och påbörja min dag – oavsett om jag känner mig apatisk eller deprimerad – jag åtar mig själv att inte ge efter till upplevelser av energi – utan istället live principen om vad som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att inte skapa/medverka i upplevelser inom mig själv i förhållande till mina dagliga rutiner/ansvar – utan istället helt fysiskt/praktiskt ta tag i och slutföra mina dagliga rutiner/ansvar

Jag åtar mig själv att omdefiniera frihet – och se att frihet är någonting jag kan leva och uttrycka som mig själv i varje ögonblick här – genom att fritt uttrycka mig själv utan att vara kontrollerad/styrd av upplevelser/minnen/tankar inom mig själv – utan stå fri att agera/leva/uttrycka mig själv fysiskt här en och jämlik med min mänskliga fysiska kropp

Jag åtar mig själv att inte göra mig själv beroende av någon utomstående händelse för att jag ska kunna koppla av/vara lugn/stabil i varje ögonblick – och därmed inser/ser och förstår jag att jag inte behöver gå in i depression eller apati och undvika mina ansvar för att kunna koppla av och ”ha semester” – utan jag inser/ser/förstår att jag kan leva och uttrycka mig själv såsom att slappna av/ta det lugnt – utan att jag för den sakens skulle behöver ge upp på alla mina ansvar/dagliga rutiner – genom att andas effektivt här – och stoppa alla inre sinnesupplevelser

Saab I Konkurs

Saab har gått i konkurs och 3500 anställda har blivit uppsagda, vilket betyder att 3500 människor står utan inkomst, och således utan någon möjlighet att förskansa sig själva med mat, boende, och andra livsnödvändigheter – men vi har ju som tur var socialförsäkring här i landet. Arbetarna behöver nog antagligen inte gå hungriga och utmärglade i vår tid och anda, eftersom det ändå finns statliga pengar nog så att det räcker till alla – än så länge.

Det kan ju dock konstateras att människor som förlorar sina jobb upplever sig själva otrygga, osäkra, och stressade – så är fallet eftersom du utan arbete inte kan tjäna pengar, och om du inte kan tjäna pengar kan du heller inte spendera pengar, och om du inte kan spendera pengar – ja då kan du inte överleva. Vårt ekonomiska system är brutalt, diskriminerande och exklusivt – exklusivt för dem som har pengar; därför är en reaktion av stress, rädsla och ångest när ens inkomstkälla går förlorad helt naturligt – men även helt onödig.

Onödig eftersom vi inte behöver leva i ett system som är brutalt, diskriminerande och exklusivt – onödigt eftersom vi inte behöver leva i ett system där mängden pengar avgör vårt värde – onödigt eftersom vi inte behöver leva i ett system där livsnödvändigheter är rariteter och oåtkomliga för de utan pengar – onödigt därför att vi inte behöver leva i ett system baserat på skuld – onödigt därför att vi faktiskt skulle kunna förlåta allas skuld och ge till vår granne såsom vi själva vill ta emot; varför gör vi inte det?

Saab har gått i konkurs och 3500 anställda har blivit uppsagda – på arbetsplatsen råder en dålig stämning eftersom de anställdas dagliga levebröd har försvunnit; men i på andra sidan medelhavet dör människor som flugor i aidsepidemier, på grund av dålig tandhygien, och framförallt av svält – där är stämningen verkligen låg – av den enkla anledningen att där inte finns några pengar; precis som hos Saab. Men – varför har vi tillåtit pengar att ha en sådan makt över vårt liv? Det är ju fullständigt onödigt!

Det är onödigt att människor lever sina liv utfattiga, och utan möjlighet att ta hand som sig själva – det är onödigt eftersom det är ett problem som enkelt hade kunnat lösas – precis på samma sätt som de före detta Saabanställdas problem hade kunnat lösas; genom att förlåta skulderna – genom att ge alla de pengarna de behöver för att köpa mat, bygga ett hus, skaffa rent vatten och varma kläder – det hade kunnat vara verklighet, om vi bara insett hur begränsat och urbota dumt vårt nuvarande pengasystem är.

Problemet är vårt nuvarande pengasystem – ett brutalt, diskriminerande och exklusivt system som utesluter all form av mänsklighet, all form av närhet, all form av trygghet, all form av säkerhet, all form av liv – vi lever i ett system som dödar liv och gör pengar därifrån – detta måste få ett slut; kräv ett nytt system – kräv en ny början – kräv en värld som är bäst för alla – kräv att himlen på jorden ska bli verklighet och gå som ett exempel i förväg – öppna dörren så att alla andra kan ta sig in.

Jag vägrar att acceptera ett system som inte ger alla den näring i form av trygghet och bekvämlighet som vi alla förtjänar – ingen ska behöva vara rädd för att inte få tillräckligt med mat för dagen, eller inte få medicin till en enkelt botad sjukdom – alla förtjänar att leva ett liv av värde – Saabanställda såsom utfattiga och marginaliserade människor i 3de världen.

Undersök jämlikt med pengar för alla – få din frågor besvarade här:

http://eqafe.com/embed/vpersson-equal-money-future-of-money-volume-1