Tag Archives: högre

Dag 349: Ett Högre Kall

En sak som är intressant med rädsla är att denna kommer upp när vi bryr oss om någonting i förhållande till våra egna liv – till en ägodel, person, eller ett intresse som vi har i våra liv – och som vi har en önskan om att behålla. Rädsla är alltså ett tecken på att vi bryr oss för mycket om VÅRT LIV och för lite om andras – för lite om vår VÄRLD – och för lite om mänskligheten i sin helhet.

Detta är en insikt som jag kommit till då jag arbetat med min rädsla inför framtiden, och min ångest inför att välja karriär, och ta beslut om hur jag ska placera samt positionera mig själv i den näraliggande framtiden – rädslan har alltid uppstått utifrån att jag på något sätt bryr mig oerhört mycket om MIG SJÄLV och MITT LIV.

Den lösning jag har sätt och börjat implementera för att transcendera och gå igenom denna rädsla är således att börja bry mig själv mer om andra – att börja se mig själv som en del av mänskligheten – där mina beslut och min framtid inte endast är mina egna – de val jag har kommer även att inverka på resten av denna existens – beslutet jag tar handlar således inte bara om mig själv – var jag ska trivas – var jag ska må bra – och hur jag vill leva – det handlar även om vad jag vill skapa och lägga till i denna världen – och vad jag vill lämna efter mig och vilket mervärde jag vill frammana i andras liv.

Genom att titta på mitt liv från denna utgångspunkt blir rädsla inte längre relevant – för i grund och botten har jag redan gett upp ’mitt liv’ – och därför har jag inte längre någonting att förlora på samma sätt som tidigare. Jag har märkt att när jag på detta vis ger upp mitt liv och väljer att skapa och dirigera mig själv utifrån vad som i praktiken är ’bäst för alla’ – känns det inte som om att jag ger upp någonting – istället blir det som om att jag FÅR någonting – och det jag får är friheten att kunna skapa mitt liv utan ångest – och glädjen att leva med vetskapen om att jag faktiskt gör någonting av värde och betydelse. Glädjen av att veta att mitt liv inte kommer att bli ett monument uppfört för mitt egenintresse – utan att när jag lämnar denna jord – då vet jag att jag gjort allt i min makt för att skapa någonting som är bäst för alla – som är av sant och universellt värde.

Men det är svårt att ge upp mitt gamla sätt att se på saker och ting – och ofta faller jag tillbaka i att se på mitt liv som min ägodel – min ensak – och någonting som jag har tilldelats och som jag kan göra vad jag vill med. Det är en typisk västerländsk folksjukdom som kallas individualism – och min generation är generationen-’JAG’ – eller den egocentriska generationen – och vi har fått det intränat i oss sedan barnsben att meningen med livet är att vi gör vad vi själva vill – och att vi gör det som känns bra – men faktum är att det som känns bra inte alltid är bra och absolut inte alltid är bra för vår omvärld. Det krävs beslutsamhet och målmedvetenhet för att bryta ut ur den individualistiska synen på livet – men det är det enda sättet att verkligen släppa taget om den där kvävande rädslan som annars kommer upp inombords – som viskar: – ”Vad ska det bli av mig och mitt liv? Kommer jag att finna lyckan?” – när vi inte har något eget liv längre blir de frågorna bara onödiga.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att endast bry mig om mig själv och skapa mitt liv utifrån ett individualistisk synsätt – där det enda som betyder någonting är MITT EGET liv – och vad JAG VILL göra – vad JAG VILL känna och vad JAG VILL uppleva – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte återskapa mig själv och ändra mitt sätt att se på mitt liv – till att mitt liv är ett livets redskap – och att jag är här inte för att tjäna mina egna intressen – utan för att tjäna allas intressen – och skapa någonting som verkligen är av värde – substans och betydelse – någonting som jag kan vara stolt över

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv genom att hålla kvar vid idén att mitt liv är mitt eget – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag genom att hålla kvar vid denna idé och tanken om vad mitt liv är och vad jag ska skapa mitt liv – genererar och kreerar rädsla inom mig – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ovillkorligt släppa denna aspekt och punkten i mitt liv och istället omfamna mig själv som en del av mänskligheten – och förändra mitt liv till att inte längre handla bara om mig själv – utan handla om andra – och vad jag kan ge och skapa i denna världen som kommer gynna och stödja frammanandet av en värld som är bäst för alla

Självåtaganden

Jag åtar mig själv att släppa taget om min individualistiska livssyn – och istället se på mina beslut från utgångspunkten – och frågeställningen – hur jag kan skapa och etablera mig själv i mitt liv på ett sådant sätt så att jag har största möjliga effekt och avtryck i denna världen – och skapar en värld som är bäst för alla – jag åtar mig själv att se, inse och förstå att när rädsla dyker upp inom mig – betyder det att jag håller kvar vid egenintresse och en individualistisk livssyn – istället för att jag låter mig själv leva och röra mig själv – inte som en ensam individ här för att tjäna mina egna intressen – utan som en individ här för att tjäna helheten och skapa någonting som på sikt gynnar alla

Dag 62: Att Bli Någonting Mer

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka på saker och ting jag ska göra, och existera i rädsla och ångest att jag inte kommer hinna med att göra det jag tänker på – istället för att helt enkelt se vad som behövs göras i detta ögonblick, och göra det jag hinner med – och om det är saker jag inte hinner med att göra, att helt enkelt inte göra dem

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att jag inte kan hinna med att göra mer saker, än vad jag hinner med att göra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka på min framtid, och stressa upp mig själv inom mig själv – eftersom jag tänker på hur mycket saker jag måste göra, och hur många ansvar jag har att ta hand om, och i detta stressa upp mig själv och uppleva mig själv jagad – istället för att vara här i varje ögonblick och sluta jaga ett annat ögonblick som inte är här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jaga en upplevelse av mer, att jaga en ”mig själv” som är mer än vad jag är här – och när jag rör mig och uttrycker mig själv här – att ha framför näthinnan en ide av att jag rör mig mot någonting mer – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att bli mer här – genom att vara här helt och fullt i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag kommer bli någonting mer i framtiden, och inom själv stressa, och vara rädd för att jag inte kommer bli någonting mer i framtiden utan bara vara samma, istället för att se, inse och förstå att det finns inget ”mer” att uppnå – det finns inget högre, och bättre, och viktigare att uppnå längre fram i tiden – och min upplevelse av mig själv kommer inte att bli någonting bättre än vad jag tillåter och accepterar av mig själv här i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i och som ett begär av att få göra, och vara någonting mer – och tänka att jag måste uppnå någonting mer med mig själv, och mitt liv – i tron att jag inte är tillräcklig, och om jag inte konstant känner att jag blir mer, och får mer energi – att tro, och tänka att någonting då måste vara fel – och att jag måste ha ett sorts problem inom och som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att jag har ett osynligt problem med mig själv som jag inte vet hur jag ska hantera, och tänka att det finns saker om mig som jag vet, och som jag inte har kontroll över – och i denna tanken därför ge upp och säga att jag inte är tillräckligt effektiv, och stark för att leva självuppriktighet här i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att oroa mig själv och vara rädd för att jag missar mer av mig själv, för att jag missar en framtid där jag kan uppleva mig själv såsom ”mer än” – och bättre än” – istället för att se, inse och förstå att det finns endast mig själv här, och att allt annat ”mer” är en idé och en energi upplevelse som inte är riktig utan en illusion

Jag åtar mig själv att leva här och inte försöka nå dit – och bli mer än – och bättre än

Jag åtar mig själv att leva i varje ögonblick och inte tänka på min framtid i mitt huvud, på vad jag ska, och inte ska göra, utan istället lever och uttrycker jag mig själv här

Jag åtar mig själv att åtar mig själv att inte frukta att jag kommer missa någonting i framtiden, utan jag inser att jag är här – och att allt som är jag är här – och att när jag är här – missar jag ingenting eftersom allt är och finns här såsom jag