Tag Archives: ilska

Dag 316: Hur Vi Bygger Upp Energier Med Tankar

Har du hört det där uttrycket som brukar förekomma i engelskspråkiga filmer? ”You should really go get laid!” – ”You do need to get laid!”

tankar skapar energiNyligen lyssnade jag på en intervju som behandlade just denna idé om hur vi människor har en tendens att tro att vi måste ha sex – och att om vi inte får sex så kommer vi oundvikligen att gå under. Sanningen är dock att vi inte behöver ha sex, utan anledningen bakom varför vi tror oss själva behöva sex går att finna i hur vi genom våra sinnen, genom att tänka, fantisera, och drömma oss bort, genererar energier i förhållande till sex, som vi sedan upplever att vi måste få ett utlopp för. Men faktum är att vi egentligen aldrig behöver skapa en sådan uppdämd energi inom oss själva.

När vi då bygger upp denna sexuella energi inom oss genom att drömma, fantisera och tänka på sex, och vi inte lyckas få utlopp för de uppdämda energierna sexuellt, var tror du energin tar vägen? Jo, faktiskt – ingenstans – utan den blir kvar inom oss och börjar tillslut manifesteras och släppas i formen av frustration och ilska. Vi blir alltså arg och lyckas på så vis få utlopp för våra sexuellt ackumulerade energier.

Jag kunde helt klar relatera till vad som sades i intervjun och jag har även nyligen märkt hur jag brukar ha dessa återkommande perioder där jag känner mig arg och frustrerad – och hur denna irritation byggs mot punkter i min värld som jag annars inte har någon reaktion gentemot.

Lösningen är således att inte bygga upp dessa sexuella energier till att börja med, och att om de ändå byggs upp, att istället för att ge utlopp för dem i ilska och frustration, släppa taget om dem med hjälp av självförlåtelse.

I denna blogg ska jag alltså preventivt arbeta med självförlåtelse och självkorrigerande åtaganden för att assistera och stödja mig själv att i framtiden inte igen bygga upp dessa energier – så att jag kan leva mitt liv i och som stabilitet och utan dessa emotionella berg- och dalbanor.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bygga upp sexuell energi i min kropp och i mitt sinne genom att medverka i och som tankar, fantasier och drömmar av en sexuell natur, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att istället leva i och som fysisk stabilitet med min kropp där jag är närvarande här med varje andetag och där jag lever och rör mig själv i varje ögonblick utan att tänka – utan att fantisera – och utan att drömma

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att när jag tänker, fantiserar och drömmer i mitt sinne om sex, att detta har en konsekvens, och att jag genom att göra detta bygger upp energier inom mig själv som på något sätt måste få utlopp – således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ge utlopp för dessa energier genom att bli arg, frustrerad och irriterad – genom att reagera ilska på små och obetydliga punkter i min vardag som egentligen inte är något att hänga upp sig på

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid en idé i mitt sinne att jag måste ha sex för att på så vis släppa de energier som jag byggt upp i min kropp och i mitt sinne genom att medverka i tankar, fantasier och drömmar av en sexuell natur, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att denna idéen inte är verklig – för faktum är att jag kan släppa taget om denna typ av uppbyggda energier genom att arbeta med självförlåtelse – och genom att andas effektivt i och som min mänskliga fysiska kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att när jag börjar reagera i ilska och frustration på saker och ting i min värld som är obetydliga och vardagliga, så är detta ett tecken på att jag har byggt upp energi i mitt sinne av en sexuell natur, och att mitt sinne nu försöker hitta ett utlopp för denna; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv – att när jag märker detta – arbeta med de reaktioner jag har genom att applicera självförlåtelse – och i detta lokalisera och släppa taget om de tankar jag medverkat i och den sexuella energin som jag byggt upp i mitt sinne

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att varje tanke som jag medverkar i har en konsekvens, och att den inte bara försvinner efter det att jag slutat medverka i den, utan att den stannar kvar i min kropp och tjänar till att bygga upp energier; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att arbeta preventivt med mitt sinne och med energier – genom att stoppa mig själv redan på tankestadiet – och inte tillåta och acceptera mig själv att ackumulera och bygga upp energier i min kropp och i mitt sinne som sedan måste fås utlopp för eller släppas på något sätt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att det aldrig är en oskyldig och betydelselös handling att medverka i en tanke, eller i sinnesprat i mitt sinne, utan att allt detta har en konsekvens och kommer leda till att jag skapar någonting inom mig – således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara disciplinerad och ansvarstagande gentemot vad jag tillåter inom mig – och vad jag medverkar i inom mig själv – så att jag således inte skapar någonting inom mig själv som sedan tjänar till att bygga upp en emotionell eller känslomässig energi inom mig

Självåtaganden

När jag märker att jag börjar bli arg, irriterad och frustrerad på små, obetydliga och vardagliga händelser, då stoppar jag mig själv, jag tar ett djupt andetag, och jag ser att jag måste titta på vad slags tankar av sexuell natur som jag medverkat i under tiden innan denna frustration började växa – och jag måste lokalisera dem och applicera självförlåtelse på dessa och släppa taget om den ackumulerade energi jag byggt upp; således åtar jag mig själv att aktivt och preventivt arbeta med självförlåtelse – så att jag släpper taget om energi som jag byggt upp och således inte låter mig själv gå in i en energi som sedan tar besättning och kontroll över mig

När jag märker att jag medverkar i och som tankar, fantasier och drömmar av en sexuell natur, då stoppar jag mig själv omedelbart, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår att jag genom att medverka i och som dessa tankar bygger upp en energi inom mig som måste ta vägen någonstans, som kommer att ha konsekvenser för mig, och som kommer att göra att jag till sist blir besatt av emotionella upplevelser; således åtar jag mig själv att arbeta preventivt genom att genast då dessa tankarna kommer upp inom mig – stoppa mig själv – andas – och föra mig själv tillbaka till min kropp – och således stabilisera mig själv här i och som kroppslig enhet och jämlikhet

https://eqafe.com/embed/vpersson-sexual-frustration-relationship-success-support

Enhanced by Zemanta

Dag 315: En Annan Verklighet

Idag hade jag återigen ilska som dök upp inom mig. Det finns alltså punkter kvar att arbeta med. För att komma närmare kärnan av denna ilska och för att se vad den består av kommer jag att ställa mig själv frågor.

När och av vad triggades ilskan?

Den triggades av att en person i min omgivning betedde sig på ett sätt som jag tolkade såsom att vara klent och anklagande. Frustrationen växte eftersom jag inom mig själv ansåg att denna person gjort detta flera gånger, och att personen i fråga borde sluta och växa upp.

Var kommer ilskan ifrån?

Jag kan se att ilskan kommer från en konflikt inom mig själv, där jag håller fast vid ouppfyllda ideal, drömmar och idéer om hur min verklighet borde vara, och när den inte är såsom jag idealiserar, då blir jag arg, frustrerad och irriterad.

glasögon-300x225Jag kan se att jag håller dessa ideal och drömmarna inte bara mot personer i min omgivning utan även mot mig själv, och att jag tenderar att vara mycket hård gentemot mig själv när jag inte är förmögen att uppfylla mina ideal och drömmar, de idéerna som jag tror att jag borde kunna leva upp till.

Vad slags ideal och drömmar rör det sig om?

De ideal jag ser som träder fram starkast är det om att vara stark, självgående, driven och mogen, och det som jag därefter ser är idealet om att vara kroppsligt och även mentalt perfekt; d.v.s. att man är konstant emotionellt stabil, frisk, sund och förmögen att hantera sin värld effektivt och framgångsrikt.

När jag skriver om detta, kan jag se hur jag inom mig själv efter s.k. misslyckade interaktioner med andra människor, fördömer mig själv och är hård mot mig själv, eftersom jag då inte tycker mig själv leva upp till det här idealet av att vara en stabil, stark och socialt, emotionellt och fysiskt perfekt människa. Det är även någonting som jag kan se vad det gäller mina studier, att jag alltid förväntar mig det bästa resultatet, och om jag inte får det bästa resultatet, då blir jag ofta frustrerad och dömer mig själv.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha förväntningar på mig själv, och på människor i min omgivning att allt ska vara perfekt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli arg, irriterad och frustrerad när min omvärld inte står upp till mina förväntningar, och när jag själv inte lever upp till mina egna förväntningar, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa förväntningar på mig själv och andra, skapa idéer inom mig själv om hur jag och andra ska uttrycka sig själva, ska leva, och ska röra sig – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att anklaga min omgivning när den inte ser ut som jag vill att den ska se ut

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha en förväntning på min omgivning att den ska stötta mig, och att den ska inge mig positiva upplevelser, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli arg, frustrerad och irriterad och anklaga min omgivning när jag upplever det som om att min omgivning skapar negativa och dåliga upplevelser inom mig, och skapar oreda inom mig, och inte lever upp till mina förväntningar, således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte leva och röra mig själv i ett förväntningsfritt tillstånd – där jag inte har några hopp eller drömmar om hur min omvärld borde, eller inte borde vara – utan där jag istället interagerar och lever HÄR i jämlikhet med vad som är här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha en förväntan på människor i min omgivning att de ska vara starka, friska, sunda och unga – och att de ska inge mig med en positiv känsla av upphetsning och glädje, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli arg, irriterad och frustrerad när jag upplever det som om att min omvärld, och omgivning inte presenterar sig själv som sådan, och inte inger mig med en sådan upplevelse av positivitet och en känsla av att vara upplyft; således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja att min omgivning ska lyfta upp mig energimässigt – så att jag upplever positiva energier

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att anklaga min omgivning för att den inte uppfyller de krav jag ställt inom mig själv i formen av drömmar, bilder, idéer, hopp och förväntningar – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att anklaga verkligheten för att den inte är som jag vill att den ska vara – istället för att se, inse och förstå att det inte är något fel på verkligheten – utan att det är något fel på hur jag ser, tolkar och interagerar med verkligheten – och att felet ligger med mig – och i det faktum att jag ackumulerat och skapat en separat fantasiverklighet i mitt huvud som jag vill att min direkta omvärld ska efterlikna

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att felet inte ligger med verkligheten utan med mig – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv på att fokusera på att ta bort, förändra och dirigera de bilder och fantasier som dyker upp inom mig, så när de kommer upp i mitt sinne, att jag då agerar och tar bort genom att direktivt stadga att jag inte tillåter och accepterar sådana bilder att existera inom mig och att vara en del av min värld

Självåtaganden

När jag märker att jag blir arg, frustrerad och irriterad för att min omvärld inte efterliknar min fantasivärld, mina hopp, drömmar och förväntningar som jag skapat i mitt sinne, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår hur lösningen inte är att anklaga min omvärld utan att ta bort min fantasivärld; således åtar jag mig själv att i ögonblicket då mina fantasier dyker upp – stadga ”Delete” och således praktiskt ta bort fantasin och föra mig själv tillbaka hit – och vara här i direkt interaktion med och som min fysiska omvärld och verklighet

När jag märker att jag blir arg, irriterad och frustrerad på min omvärld, eftersom jag upplever, ser och definierar den som svag, underlägsen, och mindre effektiv än vad jag vill att den ska vara, såsom jag drömt, fantiserat, och hoppats på i mitt sinne, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit, och jag åtar mig själv att säga STOPP – och praktiskt andas och föra mig själv tillbaka in i min kropp – och dirigera mig själv att vara med min verklighet utan att vara i motstånd och resistans mot vad som är här

Enhanced by Zemanta

KonfliktThe Free Dictionary: schwierige Situation infolge des Aufeinanderprallens unterschiedlicher Interessen, Forderungen oder Meinungen Es kam zum offenen Konflikt zwischen Trainer und Spielern.

Dag 313: Att Konstant Vilja Göra Mer

Jag fortsätter att behandla ilska. Den ilska som jag möter mest kommer upp inom mig om morgonen, och det är väldigt ofta projicerad på människor i min omgivning, och i samband med ilskan, kommer också diverse baktankar upp: såsom att ”de gör inte sitt bästa” eller ”varför är de så trötta och lata” – och i stort sett handlar min ilska mest om detta förhållande – att jag inte tycker människor driver sig själv tillräckligt målmedvetet, fokuserat och disciplinerat.

Varför blir jag då så arg på just denna punkten? Varför berör den mig så starkt? Av vad jag kan se, har det att göra med hur jag fördömt och tillåtit mig själv att känna mig överlägsen och bättre än lathet och apati, och när jag ser det i andra, är det som om jag påminns om hur ”dålig” och ”värdelös” denna slags upplevelse är, och att jag absolut inte på något sätt vill ha den i min värld.

Det är intressant, om jag för denna punkt tillbaka till mig själv, så kan jag se att jag ibland har problem att inte göra någonting, att slappna av, och att ta en kväll för mig själv där jag inte gör någonting speciellt, utan istället vill jag gärna fylla varje vaken sekund i mitt liv med någonting viktigt, med någonting som betyder något, med någonting där ”jag gör nytta” och där jag ”producerar”. Jag kan även se hur detta återspeglar sig i hur jag ser på hushållsarbete, matlagning, att vara med vänner, at koppla av, för alla dessa aktiviteter brukar jag se som mindre värda än de aktiviteter som har att göra med hårt arbete, slita, och att producera – att bara lata sig och inte göra någonting det är tydligen i min sinnevärld det värsta av brott som kan begås.

I min ungdom var jag tvärtemot, då hade jag en förmåga att absolut koppla av, och inte göra någonting – detta var dock inte stödjande på något sätt, för när jag inte gjorde någonting, ja, då komprometterade jag min framtid, min åtaganden, och ansvar, och i slutändan blev min apatiska livsstil fylld av konsekvenser – problemet med min nuvarande livsstil är dock jag att polariserat mig själv – från att vara apatisk till att vara som en duracellkanin – som konstant springer, gör någonting, aktiverar, reagerar, och motiverar.

Jag kan även märka detta i hur jag faktiskt tar mig an och går igenom projekt, det är en slags stress och snabbhet som genomsyrar vad jag gör, att jag vill bli klar och ta mig till nästa projekt, jag vill inte stanna kvar i detta projekt, jag vill vidare, framåt och expandera – in i framtiden.

Så, i denna blogg ska jag arbeta med denna synen på att inte göra någonting, och med de fördömanden jag lokaliserat inom mig som skapar denna ilskan och frustrationen så fort jag lägger märke till någonting jag anser vara lathet och apati.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma lathet och apati, och se detta som oförlåtliga synder som måste bekämpas, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mitt förflutna och hur jag agerat och levt tidigare, vari jag har fördömt min livsstil som bestod till mesta dels av apati och lathet såsom att vara dålig, värdelös, och någonting som jag konstant måste hålla i minnet så att jag kan bekämpa detta varje dag, och varje dag göra så mycket som möjligt för att undvika att vara lat, undvika att vara apatisk, undvika att vara trött och att hela tiden hitta på någonting viktigt att göra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig själv och mitt förflutna, och att se min tidigare livsstil såsom att ha varit mycket dålig, och någonting som jag konstant måste se tillbaka till och undvika, så att jag aldrig någonting försätter mig själv i en sådan mental position att jag är lat, att jag är apatisk och att jag inte gör någonting – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sträva, och kämpa efter att varje dag göra mitt yttersta, utifrån en utgångspunkt av ångest, och rädsla för att jag annars kommer att falla in i ett mönster av att vara lat och apatisk

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att reagera i ilska och frustration när jag ser människor som jag tycker och anser vara lata och apatiska, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i och som en inre konflikt, där jag hela tiden försöker bli mer, försöker vara bättre, försöker ta på mig själv mer ansvar, göra mer, använda tid mer effektivt, och vara mer aktiv – således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte låta mig själv ta tid för mig själv där jag inte gör någonting speciellt, där jag bara ligger och vilar, där jag läser en bok, och där jag gör någonting som inte har något annat syfte än att jag tar det lugnt och låter mig själv slappna av och göra någonting som jag tycker om och tycker är behagligt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att uppleva och röra mig själv i en konstant stress och ångest inför att jag kommer att förlora tid, jag kommer att förlora något viktigt, om jag inte i varje ögonblick strävar efter att uppnå någonting mer, klara av någonting, slutföra någonting, framföra någonting, göra någonting som har tyngd, värde och substans, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte låta mig själv ta tid för mig själv, där jag inte gör någonting av någon speciell vikt, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna skuld och ångest när jag bara tar tid för mig själv, och gör någonting som jag tycker är behagligt eller skönt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna skuld och ångest när jag inte gör någonting speciellt, när jag bara ligger i min säng och andas, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hela tiden uppleva det som om att jag måste aktivera mig själv, röra på mig själv, göra någonting mer, utveckla mig själv, bli bättre, starkare, och mer – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig själv, när jag gör någonting som inte har något större, eller högre, eller bättre värd, än att jag tar tid för mig själv, lägger mig ned och läser en bok, eller att jag går ut och går i skogen, för att jag tycker det är behagligt och roligt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att konstant vara på jakt efter någonting mer, efter någonting bättre, efter någonting mer, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte utan skuld och ångest, kunna lägga mig ner och slappna av, titta på en film, eller läsa en bok, göra någonting som inte har någonting mer utveckling, och expansion att göra, göra någonting som inte nödvändigtvis förbättrar mig eller gör mig mer, utan någonting som jag tycker är roligt, och som jag gör för min egen skull och inte för någon annans skull, och inte för att förbättra mig själv, göra mig själv starkare, bättre, eller mer effektiv i min värld

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid fördömanden, ilska, skam och skuld inför hur jag i min ungdom lät mig själv fullständigt släppa taget, och glida ner i apati och lathet, och sträva runt utan någon riktning, utan något mål, utan att ha något att gå mot – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ett andetag, föra mig själv tillbaka hit – och förlåta mig själv för att jag fördömt mig själv, och varit hård gentemot mig själv för att jag tillåtit att min ungdom på sätt vis kastats bort genom att jag inte beslutat mig för att göra något meningsfullt och betydelsefullt med mitt liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att polarisera mig själv, och tillåta mig själv att existera i en slags konflikt inom mig själv gentemot mitt förflutna, där jag nu i vuxen ålder, hela tiden försöker rätta till och ändra på min ungdom genom att göra mer, genom att kämpa hårdare, genom att bli bättre, genom att utveckla mig själv, genom att ge järnet, genom att försöka bli starkare, och skapa mer, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det inte är någon hållbar lösning att existera i en sådan polaritet, utan att jag genom att gå in i och som denna formen av stress, och ångest, faktiskt skapar konsekvenser för mig själv – och att lösningen är att balansera mitt liv, så att jag tar ansvar för min framtid, tar ansvar för vad jag ser måste göras, men att jag inte tillåter och accepterat mig själv att gå in i och som en stress, och ångest, där jag hela tiden upplever och känner det som om att någonting mer måste göras, någonting mer måste skapas, någonting mer måste utvecklas

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gentemot mig själv bli en fanjunkare, någon som konstant skriker på mig själv att pressa mig själv, röra på mig själv mer, göra mer, utveckla mer, ta mer beslut, göra mer inför framtiden, skapa mer, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att i detta glömma bort mig själv, glömma bort vem jag är, glömma bort att för att vara effektiv måste jag ta hänsyn till mig själv och låta mig själv, då och då, ta tid för mig själv där jag inte gör någonting annat än att slappna av, ta det lugnt, och helt enkelt ta lite tid för mig själv och göra någonting som jag tycker är roligt, trevligt och givande

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå hur jag har fördömt punkten att ta tid för mig själv, och att jag nu ser detta som någonting otroligt dåligt, någonting vämjelsefullt, någonting som jag absolut inte under några omständigheter borde tillåta mig själv att göra, för tydligen borde jag konstant och i varje andetag vara på jakt efter någonting mer, ha ett högre syfte i mina tankar, där varje sak jag gör, den gör jag för ett speciellt syfte, och för att skapa ett visst resultat som kommer uppenbara sig i framtiden någon gång, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att leva HÄR – med mig själv – med min kropp – och att förstå att visserligen finns det en framtid att ta hänsyn till, men det som är riktigt och faktiskt existerar HÄR i varje ögonblick – och att leva HÄR är således att leva på riktigt – varför det på sätt och vis är en slags falskhet att leva med en framtid i mitt sinne hela tiden, eftersom jag då aldrig tillfullo är här och lever här i enhet och jämlikhet med denna fysiska verklighet och min mänskliga fysiska kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt och kontrollerad av en ”jaktpersonlighet” – i vilken jag konstant är på jakt efter någonting mer, efter någonting bättre, efter ett bättre resultat, ett bättre utflöde, någonting förmer – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit – och se, inse och förstå att jag genom att gå in i och som denna jaktpersonlighet faktiskt försummar min faktiska och direkta verklighet, jag försummar min kropp och jag försummar att ta hänsyn till att min kropp inte är någon robot som kan följa min minst vink, och göra precis som jag vill, utan att min robot är en organisk enhet som måste beaktas såsom en individ med behov och egna krav för att denna ska må bra; således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta min kropp för given – och att ta mitt andetag för givet – och att ta mig själv för given – istället för att tillåta och acceptera mig själv att leva HÄR – i enhet och jämlikhet med och som min mänskliga fysiska kropp – här i varje andetag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma förmågan att slappna av, och släppa saker och ting, och bara låta en själv göra ingenting, låta en själv slappna av, och göra någonting inte för något annat syfte än att slappna av, ta det lugnt, och låta en själv vara bekväm – således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta hänsyn till min kropp i enhet och jämlikhet – och när jag tar beslut om vad jag ska göra, eller inte göra, att då även ta i beaktande hur min kropp mår, och vad min kropp behöver, och inte bara tänka på hur jag ska utveckla mig själv, hur jag ska nå framgång, och bättra mig själv

Självåtaganden

När jag märker att jag vill ta beslut, röra mig själv och motivera mig själv utifrån en stress och ångest reaktion, utifrån att känna det som om att jag inte kan slösa en enda minut i mitt liv, utan jag måste använda varenda sekund, och minut, till att vara effektiv, och till att skapa mitt liv till att bli någonting mer, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår hur det begränsar mig att leva och uttrycka mig själv utifrån denna utgångspunkt, och hur jag faktiskt skadar både mig själv och min kropp genom att inte ta dessa punkter i beaktande när jag tar beslut; således åtar jag mig själv att beakta mig själv och min kropp när jag tar beslut om vad jag ska göra och hur jag ska leva – och således balansera mitt liv – så att jag låter mig själv – då och då – när detta behövs – koppla av – släppa allting – och inte göra någonting som har ett speciellt och betydelsefullt innehåll

När jag märker att jag fördömer mig själv, och går in skuld, och ångest, när jag tar det lugnt, när jag slappnar av, och inte gör någonting speciellt, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår hur jag begränsar och håller mig själv tillbaka inom mig själv, genom att inte låta mig själv, då och då, inte göra någonting för någon annan anledning än att det är bekvämt, behagligt och roligt, någonting som jag tycker om att göra; således åtar mig själv att då och då, utan skuld, utan ångest, och utan att fördöma mig själv, koppla av, och inte göra någonting annat ligga och andas, kolla på en film, och ta det lugnt, helt enkelt eftersom jag tycker det är behagligt, roligt och skönt

 

Enhanced by Zemanta

Dag 312: Ilska, vad är det egentligen?

Ilska, vet vi verkligen vad det är? Alltså, rent tekniskt, vad består ilska av, hur uppstår det, varför uppstår det? Nej, naturligtvis vet vi inte det, eftersom vi i vårt liv inte fått någon effektiv utbildning om vad sinnet egentligen är för någonting, hur det fungerar, hur vi skapar emotioner och känslor inom oss själva, hur vi tänker, varför vi tänker – ingenting av detta vet vi människor någonting om.

Lyckligtvis finns det dock de som har utforskat detta spektrum av det vi kallar människans inre verklighet, och idag ska jag använda mig själv av en intervju som jag köpt på EQAFE, som behandlar och ger information om en viss typ av inre mental skapelse, nämligen ilska.

Bakgrunden till detta är att jag idag hade en episod av ilska, en stark upplevelse som kom upp inom mig och som jag inte effektivt i ögonblicket lyckades stoppa, utom som istället tog kontroll över mig och agerade i mitt ställe – det är naturligtvis inte acceptabelt, varför jag tog beslutet att utforska denna ilska, och ge lära mig själv om vad ilska faktiskt är.

Det första man bör göra då man arbetar med ilska, är att först hantera ens förhållande gentemot ilska. Problemet är nämligen att vi människor skapa en idé om att ilska ger oss makt, ger oss styrka och ger oss förmåga att vara mer auktoritativa – och detta är ett problem eftersom ilska faktiskt inte gör någonting annat än att försätta oss i en komprometterande situation, där vi faktiskt inte tar beslut, utan ilskan bestämmer åt oss.

I dagens blogg kommer jag alltså att hantera mitt förhållande gentemot ilska och genom självförlåtelse släppa taget om detta förhållande, och med hjälp av självåtaganden sedan ta ett nytt beslut om vem jag är i förhållande till ilska.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att ilska gör mig mäktig, gör mig stark, gör mig auktoritativ, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa ett förhållande gentemot ilska, där jag tror, tycker och tänker, att ilska ger mig någonting, att ilska ger mig substans, ger mig form, och ger mig kraft – och jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att ilska endast är en energi, en upplevelse som dyker upp inom mig, och som inte har någonting med faktisk styrka, faktisk makt, och faktisk möjlighet för mig att avgöra och bestämma vem jag är i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid ett förhållande gentemot ilska, där jag definierar och ser ilska såsom min medhjälpare, och min assistent, som tar mig genom livet, och hjälper mig att tydligen stå upp för mig själv, och hjälper mig att hantera svårigheter, och situationer som jag känner mig obekväm inför, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att ilska inte gör mig stark, utan ilska gör mig besatt och förlorad i och som en upplevelse, där jag inte har någon dirigerande makt, utan allt som händer är att jag följer efter en upplevelse som dyker upp inom mig och som tar mig med på en resa vart än denna upplevelse vill

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa ett förhållande gentemot ilska där jag tror att då jag blir arg så blir jag auktoritativ, jag blir stark och jag blir mäktig, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro och tänka att jag behöver ha ilska i mitt liv för att kunna göra en effektiv skillnad för mig själv, för att kunna ta beslut och hantera relationer med andra i min värld – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag genom att hålla kvar vid ilska begränsar mig själv, och låser fast mig själv i en illusorisk upplevelse som inte har någonting att göra med att ta ansvar och leva ordet makt här i faktisk mening

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att jag genom att låta sinnet styra vem jag är, och låta mig själv ha och skapa ett förhållande gentemot ilska såsom att jag tror att ilska gör mig stark, att jag därigenom kompromissar med mig själv och jag överlåter min makt till en upplevelse, och att jag i princip säger inom mig själv att ”jag vet inte vad jag ska göra” och ”jag vet inte hur jag ska leva” – så kan du göra detta för mig istället ilska?

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ge mig själv över till ilska i tron att jag inte utan ilska kan leva och stå som makt och auktoritet – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in och som en upplevelse av saknad, och hjälplöshet, när jag inte kan luta mig själv gentemot en upplevelse av ilska för att hantera en situation

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att släppa taget om ilska i tron att jag därigenom även släpper taget om min förmåga att vara kraftfull, vara direktiv, och vara dirigerande i mitt liv – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag genom att hålla kvar vid denna idén om att ilska ger mig kraft att ta beslut och riktning i mitt liv, faktiskt gör mig själv oförmögen att agera och besluta på en egen riktning i mitt liv utan att det finns någon energi inom mig själv om säger att jag borde ta en sådan riktning, att jag borde röra mig i ett sådant håll, att jag borde agera

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att jag behöver ha ilska för att kunna agera, för att kunna ta beslut, och för att kunna stå upp inom mig själv – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå hur mycket denna idén begränsar mig, och att det är uppenbart att beslutet att stå upp inom mig själv inte handlar om vad jag upplever, utan det handlar om mitt beslut, om vem jag beslutar att jag är, om hur jag beslutar att jag ska leva, om vilka ord jag beslutar att jag ska stå vid och som i ett ögonblick; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ett andetag och ovillkorligt släppa taget om mitt förhållande med rädsla, och förstå att jag är fortfarande här, jag är inte beroende av ilska för att leva, jag är inte beroende av ilska för att röra mig själv, jag är inte beroende av ilska för att ta beslut och agera i och som denna världen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa ett förhållande gentemot ilska, där jag tror att jag måste ha, och jag behöver ha ilska med mig i mitt dagliga liv annars kommer jag falla samman, jag kommer att som en pappdocka trilla ihop eftersom jag tydligen förlorat det stöd, den kraft jag behöver för att ta mig själv igenom mitt liv; således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera orden makt, auktoritet, kraft och styrka i förhållande till ilska och frustration, och tro att jag behöver ha ilska inom mig själv som en konstant upplevelse för att jag ska kunna ta några beslut i mitt liv, och för att jag ska kunna göra någonting med mitt liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa ett förhållande till ilska, där ilska har blivit min motivation, där ilska har blivit min musa, som ger min inspiration, som ger mig driv och som ger mig kraft – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stå som denna kraften och styrkan som ett beslut av mig själv och som mig själv, ett beslut som jag lever eftersom det är sunt förnuft, eftersom det är logiskt och det fungerar – och inte därför att jag har en viss typ av energi som driver mig framåt, och som gör att känner det som om att jag ”måste fortsätta” för att klara av och kunna hantera mitt liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ge min makt över till ilska och ge min motivation över till ilska, att ge min förmåga att ta självmotiverade beslut över till ilska, och att tro att endast med ilska kan jag vara en kraft att räkna med i denna världen, för tydligen, endast när jag håller fast vid ilska och frustration blir jag stark, blir jag effektiv, blir jag verkningsfull; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stå som denna punkt av att vara stark, kraftfull och verkningsfull som mig själv – där jag definierar dessa ord praktiskt och jag därefter lever dem praktiskt som mig själv här

Självåtaganden

Jag åtar mig själv att ovillkorligt släppa taget om mitt nuvarande förhållande gentemot ilska, och förstå att ilska inte ger mig makt, styrka, auktoritet eller driv – ilska är bara en energi och ingenting mer eller mindre

Jag åtar mig själv att omdefiniera ordet makt och inte längre koppla detta ord i förhållande till energin ilskan, utan istället omdefiniera ordet till att ha en praktisk och effektiv betydelse som ger ett utflöde såsom en värld och ett leverne som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att släppa mitt förhållande med ilska och ovillkorligt och objektivt arbeta med ilska och sluta ha ett personligt förhållande med ilska där jag rättfärdigar ilska i tron att jag behöver ilska för att kunna vara verksam och effektiv i denna världen – jag stoppar detta och tar mig själv tillbaka till det som är praktiskt och funktionellt och som inte baseras på energi – nämligen mig själv fysiskt här i varje ögonblick

Enhanced by Zemanta

Dag 111: Den Personliga Konflikten (Del 1)

De nästföljande bloggarna kommer behandla karaktären att “ta saker och ting personligt” – och framförallt vara inriktad på hur denna upplevelsen spelar ut sig själv i konflikter. Det kommer med största sannolikhet att bli en lång serie, med tanke på hur mycket denna upplevelsen ockuperar mitt medvetande under mitt dagliga leverne – och strukturen på serien kommer vara så att jag först i en blog går igenom alla punkter med självförlåtelse – för att i nästa blog skriva självåtaganden – och i denna blog börjar jag därför med självförlåtelse.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda min partners ilska, och inre konflikt som en ursäkt att gå in i och existera som offerkaraktären – och såsom en ursäkt att skapa och generera emotionella upplevelser inom och som mig själv där jag tycker synd om mig själv – och där jag känner det som att hela världen är emot mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig maktlös, och hopplös inför situationen när min partner blir arg – eftersom jag känner och upplever det såsom att det inte finns någonting jag kan göra – för om min partner har beslutat sig för att hålla kvar vid sin upplevelse så finns ingenting jag kan göra – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat att låta min partner upplevelse influera mig – och skapa reaktioner inom och som mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda sorg, och underlägsenhet som en metod att gömma mig själv ifrån mitt ansvar för mig själv – där jag använder denna typ av upplevelser för att skapa illusionen inom och som mig själv att det inte är fel på mig – utan att det är fel på någon annan – och att upplevelsen jag har inom och som mig själv inte handlar om mig, utan handlar om någon annan – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra mig själv hemmastad i denna offerkaraktär – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att ta min makt tillbaka – att korrigera mig själv och att stoppa mina upplevelser inom och som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa upplevelser och reaktioner i förhållande till min partner av hopplöshet och maktlöshet – och när min partner blir arg och frustrerad – att genast gå in och existera såsom denna maktlöshet och hopplöshet – och tänka inom mig själv att det inte finns någon lösning, och att det inte finns någonting att göra – och att jag lika gärna kan ge upp eftersom jag inte kan dirigera denna punkt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att anklaga min partner för att min partner inte stoppar sig själv – och vara arg och frustrerad gentemot min partner – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta mig själv influeras av och som min partners emotioner  – och att jag faktiskt tillåtit och accepterat mig själv att ta beslutet inom och som mig själv att ta mig själv an min partners och bli påverkad av min partners emotioner – och skapa mig själv i förhållande till min partners upplevelse – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ett djupt andetag – och att föra mig själv tillbaka hit – och att inte tillåta och acceptera mig själv att bli influerad av min partner

Jag förlåter mig själv mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli desperat – och att uppleva mig själv fullständigt maktlös och underlägsen gentemot min partner när min partner blir arg – och att känna det som att det enda sättet för mig att överkomma denna upplevelsen inom och som mig själv är genom att bekämpa min partner – och kväda min partner – och få bort min partners ilska – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att stå stabil här i och som ögonblicket – och att jag tillåter och accepterar mig själv att applicera mig själv HÄR

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda min partners tendens att gå in i ilska, och frustration för att generera en upplevelse inom och som mig själv av ogillande gentemot min partner – där jag inom mig själv medvetet går in i tankar, och upplevelser av att inte vilja vara med min partner – av att vilja undvika min partner – av att vilja inte prata med min partner – av att vilja bestraffa min partner – av att vilja få min partner att känna sig ledsen och skyldig, så att jag därigenom kan känna mig som en vinnare – och ställa mig själv såsom herre på täppan

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ogilla min partner – eller faktiskt – projicera mitt ogillande som jag skapat och genererat inom och som mig själv i offerkaraktären – gentemot min partner – där jag genom att skapa en upplevelse, och ide av mig själv såsom att vara maktlös, och hopplös – har tillåtit och accepterat mig själv att för att stötta och bygga min offerkaraktär – har genererat en upplevelse inom och som mig själv av ogillande – och ilska – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att detta är min skapelse – och har ingenting med min partner att göra – utan min partner är enbart den punkten i min värld som jag använder för att generera och skapa en upplevelse inom och som mig själv av ogillande och frustration

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att leva mitt liv i och som karaktären av att ta saker och ting personligt – och sedan göra mig själv ett offer gentemot min karaktär, och upplevelse av att ta saker och ting personligt – och sedan använda min offerkaraktär för att anklaga andra för att jag existerar – lever och uttrycker mig själv såsom offerkaraktären – och för att jag har en upplevelse inom och som mig själv av att ta saker och ting personligt – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda andra människors emotionella reaktioner för att sabotera för mig själv och för att generera emotionella upplevelser och känslomässiga upplevelser inom och som mig själv – som jag inte tar ansvar för – för tydligen kan jag inte hjälpa att de existerar inom och som mig själv eftersom jag är ett offer – och eftersom jag inte kan göra någonting åt att jag tar saker och ting personligt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte sluta spela spelet – och att inte skicka tillbaka passningen utan istället förlåta att passningen existerar – och förlåta den andra spelaren såsom som mig själv för att vara besatt av spelet – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att existera, och leva såsom en svart hål – som inte kan bli berörd – som inte kan bli störd – som inte kan bli påverkad – som inte på något sätt kan rubbas på grund av vad som pågår i denna världen eftersom jag känner mig själv fullständigt – och jag vet vem jag är såsom mig själv – HÄR – denna fysiska kroppen är jag – såsom andetaget en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli ledsen, och känna mig personligen smädad i konflikter – och känna och tycka – att om jag inte får säga någonting i en konflikt – om jag inte får skrika och vara arg – så betyder detta att jag har en rätt att vara arg, och frustrerad på personen som jag är i en konflikt med – och att jag har rätt att hålla fast vid min upplevelse av mig själv såsom att uppleva mig själv personligen smädad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av att tycka synd om mig själv när jag varit i en konflikt – genom att i mitt sinne – konstant repetera och återspela scenen i vilken jag kände och upplevde det som om en annan person smädade mig och personligen attackerade mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att njuta av att kunna hålla kvar vid en upplevelse inom och som mig själv av att känna mig smädad och personligen attackerad – eftersom jag då inte behöver ta ansvar för mig själv – och eftersom jag kan manipulera andra människor att tycka synd om mig för den upplevelsen vilken jag befinner mig i – som jag tydligen inte skapat själv utan som någon annan skapat åt mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag befinner mig själv i en konflikt med en annan – att utnyttja detta tillfället för att gå in i och existera såsom en offerpersonlighet – där jag kommer hålla kvar vid detta konfliktögonblicket inom och som mig själv – och konstant återspela det – och använda det såsom ett vapen gentemot den person jag var i en konflikt med – som jag hela tiden kan ta upp inom mig och visa personen ifråga – här titta här, titta vad du gjorde mot mig! Fy skäms!

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda vad jag uppfattar såsom ”orättvisa konflikter” för att sabotera för mig själv – genom att jag går in i en offerkaraktär – och sedan utifrån denna offerkaraktären anklagar personen som jag var i en konflikt med och säger att allting är denna personens fel – jag har inte gjort någonting – och på grund av denna personen upplever jag mig själv nu som skit – och på grund av denna personen kommer jag nu att överge alla mina punkter av ansvar i mitt liv, och helt sabotera för mig själv i alla mina åtaganden – eftersom jag upplever mig själv som skit – vilket tydligen inte är någonting som jag själv skapat – utan någonting som denna personen skapat

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja känna mig ledsen, och nerstämd – så att jag ska kunna ”bryta ihop” – i tron att endast när jag ”bryter ihop” kan jag slappna av och släppa allting jag upplever inom mig själv – istället för att se, inse och förstå att applikationen av att ”bryta ihop” endast är ett försök av mig själv att manipulera mig själv till att tro att vad jag upplever såsom svårt, och jobbigt inom mig själv faktiskt finns på riktigt – och faktiskt existerar inom och som mig själv – istället för att se, inse och förstå – att denna ”tuffa upplevelsen” inom mig faktiskt inte är riktig – vilket jag kan bevisa för mig själv genom att applicera självförlåtelse på de tankar – och de inre monologer som jag använt för att ackumulera upplevelsen inom och som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag är i en konflikt – att ta det personligt, och känna mig skadad – och sårad när en annan person är arg – och uppleva mig själv som att jag ”måste rädda situationen” – för att i detta tydligen rädda mig själv – istället för att se, inse och förstå att konflikter är fullständigt harmlösa, och ofarliga – och att jag inte behöver ta det faktum att någon är arg personligt på något sätt och vis – eftersom jag kan släppa min upplevelse av och som mig själv här – och återvända till mitt andetag och applicera mig själv fysiskt här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja hålla kvar vid min upplevelse av mig själv att känna mig sårad, och smädad, och skadad – i tron att detta ger mig ett övertag mot människan som jag upplevde mig själv i en konflikt med – eftersom jag kan nu visa mot denna människan hur otroligt sårad jag blev, och hur otroligt besviken jag blev – och vilket stort brott mot mig denna människan gjort som försatt mig i en sådan kompromissande upplevelse inom och som mig själv; istället för att se, inse och förstå att jag har skapat denna upplevelsen av att känna mig sårad – jag har skapat upplevelsen av att känna mig skadad – jag har skapat upplevelsen av att ta det hela personligt – och att allt jag upplever är enbart en idé av hur jag borde uppleva konflikter – som jag kopierat från mina föräldrar när jag sett dem bråka och skrika på varandra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att det är irrelevant huruvida någon annan ändrar sig själv – och slutar vara arg på mig – för vad som är relevant är att jag tar tag i min upplevelse av att känna mig sårad, och smädad – och skadad – och att jag släpper mig själv fri från att existera i och som en besatthet av att känna mig själv skadad – och istället tillåter och accepterar mig själv att leva, och uttrycka mig själv här i varje ögonblick – för min egen skull – eftersom det är självklart så pass mycket roligare att uppleva mig själv här – stabil och tyst inom mig själv – än att gå omkring i en begränsad energiupplevelse av att känna mig skadad, sårad, och smädad, och personligen attackerad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla fast vid en upplevelse av och som mig själv att känna mig personligen förnärmad och attackerad när någon blir arg på mig – och genast i ögonblicket då någon blir arg på mig – att dra efter andan och liksom förbereda mig på att: ”helvete, nu kommer det” – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att se, inse och förstå att konflikter är fullständigt ofarliga – och att jag inte kan förlora mig själv – att jag inte kan uppleva mig själv sårad, eller förnärmad – om jag inte tillåter och accepterar mig själv att gå in i en sådan personlighet – utan istället att jag står kvar här såsom mitt andetag – en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta tillbaka min upplevelse av mig själv i konflikter till mig själv – utan istället vilja och inom mig själv förespråka att min upplevelse av mig själv – såsom att jag känner mig sårad och illa tilltufsad – är riktig, och den är en fysisk upplevelse som den andra människan har skapat inom mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara beroende av att vara ett offer som reagerar och som går in i upplevelser – och att hålla kvar vid reaktioner när jag varit i en konflikt – och att istället för att ta ansvar för mina reaktioner – att istället vilja ändra på en annan så att de aldrig ska gå in i en reaktion mer – så att jag inte ska behöva skapa mig själv såsom offerkaraktären

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när en annan person talar i ilska och frustration – att inom mig själv genast reagera i rädsla – och uppleva situationen såsom ”seriös” – och såsom att ”jag måste vakta min tung, och verkligen vara på bettet nu” – i tron att nu jävlar börjar en konflikt, och då hänger mitt liv på en tråd – istället för att se, inse och förstå att en konflikt är inte farlig – en konflikt behöver inte vara någonting annat än hur jag upplever mig själv här i och som andetaget – där jag andas ut och in – och litar på mig själv – att jag är stabil och tyst inom och som mig själv och att jag inte går in i någon slags karaktär av att försöka undvika konflikten – tona ner konflikten – och att få konflikten att försvinna

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag är i en konflikt – att agera och uttrycka mig själv från en utgångspunkt av och som rädsla – såsom rädslan för att konflikten ska fortsätta – och därigenom förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att uttrycka mig själv från en utgångspunkt av att vilja kväda konflikten – där jag försöker tala ”resonabelt” och vara ”tillmötesgående” – och jag försöker vara det sunda förnuftets ledstjärna – men där allting faktiskt har att göra med att jag är skiträdd och vill helst av allt bara att allt ska bli lugnt och förutsägbart återigen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta det gå ut över min partner att jag ännu inte effektivt lyckats transcendera och stoppa reaktioner i konflikter – och p g a jag inte genast applicerar självförlåtelse på dessa punkter utan spenderar en stor del av min tid med att ljuga för mig själv – och säga att jag inte har någon inre upplevelse – att därmed skapa ett motstånd mot att vara med, och kommunicera med min partner – och på så vis assistera att försätta min partner i en upplevelse av och som skuld – som inte på något sett tjänar till assistera och stötta min partner att ta sig själv ut ur sitt sinne – att stoppa energi, och tankar och leva här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag är i en konflikt – och jag märker att jag reagerar – att då inte andas – och inte kommunicera förens jag är tyst och stabil inom och som mig själv – och inte försöka dirigera punkten, utan istället använda ögonblicket till att observera inom mig själv huruvida jag fortfarande har reaktioner eller upplevelser – och när konflikten är med min partner – att helt enkelt säga att detta har inget att göra med mig och att självförlåtelse är den enda lösningen – och sedan inte mer kommunicera med min partner från en utgångspunkt av och som ilska – såsom anklagelse – vilket resulterar i och som en konflikt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte dirigera mig själv då jag möter en konflikt med min partner – genom att helt enkelt stadga – och säga inom mig själv att jag vill inte medverka i denna diskussionen – och sedan helt enkelt inte tala – och inte passa bollen tillbaka – utan vänta på att min partner lugnar ner sig och sedan tala med min partner – eller helt enkelt gå därifrån

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta mig själv lockas in i konflikter – när någon efter att jag sagt någonting – sedan säger ”det sista ordet” – gentemot vilket jag känner att jag nu måste retaliera för att återta min pondus och för att visa att jag har det bästa perspektivet – jag har rätt och jag vet exakt vad detta handlar om – istället för att se, inse och förstå – att när reaktioner är i görningen så är det man pratar om aldrig relevant – utan bara en sorts ursäkt för att man ska få uppleva sig själv i en reaktion och ha något tillsynes substantiellt att prata om – men rent faktiskt så har diskussionen ingenting att göra med praktiska åtaganden och insikter och lösningar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av att försätta mig själv i en underlägsen offerposition i konflikter – genom att tänka, och uppleva mig själv såsom att ”någonting farligt händer mig” – och att jag därför måste hålla mig själv tillbaka och absolut inte visa någon som helst svaghet – och jag måste spänna mig och vara fullständigt beredd på att kasta av mig själv alla slags anklagelser och inunsiationer – istället för att se, inse och förstå – att en konflikt är inte farlig, och det finns ingenting som jag kan förlora i en konflikt – det finns således ingenting att skydda mig själv mot och därav är hela min persona som jag skapat i förhållande till konflikter fullständigt irrationell och utan all slags verklighetsförankring – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att förankra mig själv i verkligheten – genom att tala och uttrycka mig själv HÄR – utan att förbereda mig själv – utan att tänka – och utan att uttrycka mig själv såsom en reaktion, och upplevelse i förhållande till konflikten – utan istället uttrycka mig själv här – en och jämlik

Dag 100: Konflikträdsla

I hundra dagar har jag nu skrivit självförlåtelse, och självkorrigerande åtaganden – och effekten av detta märker jag tydligt i hur jag upplever mig själv. Jag är mycket mer stabil, och tyst inom mig själv – jag har inte alls lika många tankar, och upplevelser som när jag började, och jag kan mycket ofta – då upplevelser eller tankar kommer upp inom mig – korrigera mig själv omedelbart.

Jag känner mig mycket mer avslappnad, och lugn – och jag märker att jag är mycket lugnare i hur jag går min process; jag går lite varje dag – en liten punkt korrigerar jag, och sedan nästa dag ytterligare en – jag går tålamod, och låter min process och självförändring ta den tid som behövs. Jag har insett att det inte är någon tävling, och att jag inte behöver bli klar så snabbt som möjligt, eftersom min process är någonting jag går för resten av mitt liv.

Till de som läser denna bloggen, och som ännu inte själva börjat skriva, kan jag bara rekommendera att börja så snart som möjligt – att var eller varannan dag sätta sig ned och gå igenom vad man upplever inom sig själv är någonting som skapar stabilitet, och lugn, och är en gåva som alla borde ge till sig själva.

Idag ska jag arbeta med konflikträdsla, och hur jag upplever mig själv inom och som konflikt, eftersom det är en punkt som kommit i mig själv idag:

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när en annan människa är arg på mig, att gå in i ångest, och nervositet – och inom mig själv försöka hitta lösningar, och sätt jag kan vara på, och uttrycka mig själv på för att lugna ner den andra människan, och därmed försöka få bort konflikten

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag reagerar i fruktan, och ångest då en annan människa är arg eller frustrerad – att vara rädd för att vad jag upplever inom och som mig själv ska synas utåt, i rädslan för att människan som är arg ska se detta, och anmärka på detta

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna och uppleva mig själv underlägsen när någon är arg på mig – och uppleva mig själv såsom att jag måste skydda mig själv, och hitta lösningar så att jag ska kunna fly undan vad jag upplever att denna människa gör mot mig – såsom att attackera mig, och ”skada mig” – istället för att se, inse och förstå att ilska i sig självt inte är farligt, och kan inte påverka mig om jag inte tillåter och accepterar att ilskan påverkar mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att människor ska bli arga, i fruktan, och ångesten inför att bli illa omtyckt – istället för att tillåta och acceptera mig själv att se, inse och förstå att det är inget farligt med att vara illa omtyckt, och det kan inte påverka mig om jag inte tillåter och accepterar mig själv att låta det påverka mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när någon blir arg eller frustrerad i min omgivning, att automatiskt reagera i ångest och rädsla – och automatiskt inom mig själv börja tänka hur jag kan ta mig ur denna situation, och vad jag borde göra, och hur jag borde agera – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att andas, att vara lugn, och att helt enkelt fortsätta att leva, och uttrycka mig själv här – en och jämlik som min mänskliga fysiska kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när en konflikt inträffar i min verklighet – och någon blir arg – att genast reagera och vilja vinna konflikten, och vilja få den andra människan att känna sig underlägsen mig; istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att dirigera konflikten på ett sådant sätt som är bäst för alla parter – där alla tas i beaktande

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att koppla ihop en upplevelse av obehag, och rädsla gentemot höga ljud – och därmed när någon skriker, eller beter sig oberäkneligt, och våldsamt i min värld, att genast uppleva mig själv rädd, och nervös – och inte riktigt veta vad jag ska göra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och nervositet så fort jag inte vet exakt vad andra människor ska göra, och hur andra människor kommer att agera mot mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att människor utan förvarning gör mig illa, eller försöker såra mig – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att lita på mig själv här, och stå stabil oavsett vad en annan säger, eller uttrycker – således inte vara rädd för vad som är oberäkneligt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skämmas, och känna mig förödmjukad när någon tittar på mig och härmar på ett ironiskt sätt – och i detta visar genom sitt kroppsspråk att de inte tycker om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest, och vara generad inför att uttrycka, och röra mig själv på ett sådant sätt i denna världen som kommer skapa uppmärksamhet hos andra människor – där andra människor tittar på mig, och frågar mig va fan det är jag egentligen håller på med; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förtrycka, och hålla mig själv tillbaka – i rädslan för att andra ska tycka jag är konstig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag upplever mig hotad av en människa – att i mitt huvud börja analysera, och prata om denna människan – för att på så vis försöka skapa en upplevelse av mig själv av att vara överlägsen den andra människan, och i kontroll över situationen – istället för att tillåta och acceptera mig själv att inte känna mig själv hotad, och underlägsen – utan istället andas, och stå kvar här en och jämlik med min mänskliga fysiska kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att i mitt huvud försöka återuppbygga en energi av lugn, genom att prata inom mig själv om situationen jag befinner mig själv i – och därmed existera inom mig själv såsom en analytiker, och en sorts beteendeforskare – och göra detta för att skapa en upplevelse inom mig själv av att vara överlägsen, och bättre än andra människor, så att jag inte ska känna mig rädd och underlägsen – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att leva här, och uttrycka mig själv här, och inte existera varken som överlägsen, eller underlägsen, utan istället leva, och uttrycka mig själv här en och jämlik som min mänskliga fysiska kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv, att när någon härmar mig, retar mig, eller anmärker någonting om mig – att automatiskt gå in i självfördömande, i självkritik, och börja fundera, och undra om den där människan som sa detta faktiskt har rätt – istället för att tillåta och acceptera mig själv att inte definiera mig själv utifrån vad andra känner och tycker, utan istället bli kvar här såsom min mänskliga fysiska kropp – en och jämlik

Jag åtar mig själv att när en annan blir arg på mig, och jag går in i nervositet, ångest, och rädsla – att genast stoppa mig själv, att ta ett djupt andetag och föra mig själv tillbaka hit – och viljesätta mig själv att inte tänka, och inte hantera situationen från en utgångspunkt av och som energi – utan kvarbli här och helt enkelt se vad som är bäst för alla och leva utifrån detta

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att ilska inte är någonting farligt – det är inte någonting jag måste gömma mig ifrån, det är inte någonting jag måste bekämpa, och det är inte någonting jag måste kväsa – ilska kan helt enkelt inte påverka mig om jag inte tillåter och accepterar att ilska kan påverka mig; således – när jag upplever mig själv underlägsen när någon är arg på mig – stoppar jag mig själv genast, jag tar ett djupt andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att leva och uttrycka mig själv HÄR en och jämlik som min mänskliga fysiska kropp

Jag åtar mig själv att inte frukta att vara illa omtyckt, och att se, inse och förstå att om jag hela tiden strävar efter, och på olika sätt försöker få andra människor att tycka om mig, att det är självbegränsande och håller mig tillbaka – eftersom jag aldrig är riktig, jag är aldrig här som mig själv – och kommer alltså aldrig skapa några riktiga relationer med människor eftersom jag hela tiden låtsas vara någon som jag inte är – och således åtar jag mig själv att leva och uttrycka mig själv här utan att kompromissa mig själv, eller försöka göra mig själv till

Jag åtar mig själv att när jag finner mig själv i en konflikt – att inte använda mitt huvud för att hantera konflikten, att inte tänka, och skapa idéer och tankar i mitt huvud om hur jag borde hantera konflikten – och istället åtar jag mig själv att lita på mig själv när en konflikt uppstår, och hantera konflikten här – en och jämlik som min mänskliga fysiska kropp

Jag åtar mig själv att när en annan människa reagerar på mig i ilska, och frustration – och det uppstår en konflikt – att då inte själv gå in i ilska, och frustration, och uppleva det som att jag måste vinna konflikten och få mitt perspektiv framfört, och istället åtar jag mig själv att inte reagera – att kvarstå här som mitt andetag, och röra mig själv i enhet och jämlikhet, och fokusera på att skapa en lösning som gynnar båda parter – som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att inte längre frukta oberäknelighet, och frukta att jag inte vet exakt vad som kommer hända i framtiden, eller hur andra människor kommer vara gentemot – och istället åtar jag mig själv att leva och lita på mig själv i här i varje ögonblick – och alltså inte vara rädd för att en människa utan att jag är förberedd ska bli arg på mig – eftersom jag vet att jag kommer stå stabil, och direktiv även i en sådan situation; således – när jag märker att jag blir rädd och känner ångest för att jag inte kan beräkna hur någon kommer agera – så stoppar jag mig själv, jag tar ett djupt andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att lita på mig själv oavsett vilken situation jag befinner mig

Jag åtar mig själv att inte känna och uppleva ångest och nervositet så fort jag inte vet exakt vad andra människor ska göra, eller hur andra människa ska agera mot mig – jag åtar mig själv att lita på mig själv oavsett hur människor är, och förbli stabil och lugn här i och som mitt andetag – och hantera alla situationer oavsett hur människor uttrycker, och upplever sig själv – här i och som mitt andetag – i enhet och jämlikhet där jag ser vad som är bäst för alla och agerar därutifrån

Jag åtar mig själv att inte känna mig generad och förödmjukad när någon härmar mig, eller retar, eller på ett retsamt, och konfronterade sätt påpekar någonting om mig; och istället åtar jag mig själv att inse, se och förstå att ingenting som andra gör, eller säger kan påverka eller styra mig – om jag inte tillåter och accepterar mig själv att bli styrd, och påverkad inom och som mig själv; och således – när någon påpekar, eller säger någonting om mig – och jag känner mig konfronterad, och förödmjukad – att genast stoppa mig själv – att ta ett djupt andetag och föra mig själv tillbaka hit till andetaget och leva, och uttrycka mig själv här – en och jämlik som min mänskliga fysiska kropp

Jag åtar mig själv att sluta förtrycka och hålla mig själv tillbaka runt andra människor, och därmed åtar jag mig själv att inte vilja och önska att andra människor ska tycka om, och hålla med mig om vad jag säger, och gör – eftersom jag uttrycker och rör mig själv för och som mig själv, och inte för att andra ska tycka om mig, och acceptera mig; således – när jag märker att jag tvekar, är rädd och generad inför att uttrycka mig själv – stoppar jag mig själv – jag tar ett djupt andetag och jag tillåter och accepterar mig själv att uttrycka mig själv här – avslappnat, och lugnt – i insikten om att det inte är något farligt när andra människor ser mig som konstig

Jag åtar mig själv att sluta mentalt prata i mitt huvud om hur andra människor är sämre än mig, och lägre stående än mig, och inte lika insiktsfulla och klara över vad som är viktigt i livet, när jag känner mig förödmjukad, och förnedrad av en annan – och jag åtar mig själv att istället se, inse och förstå att anledningen till att jag vill tänka och existera i och som denna typen av tankar är för att jag tillåter och accepterar mig själv att ta saker och ting personligt; och således åtar jag mig själv att inte längre ta saker och ting personligt – och när jag reagerar i att känna mig förnedrad, och förödmjukad – att genast stoppa mig själv, ta ett djupt andetag och föra mig själv tillbaka hit – och andas – och inte uppleva situationen på något sätt såsom personlig

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå att så fort jag har tankar i mitt huvud där jag försöker höja upp mig över andra, så betyder detta att jag upplever mig själv som underlägsen och försöker kompensera mig själv genom att tänka tankar där jag analyserar, och försöker hitta brister, och fel hos andra; således åtar jag mig själv att stoppa min upplevelse av mig själv såsom underlägsen – och när jag märker att jag går in i denna upplevelse såsom att vara underlägsen – att genast stoppa mig själv – att ta ett djupt andetag och föra mig själv tillbaka hit – och istället uttrycka mig själv här – en och jämlik med min mänskliga fysiska kropp i full självtillit

Jag åtar mig själv att inte definiera mig själv utifrån, och tänka om mig själv utifrån vad andra säger om mig, vad andra tycker om mig, utan jag åtar mig själv att förbli HÄR – en och jämlik med min mänskliga fysiska kropp; och således när någon säger någonting om mig, och jag börjar tänka på det – att genast stoppa mig själv – ta ett djupt andetag och föra mig själv tillbaka hit – och att istället leva mig själv här såsom självtillit – en och jämlik som min mänskliga fysiska kropp

Dag 22: Popularitet

Idag hade jag en reaktion då mina klasskamrater pratade om gamla förhållanden, och sex – jag upplevde i det ögonblicket rädsla. Rädslan som kom upp inom mig handlade om rädslan att bli sedd som svag, underlägsen, och bli retad av andra p g a av denna svagheten. Jag har upplevt denna rädsla tidigare i mitt liv också, jag minns när jag gick i 8:an, i grundskolan – mina kompisar satt och pratade om sex, och förhållanden – och min kompis delade med sig av att han nu hade blivit av med oskulden. Detta upplevde jag mycket rädsla gentemot, eftersom jag fruktade att jag nu ska bli attackerad såsom att vara en oskuld, och retad för att jag inte var mer erfaren vad det gäller sex.

Det är intressant att se hur stort värde som sex ges i vårt samhälle, och det är intressant att de personlighetstyper vi definieras som i skolan, i många fall blir definierade just utifrån hur mycket sex vi har haft, och därmed hur ”populära” vi anses vara. Jag minns att de populära i min skola, de hade alla haft mycket sex, de hade druckit mycket, de hade många vänner och de var därför stjärnor. De som inte hade haft sex, de som tyckte om att studera, de som hade hobbyintressen som inte var fokuserade runt sex, och alkohol, de var sedda som förlorare, och underlägsna.

Själv var jag en av dem som ville få bli sedd som populär, och jag drack, och sökte att få skapa ett förhållande, inte för att jag själv hade någon direkt lust att uppleva mig själv i ett förhållande med en annan, utan så att jag kunde säga till mina kompisar att jag hade ett förhållande. Snacka om att kompromissa med mig själv.

Det är faktiskt nördarna, det är de som har andra intressen de brinner för, de som brinner för studier, och de som inte deltar i denna tävling om vem som är populär, och vem som inte är populär, som faktiskt lär sig att leva effektivt, och lär känna sig själva. De spenderar tid med sig själv, de följer sina egna vägar och går bortom grupptrycket, och det är självklart dit jag med borde gått, men istället tog jag omvägen och valde att kompromissa mig själv, och slösade därför bort största delen av min ungdom på korkade saker såsom droger, kompisgäng, och alkohol.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att värdesätta och definiera mig själv utifrån hur många kompisar jag har, utifrån hur många människor som ser mig som en viktig del av deras liv, i tron och idén att om jag får definiera och se mig själv såsom populär, så betyder detta att jag är mer värd – istället för att se, inse och förstå att denna definition av värde som jag skapat är inte riktigt värde, utan falskt värde, i det att jag måste kompromissa mig själv för att känna mig själv värdefull – det är inte egenvärde utan självhat – därför lever jag istället värde som mig själv här, genom att tillåta och acceptera mig själv att gå min egen väg, att lyssna på mig själv, och gå bortom grupptrycket.

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att skapa mig själv bortom grupptrycket, att leva mig själv bortom grupptryck – att inse, se och förstå att behovet av att bli accepterad och validerad av en grupp, är i rent faktiska termer självhat manifesterat – eftersom jag genom att söka efter en grupp att acceptera mig, inte tillåter och accepterar mig själv att utforska mina intressen, att se vem jag är, att se hur jag föredrar att leva – således slutar jag att falla för, och dirigera mig själv utifrån en upplevelse av grupptryck

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna fruktan och ångest inom mig själv, att jag ska bli förlöjligad, hånad och bli sedd som underlägsen, när andra pratar om sex runtomkring mig – i fruktan att någon ska fråga mig någonting om sex, eller relationer – och att mitt svar därefter ska bli hånat såsom att inte varit ett tillräckligt häftigt, eller starkt svar – istället för att se, inse och förstå, att detta visar mig att jag definierat mig själv, värderat mig själv utifrån min sexualitet, såsom min idé av hur sexuellt erfaren jag är – istället för att tillåta och acceptera mig själv att leva här, och värdesätta mig själv i varje ögonblick, ovillkorligt av vad jag gjort, eller inte gjort i mitt förflutna – jag slutar söka efter att få bli accepterad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter, och vilja bli accepterad och definierad såsom cool av andra – att önska och vilja att när jag pratar eller uttrycker mig själv med andra, att andra ska ta ett intresse vid mig, och se mig såsom en häftig, stark och erfaren individ – och om detta händer, känna mig själv trygg, och säker i mig själv – istället för att se, inse och förstå att den tryggheten, den säkerheten, den upplevelsen jag har inom mig själv är inte riktig, utan enbart en känslomässig upplevelse skapad och stimulerad av hur min omgivning är – således förstår jag att om jag lever efter, definierar mig själv efter denna upplevelse, att jag då gör mig själv till en slav till min omgivning – jag tillåter inte mig själv att leva mig själv som en slav

Jag förlåter mig själv att vilja göra ett bra intryck på människor, att vilja att människor ska få ett positivt första intryck av mig – i rädslan och ångesten att om människor inte känner positivt för mig, att de istället ska känna negativt inför mig – i tron att om en människa känner negativt för mig, att detta då betyder att jag är värdelös och misslyckad, i tron att det är det absolut viktigaste som finns att vara omtyckt av alla i min värld – istället för att se, inse och förstå – att behovet av att bli omtyckt av alla i min värld är att kompromissa med mig själv, varigenom jag tillåter och accepterar mig själv att leva på ett sätt som inte är jag, endast för att få erkännande av andra – jag stoppar mig själv att söka erkännande av andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ljuga för mig själv, och ignorera mig själv i förhållande till vad slags projekt, och handlingar jag vill uttrycka och leva i min värld – genom att tillåta mig själv att leva handlingar, och projekt endast för att tillfredställa andra människors idé av mig, endast för att få andra att definiera mig som framgångsrik och stark – istället för att tillåta och acceptera mig själv att leva, och uttrycka mig själv såsom sådana projekt jag genuint tycker är roliga, eller vill göra av andra praktiska skäl – och således inte kompromissa mig själv, och leva, röra mig själv utifrån en idé av mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att i fruktan för att bli avvisad, och förlöjligad av andra människor såsom att vara svag, och underlägsen, leva och uttrycka mig själv för att bli erkänd, för att få en plats, och ett hem i andra människors liv – och för att på alla sätt och vis undvika ett ögonblick där en annan människa säger till mig att de inte vill ha med mig att göra, eller drar upp saker om mig och börjar förlöjliga mig – istället för att se, inse och förstå att min rädsla är irrationell och baserad på idén att jag är värdelös, därför stoppar jag mig själv från att söka gruppens acceptans, och söka ett hem i andra människors liv – jag står upp inom mig själv och accepterar mig själv, och tillåter mig själv att njuta av mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se mig själv såsom alltför underlägsen, svag, och betydelselös för att leva, och ta handlingar i vilka jag inte får något stöd av andra människor, utan vilka jag tar och lever som mig själv, för mig själv – i tron och idén att det är värdelöst att göra någonting enbart för mig själv, eftersom jag då inte får något erkännande av andra, i tron att ett sådant erkännande är allt som överhuvudtaget betyder någonting – istället för att se, inse och förstå, att behovet av ett sådant erkännande är mitt självhat manifesterat – därför stoppar jag mig själv, jag för mig själv tillbaka hit till andetaget – och jag tar beslut, utför projekt, och tar handlingar som jag vill ta, och som jag ser är bra för mig, såsom en och jämlik – istället för att i alla beslut söka erkännande, och validering av andra

Jag åtar mig själv att inte längre vara en slav till rädslan att bli utstött, och till idén att jag inte har något värde, eller någon betydelse bara för mig själv, utan att jag måste ha en grupps erkännande för att betyda någonting – jag står upp här som värde och slutar söka utanför mig själv efter trygghet, bekvämlighet, acceptans och säkerhet – och lever dessa orden som mig själv

Jag åtar mig själv att inte längre söka efter att få bli omtyckt av andra, efter att få bli älskad, och sedd som populär av andra – istället tillåter jag och accepterar jag mig själv att se, inse och förstå att sökandet efter popularitet är i grund och botten självhat, och det faktum att jag inte tillåter mig själv att acceptera mig själv manifesterat – därför accepterar jag mig själv, älskar mig själv, och tillåter mig själv att njuta av mig själv

Jag åtar mig själv att inte längre söka efter popularitet, och när jag ser inom mig själv att jag har tankar, vari jag vill imponera på andra, på bli sedd, eller hörd – att jag genast stoppar mig själv, tar ett djupt andetag, och för mig själv tillbaka hit till denna fysiska verklighet, och därefter tar jag beslutet att leva för mig själv, som mig själv, här en och jämlik som denna fysiska verkligheten, och därmed sluta sökandet efter att få bli accepterad

Dag 8: Rebellen II och Pengar

Punkt 1: Rebellen II

Ilska, frustration, och reaktioner, det är vad jag upplever när någon pekar ut någonting till mig, eller ber mig göra någonting. Det spelar dock en stor roll vilken person det är som pekar ut denna sak till mig, men är det en auktoritet, eller låter personen auktoritär, då reagerar jag. Då blir jag rebellen som absolut inte ska göra vad en annan säger till mig, eftersom jag måste tydligen värna om min integritet, genom att absolut inte göra det någon säger till mig.

Oftast håller jag rebellen inombords, men han finns där och dyker i tysthet upp i de flesta situationer. Det som jag allra helst hade velat, hade varit att leva ut rebellen, och säga nej! Jag vill inte! Aldrig! Istället har fördömt denna upplevelse av mig som rebellen, och förtryckt den, istället för att ta tag i den, skriva om den, och sedan korrigera mig själv på riktigt.

Problemet med rebellen är att han inte ser verkligheten som den faktiskt är, utan han ser verkligen utifrån hur han känner sig, och han känner sig naturligtvis förödmjukad, han känner sig förlöjligad, and vill ha revansch, och visa att det är han som bestämmer. På grund av detta tar rebellen inte några vettiga beslut, utan beslut som är baserade på känslor, och emotion, och som inte är riktiga – beslutet blir då inte heller riktigt på något sett.

Vad är det som rebellen inte ger till sig själv, varför tror han att han måste stå upp mot andra, bevisa sig själv, och göra sig hörd och sedd? Jo, han har ännu inte accepterat sig själv, och han har ännu inte tillåtit sig själv att respektera sig själv, och uppskatta sig själv – dessa är grundproblemen.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna och uppleva det som om jag måste bevisa mig själv, som att jag måste göra mig själv hörd, och visa att ingen kan mucka med mig, för jag är starkare, istället för att jag accepterar mig själv här, och istället för att jag tillåter mig själv att respektera mig själv och uppskatta mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att andra kan förödmjuka mig, och göra mig mindre värd genom deras ord, och inom detta tro att jag måste bevisa mig själv inför andra, och konstant vakta vad andra tycker, och säger om mig, genom att rebellera, och uttryckligt säga till dem att jag inte är inte som de tror – istället för att inse att vad jag upplever såsom att känna mig förödmjukad inte har någonting att göra med andra, utan är min egen skapelse, och kan således inte korrigeras utifrån att jag försöker kontrollera andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av att söka efter andras erkännande, och vilja att andra ska erkänna mig som en stark, förnuftig, intelligent och självständig människa – och när detta inte händer – reagera och försöka manipulera min verklighet till att se mig såsom jag vill att de ska mig – istället för att jag lever här, en och jämlik – och slutar sig mig själv på något speciellt sätt, utan istället lever mig själv här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter andras erkännande, och söka att förändra mig själv, genom att förändra bilden andra människor har utav mig, och den bilden jag har av mig själv, istället för att inse att det inte handlar om att förändra en bild – utan om att helt ta bort alla typer av bilder, eftersom dessa uttrycker en idé och inte står här en och jämlik med verkligheten

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att slåss mot andra människor för att få dem att se mig såsom den bilden jag vill att de ska se mig som, istället för att jag tillåter mig själv att acceptera mig själv, och uppskatta, och värdesätta mig själv – och således inte vara i ett behov av att få andra att tycka om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja, önska, och ha ett begär av att andra ska tycka om mig, ska älska mig, och ska finna mig trevlig, roande, och underhållande att vara runt, och att vara med

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja och önska att andra människor ska se mig som perfekt, och ska tycka att mitt liv är perfekt, och ska se mig såsom en mycket speciell människa, som har speciella egenskaper, och som därför är värd att ge respekt till och acceptera – istället för att tillåta mig själv att acceptera mig själv, att värdesätta mig själv och att uppskatta mig själv – och således inte vara beroende av vad andra tycker om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att glömma bort mig själv, genom att vilja att andra ska uppmärksamma, hitta, definiera, och ge mig värde

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att andra människors ord ger mig värde, istället för att inse att det jag upplever såsom värde, är en känsla som jag kopplat till en annan människas ord, och har därför ingenting att göra med den andra människan, utan är en konsekvens av vad jag skapat inom mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter att få bli erkänd som en stark, självgående, självdisciplinerad, och skrupelfri människa, som inte har någon svaghet, eller någon dålig sida – i begäret av att få bli älskad av andra – istället för att jag tillåter mig själv att älska mig själv, och istället för att jag tillåter mig själv att stödja mig själv, uppmärksamma och värdesätta mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att om andra människor tänker att jag är underlägsen, och svagare än vad de är – att tro att jag då blir underlägsen, och svagare än vad de är, och att jag därför måste bevisa mig själv inför dem att jag inte är svag – istället för att inse att jag blir endast svag, och jag är endast underlägsen, när jag tillåter och accepterar mig själv att känna mig själv, och leva underlägsenhet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att mitt enda värde, och min enda betydelse i denna världen, utgår ifrån vad andra tycker om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta mitt värde bli definierat utifrån vad andra tycker om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte leva egenvärde här i varje ögonblick, genom att jag tillåter och accepterar mig själv att inse att ingen kan styra mig, ingen kan degradera mig, ingen kan vinna över mig, ingen kan förnedra mig – eftersom jag skapar alla upplevelser inom mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta fullt ansvar för allt det jag upplever inom mig själv, och således göra mig självständig, och göra mig kapabel att leva, och uttrycka mig själv här – oberoende av vad andra tycker och tänker om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag inte är tillräckligt stark för att leva självständighet, och att jag inte är tillräckligt mogen ännu för att stå upp här och ge mig själv allt värde, och således sluta vara beroende av hur jag tror andra definierar och värdesätter mig – istället för att inse att jag är redo, och att jag är redo när jag väljer att vara redo, således väljer jag att vara redo

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att jag är svag, och att jag är en genetiskt underlägsen individ, och tänka att jag därför måste söka uppmärksamhet, och erkännande ifrån andra, istället för att jag själv lever erkännande och uppmärksamhet här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jämföra mig själv med andra, och tänka att jag är en genetiskt underlägsen och sämre individ än vad andra är, istället för att inte tillåta mig själv att ta bort denna tanken, och stå upp hår såsom självvärde, självkärlek, och självuppskattning, och leva jämlikhet

Jag hänger mig själv till att leva mig själv såsom egenvärde, såsom självuppskattning, såsom att jag tillåter mig själv att vara nöjd med mig själv, och såsom självrespekt

Jag hänger mig själv till att inte längre söka definiera mig själv efter hur andra ser mig, och upplever mig – utifrån vilket värde andra ger mig – och istället ger jag mig själv egenvärde, och jag ger mig själv respekt, och jag tillåter mig själv att definiera mig själv

Jag hänger mig själv till att stå upp såsom självständighet, varigenom jag inte längre är beroende av att skapa mig själv utifrån hur jag tror andra ser mig – utan istället skapar jag mig själv här såsom andetaget, såsom det levande ordet – och jag lever vad som är bäst för mig, eftersom det är bäst för alla

Jag hänger mig själv till att sluta försöka övertyga andra om att jag är stark, eller disciplinerad, fokuserad, en vinnare, eller perfekt på alla sätt – och istället tillåter och accepterat jag mig själv att gå min process för mig själv, som mig själv, och utan att jämföra mig själv med andra

Punkt 3: Pengar

Pengar, och rädslan för att förlora pengarna. Och sedan upplevelsen av ett en annan utnyttjar mig för mina pengar, och inte ger mig tillräckligt med pengar tillbaka. Sedan också skuld för att ha pengar – dessa är diverse punkter jag de senaste dagarna upplevt i förhållande till pengar.

Målet är att pengar ska vara en praktisk angelägenhet och ingenting mer, för tillfället är pengar dock mer än det.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att förlora pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig trygg och säker när jag sparar pengar, och känna mig osäker, och nervös när jag inte sparar pengar utan istället spenderar pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa ett förhållande till pengar, där jag känner det att om jag förlorar pengar, så förlorar jag en del av mig själv, och därför tro att jag måste vakta mina pengar, och vara säker på att stjäl eller utnyttjar mina pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest inför att förlora mina pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka spara pengar för att på sätt motverka min upplevelse av att känna ångest när jag förlorar pengar, istället för att inse att sparande av pengar endast är ett sätt att förtrycka den rädsla jag upplever

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka spara pengar för att på sätt skydda mig själv mot min rädsla inför att förlora pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli arg och frustrerad, genom att tänka att en annan tar mina pengar från mig, och att jag förlorar pengar istället för att bygga upp mer pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att reagera och känna mig felbehandlad, och åsidosatt, när jag tycker att någon tar mina pengar, och inte ger tillbaka lika mycket som denne tar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli frustrerad genom att tänka att jag inte kan spara så mycket pengar som jag vill spara, eftersom jag varje månad förlorar mer pengar, och anklaga en annan för detta, istället för att inse att det är upp till mig att dirigera och styra min verklighet, och att dessa saker händer därför att jag inte har kommunicerat mig själv effektivt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv vara rädd för att vara med någon som inte har mycket pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra pengar personligt, och att definiera mig själv i enlighet med pengar, och tänka att om jag inte kan få, eller bygga upp mycket pengar – att jag då är värdelös, och att jag inte har någonting att vara stolt över

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli arg och frustrerad när en annan frågar mig efter pengar, och känna det som om de istället borde vara mer ansvarsfulla och inte slösat upp sina pengar, utan istället gjort som jag och sparat pengarna

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera på en annan hur jag tillåter och accepterar mig själv att inte ta ansvar för min verklighet, och att inte leva på ett sådant sätt som är bäst för mig, och att inte ta ansvar för min kropp, och för alla delar av mig själv och min verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera på en annan hur jag inte tillåter och accepterar mig själv att ta ansvar för min verklighet, och för mig själv, genom att kommunicera med en annan hur jag vill dirigera, styra, och uppleva min verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv i enlighet med mina pengar, och tro att så mycket pengar jag har avgör vem jag är, och avgör hur jag ska uppleva mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att mina pengar ska bli stulna, att någon ska ta mina pengar ifrån mig, och göra mig fattig, så att jag inte har några pengar att köpa mat för och betala min månadshyra med

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig mer trygg, och säker när jag har en inkomst, och när jag har ett arbete, än när jag inte har ett arbete, och när jag inte har en inkomst

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra pengar till någonting stort, och någonting som jag inte kan prata om med andra, och inte ta beslut utefter, eftersom jag känner att det är moraliskt förkastligt att bry sig om pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna att det är moraliskt förkastligt, och dåligt att bry sig om pengar, och att planera mitt liv utifrån hur jag kan skapa mig själv en inkomst

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att presentera mig själv såsom att jag inte bryr mig om pengar, när jag inombords faktiskt upplever många reaktioner i förhållande till pengar, och fruktar att förlora pengar, och samtidigt vill ha mer pengar

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stå en och jämlik med pengar

Jag hänger mig själv till att andas, och när jag upplever reaktioner gentemot och i förhållande mot pengar, att inte gå in i dessa reaktionerna, och inte bli en del av dessa reaktionerna

Jag hänger mig själv till att sluta frukta pengar, och till att sluta ha reaktioner gentemot pengar, och att sluta känna att det är moraliskt förkastligt att bry sig om pengar – och istället hanterar jag pengar som vad det är, ett fysiskt objekt

Jag hänger mig själv till att inte känna mig själv säker, och trygg när jag skaffat mig själv en inkomst, och känna mig osäker, och nervös, när jag å andra sidan inte skaffat mig en inkomst – och istället lever jag här som självtrygghet i varje ögonblick

Jag hänger mig själv till att stå upp och transcendera och gå igenom min rädsla för att förlora pengar, och för att bli fattig, för att bli bestulen, och rånad – och jag står upp här såsom en självdirigerad människa, för vilken pengar är ett fysiskt objekt som man måste ta hänsyn till i denna världen, praktisk hänsyn – och inte något som jag lägger ett emotionellt värde vid

IKEA Stormas På Santo Domingo – REA – PENGAR eller Bristen På Densamma

På Santo-Domingo hade idag en IKEA butik ett rea-erbjudande – vilket du kan läsa om här.

Så vad hände? Jo – butiken stormades. 10 000 personer hade kommit för att få sin del av kakan – rabatt! Pengar! Efter två timmar tvingades de stänga butiken.

Så – demonerna kommer ut – då pengar finns att tjänas kommer alla denna kamplust fram – kampen för att vinna pengar. Det är förståligt med tanke på att pengar är vad som krävs för att du ska få överleva i denna världen – om du inte har några pengar – då är du körd.

Det är därför inte märkligt att människor stormar fram och beter sig som djur när det finns pengar att tjäna. Det handlar om överlevnad. Har du inga pengar – ja – då är du död. Därför lever alla människor i en konstant och omedveten rädsla – det är denna rädsla som ger sig tillkänna då pengarna tryter och människorna springer till affärer – slår i sönder rutor – rånar – misshandlar – kidnappar – mördar – för pengar.

Det är en sådan värld vi har skapat. Vi har gett pengar ett värde utöver oss själva. Ett värde som går utöver ett människoliv – vilket visar sig tydligt i Afrika och andra u-länder – där de inte har några pengar – där svälter de och dör sakta. De har ju inga pengar och pengar måste man ju ha – eller?

Vem bestämmer över pengar? Är pengar ett övernaturligt fenomen som vi inte äger någon kontroll över? Är pengar någonting som vi absolut inte kan styra på något sätt? Vi är helt enkelt slavar till pengar – om det inte finns så dör vi – om det finns så lever vi i lyx.

Hela jordens befolkning lever för tillfället i en trans. De är helt hjärntvättade till att tro att pengar är någonting som det måste vara svårt att få tag på – pengar måste det finnas lite av. Du måste kämpa för att tjäna pengar – du måste förtjäna ditt levebröd, men vem har bestämt att det ska vara såhär? Är det du? Är det jag?

Det verkar inte vara någon överhuvudtaget. Alla har vi tillsammans accepterat detta system som det naturliga – såsom världen borde fungera och det kan absolut inte ändras på något sätt. Du måste kämpa – du måste strida – att tävla är bra! Detta inbillar vi oss själva för att på något sätt dölja den rädsla och ångest som det för med sig att leva i ett system där din överlevnad hela tiden ligger som insats – för så fort du inte har några pengar – ja, då är det kört.

Så min fråga till dig kära läsare är följande. Vill du leva såhär? Vill du kämpa för pengar? Vill du se människor svälta och dö i vår värld? Vill du se människor dö av sjukdomar som kan botas? Vill du se lidande och förstörelse? Om du säger ja så är du en psykopat och du är även en kapitalist. Om du säger nej är du en människa av kött och blod – som ser att du inte kan tillåta andra uppleva sådant som du aldrig hade velat gå igenom.

För att lösa denna kris – undersök jämlikt med pengar för alla – equal money. Vi föreslår en helt ny fördelning av pengar – vi föreslår att pengar jämställs med liv. Du är inte längre separat från pengar – du har i värde av att vara människa tillräckligt med pengar för att leva ett bekvämt liv och detta ges till alla – jämlikt.

Bli en del av framtiden – bli en del av lösningen – stå upp för jämlikhet och för ett liv som är bäst för alla. Stå upp för en framtid i vilken du kan säga att – oavsett var jag blir född på denna jord är jag nöjd – mätt och belåten.

Kvinna knivrånad! Orsaken till kriminalitet är fattigdom!

Idag kan vi läsa följande i sydsvenskan:

”En 23-årig kvinna rånades på sin mobiltelefon av en man medan hon stod och väntade på bussen.

Vid 18-tiden larmades polisen om att en kvinna rånats vid en busshållsplats i Staffanstorp. Den 23-åriga kvinnan stod och väntade på en buss när en man dök upp och hotade henne med kniv.

Rånaren kom över hennes mobiltelefon innan han sprang ifrån platsen. Kvinnan skadade inte fysiskt vid rånet.” Länk till artikeln hittar du här.

En kvinna har allstå blivit hotad med en kniv. En kniv som kan skära genom kött och ben. Det är någonting fruktansvärt allvarligt som har hänt, en kvinna har faktiskt blivit hotad till livet, och för vad? Jo, en liten mobiltelefon.

Varför händer någonting sådant här? Är det för att det finns onda människor? Är det för att vissa människor föds med en passion för att gå omkring och råna människor med kniv för att på detta sätt erhålla mobiltelefoner (istället för att gå till affären och inhandla en mobiltelefon). Nej! Självklart inte! Det som hänt grundar sig i hur vårt nuvarande pengasystem fungerar. Ingen människa vill bli kriminell. Att vara kriminell är en värld fylld av osäkerhet, rädsla och våld som ingen frivilligt vill bli en del utav – kriminalitet är påtvingat!

Jo, jag säger att kriminalitet är påtvingat eftersom det är en sista utväg. Då du inte kan få tag i pengar på något annat sätt, då tar du till våld. För du måste trots allt ha pengar för att kunna överleva i denna världen och för att överleva gör vi det som vi måste göra.

Så anklaga inte knivmannen för att vara kriminell! Det är detta pengasystemet som är kriminellt! Alla får inte jämlikt med pengar, alla får inte sina livsnödvändiga behov tillgodosedda, vissa blir lämnade på botten utan någon väg upp och det är där nere på botten som de hittar en kniv och en desperation för att överleva.

Att vissa i vårt samhälle har allt de behöver och mycket mer, medans andra inte har någonting är oacceptabelt. Det är ett brott mot de mänskliga rättigheterna! Alla förtjänar vi i egenskap av att vara levande människor, att få mat, kläder och tak över huvudet. Vi förtjänar att få bli behandlade med respekt och få det vi behöver för att kunna leva ett bekvämt liv. Så länge vi inte ger denna respekt till alla människor, i form av jämlikt med pengar för alla, så kommer våldet att fortsätta och att eskalera. En desperat människa är en farlig människa och i vårt nuvarande pengasystem har vi alla förutsättningar för att människor ska bli desperata.

Således – vi måste ändra på vårt system! Vi förtjänar alla trygghet och säkerhet, att bli knivrånad är någonting som aldrig borde få hända, någonting som inte ska kunna hända!

Undersök jämlikt med pengar för alla och förstå varför ett system där ojämlikhet och slaveri är grundpelarna blir grogrunden för våld och osäkerhet.