Tag Archives: impopulär

Dag 223: Kroppen Min – Den Finniga Näsan (Del 10)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 9) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag gillar inte att jag har små finnar på näsan, och kinderna – små pormaskar – jag tycker inte det ser snyggt ut

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att små finnar på min näsa, och på mina kinder inte är åtråvärda – utan att de är fula, och äckliga, och borde utrotas – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att reagera emotionellt negativt på dessa finnar, och pormaskar vid min näsa – istället för att se, inse och förstå att mina finnar, och pormaskar inte är dåliga – de är inte negativa – de är inget dåligt i sig själva – utan det är jag som har skapat en idé om dem – utifrån ett skönhetsideal som inte är praktiskt, och som inte tar hänsyn till hur kroppen fungerar och uttrycker sig självt

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa, och medverka i och som ett skönhetsideal, om att min hud ska vara blank, glänsande, slät, och jämn – och ha en och samma färg – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att kompromissa mig själv, och min kropp – genom att jag spenderat mitt liv till att försöka uppnå detta skönhetsideal, och undvika att manifestera min hud till det motsatta utseendet – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att se min hud här – utan att fördöma min hud, utan att skapa en reaktion, eller upplevelse mot min hud – utan jag tittar bara min hud här en och jämlik och observerar min hud

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att någonting är fel på mig eftersom jag har finnar, och pormaskar vid min näsa – och att jag inte borde ha dessa finnar, och dessa pormaskar, utan att jag istället borde ha en slät, och jämn hud – som är utan några missfärgningar, utan några finnar, utan någonting som kan indikera att huden är en organism som inte är bildperfekt – utan som är skapad utifrån de förutsättningar som finns på denna jord – och som framkommit genom en lång tids utveckling – och som därför inte kan vara så ensidig till sitt uttryck att den bara ser ”perfekt” ut – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se min hud för vad den är – och för vad dess funktion är – och inte för hur den ser ut

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en idé, och en tro att man är mer värd som människa om man inte har pormaskar, eller finnar vid näsan, eller någon annanstans på kroppen – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att min hud inte är till för att vara bildperfekt, inte är till för att vara ett sexuellt objekt, inte är till för att se snyggt ut – utan är till för att assistera min mänskliga fysiska kropp att kunna fungera i denna verkligheten – vilket min hud gör utmärkt

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta över, och kopiera andras oro, och fördömande gentemot hud som har pormaskar, och finnar – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ifrågasätta detta fördömande – att ifrågasätta huruvida det faktiskt är sunt förnuft att fördöma mitt ansikte, min hud, min näsa, och min kinder för att visa pormaskar, och finnar är allokerade på dessa platser – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att dessa fördömanden är inte sunt förnuft – det är aldrig sunt förnuft att fördöma mig själv – utan vad som är sunt förnuft är att acceptera, och uppskatta mig själv – här – i och som enhet och jämlikhet med och som min mänskliga fysiska kropp – i sin helhet

Självåtaganden

1. När jag märker att jag tänker att de små finnarna, och pormaskarna på min näsa, och mina kinder är fula – och att jag vill att de ska försvinna – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att pormaskar, och finnar är inte fula – utan de är finnar, och pormaskar – de är en viss sorts manifestation som inte är bättre eller sämre än en ren kind utan finnar, och pormaskar; och således åtar jag mig själv att acceptera hur min kropp ser ut – och vara tillfreds med och som min mänskliga fysiska kropp

2. När jag märker att jag medverkar i, och tänker att jag bör se ut som ett skönhetsideal, om att min hud ska vara blank, glänsande, slät, och jämn – och en och samma jämna färg – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår att denna idén om hur min hud borde se ut är ett kulturell påhitt – någonting som skapats utifrån att medverka i tankar, och att definiera olika slags kroppar som att vara olika värda, på en sådan basal, och meningslös grund – såsom hur huden ser ut – således åtar jag mig själv att släppa denna kulturella idén – och istället se på var människa – och se på mig själv – utan att fördöma min hud – och evaluera min hud såsom antingen bra eller dålig

3.När jag märker att jag tänker, och tror att det är någonting fel på mig eftersom jag har finnar, och pormaskar på min näsa – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – för det första – det är ingenting personligt att ha finnar, eller pormaskar – det säger ingenting mig som en levande och uttrycksfull varelser här – och för det andra är det dumt, och begränsande att definiera mig själv utifrån min hud – och tro att jag måste se ut på ett visst sätt för att vara korrekt; således åtar jag mig själv att fullt och heltut acceptera mitt, och andras utseende – och sluta fördöma mig själv, och andra utifrån en så meningslös, och oviktigt sak som utseende

4. När jag märker att jag skapar, och medverkar i och som en idé om att man är mer värd som människa om man inte har pormaskar, eller finnar vid näsan, eller någon annanstans på kroppen – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det är inget fel att ha finnar, och pormaskar – och en människa som inte har finnar eller pormaskar är inte mer värd än en människa som har finnar och pormaskar – således åtar jag mig själv att sluta värdera mig själv, och andra utifrån hur huden ser ut på kroppen – och istället se kroppen som en enhet – och utifrån dess praktiska funktionalitet – och inte utifrån utseende

5. När jag märker att jag använder andra människors sätt att vara, och uttrycka sig själv – såsom att ha fördöma hud utifrån utseende – såsom huruvida huden har pormaskar, och finnar – eller inte – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag kan inte lita på – och jag kan inte leva mitt liv efter vad slags idéer och levnadsätt är promulgerade och allmänt accepterade i samhället i stort – eftersom dessa allt som oftast inte är baserade på sunt förnuft; således åtar jag mig själv att ifrågasätta de utgångspunkter jag lever utifrån – och säkerställa att det jag lever är sunt förnuft – och inte bara någonting som jag kopierat av andra

Dag 101: I Jakten På Popularitet!

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av att vara omtyckt, igenkänd, och sedd – och kompromissa, samt sabotera mig själv för att få andra att se mig och tycka om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte respektera mig själv, och värdesätta mig själv – utan tro att jag måste ha andra som gör det åt mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ge upp mig själv för att andra ska lägga märke till mig, och tycka om mig – istället för att jag lever och uttrycker mig själv här – och inte existerar i och som ett beroende av att andra ska älska mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag tror att andra verkar tycka om mig – att uppleva mig själv positivt laddad och känna det som att ”jag lyckats” – och ”jag klarade det” – och sedan existera i rädsla, och ångest för att jag ska förlora andra människors igenkännande av mig; istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att respektera mig själv – och sluta söka efter uppmärksamhet och igenkännande

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli påverkad av att andra människor verkar ha många förhållanden, och relationer – så många vänner, och kompisar – och känna det som att jag inte är tillräcklig – eftersom det inte verkar som att tillräckligt många känner igen, och ser mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att kompromissa med mig själv för att andra människor ska skratta, och tycka om mig – och tro att så fort någon inte tycker om mig – att jag är misslyckad, och värdelös, och att det måste vara något fel med mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte leva modet att vara ensam – och inte försöka klänga mig själv fast vid andra människor i hoppet om att bli accepterad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte leva modet att vara självständig – och inte vara beroende av att andra människor ska tycka om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när någon retar mig, eller verkar ogilla mig – eller tycka att jag är svag på något sätt – att känna mig generad, och underlägsen – och oroa mig själv för att jag inte är tillräckligt omtyckt och älskad – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att respektera mig själv och leva självständighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara beroende av att vara socialt erkänd och accepterad – och så fort jag inte verkar vara det – att börja oroa mig själv, att känna mig ensam, och obekväm – och i mitt huvud börja tänka hur jag ska kunna bli socialt accepterad och bli erkänd bland människor

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterad mig själv att ha som en dröm, och försöka förverkliga denna drömmen – att få vara populär och omtyckt av massa människor – och känna mig själv otillräcklig, och underlägsen när jag inte existerar i och som denna drömmen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna och uppleva mig själv otillräcklig när jag är ensam

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja att andra människor ska tycka om mig, och i princip göra vad som helst för att andra människor ska tycka om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att värdesätta mig själv, och poängsätta mig själv utifrån hur omtyckt jag tror att jag är av andra människor – och tänka att om många människor känner till mig, och tycker om mig så betyder det att jag är mer värd än om ingen tyckt om mig eller känt igen mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter erkännande av andra människor – i tron att jag är värdelös

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jämföra mig själv med människor som jag tycker är populära – och tänka att jag är värdelös i jämförelse med dessa människor – och att jag genast måste ändra på mig själv, och hur jag lever – så att även jag kan uppleva, och känna mig själv omtyckt och populär

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter uppmärksamhet och erkännande – och kompromissa mitt förhållande med mig själv för att få andra att lägga märke till mig och tycka om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att människor som är populära har någonting som inte jag har – och är mer värdefulla än vad jag är – och att jag därför måste hitta på och göra någonting – vad som helst för att få det erkännande jag tydligen förtjänar och måste ha av andra människor

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara beroende av att andra ser mig som tillräcklig för att jag ska veta, och uttrycka mig själv som – och existera i och som vetskapen är att jag är tillräcklig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter tillräcklighet där ute – att söka efter någon, eller några människor som kan säga till mig att jag är tillräcklig – och att jag är bra nog – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att ge detta till mig själv och sluta söka

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte sluta söka efter mig själv därute – och istället ge mig själv till mig själv i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte lära mig själv att slappna av och vara nöjd med mig själv – och istället för att vilja uppnå en idé av mig själv som populär – att istället uppskatta mig själv här – och uppskatta att vara här i detta ögonblick – och leva här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att spendera mitt liv att söka efter mer, att försöka bli bättre – att försöka uppnå resultat och nå mål – istället för att leva HÄR och uppskatta att vara HÄR och uppskatta mig själv HÄR

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att leva för framtiden – istället för att leva med och som mig själv HÄR

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att jag en dag kommer lyckas med vad jag inom mig själv bestämt kommer göra mig lycklig och tillfredställd – att bli populär – istället för att se, inse och förstå att jag kommer aldrig att nå ett tillstånd av att vara tillfreds med mig själv genom att söka därute – utan jag kommer bara nå och leva tillfredställelse som mig själv – genom att medvetet och aktivt göra ett beslut i varje ögonblick att sluta söka, och sluta leta – och istället leva, och uppskatta mig själv här

Jag åtar mig själv att sluta söka efter att få bli populär – att sluta söka efter att få bli omtyckt – och när jag märker att jag gör detta – genom att jag tänker på hur jag skulle kunna göra för att få kontakt med andra människor för att skapa fler sociala relationer – eller när jag jämför mig med människor som jag tycker är populära, och därigenom tycker/känner att jag inte är lika populär eller lyckad – och i detta åtar jag mig själv att vara tillfreds med mig själv och sluta jämföra mig själv med andra – sluta vilja vara som andra – och istället lära känna, och vara mig själv

Jag åtar mig själv att vara tillfreds med mig själv – och sluta söka efter upplyftning, och uppfyllelse därute – och istället leva det här med och som mig själv – en och jämlik

Jag åtar mig själv att leva för och som mig själv – och sluta kompromissa mig själv för att få andra att tycka om mig – se saker som jag – eller lära känna mig – och när jag märker att jag kompromissar mig själv stoppar jag mig själv genast – jag tar ett djupt andetag och jag slutar – och interagerar istället här som mig själv

Jag åtar mig själv att inte söka efter förhållanden – söka efter människor som kan tycka om mig – söka efter att vinna genom att lära känna så många människor som möjligt och därmed i andras ögon bli sedd såsom en speciell – och hedersvärd människa – och när jag märker att jag söker efter förhållanden – att jag genast stoppar mig själv – tar ett djupt andetag och för mig själv tillbaka hit – och slutar söka – och istället hittar mig själv här