Tag Archives: internet

Dag 363: Lita På Mig Själv Och Inte På Pengar

För några dagar sedan lämnade jag in en skoluppgift över internet. Det var i god tid innan deadline, och jag hade varit mycket mån om att se till att vara klar i tid. Men idag när jag gick in och kontrollerade min inlämning såg jag med ve och fasa att inlämningen inte hade gjorts korrekt. Min inlämning hade fortfarande status ”utkast” – och i det ögonblicket hade jag en kraftfull upplevelse av skräck som sköt upp från min solarplexus.

Varför är det då jag reagerar så starkt på detta? Av vad jag kan se har det med överlevnad att göra, eftersom kursen som jag tar har i syfte att garantera mig ett jobb efter examen, och om jag inte tar den minskar det markant mina möjligheter att säkra ett arbete. Det finns alltså en direkt koppling mellan jobb, pengar, och framtid, samt till förhoppningen om att jag ska få kunna fortsätta att gå denna kurs, och få ut ett bra betyg.

Framför mig ser jag det dramatiska ”värsta scenariot” spelas ut, hur jag skulle misslyckas med att få ett jobb, misslyckas med att uppnå finansiell säkerhet och trygghet, misslyckas med att driva min karriär framåt, och istället bli som en passiv vrakdel som flyter omkring på jordens hav. Det är den stora skräcken, att den finansiella massakern ska inträffa för mig, och förstöra mitt liv, förstöra min framtid, förstöra mina förhoppningar, och möjligheterna jag ser framför mig.

Men det är intressant att jag omedelbart gick in i rädsla, istället för att gå in i ett mer lösningsorienterat synsätt, där jag tittar på vad som behöver göras för att jag ska ordna till situationen effektivt. Jag menar, rädsla antyder att det finns någon slags självbegränsning, att jag har låst mig vid en plan, vid en framtid, vid en vision, och inte låtit mig själv se till helheten, och även fråga mig själv vem jag är, hur jag är, och vad jag skulle göra OM jag inte får något jobb, OM allt går åt pipsvängen, och jag inte längre har möjligt att ta kontrollera mina finanser.

För saken är den, att om jag ska gå i denna världen, vara stabil, och en kraft att räkna, då kan jag inte tillåta mig själv att bära runt på det här berget av rädsla inom mig själv. För det är en möjlighet i den här världen, att man förlorar ALLTING, att ALLA ens pengar blir stulna, eller att huset brinner ner, eller att man får någon allvarlig sjukdom – MEN jag kan inte tillåta mig själv att låta en sådan detalj påverka mig i grunden. Jag har ju fortfarande möjligheter att påverka och styra VEM JAG ÄR i förhållanden till det som händer i min värld – och förstå att även om allt går åt skogen finns det fortfarande möjligheter för mig att STYRA, DIRIGERA, och FINNA LÖSNINGAR på de problem jag står inför. Att genast bli skräckslagen inför potentiella svårigheter är alltså INTE en lösning, och INTE en effektiv utgångspunkt när det gäller att hantera mig själv, och min omvärld och göra det bästa av mig och min framtid.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli skräckslagen inför att jag kommer bli avskriven från den universitetskursen som jag går på, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta och uppleva ångest inför att jag därmed inte kommer att vara tillräckligt effektivt förberedd när jag slutar min utbildning, för att ta hand om mig själv, och mitt liv, och tjäna mina egna pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara skräckslagen inför att min strategi vad avser pengar, och vad avser att placera mig själv i en karriär efter mina studier, inte kommer att gå i lås, och att jag kommer att halka efter, och inte längre vara effektiv i mitt liv, och inte kunna ta hand om mig själv finansiellt – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att misstro mig själv, och tro att hela mitt liv, och min applikation, samt rörelse kommer att falla samman vid första, och bästa utmaning, och att det inte finns några som helst möjligheter för mig att dirigera punkten som är framför mig, och att jag helt enkelt måste ge upp, och bara acceptera att mitt framtida liv kan komma att sakna stabilitet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara skräckslagen inför att inte kunna tjäna pengar, och inte kunna ta hand om mig själv i världssystemet, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara skräckslagen inför att leva ett hårt och magert liv, där jag inte har tillräcklig med mat för att kunna klara mig själv, och där jag är utsatt för de väderelementens krafter – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och skräck inför att mitt framtida liv kommer att vara på temat fattigdom, och hjälplöshet, och att jag inte kommer kunna göra någonting med mitt liv – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att ett sådant perspektiv på så saker och ting, naturligtvis inte är effektiv, och gynnar inte mig, utan det jag måste göra, är helt enkelt att observera, och lägga märka till vilka möjligheter jag har, och även fast min situation verkar hopplös, att konstruera och bygga en plan, en strategi, och sedan föra mig själv framåt för att på så vis skapa ett liv till mig själv och andra i min värld

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att misstro min egen förmåga att finna lösningar på problem, och röra mig själv framåt även om jag möter eller står inför stora svårigheter, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att lita på mig själv, att även om saker inte går enligt min initiala strategi, finns det alltid lösningar som jag kan implementera, och sätt jag kan rädda, samt dirigera den förevarande situationen på, för att på så vis röra mig själv i enlighet med den vision, och det syfte som jag lagt ner för och skapat till mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte låta mig själv lita på mig själv, och att även om jag misslyckats, eller göra några felaktiga beslut, även om jag hamnar på fel ställe, och inte rör mig själv framåt så pass effektiv som jag hade kunnat, att ändå driva mig själv, och i stabilitet, samt självförtroende, hitta lösningar till mig själv, och hur jag kan dirigera mitt liv framåt, svårigheterna som jag står inför till trots, och således inte ge upp, och inte tillåta mig själv att lägga mig ned och bara se livet passera framför mina ögon, utan istället effektivt, driva mig själv framåt – och framhärda – vara uthållig – inte ge upp utan istället driva på och se till att jag skapar en effektiv lösning som jag kan vara nöjd med

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd och skräckslagen inför att stå det närmaste året utan möjlighet att kunna tjäna pengar, och försörja mig själv, och att jag kommer bli beroende av mina närstående, och inte ha samma frihet i mitt liv som jag tidigare upplevt mig själv ha, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara skräckslagen inför att förlora kontrollen i mitt liv, och att saker ska röra sig i en riktning som jag inte till en början med räknat skulle vara en möjlighet – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att i denna världen är den enda självuppriktiga utgångspunkten att saker och ting kan komma att ändra sig varje dag, att varje dag måste vara min utgångspunkt, och att jag inte kan räkna med allting kommer vara precis likadant som det var dagen innan

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att min säkerhet, och stabilitet, inte kan utgå från de pengar jag tjänar, eller jobbet som jag lyckats få, eller mina besparingar, eller mitt hus, eller min bil, jag kan aldrig säkra mig själv i detta livet från fattigdom, död, och lidande – eftersom det är en konstant del av och som denna världen – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att omfamna denna aspekt av och som denna världen, och se, inse och förstå att jag kan inte strida, och slåss mot den, och försöka rädda mig själv från den genom att tjäna mer pengar, eller förstora mina besparingar, utan istället måste jag faktiskt omfamna möjligheten att saker och ting kan gå åt skogen – men att jag vad som än händer står här med mig själv, letar efter lösningar, tar beslut och rör mig själv i en riktning som är bäst för mig, och bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stå vid mig själv, och stå med mig själv, i och som stabilitet, och möta min framtid i varje andetag, att skapa mig själv och min framtid i och som varje andetag, att förstå att någon ultimat och fullständig säkerhet inte existerar – utan den stabilitet som finns är den som jag skapar i och som mig själv, den jag lever i varje andetag, och som jag själv står som – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det är denna trygghet och detta djup som jag letat efter, och försökt uppnå, och föra in i min värld, genom att säkerställa en karriär, genom att söka efter mer pengar, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att låta mig själv istället lita på mig själv, att stabilisera mig själv här, och lita på mig själv att jag kommer röra mig själv och mitt liv effektivt framåt i varje andetag, och vad jag än möter, leta efter lösningar och se till att jag skapar en effektiv riktning framåt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli skräckslagen och nervös inför att förlora mitt arbete, och inför att få dåliga referenser från min nuvarande arbetsgivare, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest, och rädsla inför att detta kommer slå brutalt mot min värld, och försätta mig i en position där jag inte längre har möjlighet att stötta mig själv finansiellt, och att säkerställa att min värld är stabil och att jag har det bra, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sätta min tillit till pengar, och min tillit till mitt nuvarande jobb, att lita på att dessa två saker ska säkerställa min framtid, istället för att jag själv står som den här punkten inom mig själv – att jag litar på mig själv och att vad som än händer, kommer jag driva mig själv framåt för att finna lösningar och effektivt skapa mitt liv – och inte låta mig själv ge upp, eller ge efter

Självåtaganden

När jag märker att jag går in i skräck, ångest och fruktan inför att jag inte kommer kunna försörja mig själv i framtiden, och att jag kommer få svårigheter att ta hand om mig själv, då stoppar jag mig själv, och jag ser, inser och förstår att de här reaktionerna inte stöttar mig i min process, och i mitt liv, utan att dessa reaktioner faktiskt endast står i min väg, och att jag lägger fokus på mina reaktioner, istället för att fokusera på vad jag kan göra för mig själv för att skapa mitt liv, och således åtar jag mig själv att placera min tillit, mitt driv, och min närvaro HÄR – och att förstå att det är jag som skapar och driver mitt liv – och således när denna reaktion kommer upp – att istället och genast etablera och se på vilka lösningar som finns för mig så att jag skapa mitt liv – således bli lösningsorienterad istället för rädsloorienterad

När jag märker att jag går i och som skräck inför framtiden, och att jag inte kommer kunna hantera mitt liv på ett finansiellt plan, eftersom jag kommer förlora kontrollen över pengar, finanser, och besparingar, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag, ser, inser och förstår att jag genom att närma mig pengar, och finanser från denna utgångspunkten av rädsla, och osäkerhet, gör mig själv ineffektiv, och inkapabel att hantera och dirigera mitt liv i dessa dimensioner, och att jag inte ser vad som är en specifik och effektiv riktning framåt, utan att istället vad som tar över mig och min kropp är rädsla, och således åtar jag mig själv att placera min tillit HÄR – och lita på mig SJÄLV – inte på pengar – inte på finanser – inte på planer och strategier – utan att placera min tillit HÄR och förstå att det är endast med och som mig själv – och vad som är HÄR som jag verkligen kan lita på mig själv – och jag åtar mig själv att således gå in i framtiden och finna förnöjsamhet i hur jag kan skapa lösningar till mig själv vad gäller de problem och svårigheter som jag stöter på i min värld

Dag 219: Kroppen Min – Ett Vackert Ansikte (Del 6)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 5) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag tycker om mitt ansikte för jag har hört att människor tycker att det är vackert

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna om, och skapa en personlig upplevelse gentemot mitt ansikte att ”det är vackert” – eftersom jag har hört människor i min omgivning påpeka, och uttrycka att mitt ansikte är ”vackert” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en idé och en bild av mig själv av hur jag borde se ut – hur min kropp borde se ut – och hur jag borde vara ansedd, och definierad i denna världen – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att i princip existera i ständigt krig mot mig själv – där jag hela tiden känner att mitt utseende inte räcker till och att jag måste se mer, och bättre ut

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en idé om mig själv av att mitt ansikte är ”vackert” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sträva efter, längta efter, och försöka manifestera mig själv såsom att se vacker ut – i tron att det avgör mitt värde hur jag ser ut – och att mitt värde är högre, och bättre, och mer – om jag kan bli ansedd som vacker av människor i min omgivning

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en idé av och som mig själv om att mitt ansikte är vackert, och att jag är en ”vacker person” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra det till en vana att ställa krav på mig själv om att jag måste se ut på ett visst – jag måste framför, och exponera en viss bild av mig själv mot min omgivning – och om jag inte gör detta – så gör jag någonting fel – och jag är inte lika mycket värd, och inte lika bra som innan – för min bild är fel – således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sluta att fokusera på bilder, och hur jag borde, eller inte borde se ut – och istället fokusera på att leva, och uttrycka mig själv – här – med och som min mänskliga fysiska kropp

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv utifrån minnen i vilka jag kommer ihåg att andra människor har sagt att mitt ansikte ser vackert ut, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att till dessa minnen koppla en positiv upplevelse – och därmed tänka att det är någonting positivt, och bra att bli ansedd av människor i min omvärld såsom att se vacker ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ge upp mig själv, ge upp mitt liv, ge upp att leva och uttrycka mig själv för att på så vis kunna koncentrera mig själv på mitt utseende och att se bra ut inför andra – istället för att se, inse och förstå att det är inte värt det att ge upp mitt liv – eftersom denna jakten på utseende – och hoppet om att få se bra ut – är en illusion och ingen verklighet

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa, och generera en energi upplevelse gentemot mitt ansikte, och tänka att ”mitt ansikte ser vackert ut” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa min upplevelse, och mitt uttryck av och som mig själv till att ”känna mig bra” – och ”tycka att mitt ansikte ser vackert ut” – istället för att se, inse och förstå att det finns så mycket mer till mig själv – och till att leva – än att ha dessa fjuttiga upplevelserna inom mig – och det är därför ingenting att trakta efter, eller försöka uppnå inom mig själv

Självåtaganden

1. När jag märker att jag medverkar i och som en upplevelse gentemot mitt ansikte att det ”är vackert” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att punkten av att säga att mitt ansikte är ”vackert” är en inprogrammerad kulturell punkt – som inte har någonting med mitt ansikte att göra, och som inte har någonting med mig att göra – utan punkten är helt enkelt någonting jag kopierat och härmat genom att observera min omgivning; således åtar jag mig själv att sluta medverka i denna punkt och istället föra mig själv tillbaka till min fysiska kropp här – och min fysiska, substantiellt jämlikhet med mitt andetag här

2. När jag märker att jag strävar efter, längtar efter, och försöker manifestera mig själv såsom vacker – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att idén om att vara vacker, och idén om att man är bättre, och mer värd om man är vacker – är falska och irrationella idéer – och det går tydligt att se på hur denna värld ser ut – att även fast det finns miljontals vackra människor så gör inte detta på något sätt jorden till en bättre plats – snarare en sämre, och mer, och mer destruktiv plats; således åtar jag mig själv att sluta fokusera på mitt utseende – och istället ge fokus och uppmärksamhet till vem jag är inom och som mig själv

3. När jag märker att jag medverkar i och som en vana att försöka exponera, och visa en bild av mig själv mot min omgivning av att jag är vacker, skön, och stilig, då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – när jag lägger min energi, och fokus på hur jag ser ut så missar jag vad som är viktigt i denna världen – vilket är vem jag är, och hur jag är HÄR – i och som mitt uttryck av mig själv – detta är vad som faktiskt inverkar, och styr mitt liv – och det som jag upplever såsom en förstahandsupplevelse; således åtar jag mig själv att fokusera på mig själv, och mina tillåtelser, och acceptanser, och sluta ge fokus på hur jag ser ut – och hur andra uppfattar mig

4. När jag märker att jag definierar, och ser mig själv utifrån ett minne, i vilket jag kommer ihåg att andra människor har sagt att mitt ansikte ser vackert ut, och att jag kopplar detta till en positiv upplevelse – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det finns ingenting objektivt och fysiskt positivt med att få uppmärksamhet av andra för hur jag ser ut – ingenting inom mig själv förändras, eller blir bättre, eller mer – p.g.a. av detta – utan allt som händer är att jag upplever en positiv känsla vilket faktiskt är meningslöst; således åtar jag mig själv att sluta värdera dessa ögonblick såsom att vara mer än andra ögonblick – och sluta definiera mig själv i enlighet med dessa typer av ögonblick där någon kommenterar på mitt utseende

5.När jag märker att jag begränsar mitt uttryck, och min upplevelse av och som mig själv till att ”känna mig bra” – och ”tycka att mitt ansikte ser vackert ut” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår – att en positiv känsla, en positiv tanke är väldigt begränsad – och att definiera mig själv, och begränsa mig själv genom att tänka att jag är, och kan bara vara denna typen av upplevelser – det är i brist på bättre ord – helt verklighetsfrämmande – för om jag istället varit här – skulle min upplevelse av mig själv inte vara begränsad eller styrd av en känsla; således åtar jag mig själv att manifestera mig själv här i enhet och jämlikhet med min mänskliga fysiska kropp – sluta ge fokus på hur jag ser ut – utifrån ett känslomässig, och emotionell – polaritetsperspektiv – och istället titta på min kropp med ögon som är klara, rena, och utan några fördömanden

Enhanced by Zemanta