Tag Archives: intressant

Dag 155: Du Ska Göra Mig Hel!

Självskriverier

På senaste tiden har jag känt mig arg och frustrerad – irriterad; och anledningen till detta är att jag accepterar mentalt skvaller i förhållande till vissa punkter i mitt liv, och dessa har framförallt att göra med begär.

Ett av mina begär är att leva ett roligt, och äventyrsfullt liv – där saker och ting händer varje dag – nya saker som jag inte visste skulle hända i förväg. Och så blir jag på detta sätt dragen genom min dag och får hela tiden möta än mer otroliga, och roliga upplevelser. Eftersom detta inte är så som min vardag ser ut har jag en tendens att känna att det är någonting som saknas, och fattas i min värld – det är helt enkelt någonting som inte är rätt; och detta i sin tur leder till att jag blir frustrerad och irriterad eftersom tydligen lever jag inte mitt liv ”till fullo” – där ”till fullo” innebär att jag upplever, och dagligen går igenom en mängd olika och fascinerande upplevelser och energier.

Så – det är dags att ta mig själv tillbaka till verkligheten – dags att ta mig själv tillbaka till min vardag och låta mig själv uppskatta enkelheten i att bara vara här – andas – och ta hand om mina dagliga bestyr på ett sätt som är bäst för alla.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit mig själv att hålla kvar vid ett hopp, och en dröm om att mitt liv ska bli någonting mer – om att jag ska bli någonting mer i denna världen, och att jag ska få genomleva ett liv där jag är speciell, och sedd som unik – och annorlunda av andra – och att jag har ett liv som andra ser upp till och gärna skulle vilja leva

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sakna min barndom, och känna mig irriterad och frustrerad över att jag blivit vuxen – och tvingats ta ansvar över mitt liv – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tycka att det är tråkigt att ta ansvar över mitt liv, och att jag hellre skulle vilja göra någonting som jag tycker är upphetsande, och exalterande – och fullständigt glädjeberusande – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte acceptera mig själv här såsom enkelheten i ett andetag – såsom att uppskatta, och vara nöjd med mig själv här i och som min mänskliga kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att istället för att uppskatta, lära känna, och skapa ett intimt förhållande med min kropp här – med mig själv här – genom att leva, och röra mig själv i och som andetaget i varje ögonblick – att istället tänka att mitt liv inte är tillräckligt, att mitt liv inte är fantastiskt nog, roligt nog, och givande nog – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att leta efter mig själv utanför mig själv – genom att leta efter fullständighet – leta efter att få uppleva mig själv fantastiskt – leta efter att få uppleva äventyr såsom en punkt utanför mig själv – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att leva och uttrycka mig själv som dessa ord HÄR – i och som andetaget – en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra mitt liv till en process av att söka efter någonting mer än mig själv och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa och manifestera en tro, och en idé inom och som mig själv att det finns någonting mer än mig där ute – någonting mer magnifikt – någonting mer otroligt – någonting mer fantastiskt som jag måste ta del av, och som jag måste uppleva – och som jag måste bli ett med – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att se, inse och förstå att alla dessa idéer och upplevelser är just idéer och upplevelser och är inte på riktigt – eftersom vad som är på riktigt är HÄR – med mig – en och jämlik – här såsom min mänskliga fysiska kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera delar av mig själv som jag vill uppleva och leva – såsom glädje, frihet, och självuttryck – utanför mig själv – genom att tänka att jag bara kan uppnå dessa uttryck av och som mig själv genom att få något slags externt stimuli – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta tag i mitt liv – och ta tag i mig själv – och skapa mig själv såsom de uttryck jag vill leva och uppleva mig själv som

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra mitt liv till ett stort sökande efter någonting mer – och hela tiden känna det som om att det är någonting essentiellt och otroligt viktigt som saknas i mitt liv som jag på något sätt måste hitta, och måste ta del av – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att det där som jag tror mig själv sakna – det finns inte utanför mig – utan det är ju MIG SJÄLV som jag saknar – det är mig själv som jag inte tillåtit och accepterat att leva och uttrycka mig själv – och verkligen vara och lära känna denna fysiska verklighet HÄR en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa lögnen, och medverka i lögnen att det finns någonting mer där ute som jag måste hitta – och tänka att innan jag har hittat denna sak där ute så kan jag inte leva – och jag kan inte uttrycka mig själv – och jag kan inte uppleva mig själv – eftersom tydligen är jag bara halv – eftersom den andra halvan av mig själv tydligen är där ute någonstans – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta mig själv tillbaka hit till andetaget, och se, inse och förstå att HELA JAG – är faktiskt HÄR – och att det jag måste göra är att LEVA denna insikt – genom att i varje ögonblick vara här med HELA mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka få min omvärld att ändra sig så att jag kan uppleva mig själv annorlunda – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att – min upplevelse av och som mig själv inte har med min omvärld att göra – utan min upplevelse av och som mig själv har med MIG att göra – och hur jag existerar och lever inom mig själv – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ansvar för mig själv på alla sätt och vis – och se till att jag lever på ett sådant sätt så att jag är nöjd med mig själv – så att jag lever och uttrycker mig själv till fullo – och inte börjar leta efter någon annan att tillfredställa mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att titta på denna världen såsom någonting som är separat från mig själv – och tänka att för att uppleva mig själv som HEL – så måste jag konsumera och ta del av så mycket som möjligt i denna världen; istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att se, inse och förstå – att min idé om att världen är delad – alltså existerar i separation från mig – är just en idé – eftersom jag bevisligen är fysisk och består av samma materiell som denna världen – och således inte saknar någonting som denna världen utanför mig tydligen har – således åtar jag mig själv att leva denna insikt om att jag är HEL här i och som mitt andetag – en och jämlik

Självåtaganden

När jag märker att jag hoppas på någonting mer – och att jag drömmer om att mitt liv ska bli någonting bättre, eller större – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att denna idén är endast en taktik för mig att inte se att det är JAG som är den gemensamma nämnaren i min värld, och att det således inte finns någonting mer, eller bättre att hämta utanför mig själv; således åtar jag mig själv att leva och uttrycka mig själv såsom att vara tillfredsställd med mig själv – och att vara nöjd med mig själv

När jag märker att jag saknar min barndom, känner mig irriterad, och frustrerad över att jag blivit vuxen och tvingats ta ansvar över mitt liv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att den idén jag har om vad min barndom var – är just en idé och ingenting som faktiskt existerar eller finns i verklighet; således åtar jag mig själv att sluta sakna, och sluta vilja uppleva en idé och jag åtar mig själv att istället leva och uttrycka mig själv HÄR i och som varje andetag

Jag åtar mig själv att väcka mig själv till liv – och att sluta söka efter liv utanför mig själv – och jag åtar mig själv att göra detta genom att dedicera mig själv till mig själv – och hänge mig själv till att varje dag gå min process dedicerat – hängivet – och oförtröttligt tills detta är klart och jag åtar står här i och som varje andetag stabil – och effektiv i min kropp

När jag märker att jag letar efter någonting utanför mig själv – eftersom jag tycker mitt liv är för vardagligt, för tråkigt, för repetativt och förutsebart – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att endast sinnet – såsom en existens av att definiera mig själv i förhållande till externt stimuli – letar efter, och definierar sig själv utifrån vad som pågår i ens värld; och således åtar jag mig själv att sluta definiera mig själv utifrån, sluta relatera mig själv i förhållande till det som pågår i min värld – och stå orubblig, och oföränderlig inom och som mig själv oavsett vad slags punkter jag möter i min värld

När jag märker att jag rör mig själv utifrån utgångspunkten om att jag ska hitta någonting mer där ute, om att jag ska lyckas få ta del av någon speciell upplevelse, eller någon slags fantastisk insikt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att denna idén om att det finns mer utanför mig själv är endast en ursäkt för att jag inte ska behöva möta, och lära känna mig själv HÄR – såsom fullständig stabilitet och tystnad – såsom tidlöshet; och således åtar jag mig själv att ta mig själv tillbaka hit, och medvetet möta mig själv i och som varje andetag – och medvetet dirigera mig själv till att stå upp inom och som mig själv i mitt andetag och sluta leta efter någonting mer utanför mig själv

När jag märker att jag tänker att jag ”måste dit där för att uppleva frihet” – eller ”jag måste träffa den där människan för att bli glad” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag har underskattat min skapande makt något fatalt – i tron att jag måste ha någon annan, eller någonting annat att generera upplevelser i mig för att jag ska kunna leva mig själv som ord; således åtar jag mig själv att leva ord självmotiverat, och självdirigerat – och således göra mig själv till motorn av och som mig själv i varje ögonblick – där jag står i och som denna världen utan att vilja ha någonting, och utan att frukta att förlora någonting – fullt förmögen att dirigera mig själv i den riktning jag ser är bäst för alla

När jag märker att jag känner, och upplever att någonting saknas i mitt liv – och att jag måste UT och leta upp det där som jag tycker saknas inom mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det enda som saknas är JAG – såsom att andas, interagera, och leva HÄR en och jämlik med min mänskliga fysiska kropp; således åtar jag mig själv att sluta söka utanför mig själv och istället HITTA mig själv HÄR – och se att det jag letat efter i hela mitt liv hela tiden varit HÄR med och som mig själv

När jag märker att jag känner, och tänker om mig själv att jag är halv, och att någonting essentiellt saknas inom mig som jag måste ut och leta efter – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – jag bestämmer att jag är halv – det är mitt beslut att uppleva mig själv som halv vilket betyder att jag kan bestämma att – jag är HEL – jag är HÄR och jag slutar därmed att söka efter någonting mer utanför mig själv; således åtar jag mig själv att besluta mig själv för att leva HÄR i och som varje andetag – för att sluta försöka uppnå någon slags sanning, och medvetenhet genom att bli någonting i andras ögon – och jag åtar mig själv att istället bli mig själv

När jag märker att jag försöker ändra min omvärld, för att ändra min upplevelse av och som mig själv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag kommer ALDRIG kunna ändra mig själv genom att ändra min omvärld – för problemet i fråga om min upplevelse av mig själv är MIG SJÄLV och inte min omvärld; således åtar jag mig själv att fokusera på mig själv – och att arbeta med mig själv – och att ändra mig själv

När jag märker att jag tittar på min omvärld såsom någonting som är separat ifrån mig – såsom någonting jag måste konsumera och få att ge mig uppmärksamhet för att jag ska kunna uppleva mig själv på vissa specifika sätt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att denna idén om att jag måste få min omvärld att ge mig en upplevelse är fullständigt självbegränsande, och betyder att jag i princip är en slav till omständigheter; således åtar jag mig själv att ändra mig själv – och att skapa mig själv som det levande ordet och stå direktiv bakom och som mina upplevelser

 

Dag 89: Den Goda Människan

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i och som en karaktär av att vilja se mig själv såsom god – och försöka uppnå denna definition av godhet genom att placera mig själv i situationer, och agera på sätt i ögonblick så att andra människor ska känna sig upplyfta, och som att jag är en stark positiv kraft i deras liv – och alltså i princip ge upp mig själv och inte leva utifrån sunt förnuft eftersom allt jag gör – säger – och lever är för att få andra människor att se mig som god

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i och som en karaktär av att tro att jag måste få andra att tycka om mig, och se mig som en positiv kraft – och närande/god människa för att jag ska kunna vara stabil inom och som mig själv; och tro att så fort någon människa tycker att jag är ond, eller elak, eller dålig – att det är något fel på mig och att jag fort som fan måste ändra på mig och genast få den andra människan att återigen tycka om mig och se mig som en god och närande människa i deras liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa denna karaktär av och som mig själv såsom den snälla karaktären – i rädslan för att vara utlämnad till mig själv, och inte ha någon i min värld som jag kan söka mig själv till och försöka hitta stabilitet och närhet hos; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att utveckla en sådan stabilitet och närhet i och som mig själv – så att jag tar hand om mig själv – och när jag upplever mig själv osäker, eller ostabil – och jag inte vad jag ska göra, eller hur jag ska leva – eller hantera en viss punkt inom mig själv eller i min värld – att jag tar itu med punkten – och att jag skriver, och gör den nödvändiga självförlåtelsen – och inte väntar med att genast och aktivt ta handling inom mig själv och min värld

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inbilla mig själv, och skapa idén av och som mig själv av att jag är en god människa – istället för att inse, se och förstå att detta endast är en karaktär jag skapat i mitt sinne, som är baserad på rädsla – nämligen rädslan för att bli avvisad, och missförstådd – och rädslan för att om jag uttrycker mig själv ovillkorligt och utan att försöka göra mig själv till – att människor då kommer ogilla mig, och se på mig med oblida ögon

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte utveckla, och skapa stabilitet som mig själv här – genom att i varje ögonblick andas, och föra mig själv tillbaka hit – och inte medverka i tankar som är baserade på rädslan att människor inte ska tycka om mig, eller att människor ska bli arga på mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gömma mig själv, och mina rädslor i ”jag är en god människa”-karaktären – och verkligen lura mig själv till att tro att jag är en god människa, när allt jag gör – säger och uttrycker i och som denna karaktär är rädsla, ångest, och nervositet för att bli ogillad, och illa omtyckt; och således åtar jag mig själv att öva, och vilja mig själv till att leva självuppriktighet, och leva autentiskt här i varje ögonblick – där jag inte gör mig till och inte försöker visa upp en bild av mig själv som inte är jag – för att blidka människor i min omgivning

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när människor blir arga, och frustrerade på mig – att genast gå in i rädsla, och ångest – och röra mig själv från en utgångspunkt av att så fort som möjligt ta bort detta hot i min yttre verklighet – genom att jag genast försöker blidka, och göra människan som är arg, eller frustrerad, tillfreds och nöjd med mig; och således åtar jag mig själv att andas när en annan blir arg eller frustrerad på mig – och inte ta förhastade beslut i rädsla – utan se vad som är praktiskt bäst för alla – och se vad som är praktiskt funktionellt för mig – och inte röra mig i ångest, och rädsla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte vara självuppriktig i varje ögonblick – och ge mig själv modet, och styrkan att möta mina rädslor – och gå igenom mina rädslor – och inte kompromissa mig själv, och ge efter så fort jag möter konflikt i min verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att uppfatta och se konflikt såsom någonting negativt som jag måste undvika – i tron att en konflikt i min verklighet alltid innebär att jag har gjort fel, att jag har misslyckats, och att jag är dålig och måste rätta mig själv omedelbart – och istället åtar jag mig själv att andas och istället för att uppleva konflikten personligt – se på situationen och konflikten objektivt och agera på ett sätt som är bäst för alla i situationen och inte låta min beslut bli besudlade och styrda av ångest, rädsla och självfördömande

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ha is i magen – alltså tillåta och acceptera mig själv att vara lugn och koncentrerad även fast min omgivning är explosiv och oberäknelig – och alltså tillåta och acceptera mig själv att inte bli meddragen i andra människors inre tumult utan istället stå som stabilitet och självuppriktighet i varje ögonblick – och såsom ett exempel på att man kan vara stabil och lugn även fast saker och ting inte går som planerat, och även fast man inte håller med varandra ifråga om hur en viss punkt ska dirigeras och styras

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte stå som ett exempel på det faktum att då man hanterar situationer och ögonblick lugnt, metodiskt, och objektivt får man alltid ett resultat som är bättre för alla – och som är praktiskt och funktionellt – än då man istället hetsar upp sig och rör sig utifrån någon slags emotion, eller känsla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte stå som ett exempel på att lugn, stabilitet och självuppriktighet är nyckeln till ett liv på jorden där det bara finns lösningar och inte några problem

Jag åtar mig själv att inte leva för att andra ska se mig som god, och snäll – så att jag på så vis ska få positiva reaktioner tillbaka mot mig när jag talar, och uttrycker mig själv; och istället åtar jag mig själv att leva sunt förnuft – och stå vid sunt förnuft även om andra blir upprörda, och arga och inte håller med mig; eftersom jag ser, förstår och inser att då man dirigerar ett ögonblick i och som sunt förnuft får man ett utflöde som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att inte existera såsom en karaktär av att få andra att se mig som en positiv, och närande människa – utan istället åtar jag mig själv att uttrycka och röra mig själv här – autentiskt och utan att planera mig själv – och försöka manipulera andra att få en viss känsla och upplevelse i förhållande till mig

Jag åtar mig själv att utveckla stabilitet och närhet som mig själv – genom att skapa ett intimt och nära förhållande med mig själv genom att skriva, applicera självförlåtelse – och leva som mitt andetag här – och alltså vara/bli den person jag söker utanför mig själv såsom den perfekta partnern – och således sluta mitt sökande eftersom jag hittat mig själv här

Jag åtar mig själv att inte vara rädd för att människor ska ogilla mig, och se på mig på oblida ögon; och i detta åtar jag mig själv att inte längre gömma och förtrycka mig själv i och som idén av mig själv att jag är en god människa

Jag åtar mig själv att utveckla och skapa stabilitet som mig själv här – genom att i varje ögonblick andas och för mig själv tillbaka hit till min kropp och denna fysiska verklighet – och inte längre existera i mitt huvud där jag tänker på mig själv, och på min omgivning – utan att jag istället är här – klar, tyst och stabil i varje ögonblick

Jag åtar mig själv att sluta försöka visa upp en bild av mig själv till andra människor som jag hoppas att de ska acceptera och tycka om – och istället uttrycker mig själv här autentiskt och utan att förbereda mig själv

Jag åtar mig själv att ge mig själv modet, och styrkan att möta mina rädslor – och när reaktioner kommer upp inom mig – att jag andas, och att jag står här – en och jämlik som min mänskliga fysiska kropp och inte tillåter och accepterar mig själv att ge efter till reaktionen

Jag åtar mig själv att inte ta konflikter personligt – utan i en konfliktsituation – andas och se på situationen objektivt – och se hur jag kan uttrycka, och röra mig själv på ett sätt som skapar vad som är bäst för alla – där jag tar alla medverkande i beaktande

Jag åtar mig själv att inte bli – så att säga – indragen i tumultartade situationer vari människor upplever mycket emotioner, och känslor – utan istället stå stabil här – andas och vara medveten om min fysiska kropp som mig själv – och tala/uttrycka mig själv från en utgångspunkt av vad som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att hantera alla situationer i min värld lugnt, metodiskt och objektivt – och inte tillåta och acceptera mig själv att brusa upp, och se på min värld utifrån linser som är färgade med personliga emotionella/känslomässiga upplevelser

Jag åtar mig själv att stå som ett exempel på att lugn, objektivitet och stabilitet är nyckeln på att hantera alla situationer – och skapa lösningar av problem