Tag Archives: jämlik

Dag 179: Kampen Om Uppmärksamheten

Självskriverier

Dagens punkt blir precis som igår – avundsjuka – eftersom detta är den mest störande, och obekväma upplevelsen jag haft under min dag.

Så – situationen som utspelades var följande: jag satt i klassrummet tillsammans med mina klasskamrater och läraren ställde en fråga. Jag visste inte svaret på frågan, men det gjorde någon annan. Efter att denna annan svarat rätt på frågan utstötte läraren att han var ”otroligt duktig” eller någonting i den stilen – och sa att ”ingen annan elev har svarat rätt” – och det var detta som fick mig att uppleva avundsjuka.

Varför?

Jo – eftersom jag gärna skulle vilja vara den där superintelligenta eleven som är så otroligt smart att ingen riktigt vet vad han menar när han pratar. Han pratar i gåtor eftersom han är fullständig övermänniska. Det är min hemliga dröm om hur jag gärna skulle vilja att andra människor såg, och tyckte om mig.

Anledningen till varför jag bär på denna önskan och drömmen är därför att jag känner mig alldeles för ”vanlig” – ”normal” – och ”alldaglig” då jag inte har någon uppmärksamhet riktad mot mig. Jag är ju bara mig själv och ingenting mer, och hur skulle jag kunna vara tillfredsställd med det?

Nedan kommer jag göra självförlåtelse på dessa punkter, och sedan applicera självåtaganden som jag sedan praktiskt kommer att leva för att korrigera denna punkten.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att i hemlighet, och i tysthet se och definiera mig själv som ”inte tillräcklig” – och ”alldeles för vanlig” – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna och uppleva det som om det är någonting jag saknar, och någonting som jag inte har – som andra tydligen har – som jag måste kämpa, strida, och slåss för att kunna manifestera

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sakna någonting – och känna det som om att det är någonting inom mig som inte står rätt till, och jag kan bara gör det ”rätt” inom mig själv om jag lyckas få uppmärksamhet och bli sedd, och definierad som en utmärkt och fantastisk elev

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tävla med andra om att bli sedd som intelligent, och smart – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att jag bara kan acceptera mig själv – och finna ro, och frid inom mig själv – om jag vet att andra tycker om mig, och tycker att jag är smart, intelligent, och duktig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka göra mig själv hel, och fylla ut tomrummet inom mig själv – genom att få uppmärksamhet från människor i min värld – speciellt mina lärare – och försöka bli ansedd av dem såsom att vara speciell, unik, och bättre än vad andra elever är – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att om jag inte lyckas få denna uppmärksamhet så är jag ingenting – och mitt liv är ingenting värt – och det finns ingenting att leva för

Självåtaganden

När jag märker att jag ser, och definierar mig själv som ”inte tillräcklig” – och ”alldeles för vanlig” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att dessa tankarna har sin utgångspunkt i jämförelse – och i att jag jämför mig själv med andra människor i tron att andra är bättre än vad jag är, och att jag måste uppnå någonting för att vara jämlik; således åtar jag mig själv att acceptera mig själv – och leva mig själv här utan att försöka vara någonting mer än mig själv

När jag märker att jag känner det som om jag saknar någonting inom mig själv, och det enda som kan utfylla denna saknaden är uppmärksamhet ifrån andra; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – problemet är inte saknad av någonting, och att jag har för lite uppmärksamhet ifrån andra – utan problemet är att jag definierat mig själv utifrån en upplevelse istället för att leva, och stå här med min fysiska kropp; således åtar jag mig själv att leva HÄR med och som min mänskliga fysiska – sluta sakna, och söka – och istället börja leva

När jag märker att jag tävlar med andra om att bli sedd som mest intelligent, och smart – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att denna tävlingen är meningslös och ger mig ingenting – även om jag vinner så är det bara en känsla som jag innehar för ett kort tag och ingenting mer; således åtar jag mig själv att sluta tävla – och istället fokusera på att leva – på att andas här med och som min mänskliga fysiska kropp

När jag märker att jag rör mig själv utifrån en utgångspunkt av att jag vill växa, och uppleva mig själv som ”mer än” – genom att få uppmärksamhet, och bli sedd av andra – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – jag är HÄR – således finns det ingenting att växa upp till – det finns ingenting att bli DÄR FRAMME – utan det enda som är relevant är min applikation av och som mig själv i och som just detta andetag; således åtar jag mig själv att leva – och stå upp HÄR – i och som detta andetaget – HÄR

Advertisements

Dag 152: Sökande

Självskriverier

Jag har märkt att jag när jag befinner mig i skolan blir besatt av att få vissa individers uppmärksamhet. De individer som vill gärna ska se, och erkänna mig är de som jag i mitt sinne definierat som de ”coola” människorna, och jag känner det som om att jag utan att ha ett förhållande med dem, saknar någonting.

I denna blog ska jag ta tillbaka till mig själv det jag tror mig själv kunna få genom att bli kompis, och starta en relation med dessa människor. För det är nämligen på det sättet att allt man ser i en annan, som man känner att man vill åt och uppleva – det är någonting som man inte ännu har tillåtit och accepterat att ge till sig själv.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna, och uppleva det som om jag måste ha uppmärksamhet utav, och jag måste bli erkänd utav X, i tron att om X ser till mig – och börjar tycka om mig – att jag då blir mer värdefull, och populär; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att det som jag vill ha utifrån att skapa en relation med X är att jag vill känna mig värdefull, och jag vill uppleva mig själv som en av de ”coola” individerna, och jag vill framstå som avslappnad, och självsäker

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka självsäkerhet, och att vara avslappnad, och bekväm med mig själv i andra människor – och försöka skapa relationer med människor som jag ser har förmågan att leva dessa ord, i tron att om jag skapar relationer med dessa människor så kommer även jag att kunna börja leva dessa orden

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att jag måste ha en annans erkännande, och att jag måste ha en annan som ser till mig – och definierar mig såsom positiv – för att jag ska kunna erkänna mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig, och tänka att jag är alldeles för misslyckad, och för litet värd för att kunna leva självsäkerhet, och att vara bekväm med mig själv – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter andra människors erkännande, och att söka etablera relationer med sådana människor som jag ser värdesätter, och tycker om sig själva – i tron att jag då kan ta del av deras upplevelse av sig själva; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att helt enkelt öva mig på att leva självsäkerhet, att vara avslappnad och bekväm med mig själv, och att vara tillfreds med mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag är med en grupp människor, att känna och uppleva det som om jag inte kan vara tillfreds med mig själv om jag inte först blir känd, och erkänd av alla människor – och om jag inte får människor i min värld att se på mig som om att jag är deras vän; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte leva självsäkerhet, och trygghet – och att leva självbekvämlighet – att lära mig själv att slappna av, och vara fullständigt tillfreds med mig själv runt andra människor – och att inte söka skapa relationer med andra utifrån en utgångspunkt av att känna det som att jag saknar någonting

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag är bland andra människor, att känna mig konstant otillfreds med mig själv och som om att jag ännu inte riktigt lyckats, och inte klarat av att bli sedd, och erkänd av andra – och som om att jag fortfarande måste driva mig själv att komma ut där ute – och få mig själv att bli hörd av andra; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja påbörja relationer med andra från en utgångspunkt av och som underlägsenhet, av att känna det som att utan andra människors erkännande – och utan andra människors acceptans så är jag ingenting, och mitt liv är fullständigt värdelöst

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte acceptera mig själv oavsett vad jag tror andra tycker om mig – och sluta söka efter en grupp med människor som kan acceptera mig – ge mig självsäkerhet – ge mig förmågan att slappna av; och jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att istället ge mig själv förmågan att slappna av – och leva självsäkerhet – genom att röra mig själv tillsammans med andra människor utifrån en utgångspunkt av att inte vara beroende av vad andra tycker, eller känna om mig – utan att jag står stabil inom och som mig själv och uttrycker mig själv utan ett behov av att få någonting

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte lära känna andra människor från en utgångspunkt av att vara fullständigt bekväm, och tillfreds med mig själv – där jag således inte vill ha en annan människas erkännande, och en annan människas validering – utan jag uttrycker mig själv avslappnat, lugnt, och självsäkert – eftersom jag är säker på vem jag är inom och som mig själv – och jag är säker på varför jag är här, och hur jag är här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ge mig själv möjligheten att leva i varje ögonblick med andra människor från en utgångspunkt av att jag är tillräcklig som jag är – jag är nöjd med mig själv som jag är – jag är avslappnat, och behöver inte ha någonting från en annan eftersom jag vet vem jag är – jag vet hur jag är – jag vet varför jag är

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte leva självsäkerhet; och således åtar jag mig själv att leva självsäkerhet – genom att vara säker på vem jag är i ögonblick – och jag står i förhållande till andra människor – och att jag är säker på att jag är här en och jämlik – och att det finns ingenting jag emotionellt, eller känslomässigt kan få – eller ta av andra människor – utan jag är fullständigt ansvarig för mig själv såsom mitt utryck, och min upplevelse av mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna uppleva en saknad inom mig själv, när jag känner det som om att de ”populära” människorna inte ger mig någon uppmärksamhet, inte ser, eller erkänner min existens – och inte definierar mig som en människa som är viktig i deras värld – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja, och önska – och att begär om att få vara speciell/erkänd och ha en plats som är viktig i varje persons värld i min omgivning; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte slappna av – att ge mig själv möjligheten att vara fullständigt tillfreds med vem jag är här – och låta mig själv uppleva mitt liv utifrån min fysiska upplevelse av mig själv HÄR – och inte utifrån vad jag inte har

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte vara nöjd med enkelheten av att vara och uppleva mig själv här – och att fullständigt känna mig säker på att den enkelhet som representeras av att andas, och att vara medveten om min mänskliga fysiska kropp – är fullständigt tillräcklig – och att jag är fullständigt tillräcklig i och som denna upplevelsen av mig själv; och att därmed söka prata, och interagera med andra människor från en utgångspunkt av att jag är tillräcklig – jag är redan hel – jag är redan komplett inom mig själv – och är helt enkelt i detta ögonblick bara här för att dela med mig själv, och kommunicera med ett annat uttryck – och inte får att få en upplevelse av att känna mig involverad, och komplett

Självåtaganden

När jag märker att jag vill ha, och söker efter X uppmärksamhet, i tron att X uppmärksamhet kommer göra mig hel – glad – självsäker – avslappnad – värdefull; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det jag söker hos X är någonting som jag ännu inte givit till mig själv; således åtar jag mig själv att låta mig själv slappna av, att låta mig själv leva självsäkerhet – genom att vara säker på vem jag är i förhållande till andra – nämligen självdriven – självständig – och egenhändig – och att jag inte behöver en annans erkännande och vänskap för att slappna av och tycka om mig själv

När jag märker att jag söker självsäkerhet, förmågan att koppla av och vara bekväm med sig själv, och att vara avslappnad och lugn – hos andra människor – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att andra människor kan aldrig ge till mig själv det jag vill ha, och att de endast är jag själv som kan ge till mig vad det är jag vill uppleva mig själv som – och hur det är jag vill kunna röra mig själv, och uttrycka mig själv i min; således åtar jag mig själv att sluta söka efter mig själv i andra människor – sluta försöka bli hel, och komplett genom att få andra människors erkännande – och istället leva, och uttrycka mig själv HÄR såsom att vara avslappnad, och lugn – såsom att vara säker på mig själv, och att värdesätta mig själv

Jag åtar mig själv att ge mig själv gåvan av att vara tillfreds med mig själv, och att acceptera mig själv oavsett vad andra kan tänkas tycka och tro om mig – oavsett hur jag står i förhållande till andra – och att således befria mig själv från alla begränsningar – och allt sökande efter mig själv hos andra

Jag åtar mig själv att sluta söker efter egenvärde, och självacceptans genom att känna mig involverad i andra människors liv, och genom att känna det som att andra människor erkänner och accepterar mig – och att jag åtar mig själv att istället acceptera mig själv, istället värdesätta mig själv – och göra detta rent praktiskt genom att ge mig själv gåvan att uppleva varje fysiskt ögonblick här som en helhet i sig självt – och alltså inte i varje ögonblick som jag spenderar här med mig själv tänka att det finns någonting mer, och att jag saknar någonting som är där ute, och som jag måste jaga efter och på något vis lyckas ta in i min värld

När jag märker att jag inte är tillfreds med mig själv – och att jag känner det som att det är någonting jag saknar i mitt liv som jag desperat måste få tag i, och som jag bara kan få tag igenom att andra människor ser mig som sin vän, och kompis; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att vänskap, och kompisskap är i grund och botten begränsande – eftersom man måste ha en annan för att uppleva och uttrycka sig själv till fullo, och utan något slags rädsla – eller obekvämlighet; och således åtar jag mig själv att lära mig själv att uttrycka mig själv, och att röra mig själv utan något begär, eller känsla av saknad efter en kompis – jag accepterar mig själv här

Jag åtar mig själv att acceptera mig själv, och att leva detta genom att – när jag pratar med andra – att sluta söka efter att få de människor jag pratar med att acceptera mig, och att se mig som en viktig och speciell person i deras värld, och genom att försöka mig att känna mig involverad och upptagen i en annan människas ögonblick – och jag åtar mig själv att istället involvera mig själv i mitt eget liv, och i min egen upplevelse av mig själv – och skapa ett förhållande med mig själv som står tidens test – och som verkligen är substantiellt, djupt, givande – och någonting som är så fullständigt att jag inte längre känner något behov av att söka erkännande och helhet hos andra människor

Jag åtar mig själv att värdesätta min relationer, och mitt förhållande med mig själv – och att leva detta praktiskt genom att sluta försöka söka efter en känsla av helhet hos andra – och att sluta att försöka söka efter, och få till en upplevelse och känsla av att vara delaktig genom att få andra att se mig som en del av deras liv – och istället åtar jag mig själv att bli delaktig i mitt eget liv – att bli delaktig i min egen upplevelse av mig själv – och att praktiskt värdesätta mig själv genom att bli intim med mig själv och skapa ett förhållande med mig själv som är substantiellt och komplett

När jag märker att jag försöker, eller vill ta kontakt med andra människor utifrån en utgångspunkt av att känna det som att jag måste få bli delaktig, och involverad i en annan människas liv för att kunna uppleva något slags värde som mig själv; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det jag försöker skapa genom att vara med andra, är vad jag ännu inte gett till mig själv; och således åtar jag mig själv att bli involverad och delaktig i mitt eget liv, och i min egen upplevelse av mig själv – och att börja bry mig om hur jag upplever mig själv – börja bry mig om vad det är jag gör med min tid, och mina dagar – börja bry mig om vad det är jag tänker – börja bry mig om denna jorden i sin helhet – och alltså sluta söka efter just omtanke, delaktighet, och att vara involverad – utanför mig själv

Jag åtar mig själv att utveckla mitt förhållande till mig själv, och till min mänskliga fysiska kropp – och till min fysiska verklighet – och att leva ordet helhet, och komplett i varje ögonblick – genom att göra varje ögonblick till fullt, och helt i sig självt – däri jag inte behöver ha någonting mer eftersom just detta ögonblick av och som mig själv är komplett och fullständigt

När jag märker att söker efter helhet, fullständighet, och delaktighet hos andra – genom att jag försöker etablera en relation med en annan för att känna mig själv mer accepterad, och tillfreds med mig själv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att helhet, fullständighet, och kompletthet är någonting som endast jag kan ge till mig själv – och leva som mig själv  – och är någonting som jag kan göra endast genom att tillåta och acceptera mig själv att låta just detta ögonblick – och detta andetag vara här i min uppmärksamhet – fullständigt och totalt – så att jag helt hänger mig själv till min fysiska upplevelser, och mitt fysiska uttryck av och som mig själv här; således åtar jag mig själv att hänge mig själv till min fysiska upplevelse av mig själv, och att leva fullständighet – och kompletthet – genom att vara medveten om HELA min kropp – HELA min fysiska omgivning – HELA mitt ögonblick här

När jag märker att jag känner en saknad inom mig själv, och att jag måste få kontakt med andra människor för att kunna täppa till, och fylla ut denna saknad – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att saknad kan bara vara saknad efter mig själv – och att det således inte går att täppa till, och fylla ut en saknad inom mig genom att få erkännande av andra – således åtar jag mig själv att fylla ut mig själv – och att erkänna mig själv – och att välkomna mig själv hem till mig själv här i varje ögonblick – genom att jag erkänner det faktum att jag är HÄR – och således åtar jag mig själv att sluta sakna

Jag åtar mig själv att sluta försöka bekämpa upplevelsen av saknad, och misslyckande inom mig själv genom att få kontakt med andra människor – och istället åtar jag mig själv att transcendera dessa upplevelser av och som mig själv genom att ge mig själv fullständigt hän till mig själv – och således välkomna mig själv HEM – eftersom jag är HÄR – tillsammans med mig själv, och således sluta sakna vänskap – eftersom jag etablerar och lever vänskap med mig själv – en och jämlik – och ger till mig själv det jag önskar att andra skulle kunna ge till mig

 

Carema Care Är En Spegel Av Vår Egen Natur

I en liten sidnotis i tidningen 18 minuter kan man fredag den 23 december läsa:

”Carema Care uppmanar anställde att tävla om hur mycket de kan spara in på äldres mat, inkontinenshjälpmedel och förbrukningsartiklar. Spelet, men också politikernas agerande, kritiseras från Kommunals ordförande.”  TT

Det faktum att vårt nuvarande pengasystem är ineffektivt och omänskligt stirrar oss varje dag i ansiktet, det är synbart överallt, att vårt nuvarande system inte fungerar – trots det fortsätter vi ändå att leva i och bejaka vårt nuvarande pengasystem – varför?

Det finns många anledningar, men en av de huvudsakliga är den att vi tror det är omöjligt att förändra vårt nuvarande system – vi tror att det inte går, att vår värld är byggd med något slags bepansrat stålmaterial som det helt inte går att kontrollera – men är det verkligen så? Går det verkligen inte att förändra vår värld? Eller, är det verkligen vår värld vi måste förändra, eller kanske vi ska börja med att titta någon annanstans först?

Den första frågan vi bör ställa oss är, varifrån kommer världen?  Varifrån kommer politiken, polisen, kommunen, Carema Care, kapitalismen och konsumenten – vem är det som har skapat allt detta?

Svaret är att, det har vi själva gjort – vi är själva grundstommen, orsaken, och fundamentet till denna verklighet – varje system vi ser i världen – varje företag – varje människa – i allt är vi delaktiga.

Men hur är det möjligt att vi kan vara delaktiga i allt som är här? Hur kan vi ha något som helst ansvar för vad politiker gör, eller att det finns ineffektivt pengasystem som löper amok? Svaret är enkelt – eftersom vi tillåter det, eftersom vi spelar med i samma spel, eftersom vi agerar utifrån den utgångspunkt vilken ligger till grund för alla dessa system och manifestationer – överlevnad.

Ja – alla – exakt alla människor agerar och lever utifrån principen om att de själva ska överleva – vi är överlevare och det är utifrån den utgångspunkt vi skapar vår värld. Vi ser till att vi har pengar, att våra nära och kära har det bra, vi ser till att beskydda vår familj och bejaka våra intressen – men bryr vi oss någon gång om kollektivet? Nej – aldrig – vi existerar enbart för vårt eget höga nöjes skull, eller rättare sagt, för vår egen låga rädslas skull.

Så – den värld vi ser – såsom t ex Carema Cares uttalande, som vittnar om vinstinressets totala hänsynslöshet och råhet – är oss själva; vi ser oss själva såsom den samlade konsekvensen av våra handlingar. I generationer har vi agerat utifrån överlevnad, för att överleva skapade vi företag, för att överleva strävade vi efter att öka våra vinster – och idag sitter vi här med vår skapelse, det som vi genom att vi agerat utifrån överlevnad och rädsla skapat.

Hur förändrar vi då världen?

Vi måste först och främst förändra oss själva. Det är steg nummer ett. Vi måste se till att vår utgångspunkt, den principen vi lever utifrån, inte är överlevnad, rädsla och självintresse – för så länge den är det kommer vi enbart att återskapa en värld där vinstintresse och pengar går framför liv. Vi måste helt enkelt stå upp som ett exempel på att en ny värld är möjlig, och leva det exemplet tills en ny värld är här, våra handlingars samlade konsekvens blir då istället för ett system av slaveri och lidande – himlen på jorden, eftersom denna gång tas våra handlingar utifrån principen om vad som är bäst för alla – och inte bara vad som är bäst för oss själva.

Sålunda – Carema Care är en reflektion av de som vi har tillåtit oss själva att leva och existera som – överlevnadsrobotar – vill vi ha en förändring måste vi förändra vår utgångspunkt – ifrån mig till oss – ifrån jag till vi – vad som är bäst för kollektivet och gruppen måste ges företräde framför individens begär och nycker.

Undersök jämlikt med pengar – undersök processen till självuppriktighet – acceptera inte dig själv eller världen som den är – nöj dig inte med en värld som inte är perfekt – vi väljer vilken sorts verklighet vi vill leva i – varför då välja en som inte är perfekt?