Tag Archives: jämlikt med pengar

Dag 254: Att Ta En Annans Arbete För Givet

En bra sak med att vara taxichaufför är att man träffar många olika människor. Man får veta många roliga, intressanta, och tråkiga saker – men det bästa är att man får på alla sätt och vis möta sig självt. Jag har upplevt många, många reaktioner i taxin tillsammans med kunder, och tack vare detta har jag sedan kunnat applicera självförlåtelse på reaktionerna, och korrigera dem. Och idag ska jag arbeta med en reaktion som kom upp inom mig då jag körde min taxi.

Så, jag befann mig utanför någons hus, och i detta hus fanns det en person som skulle åka med mig. Problemet var att denna personen inte hade materialiserat sig framför sitt hus, och därför var nu min taxi folktom, och jag visste inte var jag skulle åka. Detta frustrerade mig. Framförallt blev jag irriterad för att jag tyckte att kunden inte ”höll tiden”, och inte var ”på rätt plats”.

Till sist visade det sig att kunden att väntat på ett annat ställe, och att allt var ett missförstånd. Men det förändrar inte min reaktion gentemot situationen och därför ska jag arbeta med denna ilska, och frustrationen.

We-often-take-for-granted-the-very-thingsOch – så vad jag ska göra är att jag ska ta tillbaka reaktionen till mig själv, och därmed fråga mig själv – hur gör jag precis det som jag upplevde att min kund gjorde? Och vad var det egentligen jag tyckte, och kände att min kund gjorde mot mig? Jo – jag kan se att jag kände mig dåligt respekterad, och som om min tid, och uppoffring togs för given. Frågan är då – hur gör jag precis likadant? Hur tar jag andra, och deras uppoffringar för givet?

En sak som jag kan se att jag tar för givet är den mat jag köper. Jag menar – när jag går till affären och handlar, då förväntar jag mig att maten ska vara där. Jag har inte någon förståelse för den energi, och möda som har lagts på att maten ska vara där i affären när jag handlar den, och att det är någon som först har odlat den, sedan fört den till affären.

Jag kan också se att när jag frågar andra om hjälp med någonting, så tar jag för givet att de ska hjälpa mig. Oftast har jag inte någon förståelse för vad det är de håller på att göra, att de kanske inte har tid, eller har någonting annat de behöver göra just då – utan om jag frågar om hjälp då vill jag ha hjälp just där och nu – på en gång. Jag lägger inte märke till den uppoffring som människor gör för att kunna hjälpa mig, eller ge mig de dagliga tjänster, och produkter som jag behöver för att kunna överleva, utan bara tar för givet att – de ska vara där!

Jag kan se att detta har att göra med mitt förhållande till pengar. Jag ser det som om att jag har en rätt att kräva av andra att de ska hjälpa mig, eller ge mig en tjänst, eller produkt, om jag har pengar – och om jag har pengar och jag ger dessa pengar till någon, då har jag tydligen en rätt att vara odräglig, och krävande, för jag ger ju bort mina pengar! Så denna punkt är ganska intressant, och relevant – att jag ser människor, som t.ex. butiksbiträden, eller busschaufförer, som mina ägodelar som ska göra vad jag förväntar mig av dem för ”det är deras jobb” – istället för att se dem som medmänniskor, som faktiskt lägger ner energi, och tid för att hjälpa mig att kunna leva effektivt i samhället.

Jag kan se hur detta förhållande inom mig reflekteras i de tankar jag har om vissa kunder då de åker i min taxi, för jag tänker att ”de tar min tjänst för given!” – ”de bryr sig inte om den mödan, och energin jag lägger ner!” – så naturligtvis reflekterar detta tillbaka till mig själv hur jag existerar, och fungerar inom mig själv.

Därför är lösningen på min reaktion att börja uppskatta andra människors arbete, tid, och liv generellt, och inte ta för givet att människor ska ställa upp, och ge mig det jag behöver – utan att se att de är precis som jag – och hjälper mig. Och hur skulle jag vilja bli behandlad om jag var kassörskan i mataffären? Jo – med respekt, omtanke, och förståelse – och jag vill inte bli tagen för given såsom om att jag bara är en utbytbar slav som gör det som förväntas av mig.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta andras liv, tid, och möda för given – och se det som om att bara för att jag ger en annan människa pengar – så äger jag den personen – och har rätt att kräva, och förvänta mig av den personen att den ska göra som jag vill, och när jag vill det – och ge mig en tjänst, eller produkt tillbaka.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli blind för det faktum att om jag tar bort pengar – så är vad som kvarstår en människa som faktiskt ger mig sin tid, sin energi, och en del av sitt liv – för att hjälpa mig att fungera, och leva effektivt – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att uppskatta, respektera, och erkänna vad det är jag får av andra människor – och se att detta är inte någonting att ta för givet.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta för givet att det system som jag lever, och existerar inom – ska fungera, och vara perfekt varje dag – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, och förstå hur många människor som varje dag lägger ner tid, kraft, och möda på att få systemet att fungera, och verka såsom det gör – således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att respektera alla dessa individer genom att inte ta de dagliga faciliteter som jag använder mig själv av för givet.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att även fast jag betalar en annan människa pengar för att utföra en tjänst till mig, eller ge mig en produkt – betyder inte detta att jag kan ta den andra människans arbete för givet, och tro att jag äger den andra människan, och har rätt att begära vad jag vill – och vara hur otrevlig, och otacksam som helst – för att jag tydligen ”get den andra människan pengar – och därför har jag en rätt att ta denna människa för givet”.

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det som jag känner, och upplever att andra gör mot mig när jag kör taxi – att ta mig för given, och se mig som en vara som de har köpt och därför har rätt till – är någonting som gör själv, och någonting som jag inte tillåtit mig själv att se att jag gör; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att uppskatta, och vara tacksam för alla de punkter inom systemet som faktiskt fungerar effektivt, och som gör det möjligt för mig att gå upp på morgonen och uppleva en ”vanlig dag”

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta för givet de människor som arbetar på McDonald’s och som jag brukar äta frukost hos när jag börjar min dag på arbetet – jag menar – de står där och gör min frukost, och tar av sin tid för att ge mig någonting jag behöver – således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, och förstå detta – och vara tacksam för all den service som jag dagligen tar del av – och som gör mitt liv bekvämt, effektivt, och enkelt att leva.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå – att pengar inte ger mig en rätt att kräva någonting av andra människor, att pengar inte ger mig rätt att förvänta mig själv någonting av andra människor – och även fast jag betalar någon – så har inte jag någon rätt att äga den andra människan, och tro att den andra människan ska göra allt jag vill för att jag ska uppleva mig själv bekväm, och positiv.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vänja mig, och börja ta detta system som jag lever i för givet – istället för att se alla de saker som jag dagligen använder mig av, och förstå hur pass mycket de förenklar, och gör mitt liv bättre – och det inte alls är en självklarhet att dessa olika saker och ting ska vara i mitt liv, ska finnas i mitt liv, och ska ges till mig på det sättet som jag vant mig vid; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att uppskatta andra människors arbete.

När jag märker att jag tar en annan människas arbete för givet, och tänker att jag kan kräva av en annan människa att den ska ge mig någonting – för jag har betalat för det; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att pengar endast är ett medel som har accepterats bland människor att ha en betydande roll vad det gäller vad slags arbete man kan förvänta sig att en annan gör – men – om man tar bort pengarna så återstår ju bara den andra personens arbete som den faktiskt gör för en; således åtar jag mig själv att uppskatta, respektera, och värdesätta det arbete som görs varje dag – som gör mitt liv möjligt att leva.

När jag märker att jag tänker att jag har rätt att kräva arbete, eller en tjänst av en annan människa – för att jag har betalat – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – NEJ – jag har ingen sådan rätt – även om det känns som det – för jag skulle inte vilja bli behandlad på det sättet att jag tas för given, och endast ses såsom en vara som köpts och nu ska utföra vad som utlovats; således åtar jag mig själv att respektera, och uppskatta det arbete som görs för mig – till mig – och inte ta det för givet, och tro att det alltid ska vara där för mig.

Enhanced by Zemanta

Advertisements

Dag 200: ”jag är mest lyckad”-karaktären (Del 6)

Idag kommer jag omdefiniera två ord vilka jag märkt framkommit flera gånger då jag gått igenom alla de dimensioner som ”jag är mest lyckad”-karaktären består av – och dessa ord är: ”bäst” och ”framgångsrik”

Bäst

Nuvarande definition på ordet i världen

1. Surpassing all others in excellence, achievement, or quality; most excellent: the best performer; the best grade of ore.

2. Most satisfactory, suitable, or useful; most desirable: the best solution; the best time for planting.

3. Greatest; most: He spoke for the best part of an hour.

4. Most highly skilled: the best doctor in town.

Hur jag har upplevt/förstått/levt ordet

Att vara bäst, eller att någonting är bäst – har jag sett såsom att någonting är ultimat – och värdemässigt överlägset någon, eller någonting. Det har alltså inte handlat bara om att en viss sak är praktiskt bättre än en annan sak – utan att den ena saken på grund av att denna är bättre anpassad till ett visst förhållande – har ett högre värde än den sak som är sämre anpassad för samma förhållande.

Jag har även definierat och sett det som eftersträvansvärt att vara bäst – och att det är ett misslyckande att vara dålig, sämst, eller mindra bra än bäst. Därför har jag i mitt liv strävat efter att få vara bäst på de saker och ting jag tagit mig an. I de saker jag inte var bra på, och inte kunde bli bäst på – brukade jag inte lägga ner tid eller ansträngning, eftersom jag inte kände det som om att det fanns något av värde att hämta – för jag kunde ju ändå inte bli bäst.

Ljuda ordet

svenska:
Bäst

Best

Mest

Flest

engelska:
Best

Beast

Bees-t

Kreativt skrivande om ordet

Såsom framkommer av ljudets ord innebär ordet ”bäst” att någonting är praktiskt överlägset i jämförelse med någonting annat – det är den absolut främsta lösningen, och den lösningen som man ska välja om man står inför ett val där den ena lösningen är bäst och den andra inte är bäst.

Men detta betyder inte att den lösningen på något sätt är värd mer – eller har någon högre känslomässig betydelse en den andra lösningen – att någonting är bäst är alltså en praktiskt och objektiv punkt som inte har någonting med värde, känslor, eller emotioner att göra.

Slutgiltig definition

”Bäst” = någonting är i sin funktion praktiskt och objektivt överlägset andra alternativ

Kontrollfrågor

Representerar min definition av ordet vad ordet betyder?

Ja

Är min definition av ordet fri från polaritet?

Ja

Kan jag stå vid min definition av ordet i evigheter?

Ja

Framgångsrik

Nuvarande definition på ordet i världen

1. The achievement of something desired, planned, or attempted: attributed their success in business to hard work.

2.

a. The gaining of fame or prosperity: an artist spoiled by success.

b. The extent of such gain.

3. One that is successful: The plan was a success.

4. Obsolete A result or an outcome.

Hur jag har upplevt/förstått/levt ordet

Att vara framgångsrik har för mig inneburit att man står över andra människor – och att man gjort någonting som ingen annan tidigare gjort, eller i vart fall gjort något sämre – och därför står man ut från mängden, och man gör sig själv sedd av andra – och man känner sig unik och speciell för man har gått ett steg längre än vad andra har gjort.

Jag har sett det som något eftersträvansvärt, och längtansvärt att vara framgångsrik – det är ett positivt ord – någonting som man vill göra, vill uppleva, och vill vara med om – och det man inte vill vara med om är att vara ett misslyckande – och uppleva en tillbakagång – det är motsatsen till att vara framgångsrik.

Framförallt har jag sett ordet i förhållande till pengar, arbete, skola, förhållanden, och sport – att man har lyckats i dessa delarna av sitt liv och får någonting mer än vad man tycker andra har fått. En begränsad definition av ordet får jag säga.

Ljuda ordet

svenska:
Fram-gång-rik

engelska:
Suck-see-ful
Suck-invest-ful
Suck-rest-dull
Suck-self-full

Kreativt skrivande om ordet

Det som jag kan se är att jag levt och förstått ordet framgångsrik fram tills nu såsom någonting som endast inträffar och sker för individen. Alltså bara en person kan vara framgångsrik, och att detta då betyder att andra människor måste vara sämre och förlora – och alltså vara underlägsna den som är framgångsrik. Någon måste suga ut musten ur de andra – för att denna ska kunna bli framgångsrik.

Men detta är en begränsad definition – och istället vill jag se att ordet framgångsrik är en ensak som rör alla människor – faktiskt hela vår existens – och att endast tillsammans – holistiskt – och som en enhet – kan vi bli framgångsrika. Endast när allas intressen blir tillgodosedda – och alla blir hörda, och hänsyn ges till både liten som stor – då är vi framgångsrika – inte annars.

Alltså är framgångsrik ett ord som man lever praktiskt – genom att ta beslut som är till fördel för alla – och inte bara för en själv.

Slutgiltig definition

”Framgångsrik” = När en person tar ett beslut som gynnar hela existensen – och göra att existensen i sin helhet blir en mer livsgynnande att befinna sig själv i.

Kontrollfrågor

Representerar min definition av ordet vad ordet betyder?
Ja

Är min definition av ordet fri från polaritet?
Ja

Kan jag stå vid min definition av ordet i evigheter?
Ja

Dag 161: Prestationsångest

Självskriverier

Idag har jag börjat studera inför min tentamen. Och det är intressant att se att det inom mig själv kommer upp många tankar i förhållande till hur jag ska plugga för att få det ”bästa resultatet”. Och de flesta av dessa tankar består av ångest, nervositet och rädsla att jag inte ska klara av tentamen om jag inte studerar och pluggar inför min tentamen på ett visst sett.

Vanligtvis brukar jag sitta och skriva ner de flesta av de saker som måste beaktas, och göra en pärm fylld med papper där allting står. Denna gång gör jag inte det. Och det är inte för att jag är lat, eller inte orkar – utan därför att jag tycker det står för mycket saker i min studentlitteratur för att jag ska kunna skriva ner det, och därför lägger jag istället min tid på att läsa boken och lära mig allt som står i den. Och detta resulterar i att jag upplever mycket ångest, och nervositet – för plötsligt börjar jag undra, och frukta – men vad ska jag göra om jag inte vet svaret på frågorna? Kommer jag verkligen att klara att besvara frågorna om jag inte skriver ner exakt alla små detaljer som står i boken? Och vad kommer hända med mina betyg om jag inte skriver ner allt?

Det är dock intressant om jag tittar tillbaka på min tidigare tentamen, så kan jag se att jag aldrig haft någon väldigt stor användning av mina anteckningar när jag väl kommit till att skriva tentamen. Eftersom jag kunnat allting så bra redan vid det laget. Men jag får erkänna att jag lär mig faktiskt väldigt bra genom att skriva ned saker och ting, men det rättfärdigar inte på något sätt den rädsla jag upplever – som visar mig att jag fortfarande håller kvar vid ett begär, och ett hopp om hur jag vill att min framtid ska bli; och det är oacceptabelt.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid ett hopp, och ett begär om att jag ska lyckas i mitt liv – och få en bra karriär, och lyckas tjäna mycket pengar – och bli erkänd av systemet såsom att vara stark, och särskilt lyckad individ

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i och som rädsla, ångest, och nervositet inför att jag inte ska lyckas med mina studier – och frukta att jag kommer glömma bort information, och att jag inte kommer veta vad jag ska skriva när jag väl sitter med provet i handen – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid ett begär, och ett hopp om att få bra betyg – för att därmed ”lyckas i denna världen” – och bli någonting ”utöver det vanliga” – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att släppa mitt begär av att ”få bli någonting” – och istället leva och uttrycka mig själv här, och gå processen att skapa en värld som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fästa värde på vilket jobb jag har, på vilken lön jag har, och på hur människor runtomkring mig tittar på mig i förhållande till vilket jobb, och vilken lön jag har – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att istället slappna av – att ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit – och fokusera på att leva, att fokusera på det som är riktigt och verkligen viktigt – vilket är jag stöttar mig själv i min process, och viger mitt liv åt att införa ett system i denna världen som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av rädslor, ångest, och osäkerhet inför att jag inte kommer klara av att prestera på min tenta om jag ändrar sättet att studera på, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att placera ett värde utanför mig själv, och tänka att om jag får ett bra betyg på mitt prov – då, och endast då kan jag acceptera mig själv – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att SLAPPNA AV och att släppa ångest, och press – och helt enkelt studera varje dag utifrån en utgångspunkt av att jag tycker det är roligt och intressant, och sluta oroa mig själv inför det slutgiltiga resultatet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att oroa mig inför det slutgiltiga resultatet, och oroa mig själv inför vad jag ska göra – och hur jag ska känna mig själv om det inte går bra för mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sluta att fästa värde vid punkter i separation från mig själv såsom pengar, och istället leva HÄR en och jämlik som mitt andetag – och inse, se och förstå att jag är VÄRDE HÄR – och att jag inte behöver kämpa för att få ta del av detta utanför mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att mitt yrke, och min skolprestation är ALLT som jag har – och att jag därför måste prestera utöver alla andra, och att jag måste vinna – för annars är jag tydligen inte värd någonting, och annars är jag tydligen inte tillräcklig för mig själv – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ANDAS och att släppa mig själv fri från den press, och den förväntan jag skapat mig själv – och istället tillåta och acceptera mig själv att skriva min tentamen utan nervositet, rädsla eller ångest – utan istället HÄR en och jämlik såsom mitt andetag

Självåtaganden

När jag märker att jag håller kvar vid ett hopp, och ett begär om att jag ska lyckas i mitt liv – få en bra karriär, och tjäna mycket pengar; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att hopp, och begär begränsar mig – eftersom där hopp, och begär finns – existerar även rädsla – och rädsla gör mig lam; således åtar jag mig själv att sluta hoppas, att sluta ha begär – och istället agera, och röra mig själv utan rädsla

När jag märker att jag existerar i och som rädsla, ångest, och nervositet inför att jag inte ska lyckas med mina studier – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – om jag låter min upplevelse av mig själv vara beroende av hur det går för mig i skolan gör jag mig själv till en slav, och till en som följer efter upplevelser, och detta är begränsande till den milda grad; således åtar jag mig själv att sluta vara oroad inför vilket betyg jag kommer få, och inför hur det kommer att gå på min tentamen – och istället fokusera på att leva och uttrycka mig själv HÄR – i och som varje andetag

När jag märker att jag placerar ett värde på vilket arbete jag har, vilken lön jag har, och hur människor ser mig i förhållande till dessa två punkter – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att om jag låter mig själv bli kontrollerad av pengar, och arbete – och låta mina beslut styras av begäret att andra ska se upp till mig – så kommer jag att kompromissa mig själv och ta beslut som inte är bäst för mig, utan som endast känns bra; således åtar jag mig själv att sluta oroa mig själv inför, och vara beroende av vad andra tycker om mig – och istället åtar jag mig själv att leva sunt förnuft och ta beslut som kommer leda till att jag skapar en värld, och en mig som är bäst för alla

När jag märker att jag blir besatt av rädslor om att jag inte kommer kunna prestera på min tentamen, om jag ändrar sättet jag studerar på – och gör annorlunda än vad jag brukar göra – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att rädsla kan endast existera där ett begär existerar, och där ett begär existerar, existerar även självkompromiss eftersom jag lever för någonting annat än mig själv; således åtar jag mig själv att släppa mitt begär om att få ha en bra, och åtråvärd karriär – och jag åtar mig själv att istället leva, och röra mig själv HÄR i och som andetaget utan att låta min upplevelse av och som mig själv vara skapad, och beroende av vad jag tror andra ser, känner och tycker om mig

När jag märker att jag oroar mig själv inför det slutgiltiga resultatet av min tentamen, och jag oroar mig inför hur jag ska känna mig själv om det inte går bra för mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att de upplevelser av rädsla, och andra emotioner jag har i förhållande till tentamen inte är riktiga, och är därför inte värda att lägga någon uppmärksamhet vid, och ta beslut utifrån; således åtar jag mig själv att sluta oroa mig själv inför slutresultatet – och om det går dåligt, och jag därmed upplever en negativ upplevelse av mig själv – att då applicera självförlåtelse, och helt enkelt ta bort denna upplevelse av och som mig själv

När jag märker att jag tänker och tror att min framtida yrkeskarriär, och min skolprestation är allt som jag har – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – jag har mig själv HÄR – jag är här i och som andetaget och behöver ingenting mer än mig själv här; således åtar jag mig själv att släppa mitt betygshets – att släppa mitt begär att få vara utöver det vanliga – och istället fokusera på att leva, och uttrycka mig själv här, och lära känna mig själv i och som andetaget

Dag 156: Den Kollektiva Hypnosen

Självskriverier

Någonting som jag har märkt att jag ofta gör är att jag tar efter människor i min värld. Jag härmar hur de pratar med varandra, jag härmar vad de pratar om – när jag hör att de är oroade över någonting, eller irriterade över någonting är detta också någonting som jag brukar ta efter. Det är inte som att jag gör det på något väl synligt sett, utan det sker mycket subtilt.

Ett exempel som jag kan ge är från igår när jag åkte tåg. Jag stod med en mängd människor på perrongen, och tågade rullade sakta in och stannade till – och eftersom tåget var långt och min vagn hade stannat längre ner på perrongen var jag tvungen att förflytta mig. Det jag märkte när denna kollektiva förflyttning ägde rum, eftersom det var fler människor än jag som hade sin vagn antingen längre upp, eller längre ner på perrongen i förhållande till var de själva stod – var att jag upplevde mig själv nervös, och hetsig. Detta trots att jag visste att tåget inte skulle köra vidare förens alla passagerare var ombord, och att jag hade en plats inne på tåget – vilket gjorde det totalt onödigt för mig att stressa och försöka hinna först.

Min slutsats till varför jag upplevde mig själv stressad, och varför jag rörde mig själv litet mer okontrollerat, och ryckigt – var att andra människors upplevelse av sig själva influerade mig. För jag kunde se att folket runtomkring mig var stressade, och rörde sig snabbt – fokuserat – och kände en press att tåget på något sett skulle köra ifrån dem utan att de skulle kunna följa med. Och detta blev då någonting som influerade mig och min upplevelse av mig själv.

Fascinerande – och denna typ av ”överföring” av upplevelser har jag börjat upptäcka existera på många mer ställen i min värld. Och hur jag faktiskt skapar upplevelser av mig själv som är totalt onödiga, som jag aldrig hade skapat om det inte varit för att jag tittar på hur andra upplever sig själva och sedan kopierar deras upplevelse, och uttryck.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att kopiera hur andra människor upplever sig själva – och låta min upplevelse av och som mig själv bli, och vara influerad av hur andra människor upplever sig själva; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att i varje ögonblick fråga mig själv – varför gör jag detta? – varför upplever jag mig själv såhär? För att på så vis alltid vara säker på varför jag gör någonting – på att jag har en praktiskt och logisk anledning bakom mina handlingar och att jag inte göra någonting bara för att jag känner att jag måste göra det – eller fruktar att om jag inte gör det – att jag då kommer att förlora mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att existera, och leva mig själv självständigt från hur andra människor upplever sig själva – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att leva mitt liv – och ta beslut om vad jag ska göra med mitt liv – utifrån en utgångspunkt som är unik i den meningen att ingen annan människa som jag känner agerar utifrån en liknande utgångspunkt – i rädslan och ångesten att om jag inte konformerar mig själv till hur andra lever, och försöker efterlikna hur och varför andra rör sig – att jag då kommer göra misstag, och eftersom jag är ensam – kanske jag kommer ha fel, och göra någonting som tydligen ”inte är rätt”

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att den stora massan av människor alltid har rätt, alltid vet mer än mig – och alltid tar rätt beslut – och jag förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att därmed sätta min tillit till den stora massan med människor istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att lita på mig själv – och att i varje ögonblick se till att jag tar och lever mig själv utifrån sunt förnuft – såsom vad som är bäst för alla – och inte bara blint litar på att vad någon säger till mig är okay, och acceptabelt bara för att en annan säger det till mig

Jag förlåter mig själv at jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att ifrågasätta andra människor – för att ifrågasätta situationer, traditioner, ”den mänskliga naturen” – och såsom människor i alla tider har uppfattat ”livet” och vad det innebär att leva – i tron att jag inte har rätt, och inte heller kan ifrågasätta det mänskliga kollektivistiska uppfattningen om vad det innebär att leva – i tron att jag som en enda människa är alldeles för dum, och inkapabel för att göra någon skillnad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en idé, och en tanke inom mig själv att bara för någon är en s.k. auktoritet inom ett visst ämne – att den människan därför vet vad det innebär att leva vad som är bäst för alla – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att blint ta för givet vad andra säger och gör bara för att de står i en auktoritetsposition – i rädslan för att om jag skulle ifrågasätta den information som kommer in i min värld – och börja ta egna beslut – och titta med sunt förnuft på huruvida viss information är vad som är bäst för alla, eller inte – att jag då skulle börja ta fel – och göra fel – och inte ta korrekt beslut – och inte agera på ett sådant sätt som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta självständighet – i rädslan för att jag inte är lika stark själv som jag hade varit om jag hade haft stöd från flertalet människor och att alla dessa tyckt precis detsamma som jag – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv från styrka – separera mig själv från självtillit – separera mig själv från självauktoritet – och tro att detta är ord jag inte kan leva som mig själv om jag inte har andra som säger att jag har rätt – och att jag gör rätt; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag självklart kan leva självtillit – självauktoritet – och styrka som mig själv oavsett vad andra gör, eller tycker – eftersom det är ett beslut som JAG GER TILL MIG SJÄLV

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ifrågasätta de principer, ideologier, och de anledningar som läggs till grund för beslut som tas av människor – i tron att alla människor trots allt vill vad som är bäst för de själva och andra – och trots allt borde veta vad som är bäst – och att jag antagligen har fel i vad det är jag ser, eller säger och således inte borde tycka någonting överhuvudtaget

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att istället för att utveckla mina egna normer, min egen moral, min egen uppfattning om hur denna världen fungerar – och vad som är bäst för alla; att istället bara kopiera från min omgivning vad alla andra säger, och tycker att överhuvudtaget ifrågasätta om det som andra säger faktiskt är bäst – faktiskt är bra – och faktiskt är sunt förnuft

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att i interaktion, och kommunikation med andra människor – att säga JA – eller hålla med en annan – utan att först se på punkten, och titta huruvida jag faktiskt håller med människan i fråga – eller om jag ser en lösning, och ett annat perspektiv som är bättre – och mer effektivt – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att kompromissa mig själv i rädslan för att andra människa ska ogilla mig, och inte tycka om mig och se mig som en ”vän” – om jag inte gör mitt allt för att framträdda som en lättsam, och medgörlig människa

Självåtaganden

När jag märker att jag gör någonting helt automatiskt – bara för att andra människor gör samma sak; då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår hur dumt det är att göra någonting bara för att andra gör det – eftersom jag i sådana fall inte har någon aning om huruvida det jag lever faktiskt är bäst för alla, eller någonting som faktiskt är till skada för andra; och således åtar jag mig själv att ifrågasätta de handlingar, och uttryck som ses som normala och brukliga inom det mänskliga släktet – och således se till att alla mina beslut och handlingar är självdrivna – och självskapade i det att jag vet vad det är jag gör – och varför – och att jag inte gör någonting helt automatiskt bara för att andra gör det

När jag märker att jag är rädd för att stå såsom självständig och egenhändig i mitt liv – i det att jag tar beslut som jag ser är bäst för alla oavsett vad slags beslut andra tar – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det är ingenting farligt med att inte göra som alla andra gör – det är ingenting som kan skada mig, eller göra mig illa utan det är enbart en rädsla för att jag kommer göra fel – och misslyckas vilken i sig självt inte är valid; således åtar jag mig själv att ta beslut, och att leva utifrån vad jag ser är bäst för alla – oavsett huruvida andra gör det eller inte

När jag märker att jag tar ett beslut, och lever på ett sätt bara för att den stora massa människor gör det; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att bara för att många människor gör samma sak betyder inte detta att det som dessa människor gör är bäst för alla – vilket är solklart om man tittar på hur världen ser ut – således åtar jag mig själv att sluta handla som andra gör och istället ifrågasätta den mänskliga naturen – och leva på ett sådant sätt – ta beslut på ett sådant sätt om jag ser är bäst för alla

När jag märker att jag är rädd för att ifrågasätta människor, situationer, traditioner, och den så kallade mänskliga naturen – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att den anledningen till att jag är rädd för att ifrågasätta de ideal som efterlevs i vår nuvarande värld – är på grund av att jag är rädd för att ha fel – och är rädd för att jag inte vet vad som är rätt; och således åtar jag mig själv att ifrågasätta de ideal som promulgeras och per automatik anses vara korrekta ideal och levnadssätt och sluta frukta att jag kanske kommer ha fel när jag gör se – rädslan för att ha fel är irrelevant och stöttar inte mig på något sätt att leva effektivt här i och som andetaget

När jag märker att jag blint litar på, och följer, och härmar en annan bara för att denne är en auktoritet i ett visst ämne – eller i vart fall påstår sig vara det; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att om jag bara blint litar på andra människor utan att själva ifrågasätta vad andras agerande leder till – då placerar jag mig själv i en situation där jag inte längre styr mig själv, och således inte är i kontroll över huruvida jag med mina handlingar skapar en värld som är bäst för alla – eftersom jag bara gör det andra säger till mig; således åtar jag mig själv att sluta att blint lita på andra – och att istället ifrågasätta all information genom att se vad effekten av informationen är och huruvida den är bäst för alla eller inte

När jag märker att jag fruktar att leva självständighet – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det är inget att frukta att ha fel – och att inte göra rätt – och att misslyckas – det är inget skamfyllt att inte förstå; således åtar jag mig själv att sluta vara rädd för att stå upp inom och som mig själv som självständighet och ifrågasätta de ideal, och besluts som tas och levs i denna världen – och således istället pusha mig själv och andra att leva vad som är bäst för alla på alla sätt och vis – och ifrågasätta all information som kommer in i min verklighet utifrån utgångspunkten huruvida denna information är vad som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att sluta att hoppas att världen, människor, och denna existens automatiskt ska ändra sig själv till det bättre – eftersom att ”vi lär oss” – och jag åtar mig själv att istället ta ansvar och ifrågasätta vad som är här och visa att det finns mer effektiva sätt att leva, och uttrycka sig själv på som inte gör så att andra tar skada

När jag märker att jag kopierar information från andra – utan att först titta inom mig själv för att se att informationen faktiskt är bäst för alla – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och jag för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att problemet som vi människor skapat i denna världen – har sin grund i att vi bara accepterar vad som sägs till oss utan att själva tänka oss för vad det som sägs till oss faktiskt innebär på en praktisk nivå; således åtar jag mig själv att inte bara acceptera allt som sägs utan att själv undersöka, och ifrågasätta vad visas; och att fråga mig själv om jag verkligen vill ha effekten av den information som ges till mig

När jag märker att jag automatiskt säger ja till en annan människa utan att först tänka efter, eller om jag säger ja för att inte behöva ta en konflikt när jag inte håller – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser, och förstår att jag gör ingen en tjänst genom att bara acceptera information, åsikter, och uttalanden av andra som ”okay” – i rädslan för konflikten, samt i rädslan för att stå upp och ifrågasätta information, beslut, och handlanden av andra; och således åtar jag mig själv att stå upp och inte acceptera någonting mindre än vad som är bäst för alla – och inte lägga mig ned och ge upp i rädslan för att konflikter kommer uppstå – utan istället pusha för att etablera det som jag ser fungerar bäst – och ger det bästa resultatet för alla involverade

 

Dag 147: Motarbetad

Självskriverier

Idag ska jag skriva om en upplevelse som jag gått igenom på sistone – och denna upplevelse har kommit upp i situationer när jag ställts inför att samarbeta med andra, och att komma till en slags gemensam lösning med andra.

Jag har i dessa situationer upplevt att jag blivit motarbetad, och bekämpad – och att alla mina ”bra förslag” bara blir nobbade, utan någon giltig och bra anledning. Och sedan har jag tänkt ut en mängd anledningar inom mig själv till varför dessa andra tydligen ”nobbar” mig, när det rent faktiskt är så att vad jag upplever inom mig själv såsom att känna mig ”nobbad” inte har någonting att göra med de människor som jag delar mitt ögonblick med. Utan vad jag upplever inom mig själv är jag själv, och hur jag blivit beroende av att ha rätt, och få min vilja igenom – och känna mig själv försvagad, och underlägsen när jag lyckas få min vilja igenom.

Så – nedan ska jag göra självförlåtelsen, sedan självkorrigerande åtaganden, som jag sedan tillsist ska leva i mitt liv – praktiskt – och därigenom korrigera, och ändra på denna punkt.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja ha rätt, och vilja få min vilja igenom – och bli arg, frustrerad, och irriterad när jag inte får min vilja igenom – och känna mig själv motarbetad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig motarbetat av människor – eller egentligen känna mig själv personligen attackerad av människor när de inte håller med mig, och att inom mig själv ursäkta min upplevelse inom mig själv genom att tänka att jag är motarbetad; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag inte på något sätt vet varför andra inte håller med mig, och att det inte ens är relevant för vad jag upplever inom och som mig själv – eftersom min upplevelse av att ta det personligt när någon inte håller med mig är min egen skapelse och ingen annans

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sätta värde på mina idéer som jag delar med mig – och tänka att jag är en ”idéspruta” – att jag är spontan, och bekväm av mig själv och att jag är en rolig, och trevlig person att vara i närheten; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att andra borde vara mer tillmötesgående mot mig, och säga till mig att mina idéer är bra, och att jag verkligen gör någonting bra för gruppen som delar med mig av och som dessa idéer

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv som positiv, som konstnärlig, uttrycksfull, rolig, och speciell – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inom och som mig själv definiera mig själv som lite galen, och som annorlunda vad andra människor är; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att leva mig själv som normal, och låta mig själv vara vanlig – och alltså varken försöka vara någonting mer, eller mindre än mig själv här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka om mig själv såsom att jag är uttrycksfull, och speciell – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag är med människor, att inom mig själv tävla med andra om vem som är mest uttrycksfull – om vem som är mest bekväm med sig själv, om vem som känner sig mest populär och omtyckt – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att släppa alla idéer inom och som mig själv – att ta det lugnt – att andas och föra mig själv tillbaka hit

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte släppa alla idéer om mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa dessa idéer och fantasifoster inom mig själv såsom förklaringar till varför människor tydligen ”motarbetar mig” – och tänka att det gör de för att de är avundsjuka på mig, eftersom jag är mycket bättre än vad de är; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag har faktiskt ingen aning varför människor är som de är mot mig, och jag vet inte ens om de motarbetar mig – eftersom det är bara någonting jag känner och inte rent faktiskt ser

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera och se mig själv såsom en människa som är mer givmild än andra, som är mer bekväm än andra – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jämföra mig själv med andra och tänka att jag är ”mer än andra” – eftersom tydligen har jag gått en sådan lång väg i min process att jag nu har förmågan att göra sådant som inte andra gör, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att slappna av – att sluta tävla – att sluta försöka vara speciell, och utöver det vanliga och istället bara vara helt vanlig här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när denna upplevelsen kommer upp inom mig själv av att ta det personligt när någon inte håller med mig, att tänka att det måste vara det faktum att andra inte håller med mig som gör att jag upplever mig själv som jag gör; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det jag upplever existerar inom mig, och är inte något som kommer utifrån; och således är det jag som skapar min upplevelse av att känna mig motarbetad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en idé av och som mig själv såsom att vara unik, och speciell – och att skapa denna idé av mig själv genom att jämföra mig själv med andra, och tänka att andra har inte ett sådant liv som jag har – utan måste ha ett mycket mer intetsägande, och tomt liv än mig; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja, och önska att jag ska ett populärt, och hektiskt liv – och vilja bli sedd av andra såsom att ha något slags speciellt beteende – eller närvaro

Självåtaganden

När jag märker att jag blir arg, och frustrerad för att jag inte får min vilja igenom när jag samarbetar, eller är med andra; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att detta problem kan endast existera då jag separerar mig själv ifrån HÄR – och tror att mitt värde av mig själv ligger i hur många jag kan övertyga att jag har rätt; således åtar jag mig själv att inte försöka skapa en upplevelse, och en idé av och som mig själv genom att presentera mig själv som unik, och speciell inför andra – och jag åtar mig själv att istället förbli här med och som min kropp – och att acceptera, och uttrycka mig själv här

När jag märker att jag känner mig motarbetad, påhoppad, och personligen attackerad av människor – när de inte håller med mig; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag kan endast ta någonting personligt när jag definierat mig själv i förhållande till just den punkten; således åtar mig själv att när jag talar och uttrycker mig själv med andra, att släppa alla begär inom och som mig själv om att vara någon, eller någonting, och istället helt enkelt vara mig själv HÄR – en och jämlik

När jag märker att ser, och definierar mig själv som en idéspruta, och som någon som är speciell, och mer uttrycksful, och rolig än ”vanliga” människor – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att denna idén jag skapat av mig själv inte har någonting att göra med verkligheten – eftersom det i verkligheten inte finns några idéer om vem jag är – eftersom JAG ÄR HÄR – således åtar jag mig själv att uttrycka och röra mig själv HÄR utan att ha någon idé om mig själv – utan att tänka, eller tro någonting om mig själv

När jag märker att jag tänker om mig själv att jag är positiv, konstnärlig, rolig, och speciell – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att dessa idéer jag har av och som mig själv är inte ”JAG” – utan är endast en idé i form av en tanke som cirkulerar i mitt huvud; således åtar jag mig själv att sluta skapa, och medverka i och som några idéer om vem jag är – och istället leva, och uttrycka mig själv HÄR i och som andetaget

När jag märker att jag tänker om mig själv att ”jag är uttrycksfull, och speciell” – då stopar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att denna idén av mig själv att jag är ”uttrycksfull och speciell” – just bara är en idé och någonting som jag baserar på en upplevelse av och som mig själv; och således åtar mig själv att sluta se, uppleva, och definiera mig själv utifrån upplevelse – utifrån tankar – och utifrån idéer – utan istället uttrycka, och röra mig själv HÄR – i och som mitt andetag

När jag märker att jag tänker någonting om mig själv – t.ex. ”jag är smart”, eller ”jag är rolig, och uttrycksfull” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag inte kan lita på någonting av det som kommer upp inom mig som tankar – jag kan inte basera någonting av min verklighetsförståelse på vad som kommer upp inom mig som tankar, eftersom jag vet inte var dessa tankar kommer ifrån – och inte heller om de stämmer eller inte; således åtar jag mig själv att istället för att basera min livssyn utifrån vad jag tänker – istället göra min livssyn till att leva – och att uttrycka mig själv

Jag åtar mig själv att sluta tro att min upplevelse av mig själv är kontrollerad, och styrd av andra människor – och att andra människor på något sätt skapar upplevelsen av mig såsom att vara motarbetad, och såsom att känna mig personligt attackerad – och i detta åtar jag mig själv att sluta definiera mig själv utifrån vad andra säger, och sluta skapa dessa inre teorier och idéer om varför andra säger vad de säger, och varför jag upplever mig själv som jag gör – och istället leva och uttrycka mig själv HÄR i och som enkelheten av och som detta ögonblick och detta andetag

Dag 140: Betygssättning

Självskriverier

Idag hade gjorde jag en opponeringsuppgift i skolan. Den gick ut på att jag, och min grupp, skulle kommentera på en redovisning som gjordes av några andra i min klass. Min primära upplevelse i förhållande till hela denna situation var nervositet, och den grundande sig på att jag var orolig för vilket betyg jag skulle få av läraren.

Jag kunde också se att jag var nervös, och orolig för att jag sa var fel, att jag skulle missuppfatta någonting, glömma bort någonting, eller helt förlora överblicken på vad jag gjorde. Jag var alltså hela tiden orolig för att allt skulle gå åt helvete, istället för att göra opponeringen effektivt, och utan att ha min uppmärksamhet fokuserad på andra saker.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att oroa mig själv, och vara nervös inför hur jag ska göra en uppgift jag ställs inför, istället för att göra uppgiften

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara orolig för att slutresultatet när jag ställs inför uppgift inte ska bli bra – istället för att jag fokuserar min uppmärksamhet på att göra uppgiften bra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera mig själv in i framtiden när jag tar mig för en uppgift – och tänka, fundera, och fantisera över allting som kan gå fel – och allting som jag kan misslyckas med – istället för att jag istället fokuserar på vad det är jag gör – nämligen den uppgift som jag håller på med här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fokusera på ett slutresultat som inte finns, istället för att fokusera på uppgiften som jag håller på att arbeta med just nu i detta ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag gör en uppgift i skolan, eller på mitt arbete – att tänka på vad som kan hända om jag inte klarar av uppgiften, om jag misslyckas med den, eller om jag inte gör den så bra som jag tänkt mig; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att leva ett ögonblick i taget – att leva ett andetaget i taget – och sluta fokusera, och drömma mig själv bort i framtiden och försöka leva mitt liv här utifrån en illusorisk fantasi om hur framtiden kanske kommer se ut

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag omöjligt kan veta hur framtiden ser ut, och att det därför inte finns någon mening med att oroa mig själv över framtiden

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka beskydda mig själv mot en ”dålig framtid” – genom att använda rädsla och nervositet för att driva mig själv till att prestera bättre – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att driva mig själv, och motivera mig själv – och stoppa all rädsla, och nervositet; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå hur pass mycket jag skadar, och plågar min kropp genom att medverka i dessa upplevelser istället för att förbli här – en och jämlik med och som min kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig själv när jag upplever nervositet, och ångest i förhållande till skolan, och tänka att ”nej, fan, nu hände det igen – att jag aldrig kan komma över detta” – istället för att se, inse och förstå att det är ingenting att fördöma mig själv för – utan att det istället visar att jag har mer dimensioner att undersöka, och arbeta med inom mig själv i förhållande till denna upplevelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra skolan till min gud och tro att det skolan, och lärare säger och tycker om mig är sanningen – och är det som definierar mig; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att de betyg man får i skolan säger ingenting om vem man är – utan säger endast någonting om hur effektiv man är på interagera viss utvald information och sedan repetera denna informationen på ett sätt som skolan tycker om

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv från självtillit – självständighet – och självförtroende – genom att ge skolan makten att säga vem jag är, hur värdefull jag är, hur mycket jag får tycka om mig själv, och hur jag får uppleva mig själv; istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att stå oberoende och orubblig – fullständigt stabil inom och som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att basera min identitet och min idé av och som mig själv på tanken att ”jag är duktig i skolan” – och tänka att jag måste upprätthålla denna idén annars är jag ingenting; istället för att se, inse och förstå att denna idén är inte vem jag är, och att jag inte kommer försvinna eller förlora mig själv om jag ger upp denna idén; eftersom jag fanns redan innan skolan

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i skolsystemet från en utgångspunkt av att hävda mig själv, och söka upprättelse och erkännande – i tron att jag måste ha erkännande, och upprättelse utanför mig själv – annars är jag värdelös; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själva att upprätta en relation till mig själv, och att erkänna mig själv – och att praktiskt leva detta genom att verkligen lära känna mig själv, och hur jag fungerar inom mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda skolan som ett substitut för att försöka etablera egenvärde som mig själv – genom att försöka få så bra betyg som möjligt, och försöka få så många som möjligt att se mig som speciell och duktig på vad jag gör; istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att ge egenvärde till mig själv – att erkänna mig själv och tillåta och acceptera mig själv att sluta jaga efter uppmärksamhet av andra människor

Självåtaganden

När jag märker att jag oroar mig själv, och är nervös inför hur jag ska göra en uppgift jag ställs inför – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att om jag oroar mig själv för hur jag ska göra uppgiften, så är jag ju inte HÄR och gör uppgiften – vilket betyder att konsekvensen blir att jag inte får uppgiften gjord; således åtar jag mig själv att fokusera på det jag gör HÄR och sluta lägga min uppmärksamhet vid sådana meningslösa saker som nervositet, och rädsla inför hur saker och ting ska gå – det är irrelevant – jag hanterar framtiden när framtiden är HÄR

När jag märker att jag oroar mig själv inför hur slutresultatet ska bli av en uppgift jag gör – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det finns absolut ingen mening med att oroa mig inför hur slutresultatet kommer att bli – eftersom detta inte på något sätt kommer förändra slutresultatet; således åtar jag mig själv att arbeta HÄR – och att leva i ögonblicket – och att se vad som behövs göras och inte behövs göras – HÄR – och inte fundera på vad som borde, eller inte borde göras för att en viss framtidsfantasi ska inträffa eller inte inträffa

När jag märker att jag projicerar mig själv in i framtiden när jag tar mig för en uppgift – och tänker, funderar och fantiserar över allting som kan gå fel – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det finns absolut ingen mening att oroa mig själv inför saker och ting som kan gå fel – om jag förstås inte gör det på ett konstruktivt sätt för att undvika att göra dessa misstag – men att bara oroa mig själv för att någonting kan gå fel är ju fullständigt meningslöst; således åtar jag mig själv att hantera de punkter jag ser här för att undvika fel som jag kan undvika – och helt släppa sådana punkter som bara är meningslöst grubbel på huruvida en viss punkt kan gå antingen bra eller dåligt

När jag märker att jag fokuserar på ett slutresultat som inte finns – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att när jag funderar på mitt slutresultat slösar jag ju bort tid som jag kunnat använda för att faktiskt skapa ett slutresultat – genom att arbeta på den uppgift jag håller på med; således åtar jag mig själv att sluta fundera på slutresultatet och istället arbeta med vad som är HÄR

När jag märker att jag istället för att göra en uppgift – istället tänker på vad som kanske kommer hända om jag inte klarar uppgiften, eller gör den så bra som jag tänkt mig – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det är fullständigt irrelevant för den uppgift jag håller på med HÄR – vad som kanske kommer hända i framtiden om jag misslyckas med uppgiften; således åtar jag mig själv att fokusera på vad som är HÄR, och göra vad som är HÄR med min full uppmärksamhet – och ta tag i framtiden när framtiden är HÄR

När jag märker att jag oroar mig själv inför framtiden – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att framtiden är framtiden – någonting som jag inte vet om eller har någon särskilt stor kontroll över – således åtar jag mig själv att sluta tänka på framtiden för det mesta tänker är ändå helt irrelevant för vad som sen händer; således åtar jag mig själv att förbli HÄR – och leva HÄR – och låta framtiden komma till mig istället för att jag skapar en illusorisk framtid inom mig som jag sedan lever i

När jag märker att jag motiverar, och driver mig själv genom rädsla, ångest, och nervositet – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag kan RÖRA MIG SJÄLV – och DRIVA MIG SJÄLV – och att rädsla, ångest, och nervositet är fullständigt onödiga upplevelser, eftersom allt jag behöver är att i ögonblicket se vad som måste göras – och sedan göra det – och det behövs ingen upplevelse för att klara av det; således åtar jag mig själv att sluta tänka, och att lita på mig själv HÄR i ögonblick i fråga om vad som måste göras – och när jag planerar inför hur jag ska strukturera min tid, och vad jag ska göra under dag – att då inte göra det från en utgångspunkt av rädsla, eller oro – utan vad som är praktiskt effektivt, och som behövs göras

När jag märker att jag fördömer mig själv för att jag upplever nervositet eller ångest i förhållande till en viss punkt i min verklighet – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det finns absolut inget att döma mig själv för att jag upplever mig själv nervös, eller ångestfylld inför något – utan istället betyder det bara att det finns mer arbete att göra i förhållande till dessa punkter; således åtar jag mig själv att istället för att döma mig själv, att agera praktiskt – och finna en lösning på problemet – vilket hade varit att arbeta mer med självförlåtelse, och självskriverier i förhållande till dessa punkter

När jag märker att jag gör skolan till min god – och tror att det skolan, och läraren säger, och tycker om mig är sanningen om mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser, och förstår att skolan inte är min gud – skolan bestämmer inte vem jag är, hur jag är – vad jag är – utan det gör jag själv; således åtar jag mig själv att bestämma att jag är stabil – jag är här – och låter mig inte fluktuera upp och ner beroende på vilka slags betyg och omdömen jag får i skolan och av läraren

När jag märker att jag ger skolan makten att säga vem jag är – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att om jag separerar mig själv från makten att bestämma vem jag är – då gör jag mitt liv till ett helvete eftersom jag hela tiden kommer vara beroende av andras tyckande och tänkande att definiera mig; således åtar jag mig själv att ta tillbaka min makt och bestämma vem jag är – genom att leva och uttrycka mig själv som det levande ordet i varje ögonblicket – vilket innebär att jag praktiskt bestämmer vem jag är – genom att praktiskt leva ett ord är som mig själv

När jag märker att jag tänker att ”jag är duktig i skolan” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att om jag definierar mig själv såsom ”duktig i skolan” – så gör jag mig själv en slav till vad skolan tycker om mig – istället för att jag själv skapar och definierar mig själv; således åtar jag mig själv att sluta göra mig själv till en slav för vad andra tycker genom att skapa mig själv i varje ögonblick – genom att LEVA ORD PRAKTISKT och FYSISKT – HÄR

När jag märker att jag medverkar i skolsystemet från en utgångspunkt av att hävda mig själv, söka upprättelse och erkännande – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att om jag söker efter upprättelse och erkännande utanför mig själv så gör jag mig själv en slav till eventualiteter – och ting jag inte har någon makt över – således gör jag mig själv maktlös; således åtar jag mig själv att erkänna mig själv – och att hävda mig själv inför mig själv – genom att utmana mig själv att gå utöver min bekvämlighetszon – och att lära känna mina inre accepterade begränsningar och att praktiskt förändra dessa

När jag märker att jag försöker använda skolan som ett substitut för att försöka etablera egenvärde – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag kommer aldrig kunna etablera egenvärde genom att försöka få andra att värdera mig – eftersom det rent principiellt är en helt bakvänd ordning – jag måste ju ge mig själv värde för att kunna etablera egenvärde; således åtar jag mig själv att leva egenvärde som mig själv – och göra detta praktiskt, fysiskt, och faktiskt – genom att inte tillåta och acceptera mig själv att fördöma mig själv och uppleva mig själv utifrån vilka slags betyg jag får i skolan – utan att förbli densamma inom och som mig själv oavsett vad

Dag 137: Framtiden och Pengar

Självskriverier

Idag har jag medvetet tagit det lugnt i förhållande till mina studier, och när jag upplevt att jag börjat stressa – tänka på vad jag ska göra, hur mycket jag ska göra, när jag ska göra det – då har jag stoppat mig själv, tagit ett andetag – och sedan medvetet rört mig själv sakta, och lugnt med min kropp. Och gjort de saker som kommit upp här i detta ögonblick; t ex göra disken, gå ut med katterna, gå och göra en kopp kaffe. Och det har varit väldigt bekvämt att ha en sådan utgångspunkt gentemot mina studier.

Men jag märker fortfarande hur jag existerar i en jakt inom mig själv – och hur jag ibland kan förlora mig själv i ångest, nervositet, och tankar på framtiden – vad ska jag göra? Var ska jag jobba? Hur mycket pengar kommer jag tjäna? Kommer jag klara av mina studier? Så jag ska arbeta med denna tendensen av att projicera mig själv in i framtiden idag, och att sätta ett värde på hur bra det går för mig i mina studier.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera mig själv in i framtiden, och tänka, och fundera på vilket slags jobb jag kommer få i framtiden – om det kommer gå bra, eller dåligt för mig i framtiden – om jag gör tillräckligt, eller inte gör tillräckligt i förhållande till mina studier, och hur detta kommer att influera min framtid – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att sluta oroa mig själv och istället LEVA HÄR

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att så fort jag kommit ut i arbetslivet, och klarat av min utbildning – att jag då kan sluta tänka på framtiden, och sluta planera hur jag ska göra, hur jag ska leva, vad jag ska göra, och vad jag inte ska göra – istället för att se, inse och förstå att detta bara är en ursäkt jag skapar inom och som mig själv så att jag inte ska behöva stoppa mig själv, och föra mig själv tillbaka hit och leva här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig nervös, och rädd för att mina studier inte ska gå bra – i rädslan, och ångesten att jag då inte kommer ha någon kontroll över min framtid – och veta exakt hur min framtid kommer att te sig, och vad jag kommer göra i min framtid – och om det kommer att gå bra, eller dåligt för mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sluta vara rädd för att inte ha kontroll, och istället leva här i självtillit i varje ögonblick – och lita på mig själv att jag kan hantera de ögonblick som dyker upp – och att jag kan hitta en effektiv riktning för mig själv när jag möter problem som jag inte tidigare har hanterat eller löst

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sätta ett värde på att det ska gå jättebra för mig i mina studier, i rädslan och ångesten att om det inte går jättebra för mig i mina studier – att mitt liv då kommer bli tråkigt, och intetsägande – och att jag kommer sluta mina dagar som arbetslös, och utan att ha någon makt eller kontroll i mitt liv i formen av pengar; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera makt, och kontroll i förhållande till pengar – istället för att tillåta och acceptera mig själv att leva, och uttrycka mig själv som makt och kontroll – genom att ta makten över mina upplevelser, och tankar – och stoppa dem – och genom att ta kontroll över mina upplevelser, och tankar – och inte låta dem styra mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna det som att framtiden är ett monster som kan äta upp mig om jag inte är beredd och konstant övervakar att jag har kontroll på framtiden, och att jag är förmögen att styra framtiden som jag vill att framtiden skall vara – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera, och se mig själv såsom underlägsen framtiden – och tro, och tänka att framtiden är någonting som är mer än mig, och som jag måste skydda mig mot – och förbereda mig själv mot

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta, och känna ångest inför att bli arbetslös, och inför att inte ha några pengar – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka undvika att en sådan situation inträffar genom att bekämpa framtiden, och se till att jag alltid har kontroll, och att jag aldrig slappnar av, och slutar vaka över framtiden – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att faktiskt slappna av, att ta det lugnt och att låta mig själv helt enkelt andas – och inte hetsa upp mig själv inför framtiden utan gå in i framtiden ett andetag i taget – ett steg i taget – här

Självåtaganden

När jag märker att jag projicerar mig själv in i framtiden, och tänker och funderar på vilket jobb jag kommer få – och om det kommer gå bra, eller dåligt för mig i framtiden – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag i detta ögonblick tittar in i framtiden eftersom jag är rädd att förlora kontrollen, rädd att om jag inte vakar över min framtid genom att tänka, att jag då inte längre kommer kunna veta, och förbereda mig själv inför framtiden; således åtar jag mig själv att istället för att existera i förhållande till framtiden i och som en utgångspunkt av rädsla – att istället stå en och jämlik med framtiden – och gå in i framtiden ett andetag i taget – ett steg i taget

När jag märker att jag tänker att jag kan sluta tänka på framtiden först vid ett senare tillfälle – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inse och förstår att jag behöver inte nå någonstans, eller klara av någonting för att kunna sluta tänka på framtiden – utan det är någonting jag kan göra HÄR – med ett beslut här i och som mitt andetag; således åtar jag mig själv att sluta fundera och tänka på framtiden – att sluta att hålla fast i och som rädsla, ångest och nervositet – och föda, och nära denna genom att oroa mig för vad som komma skall – och jag åtar mig själv att istället leva här – ett ögonblick i taget – ett andetag i taget

När jag märker att jag känner mig nervös, och rädd inför att mina studier inte ska gå bra – och att jag därav inte kommer ha någon kontroll över min framtid – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att rädsla inför framtiden är irrationellt eftersom jag ändå kommer att dö vid en tidspunkt – utöver det är rädsla ypperligt begränsande, eftersom jag helt existerar i överlevnadsbeteende – istället för att ta beslut som är effektiva, och baserade på sunt förnuft – och vad som är bäst för alla; således åtar jag mig själv att sluta jaga min överlevnad, att sluta försöka få kontroll – och istället åtar jag mig själv att leva HÄR – och att transcendera min rädsla för döden, och i detta se att all rädsla endast tjänar till att begränsa och hålla mig själv tillbaka inom och som mig själv och således är fullständigt onödig

När jag märker att jag går in i en upplevelse av ångest och rädsla inför att jag inte kommer få tillräckligt bra betyg, och därmed inte få ett roligt jobb i framtiden – och därmed leva ett intetsägande, och ointressant liv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att så fort jag vill ha någonting, och tror att jag är beroende av min externa verklighet för att skapa en viss upplevelse inom och som mig själv – då skapar jag även rädslan för att förlora just detta någonting, eftersom är beroende av att min verklighet ger mig detta någonting; således åtar jag mig själv att sluta definiera, och skapa mig själv utifrån hur min externa verklighet ser ut – utifrån vad slags arbete, eller vad slags arbetsgivare jag har – och jag åtar mig själv att istället stabilisera mig själv här i och som mitt andetag och leva såsom ingenting, såsom odefinierbar i varje andetag – här

När jag märker att jag inom mig själv spanar utåt mot framtiden, och försöker planera, och övervaka min framtid genom att tänka hur jag måste leva, vad jag måste göra, vad jag måste säga – när jag måste göra någonting – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att denna tendens jag har att övervaka framtiden, och tänka på framtida beslut är rädsla – rädslan för att inte kunna överleva, och inte ha pengar och möjlighet att leva ett bekvämt och bekymmersfritt liv – och således åtar jag mig själv att sluta vara beroende av bekvämlighet, att sluta känna att jag måste ha detta system att bära upp mig, och genom att ge mig pengar – få mig att känna mig trygg, och stabil – och jag åtar mig själv att leva trygghet, och stabilitet såsom mig själv – genom att vara här i och som min mänskliga kropp – i den naturliga trygghet, och stabilitet som min kropp utgör – eftersom den alltid är densamma och aldrig ändras såsom mitt sinne gör

När jag märker att jag känner ångest, och rädsla inför att bli arbetslös, och inte ha några pengar – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att den enda anledningen till att jag fruktar att vara arbetslös, och fruktar att inte ha pengar är att jag fruktar att leva ett obekvämt, och oberäkneligt liv – där jag inte längre äger känslan av att kunna kontrollera och styra vad som händer i mitt liv; således åtar jag mig själv att släppa mitt begär att leva ett bekvämt liv, och släppa min rädsla att känna det som att jag kontrollerar och styr vad som händer i mitt liv – och jag åtar mig själv att istället möta varje ögonblick ny och fräsch – här – utan att hålla kvar vid något förflutet som jag försöker skydda, eller något begär som jag försöker hålla fast vid